Lördag, 4 november 2006
Kapitel 1
Marianne blev stående i tamburen. Skorna låg i en enda röra. Reflexmässigt böjde hon sig ner och ställde dem i ordning, snyggt och prydligt bredvid varandra. Sedan stirrade hon på raden där Linas ljusa Timberlandkängor saknades. Tomrummet skrämde henne. Varför hade Lina inte kommit hem inatt? Fundersamt lyfte hon upp en mössa som låg slängd i ett hörn. Dottern strödde sina saker överallt, det var ingen ordning alls. Hon kunde åtminstone höra av sig om hon tänkte sova borta. Tänk om någonting hade hänt? Tanken slog klorna i henne och Marianne drog efter andan. Tänk om hon hade kört omkull på cykeln och gjort sig illa. Det var lätt att cykla omkull så här års. De smala grusvägarna blev hala på hösten. Hon hade sagt åt Lina att ta det försiktigt när hon gav sig av till familjen Hammarsten i Trouville. Utan att hon kunde värja sig fyllde oron bröstet. Det var som om hjärtat skenade, bultandet blev bara värre och rummet började snurra inför hennes ögon. Lugna ner dig, manade hon sig själv. Andas. På skakiga ben tog hon sig in i det ombonade lantköket och sjönk ner på en stol. Förra sommaren hade hon målat pinnstolarna i solskenet nere vid bryggan. Lina hade hjälpt till. Hon hade fått färg på sin bikini och de hade skrattat åt det. Marianne reste sig och tog fram ett glas ur skåpet ovanför diskbänken för att dricka lite vatten. Andetagen blev jämnare. Naturligtvis var Lina fortfarande hos familjen Hammarsten. Det måste hon vara. Var skulle hon annars befinna sig? Det välbekanta puttrandet från kaffebryggaren på köksbänken tröstade henne. Hon skulle ta sig en kopp kaffe och dricka den i lugn och ro. När 7