SVENGÖRAN ERIKSSON
tillsammans med Bengt Berg
En underbar resa
INNEHÅLL
Inledning: Endagarsvarelser – s. 15
1. Med gräset under fötterna – s. 29
2. SK Sifhälla/KB Karlskoga/Degerfors IF – s. 39
3. IFK Göteborg– s. 49
4. SL Benfica – s. 67
5. AS Roma – s. 77
6. ACF Fiorentina/SL Benfica – s. 91
7. UC Sampdoria – s. 101
8. SS Lazio – s. 109
9. England – s. 123
10. Exit England – s. 137
11. Arbetslös – s. 153
12. Manchester City FC/Mexico/Notts County FC – s. 159
13. Elfenbenskusten/Leicester City FC – s. 171
14. BEC Tero Sasana FC/Al-Nasr/ Guangzhou R&F/ Shanghai SIPG/Filippinerna/IF Karlstad Fotboll – s. 179
15. Björkefors herrgård – s. 193
16. Den moderna fotbollen – s. 199
17. Att leva – s. 207
Avslutning: Erikssonsgata – s. 217
England
- Landslaget, 2001–2006 - Manchester City FC, 2007–2008
- Notts County FC, 2009–2010 - Leicester City FC, 2010–2011
Portugal - SL Benfica, 1982–1984/1989–1992
Elfenbenskusten - Landslaget, 2010 Mexiko - Landslaget, 2008–2009
Göteborg
- IFK Göteborg, 1979–1982
Värmland
- Torsby IF, 1966–1971 - SK Sifhälla, 1971–1973
- KB Karlskoga, 1973–1975
- Degerfors IF, 1977–1978
- IF Karlstad Fotboll, 2022–2023
Italien
- AS Roma , 1984–1987 - ACF Fiorentina, 1987–1989 - UC Sampdoria, 1992–1997 - SS Lazio,1997–2001
Dubai
- Al-Nasr, 2013
Kina
- Guangzhou R&F, 2013–2014 - Shanghai SIPG, 2014–2016
Thailand
- BEC Tero Sasana FC, 2012
Filippinerna
- Landslaget, 2018–2019
FOTBOLL
Jordklotet är inte olikt en fotboll, i alla fall sparkas det boll klotet runt och båda är runda.
Det dribblas och skjuts, det missas och ibland blir det mål. Eller inkast, kanske en hörna.
Runt om i kåkstäderna i Tredje världen spirar den guldkantade förhoppningen, inuti svettiga pojkars drömmande huvuden går vågen; i hårt nedslitna engelska förortslägenheter dämpas baksmällan och uppvaknandet av att:
IDAG ÄR DET MATCH!
Förbrödring uppstår stick i stäv med kvällstidningarnas utlovade hatmatch, trostillhörigheter underordnas, hudfärgen betyder mindre än en dålig passning, stor ömhet utbryter, liksom våld, ja till och med krig — allt är möjligt i fotbollens skugga, på och kring dessa oftast gröna rektanglar jorden runt.
Till och med kvinnorna tillåts närma sig den magiska ömhet som finns någonstans därinne i bollen — gärna nattetid när barnen sover och männen snarkar kommer de smygande all världens kvinnor med brösten tyngda av mjölk Och kärlek.
De viker undan månskensdraperiet och skrider ut på planen en efter en: Matchen kan börja.
Bengt Berg
INLEDNING AV BENGT BERG
ENDAGSVARELSER
”I MORGON ÄR VI ALLA EN BERÄTTELSE”, skrev den judisk-amerikanske Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer. Men när tar berättelsen om ett människoliv sin början? Det kan vara svårt att svara på med ett enda, kortfattat svar. Man föds väl in i sin berättelse och blir ofrivilligt dess ordförande. Den berättande, den agerande. I den här boken handlar det om den unge och alldaglige Torsbypojken Sven-Göran Eriksson som tack vare sin kärlek till fotbollen och ett växande intresse för spelet skulle ikläda sig en ny – och med tiden vida känd – identitet: ”Svennis” på svensk mark och ”Mr Eriksson” ute i världen.
Alla som pendlat till och från sitt arbete, eller regelbundet företagit kortare eller längre tur-och-retur-resor, vet hur upprepningen kan erbjuda svängrum för tankeutflykter både bakåt i tiden eller runt om i geografin. Plötsligt upptäcker man ett nytt hus där borta vid skogsbrynet även om huset säkert har stått där sedan det byggdes för 80 år sedan. Varseblivningsverkstan är liksom minnesgarderoben i hjärnan en institution.
Jag sitter där i min vita Volvo och följer de välbekanta vägkrökarna där en handmålad ÄLG-varningsskylt dyker upp då och då. Tänker på
vad vi har pratat om när jag är på hemväg och vad det kan tänkas bli i dag, när jag någon gång efter nio på förmiddagen åker söderut mot Björkefors, Svennis herrgård. Längs färden möter jag rälsbussen och kan då avläsa om jag är tio minuter sen, eller i rättan tid.
Fensbol, min by som ligger intill E45:an tio kilometer norr om centralorten Torsby, är startpunkten för alla dessa resor mot nya samtal med Svennis i Edsbjörke på östra sidan om Övre Fryken, en mil norr om Sunne. Bilfärden går genom byarna Utterbyn, Röbjörkeby, Oleby och sedan parallellt med järnvägen söderut förbi Badabruk, den vackra kyrkbyn Lysvik som inte för inte kallas Frykens pärla, Ivarsbjörke med ett välbevarat stationshus och så fram till Edsbjörke där jag svänger av vid vägvisaren Lappnäs. En allé leder upp mot grindarna och bakom dessa tronar den vackra Björkefors herrgård.
Våra uppväxter kan likna varandra, föräldrarna var som vanligt folk i vår barndom och uppväxttid, som utspelade sig i ett tämligt idylliskt Sverige efter andra världskrigets slut. Från början, i de tidiga tonåren, var det sportintresset som förde oss samman. Svennis fortsatte på den vägen med välkänd framgång medan jag fick försöka sublimera mina brustna idrottsdrömmar med de utmaningar som ett författarskap kunde erbjuda. Om nu Svennis gjorde sin jorden-runt-resa med hjälp av en välfylld fotbollsballong kan man säga att för mig blev det diktens bananskal som gjorde det möjligt att besöka avlägsna länder, platser och poesifestivaler runt om i världen. Han blev den världsberömde tränarikonen som på olika arenor fann en reserverad plats i den internationella fotbollshistorien. Min egen väg blev väldigt annorlunda även om mina ungdomsdrömmar en gång varit av samma virke som hans – att med hjälp av idrottens gyllene vingar sväva ut över hembygdens blånande berg för att byta ut skogens
tystnad mot en annan jublande verklighet. Medan Svennis kom att leda grandiosa fotbollslag inför enorma åskådarläktare skulle min framtida sysselsättning bli ett av de ensammaste bland yrken, nämligen författarens. Ändå finns det trots allt vissa likheter i våra levnadsöden. En annan värld som lockade och med en hembygd som alltid tryggt står väntande. Vår kontakt har varit ojämn genom åren men hela tiden knuten till vår gemensamma utgångspunkt: Torsby, ett samhälle med cirka 5 000 invånare i norra Värmland alldeles intill norska gränsen. Därifrån bar det ut i livet och världen med oss båda och den här boken handlar om den vidunderliga resa som Svennis har gjort. Om detta har han berättat under våra runt hundra träffar som vi avnjutit sedan våren 2021. Vi har suttit med kaffekoppen och en grann utsikt mot Övre Fryken och de skogsklädda bergen mot nordväst. Samtalen har vindlat fritt genom tid och rum, inte helt olikt en vårbäck som kvillrar och blänker, stannar upp en stund och sedan brusar vidare neråt mot de större vattendragen, ja världshaven.
Människan är inte bara där hennes skor står utan där hennes drömmar är, lär författaren Ivar Lo-Johansson ha sagt. Den gemensamma drivkraften för oss båda var helt enkelt drömmen om något annat, något större än den stillsamt vardagliga verklighet som omgav oss där i Torsby när vi växte upp i efterkrigstidens lugna lunk. Så låt oss börja där och då!
Livet på den svenska landsbygden bar under andra hälften av 1940-talet ännu prägel av det gamla bondesamhällets självhushållning, småskalig och robust. Och ändå: I denna brytningstid kunde man uppleva hur be -
redskapstidens begränsningar och instängdhet höll på att ersättas av en urban, optimistisk och centraliserad framtidstro där det mesta sakta men säkert gick mot bättre tider, högre välstånd och materiell tillväxt. Som en följd av detta riskerade dock strukturomvandlingen på sikt att förvandla en levande landsbygd till en utarmad glesbygd.
Det var i denna sociala skarv som vi växte upp, Svennis, jag och alla våra generationskamrater som kan ses skolkortsporträtterade i kritdoftande, stillsamma klassrum. Dubbelnamn som Sven-Göran var väldigt vanliga och kan, liksom vissa enstaviga pojknamn som Bengt, Mats och Kurt, nuförtiden fungera som pensionärslegitimation.
När man blickar tillbaka på de där livfulla och viktiga åren i ens liv är det givetvis väldigt lätt att bli nostalgisk, ja förundrad över det långsamt men hela tiden till något nytt och bättre utvecklade samhället. Inte minst fanns det en naturlig plats för längtan i ens sinne, vilken närdes av att det tog sin rimliga tid innan man fick det man ville ha: Nya skridskor, en cykel, en Stockholmsresa per järnväg. Ordet fritid var knappt uppfunnet och än mindre fritidsaktiviteter. Men vi tog saken i egna händer och slukade nymodigheterna med liv och lust. På den här tiden gjorde man det mesta själv. Det spelade ingen roll vilken årstid vi befann oss i, alltid var man i gång med att bilda nya föreningar eller arrangera egna olympiader.
Även om jag, jämfört med Svennis, hade två års försprång ut i världen skulle våra barndoms- och ungdomsår ge samma igenkänningsbara och gemensamma minnen och erfarenheter av den begränsade värld som då var vår. Det fanns dock en skillnad mellan att växa upp i centrum av själva Torsby som Svennis gjorde och, som jag, i en by där grusvägen ringlade sig fram. Mitt föräldrahem fanns två kilometer norr om samhället där familjen Erikssons nybyggda hus låg.
Som centralort för ett vidsträckt område i norra Värmland framstod Torsby som en expansiv metropol. Hit ledde järnvägen och här fanns