Issuu

Martin Luther Den ofrivillige rebellen

Tomas

Blom

HISTORISKA MEDIA

Historiska Media

Bantorget 3 222 29 Lund historiskamedia.se info@historiskamedia.se

Sättning: Typ & Design

Omslag: Lönegård & Co

Omslagsbilder: Porträtt av Martin Luther, målat 1529 av Lucas Cranach den äldre, Wikimedia Commons

Luther som munk 1520, gravyr av Lucas Cranach den äldre, Wikimedia Commons

Tryck: Latgales Druka, Lettland 2025

Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

ISBN: 978-91-8050-660-1

Innehåll

Prolog: I rövarhänder?

Våren låter vänta på sig. Trots att det redan är maj månad är kvällen kylig och herr doktor Nikolaus von Amsdorf sveper sin tjocka reskappa tätare om kroppen. Mannen som sitter vid hans sida på kärrans hårda bänk verkar däremot inte frysa, trots att hans svarta munkkåpa är nött och sliten. Han sitter helt stilla med slutna ögon, bryr sig inte om att ta spjärn mot den krängande vagnens sidor utan låter lugnt sin magra kropp följa med i dess rörelser. För sin del har Amsdorf fullt upp med att hålla sig fast var han kommer åt, för att någorlunda mildra de hårdaste stötarna mot vägens alla ojämnheter. Trots det värker det överallt i hans trötta leder och han vänder sig mot ryggen på den krumböjde man som håller i tömmarna.

”Hör nu min gode man … Skulle vi inte vara framme i Gotha innan kvällen?”

”Har jag aldrig sagt …” Kusken vänder sig halvt om och lyckas märkligt nog samtidigt urskuldande rycka på axlarna. ”Det är lång väg.”

”Du får väl mana på din hästkrake, då. Det är ju snart mörka natten!”

Kusken ger ifrån sig ett ilsket mumlande, men klatschar pliktskyldigt med tömmarna så att hästen ökar takten och vagnen kränger till. Amsdorfs reskamrat har öppnat ögonen och lutar sig mot sin vän.

”Det är en lång resa, men tids nog kommer vi dit vi ska. Både kusk och häst gör vad de kan, tror du inte det Nikolaus?”

Amsdorf nöjer sig med att nicka tyst medan han ser in i vännens djupt liggande bruna ögon. Det är något alldeles särskilt med den blicken, vad kan han inte säga trots att han skådat in i de där ögonen så många gånger. Den som en gång har låtit sig fångas av denna blick har svårt att vända bort sin egen. Vad hade kunnat hända, undrar han, om kejsaren snarare än att ömsom titta upp i taket, ömsom ner på sin jackas guldbroderier, hade vågat se in i ögonen på den svartklädde mannen som stod inför honom och just gjort klart att han inte kunde svika sitt samvete och göra avbön?

Så blev det nu inte. I stället förklarades hans vän som både bannlyst och fredlös och svävar nu i livsfara. Det

är bara en fråga om tid innan löftet om fri lejd upphör att gälla och var och en som på något sätt bistår den fredlöse riskerar liv och egendom. Detta, tvingas Amsdorf inse, är något som inte minst gäller honom själv. Till hans lättnad är de nu äntligen inom kurfurstendömet Sachsens gränser, där varken kejsare eller påve har makt.

”Ska vi inte sjunga någonting?” frågar plötsligt reskamraten. ”Vägen känns alltid kortare med en sång!” Utan att vänta på svar stämmer han så upp en munter visa.

”All mein Gedanken, die ich hab, die sind bei dir, du auserwählter ein’ger Trost …”

Sången är välkänd för dem båda från deras tid som studenter och Amsdorf letar snabbt upp en understämma. Men knappt har de hunnit igenom den första versen, förrän kusken vänder sig om.

”Tyst, mina herrar! Tyst!” Han har hållit in hästen och när sången klingat ut hörs inte endast det svaga suset av vind i träden utan också ljud av något helt annat. Hovslag från många hästar, knarr av seltyg och vapenskrammel. Nu anas också gestalter av beridna män mellan de täta träden på vägens ena sida.

”Rövare! Jesus, Maria och Josef!” Kusken kastar ifrån sig tömmarna, hoppar ner från vagnen och springer sin väg så fort han kan. Amsdorf reser sig upp och försöker se ut som en lärd och oförarglig doktor utan något av

värde i sin packning. Ryttarna är sex eller sju och har snart omringat vagnen. De har alla vapen. Reskamraten har också han ställt sig upp och granskar angriparna med märkvärdigt lugn.

”Vad vill ni, gode män?” frågar han. En av dem, en man i blankt harnesk, driver sin häst närmare.

”Är det du som är kättarmunken?”

”Man har kallat mig så, ja.” Mannen i harnesk nickar åt sina män. Ett par av dem sitter av och innan Amsdorf hinner besinna sig griper de hans vän, lyfter omilt ner honom på marken och binder ett rep om hans liv. Så sitter de åter upp, manar på sina hästar och rider in i skogen. En av dem håller i repets andra ände och hans fånge tvingas snubblande springa efter hästen.

”Martin! Martin!” Amsdorf skriker i förtvivlan. Han ser sin vän försvinna in bland träden, tydligen tillfångatagen av rövare. Kommer han någonsin att få se honom igen?

Luthers värld

Enligt en allmän uppfattning slutar den epok som kallas medeltiden ungefär i skiftet mellan 1400- och 1500tal. Martin Luther föddes den 10 november 1483, alltså precis på gränsen mellan epokerna. Frågan är om han är att betrakta som en ”medeltidsmänniska”? Sannolikt i vissa avseenden, inte minst genom att han under hela sitt liv var fast övertygad om Djävulens existens, något som han delade med de flesta människor. Å andra sidan skulle hans gärning som reformator komma att betraktas som en central beståndsdel i den framväxande ”nya tiden”, den epok som enligt historiker efterträder medeltiden. Luther föddes i en tid som var på väg mot förändring, något som kanske inte ännu kunde märkas bland det övervägande flertal av människor som alltjämt var fullt upptagna av det dagliga

slitet med jord och djur för att överleva. Bland mer lyckligt lottade började däremot så sakta nya idéer att ta form.

Den katolska kyrkan hade sedan över tusen år tillbaka ett avgörande inflytande över människors liv och föreställningsvärld. Dess lära och liturgi var sig lika i alla kristna länder och bilden av påven i Rom som Guds ställföreträdare på jorden undgick i det längsta att ifrågasättas. Inte förrän i slutet av 1300-talet, när politiska omständigheter gjorde att det plötsligt fanns två påvar, en i Rom och en i Avignon, vilka turades om att bannlysa varandra, började tron på ämbetet att vackla. Innan konflikten lösts hade ytterligare en påve tillstött. Denna schism tydliggjorde kyrkans växande roll som politiskt maktcentrum men de enstaka kyrkomän som vågade opponera sig stämplades omedelbart som kättare och tystades. Till dem hör reformatorer som John Wycliffe i England – vars kropp grävdes upp och brändes efter hans död – och Jan Hus i Böhmen, som brändes levande. Deras insatser ledde inte till något bestående, men skulle inspirera i framtiden.

Det är alltså först i och med Martin Luther och hans texter som reformationen blir verklighet. En avgörande omständighet bakom detta är givetvis att tankar och ord nu kunde spridas genom boktryckarkonsten. Visserligen hade man i Kina och Japan sedan länge lyckats framställa tryck i liten skala trots de kompli-

cerade skrivtecknen, men det var i Europa som denna teknik förändrade världen. Omkring 1450 hade Johann Gutenberg, guldsmed till yrket, lyckats gjuta bokstavstyper av bly som kunde kombineras på alla tänkbara sätt. Pressar till vin och ost fanns redan och under loppet av nästa århundrade hade ett 60-tal sådana tagits i bruk i Tyskland för att trycka skrift. Man kan utan vidare påstå att Luther föddes i rätt ögonblick för att kunna dra stor nytta av denna nya teknologi. Hade han levat bara någon generation tidigare skulle han kanske vara lika bortglömd som Hus och Wycliffe.

En ytterligare omständighet som gagnade honom är det faktum att han inte levde i Tyskland, eftersom detta land strängt taget ännu inte existerade. Luther var medborgare i det Heliga romerska riket av tysk nation, en statsbildning med anor från 900-talet som levde kvar ända tills Napoleon upplöste den 1806. Detta rike bestod av fler än 300 olika furstendömen, biskopsdömen, adliga besittningar och självstyrande städer. Till skillnad från till exempel England och Frankrike som regerades av kungliga ätter, styrdes det tysk-romerska riket av en kejsare som valdes av sju kurfurstar. Länge hade kejsaren valts ur olika ätter, men från mitten av 1400-talet hade man fastnat för den habsburgska ätten. År 1519 valdes Karl V till kejsare. Han sades styra över ett välde där solen aldrig gick ner, eftersom hans maktbas omfattade också Spanien samt dess besittningar i Sydamerika.

Detta, jämte det ständiga hotet från det expanderande muslimska Osmanska riket och rivaliteten mellan honom och Frankrikes härskare, gjorde att kejsar Karl inte på länge fick tid att på allvar gripa in mot spridandet av de kätterska läror som börjat spira i hans tyska rike. Under 1500-talet hade Europa börjat expandera sjövägen i och med att spanska, portugisiska och med tiden också engelska och holländska äventyrare vågade sig allt längre ut på världshaven, ”upptäckte” nytt land och grundade kolonier. Regelrätt import av främmande lyxvaror skulle låta vänta på sig, men blotta möjligheten av väntande rikedomar stimulerade den handel som redan börjat växa och skapat välmående bland städernas borgare. Det medeltida feodalsamhälle som dominerats av den jordägande adeln var på upphällningen, nya krafter krävde inflytande, inte minst ekonomiskt. Bank- och finansväsende började ta form och rikedomar samlades i mäktiga handelshus, samtidigt som något av en ny medelklass skapades av folk som lämnat jordbruket för att söka sin utkomst på annat håll. Dit hörde Luthers far, Hans Luder, som skapat sig en framtid inom bergsbruk och utvinning av ädelmetall. Detta skapade i sin tur förutsättningen för att han skulle kosta på sin äldste son en gedigen utbildning med sikte på juridiken.

Visserligen skulle Hans Luder till en början bli grymt besviken, men han kan ändå sägas vara typisk för hur

den ”nya tiden” med dess förändrade villkor öppnade hittills okända möjligheter för människor. I och med att intresset för antikens konst och tankevärld från

1400-talet spred sig från Italien över Europa blev lärandet i såväl skola som universitet präglat av studia humanitatis, alltså av de klassiska ämnena retorik, grammatik, poesi och moralfilosofi. Det var stora skillnader gentemot vad som undervisades i kloster- och katedralskolor.

Där härskade länge skolastiken, i mångt och mycket baserad på Aristoteles logik, vars syfte var att med utgångspunkt från auktoritativa texter från olika epoker skapa sammanhängande och motsägelsefria utsagor, alltså ”sanningen”. Metoden var strikt formalistisk och skilde sig markant från humanismen, vars förespråkare hävdade behovet av att gå till källorna, att ta del av de antika författarna på originalspråket i stället för att jämföra senare tiders kommentarer till dem. Inte minst intresserade sig humanismen för den verklighet som kunde påverkas av insikter i retorik, historia och filosofi.

Paradoxalt nog präglades 1500-talet också av en utbredd apokalyptisk övertygelse om att världen stod inför sitt slut, att domens dag var nära då Kristus skulle återkomma och döma mänskligheten till antingen förtappelse eller frälsning. Astrologi betraktades av både hög och låg som en självklar väg att vinna insikt om vad stjärnorna hade i beredskap. Järtecken som kometer, hagelstormar, jordbävningar eller födsel av miss-

bildade djur och människor väckte stort intresse, inte minst genom att tryckta flygblad berättade om sådana. Tecknen skulle tyda på att Gud förlorat tålamodet med människornas synder och att straff var att vänta. Martin Luther hörde till dem som var övertygade om att järtecknen förebådade domedagen, i synnerhet som man i Bibeln kunde utläsa när och hur denna skulle inträffa. Till att börja med skulle en Antikrist uppträda, och så småningom skulle Luther komma att identifiera denne med påven. Albrecht Dürers illustration av Uppenbarelsebokens skildring av apokalypsens fyra ryttare gjorde också sitt till för att åskådliggöra fasorna som väntade mänskligheten. I Sverige tecknade den östgötske prästen Joen Klint ner en omfattande skrift där han kartlade järtecken över hela Europa, havsmonster, vädersolar, blodregn och gräshoppssvärmar, allt för att dokumentera världens förestående undergång och inte minst för att klargöra att Gud stod på protestantismens sida.

Martin Luthers betydelse för att förändra människors sinnen och tankar i en riktning som skulle omskapa det medeltida Europa kan näppeligen överskattas. Frågan är när eller hur han själv insåg konsekvenserna av sin gärning? Inget under de första åren av hans liv tycks tyda på att han avsåg att grunda en ny trosriktning. Han skulle bli en rebell, men kanske blev han det högst motvilligt?

En begåvad son – en besviken far

Natten mellan den 10 och 11 november 1483 fick Hans Luder och hustrun Margareta sitt andra barn, en pojke som samma dag döptes till Martin, vilket var dagens helgonnamn. Detta skedde i den lilla staden Eisleben i provinsen Thüringen, men inom kort flyttade familjen till Mansfeld, centrum för malmbrytning och utvinning av koppar och silver. Luther skulle visserligen senare hävda att han härstammade ur en bondesläkt, men hans far hade bytt bana och ägnade sig åt gruvdrift. Från en anspråkslös början som gruvdräng nådde han med tiden allt större framgång. Lille Martin växte alltså upp i Mansfeld, en hårdför miljö omgiven av väldiga slagghögar, präglad av slitet under jord i gruvorna och ständiga bråk mellan olika grupper av arbetare. Efter vad Luther själv har berättat blev han strängt