HOTAD IDYLL
MIKA EL CA RL SO N
Hotadidyll
MIKAEL CARLSON HOTAD IDYLL
©MikaelCarlson 2024
Förlag:BoD ·Books on Demand,Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-550-2
Om någraårfrånnu?
Sjätte juli
Den danska väderlekstjänstenhade varnat förett inkommande oväder medregnoch hårdasydvästligavindar. Då hanlättade ut från
Fredrikshavn medslutmålSmögen, ochsambonväntandedär på kajen, såghan ändå inte dennaseglats sommer dramatiskänsåmånga tidigare hanhade gjortgenom åren.Nordsjönkunde vara tuff,men inte värreänatt hanlättskulleklara det. Solenskenalltjämtdåhan segladeut, menmörka moln hade börjat tornaupp sigi väster.
Båten, en 12-meters träbåt byggdi japanskteak, hade väcktbeundran då hanlegat ihamn. Denvar en raritet, såvitt hansjälv visstebyggd på 1930-talet.
Trotshårdsjö hade seglatsengåttheltproblemfritt tillshan skymtade Hållöfyr iraktöstligriktning.Nu rördesig dock en åskfront mycket snabbt. Blixtar skar himlen,ännuså längepå avstånd. Solenhadeden senastetimmenstundtals glimtatframmellansnabbt flyendemoln.
DietmarSchultz,tyskensamseglare, kundeinteannat än beundra skeendet på himlen, därheltljusa moln, liknande rök, snabbt rördesig österut samtidigtsom svartaoch tungamoln, till synesmeralångsamtgående,tog herraväldet över himlen. Vinden tilltogsnabbtoch tunga, storaregndroppar somslograktiniansiktetgjordesiktensvår. Havetföreföllmed enshelt svart,mörkare än himlen. Hangiradesamtidigt somhan medhögerhanden hårt höll isydvästen somhöllpå attblåsa av honom.
Somomåskfronternaomringat honom, skar blixtargenom luften från olikahåll.Alltvar ettvackert skådespelpåhimlensamtidigt somolycksbådande.
En oväntatkraftig vindbykom helabåten attskaka ochinteutanviss ångest hördehan masten knakaoroväckande.Seglethöll, det varbra, men
nästa kastby,såoväntat hård och fientlig,kom masten attnästanbågna. Dietmarinsåg atthan måsterevaseglet. Sjön varhög ochhan tvingades krypaframåtför attreva.
Helvete! Hansvorhögt. Båtenkrängdevåldsamt. Hanhadeinget annat valnuänatt reva segeloch sedanstartamotorn, menvissteatt hanaldrig givitsig tidatt tankainnan hanladeutfrånFredrikshavn. Hurlångt skulle bensinen räcka? Helveteockså.Stoppet iFredrikshavnhade skettför atthan skullegöraett definitivt slut medBeate,den söta ochalltidvilligadanskan. Förnuhade hanbestämt sig föratt Dirthe varden hanville leva med. Och då fannsintelängrealternativetmed älskarinnori olikahamnar. Dirthe väntade honompåSmögenoch det vore välfan om haninteskulletasig i hamn. Hanvar så nära målet.
Hanreste sig uppjustsom någotkraftigt stötte motbåtensskrov.Han tumlade omkull,men kravlade sigåterupp istående.Mastenbröts isamma stundavpåmitten, bommen svängdeoch träffadehonom medsåvåldsam kraft atthan avsvimmad föll handlöstöverbord.
Rebecka Rengman, polisoch 32 år gammal ochnysshemkommen, drog av sig polisuniformensåsnart honkommitinnanfördörren.
DethaderegnatiUddevalla, regnat hårt,och då honpåhemvägentill Kungshamnstannat föratt handla vidCoop, hade detalltjämtduggregnat. Detvar fredag ochhon hade gått av sitt pass redanvid femtontiden. Regnet hade faktiskt käntssom en befrielseefter snarttio dagarmed värmestrax över 30 grader.
HonälskadeKungshamn, därfamiljenbosattsig förfyraårsedan eftersom makenhadesittjobbdär,var uppvuxen däroch då det passadeså utmärktsedan honfåttsin tjänst iUddevalla. Honvar född ochuppvuxen iVäxjöoch hade efter polisutbildningenfåttsin aspiranttjänst iKalmar. Sedanhade honsöktoch fått tjänst iSkövdeoch nu senast iUddevalla.
Sugenpåett glas vitt,men förstmåste honhämta femåriga dotternMy på dagis. Sugetefter vinetbortsåg honifrån så gott honkunde,men iklara stunder kändehon ångest ochdåligt samveteför attdet därglasetvin, ja helst tvåeller trevar någothon behövde.
Regnet hade upphörtoch mellan mörkamolnskymtadeåtersolen då hon sattesig ibilen ochåkteför atthämta dottern. Henrik slutade antagligen vid femtiden, menalltoftarehade handröjt sig kvar på jobbet på kommunkansliet även om honoftaundratvad somvar så betungande,också inför helgen.
Då Rebeckaoch My sattesig ibilen ochåktehemåt hade solenplötsligt heltbrutitfram. Vinden hade mojnat ochkanske, kanske trotsallt, hade SMHI rätt iprognosen somlovat en klar kvälloch natt ochensolig morgondag.
»Hur harduhaft detidaggumman?«
»Roligt«, svarade dottern.
»Så bra! Vadvar det somvar så roligt? Någotsärskiltjustidag?«
»Ja! Robin, hanextrafröken, skojademed oss. Hanvar jättekul!«
»Jaha! Vadgjordehan då?«
My funderade länge.
»Jo, mendet varroligt!Fröknarna skrattadeockså jättemycket!«
»Jaha! Ja,han verkar vara snäll.«Det kändes inte nödvändigtatt My utvecklade sitt svar.
»Och du mamma!Han trollade föross kanman säga.«
Rebeckaskrattade åt dottern
»Jaha! Detkan mansäga! Mendåhar du haft en bradag på dagis!«
»Men mamma!«
»Ja?«
»Dufåintesägadagis!Det heterförskolan Krabban!«
»Visst ja.Det heterförskola, jagvet. Jagmenar ingetilla. Detärbara lättareatt säga dagis.«
»Duvet honfrökenmed det korta, röda håret!«
»Gisela?«
»Ja, Gisela.Hon blir förbannadomnågon sägerdagis.Jag hördedet då Jesperspappa hämtadeJesperoch sa dagis.«
Rebeckaskrattade igen.
»Okej! Jagska skärpa mig.Men du,jag hördeett svärordfråndin lilla mun. Detärinteokej!«
My tegenstund ochfunderade på vad detvar förord hennes mamma inte gillade.
»Var det förbannaddumenade?«
»Justdet.Det är ingetord du skaanvända!«
»Förlåt! Menhon blev så jävlaarg!«
»Aj, aj!Nusvordu verkligen!«
»Vad är svor?«
»Lilla gumman,fulaord är attsvära.Var hardulärtdig sådana uttryck?«
»Kevin! Hanlärde mig fleraord.Han är jättekul!Han lärdemig ordsom hans pappabrukarsäga.«
»Okej! Mennuärdet stopp fördig,min lillaprinsessa!Vill du vara min lillaprinsessa så skaduinteanvända de därorden du lärt dig. Detärfula ordoch om mansäger dem så svärman.Okejalltså?«
»Ja, jagärhellreenprinsessa.« My slog nerögonen.
Redandådekommithem sken solen ochtemperaturenlåg på 29 grader. Henrik hade på morgonen handlatfärskaräkor,kräftor ochengrillad makrillfilé till My.Skaldjurskväll alltså.Ingetkunde vara mindreviktigt kände Rebecka. Så snartMyförsvunnit upptillsittrum hällde honupp sitt första glas vin.
My varivrig attfågåutoch leka iträdgården.Rebecka plockade fram myggstift innan honsläppte ut dottern.Hon visste attdepåförskolan också varnoga medatt skydda ungarna motmygg, ochkanskehadedesmörjtin My redanpåmorgonen, menRebecka kändedet tryggare atthapåMyen ytterligare laddning. Nyamyggarter hade etableratsig inorra Europa och nu hade någrafallavdenguefeber konstaterats iDanmark.
Detkröpnärmare ochSmittskyddsinstitutet hade uppmanat regionerna attgåutmed informationtillmedborgarna liksom uppmaningatt skydda sigmot myggbett eftersomdefarligamyggornamycketväl skulle kunna kommaockså tillSverige.
Telefonen ringdesamtidigt somhon börjat vispaihopenaioli till kvällen. Detvar Henrik.
»Ja«, svarade hon.
»Hej älskling. Jagär på ingång till Kungshamn, menmåste gå ut med sjöräddningen. Någondansk,eller tysk somhamnatisjönödtrorjag.En drivande segelbåt harsiktats. Kommer så snartjag kan.«
»Okej.«
»Ja, det är inte så mycket attvälja på.Hoppasduförstår.Älskardig!«
»Okej«, svaradeRebecka ochavslutade samtalet.
Bröderna Hans ochMikaelhadeföljt vädret ochavvaktat medatt ge sig ut.Men nu,påseneftermiddagen, hade vädretlugnatsig ochde gavsig nu ut isin snipa föratt dörjamakrill.Delämnade hamnen i Fisketångenvid halvfemtiden på eftermiddagen. Mikaelsattvid rodret och Hans betade på krokarna.
»Har du meddig det kraftigahaspelspöt? Svennman fick en pigghajpå kroken förraveckan. Ochtvå jävligt storatorskar.«
»Jo, det serduväl.« Brodernpekade.
»Okej! Vi körutmot Hållö, tänkte jag. Sedanbortmot Smögen. Svennmansaatt makrillen gårtillså in ihelvete.«
»Yes brorsan. Jo,jag vet!«
Bröderna styrde rakt ut motHållö, släpptedörjenefter båtenoch styrde sedanutmed kusten bort motSmögen.
Ganska snabbt nappade det. Hans drog uppnågra makrillar, dock ganska små. De fortsatteförbi Smögen ochbortmot Hunnebostrand, mentillräckligt långtutför attundgå de förrädiskagrunden.Fiskelyckan stod deminte bi ochMikaelvalde attstyratillbaka.
Från Smögen styrde Mikael rakt ut motHållö.Fiskelyckan infannsig nu snabbt ochsnart hade de lycktasfånga tiomakrillar,dessutomriktigt stora. Vidett tillfällehade Hans känt ettmycketkraftigtryckilinan.Fiske varju ocksåspänningoch väntan på det storanappet. Stor torsk? Pigghaj? Ingen av dessa fiskar vore någotatt tillaga, menlikvälskulleenbildmed mobilen leda till viss avundoch kanske beundranomdekunnat bärgajättefisken.
Bröderna övergick till att fiskamed sinakraftigastespönoch haspelrullar. Båda hängdefaststora krokar itafsenoch sattevarsin litenmakrill som agn. Medtunga blysänken lätde agnetsjunkadjupt ochvantdrogdebetet ibland uppåteller åt sidan.Dehadetålamod iendrygkvart menMikael hade börjat tröttna.
»Dagsåka hemåt.«
Mitt under semesterperioden iBohuslän påträffas kroppsdelarpåHållö iSotenäs kommun. Detstårsnart klart att offret inte mött sitt öde genommänsklighand ochgenast sprids en orobland tillresta badgäster såväl som hos ortsbefolkningen. Vadärdet förhot som finns ivattnet utmed kusten?Oronska visa sigvarabefogad.
Polisen RebeckaRengman bori Kungshamn tillsammans medsin make och lilla dotter.Såväl yrkesmässigtsom privat kommerhon att bli högst involverad iskeendet denna sommar.Rebecka,som leveri ettäktenskapmed problem, bärockså på ett trauma sedanmångaår, någothon aldrig kunnat bearbeta, men som smärtsamtväcks till liv.14-årige Antonsstoraintresseärfiske. Tillsammans med vännen Sebastian planerar han försöket attmed djuphavsfiskefångaenhåkäring; en hajfisk som kan väga upptill 1000.Anton drabbas så av denförsta, smärtsammaoch bitterljuvatonårsförälskelsen till 23-åriga Pamela,vilken också indirekt kommeratt leda till Rebeckasmöjlighet till upprättelse fördet hon en gång utsattes för.
Då flerfasansfullaangrepp sker på badande turister når paniken sin kulmen och Rebeckahamnar slutligen själv isituationen som gällerliv ellerdöd. Och vemärflickansom Rebeckaisitt yrke avvisat från en tomtpåBohus Malmön? En flickahon som privatpersontagit till sitt hjärta.
