Röster från latinamerika #1 2015 by Sori Lundqvist

Röster från Latinamerika Latinamerikagruppernas tidning | #1/2015

Dessutom: Biokemist renar gruvavfall med alger Paraguay säger nej till privatisering av vatten Rättvis vinhandel har mötts i Mendoza

Vatten Den mänskliga rättigheten som hotas av handel, utvinningsindustrier och klimatförändringar

OMSLAGSBILD: ANNA NYLANDER

FOTO: LISA KARLSSON

Ledare

Röster från Latinamerika

Tyck till!

Hjälp oss att fördela kakan mer rättvist!

I detta nummer rapporterar vi från:

Vi driver inga egna projekt. Vi samarbetar istället med starka folkrörelser. De vet vilket stöd som krävs för en verklig förändring. Du kan hjälpa oss att bidra med ett långsiktigt stöd till våra samarbetspartners genom att bli månadsgivare. Ladda hem ditt autogiromedgivande på vår webbplats, fyll i och skicka in portofritt till oss, så ordnar vi

Chile: Santiago Argentina: Mendoza Ecuador: Yanu Kim, Gualaquiza Paraguay: Asunción Nicaragua: León Colombia: Cordoba Peru: Cajamarca

Vad vill du läsa om i Röster från Latinamerika? Vad skippar du gärna? Hör av dig med dina synpunkter på tidningens innehåll till vår redaktör Lisa Karlsson lisa.karlsson@sal.se

Innehåll #1/2015

/Redaktionen

Ansvarig utgivare: Markus Malm Redaktör: Lisa Karlsson Medarbetare i detta nummer: Anna Nylander, Oscar Barajas, Sigrid Petersson, Hanna Helander och Rebecka Jalvemyr. Grafisk form: Petter Evertsén, Revoluform Tryck: Åtta.45, 2015 ISSN: 2001-0397

FOTO: ANNA NYLANDER

I Chile råder torka från Arica i norr till Santiago i mitten av landet. Samtidigt förbrukar landets gruvor flera tusen miljoner liter sötvatten årligen. I Paraguay är stora sötvattenresurser på väg att privatiseras – av ett företag som de svenska APfonderna har innehav i. I Ecuador hotas shuarfolkets vattenkällor att förgiftas av den växande gruvnäringen. Men det finns hopp. I Chile gör forskare framsteg i satsningar på rening av gruvors spillvatten med hjälp av alger. Tillgång till vatten är en mänsklig rättighet vars pris raskt stiger. I detta nummer av Röster från Latinamerika besöker vi olika platser på kontinenten för att undersöka vad vattenbristen beror på, hur den påverkar invånarna och hur framtiden ser ut. Vi önskar er en engagerande läsning!

Ta strid för vattnet!

Tema: Vatten

Övrigt innehåll

Reportage s6–10 Följ med till den lilla byn Yanu Kim i ecuadorianska Amazonas där shuarfolket kämpar mot miljöförstörande gruvprojekt.

Intervju s14–15 Caludia Ortiz berättar om hur hon och hennes forskarteam i Chile arbetar för att ta fram hållbara sätt att rena gruvavfall.

Ledare: Rebecka Jalvemyr s 3 Maxima försvarar vattnet s 11 Vattenprivatisering s 12–13 Torra klimatförändringar s 16 Föreningssidor s 21–23

Bli medlem En prenumeration på Röster från Latinamerika kostar 240 kr/ år. Som medlem ingår tidningen i medlemskapet.

Om tidningen Röster från Latinamerika är Latinamerikagruppernas medlemstidning. Tidningen ges ut två gånger per år och distribueras till Latinamerikgruppernas medlemmar. Tidningen speglar Latinamerika ur ett folkrörelseperspektiv, med fokus på jordlösa, småskaliga jordbrukare, lantarbetare och urfolk samt deras kamp för hållbar utveckling och social rättvisa.

informera om de frågor som vi och våra samarbetspartner arbetar med, kort och gott ett redskap för förändring.

Adress: Latinamerikagrupperna Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholm info@latinamerikagrupperna.se Webb och sociala medier: latinamerikagrupperna.se facebook.com/ Latinamerikagrupperna twitter.com/latinamerikagr

Denna skrift har finansierats med Sida-stöd genom Forum Syd. Sida och Forum Syd delar inte nödvändigtvis de åsikter som framförs här. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.

Röster från Latinamerika är ett verktyg för att lyfta och Röster från Latinamerika #1/2015

resten. Har du e-legitimation så kan du fylla i ditt autogiromedgivande direkt på vår hemsida: latinamerikagrupperna.se/ bli-manadsgivare Latinamerikagrupperna har ett 90-konto och är medlem i Frivilligorganisationernas Insamlingsråd. Därför kan du känna dig trygg när du ger en gåva.

atten är grunden till allt liv. Anledningen till att det finns liv på jorden är för att det finns vatten. 2010 antogs en FN-resolution som tydliggör att tillgång till vatten och sanitet är en mänsklig rättighet. Varför är det nödvändigt att tydliggöra något så självklart? Sedan 80- talet har vi sett hur internationella finansiella institutioner och nationella regeringar förespråkat (i visa fall tvingat fram) privatisering av vatten och sanitetstjänster. Förtagens bristande uppgift att underhålla, undvika miljöproblem och sänka tarifferna har resulterat i en enda sak – mer vinst åt företagen. Detta har väckt ett stort motstånd från det civila samhället världen över. För den latinamerikaintresserade är ”vattenkriget” i Cochabamba i Bolivia år 2000 ett exempel. De senaste 15 åren kan vi emellertid se en våg av återkommunalisering av just vatten och sanitetstjänster. Trenden är global och sker både i Nord och Syd – Berlin, Buenos Aires, Paris och Kuala Lumpur är några exempel. Problemet är dock långt ifrån över vilket detta nummer av Röster från Latinamerika tar upp med artiklar från bland annat Chile och Paraguay.

Varje år dör 1,5 miljoner människor i världen på grund av förorenat vatten. En av sex personer har inte tillgång till säkert dricksvatten.

Rebecka Jalvemyr Vice ordförande, Latinamerikagrupperna

atergrabbing är ett fenomen som eskalerat drastiskt men ändå inte fått någon uppmärksamhet. ”Grabbing” är en term som används för att belysa storskaliga investeringar i naturresurser som negativt påverkar människor och samhällen vars liv, kulturell identitet och försörjning, hotas av detta. Bakom varje landgrab sker en watergrab vilket artikeln om gruvnäring visar. Trots FN:s resolution och återkommunalisering, är rätten till vatten fortfarande inte en självklarhet. Varje år dör 1,5 miljoner människor i världen på grund av förorenat vatten. En av sex personer har inte tillgång till säkert dricksvatten. Stater och företag har gjort vatten till en handelsvara. Samtidigt pratar de om mänskliga rättigheter och säger sig arbeta för respekt och uppfyllandet av dessa. MEN det är civila samhällets ihärdiga kamp för rättvisa som upprätthåller dem. Det är sociala rörelser, organisationer, lokalgrupper, du och jag som är bärarna av de mänskliga rättigheterna – i vår kamp för vatten, mark och moder jord. R Röster från Latinamerika #1/2015

Folkets fortsatta kamp är nu det enda sättet att bevara naturens livscykler och samhällena som bor i de drabbade områdena. Juan Pablo Soler, från den colombianska miljöorganisationen Movimiento Rios Vivos s 12 3

Vatten Fakta

En mänsklig rättighet

Sju liter vatten per person och dag. Det är vad invånarna i Canela, Chile, har tillgång till. 6 miljoner liter vatten per dag. Det är i runda tal vad en guldgruva förbrukar. Vattnet har blivit politik och människors tillgång till vatten beror i många fall mer på hur det förvaltas och vårdas än dess förekomst i naturen. Text: Lisa Karlsson

Rättigheten som är handelsvara

Tillgång till rent vatten och sanitär utrustning är grundläggande mänskliga rättigheter. Det fastslog FN i en icke-bindande resolution år 2010. I resolutionen uppmanas stater och internationella organisationer att bidra med finansiella medel, bygga kapacitet och överföra teknologi, särskilt till utvecklingsländer. På detta sätt ska ansträngningarna att tillhandahålla säkert, rent, tillgängligt och prisvärt vatten och sanitär utrustning för alla öka. Ungefär 89 procent av jordens befolkning har tillgång till rent vatten idag. Trots detta finns mycket kvar att göra. Fördelningen av vatten är ojämn, och bakom genomsnittssiffran döljer sig stora skillnader mellan länder och mellan rika och fattiga. Källa: www.forskning.se

Torka och brist på vatten är ett stort problem i flera regioner i Chile. I samhället Canela, Coquimbo, körs vatten ut till invånarna med en tankbil en gång i veckan. FOTO: SUBSECRETARIA DE DESARROLLO REGIONAL Y ADMINISTRATIVA

CHILE. Det är dock inte bara den rådande gruvboomen i Latinamerika som påverkar tillgången på vatten för invånarna. – I Chile och i regionen i stort har problemet med tillgången på vatten att göra med utvinningsindustrier generellt. Men det handlar också om de problem som expansionen av vattenkraft, jord- och skogsbruk innebär. Liksom om klimatförändringar, för vilka den andinska regionen med sina smältande glaciärer är extra känslig, säger Lucio Cuenca, ingenjör och chef för den chilenska organisationen Olca, Latinamerikanskt observatorium för miljökonflikter. Invånarna på landsbygden, småbrukare och urfolk är de som i första hand drabbas av den minskade vattentillgången. I likhet med samhällen längs kusterna som drabbas av konflikter om rätten till hav och fiske. Just Chile är ett skolexempel på konsekvenserna 4

av extremt privatiserat vatten, anser Lucio Cuenca. Här har vattnet varit i privata aktörers händer sedan i början av 80-talet och mycket lite har gjorts för att förändra situationen. Dricksvatten, så väl som skötsel av avloppsvatten och rätten till fiske i både sjöar och hav är privat. – I Chile har invånarna ingen laglig rätt till vatten: ingenstans står det skrivet att en viss del av vattentillgångarna bör tas i anspråk för att användas till invånarnas konsumtion. Detta regleras helt av marknaden, vilket har medfört att människor på vissa håll i Chile är på väg att stå helt utan vatten, säger Lucio Cuenca. Dit hör de boende i Canela, Coquimbo. Till dem ransoneras vattnet ut med tankbilar veckovis. Sju liter per person och dag. Som jämförelse kan nämnas att vi i Sverige använder i snitt 160 liter vatten per person och dag. Röster från Latinamerika #1/2015

Olca. De har förlorat sina vattenkällor, vilket innebär en serie av hinder för deras utveckling och vardagsliv. – Det faktum att Chile som land har prioriterat att använda vattnet till olika former av utvinningsindustrier och samtidigt är ett land som är känsligt för klimatförändringar har gjort att vi befinner oss i en mycket allvarlig situation vad gäller tillgångarna på vatten, säger Lucio Cuenca. Men även människor i städerna påverkas av denna modell och av minskade vattentillgångar. I den chilenska staden Antofagasta, även kallad gruvnäringens huvudstad, är över hälften av vattnet som människorna konsumerar destillerat. – Det färska friska vattnet från Anderna konsumeras i första hand av gruvorna, medan människorna får dricka vatten som redan använts och renats genom destillering. Det ser liknande ut på flera håll i både Chile och Latinamerika. Gruvor, jordbruk och vattenkraft använder färskvattnet i första hand – invånarna i andra hand, säger Lucio Cuenca. – Det som hänt i norra Chile nu är effekterna av denna politik, säger Lucio Cuenca och syftar på den enormt stora nederbörd som kommit i norra Chile i slutet av mars i år. Vattenmassorna fick dammar, floder och vattenreservoarer att svämma över. Tusentals människor förlorade sina hem, tillhörigheter och odlingar. Närmare hundra människor saknas och flera har omkommit.

– Om vi ger av det utransonerade vattnet till våra djur får vi sanktioner. Det anses bara vara för människorna. Men vi har ju inget val, våra djur behöver ju också vatten och djuren; hästarna, fåren är våra arbetsredskap, säger Julieta Cortés, boende i Canela och aktiv i den nationella organisationen för kvinnliga lantarbetare och urfolk, Anamuri. Situationen har medfört stora förluster av odlingar. Trots att invånarna försöker återanvända all typ av vatten, spara regnvatten och gräva djupare brunnar. – De senaste åren har jordbruket och antalet småskaliga jordbrukare minskat, folk måste jobba på andra håll, i gruvor eller som säsongsarbetare, säger Julieta Cortés. Läget i Canela är inte unikt. Omkring 600 000 människor runt om i Chile måste i dagsläget förses med vatten som körs ut till dem med tankbilar, enligt Röster från Latinamerika #1/2015

Sedan några år tillbaka har ett hundratal sociala rörelser och miljörörelser runt om i Chile gått samman för att uppmärksamma problemen vattenpolitiken medför. – V i upptäckte att oavsett om konflikten berodde på en gruva, ett vattenkraftverk eller skogsplantage så fanns en genensam nämnare – de hotade vattentillgångarna, säger Lucio Cuenca. Nätverket sammarbetar även med andra rörelser i Latinamerika då problematiken, trots olika typer av regeringar och form av politik, ofta är den samma. – A lla rörelser kämpar mot konsekvenserna som den extrema utvinningsindustrin innebär, berättar Lucio Cuenca. Det chilenska nätverket, Movimiento social por el agua y la vida, har tagit fram en plattform där de presenterar rörelsens krav. Dit hör till exempel en förändring av den rådande vattenlagen och ett stärkt skydd av Andernas glaciärer. Främst mobiliserar de sig genom demonstrationer och manifestationer på både lokal och nationell nivå, med syftet att synliggöra problemen dagens vattenpolitik medför. Även Julieta Cortes och Anamuri är engagerade i kampen för rätten till vatten. – V i satsar främst på att informera medborgarna. Folk är bekväma. Vi vill aktivera och få människor att reagera, ta ställning. Vi behöver vattnet nu! R 5

Vatten

marken medan vi sakta promenerar fram på en stig rakt genom den rikedom han pratar om – deras territorium och deras vatten. Tjocka stammar skjuter upp ur marken och högt ovanför oss skapar de ett lummigt grönt tak. Ormbunksväxter täcker marken och runt omkring oss surrar insekter av alla sorter. Alfonso visar mig enorma myror, svampar, rötter och örter som går att äta, kunskaper hans folk, shuarfolket, fört vidare från generation till generation.

Blodstänkt gruvverksamhet i Amazonas

Förgiftar vatten och natur

Shuarfolkets självförsörjande och traditionella livsstil i ecuadorianska Amazonas hotas av ett enormt gruvprojekt. – Vi kan inte bada eller fiska i floden längre, vilket vi gjort här i alla tider. Våra djur kan inte dricka vattnet, säger Alfonso Tendetza, en av shuarfolkets aktivister mot gruvan. Men folkets kamp för sina rättigheter har ett högt pris. I december förra året hittades Alfonsos bror mördad i närheten sin by. Text och foto: Anna Nylander

ECUADOR. Vi befinner oss i byn Yanu Kim, belägen i Cordillera del Condor, i den syd-centrala delen av Ecuadors Amazonas. Det kuperade landskapet täcks av tropisk regnskog och rymmer en stor del av landets biologiska mångfald. Regeringen har gjort stora delar av bergskedjan till ett skyddat naturreservat, men en del av området har uteslutits – den del som beviljats gruvkonsessioner för koppar och guldbrytning av det kinesiskägda företaget Ecuacorriente S.A. (ECSA), 6

där den storskaliga dagbrottsgruvan El Mirador planeras att anläggas. – Växterna och djuren har lika stor rätt att leva som vi människor, säger Alfonso Tendetza upprört och med eftertryck på varje ord. Alfonso tillhör shuar – en urfolksgrupp som bebor ecuadorianska Amazonas och delar av Anderna. Hans klädsel är som vilken småbonde som helst, gula högskaftade stövlar, blå t-shirt och urtvättade jeans, men Röster från Latinamerika #1/2015

Alfonso är shaman – medicinman – och hans relation till naturen och marken hans folk bebor är starkare än många andras. – Här har vi shuars bott i hundratals år, var ska vi ta vägen? Shuars kan inte flytta till en annan stad eller ett annat land, vi är härifrån det här berget. Det är som djuren. De bor här i djungeln och var ska de leva när de hugger ner och förstör den? De tar vår rikedom ifrån oss. Alfonso skakar frustrerat på huvudet och tittar ner i Röster från Latinamerika #1/2015

Att anlägga en gruva i denna typ av miljö utgör ett stort hot mot den sårbara naturen, vattnet och folket som bor här. Gruvföretaget ECSA har fått tillstånd att utforska hela 2 895 hektar mark. Det är en lika stor yta som 4 054 fotbollsplaner. Därtill kommer en nästan lika stor yta som företaget får göra ”relaterade aktiviteter” på, vilket kan innebära till exempel infrastrukturprojekt, som även de hotar det unika ekosystemet. Enligt människorättsorganisationen Inredh:s rapport Diagnóstico legal de la minera en el Ecuador kommer bara avskogningen av området innebära förödande konsekvenser för ekosystemet. Dels för att det påverkar livsmiljön för hundratals djurarter, dels för att det påverkar vattenflödena. Avskogade jordar kan inte binda vattnet i marken vid de kraftiga regn som ofta faller i området, och orsakar därför lätt översvämningar i de lägre liggande områdena där folk bor. Dessutom kommer gruvan att konsumera mycket stora mängder vatten. Enligt Inredh krävs det mellan 10 000 och 30 000 liter vatten för att producera ett ton koppar. Ecuacorriente räknar med att utvinna mer än 500 ton koppar om dagen, vilket motsvarar en vattenförbrukning på mellan 5 och 15 miljoner liter vatten dagligen. Företagets egen miljöstudie konstaterar att förändringen av markanvändningen kommer påverka biodiversiteten i området. Den konstaterar även att det finns en överhängande risk för förorening av vatten som skulle kunna riskera att djurarter utrotas och att människors hälsa påverkas. Men även om företagets studie visar på flera risker så menar miljöorganisationen Acción Ecologica att miljöstudien har stora brister och är föga sannolik. Resultatet av gruvan skulle bli betydligt värre, enligt dem. – Miljöstudien är inte noggrant gjord. Det finns en rad möjliga katastrofer som studien inte innehåller någon analys av och den använder inte tillräckligt med relevanta uppgifter, säger Gloria Chicaiza från Acción Ecologica i en intervju med Ecuadorenvivo.com. Acción Ecologica är även kritiska till att det är företaget självt som anställt konsulterna som utfört studien. En återkommande tendens i de flesta miljöanalyser av gruvprojekt och som bidrar till att vilket projekt som helst släpps igenom, menar organisationen. 7

Vatten

Förorenande provborrningar Vi promenerar vidare genom Alfonso Tendetzas ägor och kommer fram till floden Quimi. Vattnet som flyter fram är ljusbrunt och grumligt. I vattenbrynet har det formats ett vitt skum. – Fram till för ett par månader sedan var vattnet så klart att man såg stenarna och fiskarna på botten. Vattnet har inte bytt färg bara för att det hade lust till det. Det har blivit så här sedan företaget började provborra efter mineraler, förklarar Alfonso. Längre uppströms med floden ser vi det klara vattnet. Vi ser även stora lastbilar tömma lastbilsflak efter lastbilsflak med lera från provborrningarna, längs med en sluttning ner till vattnet. Nedanför denna plats börjar floden skifta färg. – Vi kan inte bada eller fiska i floden längre, vilket vi gjort här i alla tider. Våra djur kan inte dricka vattnet. När det regnar mycket och vattnet stiger blir det leriga avlagringar på våra marker nära floden som förstör odlingarna, säger Alfonso upprört och blickar ut över vattnet och den omkringliggande skogen. Sedan ser han mig i ögonen och säger: – Och än så länge provborrar de bara. Imorgon, kommer det vara värre och om 10 eller 15 år kommer det vara en förorening av så stor omfattning att vi inte kommer klara av den. Vi vill bara att företaget försvinner så vi kan fortsätta leva i lugn och ro som vi alltid har gjort.

urfolkssamhället San Marcos i över 40 år. Invasionen av stora maskiner vid provborrningen har skadat egendomen. – Jag tänker stanna kvar på ägorna in i det sista. Företaget har inte rätt att driva bort mig för de lurades när de köpte marken och sedan har de inte hållit sina löften om att kompensera oss, säger hon bestämt där hon sitter på en av stolarna längs väggen på advokaten Taquinos lilla kontor. Idag ska de tillsammans gå igenom hennes rättsärende som snart ska upp i domstol. Gruvföretaget, som menar att Rosas mark nu är deras, vill ha bort henne från egendomen. Men Rosa Alvira Sanchez vägrar flytta på sig. När företaget köpte Rosas mark sa de till henne och andra som sålde att den skulle användas till att föda upp boskap och odla afrikansk oljepalm, något som befolkningen trodde skulle skapa arbete i området. Dessutom utnyttjade de folkets godtrohet och okunskap om priser och köpte jordarna för en orimligt låg penning. Rosa fick 600 dollar per hektar, några av hennes grannar bara 200 dollar, medan de som hade kunskap och förhandlade fick 3 000 dollar per hektar. Vissa lovades nya hus och marker någon annanstans – löften som inte infriats. Advokaten som ordnade kontraktet klargjorde inte heller för Rosa att även hennes hus ingick i köpet.

Alfonso Tendetza i familjens kök. Han har tagit vidare kampen mot gruvan och till försvar för vattnet, naturen och sin traditionella livsstil, efter att hans bror mördades i slutet av förra året.

Enat och starkt motstånd

Utebliven konsultation Tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Genom föroreningarna som ECSA redan nu förorsakat har de tagit den rätten ifrån shuarfolket. Men problemen slutar inte där. – Företaget har tillsammans med den ecuadorianska staten gjort sig skyldiga till en rad brott mot mänskliga och kollektiva rättigheter, berättar Tarquino Cajamarca, advokat på människorättsorganisationen Inredh. Vi träffas på ett litet kontor i Gualaquiza. I rummet finns ett enkelt skrivbord överbelamrat med rapporter, dokument och böcker samt några stolar uppradade mot väggen. Småstadens gatuljud smiter in genom ett öppet fönster. – Först och främst anordnade staten inte någon fri och informerad förhandskonsultation, något som urfolken i området har rätt till enligt ecuadoriansk lag och den internationella konventionen ILO 169, konstaterar Tarquino sakligt och fortsätter. – I 90 procent av fallen har företaget inte uppfyllt de tydliga regler och normer gällande miljöskyddsaspekter som miljöministeriet satt upp. Och inte heller vad gäller sociala aspekter, så som respekt för människors värdighet, schyssta priser, utnyttjande av godtrohet hos befolkningen, och mycket annat, förklarar han. En av de personer som drabbats av ECSAs agerande är Rosa Alvira Sanchez, en boskapsbonde som bott i 8

Rosa Maria Antun kräver av Ecuadors myndigheter att mordet på hennes son, en av aktivisterna mot gruvan, utreds.

Gruvan Mirador är ännu i prospekteringsfasen men har redan börjat förorena.

Men för Rosa handlar motståndet mot att lämna marken inte bara om den egna ekonomiska kompensationen. – Jag gör motstånd för hela byns skull. Om vi vinner hoppas jag att företaget måste lämna området, säger hon. Strategin handlar om att försvåra för företaget att avancera. Ett sätt att stävja företagets strategi som mera handlar om att skapa en känsla av maktlöshet hos invånarna genom flera anmälningar om brott mot invånarna, berättar advokaten Taquino Cajamarca, en av några få jurister som ställer upp med rättsligt stöd till invånarna i Cordillera del Condor. I området där gruvan planeras har det även bildats andra typer av motstånd. De drabbade samhällena har samlats i en enad front som jobbar både politiskt, kommunikativt och juridiskt. 2012 vandrade cirka 2 000 personer från området hela vägen till Quito i en 15 dagar lång marsch till försvar för vattnet och livet. I år har de bland annat bestämt att de ska skapa ett kommunikationsteam för att synliggöra problemen och organisera en egen folklig fri och informerad urfolksSTÖD konsultation, för att visa att majoriteten av invånarna är emot projektet.

Motståndsrörelsen Frente de unidad y defensa del territorio de la Cordillera del Condor kämpar för livet och vattnet och mot gruvnäringen i Cordillera del Condor. Stöd deras kamp genom att sms:a LA 100 till 72980 och bidra med hundra kronor.

Röster från Latinamerika #1/2015

Politik i strid med konstitutionen Föroreningar av vatten och brott mot urfolks rättigheter är något som går stick i stäv med Ecuadors konstitution. 2008 var landet ett av de första länderna 9

Vatten

i världen att skriva in naturens rättigheter, plurinationalitet (erkänner att landet utgörs av flera olika nationaliteter med motivet att ge alla urfolksgrupper erkännande, bestämmanderätt och autonomi) och buen vivir (utvecklingsmodell baserat på urfolkens kosmovision om att existera i harmoni med naturen) i sin konstitution. Urfolksorganisationen Conaie var en av de drivande krafterna bakom dessa förslag och det var en stor seger när de skrevs in i konstitutionen. Sedan dess har dock regeringen fört en politik som många menar går tvärs emot dessa normer. Ecuadors president Rafael Correa har satsat stort på att minska fattigdomen, men regeringens olika sociala program har finansierats av en aggressiv utvinningspolitik. Regeringen har investerat i oljeutvinning, storskaligt jordbruk och bäddat med lagar för att underlätta för gruvnäring. Storskalig gruvdrift är något som tidigare inte existerat i landet. El Mirador är ett av fem stora gruvprojekt som den ecuadorianska staten identifierat som strategiska och är det projekt som avancerat längst.

Rear ut gruvprojekt Den senaste tidens låga oljepris har satt Ecuador i ekonomisk kris, och tvingat landet att se sig om efter nya inkomstkällor. Nyligen har en nysatsning gjorts på just gruvindustrin i Ecuador. Landet har marknadsfört sig på internationella gruvkonferenser och reat ut nya gruvkoncessioner till multinationella företag. Kritiker menar att gruvnäringen är precis lika osäker som oljeindustrin då även mineralpriserna växlar snabbt, och att staten istället borde ändra sitt fokus och satsa på hållbara näringar som skapar jobb på basnivå. Agroekologiskt jordbruk, vilket även rimmar bättre med de konstitutionella målen, skulle kunna vara ett alternativ. En annan teori är att president Correa, även om han skulle vilja, inte längre har någon möjlighet att säga nej till varken olje- eller gruvindustrin, speciellt inte till kinesiska företag, eftersom Ecuador skuldsatt sig hårt till landet. Lånen från Kina är dyra och kortsiktiga. Mellan 2009, då Ecuador praktiskt taget inte hade några lån från Kina, och 2014 har skulden ökat med över 1 000 procent och låg i april 2014 på hela 6 292,9 miljoner dollar, enligt tidningen El Universo.

Kampens höga pris Tillbaka i shuarbyn Yanu Kim. Sorlet från det bruna vattnet i Quimofloden avtar bakom oss när jag följer Alfonso Tendetza på stigen mot hans hus, en enkel byggnad av bruna plankor som står på en halvmeters höjd över marken, uppburet av träpålar. Alfonsos mamma, Rosa Maria Antun, en äldre kvinna med fårat ansikte och djup blick, möter oss. 10

Rosas son, Alfonsos bror, José Tendetza hittades i början av december 2014 död i vattenbrynet vid en närliggande flod. Hans händer var bakbundna, hans kropp misshandlad och hans huvud sönderslaget. – M itt hjärta gör så ont, hur ska jag kunna glömma, min son är död. Jag drömmer och drömmer om honom och gråter och gråter. José behandlade aldrig någon illa. Aldrig, aldrig, aldrig, säger hon på bruten spanska och förbannar sig sedan på shuar. Omständigheterna kring José Tendetzas död är fortfarande oklara, men José var en av ledarna i shuarbyn, en frispråkig kritiker som stod i spetsen för motståndet mot gruvan. Misstankarna om att hans död är kopplad till hans aktivism är starka och den lokala motståndsrörelsen samt urfolksorganisationen Conaie har krävt av regeringen att resurser tillsätts för att utreda hans död. I mitten av mars i år presenterade de även fallet för den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och begärde att denna ska uppmana regeringen att uppfylla dessa skyldigheter och göra en internationell övervakning av fallet för att säkerställa transparens i det rättsliga förfarandet. – Orsaken till att den ecuadorianska staten å ena sidan kan prata om naturens och urfolkens rättigheter, men å andra sidan kan göra saker som helt motsäger detta är att konstitutionen är uppbyggd så att den säger emot sig själv på flera ställen, förklarar advokaten Tarquino Cajamarca. På det lilla kontoret i Gualaquiza har det blivit mörkt utanför fönstret, men Tarquino Cajamarca kommer fortsätta jobba fram till sent ikväll. Som exempel på dubbeltydigheten i konstitutionen ger han en dogmatisk del som ambitiöst kungör kollektiva, individuella och naturens rättigheter. Där står det till exempel att inga utvinningsprojekt får anläggas utan att urfolken konsulteras. På ett annat ställe står det samtidigt att det är statens ansvar att anordna konsultationerna, men att om urfolken motsätter sig projektet har staten rätt att bestämma vad som ska ske ändå. – Resultatet, konstaterar Tarquino, blir att den aktör som har störst politisk och ekonomisk makt kan bestämma vilken del av lagen som ska gälla. I detta fall är det staten. Men, säger han sedan mer hoppfullt, de största samhällsförändringarna i världen har inte alltid kommit i de största länderna och av de största aktörerna. – De har även sprungit ur de minsta samhällena, där utelämnade och utnyttjade folk organiserat sig. Och det är även möjligt här i Ecuador. Genom att avslöja och informera om detta ohållbara system hoppas vi att världen så småningom förstår att naturen är vår moder och att vi måste ta hand om henne. För utan moder jord finns heller inga barn. Utan naturen finns inga människor. R Röster från Latinamerika #1/2015

Máxima står upp för vattnet och livet I snart 20 år har Máxima Acuña, en 44-årig urfolkskvinna från Cajamarca-regionen i Peru, kämpat mot gruvbolaget Yanacocha som gör allt för att få bort henne från hennes ägor. Nu har hon blivit en global symbol för kampen till vattnets och livets försvar. Text: Lisa Karlsson Foto: Jorge Chavez Ortiz

PERU. Konflikten är densamma som på så många andra håll i Peru, Latinamerika och världen. Gruvföretag vill åt jordens ådror av glimmande guld – lokalbefolkningen föredrar att ha ren jord och vattentillgångarna kvar. Och under familjen Acuñas ägor, och under marken runt omkring dem, finns det mycket guld. Uppemot 6 miljoner uns, enligt uppskattningar av Newmont Mining, majoritetsägare i gruvföretaget Yanacocha. Redan nu drivs flera stora gruvprojekt i den här delen av Peru och flera av dem har medfört konflikter mellan gruvbolagen och invånarna. 2012 sköts fem personer till döds av peruansk polis under en demonstration mot Congagruvan i Cajamarca. Efter denna händelse pausades gruvprojektet. Om det startar igen sägs det bli den största gruvan i hela Latinamerika. Ett projekt som enligt miljöaktivister och forskare skulle få enorma konsekvenser för närmiljön och invånarna. Främst vad gäller tillgången på vatten. Flera provinser i Peru har i dagsläget stora vattenförsörjningsproblem och mycket av det vatten som finns är förorenat med tungmetaller som följd av gruvnäringen. Situationen har lett till att invånarna organiserat sig mot gruvprojekten. I Cajamarca har människor dag som natt turats om att vakta de gruvhotade lagunerna som försörjer området med vatten. Trots att både polis och gruvbolagens vaktstyrkor angripit dem har de inte backat. Det är intill en av dessa laguner som Máxima Acuñas familjs mark ligger. Máxima Acuña och hennes man Jaime Chaupe är bestämda i sitt beslut att stanna kvar på ägorna – trots att påtryckningarna från Yanacocha för att få bort Röster från Latinamerika #1/2015

familjen är enorma. Poliser och företagets anställda har vid flera tillfällen gjort intrång på Máxima Acuñas mark, förstört det enkla huset och tvingat bort familjen med våld. Gruvbolaget har till och med kommit med en grävmaskin för att jämna huset med marken. Vid det tillfället, 2011, blev tonårsdottern Gilda Chaupe desperat och ställde sig framför maskinen varpå hon mejades ner och svimmade. Inför åsynen av denna scen sprang Máxima Acuña mot poliserna och blev även hon nerslagen. Efter denna incident anmäldes och fälldes Máxima Acuña för våld mot tjänsteman. Först tre år senare, i december 2014, friades hon från anklagelserna. En stor seger i kampen för de mänskliga rättigheterna. Men även om friandet väcker hopp om rättvisa är slaget långt ifrån vunnet. Yanacocha tänker överklaga till högsta domstolen. Dessutom fortsätter företaget att hävda att Acuñas mark är deras. Att hon sålt den. Något hon själv, om och om igen, nekar till i media: – Jag har inte sålt min mark och företaget har heller aldrig kunnat visa upp några papper på något köp, säger Máxima Acuña. Hoten och intrången på familjens egendom har heller inte slutat – trots domslutet. Acuñas kamp har medfört ett ökat fokus på just kvinnors kamp i miljökonflikter i Peru. Den har inspirerat flera feministiska rörelser att ta ställning, såväl som den har inspirerat kvinnor att engagera sig. Med det sagt bör tilläggas att Máxima Acuña långt ifrån är ensam om sitt öde. Hon delar det med tusentals andra – både kvinnor, män och barn. R 11

Vatten

Privatisering av vatten oroar i Paraguay Text: Diana Viveros, Conamuri och Oscar Barajas, Latinamerikagrupperna Foto: Conamuri

Floden Pilcomayo på gränsen mellan Bolivia och Paraguay.

Enorma tillgångar på grundvatten och ett stabilt regnmönster gör Paraguay till ett av de vattenrikaste länderna i Latinamerika. Att vattenresurserna nu är på väg att privatiseras innebär ett hot mot allmänhetens tillgång till vatten, anser sociala rörelser i landet. PARAGUAY. – Det är mycket oroande då det kan innebära att våra livsstilar och matsuveränitet på lokal och nationell nivå hotas, säger Bernarda Pesoa, ledare för urfolket Toba Qom och ordförande i den kvinnliga småbrukarrörelsen Conamuri. Tillgång till rent vatten och sanitetsanläggningar ska betraktas som mänskliga rättigheter. Det slås fast i flera internationella lagar och dokument gällande mänskliga rättigheter, däribland en FN-resolution från 2010. Men i Paraguay garanteras i dagsläget inte rätten till vatten - trots landets väldiga vattenresurser. Statens bristande kontroll över vattentillgångarna och överkonsumtion av vatten för intensivt jordbruk har lett till att 40 procent av befolkningen idag saknar dricksvatten och avlopp, samt att vattnet i allt större utsträckning privatiseras. Dessutom leder det stor12

skaliga jordbruket till att känsliga våtmarker och vattendrag förstörs och till att vattenskyddade områden torkas ut och förorenas med kraftiga bekämpningsmedel och andra jordbrukskemikalier. Paraguays regering planerar att öppna för fler privata alternativ och tillåta vinst på vattenförsäljning. Horacio Cartes, landets president, förhandlar just nu med det chilenska företaget Aguas Andinas om att sälja kontrollen över den statliga vatten- och avloppsverksamheten. Förhandlingarna om vattentillgångarna har lett till demonstrationer i Paraguays huvudstad Asunción, där småbrukare och urfolk samlats för att visa sitt missnöje mot den tilltänkta privatiseringen. – Regeringens avregleringspolitik är en skymf mot de mänskliga och kollektiva rättigheterna då den innebär att det står storkapitalet fritt att ta kontroll över offentliga egendomar. Det är en rovgirig politik som förkastas av den nybildade Demokratiska Folkkongressen, en samling organisationer som syftar till att stävja den nyliberala regeringslinjen, säger Bernarda Pesoa. Organisationen hon tillhör, Conamuri, anser att Röster från Latinamerika #1/2015

vattnet, på samma sätt som utsäde, är grundläggande för vår existens. – Därför får det inte betraktas som en handelsvara för de förmögnaste samhällsgrupperna. Om vattnet i Paraguay privatiseras finns det en risk att landsbygdssamhällen och urfolk försvinner till följd av utarmningen av våra naturresurser, säger Bernarda Pesoa.

problem i investeringen i Aguas Andinas. Men en närmare granskning av Aguas Andianas gör att det finns andledning till oro. Företaget har anklagats för korruption och tveksamma affärer i Chile sedan köpet av vattenrättigheterna i huvudstaden Santiago år 2002. De har även tvingats att betala cirka 2 miljoner dollar i ersättning till 533 personer i den chilenska staden Pudahuel, sedan företagets reningsverk på platsen vid flera tillfällen släppt ut gifter som orsakat sjukdomar hos lokalbefolkningen. Dessutom är företaget känt för sina höga priser. Invånarna i Santiago betalar, enligt Centret för journalistiska granskningar, Ciper, mer för sitt vatten än vad människor i större städer som Rom och São Paulo gör. – Har du inga pengar har du inget vatten och därmed ingen framtid. Det kommer att vara regel om vattnet privatiseras i Paraguay, fastlår Bernarda Pesoa. – Vattnet bör flyta fritt utan marknadens inblandning! R

”Om vattnet i Paraguay privatiseras finns det en risk att landsbygdssamhällen och urfolk försvinner till följd av utarmningen av våra naturresurser.”

Även vi i Sverige är del i denna affär genom svenska AP-fondernas investeringar i det chilenska företaget Aguas Andinas. Andra AP-fonden har 11,5 miljoner kronor investerade i företaget. AP-fondernas Etikråd, som ansvarar för att samordna AP-fondernas arbete med miljö- och etikfrågor, menar att det står en stat fritt att välja vilken modell – ett offentligt monopolsystem eller en avreglerad marknad - den vill använda sig av för att bygga ut och underhålla vatten- och avloppsystem. Detta så länge de inte bryter systematiskt mot internationella konventioner. Etikrådet ser därmed inte några Röster från Latinamerika #1/2015

Invånare i delstaten Boquerón hämtar vatten från en damm som förser ett flertal urfolkssamhällen i området med vatten.

Vatten Fakta

Chiles gruvnäring

Alger kan rena gruvors giftiga avfall Forskare i Chile använder algen cochayuyo i en pulveriserad form för att rena gruvors spillvatten.

Att gruvindustrin bidrar till stora miljöproblem genom de avfall produktonen medför är ett faktum. Men det finns lösningar. I Chile arbetar forskare med att ta fram en metod för rening av gruvors spillvatten med hjälp av alger. Text: Lisa Karlsson Foto: Wikimedia commons och Ambiotek SpA

CHILE. – Ett glas vatten?

Biokemisten Claudia Ortíz sträcker ett stort glas kallt vatten över bordet. Utanför fönstret till det lilla mötesrummet på 16e våningen i en av Santiagos alla skyskrapor steker solen. Där, någonstans bortom molnet av tjock smog, tornar Andernas mineralrika berg upp sig. Där ligger gruvorna som Claudia Ortíz och hennes forskarteam hoppas kunna hjälpa till att miljösäkra. – 2009 startade jag och några kollegor från Santiago de Chiles universitet, Usach, ett projekt där vi tog fram en teknik för att med hjälp av mikroorganismer från växter rena vatten från just gruvor. Det bidrog till att sänka sulfathalten och öka återanvändningen av vatten, berättar Ortíz. Projektet blev lyckat. Teamet arbetade även med problematiken kring gruvors spillvatten, som ofta blir stående i en bassäng eller som hamnar i något slags förvar, men som också påverkar marken, floran och faunan omkring gruvorna. Projektet avslutades 2010 och förde med sig skapandet av en teknik som förhindrar att dammet från öppna gruvor sprids. 14

– Men ingen metod är perfekt och metoden vi tog fram förde med sig frågan: vad händer med mikroorganismerna om det är 20 minusgrader där de ska användas? Vilket är en verklighet vid många gruvor. Där fungerar ju inte detta system med levande mikroorganismer. Forskarteamet började titta på en teknik där de kunde använda organiskt material, i detta fall döda alger från Chiles kuster, som har en stor upptagningskapacitet av till exempel koppar och arsenik, i arbetet med att rena spillvatten. – Då skapade vi detta projekt som kommer att slutföras i mitten av detta år och som redan haft en del intressanta resultat. Vi har till exempel lyckats rena vätska på koppar och minska halten av arsenik. Algerna teamet använder kallas brunalger. Det är en typ av alger som sköljs upp från havet och ligger på stränderna längs hela Chiles kust. I folkmun kallas de cochayuyo och används även till maträtter och i sallader. Men samtidigt som algerna är en naturtillgång är de också ett skräp. Om ingen samlar in dem blir de liggandes på stränderna. Forskarna har samlat in dessa alger, tvättat dem och finfördelat dem till ett slags pulver genom vilket vattnet från gruvorna renas. – V i har testat att använda denna reningsmetod både i flöden av vatten, med vattendrag i åtanke, och i stilla vatten, med gruvornas bassänger av spillvatten och lakvatten i åtanke. I båda fallen har resultaten varit väldigt intressanta. Vi har även testat att bearbeta algerna Röster från Latinamerika #1/2015

Biokemisten Claudia Ortíz tar prover på vatten vid en gruva.

med enkla kemikalier som utspädd syra och det har visat sig att då blir resultaten ännu bättre. Tanken är att algerna ska kunna användas om och om igen. När vattnet filtrerats genom algerna en gång, tvättas de och mineraler som koppar och andra metal�ler som samlats i algerna tas om hand och återanvänds. Sedan kan algerna användas på nytt. – När algerna använts så många gånger att de inte renar längre kan du avlägsna metallerna och kompostera algerna i jordar som är utarmade på mineraler och behöver näring. Gifter som arsenik och så vidare, som givetvis inte kommer att användas på nytt, avlägsnas för sig och kan sedan förvaras i behållare som är avsedda för den typen av giftigt avfall. Projekt med algrening är även intressant ur energisynpunkt. Detta då det inte krävs stora energislukande anläggningar utan räcker med soldrivna pumpar för att föra vattnet igenom systemet, eller att systemet helt enkelt byggs så att vattnet av sin egen tyngdkraft flyter genom filtren. Än så länge har reningsmetoden med hjälp av alger bara testats i liten skala, med fem liter vatten. Det forskarna ska göra nu är att bygga upp en prototyp för att testa systemet i större skala och sedan i ett verkligt pilotprojekt. – Men i våra tidigare projekt med rening av gruvvatten genom andra typer av bioorganismer har vi redan genomfört pilotprojekt med lyckade resultat. Då kunde vi rena åtta liter vatten i sekunden. I det Röster från Latinamerika #1/2015

Gruvindustrin är en av Chiles främsta inkomstkällor. 2013 uppgick intäkterna från gruvexporten till ett värde av 333 miljarder kronor. Gruvorna stod för 11 procent av den sammanlagda produktionen i landet och skapade nära en miljon jobb både direkt och indirekt till Chiles 17,5 miljoner invånare. Chile är världens största producent och exportör av koppar men i landet bryts även molybden, guld, silver och järn. Internationella institutioner har dock varnat Chile för minskade vattenresurser i landet som följd av gruvnäringen, eftersom det vid brytning av till exempel koppar går åt flera tusen liter vatten per sekund. Källa: www.ipsnews.net

projektet lyckades vi minska sulfatet i vattnet med 30 procent. Med algerna hoppas forskarna uppnå minst lika bra resultat. Skillnaden mellan algerna och bioorganismerna i det förra projektet är att algerna klarar minusgrader. – V i har framför allt testat att rena vatten som innehåller koppar, arsenik och klorid. Men enligt tidigare litteratur kan denna typ av alger även användas för rening av vätska som innehåller metaller som zink, nickel och silver. Claudia Ortíz är hoppfull om reningsmetoden, men samtidigt noga med att påpeka att den inte innebär en hundraprocentig rening. – Vattnet blir inte drickbart, men det går att använda för bevattning och bara det är ju ett framsteg i sig, säger hon. Metoden är heller inte applicerbar på storskalig gruvverksamhet som använder över hundra tusen liter vatten i minuten i framtagningen av mineraler, utan är tänkt för gruvor av medium och mindre storlek. Forskarna hoppas att metoden ska kunna användas av invånarna i samhällen kring gruvor som drabbas av utsläpp för att bidra till en bättre miljö, men även som en extra inkomstkälla, efter att gruvorna stängt. – På så vis skulle inte stängningen av gruvan bli så drastisk, människor skulle inte behöva förlora jobben från en dag till en annan. Dessutom är systemet enkelt och kräver varken stor handpåläggning eller kunskap av användarna. R 15

Småbrukaren Enrique Barrera är en av alla dem som redan idag påverkas av klimatförändringarna.

Vatten

håll. I Centralamerika har flera studier bevisat att klimatet Stöd Cloc/La förändras redan idag. I sin rapVia Campesinas port Changes in precipitation arbete för att and temperature extremes in stoppa uppvärmCentral America and Northern ningen av vår South America, som mäter planet genom temperaturförändringen i hållbart jordbruk. Centralamerika över en 40-årsSwisha en gåva period, ser en grupp forskare till 1239010174 ledd av Enric Aguilar att max och minimum temperaturerna höjts med 0,2–0,3 grader Celsius per decennium sedan 1961 och att antalet torra dagar per år ökat. Torkan och den ökade risken för skadedjur som är relaterat till förändringarna i klimatet, har påverkat risken för förlust av skörd för jordbrukare. Forskarna konstaterar även att torkan ökat sannolikheten för extrema väderförhållanden, som jordskred och översvämningar.

STÖD

De minst skyldiga drabbas hårt av klimatförändringar Klimatförändringarna påverkar vattentillgången i Latinamerika. Hårdast drabbas inte sällan de allra fattigaste – som bidragit minst till problemen. – Orättvisan stör, säger Heliodoro Reyes, en miljömedveten småbrukare från Nicaragua. På grund av att andra inte anstränger sig för att minska växthusgasutsläppen, slår våra skördar fel. Text och foto: Anna Nylander NICARAGUA. Varma vindar drar runt mina bara ben, finkornigt damm flyger fram längs med vägkanten och vill gärna leta sig in i näsborrar, mun och ögon. Vi befinner oss i närheten av Leon, en av Nicaraguas varmaste och torraste delar. En bit in från vägen, bland träden där 16

vinden inte når oss lika lätt, ligger don Heliodoro Reyes ägor. Han är småbrukare och odlar både för eget bruk och för försäljning. Han varierar sina plantor från år till år och förra året odlade han ayote – en grönsak som skulle kunna liknas vid en rund zucchini. Men torkan var extrem under 2014 och skörden tog sig inte. Han förlorade allt han investerat, över 1 100 dollar. Detta trots att han för några år sedan investerat 8 000 dollar i en brunn för att kunna bevattna sina planteringar och säkra en inkomst. – Vattnet gick dit upp förut, säger Heliodoro och pekar på en linje ett par meter nedanför brunnskanten. Nu ligger vattennivån konstant på en nivå minst fyra meter längre ner. Han rycker uppgivet på axlarna. Röster från Latinamerika #1/2015

– Om det fortsätter så här så kommer jag tvingas försöka hitta något annat sätt att försörja mig. Heliodoro Reyes är en av miljoner småbrukare världen över som redan idag drabbas av klimatförändringarna. FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har varnat för att om utvecklingen fortsätter i samma takt som nu och temperaturen fortsätter att höjas kommer vädret bli mer extremt – torrare där det är torrt och blötare där det är blött. Dessutom kommer vädret att bli mer oregelbundet. Det kommer att påverka världens ekosystem betydligt, med större risk för skogsbränder, utbredning av skadedjur och förändringar av jordbrukets produktivitet. Men det ovan beskrivna scenariot är inte bara en framtidsprognos, det är redan en verklighet på många Röster från Latinamerika #1/2015

En jordbrukare som nyligen känt av detta är Enrique Barrera i San Jocinte som ligger någon timmes bussfärd från Heliodoros ägor. Han äger drygt två hektar mark, är 65 år gammal och har varit jordbrukare hela sitt liv. Förra året sköljdes alla hans bönor bort med ett oväntat regnoväder, strax efter sådden. – Klimatet är annorlunda nu än förr. Förr regnade det oftare, men lagom mycket. Nu kommer regnet mer sällan och när det kommer regnar det ofta för mycket. Det går inte längre att räkna ut hur man ska odla, berättar han. Men trots att det är Enrique, Heliodoro och andra småbrukare världen över som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna, så har deras medverkan till förändringarna varit minimal. Enligt Latinamerikagruppernas samarbetspartner Cloc/ La Vía Campesina, den latinamerikanska delen av världens största internationella småbrukarnätverk, bär istället det industriella storskaliga jordbruket den största skulden. Det industriella jordbruket uppges släppa ut hela 22 procent av de totala växthusgaserna i världen. Om vi dessutom räknar in utsläppen från hela den globala livsmedelsindustrin; avskogning för att göra plats för jordbruk, transport, paketering, kylning av matvaror och matavfall, så talar vi enligt Cloc/ La Vía Campesina om så mycket som mellan 44 och 57 procent av de totala växthusgasutsläppen. Om det industriella jordbruket däremot ställdes om till ett småskaligt och agroekologiskt jordbruk, och en global politik för matsuveränitet infördes, skulle utsläppen kunna minskas med så mycket som 50 till 75 procent inom en 50-årsperiod. Enrique Barrera och Heliodoro Reyes är båda anslutna till lantarbetarorganisationen ATC, en av La Vía Campesinas medlemsorganisationer i Nicaragua. 17

Vatten

Vattenkraftverk leder till våld och miljöbrott i Colombia Svenska intressen har också varit inblandade i omdebatterade vattenkraftprojekt i Colombia. Byggföretaget Skanska har fått stark kritik för sitt agerande under bygget av vattenkraftverket Urrá i den nordcolombianska delstaten Cordoba under 90-talet. Miljöaktivister och människorättsorganisationer har fört en ständig protest mot dammen, som enligt dem har förstört den lokala regnskogen och orsakat sociopolitisk instabilitet i regionen. Text: Oscar Barajas Utmärkande för bygget av Urrádammen är att det COLOMBIA. – I Colombia finns det ett hundratal vatägde rum samtidigt som kommunistiska gerillor, tenkraftverk och ytterligare ett hundratal planeras. högerextrema paramilitärer och armén krigade mot Många av dessa megaprojekt är sponsrade av privata varandra för att ta kontrollen över just denna region. intressen som är kopplade till gruvindustrin, säger Hundratals civila tvingades att lämna sina hem och Juan Pablo Soler, från den flytta till säkrare ställen. colombianaska miljöorganisa– Bygget av Urradammen i tionen Movimiento Ríos Vivos. Cordoba medförde att minst 17 Gruv- och energisektorn människor från embera-katío står för över 80 procent av alla folket mördades av kriminella. utländska direkta investeringar Kriminella som förknippas i Colombia. Sektorns tillväxt med dem som byggde och under de senaste åren har också finansierade dammen. Denna lett till en större elkonsumtion. situation upprepas i andra Enligt mätningar utförda av områden där vattenkraftverk Colombias gruv- och oljeminisbyggs, säger Soler. terium kommer energibehovet Enligt Movimiento Rios Vivos Manifestation mot vattenkraftverket Hidrosogamoso, mars 2015. FOTO: MOVIMIENTO RIOS VIVOS i landet att öka med 3,9 procent mördades nyligen sex ledare under perioden 2014– 2019, på och aktivister som motsatte sig grund av bland annat gruvindustrin. Därför främjar byggnationen av vattenkraftverket Hidrosogamoso i delden colombianska regeringen byggandet av stora vatstaten Santander. Dammen blev operativ i oktober 2014. tenkraftverk i hela landet. Sedan dess har det förekommit hot och kriminalisering av de omgivande samhällena som har drabbats och visat Närboende blir avhysta sitt missnöje mot dammbygget. Även här finns svenska Men gruvindustrin har inte bara lockat utländska kopplingar då Hidrosogamoso byggdes av det colombiinvesterare utan också beväpnade grupper, som tjänar anska elbolaget Isagen, i vilket svenska första AP-fonden stora pengar på att avhysa småbrukare och urfolk som har 3,8 miljoner kronor investerade. bor där gruvor och vattenkraftverk byggs. Det är även – Det stämmer att gruvindustrin är en av de sektorer i dessa områden som våld och miljöbrott förekommer i som bidrar mest till Colombias ekonomi, men faktum större utsträckning. Enligt det colombianska fackförär att på medellång och lång sikt blir den okontrollerade bundet för gruv- och elarbetare, Funtraenergética, utvinningsindustrin en ohållbar modell som kan leda inträffar 80 procent av alla brott mot mänskliga rättigtill oåterkalleliga sociala och miljömässiga problem. heter i områden där gruvdrift och oljeutvinning pågår. Folkets fortsatta kamp är nu det enda sättet att bevara Bland dessa brott finns bland annat illegala avhysnaturens livscykler och samhällena som bor i de drabningar och mord på fackliga ledare och urfolk. bade områdena, fastlår Soler. R

Utbyggnaden av gruvindustrin har accelererat byggnationen av vattenkraftverk i Colombia, trots att landet täcker befolkningens energibehov och exporterar el till andra länder. Stora vattenkraftverk i hela landet hotar den biologiska mångfalden i floderna och försörjningen för tusentals småbrukare och urfolkssamhällen.

Heliodoro Reyes förlorade hela sin skörd förra året på grund av torkan.

Via dem har de tagit del av utbildningar och råd under många år om hur de kan förbättra sin skörd på ett hållbart sätt. Heliodoro odlar idag utan kemikalier och är ordförande för ett kooperativ i sin by som inte tillåter monokulturodlingar eftersom de utarmar jordarna. Att kooperativ är en solidarisk företagsform hjälpte honom även när skörden slog fel förra året då de har en utjämningsmekanism som säkrar en viss inkomst. Enrique i sin tur har planterat fruktträd på sin mark, eftersom han fått lära sig att det ska minska växthuseffekten, men även för att diversifiera sitt jordbruk nu när skördarna oftare slår fel. ATC jobbar även med pilotprojekt för helt agroekologiska jordbruk. Genom ett fortsatt stöd kan flera jordbrukare precis som Enrique Barrera och Heliodoro Reyes bidra till en del av lösningen på världens klimatproblem. För i nuläget, säger Heliodoro, och torkar bort en svettdroppe i pannan, det är kämpigt. Han berättar att även fast det småskaliga jordbruket står för 80 procent av produktionen i Nicaragua och producerar på ett mer hållbart sätt, får de minimalt statligt stöd för att investera i jordbruket och det är svårt att konkurrera med storproducenterna och subventionerat jordbruk från Europa. – Det är som ett spel mellan en lössläppt tiger och en fastkedjad åsna. För att åsnan, den småskaliga och hållbara produktionen, ska klara sig behöver den mer stöd! R 18

Enrique Barrera och hans fru Fransisca Huerta vid sitt hus i San Jocinte.

Fakta

Resultatet av jordbruksomställning Så här mycket kan utsläppen av växthusgaser minska genom en omställning till småskaligt och agroekologiskt jordbruk, enligt Cloc/La Via Campesina: l Att ställa om systemet till ett fokus på lokal produktion och konsumtion av färsk mat bidrar till en minskning av växthusutsläpp motsvarande 10–12 procent. l Stoppad avskogning ger en minskning på 15–18 procent. l Omställning från storskalig produktion av kött till integrerade jordbruk där djurhållning görs på ett hållbart sätt ger en minskning på 5–9 procent. l Ett återskapande av jordarna till jordar som innehåller höga nivåer av organiskt material ger en minskning av växthusgaserna på mellan 20 och 25 procent. Detta då ohållbara jordbruksmetoder förstört mellan 30 och 75 procent av det organiska materialet på åkrar och 50 procent av det organiska materialet på betesmarker och prärier, vilket är en naturlig uppfångare av koldioxid.

Vi påverkar! 2015 är ett ödesår för klimatet. På COP21 i Paris som hålls i början av december ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt bindande klimatavtal som tar över efter Kyotoprotokollet. Latinamerikagrupperna utgör tillsammans med över 30 olika organisationer nätverket Klimatsverige. Nätverkets mål är att påverka Sveriges beslutsfattare att gå före i en snabb och rättvis omställning till ett klimatsmart samhälle som respekterar planetens ekologiska och klimatmässiga gränser. Läs mer: www.klimatsverige.se Röster från Latinamerika #1/2015

Röster från Latinamerika #1/2015

Nyheter

Vill du veta mer om arbetsförhållandena inom vinindustrin? Ladda ner Swedwatchs rapport Vinets väg från druva till glas på www.swedwatch.org

Föreningssidor Vinets Väg från druVa till glas

En granskning

av Systembolag ets hållbarhetsa

rbete

rapport

#67

Aktivister i kampanjen Rättvis vinhandel möttes i Mendoza I slutet av mars höll kampanjen Rättvis vinhandel sin tredje internationella konferens i Mendoza, Argentina. På plats fanns aktivister från Sverige, Sydafrika, Chile och Argentina med siktet inställt på att tillsammans ta fram strategier för att förbättra situationen för arbetare inom vinindustrin. Så här säger några av deltagarna om kampanjen och varför den är viktig. Text och foto: Hanna Helander Rosa Días, 49 år, fackförbundet för lantarbetare Ranquil, Chile – För mig är det viktigt att få möta arbetare från andra länder för att få kunskap om situationen som de lever i och om vad som pågår i till exempel Sydafrika. För att kräva organisationsfrihet och lyckas åstadkomma en förändring för de mest utsatta arbetarna är det viktigt att vi går samman på internationell nivå. Jag tror att en uppförandekod utformad av oss arbetare kan användas för att förbättra situationen.

Leandro Marino, 27 år, lantarbetarorganisationen Asociación el Plumerillo, Argentina – Mellanhänderna och outsourcingen av arbetare måste minska för att vi ska kunna ställa verkliga krav. Men för att kunna göra det måste vi se till att arbetarna får bättre arbetsvillkor. Inga arbetare kan stå upp mot sina arbetsgivare och föra sin talan om de går hungriga, eller om någon i deras familj går hungrig. Kampanjen Rättvis vinhandel är viktig i arbetet för de grundläggande behov som saknas bland arbetare i de olika länderna. För att i ett sista steg frigöra arbetarna från beroendet av arbetsgivaren och för att vi ska kunna förändra det nuvarande produktionssystemet. Harry May, 48 år, organisationen Surplus Peoples Project, Sydafrika – För mig är det viktigaste med kampanjen att vi förser arbetare med information och att vi får input kring vad de vill se i en uppförandekod. Det mest utmanande problemet vi står inför är att få dessa stora företag, eller regeringar, att bistå med mer pengar till utvecklingsländer för att genomföra de förändringar som vi kämpar för.

Röster från Latinamerika #1/2015

Värva en medlem!

Isabel Figeroa, 52 år, lantarbetarorganisationen Asociación el Plumerillo, Argentina – Jag tror det är viktigt att kampanjen får stor spridning. För att folk ska få vetskap om vårt arbete och för att visa att man genom kampanjen och genom att organi-

sera sig kan förbättra livsvillkoren för småproducenter och arbetare. Jag hoppas att fler personer genom kampanjen får kunskap om arbetet som lantarbetarna utför, och att de sedan vill hjälpa till eller stötta arbetarna att förbättra sin livskvalité i alla aspekter.

Kurs om feminism och miljörättvisa

FAKTA

Rättvis vinhandel Kampanjen Rättvis vinhandel strävar efter att ställa krav på Systembolaget och de övriga nordiska vinmonopolen för bland annat förbättrade arbetsvillkor för lantarbetarna inom vinsektorn, löner som går att leva på och att uppförandekoden de använder, BSCI, blir mer transparent. Sedan kampanjen startade år 2010 har vi bland annat bidragit till att Systembolaget infört en ny märkning i butikerna för etiskt producerat vin, att lantarbetare inom vinsektorn i Argentina, Chile och Sydafrika har träffat varandra och företrädare för de nordiska vin- och

Röster från Latinamerika #1/2015

Latinamerikagrupperna bidrar varje år till att stärka människor i deras kamp för rätten till försörjning och ett värdigt liv. Men vi behöver bli många fler för att politiker och andra makthavare ska lyssna på vårt viktiga budskap och börja arbeta för en mer hållbar och rättvis värld. Vi behöver din hjälp. Värva en vän till Latinamerikagrupperna! För mer information om hur det går till kika in på latinamerikagrupperna.se/sv/blimedlem

spritmonopolen och att svenska riksdagsledamöter har skrivit motioner om Systembolagets etiska ansvar. I Sverige drivs kampanjen av bland andra Afrikagrupperna, Latinamerikagrupperna, DFSA av SAC (fackligt aktiva arbetare i Systembolagets butiker) och Handelsklubb 731. I kampanjen ingår även lantarbetarorganisationer i Argentina, Chile och Sydafrika, samt det finska servicefacket PAM, finska Rättvis Handel och Eetti Ry (Pro Etisk Handel). Mer information om kampanjen och hur du kan bli aktiv hittar du här: korta.nu/rattvis-vinhandel

Runt om i världen engagerar sig kvinnor i miljökamp i samband med gruvdrift, oljeexploatering, klimatuppvärmning, med mera. I höst håller Färnebo folkhögskola en kurs som tar upp just miljöfrågor och feministiska grunder samt maktordningar – inte minst de globala. För att lära av de som kämpar besöker vi organisationer i Sápmi (samernas land), Ecuador och Peru. För mer information: www.farnebo.se

Föreningssidor fortsätter på nästa uppslag

Föreningssidor

Våra lokalgrupper finns i: Göteborg, Västerås, Eskilstuna, Stockholm, Uppsala, Linköping, Umeå, Malmö/Lund, Karlstad, Skellefteå och Skara.

I ett snötäckt Lindsberg ägde årets första aktivistträff rum den 13–14 februari. I en byggnad som varit fattighus och sedan utgjort en bas för olika politiska grupper pratade vi matsuveränitet, frihandelsavtal och identitet. Träffen arrangerades av Lisa Persson och Julia Qwist, två aktivister från Latinamerikagrupperna som nyligen tillbringat tre månader på De jordlösas rörelses (MST) aktivistskola i Brasilien. Lördagen bjöd på inblickar i latinamerikansk aktivism,

fördjupning i frihandelsavtalens konsekvenser och diskussioner kring hur Latinamerikagrupperna kan arbeta med matsuveränitet i Sverige. Söndagens huvudfokus var identitet. Hur skapar vi ett starkt ”vi” inom föreningen? Hur ger vi en positiv bild av vår organisation? Eftermiddagen ägnades åt sånger och slagord. Avslutningen blev därmed en uppvisning i skönsång och dans med utgångspunkt i Latinamerikagruppernas budskap. Sigrid Petersson

Den svenska gruvboomen under lupp på konferens

Våra medlemsorganisationer: Casa Peru, Grupo de Apoyo a Bolivia GAB, Imágenes del Sur, BoliviaStödkommittén i Malmö (CAB), MST Stödgrupp, Latinamerikakommittén i Jönköping, Latinamerikakommittén i Luleå, Aluna, Permanic och Colombianätverket.

Klimatexperten Pablo Solón tillsammans med Latinamerikagruppernas vice ordförande Francisco Contreras. FOTO: SIGRID PETERSSON

Svenska politiker tog del av alternativa klimatlösningar – Om vi ska kunna lösa klimatkrisen så måste vi erkänna att naturen är ett system som vi människor är en del av, säger Pablo Solón, generalsekreterare för Focus on the Global South i Bangkok och tidigare FNambassadör och chefsförhandlare för Bolivia i FN:s klimatkonferenser. I mitten av mars anordnade Latinamerikagrupperna tillsammans med Miljöpartiet ett riksdagssemina-

rium kring klimatutmaningarna där Pablo Solón deltog tillsammans med Sveriges klimat- och miljöminister Åsa Romson. Seminariet syftade till att vidga visionerna hos de svenska politikerna gällande alternativa lösningar på dagens klimatproblem. Detta inför FN:s klimatkonferens i Paris i december där det framtida internationella klimatarbetet ska fastställas. Sigrid Petersson

Röster från Latinamerika #1/2015

I mitten av februari deltog Latinamerikagrupperna på en konferens om den nuvarande gruvboomen i Sverige. Konferensen, som hölls i Umeå, hade namnet Plundring eller utveckling? På agendan stod information om gruvsituationen i Sverige, bland annat genom journalisten Arne Müller, som skrivit en bok på temat. På plats fanns också ordföranden för sametinget, Stefan Mikaelsson, som dels delade med sig av problem gällande urfolks rättigheter i Sverige, dels av det hopp den växande samiska medvetenheten inneburit genom engagemanget och kampen mot gruvorna i Gállok/Kallak. Latinamerikagruppernas Carmen Blanco Valer lyfte fram gruvmotstån-

dets globala karaktär och situationen i Latinamerika med fokus på Peru tillsammans med Nidia Loarte och Noemi Ferrando från aktivistgruppen Kvinnor till vattnets och livets försvar. Det ordnades även en politikerpanel där lokalpolitiker delade med sig av sin syn på gruvfrågan. – Det är strategiskt viktigt att gruvmotståndet i Latinamerika genom oss blir mer sammanflätat med gruvmotståndet här Sverige, säger Carmen Blanco Valer. Konferensen arrangerades av Jordens Vänner, med stöd av Latinamerikagrupperna, Urbergsgruppen och Fältbiologerna och omkring 50 personer deltog. Lisa Karlsson

Studiecirkel om mat, makt och klimat Vill du lära dig mer om matsuveränitet som alternativ till dagens ohållbara och orättvisa livsmedelsindustri? Är du intresserad av att tillsammans med andra diskutera matproduktion, handelsavtal och klimatförändringar? Latinamerikagrupperna bjuder nu in till en internetbaserad studiecirkel på temat matsuveränitet. Under nio träffar kommer vi att prata om mat, makt och klimat. Målet med studiecirkeln är att öka kunska-

Röster från Latinamerika #1/2015

per, skapa tillfällen för att öva sig på att argumentera för matsuveränitet, samt inspirera till att tillsammans lokalt arbeta med olika typer av aktivism kopplat till matsuveränitet. Första träffen ägde rum måndag den 16 mars, men du är välkommen att delta i nästa block som börjar den 27 april. Hör av dig till maria.lofgren@ latinamerikagrupperna.se för mer information och anmälan.

Hemkomna praktikanter på Sverigeturné FOTO: LOVI LINDGREN

Vi ser kampen som global och arbetar därför med att påverka beslutsfattare och opinionsbildare även i Sverige.

Aktivistträff med stark vi-känsla

FOTO: CARMEN BLANCO VALER

Latinamerikagrupperna är en solidaritetsförening, som tillsammans med latinamerikanska folkrörelser arbetar för ett rättvist, jämställt och hållbart samhälle. Vi stödjer människors kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Våra samarbetspartners i Latinamerika är urfolks-, småbrukare- och lantarbetarorganisationer.

I slutet av mars kom 13 praktikanter hem från Nicaragua. De hade då varit där i fem månader och gjort praktik hos Latinamerikagruppernas samarbetspartner ATC (Asociación de Trabajadores del Campo) under temat matsuveränitet. – Det har varit en omtumlande och berikande erfarenhet som jag alltid kommer att ha med mig! Framförallt har det varit inspirerande att träffa människorna bakom kaffet och lära känna deras verklighet, att följa ATC:s kamp och känna att jag ökar min förståelse och därmed också min övertygelse om att strukturer måste ändras, och att det är fullt möjligt! Säger praktikanten Carolina Svalbacke. Under april och maj månad gör praktikanterna sitt efterarbete i Sverige och då kommer de att berätta om sina erfarenheter och nya kunskaper runt matsuveränitet och situationen i Nicaragua. Den 23 maj anordnar de en fest på Skjulet i Göteborg och den 30 maj blir det avslutningsfest på Cyklopen i Stockholm. De kommer också att hålla föreläsningar runt om i landet, kolla in vår hemsida för specifika datum och tider. Praktikanterna har bott på den nicaraguanska landsbygden i sex olika regioner och delat livet och vardagen med bönder och småproducenter. ATC arbetar med att organisera just dessa grupper, såväl fackligt som inom kooperativ. Praktikanterna har fått lära sig mer om arbetarens rättigheter i Nicaragua, om produktionen av kaffe, kvinnors rätt till mark, konsekvenserna av monokultiver, vikten av stark organisering samt mycket mer. Karin Bender

Röster från Latinamerika Tegelviksgatan 40 S-116 41 Stockholm

Gör världen mer rättvis!

Som medlem i Latinamerikagrupperna tar du ställning för en rättvis värld. Men du kan göra mera! Här får du åtta tips på aktiva handlingar som du kan genomföra själv eller tillsammans med andra i föreningen: 1. Värva en medlem – eller flera

Att värva medlemmar behöver inte vara svårt. Många människor kan vara nyfikna och intresserade utan att någonsin få frågan om att bli medlemmar i Latinamerikagrupperna. – Var entusiastiskt och våga fråga. Vi samarbetar med Latinamerikas grymmaste folkrörelser. Hur kan man inte vilja vara en del av det?! säger Stina Oskarsson, en av Latinamerikagruppernas styrelseledamöter.

2. Bidra ekonomiskt Latinamerikagrupperna finansierar främst sin verksamhet genom bidrag från Sida, via Forum Syd. Men stödet från enskilda givare är en förutsättning för att få ta del av detta bidrag. Genom ditt stöd kan vi fortsätta stödja de latinamerikanska folkrörelsernas kamp för rätten till mark, vatten och ett värdigt liv i Latinamerika. Ditt stöd är viktigt!

3. Använd sociala medier Hjälp oss sprida vårt budskap genom att kommentera, gilla och dela vårt material. Dela dina åsikter, tankar och fakta i sociala medier eller med vänner du träffar. – Vi är en liten förening, men tack vare våra engagerade medlemmar och följare lyckas vi ofta nå ut brett med våra viktiga budskap, säger Maria Löfgren, kampanjansvarig i Latinamerikagrupperna.

4. Länka till oss Du kan hjälpa till att sprida vårt viktiga budskap genom att lägga en banner på din blogg eller webbplats. På www.latinamerikagrupperna.se finns flera olika banners som du kan använda dig av.

5. Glöm en tidning Lägg information om Latinamerikagrupperna eller ett nummer av Röster från Latinamerika

på din arbetsplats eller skola – när medvetenheten ökar, ökar också engagemanget och viljan att förändra. Du kan också ”glömma” ett nummer av Röster från Latinamerika på bussen, på vårdcentralen eller någon annan plats där folk sitter en stund.

6. Påverka politiker Skriv insändare, mejla politiker eller skriv under namninsamlingar. Latinamerikagrupperna driver ett aktivt påverkansarbete mot makthavare och ju fler som ställer sig bakom våra krav, desto starkare blir vår röst.

7. Sprid kunskap Boka en föreläsning till din arbetsplats, skola eller organisation. Eller varför inte starta en studiecirkel tillsammans med några goda vänner. Tillsammans kan vi få fler människor att lära sig mer om Latinamerika och globala miljö- och rättvisefrågor. Boka en föreläsning på vår hemsida: www.latinamerikagrupperna.se. På www.aktiv.latinamerikagrupperna.se finns flera olika studiecirklar som du kan använda dig av.

8. Ge av din tid Engagera dig i en lokalgrupp tillsammans med andra som är intresserade av Latinamerika och som vill göra skillnad. Latinamerikagrupperna finns på ett flertal orter genom lokalgrupper och medlemsorganisationer. – Vi ordnar föreläsningar, filmkvällar och studiecirklar och deltar i olika evenemang för att sprida information och samla in pengar. Och så har vi förstås roligt! säger Max Da Rocha, aktiv i Malmö lokalgrupp. Hitta din lokalgrupp på vår hemsida.