Roster fran latinamerika nr1 2012

mä

Röster från Latinamerika

Latinamerikagruppernas nya tidning #1 2012

ns kv kl in ig no ar r ät & tig he te r

Feministiska utmaningar i Latinamerika

Stöd till kooperativ efterfrågas i Chile Internationellt stöd viktigt för småbrukare Sidan 4

En maskuliniserad landsbygd Feminism och socialism för landsbygdskvinnor.

Sidan 6

framsteg eller bakslag för kvinnor i Nicaragua Ökat kvinnligt deltagande ger inflytande.

Sidan 7

feminismens riktning i Bolivia Delade meningar beroende på vem som frågas.

Sidan 8

2 LEDARE/ Rutan

Lång väg kvar...

S

akta men säkert tar samhällets marginaliserade grupper den makt och plats som de länge varit uteslutna från. Det både protesteras och formuleras politiska förslag runt om i Latinamerika.

Fattigdomen har minskat i många latinamerikanska länder och nya grundlagar gett rättigheter till tidigare exkluderade grupper. Men fortfarande kvarstår mycket arbete

för en lyckad utveckling på alla fronter. I Nicaragua har sandinisterna och kyrkan allierat sig och infört ett totalförbud mot aborter.

Detta trots att ny statistik från WHO visar på att stränga abortlagar snarare ökar antalet, illegala och farliga, aborter. Och när Ecuadors president Correa i tv säger att ”Jag vet inte om jämställdhet mellan könen förbättrat demokratin särskilt mycket, men jag är säker på att festerna i alla fall blivit roligare!” så förstår man att det finns mycket kvar att förbättra.

Hot, våld och mord är fortfarande vardag för många kvinnor av den enkla anledningen att de är just kvinnor.

Men överallt finns de som ifrågasätter förtrycket och

kvinnliga ledare som tar plats. I Chiles studentprotester är det den unga Camila Vallejo som slagit an tonen för protesterna. I Honduras träffar jag feministiska aktivister som trotsar våld och hot med en tillsynes outtröttlig optimism. De är övertygade att de kan påverka och vill vara med att skapa ett nytt, och mer rättvist Honduras.

I just Nicaragua har en ny lag antagits som hårt bestraffar alla former av våld mot kvinnor. Särskilda domstolar med personal specialutbildad i våld mot kvinnor ska också skapas. Alla steg som sakta tas mot ett rättvisare och mer jämlikt samhälle tas av modiga personer som vågar utmana förtyckande strukturer.

I Latinamerikagrupperna stödjer vi sociala rörelser i Latinamerika i den kampen, men vi arbetar även vidare med att synliggöra strukturella förtryck och hur vi kan arbeta mot dessa i vår egen organisation

Olivia Malmqvist Vice ordförande Latinamerikagrupperna

Rutan Vill du bli publicerad här? Maila info@latinamerikagrupperna.se

Bli medlem och få en t-shirt eller en väska!

I medlemskapet ingår även en prenumeration av tidningen Röster från Latinamerika (4 nr/år).

Medlemskap i Latinamerikagrupperna (300kr).

Medlemskap för arbetslösa, studerande eller under 20 år (200kr).

Du kan också välja att betala ditt medlemskap via autogiro, vilket är både billigare och enklare! Då betalar du 20 kronor i månaden (eller 15 kr för arbetslösa, studerande eller under 20 år). Hitta din blankett på hemsidan: www. latinamerikagrupperna.se/bli-medlem Armina Etminan

Röster från Latinamerika är Latinamerikagruppernas tidning om Latinamerika ur ett folkrörelseperspektiv. Tidningen fokuserar på småskaliga jordbrukare, lantarbetare och ursprungsfolk samt deras kamp för hållbar utveckling och social rättvisa. Röster från Latinamerika är ett verktyg för att lyfta och informera om de frågor som vi och våra samarbetsorganisationer arbetar med, kort och gott ett redskap för förändring.

Röster från Latinamerika ges ut fyra gånger per år inklusive ett temanummer. En prenumeration kostar 100 kr/år. Blir du medlem i Latinamerikagrupperna får du tidningen på köpet.

krönika 3

Att lösa knutar och knyta på nytt Från demonstrationen på internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, 25e november. 30 år efter att dagen myntades på det första Encuentro feminista de Latinoamerica y el Caribe.

A

tt lösa knutar och knyta på nytt Under 30 år har feminister från Latinamerika och Karibien träffats för att tillsammans diskutera, utbyta erfarenheter och utforma strategier. Första träffen ägde rum 1981 i Bogotá, och i november firades 30-årsjubileumet i samma stad som det hela startade med temat ”30 år av latinamerikansk och karibisk feminism: att knyta upp, klä av och återknyta”.

Knutmetaforen syftar på politiska knutar och konflikter som ska upp till ytan för att bearbetas.En sådan knut som börjat knytas upp i takt med att forumet vuxit är vilka som är delaktiga i det. Representationen utifrån till exempel etnicitet har breddats; antalet deltagare som identifierar sig som ursprungsfolk och afroättlingar har ökat. Detta har öppnat upp för fler perspektiv och nya problemformuleringar. En fortsatt utvidgning eftersträvas, men samtidigt poängteras vikten av att inte låta målet stanna vid att ”få in” vissa kroppar och låta dessa förkroppsliga mångfald, utan att göra upp med de strukturella hindren som försvårar för människor att delta i och utveckla den feministiska kampen.

Kännetecknande för forumet är förståelsen av feminism som en rörelse i konstant förändring och

Redaktion: Sori Lundqvist, Lisa Karlsson Ansvarig utgivare: Pontus Björkman Grafisk form: Sori Lundqvist Tryck: Myran Grafiska, 2012 ISSN: 2001-0397

utveckling. En utveckling som korsas av och sammanfaller med andra rörelser mot diskriminering och ojämlikhet.

Metoderna som används på forumet för att belysa knutar och klä av patriarkatet, kapitalismen, rasismen, kolonialismen och heteronormativiteten inom den egna rörelsen är något som den feministiska rörelsen i Sverige skulle kunna vinna mycket på att ta efter.

Detta görs bland annat genom ”provocaciones”; worskhops som är till för att identifiera konflikter och konfrontera exkluderande praktiker.

Första dagen löses knutarna upp och andra dagen knyter man om, genom att diskutera möjliga vägar framåt och strategier för omstrukturering. Vikten av att positionera sig själv och sin kamp i ett sammanhang och inte göra anspråk på universella lösningar betonas starkt.

En annan metod som används för att frammana konfrontation med exkluderande beteenden inom den egna rörelsen är en öppen scen för alla grupper eller organisationer som har åsikter . Scenen intogs av bland annat autonoma feminister

Omslagsbild: Till El Alto, Bolivias snabbats växande stad, migrerar landsbygdens fattiga i hopp om ett bättre liv. Härifrån skymtas Andernas snöbeklädda toppar och i grytan där nere ligger La Paz. Foto: Jesper Klemedsson

Foto: Sissela Nordling Blanco

som hade kritik mot att forumet kostar pengar, vilket hindrar många fattiga kvinnor från att delta. Hiv-positiva kvinnor tog chansen att uppmärksamma stigmatiseringen av hiv-positiva och feminiseringen av hiv som en viktig feministisk fråga att arbeta med.

Transfeminister gick upp på scenen för att uppmärksamma sina behov av rättigheter. Karibiska kvinnor påtalade bristen på inkludering av karibiska, brasilianska och ursprungsfolkskvinnor som inte är spansktalande, eftersom forumet hölls på spanska utan tolkning.

Sammanlagt hölls omkring 30 olika anföranden. Kritiska röster besvarades med applåder. Ingen skam för att föra fram intern kritik fanns, och ingen tacksamhetsskuld satte stopp för att säga det som måste bli sagt.

efter att inkludera de många olika feministiska rösterna i arbetet med att skapa Encuentro feminista de Latinoamerica y el Caribe 2013.

Text: Sissela Nordling Blanco Talesperson för Feministiskt initiativ och medlem i Latinamerikagrupperna.

För nästa forum kommer Peru att vara värdland. I sin kandidatur framhävde Peru just strävan

Medarbetare: Lena Zetterstöm, Kim Moberger, Leandro Schclarek Mulinari, Jesper Klemedsson, Anna Lok, Carolina Holmberg, Carmen Blanco Valer, Åsa Callmer, Sissela Nordling Blanco, Max da Rocha.

Kontakt: Sori Lundqvist, Latinamerikagrupperna, sori.lundqvist@latinamerikagrupperna.se www.latinamerikagrupperna.se

4 NIcaragua

Makten över lagarna ligger i kvinnornas

händer

FAKTA: FSLN Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN, fick majoritet i nationalförsamlingen efter det senaste omdebatterade valet i Nicaragua i november 2011. Efter en valseger för president Daniel Ortega med nästan 63 % av rösterna, sitter de på 60 av de totalt 92 platserna. Nationalförsamlingen (Asamblea Nacional) är landets lagstiftande organ.

FSLN, som ledde revolutionen i Nicaragua, tog 1979 makten från diktatorn Somoza. Ortega ledde sedan landet fram till 1990, då FSLN förlorade valet till Violeta Chamorro. 2006 återvände FSLN till makten.

Partiet står enligt sin slogan för en kristen, solidarisk och revolutionär politik och definierar sig som socialistiskt.

Foto: Anna Lok

Maria Teresa Blandón är aktiv feminist och ledare för feministorganisationen La Corriente i Nicaragua.

För första gången i Nicaraguas historia är fler ledamöter i nationalförsamlingen för det styrande partiet, Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN, kvinnor än män. De har nu 34 kvinnor på sina 60 platser. Frågan är – vilken skillnad gör det för kvinnor i Nicaragua? Röster från Latinamerika frågade två kvinnor från skilda strömningar inom vänstern.

– Det ökande deltagandet kommer att leda till fler lagar som ger fördelar till kvinnor. Eftersom inte bara den lagstiftande utan också de verkställande institutionerna har den intentionen, att det ska vara jämlikt i samhället, så kommer det att påverka kvinnors liv, säger Miriam Reyes Mercado. Hon arbetar för regeringen på MTI, Ministeriet för Transport och Infrastruktur, där hon också är generalsekreterare i facket.

Maria Teresa Blandón är välkänd feminist i Nicaragua, ledare för feministorganisationen La Corriente och arbetar med genusutbildningen på universitetet UCA. – FSLN:s retorik har gjort att diskriminerade grupper återfått lusten att delta i politiken. Arbetare, bönder och många i den informella sektorn känner att deras åsikter spelar roll, och det ger hopp.

Samtidigt tycker hon att bilden är falsk och att den politik regeringen står för inte kan kallas socialistisk.

– Eftersom alla partier är så ofantligt traditionella och anser sig vara en elit, så ifrågasätter de aldrig sin egen ledarroll. I församlingen försvarar de den rollen, och rådfrågar bara vissa specifika aktörer – storföretagare till exempel, men inte de som har liten makt.

Både Miriam och Maria Teresa tar upp de sociala program som regeringen genomfört som förändringsfaktorer för kvinnor. Att det finns mat, skola, vatten, tillgång till sjukvård – allt detta underlättar framför allt kvinnors liv.

– Men bara inom ramen för det goda moderskapet, säger Maria Teresa.

Hon är kritisk till att kvinnor knyts

Vilken politisk fråga är viktigast för dig just nu?

till en könsroll kopplad till familjen, en reproduktiv roll, på grundav regeringens nära samarbete med kyrkan. Hon är också övertygad om att chansen att abort kommer att avkriminaliseras är minimal.

Abortfrågan är känslig och det är tydligt att meningarna är delade.

Miriam Reyes vill inte kommentera frågan.

– Som troende anser jag att abortfrågan inte hör hemma i politiken.

Vi är ett revolutionärt, solidariskt och kristet parti, säger Miriam Reyes.

En annan fråga som skulle kunna förändra livet för många, är en jordbruksreform där kvinnors rättigheter tas tillvara, men inte heller i denna fråga är representanterna för de olika vänstergrupperingarna eniga..

– Det ska bli intressant att se hur

regeringen kommer att förhålla sig till landsbygdskvinnors krav på rätt till jord gentemot storföretag. Men någon genomgripande omfördelning av jord tror jag inte vi kommer att se. Regeringen är för nära lierad med företagen, menar Maria Teresa Blandón.

Miriam Reyes å sin sida, är mer hoppfull.

– Inom den här mandatperioden är jag säker på att frågan kommer att diskuteras, även om den inte är på tapeten just nu. Vi måste komma ihåg att vi inte kan påverka hela det nyliberala systemet, vi måste avancera steg för steg.

Text: Anna Lok Solidaritetsarbetare Latinamerikagrupperna

Vi ställde frågan till kvinnor runt om i Latinamerika. Svaren hittar du genom hela tidningen.

chile 5

Omvärldens stöd viktigt för lokal förändring

Genom statlig reglering och internationellt stöd kan koncentrationen av jord minskas och småbrukarnas arbetssituation förbättras. Det tror Pamela Caro, doktorand i sociala och politiska studier och koordinatör på det chilenska Studiecentret för kvinnors utveckling, CEDEM. Inte mycket har förändrats i Chiles ekonomiska politik sedan diktatorn Augusto Pinochet med hjälp av ekonomerna i ”Chicago boys”, på 70-talet införde ett nyliberalistisk ekonomiskt system med full kraft.

En politik som drabbat landets småbrukare hårt, även om Pamela Caro anser att det just för småbrukarnas, och speciellt kvinnornas del, inte var bättre förr - under socialismen.

– Nu står vi dessutom inför en postkapitalism i Chile; utan fackförbund och stöd från samhället, där var och en måste lösa sin situation efter egen förmåga. Den sociala tryggheten har helt förlorats. För att arbetsförhållandena ska förbättras krävs ett större statligt ansvar och att marknaden regleras.

Det kan inte fortsätta som nu – när företagen sätter reglerna.

– Nyliberalismen moderniserade det chilenska jordbruket och gav kvinnorna arbete och en egen inkomst. Tidigare gick alltid intäkterna från jordbruket till mannen, säger Pamela Caro, som gjort flera studier av lantarbetares arbetssituation både i Chile och andra länder för bland annat FN och Oxfam.

Pamela Caro får det att låta enkelt och självklart. De mänskliga rättigheterna måste respekteras, arbetskontrakten måste vara stabilare så att människor kan känna sig trygga och våga planera för en framtid.

Men även om möjligheten till arbete varit positiv har arbetssituationen förvärrats.

Visstidsanställning, långa arbetsdagar under hårda förhållanden och svältlön är vardag för de flesta arbetare inom jordbrukssektorn idag. Speciellt inom exportindustrin av frukt och vin, där de kvinnliga arbetarna dominerar i antal.

En annan effekt av dagens ekonomiska system handlar om tillgången till jorden. Många småbrukare har efter påtryckningar gått med på att sälja sin jord till industrijordbrukare och när pengarna för marken tagit slut har de stått utan varken möjlighet att odla sin egen mat eller utbildning att skaffa ett annat jobb.

– Ofta har industrierna pushat

Foto: Lisa Karlsson

fram försäljning genom att sänka priset på varor så mycket att det inte längre lönat sig för småbrukaren att fortsätta sin verksamhet.

Genom stöd till småbrukare och fler kooperativ skulle koncentrationen av jord och kapital kunna minskas och resurserna fördelas bättre, tror Pamela Caro. Men i Chile finns väldigt få kooperativ och de som finns fungerar ofta tack vare stöd av internationella organisationer som Fair Trade.

– Det internationella stödet är jätteviktigt, det stöttar en rättvis, deltagande och hållbar produktion.

Den regering vi har nu är rädd för att stödja kooperativ, den riktar istället in sig på egenföretagaren.

Att människor går samman i en grupp och organiserar sig är inget regeringen vill stödja.

– Därför är stödet till arbetarna från utländska kunder, som Systembolaget till exempel, viktigt.

De kan förändra. Och det är inte poesi, det är verklighet.

Text: Lisa Karlsson Redaktör för Latinamerika.nu Latinamerikagrupperna

FAKTA: Chiles ekonomi och Chicago boys Efter statskuppen i Chile 1973 tog militärjuntan över regeringen, med ledning av Augusto Pinochet. Juntan tillsatte de så kallade Chicago Boys, en grupp ekonomer utbildade vid universitetet i Chicago, att sköta ekonomin.

Deras politik byggde på nyliberala marknadsprinciper och hade förutom från Pinochet ideologiskt och finansiellt stöd från USA och flera internationella finansinstitutioner.

Snabbt gick ekonomin från statlig och isolerad till avreglerad och öppen och med stort inflytande från marknaden.

Ekonomen Milton Friedman jämförde vad han kallade ”det chilenska undret” med det ekonomiska undret i efterkrigstidens Tyskland.

Vilken politisk fråga är den viktigaste för dig just nu?

– För mig som ursprungskvinna och småbrukare är den viktigaste frågan att våra rättigheter erkänns. Vår rätt till att vara annorlunda och bevara vårt sätt att leva respekteras.

Att vi vår världssyn (Kosmovison) och våra seder får leva vidare.

María Elena Lanchimba, Fenocin, Ecuador

6 Brasilien

De tar striden mot maskuliniserad landsbygd Utan feminism - ingen socialism! Slagordet är ledstjärnan för jämställdhetsarbetet inom den internationella småbrukarorganisationen La Vía Campesina. Men vad betyder egentligen feminism och socialism för landsbygdskvinnorna i Brasilien? O Movimento das Mulheres Camponesas – MMC - träffades för att diskutera begreppen.

Golvet fylls av blad och blommor, frukt och frön mellan MMCs karaktäristiska lilafärgade fanor och informationsmaterial. En skål jord, en balja vatten - obligatoriska element för jordbruk och matproduktion. Och kvinnor: tolv organiserade jordbrukarkvinnor från olika delar av Brasilien som under en workshop bland annat ska diskutera vad begrepp som feminism och socialism innebär i Deras vardag.

– Vi håller fortfarande på och konstruerar vår uppfattning om socialism och feminism utifrån de brasilianska landsbygdskvinnornas folkliga organisering, säger rörelsens koordinatör Adriana Mezadri från den sydligaste delstaten Rio Grande do Sul. Eko-feminismen är kanske den tendens som ligger oss närmast, men den är ändå inte exakt. MMC arbetar utifrån ett klassperspektiv, men också med genus och stad – landsbygd.

– Vi kvinnor har svårt att bygga vår alternativa modell för att vi har så mycket att göra i det dagliga. Vi har ingen tid för att läsa, diskutera, konstruera...

Det är lättare att tala om genus än om feminism konstaterar kvinnorna, men de är tydliga med att MMC måste våga ta den striden.

Det innebär bland annat att sätta sig upp mot kyrkan, att skilja på kyrka och religiositet, och det är svårt då många av MMCs medlemmar började engagera sig genom kyrkliga grupper.

Workshop-deltagarna delar upp sig i tre grupper som kollektivt läser två texter om det brasilianska folkets framväxt – O povo brasileiro - av vänsterideologen Carlos Marighella (1911-1969). Ingenstans i texterna nämns kvinnans roll.

och annat stöd från regeringen kommer alltid i kvinnans namn, säger Arlene Boa från Espírito Santo. Det innebär att staten öser över ännu mer ansvar på kvinnan i familjen: barnen, hemmet, utbildning, hälsovård, förvärvsarbete...

– Det är svårt för MMC att göra en historisk analys ur den latinamerikanska kvinnans perspektiv, för det finns fortfarande mycket lite material och forskning tillgänglig, konstaterar Luciana Passinato, också hon från Rio Grande do Sul. Språket i texterna är teoretiskt och MMC-kvinnorna har vissa svårigheter med läsförståelsen. Många har knappt gymnasiekompetens. Men när de börjar relatera till sina egna erfarenheter flyter diskussionen bättre:

– Vi tror isolerat att det bara är vi som befinner oss i den här fattigdomen, säger Maria Cavalcante från Alagoas som nyligen kom tillbaka från en internationell brigad på Haiti. Där är situationen mycket värre, säger hon och tillägger: – Befrielsen måste vara internationell.

– Vi upplever en maskulinisering av landsbygden, fortsätter Luciana.

Kvinnorna flyttar in till stan och det industriella jordbruket med maskiner och enbart manlig arbetskraft slår ut familjejordbruket där alla i familjen arbetar.

Bilden av Brasilien utomlands har förbättrats under de senaste tio åren och nu - med kvinnlig president dessutom – tror många att allt är bra, kommenterar MMC-kvinnorna.

Men de är kritiska. Den nuvarande regeringens fattigdomsbekämpning passar enligt dem de rika, för den omfördelar inte resurser och makt.

Den dövar bara försök till motstånd och revolt.

– Kontantbidraget Bolsa Família

MMC grundades 2004 ur en nationell samordning av lokala rurala kvinnoorganisationer. De hävdar att en rörelse med bara kvinnor är nödvändig för att ge kvinnorna det utrymme de behöver för att organisera sig, och behandla känsliga frågor där männen är en del av problemet: våldet mot kvinnor, till exempel. Männen i de könsblandade folkrörelserna var redan från början motståndare till grundandet av MMC vilket sågs – och än idag ses - som en splittring av klasskampen.

–MMC-kvinnorna ses av männen inom de blandade rörelserna som tjatiga, tröttsamma, typ: ”Här kommer kvinnorna med sina käpphästar igen,” säger Adriana.

Medan kvinnosamordningarna är små, tysta och lugna så kallas de till möten med de andra rörelserna.

Men när de växer sig starka och kritiska utgör de ett hot och bjuds inte längre in.

–Som kvinnorörelse kan vi arbeta för något i åratal, säger Maria Mendes från Bahia, och sedan, när någon blandad rörelse tar upp det, DÅ blir det viktigt – utan att MMC får något erkännande för det. De jordlösa lantarbetarnas rörelse, MST, har till exempel äntligen tagit upp kampen för agroekologi – en kamp som MMC driver sedan länge!

Många, även kvinnor, är MOT feminism. De tror att feminism är omvänd machismo, att kvinnorna skulle vara överlägsna männen.

MMC arbetar för att skapa solidaritet kvinnor emellan.

–Kvinnorna i de blandade rörelserna har en bra feministisk diskurs, men lyckas inte förändra speciellt mycket i det dagliga arbetet,säger Maria från Alagoas.

–Jag led när jag flyttade hit till Brasília, säger Rosângela Piovizani som arbetar för MMC i den politiska maktens centrum i Brasilien. Man får låtsas att man är nunna för att få respekt, för männen är väldigt fräcka.

–Många kvinnor har tvingatslämna de blandade rörelsernas som hävdar att man först måste kämpa för socialism och i ett senare skede feminismen, sammanfattar Rosângela. Men det ena står inte mot det andra. Feminismen är en del av socialismen, vi måste kämpa för båda samtidigt.

Text: Lena Zetterström Solidaritetsarbetare Latinamerikagrupperna

Vilken politisk fråga är den viktigaste för dig just nu?

– Matsuveränitet, eftersom det gäller folkets verkliga behov. Vi ser hur klimatet påverkar småbrukarna, och hur möjligheterna att producera och äta sig mätta försvinner. Att hitta en långsiktig lösning är den viktigaste frågan.

Lola Carmen Esquivel Gonzalez, ATC, Nicaragua

nicaragua 7

Fördelning av mark en kvinnofråga

Foto: Arlene Boa, MMC Brasil

KORT FAKTA: Knappt en fjärdedel av Latinamerikas jordbruk styrs av kvinnor. Ägandet är också lågt i en uppskattning av av fem latinamerikanska länder äger kvinnor mellan 11-27 procent av marken. (FAO/UNICEF) Kvinnor använder allt de tjänar på jordbruket till hushållets behov. Män lägger minst 25 procent på annat. (FAO) Kvinnliga jordbrukare tar bara del av 5 procent av alla utbildningstjänster inom lantbruk. (FAO) International Land Coalition ILC är en koalition av 116 organisationer från över femtio länder som startade som ett initiativ för att utplåna hunger och fattigdom. De arbetar för säker tillgång till land för landsbygdsbefolkningar och har bland annat finansiering från Sida. Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Vía Campesina har dock kritiserat ILC för att sätta för stor tillit till marknadsmekanismer som lösningen för en hållbar utveckling.

I Nicaragua bidrar kvinnors insatser till över 43 procent av BNP, och en stor del står kvinnorna som brukar jorden för. Men trots den viktiga roll kvinnor spelar inom jordbruket hamnar deras rättigheter ofta i skymundan när man talar om jordreformer, land-grabbing och industriellt jordbruk.

Ett av de krav som drivs hårdast av den internationella småbrukarorganisationen Vía Campesina i Latinamerika, är frågan om en integrerad jordbruksreform.

I Latinamerika, världens mest ojämlika världsdel, där jordbruket står för en stor del av ländernas inkomster, är det en nyckel till ett bra liv för många. Det handlar om att ha tillgång till mark att odla på, men också om att få utbildning, teknik och assistans. Rätten att använda fröer och utsäde som inte är genmanipulerade och som inte går under något storföretags patent.

Rätten att odla ekologiskt och utan gifter. Det hänger ihop med matsuveränitet; att i första hand odla och konsumera lokalt och ha kontroll över maten.

Fakta: Matsuveränitet Matsuveränitet innebär folks och länders rätt att definiera och demokratiskt kontrollera sin egen jordbruksoch matpolitik, med jordbrukare som har rätt till mark, vatten, utsäde och krediter. Det innebär rätten att producera för en lokal marknad i första hand och för konsumentens rätt att bestämma vad de ska konsumera, samt ländernas rätt att skydda sig från prisdumpade varor.

Flera av vänsterregeringarna i Latinamerika stöttar idéerna om matsuveränitet och jordbruksreformer i teorin. Det är dock svårare i praktiken. Länderna är fortfarande

beroende av ekonomisk tillväxt, vill förtvivlat gärna dra till sig investerande företag, jobb till befolkningen och öka statens inkomster, och just naturresurserna och markinnehav hör till de områden där det finns stora pengar att tjäna.

I en studie från International Land Coalition konstateras att investerarnas intresse för mark inte kommer att mattas av i första taget, och att utförsäljningen av jordbruksmark hotar det levnadssätt som dominerar på landsbygden.

Ett relativt nytt fenomen är land-grabbing, vilket framför allt associeras med att länder med stora ekonomiska resurser köper upp eller arrenderar mark i andra länder.

Kvinnor drabbas extra hårt. Enligt Food and Agriculture Organization, FAO har kvinnor mindre gårdar, färre djur, större arbetsbörda, mindre tillgång till utbildning och krediter, och som lantarbetare får de osäkra korttidsjobb med lägre löner än män, även när de har samma kvalifikationer. FAO skriver också att om kvinnor hade samma tillgång till produktionsmedel som män, skulle de kunna öka sin produktion med runt 20-30 procent, vilket i sin tur skulle kunna minska antalet hungriga i världen med 12-17 procent.

- Det är otroligt viktigt att kvinnor har egen jord, säger Yolanda Areas Blass, koordinatör för kvinnokommittén på det nicaraguanska

småbrukarfacket Asociación de trabajadores del campo, ATC. Kvinnan lever ofta i ett förhållande, i en familj, har produktionsansvar och är lika mycket småbrukare som mannen. Men ofta är det han som åker till marknaden och säljer grönsakerna, och han ser inte inkomsterna som tjänas som familjens utan som hans egna.

Att kvinnor inte har en egen inkomst leder till begränsade utvecklingsmöjligheter, och i en kontext där machismon är utbredd, till liten kontroll över det egna livet.

Det blir lätt att förstå när man tänker sig att minsta lilla utgift måste godkännas av en make.

- Kvinnor har ofta ett bredare perspektiv och ser till hela familjen alltså är det mer utvecklande att hon har kontroll över sin egen produktion och inkomst. Det är också viktigt att ägandet inte är gemensamt i fall paret separerar, eftersom mannen då normalt sett tar marken och tar dit sin nya tjej och det arbete som kvinnan redan lagt ner blir plötsligt förgäves, säger Yolanda.

I Via Campesinas analys av våldet mot kvinnor på landsbygden tas de ekonomiska övergreppen som storföretagen står för upp. Eftersom kvinnor ofta har mindre inflytande i den offentliga sfären och över beslutsfattande ses den nyliberala

politiken som ett patriarkalt inslag.

När kvinnor utför samma arbete som män får de, även om de har mer erfarenhet än männen, utan undantag sämre betalt. Kvinnornas kamp för de egna rättigheterna är en dubbel kamp; mot gammeldags värderingar av kvinnors värde och mot den moderna kapitalismen, som vill maximera vinster snarare än att behandla arbetare väl.

Text: Anna Lok Solidaritetsarbetare Latinamerikagrupperna

Fakta: Land-grabbing Land-grabbing är ett begrepp som blivit allt vanligare in i den globala debatten om resurser. Det innebär att länder, företag eller individer i behov av mark att odla på lägger beslag på mark i fattiga delar av världen.

Begreppet används sedan den ekonomiska krisen 2008, ofta i relation till mark som köps eller hyrs för att säkra ett annat lands matförsörjning. Som ersättning lovas utvecklingsländerna saker som jobb, skolor och utbyggnad av infrastruktur. I Centralamerika är det vanligast med jordkonflikter där storföretagare från regionen eller utifrån köper upp stora arealer för att skapa monokulturer av t ex afrikansk palm eller sockerrör. Exploatering av andra naturresurser, t ex genom vattenkraftverk, turism eller gruvnäring av utländska företag eller länder, ses också av vissa som land-grabbing.

Vilken politisk fråga är den viktigaste för dig just nu?

– Vi har fortfarande samma konstitution som under diktaturen. Jag vill se en ny demokratisk konstitution som garanterar gratis utbildning, sjukvård och pensioner som går att leva på, finansierat genom ett rättvisare skattesystem.

Fabiola Rojas, lärare, Valparaíso, Chile

8 bolivia

Delade meningar om feminismens framgång

Vart är feminismen på väg i Bolivia?

Det råder delade meningar beroende på vem som frågas.

Efter sex år med Evo Morales som president hörs både ris och ros om den utvecklingsbana Bolivia slagit in på. Småbrukaren Clemencia Mercedez anser att kvinnor idag tagit plats i politiken på ett sätt som tidigare var omöjligt, medan feministen Maria Galindo är kritisk och menar att patriarkatet inte utmanats på allvar.

Det är sen kväll i Caranavi, djungelstaden i bolivianska Yungas – en fuktig mellanregion mellan Andernas snöbeklädda toppar, Amazonas djupa skogar och det bördiga låglandet. På Yungas branta bergssluttningarna tävlar kokan, med kaffebuskar och citrusträd om utrymmet under den gassande solen. I Caranavi har regeringspartiet Rörelsen för Socialism (MAS) dragit det längsta strået. Stödet från landsbygdens befolkning är kompakt, även om det sjunkit på senare tid efter flera impopulära beslut. Evo Morales, som fördes fram av landets sociala rörelser med en agenda som lovade förändring har ännu mycket att infria i detta Sydamerikas fattigaste land. Att flera organisationer för ursprungsfolken, landets majoritet, på sistone hamnat på kollisionskurs med MAS och Morales, är ett tecken i tiden.

Clemencia Mercedez på väg till den lokala koka-marknaden med sin son. Enligt henne finns det idag många fler kvinnor på beslutande poster jämfört med innan Evo Morales kom till makten.

Vilken politisk fråga är den viktigaste för dig just nu?

– Matsuveränitet, eftersom det gäller folkets verkliga behov. Vi ser hur klimatet påverkar småbrukarna, och hur möjligheterna att producera och äta sig mätta försvinner. Att hitta en långsiktig lösning är den viktigaste frågan.

Lola Carmen Esquivel Gonzalez, ATC, Nicaragua

bolivia 9 Vid ett soppkök, intill en av få asfaltsvägar som går genom Caranavi, sitter stadens politiska ledning samlad. En tallrik med kyckling och ris kostar tio kronor och mellan tuggorna går diskussionen varm. Det är ett informellt möte där de lokala politiska och fackliga representanterna samtalar fritt. En av de närvarande är Clemencia Mercedez som sitter i ledningen för Los Colonizadores, organisationen för inflyttade småbrukare, vilka är en av regeringspartiets stöttepelare.

– Alltså, om man jämför hur det ser ut med kvinnors deltagande i de beslutande organen idag, med hur det var tidigare, så var vår roll i köket, med barnen. Kvinnor vågade inte ta plats. Men nu har vi systrar som representerar oss överallt, säger fyrbarnsamman Clemencia Mercedez, på tal om hur situationen för kvinnor förändrats sedan ”den demokratiska revolutionen” lanserades av Evo Morales regering.

Hon fortsätter med att räkna upp reformer som varit positiva för henne och hennes systrar under Evo Morales regering. Det finns en del att nämna. Förutom att ministerkabinetten idag till 50 procent består av kvinnor, handlar det om att lagar skrivits om i en feministisk anda. Från officiellt håll talas det nu om att ”avpatriarkalisera” samhället. Kvinnor har till exempel

fått ett stärkt skydd mot mäns våld och deras rätt i arvsfrågor har stärkts. I Bolivia, där stora delar av befolkningen bor på landsbygden, har det också varit viktigt att se till så att många av de titlar som omfördelats av staten i samband med jordreformen tillfallit kvinnor.

Ytterligare en viktig reform har varit att inrätta ett bidrag på runt 2 000 kronor till gravida, i syfte att få ner barna- och mödradödligheten genom att möjliggöra läkarbesök.

– Ännu återstår mycket att göra, men på väldigt kort tid har vi tagit stora steg framåt. Det kan man inte blunda för, säger Clemencia Mercedez.

Alla är emellertid inte lika positiva. Mujeres Creando är Bolivias mest kända feministiska aktör – en anarko-konst-aktivist-grupp vars graffitis i skrivstil går att beskåda i hela La Paz, Bolivias administrativa huvudstad. På fasader i staden syns texter som ”Ur Evos revben kommer inte Eva” och “Det finns inget som liknar en machista från höger så mycket, som en machista från vänster”. Budskapen syftar till

Maria Galindo är en av huvudpersonerna bakom Mujeres Creando – Bolivias kändaste feministiska grupp. Genom provocerande graffitis och gräsrotsarbete försöker de göra det omöjligt att inte ta ställning.

att få förbipasserande att haja till, provocera och skapa reflektioner.

Mujeres Creando kritiseras ofta för att företräda medelklassen, men har i årtionden varit drivande i att placera feministiska frågor på Bolivias politiska agenda. De har också gett ett innehåll till begrepp som ”feminismo comunitario”, en boliviansk form av feminism sprungen ur bygemenskapernas perspektiv och vardag.

En av organisationens mest framträdande medlemmar är Maria Galindo. Hon tar emot i organisationens café, som också är ett dagis och en plats dit kvinnor kan komma för att få juridiskt stöd.

– Sättet som regeringen pratar på har ändrats, men väldigt lite har

Varken jorden eller kvinnor är områden som går att erövra”. Mujeres Creandos karakteristiska graffiti och deras politiska budskap syns lite över allt i La Paz.

Vilken politisk fråga är den viktigaste för dig just nu?

– För mig är det viktigaste kampen den för att göra den här världen till en värld för alla.

Lika för alla. Som den ser ut idag är vår värld otroligt ojämnlik. Bara några få gynnas.

Jag tror därför att det är viktigt med organisering. Så att de folkliga kraven synliggörs.

Citalalli Andrango, CLOC-Via Campesina, Ecuador

10 bolivia

FAKTA: MAS och Evo Morales regering 2005 valdes Evo Morales till Bolivias president med 53,7 procent av rösterna. Valframgången har av många beskrivits som epokgörande eftersom det var första gången i Bolivias historia som någon från ursprungsbefolkningen valdes till president – detta i ett land där majoriteten av befolkningen tillhör någon av landets 36 ursprungsnationer. Morales fördes fram av en allians av sociala rörelser samlade under partibeteckningen Rörelsen för Socialism (MAS). Väl vid makten lanserades den ”demokratiska och kulturella” revolutionen som syftat till att bryta med Bolivias koloniala arv och bygga det som kan beskrivas som en mer inkluderande välfärdsstat.

Det finns många frågor där Mujeres Creando är kritiska mot Evo Morales regering.

Trots sex år vid makten är till exempel abort ännu inte lagligt i Bolivia.

egentligen förändrats, analyserar Maria Galindo när hon väl satt sig tillrätta vid ett av caféborden.

Galindos analys av Evo Morales regering går alltså stick i stäv med Clemencia Mercedez från organisationen Los Colonizadores. Och den som vill göra en balans över hur det står till med feminismen i Bolivia anno 2012 tvingas betrakta båda dessa ståndpunkter.

För Maria Galindo handlar det om att inga av patriarkatets centrala institutioner i grunden har utmanats. Hon förtydligar genom att beskriva att heteronormen bekräftats genom att äktenskapet i den nya grundlagen som antogs 2009 definierats som något mellan en man och en kvinna – i ursprungsförslaget till grundlag var äktenskapet definierat som ett avtal mellan två personer. Ytterligare ett

exempel som hon lyfter fram är att militären, som hon anser har som roll att uppfostra pojkar till att bli ”riktiga” män, fortsätter sprida sin patriarkala ideologi till unga, så som den alltid gjort.

Enligt Maria Galindo är ett av huvudproblemen med den förändringsprocess som Bolivia genomgår sedan ursprungsfolken på ett historiskt sätt tagit ton och plats,

att flera av de sociala rörelsernas företrädare också tillhör någon konservativ kyrka. Det gör att regeringen till exempel fortsätter se frågan om abort som tabu, menar hon.

– Vi lever i en väldigt konservativ tidsepok. Många dörrar har stängts för en väldigt lång tid framöver med Evo, konstaterar Maria Galindo.

Text: Leandro Schclarek Mulinari Foto: Jesper Klemedsson

Kampen för att stärka de latinamerikanska kvinnornas röster och rättigheter fortsätter!

Vill du vara med och bidra till att stärka kvinnors deltagande och inflytande i våra samarbetsorganisationer?

Sms:a LA till 72970 (kostnad 50 kronor), eller sätt in ditt bidrag till förändringsarbetet på Latinamerikagruppernas pg-konto 90 10 17- 4. Tack för ditt stöd!

Latinamerikagrupperna är en solidaritetsförening, som tillsammans med latinamerikanska folkrörelser arbetar för ett rättvist, jämställt och hållbart samhälle. Vi stödjer människors kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Våra samarbetspartners i Latinamerika är ursprungsfolks-, bonde- och lantarbetarorganisationer. Vi ser kampen som global och arbetar därför med att påverka beslutsfattare och opinionsbildare även i Sverige.

Adress: Latinamerikagrupperna Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm Tel 08-55 69 75 30 Fax 08-55 69 75 40 info@latinamerikagrupperna.se

Hallå Där! 11 kvinnodeltagande i varje samarbetsorganisation. I Sverige, där Latinamerikagrupperna är en politisk aktör, är det annorlunda.

Här är det nödvändigt att vi lyfter upp kvinnornas aktörskap i de olika forum som vi anordnar.

Våld inom familjen är vanligt i Latinamerika. Ändå behandlades inte temat under Ursprungsfolksmötet i Abya Yala2 2009 Tycker du att Latinamerikagrupperna borde föra in temat i sitt arbete?

– Våld mot kvinnor är en fråga som bör motverkas både av ursprungsfolks- och småjordbrukarrörelsen och av arbetarrörelsen överlag. Precis som man fördömer kriminaliseringen av rörelserna, militariseringen och våld utfört av statsapparaten inom våra territorier borde man också fördöma våldet mot kvinnor. Genom att inte göra det förlorar rörelserna trovärdighet. Därför är jag väldigt glad att se att Via Campesina och CLOC har påbörjat en kampanj för att motverka våld mot kvinnor på landsbygden. Som ursprungsfolkskvinna gör det mig ont att se att ursprungsfolksrörelsen inte har visat upp ett liknande motstånd mot den här typen av våld.

Hallå där....

Foto: Joel Alvarez

...Carmen Blanco är vice ordförande för Latinamerikagrupperna.

Carmen är en av dem som i Sverige har banat väg för att lyfta fram ursprungsfolkens rättigheter i Latinamerika. 2011 kom hon ut med boken Pachamamas döttrar, genus och ursprungsfolkskvinnor i Anderna.

Varför skrev du den här boken och vad handlar den om?

– Jag är uppväxt i Cusco, Peru, där flera av ursprungsfolkens uppror har ägt rum. Sedan ungdomen har jag velat veta mer om ursprungsfolkens kamp. När jag fördjupade mig i vår motståndshistoria märke jag att utöver att vår kamp har osynliggjorts i den officiella historian, är kvinnornas deltagande än mer osynligt. Trots att ursprungsfolkskvinnorna alltid är närvarande i organisering och arbete osynliggörs deras arbete.

Jag ville också belysa en av de viktigaste delarna av vår kosmovision, könens komplementaritet. Lyfta fram en diskussion om huruvida det finns spår av denna kvar i vardagslivet och hur människor förstår detta koncept idag. Jag hoppas att dessa diskussioner kan leda till värdefulla bidrag i skapandet av

Webb: Latinamerikagrupperna.se facebook.com/Latinamerikagrupperna twitter.com/latinamerikagr

Sumak Kawsay1 mellan män och kvinnor.

Genom att försöka förklara det andinska genusperspektivet hoppas jag bemöta fördomar hos den västeuropeiskt inspirerade feministiska rörelsen, solidaritetsorganisationers och biståndsorgan som arbetar med kvinnornas plats i samhället. Få dem att inse att utifrån kontextanpassade analyser kan ursprungsfolken resa egna feministiska alternativ som bättre motsvarar deras verklighet än de västerländska alternativen.

Vilka hoppas du kommer att läsa din bok?

– Boken är framförallt en hyllning till Pachamamas döttrar, till de ursprungsfolkskvinnor i Anderna som kämpar för sin rättigheter.

1 ett alternativ till den västerländska utvecklingsmodellen, där harmoni mellan natur och människor är det centrala.

På www.latinamerikagrupperna.se hittar du kontaktuppgifter till våra lokalgrupper, medlemsorganisationer och temagrupper.

Jag hoppas att den kommer att användas vid seminarium om jämställdhet och ursprungsfolkens historia samt i ledarskapsskolor, både för män och för kvinnor, men framförallt för unga ursprungsfolkskvinnor.

I Sverige önskar jag att biståndshandläggare som jobbar med kvinnoprojekt och jämställdhetsprogram i Anderna läser boken och att den skall intressera solidaritetsaktivister som vill avkolonisera sin kvinnosyn och ta del av postkoloniala perspektiv.

Vilken är Latinamerikagruppernas roll i erkännandet och förstärkandet av de kvinnliga kämparna?

– Latinamerikagrupperna borde anstränga sig mer för att lyssna till förslag från kvinnorna och de kvinnor som är ansvariga för

Våra lokalgrupper finns i: Göteborg, Eskilstuna, Stockholm, Uppsala, Kalmar, Linköping, Umeå, Malmö/Lund, Växjö, Karlstad, Skellefteå och Skara.

Jag ser dock inte hur Latinamerikagrupperna skulle kunna påverka i en fråga som bör lyftas upp av byarna, organisationerna och lokala auktoriteter i Latinamerika.

Text: Kim Moberger Solidaritetsarbetare Latinamerikagrupperna

2 Benämning på den amerikanska kontinenten före Christofer Columbus ankomst.

Mer information Boken Pachamamas döttrar, genus och ursprungsfolkskvinnor i Anderna finns i dagsläget bara på spanska. Maila info@latinamerikagrupperna.se för information om hur du beställa boken.

Våra medlemsorganisationer: Casa Peru, Grupo de Apoyo a Bolivia GAB, Imágenes del Sur, Bolivia-Stödkommittén i Malmö (CAB), MST Stödgrupp, Latinamerikakommittén i Jönköping, Latinamerikakommittén i Luleå och Colombianätverket.

Latinamerikagrupperna 2012

Röster från Latinamerika

Tegelviksgatan 40 S-11641 Stockholm

– olika sätt att engagera sig

Budkavle: Det finns ingen plan(et) B - rättvis omställning nu I år hålls FN:s stora miljökonferens i juni i Rio de Janeiro, Brasilien. Inför miljötoppmötet finns en växande kritik från folkrörelser mot att regeringar och storföretag för en politik som leder till ökad miljöförstöring och växande sociala klyftor. I hela världen engagerar sig människor, föreningar och politiker för att få igång den rättvisa omställning som måste till för att vi ska klara de globala utmaningarna. I Latinamerika är La Vía Campesina och ursprungsfolksrörelsen, Latinamerikagruppernas samarbetspartners, några av de tuffaste motståndarna mot en utveckling där miljön och mänskliga rättigheter görs till handelsvaror.

Tillsammans kan vi se till att FN:s miljötoppmöte i Rio de Janeiro, Rio+20, även blir till en nödvändig nystart i Sverige för en utveckling som är socialt och miljömässigt hållbar. Är du eller din förening/folkhögskola intresserad av att engagera dig/sig i de globala miljö- och rättvisefrågorna, kom med och bli en del av budkavlen Det finns ingen plan(et) B!

n

te k a M

över

N E T MA

Kontakt: Josefine Höijer, josefine.hoijer@latinamerikagrupperna.se, folkbildningssamordnare

Påverka din kommun: Makten över maten Hur påverkar vår mat klimatet och hur kan vi minska vårt klimatavtryck? Vi har tagit fram ett pedagogiskt material som också innehåller handboken ”Makten över maten – en guide för påverkan”, som bland annat svarar på frågan: Hur kan man som elev eller medborgare vara med och påverka skolans, kommunens eller landstingets klimatpåverkan genom att påverka inköpen och minska svinnet? Kom med i omställningsarbetet!

Kontakt: Josefine Höijer, josefine.hoijer@latinamerikagrupperna.se folkbildningssamordnare Här hittar du allt du behöver veta: www.latinamerikagrupperna.se

E-postaktion: Uppmana regeringen och AP-fonderna att investera etiskt och klimatsmart!

De svenska pensionsfonderna placerar kapital i ett stort antal företag som agerar oetiskt och miljövidrigt. FIAN Sverige, Jordens Vänner, Klimataktion, Kristna Fredsrörelsen och Latinamerikagrupperna tycker att det är hög tid för regering och riksdag att göra om uppdraget för pensionsfonderna. Istället för spekulation på börsen, borde vi investera långsiktigt i den omställning som vår värld så väl behöver: vind- och solenergi, småskalig produktion, nya transportsystem och omställning av bostäder och resande.

Delta i vår e-postaktion som riktar sig till ansvariga ministrar: www.latinamerikagrupperna.se/ap-fonderna

Starta din egen insamling!

Vad sägs om att dra ihop vänner och familj och anordna en fest, loppis, fotbollsturnering eller något annat evenemang där ni uppmärksammar de latinamerikanska folkrörelsernas arbete för folkligt inflytande?

Hör av dig till insamling@latinamerikagrupperna.se med frågor och idéer!

Latinamerikagrupperna i samhällsdebatten Nu blir det lättare att hitta schysta viner på Systembolaget. Systembolaget har, med den nya lila hyllkantsskylten ”Etiskt märkt”, till slut svarat upp mot ett av de krav som kampanjen för Rättvis vinhandel har drivit under 2011. Att det ska blir enklare att välja ett vin som tar hänsyn till hur det har producerats, då våra val påverkar människors möjlighet till en värdig försörjning i andra delar av världen.

– Det är glädjande att Systembolaget har varit lyhörda, säger Franciso Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna. Nästa steg borde vara att det svenska alkoholmonopolet nu bjuder in de sydamerikanska och sydafrikanska facken och lantarbetarorganisationer att delta aktivt i uppföljningen av det etiska arbete som har påbörjats. Att arbeta med att förbättra villkoren för lantarbetarna utan att låta dem delta i processen, kan aldrig bli trovärdigt.

När rika länder betalar för utsläppsrätter är det nödvändigt att även mänskliga rättigheter respekteras. Annars kan småbrukare i fattiga länder tvingas bort från sin mark för att ge plats för plantager med energigrödor. Det här hög tid att utvärdera systemet med utsläppskrediter, skriver bland annat Latinamerikagrupperna i Svenska Dagbladet.

Svenska AP-­fonderna investerar närmare en halv miljard kronor i gruvbolaget Newmont Mining som får hård kritik för gruvprojektet Minas Conga i Peru. Regeringen måste nu ge AP-fonderna ett nytt etiskt regelverk, skriver Latinamerikagrupperna och Casa Perú Suecia i Dagens Industri.

Alla artiklar hittas på vår hemsida: latinamerikagrupperna.se/pressrum