Krigsropet Frälsningsarmén har svenskspråkiga aktiviteter i Finland, t.ex i Helsingfors, Borgå och Vasa. På de här sidorna har vi material på svenska från Frälsningsarmén i Finland, Sverige och andra delar av världen.
Vad är vår tids
soppa, tvål och frälsning? Att dela det glada budskapet om Jesus är en stor del av det arbete vi gör inom Frälsningsarmén. Och mycket av resultaten av det arbetet kan vi läsa om i Krigsropet. Det fungerar som en uppmuntran för oss. Vi kan läsa om allt som händer inom Frälsningsarmén och se att Guds rike fortfarande är på framfart.
Krigsropet kan även ge oss inspiration för hur vi på lokal nivå kan utveckla vårt arbete. Men vad kan vi då göra, vi som vill att fler personer ska få ta del av Guds budskap? Du kanske är som jag som ibland tycker att arbetet kan gå för långsamt fram eller upplever att det att nå ut till andra människor är hindrat av alla möjliga omständigheter ? Vad är vår tids soppa, tvål och frälsning? Hur kan vi nå människor? Är det att göra samma saker som vi alltid har gjort? Eller kan vi på något sätt i bön fråga Gud vad dagens motto för Frälsningsarmén är? Någonting som min smarta fru Jessica har sagt är: ”William Booth sa att en hungrig mage har inga öron men idag är det nog snarare att en ensam själ har inga öron.” Även om jag inte säkert vet vad Guds svar är kan jag ändå ana i dagens tidsanda att detta är en av de saker som vi behöver addressera. Vi behöver möta människor och bjuda in dem i vår ge28
SOTAHUUTO
menskap. Nu tror jag att många höjer sina ögonbryn och tänker: Men Daniel, det är ju vad vi alltid har gjort. Och jag håller med, men vi träffas inte så ofta att vi kan bota ensamhet, några möten i veckan räcker inte. Vad vi istället behöver göra är att investera av vår tid i människor. Att erbjuda en djupare gemenskap än vad våra verksamheter kan göra. Öppna upp våra hem och visa att vi är vanliga människor som är villiga att vara vänner oavsett vem det är som kommer. Samtidigt som jag tror att detta är ett bra sätt för oss att hitta ett nygammalt sätt att forma en gemenskap, tror jag att det samtidigt blir ett kors för oss att bära. Det låter nästan lite skrämmande att öppna upp sitt hem för näst intill främlingar, men som sagt, om vi verkligen vill se fler ta emot det glada budskapet i sina hjärtan, tror jag att också vi måste öppna upp våra egna. Jag ser fram emot att få läsa dina spännande berättelser i kommande nummer av Krigsropet. Gud välsigne dig!
Daniel Bryant-Rönnqvist löjtnant kårledare för Uleåborg kår
