KONSTEN ATT AKTIVERA ETT RUM

Fortifikationsverket, Kriminalvården och andra statliga myndigheter

J

—p®I

sriPK-

■hb imm

L_u__

i, ■ ___

£2 L.^j-

BMft

Boy W/t/7 F/re © Jonas Kjellgren/BUS 2010. Foto: Charlotte T Strömwall

KONSTEN ATT AKTIVERA ETT RUM

Ulrika Sten

Varje årtarStatenskonstrådframetthundratalnyakonstkollektionerför olikamyndigheter. ProjektledarenMonikaLarsenDennisberättaromsitt sättattarbeta och Riksgäldenskollektionfårettåterbesök.

Imatsalenpåpolishuset i Lundstårenskulptur i mänskligstorlek aven pojkemedhuvudeti flammandelågor. Detär Boy With Fire (2004) av konstnären Jonas Kjellgren. Monika Larsen Dennis vid Statens konstråd såg genastattverketpassadejust här. -Lokalen behövde en samlingspunktoch Boy With Fire relaterartill polisens ansvarsområden på flera sätt. Flammorna i håret kan ses som ett tillståndellerförmågan attbrinnaförnågonting. Renenergiellernågot som kräver atttas hand om, säger hon. Unga pojkar ärdessutomen grupp som polisen oftamöter i sinvardag. Attskulpturenfärgmässigtstämdemeddet befintligaorange-rödamöblemangetspelade ocksåenroll.

Boy With Fire ingåri en av Statenskonstrådskonstkollektioner. Statliga myndigheterkanansökaom konstkollektioneroch fårdåettskräddarsytt urval verk som placeras i deras lokaler. Kollektionernabeståroftast av en blandningavnyförvärvoch avkonstfrån Konstrådetstransitläger,därverk samlas i väntanpånyplacering.

Påkonstnärensinitiativtäcktesettlitetfönsterbakomskulpturentillmed en bit fejkad tegelvägg. Att placera verk i en miljö som från början inte är

68 avseddförkonstinnebärenråd avvägningar.Iblandbehöverväggarmålas omellerskyltartasbortförattkonstverketskall komma tillsinrätt. Monika Larsen Dennis är själv skulptör och van att arbeta med rummet som en helhet. -Dethandlarom attaktiveraen arbetsplatsmedhjälp avkonsten, säger hon. Konstverkenskallattraheratankenoch fantasin. Framföralltskall de förbättra miljön. Konstsamlaren LarsThulin brukar säga att han tycker om att omge sig med konst för att verken ”aktiverar” honom. Detbrukar honberättaförpersonalen påmyndigheterna. Alla behöver inte tycka om konstverken. Deträckerattettverk väckerfunderingar.

InnanMonikaLarsen Dennis träffarmyndigheten tarhon reda på så mycket sommöjligt om den. Närhon sedan möterden samrådsgrupp som företräderpersonalenvisarhonbilderoch lyssnarinförväntningarna. Hon försökerförståderaskonstbegreppochsamtidigtvaratydligmedatthennes eget uppdragärattföra utsamtidskonsten. Denslutliga konstkollektionen speglargruppensolikasmakriktningarmenkan ocksåinnehållaverksom tangerardenytterstagränsenförvad personalenärvanvid. -Önskarnågonsig entulpantittarjagnärmarepåkonstnärersomjobbatpåettnytt, utmanandesättmedblommor,ellersåföreslårjagettmyller avväxtlighet. Som projektledare måste manha en passion för både konst ochmänniskor. Dethandlarinte omdenegnasmaken utanmanskakänna avvad arbetsplatsen harfören gemensam nämnare, sägerMonika Larsen Dennis.

Hontyckerom attarbetanärapersonalen. Destomerförtroende deger henne,ju meromvälvande konstnärliga förslagkan hon presentera.

Kemicentrum i Lund fick en helt ny och merombonad karaktär i sina storasalarnärhonvalde attarbetamedtextilaverkdär. Flera av textilierna hade köpts in redan på 1970- och 80-talen. Någrahade legat länge i förvar på Konstrådets transitläger. När de korn fram i ljuset blev också ett antal viktigakvinnliga konstnärskap synliggjorda. Detvar till exempel verk av Brita Molin, Rigmor Grönjord, Barbro AgerLändin och Torun Munthe. En abstrakt väv avMariaTriller i åtta våderdelades upp och hängernu på varsinintilliggandevägg. MariaTrillerären av de konstnärersom utvidgat gränsernaförhurviserpåvävenidag. Honvartidigmed attblandainokonventionellamaterial i sinavävaroch broderadeiblanddirektpåväven.

Utan titel © Maria Triller 2010. Foto: Charlotte T Strömwall

- För mig har det varit en medveten strategi att föra ut så många av vävarna som möjligt från lagret. Det hänger ihop med ett återvinningsintresse och en vilja att återupprätta de kvinnliga konstnärerna, säger Monika Larsen Dennis.

Hon arbetar parallellt med flera konstkollektioner och det tar några månaderinnandet ärdags attpresenteraettförstaförslag. Någraverkväljs bort,andraförankrasgenomdiskussioner.Detharocksåhäntattkonstverk tagitsbortsedan de placerats påmyndigheten,för att någon i personalen intekunnataccepteradet. -Personalen betraktarnog konstenmerkänslomässigt, medan vi på Konstrådetserpådenmersomspecialister. Konstnärenbetraktarsittverk som något merprivat, då han eller hon skapar något utifrån sittegetengagemang, sägerMonikaLarsenDennis.

Hontrorattde flestakonstnärertycker om attse sinaverk i offentliga miljöereftersomdevillkommuniceranågotmedsinkonst. Myndigheterna

Måns © Hanna Beling/BUS 2010. Foto: Natasja Jovic

bärpåolikagrad avöppenhet,betraktarnakanvara alltfrånmyndighetens personal till klienter,fångar, studenterellertillfälligabesökare.

Närkollektionen ärpåplatskanenvisningerbjudas avKonstrådetskonstpedagog Inger HöjerAspemyr. Honvisarverken tillsammansmed projektledaren ellernågonkonstnärsomäraktuell i kollektionen. Detbliroftastett lyckat ömsesidigt möte med utbyte av tankar kring konstverken. De som deltar i visningenblirkollektionens ”konstambassadörer” somspridersina kunskaperoch åsiktervidare till de andrapå arbetsplatsen. Nu skavaroch en görasamlingen till sin.

På Riksgäldskontoret i Stockholm hänger en av Statens konstrådsmer exklusivakonstkollektioner.Härblandassamtidakonst med äldreverk som vittnarom myndighetens historia. Riksgälden bildades redan 1789 och är statensfinansförvaltningsom bland annathanterarstatsskulden.

När konstnären Anders Boqvist som då var projektledare på Konstrådet närmade sig Riksgälden såghan en berättelse som handlade mycket

om makt ochhistoria. Det blev tvåelement somhan förhöll sig till i valet av konst. Till samlingens historiska porträtt av mäktiga män förde han in andra bilder av den samtida mannen, som till exempel Hanna Belings skulptur av pojkvännenMåns. Ett porträtt av en man med bara skuldror, utanefternamn, format i vax. -1 börjanväckteverketmycket diskussion. Endelifrågasatte omdetvar konst. Menidagtrorjagattäven desomintegillar Måns tyckerattdet ärbra att han finns där, säger Bo Lundgren som är chefför Riksgälden. Han tar emot i Riksgäldens entrédär Måns (2003) bokstavligen blir Riksgäldens ansikte utåt,dåskulpturenärdetförstabesökarna ser.

Anders Boqviststår bakom huvuddelen av kollektionen som korn till i samband med att lokalernautökadesoch gjordes om 2007. Bo Lundgren minns att han blev positivt överraskad när han tick se urvalet för första gången. -Jagvet intevarförjag hade den uppfattningen attdet nog skulle vara lite musealaverk som deponeradesfrån Konstrådet. Jag hade inte så stora förhoppningar. Men sålyftedefram detenafinaverket efterdet andra. Ah, kanvifåden och den också! tänktejag. Jagförstodattviintebara skullefå tavlorpåväggarna utannågotmer, någotspännande.

In i styrelserummet flyttades CarlJohan De Geers stora målning Oh C’est horrible! Courage ma chérie. C’estfini! (2004) som föreställer en spökliknande varelse som gläntar på dörren till ett borgerligt hem. Bo Lundgrenbrukartolkaverketsomatt detärstatsskuldensomkikarin i det svenskafolkhushållet. -Han ärpå väg in, men han behöver inte nå ända in. Spöketharvarit en bra påminnelse om vad som kan hända om man till exempel undviker uppoffringar. Många presskonferenser och möten hölls härunderfinanskrisen. Dåkändes det bra attha CarlJohanDe Geers målning i ryggen, berättarBo Lundgren.

Verketflankeras av en långrådporträtt avRiksgäldens tidigare, manliga, direktörer,längsmeddenandraväggen. PåsåsättsnuddarCarlJohan De Geers spöklika demon nästan vid Riksgäldens verkliga patriarker. I de andramötesrummenhängerverk som ElisabethErikssons textil Vad stirrar dupå (2003), MariannaUutinens Crying Underwear ochFredrik Söderbergsmålning From Hell (2003).