KROPPAR OCH INSTITUTIONER

Universitet och högskolor

BOUNo

v:

fMggttj

_ Homeward Bound © Kristina Jansson/BUS 2010. Foto: Jean-Baptiste Béranger ■■MHHNj

KROPPAR OCH INSTITUTIONER

Meike Schalk

Ideinstitutionersomärslutna, ellerriktarsigtillensärskildpublik,verkar konsten utifrån specifika förutsättningar. Denna textfokuserar närmare på två av Statenskonstråds offentliga gestaltningsprojekt uppförda under 2009. Bådaprojektenbefinnersig i skärningspunktenmellanolikaoffentligheters och institutionersintressen,därkonstverkenbehandlarkroppars närvaro i institutionellarumoch deras samspelmedrumsliga strukturer, arkitektonisktoch kroppsligt material, ytoroch blickar.

KristinaJanssonochTamaraMalmeströmde Lavalinstalleradevarsitt individuellt konstprojektpåkriminalvårdsanstalten Saltvik iHärnösand, enhögsäkerhetsmiljö. Iföljande textdiskuterasJanssonsarbetesomtarsin utgångspunkt i den extremakroppsliga och mentala erfarenheten av disciplinärövervakning som de flesta av oss utesluts från. Som kontrastvänder sig Christian Pontus Andersson mot frågor om självpåtagen kontroll ochjakten efter den perfekta kroppen i sitt verk för motionsanläggningen Campus 1477ikvBlåsenhusvidUppsalauniversitet. Bådagestaltningarna uttryckerettintresseförkroppenochdessbegränsningarisituationermellan privat och offentligt. En avgörandefrågai bådakonstverken ärhur de förhåller sig till derasspecifika institutionella kontexter, derasmaterialitet samt derasdiskurser.

På Saltvik konfronteras vi med den ovanliga situationen av offentlig

b2c © Kristina Jansson/BUS 2010. Foto: Jean-Baptiste Béranger

konst i en icke-fri plats som varken tillåterprivatliv elleroffentlighet. Det ären sluten institution för manliga fångar. KristinaJanssons gestaltning består av sju bilder i en korridor, varav tre är i full takhöjd. Hennes arbete brottasmed en inreresa. Motivsomassocierarövergångsriteri relationtill en sjömanskulturanspelarintebarapå existentiella upplevelseravförlust, smärta, separation och chock, utan även pålöftet om en återvändo, i den dubbla meningen av att komma tillbaka och att transformeras. Janssons värld avsjöfarareframkallartvetydiga associationerkringsåvälromantiska föreställningar om vandringslust som en stark gruppidentitet, samt den extraordinäraupplevelsen av underordning genom disciplinära protokoll förlångvariga tidsperioder.

De moderna institutionernas födelsebaserades på enparadox: å ena sidantycktesdeskapanyafriheter,åandrasidanageradedeförtryckandei denmeningenattdeinternaliseradeindividenssjälvkontroll. Detvälkända exempletärJeremyBenthamsnyaorganisationochbyggnadstypförfäng-

62° 39” 17°53” 12, 43,

V: : i

Saltvik koordinater © Kristina Jansson/BUS 2010. Foto: Jean-Baptiste Béranger

elser, densåkalladePanoptikonfrånca 1787. Denbestodavettcentraliserat rum därindividuella celler fanns grupperaderuntettinre övervakningstorn. MichelFoucault diskuterarPanoptikon i sin banbrytande bok Övervakning och straff(fransk originaltitel: Surveiller etpunir, 1975) som en övervakningsmaskin och ettnytteffektivare sättatt organiserakroppar i rummetdärrumsligorganisation och arkitektonisk form är kopplade till teoretiska och epistemologiska dimensioner (se diskussionen av Helena Mattsson och Sven OlovWallenstein i 1 % love and devotion på Ulleråkers sjukhus, redaktörHelena Mattsson,2006).

Janssonsverk Skin Graph relaterartillsituationenavfångenskap,därrummetocharkitekturenupplevssomsärskiltstrukturerandeochinskränkande. Korridorensväggarärintebaramaterialetsombestämmerochavgränsarden nyainåtvändheten,deutgörävengrundenfördetsombärframbildernasom vittnar om den, till exempel i etttraditionelltmotivför sjömanstatueringar. Men bilderna är inte målade direkt på väggen, utan först har ett lager av

Capitaine Nemo

Capitaine Nemo © Kristina Jansson/BUS 2010. Foto: Jean-Baptiste Béranger

kalksten lagts på. Det skiljer en insida från en utsida. Inte alla bilderna är målade påytan, några har bokstavligen skurits in i den och fyllts med färg. Precissomvid tatueringutspelarde sigjustpå den gränsen, huden.

Tatuering ärett sätt att märka, att skapa identiteter. Den kanvara ett teckenförfrivilligmarginaliseringhos engruppsom betraktassomextrem ochfarlig.Tatueringärpåettparadoxaltsättenvåldsamhandlingdärmärkenkarvas in i huden, men den är ocksåen dekoration och ett ornament. Den moderna arkitekturens och modetsförespråkare drogengång i tiden parallellermellantatuering, kvinnorssminkning, utsmyckning och arkitektoniskornamentering, somde sedan koppladesamman med avvikelse, erotisk konst och feminisering. Det ansågs vara ett hot motframsteget av modern formgivning samt ettmodernt samhälle (se AdolfLoos’ pamflett Ornament und Verbrechen från 1908). Urdetperspektivetkan densortens samhälle och institutionersfokus betraktas som ettförsök atthållaunderliggande rädslorunderkontroll. Genomattskiljamellankroppen och dess

dekoration, skapadesseparationenmellaneninsidaochen utsida,modernt och avvikande; detproduceradesbokstavligenenkulturell artefakt.Vifår juinte glömmaattdenmoderna arkitekturensvitaväggar med sin hygieniskabildfördenestetiskablickenbaraärännu enmask.

MedFoucaultblevPanoptikonettuttryckförettdisciplinsamhällesom insågattfängelserkundevaraenvägförbådestraffochreform. MenPanoptikonmodellen har sina begränsningar eftersom den urskiljer och tilldelar allamedverkande,fångarsom vakter, en bestämdoch statiskplats i ettenkelriktat övervakningsarrangemang. Iförlängningen avdiskursenom maktrelationerframhäverFoucaultenannanmodelldärmaktintebetraktassom abstraktverkandeovanifrånutananses verkagenomettnätverk avmikromaktersomberörvarjeindivid. Övervakningenfungerargenom attvar och enkontrollerarbåde sigsjälvoch alla andra. Vidare skulle man kunnakonstateraattdessarelationerreproducerasgenommediebildersom bekräftar strävan efterre-formation och kroppsbyggande. I ettkontrollsamhälle internaliseras ochinförlivas kroppen med offentlighetens blick.

Christian Pontus Andersson tar upp detta tema i sitt offentliga konstprojekt A Joyful Troop of Perfection, with Crying Sensitive Hearts för motionsanläggningen Campus 1477 i kvBlåsenhusvid Uppsalauniversitet. Installationenbeståravsjurealistisktklonademansfigurersomsvävari en arrangerad formation i foajéns luftrum. Installationen syns ocksåutifrån genom stora fönster. Skulpturernakantolkas som enqueerkoreografi av konstsimmare. De harpå sig groteskt stora ”hjälmar” , handskar och knästrumpor. Figurernaplanerades ursprungligen som nakna, men det krävdes attde kläddes på. De fick hudfärgade badbyxorsom döljer könet. Den maskeringen bidrar till den speciella outfit som underminerar de andra tecknen av ideal maskulinitet som deras muskulösa kropp och intensiva ansiktsuttryckvisar.

I sitt verk anknyter Andersson till en tradition. Förebilderna återfinns i envisuellkultursomuppstod isambandmedmoderntkroppsbyggande i börjanavförraseklet(somTamaraGarbvisarisinbok Bodies ofModernity, 1998). Dennarörelsemedsyfte att omdana den modernamannen så att hanklararenjämförelse med de antikaatleternasidealafysik åtföljdes av enrenässansfördentidensnationalistiskasträvanden. Kopiorochfoton av antikaskulpturerspredbilden avennykropp.