Christian Pontus Andersson A Joyful

106

Anderssonpekarpåkroppeni offentlighetensomenspegling avidealiserade kroppsbilder. Deritualersom förknippas medgymmet-till exempel atttaav sigklädernaoch sättapå sigfunktionskläder-ägerrummellan stunder av det intimt privata och offentligt avslöjande, iscensättandet av specifika identiteter och uniform anonymitet. Redan det romerska badet prägladesavsin dubblafunktion avattvaraenanläggningdelsförkroppsträning dels förexponering eller uppvisning av kroppen i träning, hävdar arkitektenAnna Pang. Anderssons installationpekarocksåpå tanken om människokroppens förmåga att representeraperfektionsamt tillhörighet, och motionsanläggningen som den plats som upplåter detta utrymme. Installationen rör sig mellanfrågorom funktionalitet och representation. I Anderssonsverkblirsjälvamotionsanläggningentill platsoch metaforför kontrollsamhället. Denuttrycker spänningen mellan kroppskultureroch derasinstitutionalisering.

Den offentliga konsten befinner sig alltid i dialog med sina egna institutionella villkor. Men trots att det finns många begränsningar inom uppdragenföroffentliga konstverkochdekontextuella ramarinomvilka dessa konstverk förverkligas, formulerar statenssatsningarpå kultur även utopiskamål som inbegripervissavärden. Värden som projiceraridén om ett inklusivt samhälle: kulturen och konsten måste göras tillgänglig för alla individer och grupper. Den har som konkret uppgift att främja kulturell mångfald och motarbeta diskriminering. Allt detta pekar även tydligt på kravenföroffentligkonstsomriktar sig till särskildagrupperochindivider, även om de befinner sig i miljöersominte ärgenerellt tillgängligaför alla -med fängelset som ettextremfall-förattföra envidare diskussion om sambandetmellankroppar, rum och makt.

Översättning: Jonatan Habib Engqvist

'“••“"I

A Joyful Troop ofPerfection, with Crying Sensitive Hearts © Christian PontusAndersson 2010. Foto: Michael Perlmutter

A Joyful Troop of Perfection, with Crying Sensitive Hearts av Christian Pontus Andersson

Isitt konstnärskaphållerChristianPontusAnderssonnyckelntillenparallell dimensionsombefolkas avtrimmademanligafeer. Dessaväsenärbesläktade med änglar, med en anfader i titanen Atlas och har som gamlagudar också behov av fysiska kroppar, den egna attvårda, den andres att smeka. Mankankalla dem överskridare. Debori spegelsalar, äterglastårtor och stretchar till tonerna av distade harpor. De tuktar sina kroppar i vemodigvakan över vårlängtaneftertransformationens njutningar. Då och då tillåts konstnären atteskorteranågra av dessa väsen till matkassarnas och gummistövlarnas värld, därde frysande går med på attstillasinflykt.

Ovanförmotionärernas huvuden intarnu sju mansväsen sinapositioner, fästa i stagoch vajrar, men ocksåförankrade i antikensgeometri och skulptur.Denomgivande arkitekturenochupphängningenstrapetserlyder underden Euklidiskageometrin. Med sin lättamakeup påminnerde oss omattdenklassiskaskulpturensnaknamarmorengångvarnaturalistiskt -kanske till och medvulgärt-bemålad. En intimbeklädnad mjukar upp den spändaperfektionen och skyler de taktilt känsligaste kroppsdelarna: handskar, strumporoch en kyskt hyskad trosa, och en överdimensionerad hjälm som placerar truppen i space age-couturens estetik, där Courréges införde sin huvudbonadförgravitationslös elegans. Kropparnasformation har vi sett i aerobic-klassensnarcissistiska uppställningav svettiga anatomier. I ossfinns även bilden av en gruppfastspikade mänpå Golgata. Man kanävenföreställa sigenMichaelJackson-videoregisserad avLeniRiefenstahl.

Om dessaväsen ärde nyagudarnasåbestår derasvälsignelse i attbära denperfektionsommänniskanintemäktarmed.Atlassattesattbäraskapelsenpåsinaskuldror,somstraffförsittupprormotdennyatidensgudar.Hans namn gavs till kroppens gränstänjare- atleten, men också till kartboken, gränsernas befästa skrift, tryckt förattleda de som i tanke ellerrum önskar rörasigöverdessaskiljelinjer.Nutaröverskridarnaöveratletensbörda.