Pax nr 1 2018

F R E D ST I D N I N G E N

NR 1 | 2018

MEDLEMSPUBLIKATION FÖR SVENSKA FREDS- OCH SKILJEDOMSFÖRENINGEN

FOTO: JÖRAN LINDEBERG, KRISTNA FREDS

Demokratikriterium införs

Aktivister utklädda till politiker påminde dem om vad de tidigare sagt om svensk vapenexport och diktaturer.

Riksdagen röstade igenom skärpt regelverk – nu är det upp till bevis.

4

FOTO: WE MOVE EUROPE

sida

Civilsamhället har samlat in namn mot EU:s militarisering.

Den 28 februari fattade riksdagen beslut om ett skärpt regelverk för vapenexporten som kommer att träda i kraft den 15 april, efter en sju år lång process. Ett demokratikriterium införs, något som Svenska Freds verkat för sedan 1990-talet. Skrivningarna är dock inte tillräckligt skarpa

för att garantera att diktaturer inte får köpa svenska vapen.

Därför påminde aktivister från Svenska Freds, Amnesty, Diakonia, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Kristna Freds politikerna inför beslutet om vad de tidigare sagt om att sälja vapen till diktaturer och om

FREDSLOBBYIST JOBBAR MOT MILTARISERING

”EXPORTERA VAPEN ÄR ATT EXPORTERA DÖDEN”

AKTIVISMEN FINNS KVAR I NYA SKEPNADER

”Att exportera vapen är att exportera döden”. Ali Zardadi, som kom ensam till Sverige från Afghanistan som 16-åring, ser tydliga kopplingar mellan vapenexport och människor på flykt. Han blev upprörd när han förstod att Sverige, ett land som står för medmänsklighet, exporterar så mycket vapen.

Agnes Hellströms krönika lyfter ickevåld som en positiv motkraft till den kostsamma och felaktiga uppfattningen att våldsanvändning är en nödvändig väg för att nå fred. Fredsaktivismen, driven av lust och ilska och tron på att förändring är möjlig, finns kvar i samhället men den visar sig i olika skepnader.

2 sida

För första gången ska EU satsa pengar på vapenindustrin. Pax har intervjuat Laëtitia Sédou som är fredsrörelsens lobbyist i Bryssel. Hon är anställd av ENAAT, ett nätverk mot vapenhandel som Svenska Freds är en del av. Laëtitia Sédou har haft hektiska dagar med att föra fram fredsrörelsens perspektiv.

6 sida

orsaken till att riksdagen 2011 fattade beslut om att regelverket skulle skärpas.

– Det är den politiska viljan som avgör vad regelverkets innehåll kommer att innebära i praktiken, säger Kajsa Sörman, projektledare med ansvar för nedrustningsfrågor på Svenska Freds.

8 sida

2

F R E D STI D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

Fredslobbyisten i Bryssel För första gången ska EU satsa på vapenindustrin.

Laëtitia Sédou är rätt ensam som lobbyist som jobbar emot den utvecklingen.

L

Vapenpengar Så vad är det då för utveckling Laëtitia jobbar emot, och vapenlobbyn jobbar för? EU är i grunden ett fredsprojekt.

Unionen har som mål att

främja freden och att främja EU:s värderingar som grundar sig i mänskliga rättigheter och demokrati. Hittills har EU:s budget bara använts till civila satsningar och aldrig i militärt syfte. Det är detta som nu står på spel. Det förslag som presenterats heter Laëtitia Sédou.

The European Defence Fund, förkortat EDF. Vapenindustrin och forskningsinstitut ska kunna ansöka om pengar ur EDF till forskning och utveckling av nya vapensystem.

Delar av förslaget har redan klubbats igenom och beslut om de återstående delarna kommer att fattas under våren 2018. Många länder, däribland Sverige, har välkomnat EDF. – EU kommer att öppna sin budget för krigsmaterielindustrin. Det är att korsa en röd linje, vilket hade varit omöjligt bara för några år sedan. Då

hade åtminstone parlamentet satt stopp, säger Laëtitia Sédou.

EDF är en del i en större satsning på EU:s försvar som går under beteckningen det Permanenta Strukturella Försvarssamarbetet, PESCO, som antogs av Sverige och majoriteten av EU:s medlemsstater hösten 2017.

Satsa gemensamt Det problem som EDF syftar till att lösa är resursslöseri och ineffektivitet inom den europeiska vapenindustrin. Målet är att medlemsstaterna ska gå samman och satsa gemensamt snarare än att medlemsländer parallellt stöttar sin inhemska industri. På så sätt hoppas man kunna undvika att företag utvecklar liknande produkter.

Detta hoppas man kommer att stärka europeiska företags roll på den globala marknaden samt skapa tillväxt och jobb i Europa. Investeringarna i EDF kommer till största del tas från EU:s befintliga budget. Det innebär en omfördelning av resurser från FOTO: WEMOVE EUROPE

aëtitia Sédou har ett par hektiska månader bakom sig i Bryssel där hon arbetat i nästan 20 år. De senaste två åren har hon varit anställd av ENAAT, European Network Against Arms Trade, som Svenska Freds är en av medlemsorganisationerna i.

Laëtitia Sédou arbetar med att bevaka utvecklingen av europeisk försvars- och säkerhetspolitik och lyfta fredsrörelsens perspektiv. I den rollen är hon ganska ensam. Andra fredsorganisationer finns på plats i Bryssel men de fokuserar ofta

på konsekvenserna av europeisk vapenexport. Laëtitias jobb går ut på att arbeta förebyggande genom att påverka EUs beslutsfattare och sprida information om utvecklingen inom EU till medlemsorganisationer och EU-medborgare.

– Det är svårt att ändra en trend, men det är nödvändigt att försöka jobba förebyggande. Ingen beslutsfattare ska om 10 eller 15 år kunna säga att de inte visste vad det här kunde få för konsekvenser, säger Laëtitia Sédou.

Laëtitia Sédou är fredsrörelsens röst. Den andra rösten bärs fram av vapenföretagens lobbyister. De tio största europeiska vapenföretagen har tillsammans 33 lobbyister och investerar årligen 5,6 miljoner euro i påverkansarbete inom EU. Det finns en viss skillnad i möjligheten att höras.

Civilsamhället i EU. Tillsammans med WeMove Europe har ENAAT samlat in namn mot militariseringen av EU. Till vänster lämnar de in namnen till Europaparlamentet. Till höger representanter från WeMove Europe och ENAAT på sekretariatet för EU:s höga representant för utrikes frågor när de lämnade över namninsamlingen till Europeiska kommissionen.

Fredstidningen Pax ges ut av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Redaktör och ansvarig utgivare: Eva Kellström Froste 070-763 48 57, pax@svenskafreds.se Adress: Polhemsgatan 4, 112 36 Stockholm Tryckeri: Ljungbergs tryckeri, Klippan

www.svenskafreds.se

3 FOTO: WEMOVE EUROPE

F R E D ST I D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

EU-parlamentarikern Reinhard Bütikofer tar emot namnlistan och representanterna för WeMove Europe. Till höger Laëtitia Sédou, anställd av det europeiska nätverket mot vapenhandel ENAAT som Svenska Freds är en del av.

sociala program till militär utveckling.

– EU har tidigare varit en av de få aktörer som har föreslagit andra lösningar på konflikter än militära. Tyvärr ser vi i dag en tydlig rörelse från detta mot ökad militarisering, säger Laëtitia.

Ökat motstånd Men det finns hopp. Laëtitia berättar att hon de senaste månaderna har märkt ett ökat motstånd mot förslagen.

Flera kritiska röster har höjts inom parlamentet, både på höger- och vänsterskalan. Det är tveksamt om de ekonomiska fördelarna som EDF ska ge kommer att realiseras.

Medlemsstaterna har starka egenintressen i att ha en inhemsk försvarsindustri och det finns mycket som tyder på att medlemsstater även fortsättningsvis kommer att prioritera sina egna företag och värna om de vapensystem som staten redan varit med och finansierat.

Försvarsindustrin är beroende av ett nära samarbete med staten och får redan i

dag en positiv särbehandling jämfört med andra branscher.

Vapensystem som utvecklas för det inhemska försvaret blir dyrare om utvecklingskostnaderna inte täcks av att andra länder också köper in produkterna som företagen producerar. Detta innebär att det ligger i svenska politikers intresse att svenska krigsmaterielföretag exporterar vapen.

Laëtitia förklarar att 100 procent av kostnaderna för beviljade projekt kommer att täckas av fonden. Ytterligare 25 procent kommer att betalas ut för indirekta kostnader för de projekt som redan har startats.

Företag som får stöd från EDF kommer att äga de produkter som utvecklas inom ramen för projekten. Det är därför oklart vad EU:s medlemsländer och i slutänden europeiska skattebetalare kommer att få tillbaka av sina investeringar.

EU som region är en av de största vapenexportörerna i världen, 80 procent av de vapen som produceras inom EU går på export. Trots att unionen antagit ett gemensamt regelverk som uttryckligen

ska hindra länder inom EU att exportera vapen till stater som är i krig och konflikt eller som kränker mänskliga rättigheter är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar och Indien några av de största importörerna av europeiska vapen. Enligt ENAAT finns det en stor risk att nya vapensystem vars utveckling har finansierats av EU:s skattebetalare kommer att säljas till länder som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till stort lidande för civila.

Saab med i grupp Vapenindustrin har varit den främsta formella förhandlingsparten under skapandet av PESCO och EFD. Den expertgrupp som varit med och tagit fram förslagen bestod av 16 personer varav 9 representerade vapenindustrin.

Svenska Saab var ett av de företag som satt med i expertgruppen som har haft ett stort inflytande. Civilsamhällets röst har marginaliserats under hela processen.

ENAAT menar att satsningar på den inhumana och kon-

troversiella vapenindustrin är både oetiskt och osäkert.

Forskning visar att satsningar på andra sektorer såsom hållbar energi förväntas generera mer nytta. EU:s vapenindustri skapar i dag 1.4 miljoner jobb (direkt och indirekt) vilket är mindre än 1 procent av EU:s arbetsstyrka.

För Laëtitia är det tydligt.

De som tjänar på skapandet av EDF är vapenindustrin och förlorarna blir EU-medborgare, vilkas skattepengar kommer att gå till vapenutveckling snarare än till sociala satsningar, och alla de civila som utsätts för europeiska vapens för­ödelse i länder drabbade av krig och konflikt.

Jag frågar henne hur hon orkar fortsätta jobba mot den mäktiga vapenlobbyn.

– Jag vet att någon måste göra det! Det hade varit för enkelt att göra ingenting och bara klaga på situationen. Jag måste göra min del. Allt vi gör i dag har en påverkan på i morgon, det kanske tar 20 år, eller mer. Men det gör inget, så länge vi försöker, säger Laëtitia Sédou.

KAJSA SÖRMAN

F R E D STI D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

FOTO: SVENSKA FREDS

4

Politikerna påmindes om vad de tidigare sagt, till exempel: ”Saudiarabien är en av världens mest förhärdade diktaturer som grovt kränker mänskliga rättigheter. Dit ska Sverige naturligtvis inte sälja vapen” (Allan Widman, L), ”Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart är diktaturer” (Stefan Löfven)”.

Upp till bevis om nya regler stoppar export

I

nför debatten samma dag samlades aktivister från Svenska Freds, Diakonia, Amnesty, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Kristna Fredsrörelsen till en aktion utanför riksdagen för att påminna politikerna om varför de fattade beslutet om att skärpa vapenexporten.

– En majoritet av politikerna var eniga när de 2011 röstade ja till att skärpa regelverket för vapenexport, Sverige ska arbeta för mänskliga rättigheter och demokrati. Den nya lagen innebär att ett ”hinder” införs för att exportera krigsmateriel till diktaturer. Men

hur högt är ett hinder? Det är politikerna som avgör vad formuleringen kommer att innebära i praktiken. Därför vill vi i dag påminna dem om vad de ville när denna process inleddes, säger Kajsa Sörman, projektledare för nedrustningsfrågor på Svenska Freds. År 2011, i samband med den så kallade arabiska våren, fattade riksdagen beslut om att det svenska regelverket för krigsmaterielexport skulle skärpas. Sverige hade under 2000-talet beviljat krigsmate-

rielexport till flera regimer i Mellanöstern och Nordafrika.

Regimer som sedan slog ner de folkliga demokratiseringsförsöken i sina länder.

I höstas, sex år efter beslutet, kom regeringens proposition. Regeringen föreslår att statens ”demokratiska status ska vara ett centralt kriterium i den helhetsbedömning” som görs vid prövningen,och ”grava brister i den demokratiska statusen ” ska utgöra hinder för tillstånd till att sälja krigsmateriel. Men formuleFOTO: SVENSKA FREDS

Den 28 februari fattade riksdagen beslut om ett nytt regelverk för svensk vapenexport.

Kajsa Sörman i mitten under förberedelserna till aktionen.

ringarna innebär inget absolut förbud mot vapenexport till diktaturer och icke-demokratier.

– Även med det gamla regelverket hade vapenexport kunnat stoppas till länder som grovt kränker mänskliga rättigheter eller är inblandade i väpnade konflikter, men de försvars- och säkerhetspolitiska skälen har tillåtits väga tyngre. Ett demokratikriterium är bra men med så böjliga formuleringar kvarstår risken att diktaturer och människorättskränkare fortsatt tillåts köpa svenska vapen. Det är den politiska viljan som avgör vad regelverkets innehåll ska innebära i praktiken, säger Kajsa Sörman.

Sedan riksdagens beslut 2011 om att skärpa regelverket för svensk vapenexport har krigsmateriel exporterats till ickedemokratier för mer än 20 miljarder kronor.

Svenska Freds har verkat för ett demokratikriterium för vapenexporten sedan 1990-talet. Den 15 april börjar det nya regelverket gälla.

EVA KELLSTRÖM FROSTE

HALLÅ DÄR:

Caroline Caroline Leuhusen, ny insamlingsansvarig på Svenska Freds, vill ägna sina åtta timmar om dagen till att göra världen bättre.

Vilka är dina drivkrafter?

– Jag är väldigt intresserad av ny teknik, nu handlar det mycket om digital utveckling. Jag är nyfiken på vad som händer härnäst, och det kommer ur ett intresse för människor överlag – vad gör människor, vad tycker de om att läsa om, vilka appar använder de?

– Sedan är det väldigt motiverande att vara på en sådan här typ av organisation där man vet att pengarna som jag drar in bidrar till arbetet mot kärnvapen eller till att motverka att Sverige säljer vapen. Det är det största man kan göra.

Hur ser du på uppdraget hos Svenska Freds?

– Nu under våren kommer det att vara fokus på stora projekt. Dels att göra om hemsidan och göra den användarvänlig så att givare och medlemmar verkligen kan utföra det de vill. Vi vill göra det enklare för folk att engagera sig och stödja oss.

Dels att rama in vilka vi är, vårt varumärke, så att det blir enklare och tydligare, för medlemmar och för dem som inte är medlemmar, att bilda sig en uppfattning. Till hösten blir det mer praktiskt arbete.

ALLT FLER OFFER FÖR PERSONMINOR Östra Ukraina har på kort tid blivit en av de mintätaste platserna i världen. Antalet offer har ökat för varje år sedan kriget bröt ut 2014. Enligt rapporten Landmine Monitor 2017 dödades 275 människor av landminor i Ukraina under 2016, medan 510 skadades. Även i resten av världen ökar antalet offer för landminor. Under 2016 dödades eller skadades 8 605 människor.

Vilka ser du som de stora utmaningarna?

– Vi är ju ganska få personer som jobbar här. Personligen försöker jag bara bromsa mig själv hela tiden för att ge mig tillräckligt med tid att lära mig om organisationen innan jag börjar göra praktiska saker.

Så på det personliga planet är utmaningen att ta det lite lugnt?

– Ja, inte bara slänga mig in i saker innan jag har ordentlig koll på läget. Men för organisationen så är det väl att vi är så få. Eftersom jag är ensam i min roll på insamling så tror jag att mycket tid kommer att gå till att göra praktiska saker och då är det nog lätt att tappa fokus på det långsiktiga, strategiska.

Varför jobbar du med detta?

– Redan när jag pluggade till civilekonom i Linköping visste jag att jag ville ägna mina åtta timmar om dagen till att göra världen bättre.

Du var ansvarig för digital insamling på Läkare utan gränser, varför sökte du jobb på Svenska Freds?

– Jag var sugen på en organisation där man verkligen var i ett förändringsskede och där jag kände att jag kan påverka direkt. Läkare utan gränser är en jättestor organisation och fantastisk på många sätt, men just för att den är så stor har den enskilda individen inte lika mycket möjlighet att påverka. Här är det ju jättetydligt hur snabbt det går att gå från ord till handling, och att det uppskattas.

Vad var det som lockade?

– Det som var viktigt var

Det är det högsta antalet sedan 1999, då den första sammanställningen gjordes.

Omkring 500 döda och 1 000 skadade under 2016 var barn.

Nästan 80 procent av offren var civila. I rapporten pekas de pågående konflikterna i Ukraina, Afghanistan, Libyen och Jemen ut som huvudanledningar till att antalet minoffer ökar igen. Ökningen är ett allvarligt bakslag för förbudet mot personminor, som trädde i kraft 1999 genom den så kallade Ottawakonventionen, anser Agnes Hellström i en intervju med TT. – Om man tittar från 1997

5 FOTO: EVA KELLSTRÖM FROSTE

F R E D ST I D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

att det verkade vara en himla bra stämning här, och väldigt öppet. Rollen innebär att man gör allt möjligt men att det är ett stort ansvar, och det kändes som att mina kunskaper och min utbildning i digital media var efterfrågade, att folk är öppna för kreativitet och nya arbetssätt som inte är så vanliga i insamlingsbranschen.

Nu har du varit här några veckor, vilket är ditt intryck?

– Det är en organisation som arbetar för hållbar fred och det gör vi på många sätt.

Något jag inte kände till var Svenska Freds internationella projekt som är jätteintressanta, med partnerorganisationer i Burma som är väldigt aktuellt just nu. Och sedan är det ett gäng proffsaktivister som jobbar här, vi gör direktaktioner och går ut på gatorna och demonstrerar, och går på möten med makthavarna och dem som bidrar till vapenexporten.

EVA KELLSTRÖM FROSTE

så har otroligt mycket hänt, majoriteten av alla länder har förstört sina minlager. Ukraina är ett undantag. Landet har blivit varnat vid flera tillfällen för att inte följa påbudet att förstöra befintliga lager. Och ett resultat av det är nu att personminorna placeras ut.

Få länder lägger i dag ut

30

Namn och ålder: Caroline Leuhusen, 29 år.

Familj: Sambon Samuel.

Intressen: Dancehall, en streetdance från Jamaica.

Var precis på Jamaica och dansade med jamaicanska dansare. Hållit på med boxning och surfning men nu är det fokus på dans.

Fredsfråga: Svensk vapenexport är ett mysterium. Att Sverige är så aktivt inom både utveckling och försäljning, det är verkligen skamligt för Sverige – och intressant.

Bakgrund: Civilekonom.

Master i digital media management på utbildningsföretaget Hyper Island i London. Jobbat med marknadsföring inom konstbranschen och som ansvarig för digital insamling på Läkare utan gränser.

nya personminor. Undantagen är Burma och Syrien, som inte skrivit på konventionen, och vars regeringstrupper placerar ut personminor. I Afghanistan, Indien, Irak, Burma, Nigeria, Pakistan, Syrien, Ukraina och Jemen placerar icke-statliga beväpnade grupper ut personminor, enligt rapporten.

är Saabs plats på listan över världens största vapenföretag 2016, enligt Sipri. Bolaget ökade sin försäljning under året och klättrade från plats nr 33 året innan.

6

F R E D STI D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

FOTO: EVA KELLSTRÖM FROSTE

”Vapen driver fram krigen” När Ali Zardadi upptäckte att hans nya hemland exporterade vapen blev han förvånad och upprörd. Han ser tydliga kopplingar mellan vapenexport och människor på flykt.

– Att exportera vapen är att exportera döden, säger Ali Zardadi, vilket han också skrev i en debattartikel nyligen på Stockholm Direkt där han argumenterade mot svensk vapenexport.

Ali Zardadi är från Afghanistan och kom ensam till Sverige som 16-åring 2016.

– Jag visste ingenting, jag visste inte ens hur man köper en tågbiljett. Jag har lärt mig väldigt mycket på kort tid.

Ali lärde sig svenska och engagerade sig i samhällsfrågor och det var då han fick reda på att Sverige är ett av världens största vapenexportländer.

– Ett land som Sverige, som står för medmänsklighet, mänskliga rättigheter, en massa bra saker – och så finns vapenexporten. Man ska verkligen kämpa för att den ska stoppas. Jag blev upprörd.

Han läser programmet för vård och omsorg på gymnasiet och hade en lektion om dilemman. Vapenexporten dök upp som ett sådant, han började läsa allt han kunde hitta om det och drog också sina egna slutsatser.

– Varför är det krig? Jo: Vapen driver fram krigen, det är vapen som dödar och skadar människor och kan bara användas för det. Så enkelt är det, säger Ali Zardadi.

Ali Zardadi är mycket engagerad i samhällsfrågor och särskilt i frågor som handlar om asyl och nyanlända, mig-

Ali Zardadi vill väcka opinion mot vapenexport och visa på kopplingen mellan exporten och flyktingar.

rationsfrågor, och de frågorna hänger ihop med vapenexporten, menar han.

Driver på flykt – Det är vapen som skapat en osäker värld och drivit människor på flykt. Om vapen inte skulle exporteras skulle det inte vara några krig, säger han och nämner också Rysslands och USA:s export och inblandning i krigen i Afghanistan.

Han konstaterar att Sverige inte säljer vapen direkt till just Syrien och Afghanistan, varifrån många flyktingar kommer till Sverige, men han menar att svensk export bidrar även till dessa krig eftersom Sverige exporterar vapen till länder som är inblandade i krigen.

– När det finns moderna krigsmateriel blir krigen ännu värre och större och ännu fler förlorar sina liv. Ingen kan kontrollera var svenska vapen hamnar. Vapen går till de länder där de behövs, de länder som är i krig.

Men främst är Ali Zardadi engagerad i flyktingfrågan, för han träffar så många unga människor som är oroliga och otrygga. Själv har han fått tillfälligt uppehållstillstånd, men han lider med dem som inte fått det och försöker hjälpa dem så mycket han kan.

I början kändes det hopplöst för han ville hjälpa alla, nu har han insett att det är en mer framkomlig väg att hjälpa individer. Skolan tar upp det mesta av hans tid, men han föreläser också om ensamkommandes situation, deltar i demonstrationer och debatter och skriver debattartiklar.

Han har också skrivit en bok, ”Ängeln och sparven”.

– Den är en bok som handlar om ensamkommande och om längtan, saknad. När jag kom saknade jag min familj väldigt mycket, många gånger kände jag längtan och oro och då skrev jag ner tankarna. Till slut blev det en bok, berättar han.

Ali växte upp i Ghazniprovinsen i en familj som han beskriver som kärleksfull: ”som en typisk svensk familj” där alla betyder mycket för varandra. Han flydde med sin familj. När de var i Iran, på väg över gränsen till Turkiet, uppstod tumult och han kom bort från resten av sin familj.

Han fick hjälp att ta sig till Sverige. Efter några månader lyckades han få kontakt med sin mamma igen. Hon var då tillbaka i Afghanistan.

Ali tycker ändå att han är privilegierad jämfört med många andra afghaner – han har fått bra vänner i Sverige och ett tryggt hem.

Ali har drömmar, både för egen del och mer allmänna.

Den allmänna är att människor ska ta hand om varandra, att ingen ska vara tvungen att lämna sin familj, att det ska bli en värld utan krig och gränser.

För egen del vill han bli klar med studierna och träffa sin mamma igen.

– Jag vill bli en positiv och bra individ för samhället och göra mamma stolt.

Jobba med äldre Till att börja med vill Ali jobba med äldre människor, för han ser att det är något som det svenska samhället behöver.

Men han tror att han kommer att vidareutbilda sig senare och engagera sig i frågor som handlar om människors liv.

Ali har mycket på hjärtat som han skulle vilja förmedla.

– Men det jag känner just nu som behöver sägas är att alla ska visa hänsyn, kärlek och medmänsklighet till varandra, ta hand om varandra.

Alla har inte sina familjer här, alla har inte någon som kan trösta, alla har inte tak över huvudet eller mat att äta. Då är det vårt ansvar att ta hand om dem. Alla kan göra något – ett varmt ord räcker, en kram.

Det betyder väldigt väldigt mycket.

EVA KELLSTRÖM FROSTE

F R E D ST I D N I N G E N PA X | N R 1 / 2 0 1 8

FLERA STOPPAR TRENDBROTT VAPEN TILL MED ÖKADE VAPENAFFÄRER JEMENKRIGET För första gången sedan 2010 ökar vapenförsäljningen i världen. Det visar nya siffror från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri. Världens 100 största vapenföretag ökade sin försäljning 2016. De sålde vapen för drygt 3 208 miljarder kronor.

– Det visar att det finns en efterfrågan. Det är problematiskt och det är viktigt att siffrorna finns för att veta hur stor vapenindustrin är, säger Pieter Wezeman vid Sipri, en av författarna till rapporten, till Sveriges Television.

Den totala försäljningen bland väldens 100 största vapenföretag 2016 är 1,9 procent högre jämfört med 2015 och utgör en ökning med 38 procent sedan 2002, det år Sipri började redovisa företagens vapenförsäljning. Fem år i rad har det varit en nedgång och ökningen ses som ett eventuellt trendbrott.

Flera europeiska länder har meddelat att de skärper eller helt stoppar vapenexport till de krigande parterna i konflikten i Jemen, bland dem Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Svenska Freds tycker att det är mycket positivt och helt i linje med åtagandena under FN:s vapenhandelsfördrag ATT och menar att även Sverige måste stoppa all vapenexport till dessa parter.

Norge och Tyskland är de senaste länderna som stoppat sin export. Tyskland har därmed blivit ett av de länder som mest närmat sig EU-parlamentets krav på ett vapenembargo mot Saudiarabien med anledning av landets brott mot internationell humanitär rätt i Jemen.

Tyskland kan därmed plockas bort från listan på 19 medlemmar av ATT som

Control Arms satt upp över länder som förser Saudiarabien med vapen. Flera av de länderna har redan vidtagit steg för att skärpa exporten dit, bland dem Nederländerna och Schweiz.

EXPORT TILL DIKTATURER FORTSÄTTER Den svenska vapenexporten ökar och diktaturer fortsätter köpa svenska vapen, visar statistik från Inspektionen för strategiska produkter. Under 2017 beviljades krigsmaterielexport till ett flertal icke-demokratiska länder och till länder som kränker mänskliga rättigheter, bland annat Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Filippinerna, Thailand, Indonesien, Turkiet och Pakistan. Den faktiska vapenexporten under 2017 uppgick till cirka 11,3 miljarder kronor, en ökning med 2 procent jämfört med året innan.

7

FILIPPINERNA GODKÄNT FÖR VAPENEXPORT För första gången på mycket länge har ISP (Inspektionen för strategiska produkter) beviljat vapenexport till Filippinerna. Filippinernas president Duterte utreds i nuläget av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, för misstänkta folkrättsbrott och har bland annat kritiserats av Amnesty för tusentals utomrättsliga avrättningar och fängslanden av människorättsaktivister.

Krigsmateriel för strid har beviljats av ISP. Agnes Hellström kritiserar beslutet i Aftonbladet och tycker att det är märkligt att helt nya affärer tillåts med ett så problematiskt land. Trots att Filippinerna är ett nytt land för denna typ av vapenaffärer och trots den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i landet, har frågan inte lyfts till politikerna i Exportkontrollrådet, enligt Aftonbladets källor.

Svenska Freds deltog på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen med syftet att nyansera debatten och bredda det alltmer slutna rum som konferensen blivit för säkerhetspolitiska frågor. Agnes Hellström lyfte frågan om kärnvapenförbud, som saknades på dagordningen. Hon efterlyste också vad hon menade borde vara den självklara utgångspunkten för det som arrangören beskriver som ”Sveriges viktigaste forum för diskussioner

FOTO: AGNES HELLSTRÖM

Breddad debatt om säkerhet efterlystes Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen Svarspost 20270632 110 12 Stockholm

Folkligt? Försvarsminister Peter Hultqvist anländer till Högfjällshotellet i Sälen.

om säkerhetspolitik, försvar och samhällets krisberedskap”,

nämligen mänsklig säkerhet. Det är dags att omdefiniera vad

som ryms i begreppet säkerhet, uppmanade Agnes Hellström.

POSTTIDNING B Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen Polhemsgatan 4 112 36 Stockholm

KRÖNIKAN: Ickevåld ett maratonlopp som fungerar

J

ag har rest mig från stolen på första raden i Södra teaterns fullsatta salong. Inuti rör sig en blandning av eufori och vemod.

Publiken som just sett sista scenen av Stina Oscarsons release-föreställning för boken ”Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig” ger ensemblen stående ovationer. Rytmen från applåderna pulserar i kroppen.

Dramatikern Stina Oscarsons bok, illustrerad av Sara Granér, utgår från de 198 ickevåldsmetoder som forskaren Gene Sharp sammanställde och som använts

som konfliktlösningsverktyg för ofantligt många människor världen över. Gene Sharp dog i februari i år och det finns en oerhört sorglig symbolik i det.

Förra året fick nämligen Albert Einstein Institution, den av Sharp grundande organisation som lyft dessa metoder, säga upp sin enda anställda på grund av bristande resurser.

Och det är i ett ständigt ekonomiskt underläge vi driver våra frågor. Vi som arbetar för hållbar fred definieras ofta utifrån att vi är emot något. Vi är mot vapenexport, mot upprustning, mot våld som konfliktlösningsmetod.

Därför är en salong fylld av personer redo att bära Gene Sharps arv vidare inte bara en energiinjektion utan en viktig påminnelse om att vi inte enbart är emot något. Vi har även förslag på lösningar som vi vet fungerar, men som ständigt överskuggas av den dominerande, kostsamma och felaktiga uppfattningen att våldsanvändning är en nöd-

vändig väg för att nå fred. ”Tålamodet är centralt för all ickevåldskamp. Många kamper som lyckats har pågått i veckor, månader, år, decennier”, skriver Stina Oscarson i bokens inledning.

Envisheten och uthålligheten som präglar vår kamp gör framgångarna svårare att mäta. Vi är inga sprinters utan maratonlöpare och under det långa loppet är det lätt att känna sig ensam.

Många som sprungit länge sörjer en folkrörelse de en gång var del av men som de upplever har dött ut. Saknar en tid då människor möttes och gick ut i protest på gator och torg, när tusentals flätade samman sina händer och byggde milslånga kedjor av fred mellan stridande ambassader.

Men i saknaden eller sökandet efter dem som inte längre är med, glöms det viktigaste bort. Att vi som är kvar uthålligt och enträget fortsätter arbetet med att

förändra världen. Det kan inte frånvaron av någon annans avstannade engagemang ta ifrån oss.

Jag har många barndomsminnen från folkfyllda gräs­ slänter med plakat och nävar i vädret. För mina närmaste vuxna var det ett självklart sätt att visa sitt engagemang.

Själv blev jag vuxen i en samtid präglad av en aktivism med många nyanser och i olika skepnad. För mig har den aldrig varit varken död eller döende. Den ser bara annorlunda ut.

Engagemanget är dock detsamma. Det drivs av ilska och av lust. Och av övertygelsen om att metoden vi valt fungerar. Självklart är energin från andras kamp också viktig.

Den visar sig också på många olika sätt. Denna kväll som vibrationer från hundratals handflator som unisont slås mot varandra. Som ickevålds­ jubel i Södra teaterns salong.

AGNES HELLSTRÖM Ordförande Svenska Freds