14 minute read
Den Konungsliga Konsten och de sju hörnstenarna
Hur tankarna vuxit fram
Text: Per Almskog
Värmländska Provinsiallogens stewardsmästare Tommy Rosenberg har under det senaste året i Brödrakontakt publicerat ett par artiklar om (Jakten på) Den Konungsliga Konsten. I artiklarna har ursprunget och bakgrunden till begreppet den konungsliga konsten beskrivits och förklarats, men även vad den konungsliga konsten egentligen innehåller och innebär. Mycket sammanfattat kan det utläsas som ”den rätta kunskapen om de sju hörnstenarnas egenskaper och deras utövande, nyttjande och bruk”.
För att få höra hur arbetet har växt fram träffas Tommy och jag för ett samtal över en kopp gott kaffe i Tommys vardagsrum.
Hur kom det sig att du började ”gräva” i begreppet den konungsliga konsten?
– Det började då jag tillträdde ämbetet som stewardsmästare för några år sedan. Jag kände en stor nyfikenhet och intresse att lära mig förstå olika begrepp och uttryck som jag hört i flera år, men inte riktigt fått grepp på, säger Tommy.
Till exempel: I Ordens allmänna lagar (OAL) från 2018, står det att talmännen ska ”understödja brödernas arbete med förvärvandet av kunskap om och utövandet av den konungsliga konsten”. Men vad innebär det i praktiken? Jag frågade flera bröder, men fick inga svar som jag kände mig helt nöjd med.
Vad gjorde du då?
– Jag gick till källorna helt enkelt. Jag studerade litteraturen som finns i vårt bibliotek här i Karlstad, där jag fått mycket god hjälp av bland andra Jan Johansson, förste arkivarie VPL, och Bengt Holmgren, amanuens till arkivarien, med att söka i litteraturen. Jag har även varit i kontakt med förutvarande förste arkivarie Ulf Åsén i Stamhuset i min jakt på tillämpbar litteratur, konstaterar Tommy.
Under denna jakt kom även begreppet ”den ädla vetenskapen” upp. Det är påfallande många som blandar ihop de begreppen, det vill säga, man tror att den konungsliga konsten är samma sak som den ädla vetenskapen. Men så är det icke! Det finns heller ingen litteratur hos oss idag som beskriver vad den ädla vetenskapen är utöver OAL, där uttrycket står för ”öva dygden och kuva lasten” och ingenting annat.
Hur ska man då förstå begreppet den konungsliga konsten? – Själva begreppet daterar sig cirka 2 400 år tillbaka i tiden, som jag beskrev i den senaste artikeln. I det svenska frimureriets tidiga utveckling införde hertig Carl och hans medarbetare de sju hörnstenarna i den konungsliga konsten. Jag är även arbetande ledamot i forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, vars valspråk är Ad Fontes, det vill säga ”Till källorna”, och nu arbetar jag med att ta fram en skrift som ytterligare förklarar och sammanfattar begreppen ”den konungsliga konsten” och ”den ädla vetenskapen”, sammanfattar Tommy.
Sammanfattning
Text: Tommy Rosenberg
Det var Platon (428 f.Kr - 348 f.Kr) som myntade begreppet den konungsliga konsten som en tänkandets kungsväg till självinsikt och självutveckling. Av vår Ordens allmänna lagar (OAL 2018) framgår, redan i det första kapitlet, att den konungsliga konsten är den rätta kunskapen om de sju hörnstenars egenskaper, deras utövande, nyttjande och bruk.
Hur kan vi förstå och använda de sju hörnstenarna, som hertig Carl införde, på ett meningsfullt sätt för vår egen frimureriska vandring?
Kanske kan min sammanfattning ge stöd till förståelsen:
• Den kristna tron är den plattform, grundsten, som vårt inre tempel bygger på.
• Dygden och caritas är viktiga byggstenar och värdegrunder, som innebär ödmjukhet och utgivande kärlek.
• Enigheten betyder att vi tillsammans följer byggnadsplanen.
• Tystlåtenheten ger oss möjlighet att lyssna, lära och reflektera över vårt arbete.
• Arbetsamheten ger oss trygghet, förmåga och kraft att fortsätta.
• Ståndaktigheten bygger på insikten att vårt arbete med det inre templet aldrig tar slut. Ståndaktigheten är uthålligheten i prövningarna och vägen mot upplysning.
De sju hörnstenarna är viktiga verktyg som ska användas i vardagen till självinsikt och självutveckling.
Det är byggandet, ja själva murandet i sig, som ger insikt och är den verkliga konsten. Det är i praktisk handling i vardagen som förståelsen växer och ger möjlighet att finna balans i livet. När vi når denna insikt blir det inre arbetet allt viktigare. Vi ser världen inifrån oss själva. Vi fylls då av förundran och tacksamhet. Först då, och endast då, kan vi säga:
Den konungsliga konsten
Låt oss nu se närmare på den konungsliga konsten enligt Ordens allmänna lagar (OAL 2018). I kapitel 1, 3 §, framgår att den konungsliga konsten är:
”Den rätta kunskapen om de sju hörnstenarnas egenskaper och deras utövande, nyttjande och bruk. Visheten har som grundval för Orden upprest sju hörnstenar som skall bevara den mot förgänglighet och göra den bestående i tidens skiften.
Dessa sju hörnstenar är:
1. Religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste
2. Dygden
3. Kärleken till nästan, varav barmhärtigheten är en följd
4. Enigheten i utövning av åtagna plikter
5. Tystlåtenheten
6. Arbetsamheten
7. Ståndaktigheten
Religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste har varit Ordens upphov. Dygden och kärleken till nästan har givit Orden dess skapnad. Enigheten har bevarat de förborgade kunskaperna, vilka tystlåtenheten beseglat. Arbetsamheten och ståndaktigheten har tryggat Ordens bestånd och självständighet. Rätta kunskapen om förvärvandet och utövandet av dessa egenskaper utgör målet för alla frimurares arbete, vilket av Ordens stiftare blivit kallat den Konungsliga Konsten.”
Hörnstenar
De sju hörnstenarna
Hörnsten 1
Religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste. Frimurarorden vilar på kristen grund. Medlemskap förutsätter därför kristen tro. Den första av dessa hörnstenar är därför religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste.
Vad är då tron? Sir Isaac Newton (1642–1727) trodde att allt i universum kunde förklaras med matematiska ekvationer. Han trodde att Gud var närvarande i sin skapelse och att man genom att studera naturen fick kunskap om honom. Newton ansåg att naturen brann av elden från Guds ande och tänkte sig universum som en maskin som ställts in av den himmelske ingenjören:
Av grundvalarna i OAL 1800, kapitel 1, 1 §, framgår att även hertig Carl såg det betydelsefullt att studera naturens krafter för att kunna förstå den Trefalt Store Byggmästaren.
Vår kristna tro är personlig och kan förändras över tid, men den Trefalt Store Byggmästaren är alltid densamme.
Bo Setterlind beskriver tron och mötet med Gud så här i sin dikt Ängeln i Öja kyrka
Hörnsten 2
Dygden
Vad utmärker en god människa? Det är en vacker tanke att det goda jag gör även påverkar andra människor och varje frimurare har en uppgift att vara en aktiv del av det som vi kan kalla det goda.
Självinsikt och självutveckling är vars och ens ansvar. Det är fritt för var broder att lägga ribban där man själv vill. Vår egen strävan kan även vara olika stark under skilda perioder i livet.
Jag vill inte känna mig dålig för att jag inte gör tillräckligt och inte mallig när jag gjort något som jag känner är bra.
Dygd betyder, i en vid bemärkelse, ett eftersträvansvärt karaktärsdrag, en värdegrund. I en historisk bemärkelse innebär dygden att förverkliga sin själsförmåga genom att utöva sju dygder:
• Ödmjukhet – motsats till högmod
• Generositet – motsats till girighet
• Kyskhet – motsats till lusta
• Medmänsklighet – motsats till avund
• Måttfullhet – motsats till frosseri och överdrifter
• Tålamod – motsats till uppblossande vrede
• Flit – motsats till lättja. De tidiga tankarna kring de sju dygderna går tillbaka till en dikt av 400-talspoeten Aurelius Clemens Prudentius, där han beskriver kampen mellan gott och ont.
Hörnsten 3
Kärleken till nästan – caritas
Hur får vi den rätta kunskapen om caritas och hur ska denna insikt och kunskap tilllämpas i praktiken?
När vi i vardagen använder ordet caritas tänker vi kanske först på givmildheten, som är en viktig handling därför att vi vill bidra till något gott och bättre för någon annan. En broder sade en gång: ”Ge och bli rik är ett motto för mig”.
Men finns det något mer i begreppet caritas som vi behöver tänka på? Ett caritas som ligger djupt inom oss?
Kanske kan vi lära oss något om detta från andra som ”kommit längre i sina tankar” och som praktiserat caritas i vardagen.
Ett exempel får vi från Dag Hammarskjöld. Han hade Martin Bubers idéer som en av sina ledstjärnor i livet. Läs gärna mer om Hammarskjölds liv och tankar i boken ”Vägmärken”.
Martin Buber (1878-1965) var en judisk professor i religionsvetenskap och filosofi. Hans mest kända verk är: ”Jag och Du”, som kom ut år 1923. Där formulerar han grunderna i sin filosofi.
I centrum står uppfattningen att människans värld har två grundläggande dimensioner, jag–du-relationen och jag– det-relationen. Finns det ett Jag, måste det finnas ett Du, menar Buber. Finns det gott måste det finnas ont och så vidare. Världen är tvåfaldig för oss eftersom vi människor har en tvåfaldig hållning till livet och världen.
Dag Hammarskjöld var djupt berörd av Bubers tankar. Han arbetade med sin svenska tolkning av Bubers verk på det olycksaliga planet som skulle ta honom till Ndola i Nord-Rhodesia (nuvarande Zambia). De handskrivna sidorna av Hammarskjölds översättning av Buber bärgades ur flygplansvraket år 1961.
Brödrakedjan är viktig för oss frimurare. Vår Stormästares ledord är ”Brödernas väl”. Genom den sker caritas i vardagen: ett telefonsamtal, en bok eller en haiku från en vän och broder för att lysa upp vardagen – exempelvis.
Vi har ett inre (broderligt) caritas, men också ett yttre allmänmänskligt caritas, detta eftersom vi alla är sammanlänkade, som individer och som grupp i samspel med vår omvärld.
Ett annat exempel kommer från moder Teresa (1910-1997) med hennes uttryck: Vad jag kan göra, det kan inte du. Vad du kan göra, kan inte jag. Men tillsammans kan vi göra något bättre för oss själva och därigenom något större och vackrare inför Gud.
Goda tankar är bra, men det är i handling verklig caritas sker!
Hörnsten 4
Enighet i utövning av åtagna plikter.
I OAL 2018, kapitel 1, förklaras att enigheten har bevarat de förborgade kunskaperna, vilka tystlåtenheten beseglat. I kapitel 2, 1–2 §§, får vi reda på mer. Nämligen att det åligger en frimurare att iaktta sina plikter och att vara ett föredöme för andra.
Dessa plikter är:
• plikten mot Gud den Allra Högste
• plikten mot fäderneslandet
• plikten mot Orden
• plikten mot nästan och
• plikten mot sig själv.
Vad betyder allt detta? Plikt betyder skyldighet eller åliggande, men också förpliktelse. Vi kan även få plikta (”betala”) för något vi gjort eller inte gjort. Motsatsen till plikt är rättighet. Till syvende och sist handlar nog begreppet plikt om ansvar.
I tidskriften Frimuraren nummer 1/2012 ger Tom C Bergroth en betraktelse över vad den fjärde hörnstenen innebär, till exempel löftet att inte berätta för någon utomstående om ritualerna eller deras budskap. Han lyfter också fram vikten av att förstå och vilja fullfölja den uppgift man fått eller tagit på sig, exempelvis ordförande mästarnas och ordförande i brödraföreningarnas skriftliga försäkran och förbindelse till stormästaren att följa Ordens bud och regler.
Bergroth tar också upp faddrarnas viktiga roll, där faddrarna gått i borgen för en broder och givit eget löfte att ge tid och uppmärksamhet åt adepten. Han avslutar med orden ”genom enighet växer det lilla, genom tvedräkt faller det största sönder”.
Så en dikt av Bo Setterlind:
Hörnsten 5
Tystlåtenheten.
Redan innan en broder antagits till frimurare ska han vara förtegen om vad som sagts i samband med ansökningsförfarandet. OAL 16 kapitlet, 14 § anger att ”Den sökande skall före sin antagning underteckna en förbindelse enligt fastställd lydelse”.
Det första vi frimurare tänker på när tystlåtenhet kommer på tal handlar förmodligen om att inte avslöja eller tala om våra ritualer och symboler. Framför allt inte med andra än de som vi säkert vet är frimurare och har den ”rätta graden”. Tystlåtenheten är en viktig del i vår pedagogik för ökad självinsikt och självutveckling.
Men begreppet har en vidare betydelse än så.
Synonymer till tystlåtenhet är diskretion, att vara förtegen och finkänslig, att vara taktfull, grannlaga samt fåordig. Exempel på motsatsen är pratsam, talträngd, skvallrig och pratsjuk.
Att vara tystlåten och fåordig har sin betydelse för att kunna lyssna till någon annan för att bättre förstå vad denna vill säga. Vi kanske också tänker på annat när en broder berättar om något för honom trevligt eller sorgligt. Men om vi verkligen lyssnar så kan vi lära oss något. Inte bara om brodern, utan även om oss själva!
Tystlåtenheten är också caritas som kan sammanfattas i de fyra orden: medkänsla, omtanke, samhörighet och stöd. Tystlåtenheten är klokhetens nyckel och vishetens helgedom.
Hörnsten 6
Arbetsamheten
Arbetsamheten har följt människan sedan begynnelsen. Utan arbete ingen mat, inget husrum, ingen framtid. Vi har också frasen ”be och arbeta” från Sankt Benedictus (cirka 480-543). Han menade att kontemplation och arbete hör ihop. Vilket i praktiken tillämpades under medeltiden, framför allt i klostermiljöer. Det skulle ge ro i själen och mat på bordet. Arbetsamheten finns även som en viktig hörnsten i våra grundvalar.
I OAL 2018 kapitel 1, 3 §, betonas vikten av arbete: ”Arbetsamheten och ståndaktigheten har tryggat Ordens bestånd och självständighet.”
I kapitel 2, 18 §, står det om en frimurares plikt mot sig själv: ”En frimurare skall utan fruktan för döden vårda sin varelse, ty livet är en skänk av den Högste Byggmästaren”.
En frimurare har således skyldighet mot sig själv och Orden att vara flitig och uppmärksam för att kunna nå självinsikt och självutveckling.
Det är viktigt för en broders egen utveckling att ofta besöka brödraföreningar och loger. Vidare att vara aktiv och delaktig i olika sammankomster som seminarier och instruktioner. Lån och läsning av frimurerisk litteratur är oundgängligt för ökad kunskap. Det gäller särskilt för att förstå vad som ligger ”bakom” det som sägs och görs i ritualerna. Att själv utöva ett ämbete, till exempel som talman, ger möjlighet till ökad förståelse av det som sker i ritualerna och logearbetet.
Så hos oss är kontemplation, reflexion och idogt arbete viktigt.
Ståndaktig
Hörnsten 7
Ståndaktigheten
Ståndaktighet kan ha olika uttryckssätt och få olika konsekvenser. Kanske tänker vi på någon viss person vi känner till och dennes karaktärsdrag. Möjligen tänker vi på Sven Dufva, i Runebergs Fänrik Ståls sägner:
Begreppet ståndaktighet har fått global betydelse i samband med covidpandemin.
Även begreppen uthållig, viljestark och envis används flitigt i dessa sammanhang. Synonymer till begreppet ståndaktig är karaktärsfast, uthållig, enveten, tapper och orubblig.
Arbetsamheten och ståndaktigheten har tryggat Ordens bestånd och självständighet under flera hundra år.
