Resa i österled och besöket i Moldavien

Med utblick över det Moldaviska jordbrukslandskapet.

Marknaden i Chisinau bullrar av liv och rörelse. Det finns inte mycket som människan kan skapa som du inte kan införskaffa här. Grönsaker och frukter i alla världens vackra färger, kryddor i ytterligare några nyanser, nötter i berg, kranar, gamla fjärrkontroller, kläder och åter kläder, fisk i tankar och slaktade djur i rader. Discolampor, dukar, tapeter som hämtade från 60- och 70-talen, smink och glitter, allt du någonsin skulle behöva om du skulle sätta upp ett hem. Det var i denna miljö vi träffade honom.

Bilder: Robert Text: Robert Blomberg Blomberg , Pär Bönnestig , Pär Bönnestig , Michael

Vi, fyra bröder från S:t Johanneslogen Adolf Fredrik, en medföljande syster och en broder från S:t Andreaslogen Birger Jarl, hade torsdagen innan anlänt till det som kallas Europas fattigaste land, Moldavien. Moldavien blev självständigt 1991 i samband med upplösningen av Sovjetunionen. Landet har sedan dess tappat cirka hälften av sina invånare, främst yngre välutbildade, som hittat arbeten i övriga Europa och världen. Nu har landet mellan 2,5 och 3 miljoner invånare men ingen vet riktigt. Men det är också ett häftigt land med vänliga och intresserade medmänniskor, där den vanligaste frågan var vad man gjorde i Moldavien. Ja, vad gjorde vi där? Det kanske enklaste svaret, att vi skulle på en stormästarinstallation inom frimureriet, kanske inte var det givna svaret?

I stället fick svaret bli att vi tyckte det var ett spännande land att besöka för en helg, för frimureriet i Moldavien är inte bara ungt, det är också avsiktligt anonymt. Man har till exempel en ödetomt som adress och håller sina möten i en undervisningslokal på ett av universiteteten. Ja, det fungerar inte riktigt som här hemma i Sverige, men det är det som gör ett besök extra spännande.

En sak som definitivt är densamma som bland bröder hemma, är den broderliga vänskap, glädje och härliga diskussioner som man har med de moldaviska bröderna.

Moldavisk kvarterskrog

När vi landade på en moldavisk kvarterskrog och stod på trottoaren med ett glas mousserande moldaviskt vin i handen, var det som om vi känt varandra för alltid. Gorschelnik

Skillnaden var kanske att fler pratade bättre franska än de pratade engelska, men det var inte ett problem, för som alltid när bröder träffas dryftas allt mellan himmel och jord.

Med andra ord kunde vi bjuda våra bröder från Moldavien, och för den delen Israel också, på en riklig spis och goda viner medan de gav oss insikter om den närliggande världen, där bland annat ett besök i Odessa bör planeras in framöver.

Det var en av bröderna som såg honom först, och då menar jag såg honom, för vi hade alla sett honom utan att se honom. Det är det som är det svåra med barmhärtighet i den allmänna världen. Man ser men man ser ändå inte och det kan vara så svårt att verkligen agera på ett behov. Vi stod där och inmundigade grillade korvar med surkål, som vi sköljde ner med vodka

Cricova med en miljon flaskor som lagras 100 meter under jorden – karta över området.

På besök och rundvandring hos de lagrade vinflaskorna.

och lokal öl. Det var då en av bröderna såg honom, den hungrige framför oss, och gav honom sin tallrik. Snart hade mannen både mat, bröd, öl och vodka. Utan att vi kunde kommunicera verbalt fick vi tillbaka tacksamhet och glädje. Så enkelt men också så svårt, men också en fantastisk upplevelse på en av människor mullrande och bullrande plats, som är väl värt ett återbesök.

Kapitalistiska inslag

Chisinau, huvudstaden i Moldavien, är verkligen en östeuropeisk stad i sin kontext, men nu med kapitalistiska inslag som försäljare som står med sina kläder utmed vägarna, affärer som erbjuder allt modernt och exklusivt, men inte en känsla av välkomnande och en blandning av slitna nerkörda bilar och lyxiga vrålåk.

På fredagskvällen bjöds vi på en helt otrolig konsert i konserthuset under ledning av en moldavisk broder.

Det är så att kultur i form av konserter och teater är relativt billigt i Moldavien vilket gör att det är rätt mycket människor som tar del av det utbud som finns. Men även det vackra har ett slut och trots att vi njöt av musiken, delades vi efteråt upp i grupper och transporterades till olika restauranger för mer förbrödring och nya möten med bröder från olika länder som också var i Chisinau för stormästarinstallationen.

Bästa kvalitet

I Moldavien produceras vin. Man huserar dessutom med världens största vinkällare, Cricova, som är väl värt ett besök och en vinprovning. Trots att vädret ute var som en skön vårdag, gick färden på lördagen dit och ner bland vinerna för att vi skulle få lära oss hur vinerna snurrades och lagrades för att nå bästa kvalitet, i runt åtta till tio grader, 80 meter under jorden.

Väl åter på ytan, var det dags att byta om för själva syftet med vårt besök. I Moldavien har det funnits organiserat frimureri i tjugo år och med cirka 400 bröder. Under Sovjettiden var det förbjudet. Vart femte år väljer man en ny stormästare och i år var det dags igen. Med vår fem man starka delegation var vi näst Bulgarien den största utländska delegationen. Trots att det bokstavligen kryllade av stormästare och deputerade stormästare och farbröder med mycket förkläden och tunga smycken kring halsen från 15 länder, tågade vi i samlad trupp in som sista land, då vår Orden är typ 250 år äldre än de andra ländernas Ordnar. Det medförde även att vi också fick tåga ut först.

Moldavisk mat

Efter stormästarinstallationen bussades vi till banketten som hölls i en lokal där det normalt hålls bröllop ”gissade” vi. Väl placerade vid våra bord serverades typiskt moldaviska mat, som ställdes fram i mitten på bordet i en aldrig sinande ström, och var och en kunde friskt plocka det den ville ha.

Det är knappast en enmiljons fråga att även dryck serverades i aldrig sinande ström. Under middagen bjöds vi på levande musik från en stråkkvartett som även den leddes av dirigenten från kvällen innan. Det var otroligt fint och vi pratar då om stråkar i världsklass. I slutet av middagen byttes stråkarna ut mot ett nytt band, med mer elektroniska och trummande instrument, till vilken vi också fick möjlighet att skaka loss lite på dansgolvet.

Stärkande promenad

Så vaknade man upp på söndagen med ett leende på läpparna, glädje och en otrolig energi i kroppen som man har efter en intensiv helg med många spännande möten, nya ansikten och minnen att bära med sig. Således en utmärkt dag för en stärkande promenad i en av de många stadsparkerna.

Så svaret på frågan ”vad gör man i Moldavien?” är: ”upplever människor och

upplevelser med mersmak”. X