Resa till Moldavien
Med utblick över det Moldaviska jordbrukslandskapet.
Resa i österled och besöket i Moldavien Marknaden i Chisinau bullrar av liv och rörelse. Det finns inte mycket som människan kan skapa som du inte kan införskaffa här. Grönsaker och frukter i alla världens vackra färger, kryddor i ytterligare några nyanser, nötter i berg, kranar, gamla fjärrkontroller, kläder och åter kläder, fisk i tankar och slaktade djur i rader. Discolampor, dukar, tapeter som hämtade från 60- och 70-talen, smink och glitter, allt du någonsin skulle behöva om du skulle sätta upp ett hem. Det var i denna miljö vi träffade honom. Text: Robert Blomberg, Pär Bönnestig Bilder: Robert Blomberg, Pär Bönnestig, Michael Gorschelnik
V
i, fyra bröder från S:t Johanneslogen Adolf Fredrik, en medföljande syster och en broder från S:t Andreaslogen Birger Jarl, hade torsdagen innan anlänt till det som kallas Europas fattigaste land, Moldavien. Moldavien blev självständigt 1991 i samband med upplösningen av Sovjetunionen. Landet har sedan dess tappat cirka hälften av sina invånare, främst yngre välutbildade, som hittat arbeten i övriga Europa och världen. Nu har landet mellan 2,5 och 3 miljoner invånare men ingen vet riktigt. Men det är också ett häftigt land med vänliga och intresserade medmänniskor, där den vanligaste frågan var vad man gjorde i Moldavien. Ja, vad gjorde vi där? Det kanske enklaste svaret, att vi skulle på en stormästarinstallation inom frimureriet, kanske inte var det givna svaret?
I stället fick svaret bli att vi tyckte det var ett spännande land att besöka för en helg, för frimureriet i Moldavien är inte bara ungt, det är också avsiktligt anonymt. Man har till exempel en ödetomt som adress och håller sina möten i en undervisningslokal på ett av universiteteten. Ja, det fungerar inte riktigt som här hemma i Sverige, men det är det som gör ett besök extra spännande. En sak som definitivt är densamma som bland bröder hemma, är den broderliga vänskap, glädje och härliga diskussioner som man har med de moldaviska bröderna. Moldavisk kvarterskrog När vi landade på en moldavisk kvarterskrog och stod på trottoaren med ett glas mousserande moldaviskt vin i handen, var det som om vi känt varandra för alltid. 18
Skillnaden var kanske att fler pratade bättre franska än de pratade engelska, men det var inte ett problem, för som alltid när bröder träffas dryftas allt mellan himmel och jord. Med andra ord kunde vi bjuda våra bröder från Moldavien, och för den delen Israel också, på en riklig spis och goda viner medan de gav oss insikter om den närliggande världen, där bland annat ett besök i Odessa bör planeras in framöver. Det var en av bröderna som såg honom först, och då menar jag såg honom, för vi hade alla sett honom utan att se honom. Det är det som är det svåra med barmhärtighet i den allmänna världen. Man ser men man ser ändå inte och det kan vara så svårt att verkligen agera på ett behov. Vi stod där och inmundigade grillade korvar med surkål, som vi sköljde ner med vodka
