Folk
Snäll svensk satir Mitt i prick! Så kan man uppfatta en satirteckning som träffsäkert häcklar en politiker eller inkännande beskriver en absurd situation. I många länder är satiren ett självklart inslag i dagstidning arna. Dock inte i Sverige. Varför det är så är något som Orla Vigsø grubblar över.
har gjort det svårare att förarga folk; många läser ju helst sådant som bekräftar den egna världsbilden. Ett ganska nytt fenomen på nätet är dock platser som samlar satirteckningar från olika håll, exempelvis Facebookgruppen Editorial & Political Cartoons. Där finns all möjlig sorts satir.
EFTERSOM DET KNAPPT finns någon
SVENSKA SATIRTECKNARE kan vara
forskning om satirteckningens utveckling i Sverige utgör Orla Vigsøs rapport Satirteckningar i svensk dagspress 1890–2017 något av en pionjärinsats. Studien bygger på 1 644 satirteckningar i tio svenska tidningar under drygt hundra år. Rapporten visar bland annat att satirteckningar är en ganska sen företeelse i svensk press. Från en blygsam start börjar de slå igenom på 1930-talet, men den riktiga guldåldern infaller 1962 till cirka 1982. Sedan börjar antalet teckningar snabbt gå ner.
48
GUJOURNALEN MARS 2020
MEN FINNS DET egentligen någon vits
med satirteckningar, förutom att reta eller roa? – Skratt kan ha en terapeutisk effekt, förklarar Orla Vigsø. Världens elände kan vi kanske inte göra så mycket åt, men att åtminstone ha roligt åt galenskaperna kan vara ganska befriande. Det är ett sätt att försäkra oss om att det inte är vi som är galna!
Eva Lundgren
Fakta Rapporten Satirteckningar i svensk dagspress 1890–2017 är författad av Orla Vigsø, professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Den bygger på en databas med 1 644 bilder, valda från januari månad vart tionde år med början 1892.
Illustration: ROBERT NYBERG
– EN FÖRKLARING TILL det minskade intresset, som de tecknare jag talat med för fram, är tidningarnas allt sämre ekonomi, berättar Orla Vigsø. Det kan dock inte vara hela sanningen eftersom nedgången började långt före mediernas kris. Det handlar nog snarare om redaktionella beslut. Man kanske inte vill censurera en frispråkig tecknare, men å andra sidan inte heller ha illustrationer som motsäger ledaren, och löser dilemmat genom att helt enkelt inte ersätta en tecknare som gått i pension. I Danmark, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och USA blomstrar däremot satiren och teckningarna kan ibland till och med hamna på första sidan. De teckningar som publicerats i Sverige har istället ofta legat på den ”lätta” sidan, och därmed reducerats till underhållning. Idag sprids satirteckningar också på nätet och kan därmed hamna i ett annat sammanhang än vad som ursprungligen var tänkt. – På nätet når tecknarna en publik som aktivt valt deras bilder, istället för den bredare allmänhet som läser en vanlig tidning, förklarar Orla Vigsø. Det
roliga och träffande och beskriver ofta absurda vardagssituationer. Mer sällan försöker de dra ner byxorna på enskilda politiker, som är vanligt i andra länder. – Skillnaden kan bero på att svenskar inte har samma föreställning om en onåbar elit, som finns på många andra håll. Jämför svensk satir med exempelvis tecknaren Roald Als som deklarerat att hans uppgift är att fälla varje ny dansk regering, eller med britten Steve Bell som framställer Boris Johnson med en rumpa istället för ett ansikte. Humor finns överallt men skämten är ofta kulturberoende. – Svenskar känner ganska väl till den
anglosaxiska världen men ändå kan det vara svårt att förstå amerikanska eller brittiska skämt, om de handlar om sammanhang man inte vet så mycket om, förklarar Orla Vigsø. Själv är jag intresserad av fransk satir, och gillar exempelvis Charles Wolinski, som i tidskriften Charlie Hebdo slog mot alla sorters makthavare, som politiker, kulturpersonligheter och religiösa ledare. Men ibland är det svårt att förstå det roliga, också för mig. Att vara satirtecknare verkar vara ett ganska manligt yrke. – Det finns fantastiska kvinnliga tecknare men de ägnar sig mer åt att skapa egna världar än åt klassisk satir. Vad skillnaden beror på vore intressant att ta reda på i vidare studier om satirens innehåll och form.
De undersökta tidningarna är: Aftonbladet, Arbetet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Ny Dag, Socialdemokraten, Stockholmstidningen, Svenska Dagbladet samt Sydsvenska Dagbladet. Rapporten är finansierad av Ridderstads stiftelse för historisk grafisk forskning. Satirtecknare som Orla Vigsö uppskattar: Bland andra Roald Als, Bard, Steve Bell, Berglin, Sara Granér, Elin Lucassi, Robert Nyberg och Liv Strömquist.
