Nyheter
Hela GU drabbat E-posthaveriet, som pågått sedan 18 september, har lett till stor irritation och oro. Nu har de flesta fått tillbaka sin mejl men postlådorna är fortfarande tomma och kontakterna borta. GU Journalen har talat med ett antal bekymrade medarbetare. JOHAN MAGNUSSON,
föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation, är en av flera medarbetare som är kritiska till hanteringen av e-post-kraschen. – När sådant här inträffar krävs tydlig kommunikation om vad som hänt, hur det ska lösas samt vad som kommer att byggas upp i framtiden. Det är universitetets ledning som ska ta detta ansvar, inte IT-avdelningen, och det har man inte gjort. E-posten kraschade samtidigt som en modernisering var på gång. – Nu finns en risk att medarbetarna tappar förtroendet för tekniken och skapar egna lösningar istället, vilket i så fall kommer att leda till en enorm tillväxt av skugg-IT. En sådan mardröm måste universitetets ledning aktivt motarbeta. Enda sättet är genom tydlig kommunikation. GÜNTHER DIPPE,
IT-ansvarig på Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM), menar att haveriet har skapat både oro och ilska hos medarbetarna. – Det blev inte bättre av att IT-chefen gick ut i GP med ett uttalande om alternativa kommunikationsvägar, som
6
GUJOURNALEN HÖSTEN 2020
fick GU:s medarbetare att gå i taket. Även universitetets ledning hanterade kraschen dåligt i början, det vill säga inte alls. Kanske fick de inte information om hur allvarligt läget var? Själv har jag, så vitt jag vet, drabbats relativt lindrigt av haveriet. Men NCM har flera projekt som befinner sig i intensiva faser där mejlkommunikationen är helt central. Haveriet orsakar givetvis allvarliga förseningar och mycket merarbete när vi inte kan kommunicera som vi brukar. Nu när vi äntligen börjar få tillbaka våra brevlådor har vi fortfarande inte tillgång till våra gamla mejl. Det är ytterligare ett mycket allvarligt problem som snarast måste lösas. ANN-MARIE EKENGREN,
proprefekt på statsvetenskapliga institutionen, påpekar att det främst är den externa kommunikationen som drabbats. – Vi kom igång ganska snabbt med Teams, vilket GU:s informationssida förklarade att vi skulle använda. Men när det gäller externa parter är det inte alltid säkert att det finns några bra alternativ. Hur gör man då? Det blir särskilt svårt när mejlen fallerar i en situation där stora delar av forskarvärlden arbetar hemifrån. Främst forskningen drabbas hårt, menar Staffan I. Lindberg, professor i statsvetenskap. – Det är ju katastrof och helt oacceptabelt ur verksamhetssynpunkt. Jag har aldrig ens hört talas om något
liknande vid något universitet någonsin. ALEXANDRA WEILENMANN,
professor i interaktionsdesign, menar att de största konsekvenserna för forskningen kommer att visa sig först på sikt. – För egen del har haveriet resulterat i förseningar i framför allt ett projekt där vi precis skulle dra igång en enkätstudie. Samma dag som e-posten slutade fungera hade jag presenterat projektet för externa aktörer och bett dem kontakta mig för samarbete. Nu vet jag inte ens vilka som försökt kontakta mig eller om några fått kryptiska felmeddelanden och kanske gett upp. Det gör mig orolig att jag kanske framstår som slarvig och oprofessionell. Också Maria Sjöberg, professor i historia, bekymrar sig över att haveriet kan påverka hennes forskning. – Jag arbetar med Svenskt kvinnobiografiskt lexikon där drygt 400 författare medverkar. Vi kommunicerar enbart via e-post, så för oss är det väldigt allvarligt när den inte fungerar. Nu har vi, via en kollegas mejl, meddelat dem som tidigare bidragit till projektet om vad som hänt. Men eventuella nya författare som försökt kontakta oss vet vi ingenting om. Jag har också samarbete med kollegor i Kanada och de undrar hur ett sådant här haveri ens kan vara möjligt.
MARIA SUNNERSTAM, biträdande
chef på PIL-enheten, fick tillbaka sin e-post efter två veckor. – Men den uppför sig konstigt. Vissa mejl som jag skickat ligger kvar i utkorgen, det verkar som att de inte kommit iväg. Jag brukar också sortera mina mejl i olika mappar och eftersom jag gjorde en backup före kraschen har jag fått tillbaka en del post. Men det mesta är borta. SUSANNE DODILLET,
universitetslektor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, menar att förlusten av adresser är en större katastrof än själva e-postkraschen. – I samma stund som jag fick tillbaka min mejl raderades hela min privata adressbok ur min privata telefon. Det berodde på att jag registrerat min GU-adress i telefonens mejlapp. SARA THOMÉE, forskare på psykologiska institutionen, menar att e-postkollapsen visar på behovet av beredskap för oväntade situationer. – Det borde finnas rutiner för hur vi ska bete oss när något händer, exempelvis att vi vet att alltid gå in på den interna hemsidan för att få information samt att alla känner till alternativa kanaler för kommunikation. I andra branscher har man regelbundna personalmöten som alla går på, men universitetet är annorlunda. Allan Eriksson & Eva Lundgren
