Intangible Artifacts Onsdag

Nummer

Ett

Aug 2010 Dialogen

platsen En tagline till temat som förklarar vad det är för nåt

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Ibland talas det om att Malmberget – och även Kiruna där situationen är likadan – skall flyttas. Men vad skall man då flytta? För det första sätter ju begreppet ”flytta” fokus på de man skall lämna och inte dit man skall.

Dessutom blir det nästan bara diskussioner om byggnader. Det synliga och påtagliga (tangible) har en tendens att ta över.”

Här ligger första steget i en innovativ stadsutveckling; omprövandet av gamla sanningar och antaganden. Och en stor del av detta handlar om ickematerialla kvaliteter (intagibles).”

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS Foto: Monica Franzon

Lars Albinsson organiserar och leder innovationsprocesser samt forskar om design och tjänster. Han har lett innovationer åt SEB, Telia, Microsoft och Stockholm Stad.

Lars är nu processledare i visionsarbetet Nya Gällivare.

av LARS ALBINSSON

Framtidens stad formas med hjälp av berättelser

V

ad är egentligen en stad? Oftast tänker man på en massa byggnader, gator och torg. Men om man skulle bygga en exakt kopia av till exempel Manhattan, med skyskrapor och allt, mitt i öknen i SaudiArabien, skulle det då bli samma stad? Jag har ställt den frågan till hundratals människor och hittills har ingen svarat ja. Men hur skall vi då kunna forma och utveckla våra städer? Under Malmberget, som idag är en del av Gällivare, ligger en av Europas största järnmalmsgruvor. Malmen sträcker sig under hela staden, som genom gruvbrytningen kommer att försvinna under de närmaste 30-40 åren.

Ibland talas det om att Malmberget – och även Kiruna där situationen är likadan – skall flyttas. Men vad skall man då flytta?

För det första sätter ju begreppet ”flytta” fokus på de man skall lämna och inte dit

man skall. Dessutom blir det nästan bara diskussioner om byggnader. Det synliga och påtagliga (”tangible”) har en tendens att ta över.

För att råda bot på detta har Gällivare kommun, LKAB och andra intressenter startat projekt Nya Gällivare. I detta har vi genomfört serier med workshops för allmänheten, skolor och näringsliv. Åtskilliga hundra människor har deltagit, bl a alla åttondeklassare. I den första serien bad vi deltagarna helt enkelt lista vilka egenskaper som gör Gällivare attraktivt i framtiden. Ur detta vaskade vi fram ett 60-tal faktorer. Här ingår naturligtvis bostäder, men också sådant som kultur, mer butiker och till med förändrade attityder bland Gällivareborna själva! För många både medborgare, politiker och andra blev detta en tankeställare och en hel antaganden har

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

fått omprövas. Här ligger första steget i en innovativ stadsutveckling; omprövandet av gamla sanningar och antaganden. Och en stor del av detta handlar om icke-materialla kvaliteter (”intagibles”). I nästa serie workshops bad vi deltagarna skriva historier om framtiden, ungefär som dagboksanteckningar från en bra dag om 5, 10, 20 år eller så. Vi har hundratals sådan berättelser om smått och stort, fantastisk och vanligt, lokalt och globalt. Dessa historier innehåller mängder av spännande uppslag och blir också en form av kravspecifikation. Om den nya staden möjliggör dessa historier kommer folk sannolikt trivas och staden må väl.

Dessa utgör det ett mycket bra material för arkitekter och andra som skall ta fram idéer och förslag.

Vi brukar kalla detta ”content before container”, att man först försöker komma på vad man vill skall ske i en miljö (”content”) och sedan formar de strukturer (”container”) som skall möjliggöra detta.

Som samtalsform betraktat ger det goda möjligheter att också tala om det icke-materiellla, något som är svårt med bara kartor och ritningar.

Man kan tro att det skulle blir begränsande, att det leder till upprepningar av äldre miljöer. Men det är faktiskt tvärtom; om en radikal byggnation bättre möjliggör dessa berättelser finns det redan från början ett gott stöd från befolkningen och andra intressenter. Erfarenhet från andra fall visar att detta snarare inspirerar t ex arkitekter att våga pröva och experimentera mer, än vid en mer traditionell programskrivning etc. Samtalet om vad som är de viktiga kvaliteterna i städer, stadsdelar och områden lyfter fram det unika och berättelserna inspirerar till omprövning vilket hjälper till att bygga upp positiv energi även inför riktigt svåra situationer.

Till och med när det finns gruvhål som äter upp staden, en decimeter om dagen! #

Kaptensgropen i staden Malmberget. Malmberget

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

delades i två delar när man av säkerhetsskäl rev byggnader och sprängde upp gruvpartiet. Foto: LKAB

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Annica Englund är PR- och kommunikationsdirektör på marknadsbolaget Kista Science City AB. Hon arbetar med platsmarknadsföring som uppdrag och IT som minsta gemensamma nämnare.

av ANNICA ENGLUND

Det här med så kallad platsmarknadsföring

D

et finns vissa grundläggande faktorer som är avgörande för varje samhälles överlevnad, åtminstone i västvärldens nutida samhällsstruktur – t.ex. befolkningsökning, utbildning och sysselsättning. Dessa parametrar klumpas ofta ihop till ett mätinstrument på ett samhälles välfärd kallat ”tillväxt”. För att ett samhälle ska överleva måste det alltså födas många barn, som ska gå i skolan och sedan erbjudas arbete. En enkel ekvation kan tyckas. De samhällen som inte producerar denna tillväxt dör (se: Norrbotten).

För bara ett halvt sekel sedan eller så, var det här mer eller mindre en självsanerande process. Vi människor har alltid velat bo nära vatten, kanske naturnära men ändå inom rimligt avstånd till en större stad, men framför allt där det finns gott om jobb och bra utbildning. Men eftersom vi nuförtiden också kan hämta information om allt möjligt och flytta på oss på ett annat sätt än för hundra år sedan, samtidigt som landsgränserna blir mer öppna (om man är europeisk medborgare vill säga) har vi också fått större valmöjligheter än

någonsin tidigare. Vi är inte längre hänvisade till universitetet i grannstaden, eller till snabbköpskassan därhemma. Inte heller behöver någon stanna hemma på bruket/fabriken/åkern utan kan ta flyget ner till Barcelona för att jobba med mikroprocessorer eller sätta sig med hela familjen på tåget till Linz och jobba på distans i ett par år. Eller varför inte bara stanna i soffan och tjäna ett schysst levebröd genom att handla med aktier över nätet?

Denna valmöjlighet skapar förstås konkurrens. Och det är här platsmarknadsföringen kommer in. Städer, länder, regioner och orter konkurrerar i allt större grad med varandra om vem som har de bästa utvecklingsmöjligheterna för sina innevånare.

Platser måste marknadsföra sina fördelar på ett minst lika avancerat sätt som företag marknadsför sina produkter eller tjänster.

För att överleva. På mer eller mindre lika villkor. I det allmänna bruset måste man göra sin röst hörd, man måste sticka ut lite extra. Att differentiera sig som bäst på något verkar gå hem hos de som marknadsför. Självpåtagna superlativer som ”världsledande” och ”unik” är i omlopp i snart sagt

INTANGIBLE ARTIFACTS

varje liten kommun. Ställen som Elmali i Turkiet (befolkningsmängd år 2000: <50 000, år 2007 >36 000,) eller Cibinong i Västra Java, Indonesien har börjat marknadsföra sig som ”hot-spots” för IT och Telekom för att locka till sig kompetent folk och fler studenter. Smedjebacken utanför Ludvika är numera en del av varumärket ”Stockholm – the Capital of Scandinavia”.

Platsmarknadsföringen har sina rötter i traditionell marknadsföring. Lojalitetsskapande och känslo- eller upplevelsebaserade argument biter bäst verkar man tycka generellt inom branschen. Visst kan vi i teorin välja mellan Linköpings universitet och Stanford (och antingen få se Viggen en söndag eller ta chansen att bli framgångsrik IT-miljonär), mellan Ericsson i Kapstaden (för då kan jag dyka med Vithaj på fritiden) och BlackBerry i Ontario, Kanada (lyxigt att kunna åka skidor året om). I teorin. En teori som förutsätter att du redan har varit där. För – handen på hjärtat – visst smakar en Jägermeister bättre på after-skin i Zellam See än den gör hemma i Högdalen? See what I mean? Och för att knyta ihop säcken på något sätt: Var det inte bättre förr? #

SIDA X

Vi människor har alltid velat bo nära vatten, kanske naturnära men ändå inom rimligt avstånd till en större stad, men framför allt där det finns gott om jobb och bra utbildning.”

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Gustav Svärd är talesperson för det politiskt obundna nätverket YIMBY (Yes In My Back Yard)

av GUSTAV SVÄRD

Att ta plats eller att inte synas

I

Stockholm hade vi tidigare en tradition av arkitektur som tog plats och uppmärksammades, men mot slutet av 1900-talet så kom det en ny tradition: det nya får inte synas. Med ett fåtal undantag är det denna idé som drivit både planering och arkitektur. Se hur Moderna Museet gömmer sig på Skeppsholmen, se hur planerna för Västra City nu har beordrats bli låga hus för att inte avvika från en taklinje som sattes innan hissen slog igenom. Även i förorterna är det denna idé som styr: är det en betongförort så får inte nya hus ha bättre planering eller nämnvärt avvikande estetik från miljonprogrammets skiv- och punkthus.

Vad denna ändrade inställning kan bero på finns det flera teorier om. En är att allt nytt är dåligt, att staden är klar och att mer folk borde inte flytta hit. Den håller vi i Yimby inte med om alls, men i denna (hårddragna)

tes kan man se spåren av en längre tids misslyckande vad gäller stadsplanering och arkitektur. Det mesta av det som byggts de senaste 70-80 åren är förortsmiljöer med enahanda arkitektur och planering som fokuserats på solvinklar, träd utanför fönstren och möjligheten att köra bil snabbt.

När sinnebilden för nybyggen de senaste två, tre generationerna är betongklumpar i en skog många kilometer från närmsta stadsmiljö så är det inte konstigt att många är skeptiska till nya byggplaner.

Tyvärr är standardsvaret från byggare och politiker när planer kritiseras att göra om planerna så att de blir än mer utslätade, och tas planer upp i media är det för att kritiseras. Detta sker oavsett om majoriteten, med starka argument, är för ett bevarande eller om det är en liten minoritet som vill bevara för bevarandets skull. Resultatet är att många, många planer ändras till mindre intressant arkitektur och mer modernistisk

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

En idé vore att se till att byggplaner inte är miljonprogram-lika lådor och att de tillför grannskapet mer än ett fåtal bostäder. Det är dags för byggbolagen att byta till att som norm föreslå mer intressant arkitektur och riktiga urbana sammanhang.” trafikplanering. Några år senare så kritiseras det färdiga bygget för att det är just utslätat och intetsägande, ofta av samma personer/organisationer som tryckte fram ändringen i planerna.

Hur kan vi ändra på denna trista situation?

En idé vore att se till att byggplaner inte är miljonprogram-lika lådor och att de tillför grannskapet mer än ett fåtal bostäder.

Det är dags för byggbolagen att byta till att som norm föreslå mer intressant arkitektur och riktiga urbana sammanhang.

En till idé vore att tidningarna höjde standarden för sin stadsbyggnads-rapportering, faktabaserade journalistiska artiklar istället för dåligt underbyggda partsinlagor.

Tänk om byggbolag och särskilt politiker aktivt argumenterar för planer man avser godkänna! Möt nimbyismens pseudoargument med verkligheten, påvisa de fördelar som tillkommer grannskapet med de nya byggnaderna. #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Moa Björnson är kaospilot med inriktning på kommunikation och urban planering. Hon driver nu urbanisten.se. Till hösten börjar hon som Processledare för hållbar stadsomvandling, Malmö Stad.

av MOA BJÖRNSON

Kan stadsutvecklingen bli lite mer digital, tack?!

V

arumärkesbyggande, kommunikationsstrategier, delaktighet, autenticitet och storytellande, engagemangskapande, lyssningsnivåer… Dessa intressanta begrepp tumlas runt runt i en torktumlare där vattnet sakta men säkert dras ur dem och där de tillslut kommer ut skrynkliga, torra, rena och ihopblandade.

Men mer raffinerade!

Mitt bidrag till tumlingen i detta forum handlar om stadsbyggande, deltagarkultur och att låta de digitala processerna spilla över i den analoga utvecklingen.

Den digitala kärleken Fenomen som öppen källkod, användargenererat innehåll, beta-tester och deltagarkultur är begrepp och metoder som i stor utsträckning är normalt förekommande i den digitala vokabulären. Innerbörden av dessa begrepp möjliggör en mer involverande dialog med användarna vilket gör att produkter och tjänster blir så anpassade som möjligt efter kundernas behov och

lustar. Kunderna ses inte ens som regelrätta kunder, utan som procumenter, eftersom de både konsumerar och producerar samma tjänst. Open source och hela tänket kring hur man genom masskollaboration jobbar för att utveckla något är en ny ideologi. En digital religion. En slags kärlek.

I den fysiska tillvaron där exempelvis stadsbyggande och fastighetsutvecklande ingår är dessa begrepp, tänk och metoder dock fortfarande ganska långt borta. Stadsbyggande är av tradition en väldigt analog historia och fortfarande är processerna relativt stelbenta och fyrkantiga.

Samtidigt som man (kommuner, landsting, stadsbyggare) skriker efter involvering och medborgardialoger, (och alla de andra ord som tumlas här) är det inbyggda systemet baserat på en planprocess där användarinsynen är begränsad till en kort samrådsprocess. I det skedet har redan ett planförslag tillkommit och under en begränsad period kan medborgare reagera (=skicka in klagomål) på det. Förslagen brukar ställas ut på stadshusen, i analoga

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

”Stadsbyggande är av tradition en väldigt analog historia och fortfarande är processerna relativt stelbenta och fyrkantiga”, skriver Moa Björnson.

Illustration: Moa Björnson

former under de öppettider som ett normalt stadshus har. Väldigt odigitalt. Väldigt användarovänligt. Väldigt o-open source.

Väldigt tvärtemot alla de tankar som tas upp i denna skrift.

lyckas få in betänkanden (som det kallas formellt – bara ordet är ju avskräckande och låter inte alls inbjudande) från en bred skara medborgare. Det är just detta som är problematiskt inom stadsbyggnad.

Kan staden få åka på en inspirationsresa till internet, tack?

Där skulle exempelvis nya lärdomar gällande expert-amatör-interaktion och masskollaboration kunna hämtas hem. Jag anser det vara viktigt att faktiskt påpeka att staden (eller dess planerare) varken lyssnar, eller pratar med de användare som är deras kunder. Inte till den grad som skulle behövas för att utveckla långsiktiga och hållbara relationer, mellan människor och till platser. Att ta tillvara på medborgarnas tankar och tyckanden kan vara en tidskrävande process och dessutom är det svårt att

Enligt undersökningar (googla: Niclas Östlund + e-deltagande i fysisk planering) gjorda har man nämligen kommit fram till att de (få) som involverar sig när olika förslag ställs ut har en tydlig profil. Man, vit, etnisk svensk, övre medelåldern, rik, föreningsaktiv och ifrågasättande. En typisk NIMBY (not in my back yard). Är det då fel på alla andra, eller på sättet man försöker få till en interaktion på? Troligtvis det sistnämnda. Experterna måste prata med amatörerna på amatörernas villkor.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Open source och hela tänket kring hur man genom masskollaboration jobbar för att utveckla något är en ny ideologi. En digital religion. En slags kärlek.”

En babblande bazaar Jag skulle vilja se en utveckling där inspiration hämtas från de digitala byggprocesser som pågår. Ta open source till exempel.

Eric Raymond jämför open sourcemodellen med en bazaar karaktäriserad av högljutt babbel där olika agendor samlas på ett och samma ställe. En härlig liknelse som för övrigt får mig att tänka på att det är så man vill att medborgardialogerna ska upplevas. Open Source är en organisationsform som få trodde skulle leda någon annan stans än till ett förvirrat kaos, men som visade sig bli ett effektivt sätt att utveckla och sprida mjukvara. Open sourcemodellen är inte bara en samarbetande och användargenererad process, det är också en billig modell för utveckling. I och med att man kan återanvända kod, kopiera och bygga vidare på existerande arbete kan utvecklandet gå snabbare. En grundläggande karaktär i uppbyggandet av open sourcemjukvara är också att man bygger för att andra skall kunna bygga vidare. På så sätt ser man inte processen som linjär, där start och slut tydligt är definierade. Processen är snarare cirkulär med avgreningar och spiraler eller spin-offs som gör att start och slut inte

lika tydligt framträder. Detta skulle kunna liknas vid en feedback-loop där användarna hela tiden reagerar (eller proagerar) på produkten.

Det vore välkomnande att se detta tänk spillas över i den fysiska världen i allmänhet och inom stadsbyggande i synnerhet.

Dels ett högljutt babbel, där fler än de vita, rika, redan involverade männen kommer till tals, i en öppen agenda där man själv kan bygga vidare på idéer och förslag som experterna arbetar fram. Dels strukturer som gör att det man fysiskt bygger lätt kan vidareutvecklas på plats av användare, medborgare – eller ska vi kalla dem stadsprocumenter? En påbyggbar sockel på ett torg, ett mellanrums möjlighet till tillfälligt boende, eller bara det att släppa in amatörer som medskapare i ett tidigare skede.

Idag ses stadsbyggande och projektering som linjära projekt. Något påbörjas, något blir klart. Vi behöver omvärdera detta och se att de raka linjerna byts ut mot cirkulära feedback-loopar. Eller moln. Att de stela planprocessernas samråd uppdateras till babblande bazaarer. Och att experimenterande är ett kriterium i varje kommunal upphandling.

Våga beta-testa staden! #

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Gitta Wilén är webbveteranen och journalisten som numera arbetar som digital storyteller och story DJ på Veidekke Bostad.

Foto: Björn Falkevik

av Gitta WiléN

Ta plats med storytelling

S

torytelling så som vi arbetar med det ger en möjlighet att ta plats och delta i den konversation som pågår i de utökade kanalerna. Det ger oss också material som vi kan göra sökbart och en möjlighet att närvara med Veidekke Bostad på nätet. Som digital storyteller vill jag både lyssna och berätta, både ge och ta – delta.

Konversationen är viktig och vi vill vara med och prata område och hus eftersom det är det som vi lever på. Men vi skulle inte vara där om det inte fanns ett behov av ett boende och en känsla för platsen.

I mötet som öppnar för kommunikation, ökar vår förståelse för området. Det är viktig information för oss att ta med in i vårt projektarbete. Det ger oss också en chans att berätta hur vi tänker och vad vi planerar att göra. Vi får ytterligare en kontaktyta.

Sociala medier är inte ett verktyg för oss i vårt arbete, det är en nödvändighet. Det är att vara med och tänka publikt.

Sökmotorerna däremot är verktyg. När du sätter dig ner för att söka/googla på det område som du är intresserad av att bo i, ska Veidekke Bostad dyka upp i söket som

ett möjligt och trovärdigt alternativ.

Vart och ett av våra byggprojekt har sin egen sida på Veidekke Bostads webbplats.

Förutom byggdata, priser och karta, finns det plats för att bekräfta områdets själ och hjärta, med artiklar som kan innehålla text, foto, film och länkar. Även jag använder sökmotorer för att hitta det som är intressant för mig att skriva om.

Då får jag en uppfattning om hur vi kan vara med och ta plats med våra nyckelord.

I mitt digitala researcharbete använder jag mig av sök och communities: Facebook, Twitter, Google, Twingly, Wikipedia med flera. Jag berättar även om våra byggprojekt när jag är ute och rör på mig i områdena.

Samtidigt som jag letar personer, platser, händelser som jag vill berätta om, som är viktiga och intressanta för platsen och för vår målgrupp, lämnar jag information, bygger nätverk och skapar buzz om våra projekt.

Det berättande som jag gör med text, bild och, när det passar, film, bekräftar de områden som vi planerar att bygga i. Det är platsen som står i fokus för berättandet. Vi

INTANGIBLE ARTIFACTS

vill spegla det som gör att det är attraktivt att bo i området.

I mitt arbete använder jag bland annat: kamera, filmkamera, mikrofon, stativ, iPhone, och Laptop, samt en rad mjukvara för produktion. Det material som jag skapar ska vara: trovärdigt, relevant, återberättningsbart, långlivat och sökbart.

Våra bilder och filmer ligger länkade från externa tjänster. Bilderna ligger på Flickr.com och de korta filmerna ligger Blip.tv. De länkas sedan in till artikeln. Det gör dem lätt åtkomliga också för reklambyråer, informationsbyråer, tidningar, för oss själva och för de som vill använda våra bilder med fotohänvisning till Veidekke Bostad (CC-licens), vilket ger bra PR. Länkarna höjer värdet på vårt material, både för läsaren, kunden och för sökmotorerna. In- och utlänkar är bra, så länge som det är relevanta och inte sänker trovärdigheten. Lycka är att bli länkad till. Det är klart att vi vill ha länkkärlek som alla andra, det är inget att hymla med.

Som story DJ hanterar jag andras texter, till exempel platschefens byggdagbok. Åter igen en möjlighet att tänka publikt och öka förståelsen för de praktiska besvärligheter som en byggnation och en förändring i ett område kan medföra.

Sociala medier är en direkt informationskanal in, den är mycket värd för att rätta till eventuella fel och missförstånd.

Om det skulle uppstå problem har vi redan etablerat kontakt. Jag hoppas och tror att det ska ge oss möjlighet till en snabbare och mer transparent lösning.

Kommunikation via de utökade kanalerna bygger på att ge för att få. Vi vill vara med och dela trovärdig information och ge våra kunder en bekräftelse på att det är ett område som passar dem att bo i. Att de ska känna sig trygga med att vi vet vad det handlar om, att det går att kommunicera med oss och att vi lyssnar. #

SIDA X

Konversationen är viktig och vi vill vara med och prata område och hus eftersom det är det som vi lever på. Men vi skulle inte vara där om det inte fanns ett behov av ett boende och en känsla för platsen.”

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

I dag har Kista flera definitioner. Det är Kista Science City, Kista Galleria och bostadsområdet i Kista.

Det är nu på väg att förändras. Med de nya bostäderna vid Kista Gård och det virtuella gränslösa samtalet mellan människor som bor och arbetar i Kista.

Text & foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad

Kista Idea Lab – framtidens bibliotek

’O

m man på allvar vill vara med och bygga en gemenskapsfrämjande väv, måste man ta bloggar och mikrobloggar på allvar. Det handlar om att stärka Kistas identitet”, säger Åke Nygren, projektledare för Kista Idea Lab. Kista är mångspråkigt. Här finns en unik samling av språkkompetens bland de boende och i företagen. Det här är en plats i världen som många förknippar med IKT, Informations- och kommunikationsteknik.

I Kista kommunicerar man med världen och varandra på många språk. Kista Bibliotek vill vara en del av det flödet, också online.

– Kista Bibliotek är i en utvecklingsfas.

Det handlar om att hitta sitt sammanhang i det lokala samhället, säger Åke Nygren.

På Kista Biblioteks språkcaféer kan man träffas, dela, delta och lär sig något nytt.

Det är inte som att gå på en traditionell kurs. Här är deltagarna aktiva. Det finns språkcaféer för engelska, finska och arabiska. Aktuell information om språkkaféerna får du på Kista Bibliotek.

– Det är ett kollaborativt informellt lärande. Här kan man i ett avslappnat sammanhang, ta en kopp kaffe och bredda sina språkkunskaper, berättar Åke.

Kista Bibliotek har även sitt lärocenter som möjliggör distansstudier, med studie-

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

”Bibliotek handlar inte uteslutande om förvaring av böcker. Boken är inte ensam om att vara upplevelsebärare. Berättande kan ha ett lärande syfte och är en del i den personliga utvecklingen”, säger Åke Nygren, projektledare för Kista Idea Lab.

rum och plats för distanstentor. Det är ett resultat av det arbete som påbörjades för drygt 5 år sedan, i olika lärmiljöprojekt inom Stockholms stad, som bygger på idén om att stärka biblioteken som lärmiljöer i förorterna.

– Vi är med och gör akademisk utbildning tillgänglig, förflyttar universitet och högskola till dit folk bor, berättar Åke.

Nästa steg för Kista Bibliotek var att starta Kista Idea Lab. Det gjorde de under våren 2009.

– Det handlar om att säga ja till fler uttrycksmöjligheter. Vi vill vara med och använda oss av bloggar, augmented reality, geopositioneringstjänster, säger Åke.

Han vill vara med och förenkla kontakten mellan bibliotek och låntagare/användare/besökare.

– Jag skulle önska att man skulle kunna ställa frågor till oss på biblioteket på mikrobloggar som till exempel Twitter, eller att man skulle kunna skypa med bibblan, säger Åke.

Det handlar om att bygga relationer både fysiskt och digitalt.

– Annars kommer folk att glömma bort biblioteket som institution, tror Åke.

Kista bibliotek kommer att undvika IT som prefix på verksamheter. Det kommer inte att finnas speciella IT-labb. Det kommer däremot att finnas rum där de

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Kista Granne med Kista Gård, bygger Veidekke Bostad 57 bostadsrätter. Samtliga med balkong eller terrass.

Försäljning pågår och beräknad inflyttning är under hösten 2011.

Mer information hittar du på Brf Herrgårdsparkens projektwebbsida: http://veidekkebostad.se/ herrgardsparken/ Är du intresserad av Brf Herrgårdsparken kontaktar du vår ansvariga fastighetsmäklare på Fastighetsbyrån (Swedbank), Kistagången 19: Jakob Jahkopson Telefon: 08-477 45 72 På Kista Biblioteks språkcaféer kan man träffas, dela, delta och lär sig något nytt. ”Det är ett kollaborativt informellt lärande”, Åke Nygren.

bygger kompetenskluster, så som: Story lab, Learning lab och Job lab.

– Vi vill komma från bort från det onödiga tänkandet fysiskt kontra digitalt och komma närmare våra kärnvärden: berättande, upplevelser, gemenskap, samhällsnytta, säger Åke. Åke berättar att biblioteken har det största förtroendet bland folk, när det gäller offentligt finansierade verksamheter.

– Vi har ett starkt varumärke och upplevs som pålitliga. Tillit är otroligt viktigt.

Vi måste fortsätta att värna om den relationen, säger han.

Vi lever i en rörlig tid. Kommunikation via mobiltelefoner och Internet är lika viktig som den fysiska, på plats.

– Vi har ett socialt kontrakt. Biblioteket ska vara öppet för alla, oavsett härkomst

Mobil: 073-682 19 20 Mejladress: jakob.jahkopson@fastighetsbyran.se

och köpstarkhet. Det är en demokratisk fråga och biblioteken är bevarare av den rollen, säger Åke.

Kista Idea Lab är i dagsläget ett gäng på cirka tio personer. Sedan är det folk som kommer in och jobbar kortare tid med projektet.

– Vi har plattat till organisationen i en positiv bemärkelse. Det är en stor flexibilitet och kompetenser lånas mellan biblioteken, som till exempel Kristoffer Gren som är Linuxfantast och jobbar på Biblioteket i Hornstull. Vi går inte bara på kurs och lär oss. Det är learning by doing, berättar Åke.

På Kista Idea Labs blogg kan man läsa om deras arbete med att utforska bibliotekets framtida identitet. Medbloggare är bland annat: Britta Palm, Hanna Westöö, och Kristoffer Gren.

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

Vi vill komma från bort från det onödiga tänkandet fysiskt kontra digitalt och komma närmare våra kärnvärden: berättande, upplevelser, gemenskap, samhällsnytta” Men vad är kultur? Vem definierar det? Det handlar om tankar och möten, var och ens identitet” – Men vad är kultur? Vem definierar det?

Det handlar om tankar och möten, var och ens identitet. Om interkulturell kommunikation, säger Åke.

Hösten 2009 deltog Kista Idea Lab på Gatefestivalen i Grönlandsparken. Där genomförde de ett projekt som de kallar Relibrary. Det bygger på samma koncept som unConference, en konferens där deltagarna själv bidrar med engagemang och föreläsningar.

– Vi vill inte uppfinna hjulet på nytt. Vi vill slå våra påsar ihop med andra som håller på med likartad verksamhet.

Bibliotek handlar inte uteslutande om förvaring av böcker. Boken är inte ensam om att vara upplevelsebärare. Berättande kan ha ett lärande syfte och är en del i den personliga utvecklingen, avslutar Åke Nygren. #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Mattias Berg är kommunikationsstrateg och partner i den place branding specialiserade byrån Property People.

av MATTIAS BERG

Vykort från Badolato

A

tt anlända till piazzan är det nästan magiskt! Den 1000 år gamla utsikten över joniska havet sätter ner mitt tempo på rätt nivå direkt. Vi vandrar längs branta kullerstensgator och möter glada gamla tanter som hejar. Vi ser tomater ligga på tork utanför fönstren och väggar med bleknade patriotiska slagord.

Allt känns genuint och fyllt av berättelser.

Och mitt i alltihop ligger vår port.

För varje gång vi kommer ner har något nytt hänt. Fast alltid i lagom takt (tycker vi). Byggnadsarbetarna sjunger, dricker Peroni och berättar om det nya som kommit till sen sist.

Här är man inte en främling för någon.

Alla vill hälsa och är glada när det kommer nya människor som uppskattar deras by och tar hand om de gamla husen.

I like!

Om ett par dagar åker jag dit igen. Till min favoritsemesterplats Badolato i södra Italien. Där luften och havet är varmt. Där de bästa smakerna och dofterna finns. Där nästan ingenting händer förutom det jag själv vill. Där de små viktiga sakerna i livet blir stora några veckor: Läsa min bok, köpa mitt bröd i butiken tidigt på morgon. Sitta halva natten på terrassen med ett glas vin och lyssna på vinden i gränderna. Åka en sväng till marknaden och säga, i morgon gör vi ingenting.

Jag funderar på vad som gjort att den lilla byn Badolato byggt ett så starkt varumärke i mitt hjärta.

Man kan säga att det började för sju år sen vid den här tiden på året. Vi i familjen hade ingen ordning på semesterplanerna.

Det regnade och en sista minutenresa till solen blev ett allt hetare förslag kring köksbordet.

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

Foto: Dario Iorfida/Flickr.com (CC)

Men eftersom många familjeresemål här i världen är anpassade för tvåbarnsfamiljer blev urvalet begränsat.

På en anläggning Kalabrien i södra Italien fanns det plats för fem i en lägenhet.

Dessutom till ett hyfsat pris.

Kalabrien? Tänkte vi. Ingen aning… Är det inte där maffian har sitt fäste?

Men Italien har ju bra mat!

Och så är det säkert varmt och ungarna blir nöjda.

Let’s go!

Det blev en resa med många intryck.

Har jag jobbat hårt inför en ledighet vet alla runt omkring mig att jag kan vara rätt grinig de första dagarna. Och när hotellanläggningens utomhusscen för tredje kvällen i rad kört samma underhållning stegade jag ner till receptionen och ville byta hotell.

Här kan man ju fan inte bo!

Det var mest italienare på hotellet, som det är i Kalabrien – relativt få icke italienare söker sig hit. Tjejen från den svenska researrangören förklarade för mig att så här är det på alla anläggningar häromkring.

Ok. Vi resignerade och de kommande tio dagarna sökte vi oss runt omkring i landskapet. Och intrycken blev allt positivare.

Här finns inte så mycket turister. Här är det inte så anpassat. Här är mycket grönare än vi trodde. Maten är skitgod. Människorna (som sällan kan ett ord engelska) är supervänliga.

Hemma igen berättade vi glatt för alla vi känner om vår nya favoritplats Kalabrien. Åk dit om du vill uppleva något som inte är så turistanpassat!

Något år senare fick mina föräldrar ett arv. Vad ska vi göra…? Något som vi, barn och barnbarn har glädje av. Fundera…

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Foto: freshcreator/Flickr.com (CC)

Ett besök på en mässa för utlandsboende. Och där, längst in i ett hörn i den minsta montern står en ung ensam man och säljer renoveringsobjekt i den 1000 år gamla byn Badolato. I Kalabrien!

Tycke uppstår. Domenico (som killen i montern heter) berättar om sin vision att föra Badolato tillbaka till lite av sitt ursprung. Till den levande lilla stad detta en gång var innan den stora utvandringen från södra Italien efter andra världskriget.

Visionen att tillsammans med köpare renovera hus i den medeltida normandiska byn.

Några månader senare är huset valt och affären klar. Ritningar görs upp och renoveringen startar av det ca 80 kvm trevåningshuset som bokstavligen hänger utanpå en av byns 13 kyrkor.

Om några dagar åker vi dit igen. För femte året får vi träffa byn, grannarna, Domenico som fortsätter att renovera hus i lagom takt.

Vad är det då som gör Badolato så rätt?

För det första finns här eldsjälar med en tydlig vision och mission.

Man lovar oss något och man bevisar det om och om igen. Alla runt omkring får vara med och är engagerade och uppfyllda av idén.

Allt är äkta. Man tar vara på det man har och är bäst på.

Strategin är så självklar att ingen ens tänker på att den finns.

Här finns en berättelse som berör. En berättelse fylld med historia, nutid och framtid. Den är ärlig och äkta och kan berättas många och på olika sätt.

Det ger kraft.

Jag tänker: Kan jag bara ta med lite av allt detta till mitt vardagliga arbete med marknadsföring och varumärkesuppbyggnad kommer jag lyckas fint.

Glad sommar! #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Jerry Silfwer arbetar som PR-konsult åt både små och stora företag och organisationer. Han har även grundat branschforumet PR of Sweden.

Till vardags arbetar han på Springtime och på fritiden driver han PRbloggen Doktor Spinn.

av jerry silfwer

Vem kan segla förutan vind

D

et är en virvlande tid vi lever i. I går slog det mig vilken samtidsdokumentation de sociala nätverken är. Framtidens e-arkeologer kommer alldeles säkert att ha mycket data att arbeta med när det gäller mig, Jerry Silfwer, om de nu mot förmodan skulle intressera sig för en hårt arbetande PR-konsult. Det handlar om data som jag genererat själv förstås, men även data skapad av mina medmänniskor.

För att inte tala om all den data vi efterlämnar oss bara genom att vara samhällsmedborgare. Varje gången jag går genom SL-spärrarna i Stockholms lokaltrafik proklamerar mitt agerande – oftast utan att jag ens tänker på det – att jag bland många andra alternativ väljer att nyttja deras tjänster. Enligt en IDC-rapport genererar vår “digitala skugga” mer data än de data vi

själva proaktivt skapar genom att nätverka, blogga och ladda upp video.

Att vi människor är sociala är bara förnamnet. Vi älskar att lämna avtryck enligt en sorts “Kilroy was here”-instinkt och våra relationer till olika företag blir på detta sätt oerhört synliga. Att i dag tala om ett företags “mediebild” är så oerhört mycket större än bara vad som har stått (eller inte stått) i papperstidningarna det senaste halvåret.

Att begreppet “mediebild” ens uppstod bottnade i att det som regel fanns en skillnad mellan hur företaget beskrev sig självt och den bild som de traditionella medierna målade upp. Företaget upplevde ofta att det var mediebilden som var problemet och som behövde rättas till och i många fall var det nog sant. Skillnaden i dag är helt enkelt den att fler deltar aktivt i själva skapandet av mediebilden.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

”Det moderna PR-arbetet börjar alltid med att lyssna”, skriver Jerry Silfwer. Foto: doktorspinn/Flickr.com (CC)

Många företag ansträngde sig för att förstå alla de opportunistiska kanalexperter med sina så använder du Facebook och så använder du Twitter, allt i hopp om att återskapa någon sorts kontroll. Men i själva verket var effekten snarare en alltmer utbredd insikt om att vi faktiskt inte har och aldrig har haft den kontroll vi trodde vi hade.

Det moderna PR-arbetet börjar därför alltid i att lyssna. På allt från gator och torg till Facebook och Twitter. Överensstämmer den faktiska mediebilden med företagets mission, vision och värderingar? Om inte, ska mediebilden förändras – och i så fall hur? – eller kanske rentav den egna verksamheten? Sedan handlar PR-arbetet som i alla tider om “Fingerspitzgefühl”:

■ Var finns skärningspunkten mellan det företaget vill tala om och det företagens olika publiker vill tala om?

■ Hur talar företag med och inte till sina publiker – utan att klampa in i deras privata sfärer?

■ Hur skapar företaget möten mellan människor utan att det egna budskapet försvinner i bruset?

■ Hur hittar företaget en harmoni mellan att vara proaktiv och reaktiv?

■ Hur väljer företaget kanal och med vilka etablerar de vilken typ av realationer?

Och vilka resurser i form av tid och pengar finns för detta?

■ Hur gör företaget investeringsavvägningen mellan att nå många med masskommunikation eller att nå färre i tvåvägskommunikationen?

INTANGIBLE ARTIFACTS

■ Hur hittar företaget en balans mellan att nå ut och att skapa möjligheter för publikerna att nå in?

Länge var många företag oroade för vad som skulle hända när snart vem som helst kunde kommentera och skriva vad som helst på deras nystartade företagsblogg.

I dag handlar frågorna snarare om hur de själva ska kunna väcka engagemang nog för att undslippa alla dessa tomma kommentarsfält, icke-delade objekt och livlösa Facebook-sidor. Och det är bra! All företagskommunikation har allt att vinna på att vara ännu närmare publikerna.

För oavsett om det behövs medvind för att fylla seglen eller motvind för att få draken att lyfta, så är det svårt att verka utan dessa livsviktiga och syrerika vindar från omvärlden. Kanske är det negativt ibland, men det är åtminstone en relation att ta fasta på! Det är åtminstone någon som tagit sig tid att tycka något! Allra minst är det värdefull feedback och beslutsunderlag för förändring.

Min personliga analys av PR-arbetets förändring är att transparensen har gjort det svårare att skapa bra PR för företag som har en osund verksamhet, men samtidigt enklare för företag med omtyckta produkter och tjänster att skapa en grogrund för glädje och entusiasm, kanske runt sitt eget erbjudande, kanske för frågor som de tillsammans med sina publiker verkligen brinner för – på riktigt.

Men allt är inte nytt under solen, förstås.

Det finns ett mirakelrecept inom PR och det receptet är fortfarande detsamma också i denna digitala tidsålder. När det handlar om att skapa talespersoner och att bygga relationer i både med- och motvind, ja då finns det ännu så länge inget som slår äkta passion och intensiv glöd hos enskilda hjältar av kött och blod – oavsett i vilka kanaler deras historier berättas och återberättas. #

SIDA X

Oavsett om det behövs medvind för att fylla seglen eller motvind för att få draken att lyfta, så är det svårt att verka utan dessa livsviktiga och syrerika vindar från omvärlden.”

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Pelle Sten älskar internet. Efter tio år i dagstidningsbranschen jobbar han på inUse som inbäddad journalist och driver dessutom musiksajten dagensspotifylista.net.

av Pelle sten

En autentisk berättelse

I

och med massmediernas ankomst föddes även en massmarknad och ett sätt att tala till en massa. Reklamen skapade och formade en massa produkter. Reklam var ett snabbt sätt att tala till många människor samtidigt.

Nu när medierna fragmenteras och vi som samhälle går från en till mångamediernas monopol till den kalejdoskopiska från många till många-dialogen skapas det återigen möjlighet att jobba med den äldsta kulturformen av alla; berättelsen, storytelling, nu uppgraderad till digital storytelling.

När teknik- och distributionskostnaden blir noll finns det finansiella möjligheter även för små företag att jobba aktivt med att berätta sin egen historia. Att hela tiden i sin vardag kommunicera sina kunskaper och värderingar.

Storytelling behöver inte nödvändigtvis vara billigare än traditionell marknadsföring men kostnaden för att nå relevanta kunder är lägre.

Med storytelling väljer du ut och lyfter fram berättelser från dina produkters kontext och den kunskap som företagets

anställda, produktens experter, har.

Där annonsering kan skymma företagets grundläggande värderingar, faller storytelling samman så fort det finns en diskrepens mellan den berättelse man berättar.

Storytelling utgår alltid från de anställda eller produktens kontext, till exempel ett hus omgivning.

Det innebär att storytelling ställer högre krav än traditionell marknadsföring. En sammanhängande berättelse krävs. Du kan inte säga en sak och göra en annan. Du kan inte tala om att vara miljövänlig samtidigt som du sprider gifter i naturen. Du måste vara trovärdig.

Men företaget måste också vara autentiskt. Alla anställda måste förstå och tro på värderingarna för att kunna delta i kommunikationen av dem.

Till skillnad från gamla tiders kommunikationsavdelningar behövs det nu några som oberoende kan välja ut och och lyfta fram det som kunderna är intresserade av.

Kommunikationen vänds in och ut. De som kommunicerar blir dels vanliga anställda

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Foto:Petter Palander

och dels en grupp som vi kan kalla för inbäddade journalister. Som med hjälp av alla digitala kommunikationsformer, som webb-tv, bloggar, frågeforum, mikrobloggar och så vidare berättar. Och en viktig del av att berätta är att lyssna. Vad är kunder och potentiella kunder intresserade av; Vad vill de att vi berättar om?

Vad undrar de över?

Vad vill de berätta för oss?

Att företag tar plats i många till mångakommunikationen öppnar för en dialog med de kunder som redan pratar om företagets produkter.

Som en konsekvens av kunskapssamhället blir de anställdas expertis värdefull.

Och kopplat till storytelling är kunskapsmarknadsföring. Att Best Buy och Expert profilerar sig som just experter är en berättelse om ett företag som är mer än bara billiga elektroniklador. En berättelse som går bortom reklamen och kräver att de anställda levererar kunskap och i förlängningen att företaget måste se till att de anställda kontinuerligt utvecklas. #

Företaget måste också vara autentiskt. Alla anställda måste förstå och tro på värderingarna för att kunna delta i kommunikationen av dem.

SIDA X En husvagn ger inte många extrasängar

för det omtalade hotellet Furillen på Gotland. Men den retrofuturistiska installationen skapar en snackis med magnetisk dragningskraft. Det går inte att låta bli att prata om husvagnen när man kommer hem.

Foto: Pelle Sten

INTANGIBLE ARTIFACTS

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

”Hej, skulle jag kunna få ställa några frågor om vad du tycker om Hornsbruksgatan?”

John Higson samlar in åsikter från de förbipasserande.

Om gatan som sträcker sig längs Högalidsparken parallellt med Hornsgatan i Stockholm.

Text & foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad

Wasted Space på Hornsbruksgatan

W

asted Space är en verksamhet som John och Marie Eriksson driver tillsammans med sina affärspartners Anna-Carin Månsson och Leif Saletti. Det handlar om att uppmärksamma de outnyttjade utrymmen som finns i staden och använda dem till något intressant i stället för att de ska stå tomma. På wastedspace.se kan den som vill gå in och tipsa om platser som är värda ett andra liv.

– Vi tror på empowerment, där medborgarna deltar i projekt med engagemang och passion, säger John och Marie.

Den grå betongbunkern mitt på Hornsbruksgatan är ett sådant projekt. Den gamla tunnelbanestationen kommer nu att ingå i ett projekt där boende, företagare och

arbetande i området får möjlighet att vara med och påverka användningen och uppfräschningen av byggnaden. I samarbete med Veidekke Bostad, planeras det även för en tillbyggnad med plats för 50–80 nya bostäder.

– Så här brukar man inte börja projekt, men vi tror på det här och det är så här vi arbetar. Det handlar om fördjupat medborgarinflytande, berättar Marie.

John och Marie är drivna entreprenörer som har erfarenhet av ett flertal intressanta projekt. John var med och startade Bondens marknad på söder och Street vid Hornstullsstrand. Marie har arbetat med och jämställdhetsfrågor och hållbar utveckling för Stockholmsregionen.

Tillsammans driver de 100Hus Hornstull, ett närdemokratiprojekt.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Den grå betongbunkern på Hornsbruksgatan ska genomgå en uppfräschning. I samarbete med Veidekke Bostad planeras det även för en tillbyggnad med plats för 50–80 nya bostäder.

De bor och arbetar i området har tillfrågas och

Wasted Space handlar om att uppmärksamma

i början av februari arrangeras ett första möte.

outnyttjade utrymmen och använda dem.

Hornsbruksgatan På Hornsbruksgatan, på Söder i Stockholm, planerar Veidekke Bostad att bygga mellan 50–80 bostäder.

Beräknad säljstart: 2012.

Anmäla ditt intresse på Hornsbruksgatans projektwebbsida: http://veidekkebostad.se/ hornsbruksgatan/

”Vi tror på empowerment, där medborgarna deltar i projekt med engagemang och passion”, säger John Higson och Marie Eriksson, People Owned.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

”Vi tror att folket som bor och arbetar här har den bästa bilden om hur det här området bäst ska

– 100Hus-projektet började som en kärleksförklaring till Hornstull och de som bor i området. Det finns en berättelse bakom varje dörr och fönster, säger Marie.

Det tog ett tag innan det var möjligt för John och Marie att flytta in med sitt företag Peopleowned i SL:s gamla lokaler, men nu är arbetar de för att ge huset en andra chans.

– Vi ska se till att förvandla betongbunkern på ett affärsmässigt sätt med hjälp av boendeinflytande. Det kommer att bli kommersiella lokaler som är öppna för all-

mänheten och som gynnar närområdet. Vi har bland annat tankar på ett lågprishotell och en växthusrestaurang, där växterna tar över betongen, berättar Marie.

Men först har de boende, företagare och de som arbetar i området tillfrågas genom enkäter och i början av februari arrangeras ett första möte, sedan kommer experterna in. Under några intensiva dagar får de som är intresserade, tillsammans rita en vision om hur den nya byggnationen och livet vid ombyggnationen mitt på Hornsbruksgatan, skulle kunna ta sig ut.

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

Vi har bland annat tankar på ett lågprishotell och en växthusrestaurang, där växterna tar över betongen”

utformas”, berättar John Higson.

– Vi ska titta på vad som är bra med gatan. Vad som är dåligt, vilka problem som finns, vad som är bra och vad som kan förbättras. Detta ska sedan sammanställas i ett förslag. Därefter ska arkitekterna ges i uppdrag att rita på det slutliga förslaget.

– När jag går från Hornstull ner till Mariatorget, går jag alltid på bakgatorna, gärna över parken, förbi kyrkan. Vi tror att folket som bor här, kyrkan, de som driver företag och arbetar här, har den bästa bilden om hur det här området bäst ska utformas socialt och kulturellt, säger John. #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Johan Lange är ingenjören från KTH som nu utbildar företag i strategier, ledarskap och säljtänk. Stor utvecklingsoptimist, glad att få leva nu när internet ger så många möjligheter lokalt och globalt.

av JOHAN LANGE

Ledarskap 2.0

L

ever vi i ett paradigmskifte?

Oftast är det för svårt att avgöra när man är mitt inne i det – men mycket tyder på det – och att vi nu fått medel att vara proaktiva – att se till att det BLIR ett paradigmskifte. Gott så – men från vad och till vad?

Jag tycker att vi alltjämt lever med en stark bakgrundsstrålning av ett styrande ledarskap. Taylorism är bara en av dem ”volym är mest lönsamt” och ”människan är en maskin som är utbytbar”. Vidare finns det en djup tradition av ”chefen styr”.

Verkligen? I dagens Sverige? Jajamen! Jag brukar be mina adepter ge exempel på när de tänker MED sina medarbetare – och när de tänker ÅT dem. Resultatet är ofta nedslående. Och oftast HELT onödigt! Och detta finns det verktyg att påverka idag!

Vad finns det för förändringstryck? Inom allt fler verksamheter ökar konkurrensen.

Den marknadssituation som uppstod efter

andra världskriget har fallit i industrigren för industrigren, tjänstesektor för tjänstesektor. Prispress och allt mer dels avancerade varor. Den globala byn med alla dess konsekvenser är här! När det vi kallar tredje världen nu allt mer gör det som vi gör och till både hög kvalitet – och lägre pris, då får vi tänka till. Kan vi ta oss ur denna moderna jämmerdal som dessutom riskerar att förmörkas av askmoln från Island?

Kort sagt: ”Kan vi arbeta smartare?” Mitt entydiga svar är JA! Smartare – men inte så mycket hårdare. Vi arbetar redan rätt effektivt i Sverige – men gör vi rätt saker?

I vår jakt på smartare sätt att arbeta finns några utmärkta verktyg och förhållningssätt. Men precis som i alla sagor och berättelser krävs att vi offrar något för att vinna det andra. I detta fall måste vi bekänna oss till tron på individen – att folk faktiskt VILL göra ett bra arbete. För det gäller de allra flesta. Denna tro finns i

SIDA X

Foto: Johan Lange

INTANGIBLE ARTIFACTS

Med den öppna dialogen, med syftet att verkligen förstå varandra – där gror det goda ledarskapet 2010.

såväl Kaizen som Lean, Agila metoder och coaching. Och här någonstans börjar vi ana en ljusning!

Många företag lyckas i sina förbättringsverksamheter men många faller åter i gamla hjulspår efter några år – eller efter senaste VD-bytet… Vi har svårt för det långsiktiga. Här har styrelsen en nyckelroll – de ska ju se till företagets långsiktiga överlevnad – med en längre horisont än den verkställande direktören.

Min tes är att det finns områden, aktiviteter och filosofier som tillsammans kan bli alldeles förtjusande och skapa en blomstrande framtid – både för oss och våra handelspartners. Det handlar om fyra områden: Det coachande förhållningssättet, där vi hela tiden är intresserade av vår motparts perspektiv. I ledarskapet är det ju i medarbetarens perspektiv det mesta ska ske!

Sociala medier, verktyg som ger alla människor en möjlighet att påverka snart

sagt varje annan människa samt att tillgängliggöra realtidsdata såväl som bakgrundsinformation – just där och när den behövs – och till dem som behöver den.

Kontinuerliga förbättringar. Kända begrepp: Kaizen, Lean med mera, men även agila metoder – system som sätter förbättringar och människor i centrum.

Ja, det handlar även om processer – men det är själva filosofin som är bärande!

Varför tror jag så mycket på att dessa är vägen framåt? Jo de bygger i grunden på kontinuerliga dialoger. Se gärna blogg här från 24 juni. ”Det handlar om dialog”. Med den öppna dialogen med syftet att verkligen förstå varandra – där gror det goda ledarskapet!

För att avsluta: inget är nytt under solen – men vi kan ju liera oss med Konfucius som så där 500 f Kr lär ha yttrat: ”Berätta för mig och blir intresserad visa för mig och jag förstår involvera mig och jag minns för livet!” #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Tobias Brandt 채r Creative Director p책 Digitas. Iquis aute facinci pismod doluptat. Uguerit pratin endigna facil do ero diamcon vel dolorerate magna feuguerci tio ea feum inim zzrilit vol.

av TOBIAS BRANDT

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

engagema´ng, (stark och osjälvisk) inriktning av krafter och intresse; inriktning av resurser; (tillfällig) anställning.

– Ur Nationalencyklopedien

Engagemang. Detta magiska ord i dagens kommunikationsvokabulär.

The Big E. Alla pratar om det, många lovar det, inte många vet hur de ska bära sig åt och få lyckas leverera. Nästan ingen, törs jag nog säga, vet hur de ska sätta ett vettigt värde på det.

Varför? För att det är svårt att skapa engagemang såklart. Eller rättare sagt för att det ofta är svårt att skapa engagemang som är värdefullt.

För vad är engagemang och inte? Är det engagemang att vara kompis med ett varumärke på Facebook? Om inte, när blir det ett verkligt engagemang i så fall? Efter x antal kommentarer? Eller när man laddar upp eget material?

Vänta, jag ska inte trassla in mig i ett teoretiskt resonemang här. Svaret är givetvis helt beroende av varumärke, produkt och bransch. Sociala medier ÄR alltid en katalysator av ett befintligt kundengagemang.

Sociala medier kanske förenklar, förbättrar, förstärker och ökar vissa beteenden, men vi talar fortfarande om fundamentala mänskliga behov och drivkrafter.

Det är därför det alltid går snett när man börjar med mediet i sig. Borde vi inte ha en närvaro i sociala medier? Vad sägs om att skapa lite engagemang kring vårt varumärke? Hey, nu har vi 2000 vänner på Facebook – vad händer nu?

En närvaro i sociala medier måste alltid börja på butiksgolvet. Eller hos kundtjänst.

I de verkliga frågorna, förslagen, tankarna och behoven. Kundmöte som kundmöte.

Börja med att lyssna. Och det är därför det blir svårt att skapa engagemang genom att sjunga, dansa och skoja kring sitt varumärke om man heter, säg, Com Hem. Det blir inte tydligare än när jag studerar en av årets Cannesvinnare: Twelpforce för Best Buy. Ja, vad skulle Best Buy egentligen göra

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

I Best Buys social-media-strategi spelar både de anställda och kunderna huvudrollen. Här är engagemanget både konkret och specifikt. Det är organiskt. Det kommer inifrån. Sociala medier är en del av verksamheten.

i sociala medier? (Notera göra, inte säga.)

Kanske inte trycka ut sina erbjudanden på Twitter trots allt. Eller skapa snygga filmer.

Det finns det ju faktiskt bättre kanaler för.

Nej, här förstod någon att Twitter är det närmsta ett distribuerat butiksgolv man kan komma. Och här förstod någon att det är ett verktyg som alla ”Blue Shirts” i butiken redan använder. Och här förstod man att Best Buy, precis som alla konkurrenter, sitter på ett enormt kunskapskapital som det handlar att omsätta. Snabbare, enklare och bättre.

Men man förstod framför att det fortfarande finns ett uppdämt behov hos gemene man av att snabbt och enkelt kunna få hjälp med alla de där teknikfrågorna.

Det var heller inte första gången Best Buy tänkte i dessa banor. Redan för några år sedan lanserade man Geek Squad och

Blue Shirt Nation – ett intranät som utnyttjade all social digital funktionalitet som stod till buds.

I Best Buys social-media-strategi spelar både de anställda och kunderna huvudrollen. Här är engagemanget både konkret och specifikt. Det är organiskt. Det kommer inifrån. Sociala medier är en del av verksamheten. Varumärket är bara en fascilitator som det brukar heta. Till den grad att det numera används räckviddsmedia för att marknadsföra Twelpforce. (Ironiskt nog har ju Comhem tagit ett liknande steg när de lagt ut sin kundtjänst på Twitter, men det märks förstås inte någon annanstans i kommunikationen.)

Klipp till andra änden av engagemangsspektrumet. Klipp till en annan Cannesvinnare: Pepsi Refresh Project.

Det är lätt att tycka lite synd om de klassiska lågengagemangsprodukterna när det

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

”Pepsi struntade i Superbowl-annonseringen och la alla annonspengar på en välgörenhetsplattform kallad Refresh Project där användarna får nominera och rösta på olika välgörenhetsprojekt som Pepsi sedan genomför. En fantastisk PR-kupp”, skriver Tobias Brandt.

kommer till sociala medier. Vilket engagemang kan man uppbringa kring en läsk?

Ingenting givetvis, och det är därför Pepsi sedan länge har skapat en varumärkesplattform till stor del byggd på musik.

Här blir frågan likafullt om det inte blir en extremt kostsam och omständlig affär när ett varumärke som Pepsi vill bygga engagemang. För inte kan väl Pepsi stå stilla kvar i tv-landskapet när alla andra springer så fort de kan till de sociala medierna? När alla börjar prata om engagemang? Men förstå hur bräcklig kopplingen till varumärket blir när man tvingas förankra det på en så absurt hög nivå som i The Refresh Project.

Storyn är redan klassisk. Pepsi struntade i Superbowl-annonseringen och la alla annonspengar på en välgörenhetsplattform kallad Refresh Project där användarna får nominera och rösta på olika välgörenhetsprojekt som Pepsi sedan genomför. En

fantastisk PR-kupp som den digitala plattformen fortfarande kämpar för att leva upp till. (Mina amerikanska kollegor gjorde en liknande lösning lång tidigare för American Express kallad Members’ Project.)

Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Pepsi Refresh Project. Men det är en kampanj (just det) som visar hur extremt krävande det blir att bygga engagemang när man inte har någonting i verksamheten att falla tillbaka på. Och hur omständligt det blir när man förmodligen började i mediafrågan och inte i ett konkret behov.

I Best Buys fall behöver man inte fundera så mycket på vad sociala medier har för roll, vad engagemanget består av eller hur det drivs. I Pepsis styrelserum, däremot, lär nyckeltalen för sociala medier nå nya abstraktionsnivåer.

Slutsats: Gräv där du står! #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Erik Starck har bloggat om teknikdrivna samhällsförändringar i snart 10 år på bl.a.Framtidstanken och Skiften. Nu arbetar han bl.a. med innovations-do-tanken Startup Garage.

av ERIK STARCK

Bönhasar, proffs och amatörer

1

846 upphörde skråsystemet i Sverige. Ett skrå var en förening med särskilda privilegier, bl.a. monopol på ett visst yrkesutövande. Personer som bröt mot monopolet kallades bönhasar. Skråväsendet hade vid tidpunkten funnits i Sverige i åtminstone 500 år.

Vid 1800-talets mitt blev det uppenbart att skråsystemet var för konservativt och trögrörligt för att hänga med i den allt snabbare utvecklingen som skedde. Det var en epok i ordets rätta bemärkelse som gick i graven. 1864 infördes total näringsfrihet och tillsammans med industrialismens framsteg fick Sveriges ekonomi ordentlig fart, något som gjorde att vi snabbt seglade upp i toppskiktet bland världens rikaste länder efter att ha varit ett av de fattigare.

Det var sedan industrialismen som präglade det svenska samhället under i princip hela 1900-talet. Industrialismen kan förklaras på många sätt men i grund och botten handlar det om storskalig automatisering av fysiskt arbete. Den som bäst lyckas tygla energi för att producera så många och så

billiga produkter som möjligt blir vinnare.

Sålunda, företag trimmar under industrialismen sina processer för att kunna producera samma sak flera gånger så billigt som möjligt. Taylorismen blev ledstjärna i den unga industrialismen. Här handlar det om att hyvla bort alla mänskliga brister från en organisation och göra samtliga arbetare utbytbara (och därmed billigare).

Arvtagare till skrået och dess medlemmar blev, förrutom fackföreningarna, den professionella experten. Ett proffs (i brist på bättre översättning av engelskans pro) är någon som agerar inom industrialismens ramar men lyckats bryta sig ur den taylorianska maskinen genom att specialisera sig på något som inte på ett trivialt sätt går att automatisera eller “taylorisera” genom att göra det enkelt att lära ut även till obildade (idag: outsourca till Kina eller Afrika).

Ett proffs är någon man kan lita på, någon som levererar ett likadant resultat gång på gång.

Att detta är efterfrågat förstår man

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

”Att släppa in amatören i ditt företag är att riskminimera”, skriver Erik Starck.

enkelt. Du vill nog att din hjärnkirurg ska vara ett proffs. Du vill att hantverkaren som lägger ditt tak ska vara ett proffs. Du vill att polisen med sitt våldsmonopol har en professionell inställning till sin yrkesroll. Detta är yrken där överraskningar undanbedes.

Men proffset har en baksida. En negativ baksida som blir allt mer uppenbar ju längre bort från industrialismens massproducerande logik vi rör oss.

Proffset är jäkligt förutsägbar och, ja… tråkig!

I allt fler yrkesroller och i allt fler industrier förväntas man – nej, tvingas man – istället innovera, engagera, väcka känslor.

För att lyckas med detta måste proffset våga ifrågasätta sin egen position och ta på sig amatörens mer lekfulla glasögon.

Men, vänta nu här. Amatören? Det är en ny aktör på spelplanen.

Nog för att en och annan bönhase var nybörjare men amatören, personen som gör något av passion snarare än för sin pension,

Foto: Björn Falkevik

har varit utelämnad ur historieböckerna fram till ungefär idag.

Det är naturligtvis internet, med sin förmåga att fånga upp varenda kvadratmillimeter av den långa svansen, som släppt in amatören på den producerande samhällsspelplanen.

Amatören har nämligen något som proffset saknar: innovation? Jepp. Engagemang?

You bet! Känslor? Massor!

Amatörskapet har blivit en kreativ kraft som företag måste lära sig att tygla.

Detta är oerhört svårt för de flesta, så svårt att man hellre kramar sig fast vid det trygga, det som fungerade förra gången.

Man är hellre stabil och tråkig än kreativ och utmanande. En vinnarstrategi? Nja – kanske om du är hjärnkirurg. (Eller?)

En organisation som vill lyckas i 2000-talets post-industriella post-informationssamhälle måste klara av att balansera de båda. Så, hur gör man? Några förslag: Crowdsourcing kan fungera under rätt förutsättningar.

Det jag hör om Veidekkes sätt att agera

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

På 24 Hour Business Camp skapar människor något av passion snarare än för sin pension.

professionell infrastruktur åt externa amatörer verkar vara ett bra sätt att plocka russinen ur både amatörkakan och proffsditon.

Ett annat sätt att bli mer “amatörmässig” är att köpa upp små och innovativa startupföretag. Men, att köpa innovationsföretag utan att släcka gnistan är svårt.

Open innovation är hett och handlar om att släppa in innovationer utifrån på ett strukturerat sätt.

Att släppa någon av sina produkter som open source kan främja innovation – men det är svårt att bygga enagerade communities. Tro inte att folk kommer att kasta

Foto: mirjoran/Flickr.com (CC)

sig över er mjukvara bara för att den finns tillgänglig.

I grund och botten handlar det om ett kulturellt skifte. Man måste förstå att om man identifierar sig själv som ett proffs så balanserar man på en knivsegg med automatiseringen tuggande på ena sidan och globaliseringen på den andra. Framför sig har man internets långa svans som med sin aggrerande förmåga riskerar svepa bort hela ens bransch.

Att vara enbart ett proffs är förknippat med enorma risker. Att släppa in amatören i ditt företag är att riskminimera. Har du råd att låta bli? #

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Anette Novak är chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Norran i Skellefteå samt ledamot av Tidningsutgivarnas styrelse. Är sedan ett par år tillbaka såld på att utforska möjligheterna med de sociala medierna.

av ANETTE NOVAK

Det lokala mediehuset

I

ett expansivt och alltmer fragmentiserat medielandskap blir ett strukturerat varumärkesarbete inte bara en framgångsfaktor, utan en fråga om överlevnad. När fler och fler aktörer erbjuder produkter och tjänster som mediehusens är det en nödvändighet att vi börjar tala om för kunderna och läsarna varför de ska välja oss.

Jag skulle vilja påstå att det inte är många lokala mediehus i Sverige i dag som har en varumärkesstrategi värd namnet.

Helt enkelt för att många aldrig behövt en.

Majoriteten av lokaltidningarna har varit så dominanta på sina marknader så länge att verksamheten har tuffat på av sig själv.

Sedan decennier har vi emellertid – i det tysta – förlorat marknadsandelar av den totala annonskakan. Det har inte märkts eftersom vi behållit intäktsnivåerna. Men förklaringen återfinns enbart i den expanderande marknaden. Inte i några imponerande insatser från marknadsavdelningar och bolagsledningshåll. Och sen 2007 pekar inte längre kurvorna uppåt.

Nu är det hög tid att vi lägger ner de masoschistiska tidningsdöden-är-nära-

publiceringarna och i stället börjar berätta hur ofantligt viktiga vi varit och är. För den offentliga debatten. För de lokala marknaderna. För demokratin.

Norran firar i år hundra år men redan förra året beslutade vi oss för att inte fylla jubileumsåret med navelskådande tillbakablickar. Målsättningen är i stället att visa att ett liten klassisk lokaltidning kan ta position. Inte trots de digitala utmaningarna. Utan tack vare.

Vi är nu drygt halvvägs i vår kampanj ”HUNDRA:” Med bokstäver. Som en symbol för att det är orden som tagit oss dit vi är i dag: förstahandsvalet för nyheter och annonser i norra Västerbotten och delar av södra Norrbotten. Ett kolon därefter, för att visa att – oavsett hur stolta vi är över vår historia – inte är de gångna hundra åren som är det centrala, utan framtiden.

Vi har under året lanserat vår interaktiva nyhetsdesk, eRed, som livechattar med läsarna då redaktionen är bemannad. Vi bjuder in dem i det spännande nyhetsarbetet. Och de får läsarbyline om de deltar.

Texterna blir mer initierade. Vi missar min-

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Norran firar i år hundra år men redan förra året beslutade vi oss för att inte fylla jubileumsåret med navelskådande tillbakablickar. Målsättningen är i stället att visa att ett liten klassisk lokaltidning kan ta position.” dre. Och – viktigast av allt: Läsarna känner att tidningen är ännu mer deras.

Vi har också slagit fast en ny vision: ”Norran för samman människor och idéer och tillsammans stärker vi regionen”. Att ta ställning för bygdens utveckling är kanske inte de traditionella mediernas position, som av hävd varit objektivitetens. Men jag anser att det ena inte utesluter det andra.

Vi har samtidigt satsat hårt på granskande journalistik. För när det handlar om kärleken till den plats man valt att leva på – då finns ingen neutralitet, det hymlar vi inte med.

Det har märks i mitt ställningstagande för Norrbotniabanan.

Det har märkts i vår satsning på att höja självkänslan i bygden – serien HUNDRA: skäl att älska vår bygd.

Och det har märkts i en stärkt position på den lokala marknaden: I fjol hade vi tappat merparten av de stora annonssegmenten bil och bostad. I år är de tillbaka.

Ett lokalt mediehus måste stå på bygdens sida. Det gör Norran.

Att döma av reaktionerna så vågar jag säga: Och läsarna älskar det.

Norran i Skellefteå fyller HUNDRA: år.

Foto: Joakim Jardenberg/Flickr.com (CC)

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

David Stark är chefredaktör på den redaktionella kommunikationsbyrån Uppdragsmedia, ett nystartat bolag inom TT-Gruppen. David är ansvarig utgivare för Intangible Artifacts.

av DAVID STARK

Kommersialisera mera – och satsa på journalistiken

M

indre än ett år sen, ett samtal med en redaktör på en av landets större lokaltidningar. Jag hade gjort en tematidning som tidningen skulle publicera och på en av sidorna fanns en annons från ett företag som också förekom i det redaktionella utrymmet på samma uppslag.

Det ska sägas att annonssäljaren och artikelförfattaren inte hade haft kontakt kring detaljerna i innehållet. Det redaktionella materialet baserades helt och hållet på nyhets- och läsvärde.

Det räckte dock inte för lokaltidningen.

De ville annonsmärka sidorna, livrädda för kliva över några “gränser”.

Tidningsredaktören erkände att de nog hade en gammaldags syn på den ofta så tydliga gränsen mellan annonsavdelning och redaktion. “När vi ska göra en modespecial talar vi om för annonsavdelningen att vi

ska skriva om mode, vi talar inte om att vi ska skriva om jeans”.

Mitt under den värsta lågkonjunkturen våra dagstidningar har mött på evigheter.

Jag hoppas verkligen att Sveriges tidningar har kommit längre än så i dag. Jag hoppas att alla stackars annonssäljare får bättre förutsättningar, det behöver dom som bekant. Annars kommer vi att få se ytterligare förlorade printandelar av annonsmarknaden, ytterligare uppsägningar.

Journalistik på redaktionell plats ska förstås var objektiv och styras av läsarnas intresse och sunda nyhetsvärderingar. Men journalister är journalister och gör inte ett sämre jobb bara för att de delar med sig av värdefull information till annonsavdelningen. Då vore de inga bra journalister.

Samtidigt finns det mer att göra på andra områden. Det går alldeles utmärkt att göra icke objektiv journalistik i en dagstidning,

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

Det går alldeles utmärkt att göra icke objektiv journalistik i en dagstidning, till och med på uppdrag av företag, som vill nå ut med sina budskap. Det handlar bara om att vara tydlig med vad som är vad. Dessutom, icke objektiv journalistik, om vi ska kalla det så, kan mycket väl ha ett högt läsvärde.” till och med på uppdrag av företag, som vill nå ut med sina budskap. Det handlar bara om att vara tydlig med vad som är vad.

Dessutom, icke objektiv journalistik, om vi ska kalla det så, kan mycket väl ha ett högt läsvärde.

Jag jobbar med Metro Custom Publishing som en större kund i dag, den del av Metro som bland annat producerar det som kallas annonsbilagor. Vad Metro har gjort som är både smart och lönsamt är att – med hjälp av underleverantörer – plocka in hela affärsmöjligheten i huset. I stället för att låta något annat bolag köpa plats i tidningen och ta hela annonskakan.

Jag ser Metro som föregångare här, de har byggt upp en smart organisation, de skiljer på äpplena och päronen och i längden tjänar de säkert mer pengar på den här typen av produkter än vad de flesta andra tidningar gör. Jag är alldeles säker på att

fler stora svenska tidningar kommer jobba på samma sätt inom ett par år.

Jag tillhör de som fortfarande tror att tryckta medier kan komma tillbaka och ta tillbaka andelar av den totala annonskakan. Men inte genom att rulla på i samma hjulspår. Att göra som Metro gjort är en möjlighet. Att låta medarbetarna på redaktionen och annonsavdelningen lära känna varandra är en annan. Journalistiken behöver inte bli sämre för det.

Tvärtom kan kommersialiseringen ge oss bättre tidningar. Dagens läsare vill ha allt och alla sidor av en story, precis som man kan få på nätet. Dagens läsare vill ha prisuppgifter, veta var man kan köpa saker, se det hårt granskade företaget förklara sig med egna ord och självklart vill man få dessa uppgifter i anslutning till det aktuella redaktionella materialet. Och för att förmedla dessa uppgifter ska tidningarna givetvis ta bra betalt. #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Nynäshamns Ångbryggeri tog sitt namn efter det uppköpta och nedlagda H Andréns Ångbryggeri, sedermera Nynäshamns Ångbryggeri. Tolv år senare är det ett prisbelönat företag.

Text & foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad

Bryggerikultur i Nynäshamn

T

ony Magnusson, en av grundarna, berättar att de var ett litet kompisgäng som reste runt i slutet av 80-talet och provade öl ibland annat: Belgien, Tjeckien, England och Irland. De bildade en ölklubb som fick heta Hagges bärsklubb, efter den första ordföranden.

1992 skaffade de en lokal, när de inte längre fick plats hemma hos varandra.

Då ökade de från 19 till 200 medlemmar.

Sedan gick de en bryggarkurs på Svenska Hembryggareföreningen, SHBF. Efter det började de med att slaska öl i köket på puben och de var med i en tävling på Akkurat i Stockholm, som de vann.

– Ska man starta ett bryggeri ska man ha en partner med en god inkomst och en vän som är rörmokare, säger Tony. Och det hade han. Christer Johansson var rörmokare. Men det behövdes även en snickare: Pelle Hedlund och Lasse Eriksson, som jobbade som asfaltkokare.

1997 fick de sitt tillverkningstillstånd.

Det är Tony Magnusson, Tomas Hansen, Christer Johansson och Lasse Eriksson, som äger bryggeriet, men de är sammanlagt nio personer som jobbar på Nynäshamns Ångbryggeri i dag.

Bedarö Bitter var det första ölet som producerades i det nya bryggeriet. Ett öl som vann guld på Stockholm Beer festival 2002.

Det finns numera på kran på ett tjugotal pubar samt är med i Systembolagets ordinarie sortiment.

– Vi vill fortsätta med att brygga roligt öl och vi ska flytta in fler tankar, så att vi kan brygga mer specialöl, säger Tony.

Den lokale designern och fotografen, Marcus Wärme, skapade den grafiska profilen för Nynäshamns Ångbryggeri och formgav etiketterna för ölen.

2006 flyttade de bryggeriet 50 meter längre ner på Lövlundsgatan, till lokaler som de bedriver verksamheten i nu. På 18 månader ökade de sin försäljning med 300 procent.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Foto: Marcus Wärme

Nynäshamn I Nynäshamn, på tomten vid Änggatans vändplan, planerar Veidekke Bostad för att bygga fyra trevåningshus om 23 nya bostadsrättslägenheter. Ett fint läge alldeles intill havet.

Beräknad säljstart: Våren 2011.

Anmäla ditt intresse för projektet på Kvarteret Doppingens hemsida: http://veidekkebostad.se/ kvdoppingen/

Andreas Klässman, Thomas Hansen och Tony Magnusson på Nynäshamns Ångbryggeri.

– Det tyckte till och med banken var bra, säger Tony.

Samma år fick de priset som årets företagare av Nynäshamns kommun, med motivationen: Tony berättar att krögare hör av sig till dem och vill ha deras öl på sina restauranger, krogar, pubar och kurs-gårdar.

– Vi tittar på kvaliteten på varje enskilt ställe. Det är bland annat menyn och vinlistan, som avgör.

Grupper kan boka tid för en bryggerivisning. Då får de en vandring genom krossrum, bryggerirum och tankrum, samt smaka på öl ur sortimentet i den nybyggda puben en trappa upp.

Småbryggerierna är mer som kollegor, inte konkurrenter, berättar Tony. Bryggerier som har inspirerats av Nynäshamns Ångbryggeri är: ■ Närke Kulturbryggeri ■ Dugges Ale- och Porterbryggeri AB ■ Nøgne Ø #

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Joakim Nyström är socialmediaentusiast och en av personerna bakom den YABA-belönade webbshowen Sweet Sunday Web Crunch. Dagtid jobbar han på Spray som webbkoordinator.

av JOAKIM NYSTRÖM

Håll liv i dina konversationer

M

artin bjöd in mig till att dela mina tankar om hur man kan sprida budskap och skruva upp konversationen i sociala medier, efter min post om Finliret med Strategi och Copy på Twitter.

Så den här posten kommer därför att handla om den sociala webbens tre grundstenar; spridning, delning och konversation.

Om man ska generalisera angreppssätt för budskapsspridning kommer det att handla om två delar: ■ Den kortsiktiga och snabbrörliga; där du engagerar människor i frågor och vrider upp diskussionen kring ett ämne.

■ Den långsiktiga; Där du knyter upp engagemang kring ett visst ämne mot sin person – eller sitt varumärke.

De olika kanalerna har sina respektive fördelar, men kräver olika angreppssätt.

För att inte snurra in på allt för mycket “webbtjänst-namedropping” tänkte jag helt enkelt att vi kollar på de som har varit mest konstanta de senaste två åren: Bloggen, Twitter och Facebook.

Bloggen Den eviga bloggen. Anledningen till varför du behöver den är att snabba och korta medier som Facebook och Twitter inte är tillräckligt sticky för att du ska kunna referera till dem i diskussion. På bloggen kan du däremot bygga din portfolio i kunskaper och diskussioner. Det är här du knyter upp och förpackar det flyktiga. Det är här du kan göra dina poster optimala för nuet och finjustera dem för framtiden. Det är här

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X

Bloggen: Bry dig inte om att den inte verkar så lång i början. Odla din svans så kommer det belöna sig längre fram.

sökmotorerna kommer se ditt innehåll i det långa loppet och dit andra bloggar kommer referera när de skriver om ämnen som berör ditt budskap.

Dra in trafiken ■ Krydda dina inlägg med trackbacklänkar till andra bloggar som är relevant för ämnet. Då dyker de upp i kommentarsfältet med ett utdrag av den omkringliggande texten. Observera att relevans är den vinnande faktorn här och kom ihåg att dina läsare faktiskt klickar på dina länkar, så om det blir irrelevant kommer de troligtvis inte läsa klart.

■ Pinga Twingly och länka till artiklar som berör ämnet. – Jepp, that’s right; Twinglyhora. Fast gör det bra. Driv trafik, men var för guds skull relevant. Varför inte prova på Frisims Twinglyhorsök? :)

Foto: TrishHamme/Flickr.com (CC)

■ Titel och url-trixa: Många postar bara ut det som hamnade i titeln. Det finns flera möjligheter: 1. Kör på nyckelord för att Google ska snappa upp din post som den bästa posten på ämnet. Enklast är att använda Namn + Tjänst/Produkt + Sammanhang som rubrik.

Exempel: Almedalen – Liberati och Svart Måndag – det stora frihetsseminariet.

2. De som vet hur kvällstidningar funkar och kör på klickvänliga titlar.

Exempel: Sex, Våld och Punktlistor.

3. Sen finns det de som orkar lägga den där lilla extra tiden och köra finliret; man kör alltså den sökbara titeln som URL och den klickvänliga rubriksättningen som titel.

Efter en månad kan du byta till URL:ens titel, så plockar du hem söktrafiken.

4. Om man har lite tight med tid kan man köra på version 3 fast du använder nick

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Twitter: Inga budskap sprids i en stilla damm. Släng i småsten, uppmuntra andra att kasta i småsten och hylla de som skapar de bästa ringarna.

(ditt alias på twitter) istället tillsammans med hashtags (ämnesetiketter som utgör det sammanhållande klistret i diskussioner på twitter).

Det ser visserligen inte lika vackert ut och kräver egentligen att läsarna fattar vad det handlar om, men det gör att du kan autoposta och pinga rätt personer och kanaler. Exempel: Hurra för #PSI-lagen!

Låt läsaren hjälpa dig ■ Disqus ger dina besökare möjlighet att dela sina kommentarer på Twitter och Facebook. Dessutom har den en finfin trådningsfunktion.

■ Facebooks Gilla-knapp som finns som plugin för t ex wordpress. Läsare som har lite tid eller lägre engagemang kan ändå vilja visa sin uppskattning. “Gillar” de ett

Foto: Martina Rathgens/Flickr.com (CC)

inlägg så visas posten i personen nyhetsflöde.

■ Förpacka reaktioner och engagemang.

Kom ihåg att göra en uppföljningspost och samla in reaktioner från den första posten.

Det är så du kammar hem det snabba arbetet du gör på Twitter och Facebook.

■ Länka till bloggar som skrivit om ditt budskap.

■ Lyft upp diskussioner på Twitter (plocka screenshots av diskussioner med hjälp av antingenTwonvo, Troynt’s twitterscript eller Tweettree) och kommentera reaktionerna.

■ Lyft gärna upp reaktioner från Facebook-aktiviteter som avslutas med en länk för att Gilla din Sida på Facebook. Då knyter du personer som föredrar Facebook till din ambassad där.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Twitter Håll diskussionen och spridningen vid liv. Ämnen hålls vid liv genom diskussion och spridning. Vill du skapa engagemang kring en fråga och hålla ett budskap levande får du jobba aktivt med retweets och svara på tweets kring ämnet. Även om det finns personer som är intresserade av det du pratar om, så är det möjligt att de inte är online eller hinner fånga upp diskussionen.

■ Genom att hålla en diskussion vid liv ökar exponeringen av ett ämne vilket i sin tur gör att det sväller ut och nuddar vid fler personer. Om de personerna engagerar sig i ämnet ökar chanserna att diskussionen kan spåras tillbaka till den källa där du vill bygga diskussionen, förslagsvis din blogg.

■ Posta budskap eller kommentar till ett sociala objekt på din blogg och Twittra ut en länk med omnämnanden och hastags.

Se till att posten innehåller tillräckligt mycket material för att det ska kunna finnas underlag för diskussion hos dig.

■ Kom ihåg PR-proffsens gylllene regel: gör delning/publicering enkel. Använd Disqus och delningsfunktioner.

■ Leta upp Twitter-nicket på alla som lämnar konstruktiva kommentarer som tillför posten något. Uppdatera posten och tacka för deras bidrag.

■ Utnyttja twitterfunktionen i Disqus när du svarar på kommentarerna. Då visar du att diskussionen är levande på bloggen och att personer är involverade.

■ Sök upp diskussionen på Twitter med hjälp av hashtags. Skapa listor med de som är involverade för att kunna hålla koll på vad de också är intresserade av.

■ Twittra ut länkar till de bloggar som länkar in till din post. Dels bygger du relationer med de som väljer att länka till dig och dels ökar du trafiken till din blogg.

Genom att hålla en diskussion vid liv ökar exponeringen av ett ämne vilket i sin tur gör att det sväller ut och nuddar vid fler personer.”

Facebook Man kan lägga ribban på flera nivåer. Personligen tror jag på att vara aktiv där ens engagerade läsare finns. Finns det mycket engagemang på Facebook, satsa i så fall på det och bygg ditt comunity där “inne”.

Finns engagemanget utanför, på bloggar eller Twitter, så kan du posta ett RSS-flöde från din blogg till din Facebooksidas Notes.

Grupp eller Sida?

■ Skapa en Sida för att bygga långvariga relationer. Se sidan som din blogg. Dina statusuppdateringar och Notes kommer i nyhetsfeeden hos alla som Gillat din sida.

Dessutom får du ett analyticsliknande verktyg som kallas för insights.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Facebook: Facebook är lika kul som svårt. Du vet inte alltid vad andra ser, men genom att omnämna personer och grupper har du i varje fall en ingång på att få igång engagemanget och spridandet.

■ Skapa en Grupp för kortare aktiviteter eller kampanjer. Med grupper kan du få ut meddelanden till massor av personer, men du har ingen statusrad som kan dyka upp i personers nyhetsfeed.

■ Gå med i grupper och sidor som är relevanta för det budskap som du jobbar med.

Du blir synlig för andra och du kan börja jobba med omnämnanden.

Att autoposta eller att icke autoposta?

Du kan autoposta. Men om du har ett stort nätverk på Facebook som dessutom har en benägenhet att sprida budskap bör du inte göra det. Det finns nämligen roligare saker du kan göra på Facebook än att bara trycka ut en trött RSS i Nyhetsfeeden.

Ett exempel är omnämnandefunktionen som kan aktivera facebookanvändare om den används rätt.

Omnämnande på Facebook Genom att använda omnämnande,

Foto: marco sickofgoodbyes/Flickr.com (CC)

alltså att skriva ut “@” framför namnet, så kommer din statusuppdatering dyka upp i personens Logg. Alltså: ■ Hitta de personer som är sprider budskap och hitta en anledning för att nämna personen. Om de gillar det de läser delar de gärna vidare.

■ Hittar du populära grupper eller sidor som ligger nära ditt budskap/ämne kan du nämna dem i statuspostningar – då syns du i deras Logg.

Kom ihåg Call to action När du postar inlägg som du skickar vidare till Facebook kan du skapa en grupp relaterat till ämnet. Länka till Facebookgruppen i slutet av din post och uppmana läsare att gå med och bjuda in dem som kan vara intresserade av ämnet.

Om du vill fördjupa dig i Facebook för företag kan jag rekommendera Nya Affärers guide på ämnet, som lätt och ledigt beskriver steg för steg hur du går tillväga.

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

5 enkla tips: I vissa fall bör du strunta i att försöka få in målgruppen till din grupp eller din fanpage.

Närvara istället där de befinner sig. På bilden nätverkar bloggare och andra på SSWC, Sweden Social Web Camp.

Foto: Pelle Sten/Flickr.com (CC)

Till sist: 5 enkla tips

1.

Sprid allt som du vet att ditt nätverk är intresserat av. Du är bara intressant så länge du bidrar. Ju mer relevant material för ditt nätverk du sprider desto mer intressant blir det för dem att skicka saker åt ditt håll.

2.

Dela. Inte bara andras blogginlägg till folk som följer dig eller gillar din sida. Dela med dig av cred. Tacka personer för att de involverar sig och att de hjälper dig. För att de bidrar med kunskaper till den diskussion som du är involverad i.

3.

Konversera: Skicka inte bara ut saker och försök hålla en fast plan.

Lyssna och anpassa dig, precis som man gör i andra sociala sammanhang. Man talar till den som lyssnar. :)

4.

Gå dit diskussionen är. Bloggen är viktig och det är kul om diskussioner sker i loggen på Facebooksidan. Men det är inte alltid där det händer, för de mest relevanta parterna i diskussionen kanske inte känner till dig än. Var inte rädd för att gå ut på andra arenor som twitter, på andras gruppdiskussioner på Facebook eller varför inte på i kommentarsfältet konkurrentens blogg? Med en ödmjuk attityd och ett öppet sinne välkomnas man oftast.

5.

Paketera det som du gjort på andra arenor, så att de som besöker din blogg för första gången kan få insikt i din bidrag i diskussioner och skeenden online.

Vårda din svans alltså. :)

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

I slutet på 1990-talet besökte Christer R Christensson specialutställningen The Art of the Motorcycle, på Guggenheimmuseet i New York. ”Det var inspirationskällan till MC Collection, ett motorcykeldesignmuseum”, berättar Anders Torén, Museichef på MC Collection, i Edsvik, Sollentuna.

Text & foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad

Konst och design i Sollentuna

D

en 8:e oktober 2009 öppnades motorcykeldesignmuseet MC Collection i Edsvik, Sollentuna, dörrarna för allmänheten att beundra och förundras över form, färg och funktion. Flera MCtidningar har skrivit om museet och det har varit ett stort intresse.

– Vi vill hedra skaparna av vackra motorcyklar, från allra första början till 2000-talet, säger Anders, museichef.

På invigningen talade Ernst Billgren.

– Han pratade om att det är ett mått på ett samhälles styrka hur väl det tar hand om sitt kulturarv, berättar Anders.

Grundarna av MC Collection: samlaren Christer R Christensson och historikern

Ove Johansson, har ett starkt intresse för design och de har samlat motorcyklar i över 30 år. Tillsammans visar de nu upp 110 av deras privatägda motorcyklar. Det är en samling med helt unika motorcyklar från olika epoker och delar av världen.

Samtliga cyklar är körbart skick.

– Alla utställningsobjekt är till salu, det är bara en fråga om rätt pris, säger Anders och skrattar.

Museet är ett konst- och designmuseum.

Design är ett tänk som går igenom alla detaljer. Till och med toaletterna är en designupplevelse.

– På handikapptoaletten har väggen en inglasad fototapet med ett motiv från filmen Easy Rider och på väggen

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Museichefen Anders Torén vid en replika av Hildebrand & Wolfmüller.

i damernas finns Marlon Brandon, klädd i skinnställ.

Museet har även fått högsta poäng för tillgänglighet. Alla är välkomna. Det finns gott om parkering och det är lätt att ta sig hit med kollektivtrafiken.

I entrén står en replika av världens första motorcykel, en Hildebrand & Wolfmüller (1894). Uppe på andra våningen finns det signerade exemplar av Paul Smart, Philippe Starck och en Vyrus 984 C3, V-Twin från 2007.

På det nedre planet står de äldre objekten och på våning två, nyproducerade cyklar. Det finns designrepresentanter från 1894 till 2008.

Motorcyklarna är kulturbärare och mekaniska skulpturer.

– De är identitesskapare. Har man cykeln, har man ofta jackan med märket på och t-shirten också, säger Anders.

Museets flaggskepp är en Crocker Big Tank, från 1934.

– Den har Albert Crocker byggt själv.

Det är den första motorcykeln som har eldsflammor på tanken, berättar Anders.

Det är många som stannar framför Husqvarna Silverpil, från 1962. Den väcker känslor.

– Det var en man som berättade att en sådan hade kostat honom fyra och en halv månadslön att köpa, säger Anders.

Fram till årsskiftet har museet ett

SIDA X

INTANGIBLE ARTIFACTS

Sollentuna I Sollentuna vid Turebergs allé, mellan Sollentuna Centrum och Stinsen, planerar Veidekke Bostad 109 bostadsrätter.

Försäljning pågår och inflyttningen är beräknad till hösten/ vintern 2011–2012.

Mer information hittar du på Brf Alléträdets projektwebbsida: http://veidekkebostad.se/ alletradet/ Är du intresserad av Brf Alléträdet kontaktar du våra mäklare på Fastighetsbyrån i Sollentuna: Thomas Wallin Telefon: 0708-16 88 12 Niklas Kristersson Telefon: 0707-35 70 00 Mejladress: sollentuna@fastighetsbyran.se

Harley-Davidson-tema. Det är en tjugotal HD:ar på plats, förutom museets övriga objekt.

– Vi vill våga presentera cyklarna på ett annorlunda sätt. Det är en stycke konst på väg, säger Anders.Det händer att folk ringer till museet och frågar saker som rör motorcyklarna.

– Vi kan inte svara på allt, men vi kan förmedla kontakter till experter på området, berättar Anders.

Det går bra att hyra in sig i museilokalen, för en annorlunda konferens, cocktailparty, seminarie eller födelsedagsfest. Vi har plast för 210 personer, berättar Anders.

– När Classik Bike hade sin utdelning av Guldhjälmen-priset, här vid trappan, mitt bland alla motorcyklar.

Den som vill vila benen kan slå sig ner i museishopen, ta en kopp kaffe och passa på

att titta lite i ett blädderexemplar av boken Icons of Motorcycle Design. Den visar bilder från Christer R Christenssons och Ove Johanssons personliga motorcykelsamlingar.

Det är en konstbok med Ralf Turanders fotografier, närbilder på motorcykelns uppbyggnad och på enskild detaljer. Manusförfattare är Guy Fithen. Hans engelska text berättar om utvecklingen av motorcyklar med fokus på tekniska innovationer och design från 1900-talets början till idag.

Boken är formgiven av Göran Dyhlén. En fin present till den motorcykelintresserade och till dig själv.

Hit kan man ta sina vänner som kommer på besök. Det finns något för alla. Motorcyklarna väcker minnen, de är vackra att se på och de är sinnligt konstruerade.

– Vi har insett att vi får börja att sälja årskort snart, säger Anders. #

INTANGIBLE ARTIFACTS

SIDA X