Förskola i vår tid, nr 9 by Utbildning Falkenberg

Nummer 9 december 2018

skriftsprĂĽk i fĂśrskolan

fortbildning

app litteratur Tv program tips

Innehåll I detta nummer av förskola i vår tid: Innehållsförteckning Ledare Verksamhetsiden i praktiken- värdeord Presentation Fortbildning Föräldrarnas delaktighet Skriftspråkande i förskolan Så kan man ju också tänka Resa till Reggio Emilia 100 språklighet Läslyftet i förskolan Reflektion med barnen- Veckans bilder Litteraturtips Apptips Pedagogiska tips 39 Citatet På gång i kommunen

1 2 3 5 6 15 17 20 21 29 30 32 34 38 41 42

Hur skapar vi en skriftspråkande miljö där alla barn blir inkluderade och där de kan utforska språket på sina egna villkor? I vår nya uppdaterade läroplan läser vi: “Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter. Utbildningen ska ge barnen förutsättningar att kunna tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. Därigenom läggs grunden till att barnen på sikt tillägnar sig de kunskaper som alla i samhället behöver. Förmåga att kommunicera, söka ny kunskap och samarbeta är nödvändig i ett samhälle som präglas av stort informationsflöde och kontinuerlig förändring.” Vi har ju alla chanser att tillsammans skapa en förskola där vi i vår undervisningsmiljö erbjuder barnen många olika möjligheter att utforska och bekanta sig med det skrivna språket. Genom kollaborativa möten tillsammans med andra barn, engagerade och nyfikna vuxna och inte minst i våra inspirerande och genomtänkta miljöer. Genom sagor, böcker, bilder och andra berättande och kommunicerande uttryck som berikar och bekräftar deras upplevelser. Ja, helt enkelt genom att ge barnen många olika meningsfulla möjligheter att möta bokstäver och skrift. Det är viktigt att materialet presenteras på ett lockande och tillgängligt sätt så att barnen på ett naturligt sätt bli nyfikna på att utforska det. Författaren Rigmor Lindö pratade om att vi skulle låta barnen “bada” i språket på förskolan. Vad menade hon egentligen? Jo, jag tänker att språket bör ha en nyckelroll på förskolan. När barn får bada i språket i samspel med pedagoger som iakttar, lyssnar, kommenterar, klargör, frågar, uppmuntrar och utmanar dem, så växer deras språkande. Språkbad i mångfald och i meningsfulla sammanhang under hela dagen kopplat till projekt som barnens egna intressen initierat. Ett samhälles kultur skapas via språket. Vägen till språket går genom samspel och kommunicerande med andra. ” Det gäller för oss vuxna att öppna barnens sinnen genom att arbeta med många språk i en genomtänkt och lyhörd pedagogik där både barn och vuxna i initierar frågorna och utforskar världen tillsammans.” (s.271, Det tidiga språkbadet Lindö) I dagens visuella kultur möter barnen skriftspråk och symboler överallt. Skyltar, matvaror osv. Det är viktigt att som pedagog visa intresse för det barnen själva uppmärksammar. Även att ta tillvara och arbeta vidare med symbolerna och orden. Att tillsammans med barnen bearbeta texterna och bilderna leder till en ökad förståelse hos barnen av ordens och symbolernas betydelse. Här lägger vi i förskolan grunden för barnens fortsatta skriftspråkande kommunikation. I detta nummer av Förskola i vår tid, har vi sammanställt ett urval av alla de härliga skriftspråkande miljöer som finns på förskolorna i kommunen. Låt er inspireras! / Cecilia Gode Jägryd

Värdet av värden på Werners hages förskola. Hur kan vi synliggöra vår värdegrund och vårt förhållningssätt för oss själva och samtidigt beskriva vår förskola för utomstående? Hur kan vi utveckla en förskola där delaktighet och det kollegiala lärandet blir drivkrafter? I boken: Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan av Karin Alnervik & Per Alnervik, beskrivs den förändringsprocess som skett på förskolan HallonEtt i Jönköping under deras ledning. Förändringsarbetet bygger på ett utforskande och undersökande lärande. Där strävan har varit att alla barn har rätt att möta vuxna som vågar granska sig själva, utan att ha några säkra svar och som vågar vara tillsammans med barnen på barnens egna villkor. En förskola med en genomtänkt, självreflekterande, demokratisk värdegrund. På HallonEtt har sex värdeord arbetats fram som skall prägla förskolans levande förhållningssätt:

● ● ● ● ● ●

välkomnande tillit delaktighet glädje framtidstro utforskande

forts: På flera förskolor i centrum syd har värdeord arbetats fram. Även på Werners Hages förskola har pedagogerna känt ett behov av att arbeta fram värdeord för att synliggöra sina ställningstaganden. Här beskriver förskollärare Beatrice Strauss förskolans pågående process kring arbetet med att implementera värdeord: “ Vid flertalet gånger har det i våra processgrupper blivit diskussioner och tankar om hur vi ska får en samsyn runt vår dokumentation i huset, vårt arbetssätt, hur vi vill profilera oss som förskola och att ha ett gemensamt förhållningssätt. Idéen om värdeord växte fram under vår utbildning vi gick som kvalitets och processutvecklare och vi fick mycket inspiration och tankar med oss från Karin Alnerviks föreläsning och hennes bok hon skrivit tillsammans med sin man Per Alnervik, Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan. När vi började att arbeta fram våra värdeord började vi med att utgå från bilder. Alla våra kollegor fick välja en bild och förknippa det med ett värdeladdat ord som de tyckte var viktigt. Sedan gick vi laget runt och berättade för varandra vad just det ordet stod för var och en av oss. Sedan satte vi oss ner i mindre grupper och gjorde tillsammans anteckningar om vad orden har för betydelse för oss. Vi lät alla ord och förklaringar sitta uppe på väggen i personalrummet några veckor för att vi skulle bli påminda om dem och tänka om dem samt hur vi kan leva dem i vardagen. Det blev många ord, flera ord kunde vi kategorisera och lägga under varandra. För att återvända och vrida på vad just vi vill ha för värdeord genomförde vi på en apt en diskussionskarusell där man får prata enskilt utifrån en fråga som har med ett specifikt värdeord att göra. Efter det fick man sedan sitta med en kollega som hade samma frågeställning och ta fram tre gemensamma nämnare man såg. Slutligen samlades vi alla för att presentera vad vi kommit fram till. Vi tror att detta är ett bra sätt att låta alla komma till tals samt att vi kanske ha lättare och hitta just våra värdeord vi vill leva.”

Hej Jag heter Anna Johansson, sedan augusti 2018 jobbar jag tillsammans med Jenny Grangeus som pedagogista i Centrum /Syd. Jag har tidigare arbetat som förskollärare här i Falkenberg i snart 20 år. De sista sista ljuva åren har jag varit på Hjortsbergs förskola, som jag var med och startade 2011. Att i flera år få utveckla en verksamhet tillsammans med positiva och lösningsfokuserade kollegor har varit väldigt lärorikt och fantastisk roligt. Genom att jobba i ett arbetslag som tar sig an utmaningar, med barnens bästa i fokus, har jag lärt mig mycket om vad en förskola i grunden handlar om. Min drivkraft är att förskolan skall vara en glädjefylld plats där varje barn ges möjlighet att tillsammans med andra få bli sitt bästa jag. Jag tror att vi kan nå dit genom att låta barnen utmanas i sitt lärande tillsammans med engagerade pedagoger som verkligen försöker förstå och varsamt lyssnar in barnen. Pedagoger som vågar prova nya vägar för att skapa meningsfulla sammanhang där liten som stor får växa och utvecklas tillsammans. Jag är fortfarande ny som pedagogista och har fullt upp med att komma in i denna, givande, men komplexa roll och hitta mitt sätt att jobba på. En roll där jag hela tiden balanserar i mina uppdrag mellan att inspirera och utmana arbetslagen. Mitt uppdrag består av många olika bitar och är fullt av möten med pedagoger och barn i olika sammanhang. Det är i dessa möten jag finner arbetsglädje och inspiration. Som pedagogista jobbar jag för kvalitetsutveckling och som pedagogiskt stöd till mina arbetslag. Det innebär att bekräfta det som är gott på våra förskolor och samtidigt fundera utanför boxen för att hitta nya perspektiv och infallsvinklar. Mitt uppdrag ställer mig inför nya utmaningar och jag är tacksam för att jag har många kompetenta kollegor som varsamt guidar mig på min resa. Jag vill särskilt tacka Jenny Grangeus som tålmodigt svarar på mina frågor och vägleder mig när jag jag tvivlar och får svårt att navigera.

I oktober fick jag, Jenny, möjlighet att åka på mässan SETT SYD i Malmö. Jag

lyssnade på flera föreläsningar kring undervisningsbegreppet, pedagogisk dokumentation och digitaliserings begreppet i den reviderade läroplanen. Sara Kroksström arbetar med de yngsta barnen på en förskola i Vaxholms kommun. Hon definierar undervisning med att ha saker under visning. I hennes föreläsning kopplar hon barnens lek och undersökande till Ann S Pihlgren och hennes forskning om undervisningsmiljöer. På bilden har hon beskrivit de olika undervisnings miljöerna. Hon menar att rutinsituationer är guld värda för undervisning. Vi måste veta vilka mål vi har i fokus och vilket lärande vi tänker kan ske. Det blir inte undervisning av sig själv utan kräver en medveten och reflekterande pedagog. I Anns bok finns ett kapitel om tambursituationen som undervisningsmiljö.

Jag lyssnade på Erika Kyrk Seger, hon föreläste om att dokumentationen får inte stanna i skärmen. Pedagogisk dokumentation kan skapa delaktighet och inflytande för barnen i deras utbildning om de bjuds in till att reflektera kring och använda dokumentationen. Det är viktigt att fundera i arbetslaget över när blir dokumentationen tillgänglig för barnen, vem dokumenterar vi för och vad vill jag att bilden ska visa. Många fotar/filmar väldigt mycket och risken blir att bilden eller filmen stannar i kameran. Vi ska inte dokumentera mer än vi kommer hinna ta hand om. En fotoutmaning till sig själv som pedagog kan var att idag ska jag bara ta 5 bilder under en förmiddag, vad väljer jag ut att fånga med kameran? Markus Bergenord och Adrian Forssander från Skolverket pratade om digitaliserings skrivningarna i den reviderade läroplanen. De kopplade samman jämställdhet och digitalisering. Jag började fundera på får alla barn samma förutsättningar till de digitala verktygen? Hur introducerar vi de digitala verktygen till de barnen som inte frågar efter dem själva? Hur blir de digitala verktygen ett naturligt material i våra lärmiljöer som är tillgängligt för alla barn? Jag har inga svar på mina frågor utan det är något vi måste stöta och blöta många gånger under de kommande åren. I den reviderade läroplanen står det på s 6: Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digialisering de möter i vardagen.

Bild från Linda Mjölner pedagogista i Göteborg

Föreläsning av Dylan Wiliam Terminen började med att vi alla inom förskola och skola fick möjlighet att lyssna på Dylan Wiliams tankar kring lärande. Erövra nya kunskaper Wiliams forskning visar att det det effektivaste sättet att lära sig nya saker och framför att att befästa ny kunskap över tid, är att lära sig på ett mer utmanande sätt. När eleverna sedan får tänka på HUR de gör/gjorde (reflektera över sitt lärande) fastnar kunskapen dessutom bättre. Det effektivaste sättet att bedriva undervisning på menar Wiliam är att vi tar reda på var barnens förståelse finns idag och använder det som utgångspunkt när vi planerar vår undervisning. Vi behöver hitta: -Vad det är som gör att barnen lär det de lär, och vad beror det på? På förskolan innebär det att vi måste observera barnens förståelse för det ämne vi vill att de skall lära om. Vi behöver förstå vad det är barnen just nu förstår för att kunna utmana dem vidare. Kollegialt lärande Nästa steg blir då att se på oss själva och reflektera kring hur vi kan förbättra vårt sätt att undervisa. För att få syn på det måste vi granska oss själv och ta hjälp av varandra för att få nya perspektiv på vår undervisning. Detta kollegiala lärande kräver mod och en gemensam vilja att faktiskt utveckla och ta ansvar för den verksamhet vi verkar i. Vad kan vi utveckla hos oss pedagoger som faktiskt ger eleverna/barnen större framgång i sitt lärande.

Delaktighet Vi behöver få igång barnens egna tankar och fundering och låta dem sätta ord på och diskutera sina åsikter med varandra. Wiliam synliggjorde detta arbetssätt med följande exempel: Vill vi att barnen skall lära om konst så behöver vi låta dem se både bra och sämre konst och själva komma fram till varför det är så. Att vi som pedagoger beskriver bra och dålig konst i ord befäster inte mycket kunskap. Men om barnen själva får vara aktiva och diskutera, argumentera kring konsten blir det meningsfullt. Då lyfts också en mångfald av tankar fram och vi berikar varandras tänkande.

Wiliam lyfte fram vikten av att ALLA röster skall få höras i en grupp. Han menar att vi måste komma bort från handuppräckning. Det leder bara till att de kvicka barnen kommer till tals och övriga barn ges en chans att gå under radarn. Dessa barn behöver då aldrig träna på att uttrycka en tanke. Han förespråkar istället att vi sätter alla barns namn på pinnar i en burk och plockar bort pinne för pinne allt eftersom frågorna besvaras. Detta fungerar på öppna frågor som inte har ETT rätt svar. Poängen är att få alla delaktiga, våga ta plats och dela sina tankar.

Men om du hade vetat…….. vad hade du svarat då? Jag vet inte.

Grown mindset - Jag kan inte ÄNNU Handlar om att vi pedagoger stöttar barnen i tron på sin egen förmåga och vilja att lära nya saker fast det är kämpigt och tar emot. Att jobba framåt strävande och återkoppla när vi ser att barnen lär sig något nytt. Exempelvis:

-Kommer du ihåg hur svårt du tyckte det var att knyta skosnörena i somras. Nu när du har kämpat så för att lära dig så klarar du det utan problem. Vilken tur att du inte gav upp!

Angelika Kullberg, docent i pedagogiskt arbete, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Under läsåret 2018-2019 har alla förskolor i Centrum Syd en gemensam nyfikenhetsfråga att utgå från i projekten. “Hur utforskar vi matematik tillsammans med barnen genom de hundra språken?” Som uppstart på höstterminen lyssnade vi på Angelika Kullberg. Hon berättade om sin forskningsstudie: Se tal som delar och helheter. Angelika har tittat på hur förskolebarn uppfattar tal som delar. Hon har följt barn från förskolan upp i förskoleklassen. I de barngrupper som har ingått i studien, har det funnits tydliga mål med att arbeta med tal som delar. I den gruppen visade barnen en större förståelse för tal och taluppfattning i förskoleklassen jämfört med den barngrupp där det inte varit lika tydliga mål inom detta område, en sk jämförelsegrupp. Angelikas forskning har utgått från att se tal som delar med sina fingrar. Fingrarna kan användas till att ha som en struktur. Talet 10 består tex av 6 raka fingrar och 4 böjda. Talet 6 kan vara 3 raka fingrar på ena handen och 3 raka fingrar på andra handen. Då ser barnet talet som delar. Angelika tipsade om en uppgift vi kan göra med barnen: Visa mig 4 med fingrarna. (De flesta barn visar alla fingrar utom tummen). Här kan vi som pedagoger visa barnen att det finns fler möjligheter 1 på den ena och 3 på den andra eller 2 och 2 blir också 4. Då utvecklar barnen en förståelse för att talet består av delar och kan synliggöras på flera sätt.

forts. Angelika säger att vi kan lätt luras när barnen kan ramsräkna långt. Barn kan ofta tidigt ramsräkna långt men har inte alltid en förståelse för talet och dess innebörd. Angelika menade på att i vår dagliga verksamhet kan vi få in nödvändiga kritiska aspekter som är till hjälp för barnen att utveckla förståelsen för tal och matematik. ● ● ● ●

synliggöra att tal kan representeras tex vi kan använda fingrar eller material för att visa ett antal tal kan representeras på olika sätt som jag beskrev här på föregående sida dvs tals del-del-helhetsrelation tals månghetsaspekt tex i en mängd av 7 är alla 7 tillsammans och inte bara den sista tals ordningsaspekt tex att beskriva nummer 7 i raden som den 7:e

Vi som pedagoger måste bli medvetna och uppmärksamma på vad är det barnen behöver urskilja och få syn på för att kunna utveckla sitt lärande och förståelse.

Om vi vill att barnen ska lära månghetsaspekten av 7, hur ska vi planera vår undervisning då?

Det är viktigt att vi som pedagoger är delaktiga i aktiviteten tillsammans med barnen och visar på flera variationer. Att vi återkommer till de strategierna och aktiviteterna som barnen känner till. Vi ska inte göra nytt hela tiden, barnen måste få känna att de befäster sitt kunnande och känslan av att kunna. Vi ska uppmuntra barnen till att beskriva/visa hur de tänkte och gjorde.

Under hösten har två av oss pedagogistor ( Jenny G. och Cilla ), läst en kurs på distans från Malmö Universitet. Kursen heter Det lilla barnet- Att arbeta med de yngsta barnen i förskolan och är på 15 hp. Kursen har varit spännande och öppnat upp många tankar och funderingar kring vårt förhållningssätt, bemötande och arbete rörande de allra yngsta barnen på förskolan. Kursen, som är helt nätbaserad, är upplagd i fyra olika delar:

1. Introduktion I denna delen läste vi om de yngsta barnens, dvs. toddlarnas sociala utveckling. Vi läste Daniel Sterns teorier om självutveckling. Hur barn utvecklar sitt samspel från det de är nyfödda där samvaro är viktigast till samspel, samförstånd, samtal och sammanhang. Mycket litteratur visar på att de yngsta barnen i förskolan har ett utbyte av jämnåriga och att det är tillsammans med sina kamrater barnen utvecklar sin lek. 2. Förhållningssätt, barns inflytande och lek Vi har läst om de yngsta barnens lärmiljö och vilka material, som är mest utmanande för de yngsta barnen. Vuxnas förhållningssätt i relation till barns inflytande och lek. Toddlare använder gärna sin kropp, sina sinnen och vill vara tillsammans med andra barn gärna i “flock” i sin lek. Något vi ofta ser på förskolan. Hur skapar vi förutsättningar och möjligheter för våra toddlare på förskolorna att kunna samspela med varandra i meningsfulla sammanhang? På bilden på nästa sida ser ni vad vi kan tänka på när vi iordningställer miljöer för de yngsta barnen. Läs gärna vidare i boken Småbarnspedagogik av Lökken mfl. på s. 129. 3. Dokumentation Vi har fördjupat oss i hur pedagogisk dokumentation kan användas som ett pedagogiskt verktyg och som ett underlag för att lyssna in barnens perspektiv. Hur blir dokumentationen “motorn” i vår verksamhet? Vi ska få syn på det omedvetna som vi inte känner till och utifrån det planera vidare. Om vi redan vet vad vi ska göra behöver vi inte dokumentera och reflektera, men då missar vi kanske barnens perspektiv, deras frågor och funderingar. 4. Kommunikation, omsorg och första mötet med förskolan Syftet är att diskutera de yngsta barnens kommunikation och samspel. Vi fördjupar oss i hur vi välkomnar barnen till förskolan. Vad betyder en god introduktion i förskolan?

forts. Några citat från kurslitteraturen: “Barnen undersöker leksakerna men leksakerna kan också användas till att undersöka världen” s. 176 ur Småbarnspedagogik. “Fokuserar vi på det vi vill se eller på det barnen faktiskt är intresserade av” s. 90 ur Små barns delaktighet och inflytande. “Med ett socialkonstruktivistiskt och relationellt sätt att tänka får platsen där barnen befinner sig på och det material de har tillgång till en annan betydelse. Det blir viktigt att välja material och miljöer i förhållande till vad som sätter igång olika meningsskapande processer hos barnen” s. 34 ur Lyssnandets och seendets villkor. “ Ska barn i förskolan få möjlighet att vara delaktiga betyder det att vi som är vuxna måste våga släppa kontrollen. Vi måste våga ta in det barnen förmedlar genom verbala och kroppsliga uttryck, genom lek och stillhet. “ s.42 ur Små barns delaktighet och inflytande. Vi pedagoger måste bli på riktigt “medskapare” av processerna i förskolan! Vi måste befinna oss i en ständigt pågående lärprocess tillsammans med barnen. Vi måste inta ett tryggt, prestigelöst förhållningssätt och våga se bortanför de gamla föreställningarna om vad ett barn är.

Kursens litteratur:

Föreläsning med Ann Pihlgren I slutet av augusti gav Ann Pihlgren en föreläsning kring förbättrad undervisningskvalitet i förskola. Hon öppnar ögonen för att vi i förskolan också bedriver undervisning. Inte i form av pekpinnar och världskartor framme vid katedern, utan på förskolans eget unika sätt. Ann menar att alla på förskolan skall ha ett undervisande förhållningssätt vilket innebär att: ● ● ● ●

Vi har lärande fokus på förskolan i så väl planerade aktiviteter som i spontana upplevelser under dagen. Pedagogerna tar ansvar för ämnesinnehållet i verksamheten och aktiviteternas utformning. Pedagogerna ansvara för relationerna i barngruppen, mellan barn-barn och barn-vuxen. Pedagogerna följer upp att undervisningen resulterar i lärande i barngruppen.

Undervisning är det DU som pedagog gör för att åstadkomma lärande Lärande är det som sker i barnet

Hon menar att det djupare lärandet sker när barn får utforska samma kunskap på flera olika sätt, utifrån tanken att barn har 100 olika språk. Hon talade också om skillnaden mellan ett projekterande arbetssätt och ett temainriktat arbetssätt. Tema

Projekterande

Ann Pihlgren lyfter också att barn behöver utmanas att tänka nytt och ställas inför kognitiva konflikter och problem som skall lösas. Enligt Ann är det viktigt att barnen ges möjlighet att befinna sig i meningsfulla sammanhang. Att barnen behöver få syn på sitt eget tänkande och bli medvetna om hur de tänker, lär sig och löser problem. I detta sammanhanget lyfter Ann pedagogens roll och hens förmåga att ställa utmanande frågor i dialogen med barnen. Metakognitiva frågor som får barnen att reflektera över sitt eget tänkande.

Exempelvis på metakognitiva frågor kan vara: ● Varifrån har du hämtat idén? ● Vad förstår du så här långt? ● Vad lärde du dig? ● Kan du göra något bättre nästa gång?

Hon gick sedan vidare med analysfrågor, de finns mer utförligt beskrivet i hennes bok.

I föreläsningen lyfter Ann fram att forskningen idag visar att barn behöver få utforska, experimentera och uppleva med flera sinnen och känslor för att lärande skall ske.

Ann påpekar att vi måste ge barns utforskande tid. Men att vi också måste ge barnen tid att vila och återhämta sig - det är då hjärnan sorterar upp kunskap.

Att ta tillvara på barnens eget berättande och synliggöra det för föräldrarna kan göras på många olika sätt. Här är ett exempel från Hjortsbergs förskola. Under förra terminen arbetade pedagogerna med projekt- Språk och kommunikation. Syftet med projektet var att skapa goda förutsättningar för barnen att utveckla sin kommunikativa förmåga genom att mötas i meningsfulla sammanhang. Pedagogerna vill bl.a. få fatt i barnens eget berättande. Citat - “Vi ville ge barnen möjlighet att erövra olika uttryckssätt och få chansen att kommunicera och berätta med hela kroppen.” Under en aktivitet då vi utforskar tapetklister och silkespapper börjar några av barnen en härlig drama lek. Silkespappret har blivit maskar som nu skall gå på kalas.

I samspel dramatiserar barn och pedagog och en rollek tar fart på barnens initiativ. “Farfar kan inte komma på kalaset för han är nerbäddad i sin säng……

Under tiden vi dramatiserar dokumenterar vi händelseförloppet genom att fotografera. På kalaset får maskarna ingen tårta för de kommer för de måste dansa först.

När vi sedan tittade på dokumentationen blir det tydligt att det var en hel berättelse. Samma eftermiddag fick barnen med stöd av bilderna återberätta sin “lek” och göra en saga av dokumentationen, som pedagogen skrev ner. Sagan lamineras och berättades för andra barn på avdelningen för att sedan få följa med hem till författarnas familjer. Senare under våren fick alla familjer på förskolan ta del av detta arbete genom vår pedagogiska berättelse som delades ut på familjekvällen.

Detta är ett sätt att ta tillvara barnens eget berättande och samtidigt göra föräldrar delaktiga i vårt arbete med läs och skrivutveckling.

Jag, Jenny, har provat att använda appen Pic EDU (pic collage som betalapp, då slipper man reklam och vattenstämpel) tillsammans med barnen. Mitt syfte är att möjliggöra för barnen att skriva sina tankar och berättelser till en bild. Att få en förståelse för att att bokstäver och ord förmedlar och förstärker en bilds budskap. Barnen får också lära sig funktionerna som finns appen, de får jobba med layout med bild, text, bakgrund och färg. Vid några tillfällen har jag och några barn byggt eller skapat tillsammans. Sen har vi tittat på bilderna och skapat ett pic collage tillsammans. Barnen har fått skriva till sina bilder. Ett barn har börjat att skriva och då har hen frågat sina kamrater vad tycker ni det ska stå och sen har barnet skrivit. Hela tiden har det varit en dialog mellan barnen. När vi är klara har vi skrivit ut dokumentationen och satt upp den så andra barn, pedagoger och vårdnadshavare kan ta del av den. Om vi vuxna inte kan läsa vad det står kan vi fråga barnen för de har hela berättelsen klart för sig. Det går också bra att göra en QR kod med barnens muntliga berättelse till bilderna som fästs på pic collaget. Då har vi använt appen Cloud QR och funktionen talande bild. Vid några tillfällen har barnen bett om en lapp med deras text som de kan skriva av. Detta är ett första steg till att bidra med ideer till gemensamt skrivande som är viktigt för barnens läs- och skrivutveckling. Barnen samarbetar och kommunicerar med andra för att lära sig. Uttrycker åsikter och ideer. Lyssnar med viss hjälp på andras ideer för att vidareutveckla sina egna beskrivs som viktigt för att utveckla en positiv lärandeidentitet och det är förmågor barnen tränar i denna aktivitet.

Läsa vid matbordet. Flera avdelningar tycker att det är svårt att få till läsningen efter maten. På läslyftet har de blivit tipsade om att läsa vid matbordet. När de flesta har ätit klart tar pedagogen fram en saga och läser för barnen vid bordet. På något ställe har barnen dukat av sina tallrikar och sen kommit tillbaka och på några ställen har de bara samlat ihop tallrikarna. De som har provat detta säger att det blir väldigt lugnt och de barn som äter lite långsammare har en möjlighet att äta klart medan de lyssnar på sagan. När sagan är slut pratar de om vad barnen vill göra och efter barnen har tvättat sig går de till den miljö där de vill leka. Det är bra om man kan sitta i olika rum om detta ska fungera eller ha skärmväggar mellan borden.

Barnen uppmärksammar symboler i närmiljön Fjärilens avdelning på Slöinge förskola utforskar symboler i närmiljön. Barn och pedagoger har varit på symboljakt i samhället och på förskola/skolan. Barnen har fått fundera och reflektera över symbolens budskap och hur symbolen ser ut. Pedagogernas syfte med att uppmärksamma symboler är att utvidga barnens ord och begreppsförråd och få barnen att bli medvetna om att bilder kommunicerar med oss, detta vill de göra genom det som intresserar barnen. Därför blir barnens skyltar och symboler utgångspunkt i projektet. Några dagar senare reflekterar barngruppen tillsammans kring symbolerna och då skriver pedagogerna ner barnens tankar om symbolen. Text och bild finns tillgängligt på dokumentations väggen. Där fortsätter samtalen mellan barnen kring symbolerna.

Efter att ha tittat på och samtalat om symboler blev barnen sugna på att skapa egna symboler. Barnen har fått fundera över vad symbolen ska förmedla och ha för betydelse. Det kan vara förbud mot saker eller välkomnade skyltar.

Ett barns egna symboler. “Rockstjärnor är välkomna hem till mig”

Att få möta bokstäver i olika lärmiljöer.

Lärandet ses inte längre som en individuell, isolerad och oberoende aktivitet, utan snarare som något som är sammankopplat med den omgivande miljön och med andra människor. Inom pedagogiken och didaktiken finns det i dag ett antal forskningsgrupper som undersöker hur kunskap och identitet uppstår i olika slags pedagogiska miljöer och hur samspelet mellan omgivningen och individen kan förstås. “ från Uppföljning, Utvärdering och utveckling. Skolverket. Hur mycket tänker vi kring skriftspråkande lärmiljöer? Kan det vara något annat än en läs och skriv hörna?

Vea Vecchi skriver på Reggio institutets hemsida “Om jag får undersöka en blomma med hjälp av många olika aspekter och uttryck, så blir antagligen min kunskap om blomman mer komplett och rik. Vår hjärna är uppbyggd så att den utvecklas bättre om man arbetar med processer som gör att de olika förbindelserna i hjärnan aktiveras.” Vare sig barnen jobbar med bokstäver, matematiska begrepp eller hur vi bygger på höjden så blir lärprocessen mer lärorik om barnen får möta bokstaven i meningsfulla och olika sammanhang.

På hur många olika språk kan vi skapa våra bokstäver? ● genom trämaterial ● genom att teckna med händerna ● genom att rita och klippa ● genom att hjälpa varandra

Textrika miljöer - vad hände med att lära sig skriva? I jobbet med kvalitetsindikatorerna så kommer många olika frågor och tankar upp, hur jobbar vi medvetet med barns språkutveckling? Hur skapar vi ett språkligt helhetstänkande i våra verksamheter? Det är frågor som vi ställer oss varje dag när vi jobbar med kvalitetsindikatorerna och som kontrast till allt ljudande och språkande, vad hände med krumelurerna som så småningom ska bli bokstäver som ger ett skrivande? Begreppet litteracitet kommer från det engelska ordet literacy som betyder läs och skrivkunnig. Begreppet det vidgade språkbegreppet börjar också mer och mer förekomma i litteratur, så hur ser vi på det vidgade språkbegreppet i våra verksamhetet? Ger vi lika stort värde till barnet om det säger ett ord rätt uttalat eller drar ett streck på pappret och säger mamma? Hur används vårt skriftspråkande material och vad är egentligen ett skriftspråkande material? Den senaste forskningen visar på att material, bokstäver och symboler spelar roll för barnen så de kan interagera med dem och göra dem till en meningsfull del av sina processer. Att ha bokstäver på väggen kan förvisso vara inspirerande men det behövs en medveten tanke om hur barnen ska kunna möta bokstäver och symboler i en textrik miljö som blir meningsfull för dem. Vad är egentligen ett meningsfullt sammanhang för barnen? Är det när de kan skriva sin egna meny i kiosken och de förstår att andra har förmågan till att kunna läsa vad de vill berätta? Är det när den lilla människan får en penna i handen och inser att det går att göra streck som får den vuxne till att kommunicera med barnet? Ser vi barnens klotter som en start till att kunna skriva eller ser vi det bara som klotter,isf vilket värde ger vi då till barnens alla teckningar där det bara är klotter? Måste barnen ha lärt sig bokstäver innan de kan börja skriva? Carina Fast skriver “Barns streck och ringar på ett papper kan ha betydelse, något som barn kan berätta eller “återläsa”. Selander och Kress hänger på och skriver “ Det som ibland ses som kladdande kan istället förstås som en meningsskapande process när barnets förståelse av omgivningen gestaltas.”

Denna delegation från Falkenberg åkte på ett veckoseminarium till Reggio Emilia 20-25 maj 2018.

Karin Malmsten förskolechef, Mikaela Olsberg Sönnerstedt kvalitetsstrateg, Rebecka Unosson förskollärare, Bea Strauss förskollärare, Helena Eriksson förskollärare, Annitta Konge förskolechef, Maria Karlsson, förskolechef, Anette Klang Jensen, verksamhetschef Vi har delat med oss av våra upplevelser och lärdomar i en föreläsning på Katrinebergs folkhögskola den 24/10. Bildspelet som vi föreläste utifrån har vi även delat med oss genom de olika områdesvisa informations grupperna på intranätet den 8 nov. Kika gärna om du inte hunnit titta på det än. Nu tänkte vi även här dela och sprida vad vi lärde i Reggio Emilia och på vilket sätt vår resa har gjort skillnad för vårt gemensamma arbete i Falkenberg för en Förskola i vår tid. Vi var sammanlagt 200 deltagare från Sverige och Norge, plus tio tolkar samt en samordningsgrupp från Reggio Emilia Institutet, som fick vara med om ett fantastiskt veckoseminarium i Reggio Emilia. Vi fick under dag 1 ta del av deras historia och värden i Reggio Emilias pedagogiska projekt genom föreläsningar av pedagogistor. De förklarade även sin organisation och ställningstaganden som är viktiga för hur de ser på barn, lärande och sitt projekterande arbetssätt samt att vi fick ta del av berättelser kring en del projektarbeten. Vi fick även göra studiebesök på olika småbarnsförskolor. Dag 2 hade fokus på ateljékulturen och dess roll på förskolorna. Vi fick sedan prova olika material och verktyg i olika workshops såsom lerans möjligheter, fotografiet: synvinklar på världen, papper: vitt och svart.

Dag 3 inleddes med studiebesök på äldre barns förskolor. Därefter besökte ReMida som är ett kreativt återvinningscenter som erbjuder barn och pedagoger outnyttjat rest- och spillmaterial från lokala företag och industrier. ReMida lägger tyngdpunkten på kreativitet och ett miljövänligt förhållningssätt. Syftet är att stimulera samt locka barnens lust till kreativitet och skapande. Jag och förskolecheferna fick träffa en av ledarna för Reggio Children för att komma i dialog kring styrning och ledning. Sedan besökte vi förskolan och skolan som ligger på Centro Internationale Loris Malaguzzi där veckoseminariet hölls.

Under dag 4 fick lyssna på en föreläsning med Vea Vecchi kring vardagens Big Bang. Metaforen som exploderar i vårt sinne. Vi fick besöka en ny utställning som handlade om visuella metaforer. Dag 5 hade fokus på barn med särskilda rättigheter ” för att en förskola ska vara för alla måste man kunna ta emot alla olikheter, Loris Malaguzzi” Vi besökte även fler förskolor denna dag och fick sedan utvärdera vår vecka. De skickade med oss;

Kom gärna hit! Inspireras av oss! Res hem! Glöm oss! Bygg ert eget i ert sammanhang!

Anette Klang Jensens reflektioner: Som verksamhetschef har resan till Reggio gjort att jag än mer tagit ställning för våra perspektiv i Utbildning Falkenberg; formativ undervisning, inkluderande undervisning och kollaborativt lärande. Det projekterande arbetssättet som vi fick uppleva hur det går till i praktiken genom de olika exempel som man berättande om på föreläsningarna samt de berättelser vi fick under studiebesöken stämmer såväl med den formativa undervisningen. Den pedagogiska dokumentationens kraft som verktyg visades på ett tydligt sätt för att synliggöra barns tankar, röster, nyfikenhet, undringar och teorier. Detta för att pedagogerna likt den formativa undervisningen ska kunna granska sin egen praktik, kunna göra val för hur man ska fördjupa det innehåll som de håller på att utforskar tillsammans i ett kollaborativt lärande där olikhet berikar. Den pedagogiska dokumentationen används för att ge återkast till barnen för att se hur man inkluderar alla och allas reflektioner tas tillvara. Jag fångades av hur man i Reggio Emilia planerar för sin undervisning, hur man i förväg tillsammans pedagogistor, pedagoger tar ut riktningen vad som ska undersökas i projekten och på vilka olika sätt, vilka material, vilka verktyg ska man använda för att fördjupa barnens lärande. Detta ställningstagande tar sin utgångspunkt i det systematiska kvalitetsarbetet där man identifierat utvecklingsområden och syften som man bestämmer tillsammans som man ska arbeta med. Därefter jobbar varje förskola vidare med vad och hur just deras barn visar intresse för innehållet. Vilka tankar deras barn har kring innehållet och hur de ska arbeta med lärmiljöerna och materialen. Här kommer några citat som jag bär med mig som jag tänker skulle kunna gälla för våra förskolor i Falkenberg också. Lyssnandets pedagogik! “Att höra är inte detsamma som att lyssna” “Att titta är inte detsamma som att se” “Att lyssna och att se, behöver en intention” ”Att ställa sig en fråga och därefter komma till handling” Ha en öppen blick, sätt inte några begränsningar!, Var nyfiken! Var stolt över din förskola!, Visa engagemang och delaktighet! Ha tydliga förväntningar – skapa gemensamma ställningstagande för alla förskolor! Anette Klang Jensen, verksamhetschef

Annitta Konges reflektioner: För att själv förstå vad jag varit på för resa måste jag först gå tillbaka till då jag började min andra termin på lärarutbildningen i Malmö. Det var där och då pedagogiken och estetiken förenades i mig som en kraft. Jag fick läsa Glasfåglar i molnen och höra om Reggio och dess filosofi som jag om jag ska vara helt ärlig inte riktigt förstod. Med visuell kommunikation som huvudämne utgjorde estetiska uttrycksformer en stor del av min lärarutbildning. Jag började jobba på en Reggio inspirerad förskola i Malmö av en slump. Den tjänst jag sökte var egentligen på en förskola med språkprofil, förskolechefen där tyckte dock jag skulle passa bättre hos hennes kollega Elsa. Elsa är en chilensk kvinna där ord som diktatur och demokrati påverkat hennes själ, en kvinna som verkligen förstår Reggios filosofi. Det var då jag hamnade på S:t Gertruds förskola. En förskola som jobbat Reggio inspirerat i 10 år innan jag började där. Det fanns liksom inget annat sätt att jobba på än att vara medforskande pedagoger, lyssna på kompetenta barn, skapa lärmiljöer, pröva och ompröva. Detta dokumenterades och reflekterades tillsammans med barnen och med kollegor för att få reda på hur vi kunde gå vidare i projektet men framför allt för att ALLA har en röst. Filosofin har under årens lopp hoppat på mig igen och igen och igen och nu plötsligt var jag äntligen där. Det blir på något sätt så svårt för mig att förmedla vad jag tagit med mig från resan men för att göra ett försök så har veckan i Reggio fyllt ut några av alla pyttesmå hål som finns i min förståelse av Reggios filosofi samtidigt som den har vidgat den. Min nyfikenhet har växt och jag upplever att jag vet mindre om Reggio än jag gjort innan jag var där vilket har fått mig att tänka nya tankar om något jag redan tänkt. Jag upplever att jag innan jag åkte redan hade en åsikt om att förskolan är betydelsefull för samhället men att det nu är en insikt. Förskolan är inte bara en plats där vi rustar barnen för att möta omvärlden det kan även bli en kraft som förändrar världen men viktigast av allt är att förskolan är en del av barnens värld här och nu! De barn som är där i denna stund har rätt till meningsfullhet och engagemang att få utmanas, få utforska och att få vara med att medskapa sin värld. De har rätt att få kommunicera och uttrycka tankar, åsikter och ha meningar om samt skapa egna insikter. De har rätt att bli lyssnade på…. För ALLA har en röst! Annitta Konge, förskolechef Hebergs förskola och Violens förskola

Beatrice Straus och Helena Ericssons reflektioner:Vi satte ihop ett bildspel som vi visade för våra kollegor på höstens första utvecklingsdag. Detta för att försöka delge och inspirera dem och väcka tankar och idéer från vår resa. Bildspelet innehöll våra tankar nedan. ●

Dokumentation: Generellt inte individuellt, utan det är på gruppnivå. Varje enskilt barn är delaktiga i den gemensamma dokumentationen. Dokumentationen är gemensam och familjen kan se sitt barn i den dokumentationen. ● Barn med särskilda rättigheter:Alla får möjlighet att uttrycka sig genom de hundra språken. Det ger barnen kommunikation även om de inte har ett språk. ● Värdegrund: Diskutera var barnen är i sina relationer. Till hösten har vi bestämt att all personal på Werners Hage ska diskutera och ta fram nya värdeord, som alla äger och kan stå för. De ska vara levande i verksamheten. Detta är en del i vårt arbete att få en likvärdig förskola. Denna process är påbörjad bland pedagogerna. Vi känner att processen har lett till bättre kommunikation och att alla kommer till tals. Ett öppet klimat. En samsyn. ●

Förskolan i samhället: Vi vill arbeta för bättre föräldrasamverkan. Tänker att stora utställningar i staden ska börja i det lilla på den egna förskolan. Tänker att våra lådcyklar som vi cyklar med till staden eller havet är en del av att förbinda förskolan med staden. Vi får många glada leenden och kommentarer på våra cykelturer. Vi har beslutat att vi ska ha en utställning om förskolans projekt till våren, där vi bjuder in föräldrar, syskon, politiker, ja alla som är intresserade. Vill bjuda på lite tilltugg, liknande det vi blev bjudna på våra studiebesök i Reggio. Eftersom vi redan beslutat detta, så har alla pedagoger tid att fundera på vilket material som skall vara med på utställningen. På våra lådcyklar har vi satt skylt med förskolans namn, så alla vi möter ser att det är förskolebarn som är på utflykt. På sikt kanske Werners hage även får en egen logga. ● Piazzan: En mötesplats som berättar om alla samlade projekt. Det syns inte i vår piazza, så här behöver vi tänka till. Även om lärmiljön och vårt material i piazzan. Vi har ändrat om i vår piazza. Från ett ganska stelt och tråkigt utrymme, har vi skapat ett mysigt och lugnt torg med inbjudande lärmiljöer. I piazzan börjar även våra projekt bli mer synliga. ● ● ● ●

Fantastiska ateljéer: Inspirerande material och många tips och idéer. Historik: Att berätta om bakgrund och historiken. Vårda och respektera materialet. Remida: Starta någon variant av detta i Falkenberg hade varit fantastiskt. Stoltheten: Stoltheten över sin förskola, sitt yrke och sin stad. Det behöver vi i svenska förskolan öva på och tänka till om. Beatrice Straus och Helena Ericsson, förskollärare Werners Hages förskola

Karin Malmstens reflektioner: Det var en fantastisk resa till Reggio Emilia. Symbolen för staden gav en tydlig bild av välkomnande och att staden värdesätter alla människor och lyfter fram barnen som betydelsefulla. Förskolorna som vi besökte har skapats med kraft av främst kvinnor i efterkrigstiden då det var viktigt att återuppbygga samhället. Kulturen var revolutionär och man ville skapa förbindelser mellan utbildning, filosofi och konst för att skapa bättre värden. Pedagoger, pedagogistor och ateljeristor visade en stor stolthet för sina förskolor och sitt arbete med barnen. Kökets personal var oerhört viktiga och uppskattade. Vi mötte ansvarsfulla pedagoger som var uppmärksamma på tankar och aspekter av det som händer i samtiden och det som framkommer i ny forskning. Alla är i ständig dialog och interagerade med varandra med stor respekt. Alla får sin röst hörd och vid oenighet så förhandlar man om det fortsatta arbetet, lika viktigt för barn som vuxen. Lärmiljöerna i förskolorna är uppbyggda med många mötesplatser med ett specifikt syfte. Miljöerna inbjudande och är arrangerade så att barnen kan utforska självständigt. De ser barnen som aktörer i sitt eget lärande och handlande. Pedagogerna skapar lärmiljöer där barn tillsammans med andra barn får utvecklas i ett sammanhang. Pedagogerna är inlyssnande och har full koncentration på barnens frågor och hypoteser. Dokumentation och reflektion pågår hela tiden och de stödjer barnens progression i deras lärande. Barn med särskilda rättigheter är inkluderade och ses inte utifrån diagnos utan som person. Mina tankar som jag tog med mig hem är att vi kan inte kopiera Reggio Emilias förskolor. Vi behöver bygga vårt eget tillsammans med barnen utifrån de förutsättningar vi har. Det vi behöver förstå och landa i är att vi aldrig blir fullärda och inta förhållningssättet att vara forskande och nyfiken på framtiden. Vilket värde sätter vi i det som pågår? Min tanke är att tillsammans med pedagogerna i Slöinge skapa en Reggio-inspirerad förskola. I olika processgrupper sätta fokus och öka vår medvetenhet om förskola i vår tid och lyfta de kompetenta barnen och hundraspråklighetens uttryck. Kommande processgrupper kommer att belysa inspirationen kopplat till vår egen praktik. Karin Malmsten, förskolechef för Slöinge förskolor

Reggio Emilia en stad av människor

Rebecka Unossons tankar: Det var fascinerande att se och höra om hur deras projekt startar, utvecklas och avslutas. Jag tänker att det är mycket som behöver samspela för att det ska bli möjligt, allt hänger ihop. Först och främst det centrala i Reggiofilosofin dvs att barn föds som sociala varelser med en förmåga att relatera och knyta an till andra människor och miljöer än bara sin mamma i hemmet. Jag tilltalas av föreställningen att förskolan ses som en plats där man möts, lär sig och skapar relationer, prövar idéer och möter vuxnas frågor. Det var häftigt att se/höra om projektet Fikonträdet. Pedagogernas ihärdiga arbete och ovilja att släppa taget kring det som de bestämt sig för och hur det ledde till att barnen började söka efter det osynliga-efter skönheten i det fula. Jag tänker att vi många gånger går alldeles för fort fram och varken barnen eller pedagoger hinner komma ner på djupet. Spännande resonemang om neurovetenskap och om hur nya rön stödjer RE sätt att tänka. Olika språk behöver samarbeta för att utvecklas- hjärna jobbar ständig med att omformulera och omvandla ny kunskap. Traditionellt sätt så separerar man olika ämnen vilket går stick i stäv med detta sätt att tänka. Multo intressante! Vi lär genom att se hur andra gör-spegelneuroner = kollaborativt lärande Grunden läggs under "småbarnstiden". Där ger vi barnen krokar att hänga på, krokar som barnen behöver för att kunna bygga vidare med nya kunskaper. Spännande besök på Arca småbarns förskola. Funderar över hur barnen fungerar i denna miljö som är så fylld av spännande och inspirerande material. Ringar, flaskor, lock, koner, rullar, schalar, tofsar, band och mått. Blått, blått, blått, vitt, vitt, vitt! Mycket var sorterat i färgskalor och det tilltalade och lugnade mitt sinne Jag fastnade för en hel del citat som jag kommer bära med mig och fundera vidare på

"För att lära ett språk måste vi lära oss grammatiken" Jag tänker att vi måste lära barnen grammatiken som gäller i våra lärmiljöer och ateljéer. Om vi kan få dem att förstå den grammatiken så tror jag att barnen får större respekt för vårt material "Stora problem görs om till ett litet och så börjar vi i den änden" Jag tänker att det är bra att börja i det lilla "Att titta är inte detsamma som att se" Att höra är inte detsamma som att lyssna. Jag tror många av oss behöver bli träna på att se och lyssna, titta och höra är vi redan ganska bra på "Barn ser på världen med snälla ögon. De ser möjligheter istället för hinder" Här behöver vi lära av barnen "Vi måste hjälpa barnen att hissa segel och våga ta sig ut på haven men vi måste också hjälpa dem att komma hem igen" "Under projektets gång uppstår konflikter och gräl. Empati faller inte ner från himlen det måste arbetas fram" "Att arbeta på djupet på något som en blomma, löv, jord eller vatten får mig att se på dessa ting med helt andra ögon och en större respekt" "Barnen blir uppmärksamma på små, små nyanser och skillnader men vi få inte skynda fram" I Reggio pratar man om ”barn med särskilda rättigheter” ”Vi tar emot hela familjen- det är viktigt att lära känna barnet bakom diagnosen. Föräldrar behöver påminnas om att de är de allra mest betydelsefulla. Vi är uppmärksamma på hur vi bemöter dessa barn. Övriga barn härmar oss och vårt sätt att bemöta” Min reflektion; Vårt egna förhållningssätt; våra blickar, vårt kroppsspråk, röstläge, våra ordval och attityd påverkar barnets självbild och det måste vi ha stor respekt för. Pedagogens sätt att bemöta påverkar andra barns bemötande, vi befinner oss i en enorm maktposition. Barn gör inte som vi säger de gör som vi gör. Detta kommer jag bli mycket mer uppmärksam på och jag tänker bli en ännu mer kritisk vän mot mina kolleger när det gäller bemötande “Barn använder sig av metaforer för att de saknar ord. Barn är uppfinnare av ord” Metaforer kräver kreativa svar, det finns inga standardsvar. Jag hoppas innerligt att jag kommer bli bättre på att verkligen lyssna på barnens metaforiska språk Utställningen gav inspiration att låta barnen använda sig av objekt i sitt skapande Som man frågar får man svar...Jag tänker vilken skillnad det gör för barnet att få frågan: “Vad får du för tankar när du ser detta föremål?” (i stället för:) “Vad liknar detta föremål?” Detta tycker jag symboliserar kärnan i RE! Det handlar till stor del om en ökad medvetenhet hos mig som pedagog, en medvetenhet om hur jag ställer frågor och lyssnar på svar, hur jag bemöter och vilka effekter/konsekvenser mitt bemötande får. Lärmiljöer, Remidan, pedagogisk dokumentation, inspirerande ateljéer osv kan ta sin tid att bygga upp men ett medvetet förhållningssätt kan vi alla börja med NU. Det kostar mig ingenting extra! Rebecca Unosson, förskollärare Herting gårds förskola

På avdelningen Stjärnan i Vessigebro är det fokus på 100 - språkligheten och kommunikation. Det hela började i höstas med en brun skattkista och funderingar kring vem som kan ha ställt den där och vad fanns i ? Barnen blev engagerade och nyfikna, en lärare öppnade och däri låg en liten blyg drake. Barnen fick hälsa på draken och sedan lät de draken vara i kista, den var ju lite blyg så barnen ville inte skrämma den. Lärarna på avdelningen upplever att barnen ofta pratar om draken och undrade var den tagit vägen och om den kommer tillbaka. De ser draken som ett medel för att väcka barnen engagemang kring hur och vad är kommunikatio? Barnen bygger en relation till draken som gör att de bryr sig om vad som händer med draken vilket skapar meningsfullhet för barnen, ingen ska vara ensam... Projektet fortsatte med att draken kom tillbaka i sin kista fast denna gången med ett brev. Det var från draken som undrade om barnen kunde lära draken ord så han kunde lära sig skriva och att att sjunga. Barnen tolkade brevet från draken på olika sätt. De ritade och skrev till draken... men hur skulle de skicka iväg dem? Projektet fortsatte med frågeställningen: Vad är brev? Hur får man posten och hur skickar man det? Här gjord lärarna ett aktivt val, att stanna kvar i barnens funderingar kring hur de skulle skicka brevet och hur skulle draken få brevet? Barnen funderade och tillsammans med draken kom de fram till att de skulle göra en brevlåda. Där skulle de skicka brev till varandra, men vad är en brevlåda? Många barn visste och kunde förklara vad en brevlåda är och att de har sådana hemma. De sa också att det är en "riktig människa , en brevbärare som lämnar post hos dem. Men för en del var det för abstrakt, så lärarna fick leta upp bilder på brevlådor med hjälp av ett digitalt verktyg, genom verktyget så fick de förståelsen och alla barnen kunde aktivt delta i lärprocessen. Projektet fortsatte genom att utforska brevlådor i deras närmiljö, barnen såg symboler och olika brevlådor som visar på den olikhet som finns i vårt samhälle och lärarna hör hur barnen reflekterar kring draken i vardagliga händelser vilket gör att barnen håller projektet levande genom sina egna frågeställningar.

Elisabet och Christina, två av kommunens läslyft handledare berättar om barns läs- och skrivutveckling utifrån skolverkets läslyft. Många av er har redan gått eller håller på med Läslyftet för förskolan. I nuläget finns tjugo delar och några av dem tar upp vikten av högläsning, en tilltalande läsmiljö och muntligt berättande. Stor vikt läggs också på att samtala kring texter, då vi ställer reflekterande frågor till barnen. Läslyftet innehåller också flera delar för att stimulera barns skrivutveckling. En av delarna heter ”Barns tidiga skrivande” och just nu gör vi delar med uppgifter kring hur man kan använda serier och poesi i barngruppen. För er som ännu inte gått Läslyftet, kan vi rekommendera att se de filmer som finns i de olika delarna. All text och alla filmer går att hitta i ”Lärportalen” under ”Läslyftet”. Mycket handlar om att vuxna sprider glädjen kring läs- och skrivutveckling, genom att vara läsande och skrivande förebilder. Barn behöver få en förståelse för vad det är att kunna läsa och skriva och att vi visar att det är meningsfullt. Ett exempel är att skriva ner på ett stort papper, synligt för alla, så ser barnen att orden de säger kan formas till bokstavssymboler och att texten kan läsas av andra. Att skriva i förskolan betyder inte i första hand att barnen ska lära sig bokstäverna, utan om att tidigt få utveckla sitt berättande både muntligt och skriftligt. Det handlar också om att barn förstår att berättelser har en början och ett slut. Symboler och bilder är viktigt. Barnen uppmärksammar detaljer i bilderna, som lägger grunden för att senare kunna skilja den ena bokstaven från den andra. Det börjar ofta med bokstäverna i det egna namnet. Barn intresserar sig för vilken bokstav deras namn börjar på och upptäcker den sedan på t.ex. mjölkpaket. Flera förskolor har en rit- och skrivhörna med papper i olika storlekar, linjerat och rutat. Vi ser att barn vill ha ”riktigt” material som blyertspennor, kuvert m.m. När barn börjar rita är motoriken viktig. Barn härmar skrivandet genom att först göra prickar och korta streck. Sedan övergår det till bågklotter, kryssklotter och så småningom cirklar. Motoriken är också viktig när barn ska forma bokstäver med handen och kopplingen som då sker till hjärnan. Barnen behöver en mottagare, att få lämna meddelanden till andra och det är också ett sätt för förskolan att samarbeta med föräldrar. Att identifiera sig som skribent är starten till att bli en. Som så mycket annat i förskolan handlar språk-, läs- och skrivutveckling om att barn tidigt får med sig en god självkänsla, social kompetens och lust att lära. Vi har alla en viktig roll för att främja barns inflytande och delaktighet, både nu och som blivande vuxna i ett demokratiskt samhälle

En avdelning som verkligen har inspirerats av Läslyftet är Tumstocken, på Tullbro förskola. Här jobbar Mia, Åsa och Malin som alla har gått Läslyftet. På Tumstocken har pedagogerna tillsammans skapat en läs och skriftspråkande miljö som väcker läs och skriv lust.

Så här beskriver pedagogerna att Läslyftet har inspirerat dem: “Nu gör vi ett mer aktivt val av bok innan vi läser. Vi presenterar boken för barnen när vi ska läsa och gör en bildpromenad, vilket innebär att vi tittar på bilderna i boken för att få en kort inblick i vad boken handlar och väcka barnens nyfikenhet. Barnen får möjlighet att möta sagor på olika sätt genom både böcker, flanosagor, drama sagor och QR koder, för att väcka deras nyfikenhet. Vi läser nästan aldrig en bok rakt upp och ner från pärm till pärm utan att samtala om innehållet och förstärka det för barnen. Vi har skapat inbjudande läs miljöer på avdelningen för att möjliggöra läsning och berättande under hela dagen. Vi har böcker på olika ställen i barnens höjd så att barnen känner att böckerna alltid är tillgängliga . Hos oss är sagan inte bara ett sätt att varva ner, vi vill väcka läsoch skrivlusten. Barnen får möjlighet att möta sagor på olika sätt genom både böcker, flanosagor, drama sagor och QR koder. Vi ser att barnen hos oss visar stort intresse för böckerna. De tar ofta böcker på egen hand och sitter och tittar och samtalar om bilderna.” Pedagogerna på Tumstocken har utformat en lärmiljö som inspirerar barnen att utforska skriftspråket och sitt eget berättande. Genom att olika sorters pennor och papper finns tillgängligt för barnen väcks också deras nyfikenhet. Att skriva är något ALLA kan göra och uppmuntras till oavsett hur långt barnet har kommit i sitt skrivande. När pedagogerna sätter ett värde i barns berättande blir det meningsfullt för barnen att uttrycka sig. Ett berättande kan ske på så många olika sätt. Då behöver barnen möta lyhörda pedagoger som tar deras berättande på allvar.

På Slättens förskola, avdelningen Havet barn 3-5 år, ville pedagogerna inför detta läsåret börja reflektera med barnen utifrån dokumentationen. De bestämde sig för att på fredagen titta på bilderna från veckan på TV:n och samtala om dessa bilder tillsammans. De började i augusti med att titta på bilderna och barnen kommenterade bilderna med “häftigt” “coolt” osv. Efter några veckor kände pedagogerna att vi kan höja nivån på våra reflektioner. Barnen fick i uppdrag att säga något annat än häftigt och coolt till bilderna och där tog det fart……… Varje fredag förmiddag eller efter maten har pedagogerna samlat 10-15 bilder från veckan, både från styrda aktivitet i projektet till bilder från leken inne och ute. Barn och pedagoger samlas på mattan framför TV:n. Den mest optimala gruppen är ca 10 barn om det är fler barn brukar de dela i två grupper. Bilden visas på TV:n och om något barn har en relation till bilden får de barnet berätta om bilden, de andra barnen har nu en bit in på terminen börjat ställa frågor om bilden. Tex hur byggde du där? vad finns på baksidan? hur gjorde ni så att det kunde stå upp? Förskolans projekt under detta läsåret är bygg och konstruktion så det är mycket bilder på byggen. Några bilder som visas kanske inte barnen som är där på fredagen varit med på och då blir det allmänt samtal om de bilderna. En pedagog dokumenterar barnens tankar, frågor och berättelser och en pedagog håller i dialogen med barnen. När de gått igenom alla bilderna får barnen tänka efter en stund vilken bild tycker just jag ska bli veckans bild. Varje barn får berätta om vilken bild de tycker ska bli veckans bild och varför de tycker just den. Det kan vara för att det ser roligt ut och jag vill göra likadant, jag var inte med då jag har en ide på hur vi kan få taket att bli stabilt och det vill jag prova jag vill bygga högre eller längre än vi gjorde då jag vill spana efter fler former för det var kul

De 2-4 bilderna som får flest röster blir veckans bilder. Veckans bilder kommer på avdelningens lärloggen till vårdnadshavare och sätts upp i hallen. Tisdagen veckan efter har pedagogerna gemensam reflektionstid och då tittar de på bilderna och samtalar om hur de hur de kan planera undervisning i veckan, vilka tillägg och förändringar behöver de göra för att möta barnens frågor, ideer och undersökande. Jag, Jenny, var med vid ett tillfälle och då var det många samtal om att mäta byggen på längden och höjden. Barnen ville återskapa sina byggen och mäta dem. Barnen hade mycket frågor till varandra hur de gjort och förslag på hur de kunde vidareutveckla byggen. De delgav varandra sina erfarenheter. Pedagogerna frågade hur de tänkte mäta och då hade barnen på förslag att de kan mäta med armarna, sina egna kroppar eller fötterna. Till veckan därpå skrevs bilderna på deras byggen ut så barnen kunde återskapa dem och sen mäta med sina kroppar. På detta sätt inkluderas barnen i reflektions arbetet, barnen tankar och frågor blir viktiga i planeringen av den fortsatta undervisningen. De bilderna barnen väljer är betydelsefulla och ger barnen delaktighet och inflytande. Barn som varit borta några dagar inkluderas också i vad som har hänt och kan förstå sammanhanget. Nu har de arbetat med veckans bilder i ca 10 veckor och ser en otrolig progression i barnens förmåga att vilja bidra och få bli delaktiga i undervisningen, lyssna på varandra, ställa nyfikna frågor till varandra, tillvarata varandras ideer och vidareutveckla dem.

Fantastik boken- Lekbokstäver och orddjur för undrier av Magnus Lönn En bok för alla, barn och vuxna unga som gamla, som vill leka, bråka och undersöka bilder, bokstäver, ord och språk. I boken finns “konstbilder” och när vi tittar närmare ser vi att många av bilderna är uppbyggda av bokstäver. Bokstäver skapande av olika material och former. Det är svårt att inte förundras, inspireras och fascineras när man tittar i boken. I barngrupp kan boken blir inspiration till samtal om bokstäver, former och konst. Går det att bilda bokstäver av galgar, bananskal och pennor? Går det att skapa en figur av penna, papper och bokstäver? Låna boken och förundras……...

Bilder från pedagogiskamagasinet

Barnbokens magi - lärande samspel i sagans värld av Marie Eriksson I denna boken får vi följa med på en resa in i sagans värld där barnen får möta olika figurer. Marie beskriver jobbet på en litteraturförskola, hur de jobbar med framtagandet av vilken bok projektet ska utgå från, vilka miljöer iscensätts för att ge barnen en intressant upplevelse som ger projektet en kickstart. . I deras projekt utgår de från sagovärldens figurer och hur dess mångfald berikar deras verksamhet. Hon beskriver hur figurerna spelat en tydlig roll för barnens sätt att kommunicera med varandra och med figurerna, hur de byggs relationer mellan dem och vilket värde relationen får. Barnen och pedagogernas berättande har också blivit tydligare genom användandet av handdockor, och i meningsfulla sammanhang får de möta skriftspråket. Att jobba med miljöer där barnens skriftspråk får en tydlig funktion bidrar till att skapa meningsfullhet för barnen. Jag vet att det är många som jobbar med en figur som medel i sitt projekt och därför vill jag verkligen rekommendera denna boken. Den är lättläst och beskriver olika sätt att vidareutveckla projektet på, genom andra perspektiv som vi kanske inte alltid tänker på. Hon gör också en rolig jämförelse kring att jobba projektinriktat, vissa perioder har projektet grönt ljus, andra perioder är det orange och vissa perioder är det rött. Då är det bara att ta ett steg tillbaka, lita på dokumentationen och jobba tillbaka till orang för att senare vara tillbaka på grönt. .

Kan barn förstå vad demokrati är? Elisabeth Arnér, Solveig Sollerman Vilket samhälle skulle vi få om barn fick komma till tals på allvar? Vad skulle vi vuxna få reda på om barn fick en röst på riktigt? Barn har rätt att vara delaktiga och ha inflytande över sin egen vardag. I denna lättlästa bok ges många exempel från förskolans uppdrag.Genom att utveckla barnens inflytande och delaktighet, kan man bygga demokrati på riktigt! Spännande att låta barnens inflytande få större utrymme i den dagliga verksamheten. Hur får barnen egentligen inflytande över sin vardag? Hur blir barnen på riktigt delaktiga och tar ansvar över sitt eget lärande? Dessa frågeställningar hänger också självklart ihop med vilken barnsyn som finns på förskolan. Vi pedagoger kan skapa en organisation som strukturerar upp veckodagarna och i vilka grupper barnen ska vara. Det är genom samspelet och kommunikationen vi kan möjliggöra barnens inflytande över sin vardag.Tillsammans med barnen kan vi anpassa miljön och göra den tillgänglig, med material och ett förhållningssätt som utmanar och stödjer barns lärande och utveckling. Tänk vad mycket oreflekterade tankar och kunskap barnen besitter! Tänk om vi skulle låta barnen komma till tals på riktigt? Ett barn som blir på riktigt lyssnad på upplever inflytande över sin vardag. Vi måste fortsätta att fördjupa processerna med att skapa förutsättningar i lärmiljön och använda ett förhållningssätt där varje barn kan och får lov att bli sitt bästa jag!

Småbarnspedagogik Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt Gunvor Lökken, Synnöve Haugen, Monika Röthle Hur bemöter vi de allra yngsta barnens sätt att utforska och ta till sig världen? Ger vi dem möjligheter att utforska på deras eget sätt? Hur skapar vi förutsättningar och möjligheter för våra toddlare på förskolorna att kunna samspela med varandra i meningsfulla sammanhang? Hur ger vi barnen chans att bli sitt bästa jag i våra miljöer? “ Fenomenologin inriktar sig på människokroppens upplevelser här och nu,vare sig vi är små eller stora.” s.29 Ibland kan det kännas som en utmaning med de yngsta barnen, som utforskar med hela sina kroppar. Tex: när de häller ut leksaker på golvet, springer tillsammans i korridorerna osv... Vår uppgift måste vara att skapa arenor och miljöer där barnen kan få möjligheter att utforska gemensamt. “Intersubjektivitet mellan små barn handlar om små kroppssubjekt som med gemensam uppmärksamhet på gemensamma intentioner och gemensam mening aktivt söker sig till och samspelar med varandra.” s.32 Vi måste arbeta för att skapa kollaborativa mötesplatser på förskolorna. Vilka möjligheter ger vi de yngsta barnen på förskolan? Vilket material får de chans att möta? Annorlunda, okodat, återbruksmaterial osv.? Vi måste ge barnen chans att vidga sina upplevelser och ge dem olika möjligheter att utforska omvärlden.

Räknetornet Appens syfte är att barn på ett roligt sätt skall få öva upp sin matematiska förmåga avseende taligenkänning, talförståelse och matematiska begrepp. Områdena som appen innehåller är räkna, identifiera, jämför och prepositioner – där varje område tränas genom olika övningar. Appen är uppdelad i åtta nivåer och varje nivå innehåller 4-5 minispel. Första nivån innehåller talens namn 1-5, kort och lång, få och många samt räkna upp till 5. På nivå fyra finns uppgifterna räkna sakerna 1-10, räkna upp till 10, kuber, klot och pyramider, inuti och utanför samt färgernas namn. På sista nivån ska man räkna rätt saker upp till 20, inuti, utanför, inga och alla, vänster och höger, största och minsta talet mellan 10-20 samt hur många blir det tillsammans. Texten kommer från pappas appar

Vilken ska bort Appen innehåller tre olika nivåer med totalt över 300 substantiv. I varje övning får man se fyra bilder och ska välja vilken som inte hör dit. För varje rätt svar får man en stjärna och det krävs sju stjärnor för att klara nivån. Man får fortsätta försöka tills man hittar rätt bild. Efter avslutad nivå kan man välja att återgå till förstasidan eller spela om nivån. Texten kommer från pappas appar

123 Siffrorna är uppdelade i olika boxar i grupp av tre för talen 1-12 samt en box för alla. Man väljer själv vilken box man vill spela med. Målet är att svara rätt på frågor så att alla siffror i de olika boxarna blir gyllene. Uppgifterna består av att känna igen vilken siffra som sägs, räkna hur många det är av något på skärmen, vilken siffra som kommer efter en annan. Man får också träna på att ange vad som är större än eller mindre än. I den uppgiften får barnet lite extra hjälp genom att det på siffran sitter fast ballonger i samma mängd. Texten kommer från pappas appar

Skolstil I denna appen kan barnen skriva en text, ord eller namn och få det uppläst.

Cloud QR I denna appen kan du göra Qr koder med foto, tal, både bild och tal, text, med en länk. Fördelen med denna appen är att om ni gjort en Qr kod från ett klipp på nätet kommer man bara till det klippet när man scannar av koden, dvs ni kommer inte ut på youtube och kan söka er vidare. (se artikel under skriftspråkande för se hur den kan användas i praktiken)

Popplet I denna app kan ni skapa digitala mindmaps tillsammans med barnen eller i arbetslaget när ni reflekterar. (se artikel under fortbildning för se hur den kan användas i praktiken)

Hur kan vi på ett enkelt sätt utveckla sagoläsningen på förskolan med hjälp av olika digitala verktyg? Hur kan vi göra tillägg och utmana barnens vetgirighet, fantasi och nyfikenhet ytterligare kring språk och kommunikation? Skolverket har flera filmer som inspirerar och hjälper oss att få tillgång till nya verktyg med syfte att befästa barnens intresse och kunskaper och hjälpa dem vidare. Genom att projicera en bokapp på en vägg ger vi barnen en helt annorlunda bokupplevelse än vad pappersboken ger. Det blir en annan ingång i hur vi kan bearbeta upplevelsen av våra böcker tillsammans med barnen.

https://youtu.be/op_AxzsDbYY Just denna appen heter: “ Knacka på.”

Tips på program från Utbildningsradion: Titta gärna tillsammans med barnen på program från UR. Många av dessa program kan man använda när man arbetar i projekt kring kommunikation, sagor och skriftspråkande. Syftet är att vidga barnens förståelse, intresse och kunskaper kring bla. läsning, bilder, bokstäver och symboler.

Lässugen riktar sig främst till barn från 2 år uppåt. Bokstavslandet är egentligen för lågstadiebarn, men det hindrar inte våra äldre förskolebarn att inspireras och utmanas av dessa program.

“Att vara pedagog innebär att leda en lärande verksamhet som bygger på kommunikation mellan människor. Det är genom möten man lär.” s.13 Det synliga barnet, Martina Lundström.

Utan kommunikation och möjlighet att bearbeta kunskap tillsammans med andra i en rik och varierad miljö stagnerar lärprocesserna. I våra möten mellan individer och mellan individen och miljön skapas nya processer. På förskolan har vi pedagoger ett stort ansvar i vad vi erbjuder och vilka möjligheter till lärande vi skapar i våra miljöer. Både genom vårt förhållningssätt och vårt bemötande och hur vi iordningställer material och stationer för kommunikation och utforskande. Alla barn ( och vuxna) har rätt att bli sitt bästa jag! Lärandet är verkligen ett ömsesidigt samspel mellan barn-barn, barn-pedagoger. Vi pedagoger måste inta ett reflekterande och prestigelöst förhållningssätt för att kunna komma vidare och se på barnen som verkliga tillgångar med viktiga åsikter och intressen som vi måste ta på allvar! Vi pedagoger iscensätter lärprocesser hos barnen, som inte kan vara på förhand bestämda. I detta ömsesidiga beroende behöver vi lägga fokus på gruppens styrka! Lyssna på allas åsikter och dra nytta av dem i sökandet att tillsammans försöka förstå och komma vidare i lärprocesserna. På detta sätt skapas förutsättningar för en formativ undervisning-där vi lyssnar på alla.

Kring årsskiftet flyttar flera av kommunens förskolor in i nybyggda lokaler:

Skogstorps förskola

En del förskolor ska lyssna på Bo Hejlskov Elvén den 8 januari 2019. Han har bla. skrivit böckerna Barn som bråkar och Beteendeproblem i förskolan.

Långås förskola

Slöinge förskola

Att arbeta med den reviderade läroplanen. Harold Göthson och Birgitta Kennedy från Reggio Emilia institutet, kommer till Falkenberg den 13 mars 2019. Vi förhåller oss till begreppen undervisning, utbildning, grupplärande, kreativitet, hundraspråklighet och pedagogisk dokumentation. En kväll om praktikens relation till läroplanen, om förändringarna i den nya skrivningen .

Temat för nästa nummer: Undervisningsbegreppet/den reviderade läroplanen Hör av er till er pedagogista om ert arbetslag vill vara med och delge något!

Innehållet i “Förskola i vår tid” är sammanställt av kommunens pedagogistor:

Cecilia Gode Jägryd Jenny Grangeus Anna Johansson Camilla Karlsson Jennie Skärsäter Camilla Välimäki Ansvarig utgivare är Anette Klang Jensen

Vi önskar Er alla En riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År!