Förskola i vår tid, nr 6 by Utbildning Falkenberg

NR 6 ● MAJ 2017

F Ö R S KO L A I VÅ R T I D FOKUS FALKENBERG

Formativ undervisning

NR 6 ● MAJ 2017

Innehåll I detta nummer av FÖRSKOLA I VÅR TID…..

Ledare………………………………….3

Barns lärande i unikum……………… 4 Föräldrars delaktighet…………………5

Fortbildning…………………………….6 Så kan man också tänka………….…15 Formativ undervisning……………….16 100 språklighet……………………….24 Pedagogiska tips……………………..26 Litteraturtips…………………………..27 Citatet……………………………….….30 På gång i kommunen…………………31

9 Alltid i FÖRSKOLA I VÅR TID: Tips och idéer från förskolorna i Falkenbergs kommun

NR 6 ● MAJ 2017

Ledare Under våren har många dialoger handlat om kommunens tre centrala förhållningssätt som lyfts i Utbildning Falkenberg: inkluderande undervisning, formativ undervisning och kollaborativt lärande.

att vi är i rörelse och vet varför vi gör som vi gör och att det gör skillnad för barnen. I Utbildning Falkenberg kan vi läsa att genom formativ undervisning speglar läraren sig i barnens lärande och genom det anpassar och förbättrar undervisningen och förutsättningar för barnens lärande. Jag tycker bilden med pilarna mellan pedagog och barn symboliserar denna spegling, det slutar alltid hos pedagogen.

I detta numret av Förskola i vår tid- Fokus Falkenberg har vi valt att fokusera på formativ undervisning. Vårens dialogcafeer där kvalitet och processutvecklare i förskolan medverkat har haft utgångspunkt i formativ undervisning och bedömning i förskola och skola. Jag möter många exempel på hur vi arbetar formativt på förskolan, hur vi ger barnen feedback, strategier för fortsatt lärande och väcker nyfikenhet kring ämnen, material och fenomen hos barnen för fortsatt utforskande. Jag tänker att vi har arbetat formativt i många år i förskolan men vi har inte använt ordet formativ undervisning. Vi är nära barnen och lyhörda på barnens undersökande och nyfikenhet. Utifrån det vet jag att många formar sin undervisning och utmanar barnen vidare för fortsatt lärande. Vi förbättrar hela tiden vårt arbete med att ha fokus på processen och vad som sker fram till produkten/målet. En förändring eller förbättring som jag hellre säger, tar tid och måste få ta tid för att bli väl förankrad i praktiken. Det viktigaste är

Bilden nedan synliggör Hur vet vi att barnen har lärt något om det vi bedrivit undervisning om?

Bilden kommer från ett bildspel på Ann Philgrens föreläsning 10/5-17 i Falkenberg.

NR 6 ● MAJ 2017

Barns lärande i Unikum Lärloggen: På gröna avdelningen / Fajans förskola har vi det här året haft fokus på projekt vatten. Vi har velat att barnen ska få ta del av olika kemiska processer, lära sig om naturkunskap men också ta del av olika estetiska lärprocesser. Prova på att skapa i olika material och prova olika tekniker. Vi vill också att barnen ska känna att de har ett inflytande på projektet. Barnet har visat ett stort intresse för hur Vatten fungerar i olika sammanhang. Hen är intresserad och vill gärna berätta och visa. Detta har visat sig i de samtalen vi har haft om vattnets betydelse för oss människor. Hen kan beskriva kretsloppet och har visat och berättat för sina kompisar. Hen har vågat prova på att bygga och skapa i olika material, te x klippte och klistrade han hur kretsloppet fungerar. Hen vill gärna ha IPaden som stöd för att titta på bilder och filmer. Hen har visat ett stort intresse för olika fiskar som lever i havet och kan idag berätta om hur hajarna och bläckfiskarna lever och ser ut. Hen har tagit med böcker hemifrån som handlar om hajar och havet för att visa och berätta för sina kompisar. Barnet har vågat utmana sig själv med att bygga och skapa. Hen har gjort ett tittskåp av kartong, målat och ritat. Provat på att skapa i lera. Hen har i vattenleken utforskat och undersökt hur man kan experimentera med vatten på olika sätt. Han har tagit till sig kunskap om var vatten finns någonstans. Hur vattnet kommer till våra hus och även varit nyfiken på alla experiment med vatten som vi gjort.

NR 6 ● MAJ 2017

Barns lärande i Unikum Lärloggen: Långaveka Gröna

“Efter att ha uppmärksammat att flera barn i gruppen visade stort intresse för färger så valde vi att arbeta med Färg och form i vårt projekt. Syftet är att möjliggöra för barnen att utforska och erfara färg och form på olika sätt.

Vi tog hjälp av färgerna och formerna hos figurerna i Babblarna när vi startade upp projektet. I ateljén har vi sedan fått pröva på olika material i fast och flytande form (trolldeg, flaskfärg, pastellkritor, kulmålning m.m.) Barnen har visat stor nyfikenhet och glädje när de fått uppleva färg och form med alla sina sinnen. De har också blivit mer uppmärksamma på färg och form i sin omgivning.

Genom rörelselekar, sånger och sagor har barnen utvecklat sitt talspråk och ordförråd. Under projektets gång har barnen visat stort intresse för sagor och vi valde då att besöka bokbussen. Där får barnen möjlighet att utveckla sitt intresse för böcker.

Genom vårt projekt har X fått kunskap om och förståelse för att det finns olika färger, former och konsistenser i vår omgivning. Hen visar stor nyfikenhet när hen utforskar färger och verktyg i ateljén och kommentarer som -“Den e kladdig”, “X vill ha pensel” eller “Vill ha röd färg” hör vi från hen under arbetets gång.

Hen har utvecklat sitt ordförråd och sitt talspråk. När vi läste om den röda färgen i boken om Annas färger så reflekterade X och säger: -“De e samma som Bobbo” och så pekar hen på Bobbo som är uppsatt på väggen. Sagor och sång har hen utvecklat sitt intresse för och hen kan många texter till våra vanligaste barnvisor.

Lpfö98 Rev. 2016   Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.”

För kontinuerlig uppföljning av det enskilda barnets lärande använder arbetslaget en burk i vilken man gemensamt samlar anteckningar/ observationer som sedan ligger till grund för skapandet av lärloggsinlägg.

NR 6 ● MAJ 2017

Föräldrarnas delaktighet Bokstavsdetektiver hemma Barnen på Iskristallen på Her tings Gårds förskola har fått ett uppdrag. Att vara detektiver i era hem och leta upp ord. Var kan man hitta ord? I kylskåpet? Badrummet? Förrådet? Uppdraget består av att ta kor t på ett ord som finns någonstans i er t hem och skicka bilden till Iskristallens telefon.

igång när de får skriva, leta ord i böcker, titta på bokstavsprogram på TV, bygga, hitta bokstäver bland träd och grenar eller skapa i olika material. På Iskristallen vill vi att barnen ska få möjlighet att ”bada” i ord, bokstäver och ett rikt språk den tid de har kvar hos oss på förskolan innan de börja skolan.

Syfte:  Vår t projekt har lett oss vidare till språk, ord och bokstäver. Vi ser att barnen har ett stor t intresse för att läsa och skriva och det vill vi utveckla vidare tillsammans med föräldrarna. Bokstäver och ord finns överallt i vår t samhälle och i våra hem. Genom att ge barnen detta uppdrag tror vi att de kan bli ytterligare mer medvetna och intresserade. Vi kommer även ha ordjakt på förskolan och miljön runtomkring. Precis som vi vuxna så är våra barn är olika och de har olika intressen och där för behöver vi möta dem på olika sätt. Några barn når vi genom digitala verktyg medan andra kommer

Bilderna som skickas till förskolan har satts upp på väggen och i takt med att de kommer så får barnen berätta om just sin bild- vad den föreställer, i vilket rum den är fotograferad osv. När vi pratar om bilden får andra ställa frågor och det brukar bli spännande diskussioner och samtal. Vad är en hall? Är det skillnad på ett vardagsrum och ett TV-rum? Vad är en logga? I vilka rum förekommer det flest ord? Hur många rum finns det i ett hus? Har alla lika många rum i sin bostad? Vad är skillnaden mellan lägenhet och villa? Genom dessa bilder så har förskolan möjlighet att tillsammans med barnen utveckla vår kunskap inom flera olika områden- det är häftigt!

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning- Dialogcafé Varje termin bjuder Barn och utbildningsförvaltning in förskolans kvalitet & processutvecklare, pedagogistor, specialpedagoger, skolans specialpedagoger och förstelärare till dialogcafe. Vi får lyssna på forskare från olika universitet och under våren har alla handlat om formativ undervisning och bedömning. Efter en timmes föreläsning är det dialog i små grupper kring frågeställningar kopplat till formativ undervisning. Avslutningsvis är det återkoppling och frågor där alla får ta del om vad som lyfts i olika grupper. Alli Klapp- filosofie doktor vid Göteborgs universitet. Hennes forskningsintresse handlar om frågor kring betyg, betygssättning och bedömning i skolan och hur de påverkar elevernas prestationer och motivation. Lärares bedömningspraktik har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för att påverka hur väl elever lyckas i skolan. I bästa fall kan den leda till ett ökat lärande och bättre prestationer hos elever - i värsta fall till minskat lärande och sämre prestationer. Hur elever bedöms i skolan påverkar deras syn på sig själva, deras självkänsla, hälsa och livsval. Eftersom betyg i Sverige används som instrument för urval till vidare utbildning har de stor betydelse för elevernas framtida liv. Frågan är hur bedömning och lärande förhåller sig till varandra. Hur kan vi som pedagoger i förskolan verka för en positiv utveckling och lärandeidentitet hos våra barn och utifrån rådande styrdokument? (texten tagen från inbjudan till föreläsningen) Formativ bedömning/undervisning * Att se framåt - ”feed forward”- ge kommentarer * Fokus på lärandeprocessen * Vart ska barnet/eleven? * Ge information till barnet om hur vi kan komma framåt * Inte använda betyg/poäng

Vi kan synliggöra kvaliteter i varandras kunnande i förskolan, tex vi frågar Oscar för jag vet att han kan mycket om det. Det ska vara tillåtande att misslyckas för då kan vi tillsammans hitta nya strategier för att lyckas. När barnen ges hög grad av delaktighet och inflytande i verksamheten utvecklar barnen en tro på sig själva och får ett förändrat kunnande kring det vi undersöker. När vi ger barnen tid att fundera och reflektera över deras upplevelser, lärande och erfarenheter ger vi möjlighet att göra sin röst hörd och vi som pedagoger får veta hur barnen tänker och har lärt om det vi undervisat om. Människans inre motivation- att göra saker för att sin egen skull, är kärnan i lärandeprocessen. Forskning säger att alla oavsett ålder och landstillhörighet mår bra och lär bättre av positiv bedömning. Positiv bedömning är formativ, det kan vara feedback av hög kvalitet genom video, konkret text eller muntligt berättande, vad var bra och vad kan förbättras, hög grad av inflytande. Negativ bedömning är summativ, poäng, betyg, yttre belöningar, låg grad av inflytande.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning- Dialogcafé Christian Lundahl är professor vid Örebro universitet. Christian bedriver f o r s k n i n g o m p r o v, b e t y g o c h intelligensmätningar i ett historiskt och internationellt perspektiv. Han undervisar också vid lärarutbildningen och re k t o r s u t b i l d n i n g e n k r i n g s t a t l i g styrning, utvärdering och bedömning och anlitas ofta som föreläsare i utbildningsoch kompetensutvecklingsammanhang.

* som ger förklaringar som leder till ännu djupare förståelse och undersökande. * som utmanar barnens kunskaper och uppfattningar. * som får barnet att anstränga sig mer och höja ambitionsnivån Forskning säger att återkoppling gör att barnen lär mer och det främjar motivationen.

Bedömning är ett av de effektivaste pedagogiska redskapen för att utveckla elevers lärande - förutsatt att bedömningen genomförs på ett bra sätt. Pedagogens roll är helt avgörande för om bedömningar ska främja eller hämma lärandet. En aspekt av bedömning, som vi blivit allt mer medvetna om på senare tid, är inte bara att den är korrekt och rättvis utan att den är utformad på ett sätt som gör att eleverna blir motiverade och etablerar ett ”growth mindset”. En ytterligare viktig aspekt av bedömningen är att pedagogen gör den för att lära om den egna undervisningen och hur den har fungerat. (texten tagen från inbjudan till föreläsningen)

Hur vet vi att barnen förstår återkoppling? beroende på förutsättningar och sammanhang kan vi fråga barnen, vad ska du göra nu ? förstår du varför?

Det finns olika syften för återkoppling till barnen * som synliggöra barnens styrkor genom att bekräfta, uppmuntra och motivera till fortsatt lärande. * som rättar till konkreta misstag på ett formativt sätt.

Feedbacken från där jag är till målet. När pedagogen ger feedback till barnen, ger vi strategier för att närma sig målet.

Bekräfta det som är bra och tala om varför Vad behöver förbättras och utvecklas och varför

Kan barnen på förskolan ge varandras feedback på deras bilder, konstruktioner, experiment och skapelser? Utmanade följdfrågor så barnen får tänka vidare och uttrycka sig på olika sätt. Jag har sett dokumentationer där barnen frågar varandra, Hur gjorde du där? Varför byggde du så? Kan du lära mig att göra likadant? Jag satte fast min arm på min lerfigur så här, har du testat att göra så? ( Jenny kommentarer)

Gör barnen delaktiga kring målet, vad är syftet med detta. Det ska vara meningsfullt för barnen.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning- Dialogcafé Åsa Hirsh är lektor i pedagogik vid högskolan i Jönköping med särskild inriktning på frågor om bedömning och skolutveckling. Åsa är involverad i projekt som handlar om lesson och learning study som metoder för lärardriven skolutveckling i Sverige och Tanzania. För närvarande arbetar hon även med forskningsprojektet Kollaborativ Formativ undervisningsanalys - professionsdriven skolutveckling som involverar hela lärarkollegier. Ett särskilt intresse i detta projekt riktas mot förstelärares roll som mellanledare i skolutvecklande processer. Parallellt med det projektet är Åsa involverad i att för Skolforskningsinstitutets räkning ta fram en forskningsöversikt om feedback i skrivutvecklingsprocesser på grundskoleoch gymnasienivå. (texten tagen från inbjudan till föreläsningen) Åsa pratade om begreppen undervisning och bedömning som är två begrepp som inte använts i förskolan men nu kommer användas mer och mer.

Undervisning är målstyrda processer, ett inhämtande av kunskap och värden. Det finns en avsikt kopplat till ett kunskapsmål. Bedömning är en process där läraren får information och värderar barnens kunskaper och färdigheter. Informationen kan användas i olika syften. Ett syfte är att förändra och förbättra undervisningen så det blir bedömning för lärande. Hon menar att undervisning och bedömning pågår hela tiden i alla processer. I många sammanhang får barn och elever feedback som handlar om hur de behöver förändras för att prestera bättre. Vi måste ställa oss frågan : Hur kan undervisningen förändras för att skapa bättre möjligheter för lärande? I förskolan är vi en bra bit på vägen, när vi förändrar miljön och organisationen på dagen för att möjliggöra för barnen att bli sitt bästa jag och lyckas.

Barn är inte utan blir i ett sammanhang.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning Låst och växande tankesätt- Carol Dweck Flera av föreläsarna på dialogcafeen och James Nottingham har berättat om Carol Dwecks forskning på mindset. Nedan kan ni läsa mer om detta. Text och bild kommer från Region Halland, Välmående ger resultatmodullen Mindset. Carol Dweck är en amerikansk psykologiprofessor som ägnat hela sitt yrkesliv åt att ta reda på hur vår inställning till våra förmågor och brister påverkar vår motivation. Hon menar att det i huvudsak finns två olika mindset (Dweck, 2006). Med ett låst mindset upplever man att ens egenskaper och förmågor är medfödda och stabila. Med detta tankesätt tolkar vi vår kreativitet, vänlighet, intelligens, ledarförmåga och så vidare som förutbestämda egenskaper och talanger – ungefär som vår ögonfärg. Eftersom möjligheterna att förändra dessa egenskaper är mycket små, påverkar det våra beslut. Det får oss till exempel att undvika utmaningar och istället ägna oss åt det vi med våra personliga egenskaper redan kan hantera. Ett växande mindset är det låsta tankesättets motsats. Våra egenskaper och förmågor ses som något som kan utvecklas över tid och med träning – precis som våra muskler. Detta innebär inte att man tror att alla människor föds exakt lika och har samma utgångsläge, däremot har man insikt om att ingen föds duktig, utan att färdigheter är ett resultat av det vi tränat på.

använda dig av när du vill jobba med de områden där ett låst tankesätt råder. Länge trodde man att hjärnan bara utvecklas under de första åren i livet. Om det var sant skulle det betyda att möjligheterna att förändras i vuxen ålder är begränsade. Idag vet vi mer om hjärnan, och forskare är nu överens om att hjärnan förändras genom hela livet. Neurovetenskapen visar även att hjärnaktiviteten ökar hos dem med ett låst tankesätt när de får information om hur de presterade. De skiljer sig från dem med växande tankesätt vars hjärnaktivitet ökar när de får återkoppling på hur de kan göra bättre till nästa gång. De med låst tankesätt fokuserar alltså mer på hur andra dömer dem, medan de med växande tankesätt fokuserar på hur de kan lära sig mer – med andra ord: hur de kan få sina hjärnor att utvecklas i den riktning de vill (Gazzaniga, Ivry & Mangun, 2009).

Det är inte helt ovanligt att en och samma person känner igen sig i att både ha ett låst och ett växande mindset. Det vanliga är att du inom ett område har ett växande tankesätt och inom ett annat är fast i det låsta. Genom att identifiera de områden inom vilket ett växande tankesätt dominerar kan du lära dig mycket som du sedan kan

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning- Karin Gandini VISUELL KOMMUNIKATION-skärpa blicken och lita på ditt hjärta När vi ska berätta något måste vi fundera över: VAD är det för typ av berättelse/information vi vill förmedla ? (veckobrev, info broschyr, synliggöra ett undersökande) VEM berättar vi för? ( kollegor, barn, vårdnadshavare, politiker osv) HUR ska vi berätta? ( bildspel, i skrift, film, via bilder på en vägg mm) VARFÖR vill vi berätta och förmedla detta? Om vi brinner för det vi vill berätta så blir berättelsen mer “målande” och innehållsrik. Ett tips kan vara att tänka på vem du skriver till. Tänk på en vårdnadshavare och formulera din berättelse till den personen eller tänk att du samtalar med skärmen/pappret när du skriver. Tänk också på varför är det viktigt att förmedla just detta? Ditt syfte

När vi sammanställer en dokumentation från tex en utflykt, experiment stund är det värdefullt att tänka på variationen av bilder. Bilderna ska inte se snarlika ut. Tänk på att ha en bild som visar •hela gruppen *ett barn •två barn i samspel *pedagog och barn tillsammans •en blick *nära bilder på vad barnen utforskar •stämningen tex väder *nära föremål •svart-vita bilder blandade med färg •tänk på kontraster nära- långt håll, många bilder- få bilder

För att berättelsen ska bli intressant och attraktiv måste vi ha en •berättelse/story, det kan vara en bild eller en bildserie •synliggör något unikt, något som är extra viktigt hos oss på vår förskola •våga göra urval av bilder och texten. Mängden är inte intressant •variation av bilder Denna form av dokumentation passar bra att ha i hallen för att locka in besökare, som info broschyr eller till en utställning.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning- Karin Gandini Vilken text lockar en läsare? Tema vatten eller Vart tog pölen vägen? , När blir jag sugen på att läsa vidare?

För att synliggöra bilder kan vi använda olika forum: bilder, bildspel, word, pages, film, Imovie, keynote, powerpoint, podcast, social medier, google presentation.

Tänk på om det är bilden eller texten som ska tala. Om det är bilden som ska berätta så är den i fokus och texten lite mindre, annars är det tvärtom. Vi kan koppla ett ord eller ett begrepp till bilden. Det behöver inte alltid vara en hel mening eller en lång berättelse. Det beror på ert syfte och mottagare. Tänk på VEM, VAD, HUR, VARFÖR frågorna.

En berättelse ska beröra och kunna gå att dela med någon på något uttryckssätt När vi grupperar bilder på en vägg, tänk på att sätta bilderna i block. A3, A4, A5 det är lättare för ögat att läsa. När vi sätter bilder i ett bildspel på rad, tänk på att bilderna har samma höjd men olika bredd. Våga även ha vita ytor i ett bildspel Använd samma typsnitt men ändra fetstil, kursiv och färg för att markera ord.

Tex värdeord som är viktiga på er förskola.

Om ni har många värdeord på förskolan men fördjupar er i några en viss termin kan ni tex. skriva dem ni fördjupar er med svart och göra de andra med grå färg. På så sätt synliggör ni orden i ett sammanhang. Det skulle kunna vara en bild på ett barn som lockar fram en spindel från stubbe och då finns ordet Nyfikenhet tillsammans med bilden.

Vi ska tänka på att vår dokumentation är vår egen fortbildning och en del i det systematiska kvalitetsarbetet. När de inte får plats på väggen längre sätt in det i en pärm. Men låt pärmen vara tillgänglig för er och barnen för att kunna göra återkast och se progression i lärandet.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning

Projekterandet - verktyg för kooperativt lärande föreläsare: Maria Löwdin-Ekman, förskollärare, Anna Söderström Ahrborn, pedagogista Från inbjudan: “Varje barn har möjlighet att utveckla en stark identitet och nya kunskaper. Om hur man kan använda projekterande och pedagogisk dokumentation som verktyg och att ge barn möjlighet till inflytande och delaktighet i planerandet av sin egen verksamhet. Hur man kan lära tillsammans på många olika sätt i ett projekt om hållbar framtid.” anteckningarna nedan är förda av Camilla Välimäki Föreläsningen utgår från Reggios riksprojekt - hållbar framtid. Viktigt att tänka tillsammans med barnen om framtiden - det är deras framtid. Ta tillvara barnens tankar - Barnen ÄR framtiden. Våra värden måste vi granska och undersöka varje år/ i relation till varje unika barngrupp. Värden som demokrati och delaktighet kan inte läras in. De måste upplevas/ praktiseras. Det är viktigt för de yngre barnen att få skapa relation till det “nära runt omkring”. Pedagogik och organisation hänger ihop och är varandras förutsättningar (gruppkonstellationer/ fysiska utrymmen/ material/ tid mm): Hur organiserar vi för att barn får projektera/ undersöka hela dagen? Rikta fokus mot det som barnet tittar på. Vi ska inte (i första hand) titta på barnet. Barnet i förskolan från 1 år till 6 år kan sägas vara ett “identitets och kompetensprojekt”. I de olika grupper (beroende på ålder) som barnet under sin vistelse på förskolan deltar i genomsyras av samma värden men med olika innehåll som verktyg. Frågorna ger förutsättningar. Hur skickliga vi är på att formulera frågor blir avgörande för projektets kvalitet. Använd öppna frågor som möjliggör för barnen att vara nyfikna/ hamna i reflektion / möjliggör för att ställa hypoteser/ bidra med tankar. Vi har ett stort ansvar att skapa en verksamhet i vilken barnen kan lyckas. Att projektera kan ses som en förmåga att utveckla tankar och idéer. Barnen har rätt att lära sig att lära. Projekterandet blir ett medel för detta.

NR 6 ● MAJ 2017

Fortbildning forts… Viktigt att barnen känner att vi tar deras frågor på allvar.

Möjliggöra för alla barn att bidra på något sätt i projektet . Jobba i halvgrupp/ helgrupp/ 3 - 4 barnsgrupp. Det måste få lov att se olika ut. När ser vi att det bränner till? När börjar barnen förhandla och driva undersökandet på egen hand? När vill barnen vara ett “vi”? Omkring vilka saker/ frågor samarbetar de? Vilka pedagoger behöver barnen? Börja där det är kul. Gör roliga saker tillsammans för att få gemensamma, positiva upplevelser. Identitet och kompetensutveckling hänger intimt ihop och förutsätter varandra. Vi har en stor skyldighet att möjliggöra för barn att tänka och tro stort om sig själva - att se på sig själva som någon som kan och som är att räkna med. Hur erbjuder vi barnen att lära på många olika sätt (100 språklighet). Hur kan olika uttryckssätt berika varandra? ( ex teckningar + Ipad, konstruktion + måla) Vi kan aldrig få alla barn intresserade av samma sak samtidigt. Vi måste ha olika ingångar. Någon är intresserad av konstruerandet, någon är intresserad av berättelser om det som undersöks, någon annan av att teckna med utgångspunkt i det vi projekterar om osv. Alla barn har rätt att utvecklas/ få ett förändrat kunnande. Skapa möjlighet för alla barn att uppleva sig som kompetenta. För att vi ska kunna följa en process mer fördjupat måste vi välja ut vad vi vill följa/ välja ett fokus. Vi behöver kontinuerligt reflektera över: stödjer den organisation vi har vår idé? Meningsfullhet viktigare än lustfyllt. Viktigt att fråga sig i alla lärprocesser: “Vad skulle hända om”…( tex. vi gör så här i stället/ vi använder det här materialet osv) . Vad fick vi syn på som vi inte visste förut? Dokumentation blir ett stöd för gruppens processer och stödjer delaktighet.

NR 6 ● MAJ 2017

Så kan man också tänka… Följa barnens intresse Jag reflekterar ofta och gärna omkring hur valet av ord påverkar oss. Häromdagen gjordes jag uppmärksam på skillnaden mellan intresse och intressen i en diskussion omkring att följa barnens intressen kontra att följa barnens intresse. Skillnaden kan vid en första anblick tyckas liten, ja, kanske till och med obefintlig men i vårt uppdrag som undervisare, ledare och iscensättare av pedagogiska aktiviteter och miljöer tror jag vi har mycket att vinna på att upptäcka och förstå skillnaden. Hur vi tolkar och förstår begreppet “att följa barnens intresse(n)” får betydelse. Tänker vi att det är barnens intressen vi ska följa kan det bli både rörigt och svårt. Har vi drygt 20 barn i vår barngrupp kan vi möta 20 olika intressen. Och intressena kan ju dessutom variera från vecka till vecka. Tänker vi däremot att det är vi vuxna som - utifrån våra tankar om vad som kan vara roligt, intressant och angeläget att undersöka (bland annat med utgångspunkt i våra utvecklingsområden) - äger mandatet att initiera ett projekt får vi en annan ingång. Då kan vi redan före sommaruppehållet börja tänka omkring vad vi vill välkomna våra barn (gamla och nya) till. Vilken miljö behöver vi skapa som stödjer det projekt vi har valt?Vilket material blir viktigt? Vad behöver vi själva kunna och förstå om innehållet för att kunna inspirera och utmana barnen? Vilka möjligheter för barnen att lära och utvecklas kan vi se? Vilket lärande vill vi främja? När barnen sedan är på plats kan vi börja rikta fokus på deras intresse. Vad är det i vårt valda projekt som lockar och väcker nyfikenhet? Vad “hettar till”? Vad är det som barnen tycker är intressant? Citatet nedan tänker jag bringar klarhet i frågan om huruvida det verkligen är ok som vuxen att välja inriktning i till exempel ett projekt. /cv Från boken “Barn och naturvetenskap” Elfström mfl. S. 89 “ Vad är det som barnet/ barnen undersöker och vart riktar de sin energi? Om man säger att man ska utgå från barnens intresse, kan det lätt missförstås som om det enda som skulle duga är att barnen själva ska komma och föreslå något de vill undersöka. Vi menar emellertid att man som lärare kan föreslå eller bestämma vilket område eller fenomen barngruppen ska jobba med. … När man kommit fram till vad som ska undersökas och satt igång en aktivitet eller uppgift måste man som lärare lyssna in hur barnen intresserar sig för området. Vad vet de redan? Vad verkar de vilja undersöka?”

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Spetsen på triangeln kan vara uppe eller ner- Ängens förskola Ängens förskola har arbetat med projektet att undersöka, utforska och förstå naturvetenskap tillsammans i gruppen. I början av läsåret erbjöd pedagogerna olika bygg och konstruktions material. Barnen visade intresse för Magnetic materialet som består av former. Barnen pratade om formerna och s a t t e s a m m a n o l i k a m ö n s t e r. Pedagoger na bestämmer sig för att erbjuda aktiviteter och material med fokus på former. Pe d a g o g e r n a b ö r j a r m e d a t t e r b j u d a bilder av former och de pratar om formernas namn. Barnen visade ett stor t intresse för fyrkanten som de sa i början, det tog inte lång tid innan ordet kvadrat användes av barnen istället. De gick på kvadrat jakt och dokumenterade vad de hittade på en lista. Vid varje tillfälle som den lilla gruppen har träffats har de star tat med att reflektera över vad de gjorde senast. De u n d e r s ö ke r, u r s k i l j e r, s k a p a r o c h konstruerar kvadrater på olika sätt, klipper kvadrater, fotar kvadrater med appen Cam Quest, bilda kvadrater av olika material och sig själva.

En dag frågar pedagogen om det går att göra kvadrater av lego, barnen funderar en stund och säger Ja det går. De bygger kvadrater på olika sätt av legobitar, det är lätt säger ett barn för lego är hårda och raka. Under året har barnen fått undersöka olika material och dess egenskaper. För att utmana barnen vidare valde pedagogen att plocka fram garn. Kan vi skapa kvadrater av garn? Barnen klippte en lång bit och började forma. Det var svår t, barnen konstaterar att det blir bara en cirkel. Nu vill barnen jobba vidare med cirkeln så de bestämmer de att de ska göra nästa gång. Barnen vill direkt leta cirklar och beskriver

cirkeln som jätte rund. Alla upplever att det är lättare att leta cirklar. Barnen urskiljer cirklar i föremål tex i mitten av en blomma. Går det att forma cirklar av lego bitar, barnen har olika teorier men måste pröva. Ganska snar t upptäcker de att det går inte för det finns inga böjar i legot. Samtalet om olika material for tsätter…..

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Spetsen på triangeln kan vara uppe eller ner- Ängens förskola Utmaningen efter blir att göra cirklar av sin kropp. Barnen funderar en stund och tittar på varandra. Pedagogen väljer att avvakta för att se hur barnen tar sig an utmaningen. Ett barn lägger sig på golvet som en köttbulle och säger nu är jag en cirkel, de andra barnen hänger på. Vid varje reflektion återkommer barnen till sin lista och vad de sagt och gjor t tidigare. Under hösten arbetade de med lutande plan och rulla. där för blev barn och pedagoger nyfikna på vad som rulla av de cirkelformade sakerna. Barnen undersöker skillnaden mellan rulla och snurra. De prövar med sina egna kroppar, hur känns och berättar sin känsla för varandra men också om olika föremål kan rulla eller snurra. De sätter ord på hur de ser ut. Efter ett tag ser barnen ett värde i att skriva en lista på vad som rulla och vad som snurrar. Vid ett tillfälle träffades gruppen ute och då var barnen noga med att deras listor kom med ut. Under hela processen har barn och pedagoger återkommit till det som varit och reflekterat över olikheter och likheter mellan former och begrepp.

Barnen säger själva till när de tycker att d e t ä r d a g s f ö r e n n y f o r m . Vi t a r triangeln bestämmer de. Barnen inspirerar varandra, de berättar hur de tänker. Ett barn säger till sina kamrater spetsen på en triangel kan vara uppe eller nere. Ritar man ett kryss i sandlådan och gör streck runt, blir det trianglar. När de arbetat med alla formerna var för sig erbjuder pedagogerna ”ett hav ” av former och barnen skapar olika saker med formerna, Alla barn fick berätta om det dom byggt och sen rita av det de byggt. Barnen hade olika strategier någon plockade upp formerna på pappret och började rita runt formerna, andra la p a p p re t b re d v i d d e t d o m b y g g t o c h ritade av, När de var färdiga pratade vi om hur de gjor t och om det var svår t. Vi pratade om att man kan göra saker på olika sätt och allt blir lika bra. Barnen utmanas av varandra och av pedagogerna till nya upptäckter. Hela tiden finns det någon nära som lyssnar in och ger feedback på barnens tankar och ideer.

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Barnen ger varandra feedback på Klädnypan Formativ undervisning. Kollaborativt lärande. Inkluderande undervisning. Nya begrepp i vår Falkenbergska förskolevärld. Eller? När vi benar ut och börjar förstå begreppen så inser vi att det inte är något nytt eller konstigt. När vi ser det med lite förenklade ögon börjar man inse att detta är ju något vi redan jobbar med och får vara med om exempel på varje dag. Det gäller bara att plocka på de rätta glasögonen, se och reflektera.

svängde projektet. En dag hade vi lånat en uppstoppad kråka från Tullbroskolan som vi tänkte måla av. Vi, jag och ett gäng 4-5 åringar, studerade den på bästa Reggio Emilia-vis, tog tag i grafikstiften och skred till verket. Alla satte igång att rita samtidigt som det pratades om näbb, klor, ben, fjädrar, vingar och allt annat vi såg fanns på fågeln. Alla utom ett barn.

Blev ombedd av pedagogistorna att dela med mig av ett enkelt exempel från förskolevardagen där man lätt ser vad det handlar om. Exemplet visar på formativ undervisning. Eller inkluderande, kollaborativt lärande...hur var det nu? Allt hänger ihop. Begreppen är beroende av varandra. På Tullbro förskola, avdelning Klädnypan blev vårt cirkelprojekt plötsligt ett fågelprojekt när barnen en dag såg cirklar uppe i träden på utflykten. Några av barnen i gruppen visste minsann att de där cirklarna var fågelbon, och så

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Barnen ger varandra feedback på Klädnypan - Jag kan inte, det går inte! muttrar hen först tyst för sig själv och sedan allt högre. Detta medan pennan far hit och dit i cirklar och annat över pappret. När alla är färdiga och vi tittar tillsammans på teckningarna säger barnet igen att hen inte kan måla en kråka. Jag funderar lite på om jag vågar ge mig in i det jag tänker på. Nämligen att låta barnen hjälpa varandra genom konstruktiv feedback. Jag säger “vågar ”, eftersom jag samtidigt tänker att det kan bli så fel. Tänk om n å g o n a v ko m p i s a r n a s ä g e r a t t h e n verkligen inte kan, eller att det är fult. Jag förstår ju att självför troendet inte är på topp just nu när barnet så tydligt visar att hen känner sig misslyckad och besviken. - Det verkar inte som om du var så nöjd med din teckning? säger jag. - Nä, jag kunde inte. Det gick inte! - Hur kan vi hjälpa N att måla en kråka, frågar jag de andra barnen. - Du kan ju måla en näbb på den. Då blir det en kråka, säger ett av barnen till N.

N väljer att börja om på ett nytt papper och målar en näbb. Sedan blir det verkligen en hel kråka. Kompisarna tittar på när den fina kråkan växer fram på pappret och ger vidare små tips och positiva kommentarer under tiden. - Titta, jag kunde ju! Jag kan, jag kan! säger N sedan stolt och skrattar lyckligt. - Jag sa ju det, konstaterar barnet som först gav näbbtipset. At t s e d a n u n d e r d a g e n h ö ra b a r n e n berätta den lyckliga historien både för kompisar, andra pedagoger och föräldrar var en sådan där fantastiskt PK (pedagogkick, alltså….!). Barnen var så stolta både över att ha lär t sig något nytt och att ha kunnat lära ut! Så enkelt och så tydligt. Så formativt, kollaborativt och inkluderande…… ;)

A n n e t te L i n d b e rg , K l ä d n y p a n , Tu l l b ro förskola.

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Formativ undervisning på avdelning Stjärnan på Vessigebro förskola Barnen bygger torn och undrar hur högt det är. Det blir ingången till att utforska mätandets princip. Linjalen blir den första måttstocken. Eftersom den inte är tillräckligt lång behöver den användas många gånger. Pedagogerna införskaffar måttband och tumstock och försöker synliggöra måttenheterna cm och meter för barnen. Alla barn får mäta sig och sätta upp ett band motsvarande sin egen längd på väggen.

Efter ett tag märker pedagogerna att barnen börjar tappa intresset. Barnen erbjuds erfarenheter att mäta med kaplastavar, magneter, pärlor, plastband, sina kroppar, händer och fötter. Införandet av fler måttstockar ger nytt liv åt projektet.

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning fortsättning …

Utvärdering Barnen säger att de helst mäter med sina kroppar. Pedagogerna konstaterar att det här med standardiserade mått som cm och m är abstrakta för barnen, så det behöva andra måttstockar för att barnen ska kunna utveckla förståelse för mätandets princip. Enligt Sterner behöver barn många erfarenheter och förtrogenhet att mäta med informella enheter för att utveckla förståelse för mätandes princip. När de mäter hur långa de är kanske de väljer att mäta eller jämföra med ett antal kaplastavar (Små barns matematik s.112)

Pedagogistan anser att det finns vinster med att pedagogerna har använt sig av flera olika sorters måttstockar. Ibland räcker det med att kunna uppskatta, men ibland behöver man få till ett mer exakt mått. Att pedagogerna kontinuerligt utvärderar och förändrar sin undervisning utifrån barnen agerande är en förutsättning för det systematiska arbetet. Det är ett sätt att ta sig an begreppet formativ undervisning. / Camilla Karlsson

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning Formativ feedback på Äppelbacken I förra numret av “Förskola i vår tid” synliggjordes ett matematikprojekt från Ullareds förskola/ avd Äppelbacken . I projektet har man bland annat arbetat med mönster, former och med att på olika sätt uppmärksamma likheter och olikheter. Bilderna nedan visar hur man i projektet möjliggjort för de yngre barnen att utvecklas genom formativ feedback.

NR 6 ● MAJ 2017

Formativ undervisning

NR 6 ● MAJ 2017

100 språklighet I Centrum Nord fortsätter vi i höst med vårt fokusområde estetiska lärprocesser. Jag tänker att begreppet “tål att tittas närmare på”. Vad kan det innebära att vara i en estetisk lärprocess? I estetiska lärprocesser är materialet viktigt. De material vi erbjuder i processerna möjliggör olika lärande och vi behöver tänka om och inför dessa erbjudanden.Vad är det vi vill att barnens ska få möjlighet att lära/ uttrycka med det “språk” vi erbjuder? Vilken potential tänker vi kan finnas i de olika materialen? Vi behöver också tänka omkring hur olika uttryckssätt kan komplettera varandra i vår strävan att i vår verksamhet erbjuda så gynnsamma förhållanden som möjligt för lärande. I Skolverkets skrift Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan (s. 23) tycker jag man ger en bra bra beskrivning av varför det blir viktigt att erbjuda olika uttryckssätt/ språk för barnens möjlighet att lära: “De estetiska ”språken” och uttrycksformerna är viktiga för att kunna bredda, spänna ut och intensifiera det område som man undersöker. I varje översättning från ett språk eller ett uttryck till ett annat skapas en ny form av medvetenhet kring det fenomen som utforskas: ett träd som ritas, görs i lera eller ståltråd och papier-maché gör att barnen förstår nya aspekter av vad ett träd kan vara. Kunskap uppstår tillsammans med de olika materialen och i översättningarna mellan materialen. Materialens olika uttryck bidrar till att skapa nya kunskaper, både om träd och om materialet självt. På så sätt blir det möjligt att pröva olika sätt att tänka och göra och därmed flyttas gränserna för det som utforskas.” fortsätter på nästa sida…

NR 6 ● MAJ 2017

100 språklighet

forts… Kommer ni ihåg från er egen skolgång när vi lärde oss (ja, gjorde vi egentligen det? Lärde vi oss det som våra lärare faktiskt undervisade om?) om planeterna i vårt solsystem? Hur många av oss kan idag berätta om hur de olika planeterna förhåller sig i avstånd i relation till jorden? Vilken planet ligger närmast? Och vilken planet ligger längst ifrån? Jag kan det inte! I mitt fall lärde jag mig detta via en text/ en lärobok och antagligen var det viktigt att kunna inför ett prov. Nu funderar jag så här: Vad hade förändrats i mitt lärande OM min lärare hade erbjudit oss elever fler sätt att lära om vårt solsystem? Låt säg att vi hade skapat i papier maché, vi hade målat och ritat. Vi hade arbetat tillsammans,beskrivit och berättat för varandra och vi hade kanske dramatiserat och gestaltat. Jag vet ju inte - men jag tror att mitt lärande hade vidgats och kanske kunde jag ha svarat på det där idag, hur planeterna tar plats efter varandra i relation till vår egen planet. När jag tänker tillbaka på min egen skolgång tror jag att det finns en mängd undervisningstillfällen som hade vunnit på att genomföras med utgångspunkt i det 100 språkliga perspektivet. Det är lite spännande att tänka så. Och det är fantastiskt att tänka på alla de möjligheter som ligger i ett sådant perspektiv. Jag ser mycket fram emot vårt fortsatta gemensamma fokus och den potential (och det hopp) som ryms däri./ Camilla V

NR 6 ● MAJ 2017

Pedagogiska tips Barnen på Hjortbergs förskola har varit varandras konstnärsvänner. I deras projekt har de arbetat med ”sagan om någon”. Barnen har upplevt och gestaltat sagan på olika sätt. En grupp fastnade för katten och har ritat och målat katter. När barnen har ritat katter har de varit varandras konstnärsvänner. De har gett varandra feedback genom att säga vad de ser på bilderna, utmanat varandra kring hur de kan utveckla bilden och frågat varandra vilka tekniker och metoder de använt för att få till olika detaljer. Pedagogerna berättade att de var lite oroliga för hur det skulle tas emot av barnen och vad barnen skulle säga. De introducerade detta ordentligt genom att berätta att konstnärer har konstnärsvänner som de frågar om hur de kan utveckla sina bilder för att få fram mer detaljer. De säger bara snälla saker till varandra som gör att bilderna blir bättre. Barnen förstod direkt hur de skulle göra och har utmanat varandra till att fortsätta med sina bilder och göra detaljer tydliga. När barnen ser på sina bilder från första tillfället så syns en stor progression.

De yngsta barnen på I ur och skur är väldigt nyfikna och intresserade av böcker. För att tillgodose barnens intresse för böcker iordningställde pedagogerna en boklåda och bänk i hallen. Barnen är i hallen ganska mycket tid under en dag och nu kan barnen sitta och läsa medan de väntar på att de kan gå ut eller om de vill ha hjälp med påklädning. Barnen använder läsplasten väldigt mycket,

På Hörselförskolan har barnen visat ett stort intresse för fåglar. På gården och i skogen har barnen uppmärksammat fåglarna deras likheter och olikheter. Inne på förskolan har en lärvägg vuxit fram där barnens frågor kring fåglar varit synliga. En dag när de gick till skogen hade vi med Anders som är fågelskådare, som en av personalen känner. Vi hade med kikare, fågelböcker och appen "Kvitter" som vi laddat ned. Vi såg och hörde olika fåglar och Anders svarade på våra frågor. Han berättade också om varför fåglar har fjädrar, vad fåglar kan äta, varför fåglar har näbb; ja vi fick svar på det mesta! En rolig och lärorik förmiddag i skogen, de hade mycket att prata om när vi kom tillbaka till förskolan. Att bjuda in en ”annan kunnig person” utifrån har varit väldigt givande för både barn och vuxna.

NR 6 ● MAJ 2017

Litteraturtips Pedagogisk litteratur

Jag vill tipsa om den här boken: "Utvärdering och pedagogisk bedömning i förskolan." Boken är indelad i tre delar och varje del är i sin tur indelad i kapitel som kan läsas i den ordning man själv önskar. Boken har fokus på uppdraget att dels kontinuerligt utvärdera vår verksamhet, dels följa upp, dokumentera och analysera varje enskilt barns lärande och det komplexa i hur båda dessa delar förutsätter varandra. I och med bokens indelning i fristående kapitel är den lättläst. Den väcker mycket tankar värda att lyfta och reflektera i arbetslaget. Jag tycker boken är angelägen och viktig i samband med att kommunens kvalitetsindikatorer tas i bruk./ c.v Boken finns att låna på biblioteket. Från boken: "För att kunna bedöma om verksamheten överensstämmer med de målbeskrivningar som finns i läroplanen samt på vilket sätt verksamheten behöver utvecklas ska förskolläraren tillsammans med kollegorna i arbetslaget observera, dokumentera och analysera barns lärande, utveckling samt förändrade förmågor och kunnande” s. 134  …  “Flera forskare (Eidevald, 2013;Vallberg Roth 2010, 2012; Bjervås, denna volym) visar på risken att i stället för att dokumentera och analysera barns lärande utifrån syftet att utveckla verksamheten, dokumenteras och analyseras barns lärande och utveckling för att kategorisera, bedöma och jämföra barns lärande och kunnande. Fokus i kvalitetsarbetet blir då på resultat snarare än process, både vad gäller det enskilda barnet och verksamheten. Hur ska vi förstå denna konflikt och kan verksamhetsteori vara till hjälp?”s. 135

NNR 6 ● MAJ 2017

Litteraturtips Dessa två böcker har ingått i kursen Pedagogisk dokumentation steg 3 som alla kvalitet och processutvecklarna går. Kvalitet och process utvecklarna har böckerna så fråga någon av dem om ni är intresserade av att låna och läsa dem. Pedagogisk litteratur

Pedagogisk litteratur

Glädjen i att förstå av Kerstin Bergöö och Karin Jönsson

Att läsa och skriva av Carina Fast

Hur kan pedagoger på ett jämställt och demokratiskt sätt ge barn möjlighet att inte bara läsa och skriva om världen utan också att samtala, läsa och skriva fram en annorlunda och förändrad värld?

Barn växer upp i rika textvärldar som de funderar över, lever sig in i och utforskar för att förstå. Inte minst skriftspråket väcker deras förundran. Det är därför viktigt att förskolan kommer barnen till mötes och bygger vidare på de erfarenheter och kunskaper barnen har om bilder, symboler och andra skriftspråkliga uttryck.

I den här boken beskriver författarna en aspekt som ofta får alltför lite fokus i arbetet med yngre barn, nämligen ett demokratiskt och kritiskt språkarbete kring sociala rättvisefrågor – s.k. critical literacy.

I denna bok presenteras en forskningsstudie förlagd till förskolan Plantan.I ord och bild låter Carina Fast

Kärnan i ett sådant arbete är att barnen undersöker texter av alla de olika slag som omger dem med fokus på makt, genus, etnicitet och rättvisa: Vem är det som talar i texten? Vad säger texten oss? Varför? Skulle det kunna vara på något annat sätt? (text från adlibris hemsida)

både barn och pedagoger komma till tals samt förklarar hur den praktiska verksamheten här går hand i hand med teorier om barns läs- och skrivutveckling.

Boken ger många exempel från förskolor runt om i världen hur viktigt det är fördjupa sig i och förstå de texter som finns kring barnen tillsammans med barnen. Att vara genuint nyfiken på det som barnen uppfattar och tolkar. Hur pratar vi med barnen om böcker och texter? När använder vi texter tillsammans med barnen?

skriva. I stället är det den uttryckliga viljan att väcka barnens nyfikenhet på skriftspråket som styr arbetet. I leken och via berättande, i bildskapande och i samband med ny teknik deltar barnen i läs- och skrivaktiviteter som de ofta initierat själva. Här får barnens kreativitet och utforskande blomma och deras självkänsla växa.

På Plantan förekommer ständigt läsande och skrivande utan att pedagogerna har som ambition att lära barnen läsa och

NR 6 ● MAJ 2017

Litteraturtips Trädkramarna på Trollgårdens förskola har arbetat med värdegrunden och att vara en bra kompis utifrån 10 små kompisböcker av Linda Palm. Kompisböckerna handlar om Kanin och Igelkott som är bästa vänner, men ibland kan även vänner bli ovänner. Hur man är mot varandra så att alla ska trivas och känna sig trygga har varit viktiga och omtyckta böcker. Det har blivit många bra samtal, barnen har många förslag och erfarenheter att dela med sig av till varandra. Vi tränar oss också på att lyssna på varandra, vänta på sin tur mm som är grundstenar l Läroplanens kapitel om Normer och Värden. Med hjälp av Kompissolen konkretiserar vi detta. Många av barnen har visat stort intresse och gjort egna kompissolar. Titlarna är Säga förlåt, Dela med sig, Vänta på sin tur, Säga stopp, Lugna ner sig, Lyssna och kom överens, Prata om det, Samarbeta, Sprid glädje och Visa känslor.

Pedagogisk litteratur

Den här publikationen "Spindelblomman" utgiven av Reggio Emilia institutet presenterar 4 olika projekt med barn i åldrarna 1-3 år. Med utgångspunkt i Karin Gandinis inspirerande föreläsning /21 mars om hur vi kan skapa pedagogiska berättelser med tydligt budskap vill jag lyfta dels den publikationen ( men också publikationen “Rumstera” ) ur perspektivet inspiration/ bild/ text/ budskap/ berättelse. I båda publikationerna finns exempel på dokumentationer/ berättelser som kan ge inspiration till våra egna pedagogiska berättelser. Publikationerna finns på Halmstadvägen /pedagogistornas kontor vån. 2 och ni får gärna låna med er dem. Lägg i så fall gärna en anteckning om vem som lånat boken / var boken finns.

NR 6 ● MAJ 2017

Citatet

"Det är vår uppgift att förföra barnen; att inleda dem i frestelse." Ovanstående citat hittar jag i mina anteckningar från en nätverksträff med Per Bernemyr /3 februari - 15. Jag tänker att vi ibland behöver påminna oss om de där orden och att vi tillsammans behöver reflektera över vad det kan innebära i vår förskola, i v å ra p e d a g o g i s k a m i l j ö e r. T i l l v a d bjuder vi in våra barn? Hur skapar vi miljöer som lockar och för för? Gunilla Dahlberg talar om att skapa "oemotståndliga zoner". Hur gör vi det? Hur kan vi iscensätta miljöer att längta till? Hur kan vi iordningställa

material och situationer som liksom ropar på barnen att agera? Hur möjliggör vi med material och miljö för barnen "att komma i stämning”? Med bilden jag har valt som illustration till “citatet” vill jag bjuda in till reflektion omkring just det där: hur kan vi planera för de där miljöerna som uppmuntrar till lek, fantasi, samspel och kommunikation? Hur kan vi skapa miljöer som är omöjlig att motstå... Bilden är från Malmö och dessvärre minns jag inte vad statyn heter men den lockade i vart fall mig (och kanske många andra) att för en kor t stund bli en av musikanterna…..

NR 6 ● MAJ 2017

På gång i kommunen…

Temat på hösten dialogcafeer kommer vara Kollaborativt lärande 5 september kommer denna föreläsningen till Falkenberg, föreläsare är Lovisa Sköldefors. Pedagogista i Haninge

Jennie Skärsäter och Cecilia Jägryd är anställda som pedagogistor i Falkenberg. Jennie kommer arbeta med Maria och Annittas förskolor. Cecilia arbetar med Ola och Daniels förskolor från 1 augusti 2017. Hannan är anställd som förskollärare med ateljerista uppdrag, kopplad till alla förskolorna i Centrum Syd.

Glad sommar och trevlig semester

NR 6 ● MAJ 2017

I NÄSTA NUMMER:

Tema: Kollaborativt lärande

Redaktörer: Pedagogistorna i Falkenberg Ansvarig utgivare: Anette Klang Jensen Telefon: 0346-88 57 72 E-post: anette.klang-jensen@falkenberg.se