DET LUTANDE KORSET I JOKKMOKK

Det lutande korset

TEXT: SOFIE KALODIMOS

Ett stenkast från Jokkmokks nya kyrka ligger Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum. Där kan man ta en virtuell flygtur över

Jokkmokks landskap. Och man startar med att susa genom kyrkans kors.

Korset på Jokkmokks nya kyrka hade lutat i några år. Och efter en storm, då korset lutning blev än värre, kände församlingen att de var nödgade att göra något åt saken. – När jag hade gjort flygresan på museét så sa jag att ’nu förstår jag varför korset lutar’, skojar Viola Walkeapää som jobbar i Jokkmokks församling.

Viola skötte ekonomin och räknade på vad de skulle söka för summa i Kyrkoantikvarisk ersättning. Hon ansökte och ansökan gick igenom. Tillsammans påbörjade hon och församlingens pensionerade vaktmästare Harry Larsson arbetet. Deras antikvariska sparringpartner blev Bertil Thelin på Bebyggelse i Norr.

– VI VAR RÄDDA att korset skulle ramla ner på någon, det var därför vi satte igång med arbetet så snabbt, säger hon.

Någon risk att det skulle ramla ner fanns det inte, men både korset och tornspiran som det satt på var i stort behov av restaurering. Korset är ett kopparklätt ringkors på trästomme och tornspiran var täckt med stålplåt. I skarven mellan de olika materialen hade galvanisk korrosion uppstått, vilket hade fått stålplåten att rosta sönder och därigenom hade vatten läckt in och skapat svåra rötskador i trästommen.

I OKTOBER 2019 lyftes korset ned med hjälp av personalen på Jokkmokks Plåt och Ventilation AB. Viola Walkeapää tycker att det är extra roligt att de har kunnat använda övervägande lokala experter i arbetets gång. Och på en församling med under 4 000 medlemmar kan man tycka att det är otroligt att det ens är möjligt. – Det är fantastiskt att vi lyckades med något så här stort, fast vi är en så pass liten församling. Det är kul att vi har hittat så många lokala förmågor, säger hon.

En viktig och ofta svårlöst del i alla arbeten med gamla kulturhistoriska

Foto: Jokkmokks Plåt AB Foto: Jokkmokks Plåt AB

När korset plockades ner från Jokkmokks nya kyrka för att totalrenoveras upptäckte man att rötan gått långt ner i spiran.

Det lutande korset i Jokkmokk

byggnader är att få tag på grovt och långt virke av hög kvalitet. Här behövdes kärnfura i långa längder (över 8 meter), samt breda och kraftiga plank för inklädnad, dessutom ganska snabbt och torrt. Och det fanns i Jokkmokk färdigt att såga upp hos JokkmokksLog .

BERTIL THELIN PÅ Bebyggelse i Norr är Bebyggelseantikvarie och verksam i Jokkmokk. Han har under många år jobbat tillsammans med Svenska Kyrkan, men säger att det är extra roligt att jobba i ett så pass stort projekt. – Det här ett unikt jobb. Det är stort, problematiskt och något som man som hantverkare troligtvis bara får vara med om en gång under sitt arbetsliv, säger han.

Han säger att jobbet blev så mycket större än någon hade kunnat gissa sig till från början. Det man trodde var en korsrenovering blev en hel tornrestaurering. – Det var förfärande när vi upptäckte att rötan gått så långt ner i spiran, att den var ihålig. Att jobbet ens har gått att genomföra handlar om alla duktiga hantverkare som gjort sitt, säger Bertil. – Harry Larsson är en riktig tusenkonstnär och tillsammans med duktiga timmermän och plåtslagare fick vi ibland gissa oss till hur vi skulle lösa konstruktionen. För att kunna göra det, när originalspiran är genomrutten, behöver man vara en riktigt duktig hantverkare.

I höstas monterades så till slut korset, med ny trästomme, ny kopparplåt och ny stålplåt. För att förhindra ytterligare galvanisering gjorde man en isolering mellan plåtarna. Ringkorsets klot har förgyllts på nytt och man bytte ut stockar och en ny trälök gjordes till spiran. Men eftersom det gamla timret var så ruttet så missbedömde man trädelens vinkel. Det gjorde att korset vreds cirka 20 % medsols jämfört med tidigare. – Det enda som skaver på mig är att korset blev snedställt i förhållande till väderstrecket, säger Bertil. – Lite snett blev det, säger Viola. Men det får vi ta.

JOKKMOKS KYRKA BYGGDES år 1889 och Bertil Thelin önskar att han hade kunnat åka tillbaka till den tiden – för att få se hur de byggde upp tornspiran när inga kranbilar fanns. Nu monterade de en 12 meter lång, färdig del, medan man tidigare fick bygga upp allt på plats. Jag frågar Bertil hur han tror att de kommer göra om 150 år, när det är dags att se över tornet igen. – Då hoppas jag att de läser min rapport så att de justerar korset rätt igen, säger han. ◆