KÄRA TJÄRA

Foto: Norrköpings pastorat Foto: Norrköpings pastorat

Tornet på S:t Olais kyrka har fått sprickor och har börjat luta de senaste åren.

Två väldigt olika projekt pågår i Linköpings stift. I Norrköping rätar man upp ett torn och i Borensberg kokar barn och gamla tjära, i den nybyggda tjärugnen.

TEXT: SOFIE KALODIMOS

Mitt i stan, i Norrköping, tornar S:t Olais kyrka upp. På Drottninggatans trottoar, mellan kyrkan och stadens spårvagnar, står S:t Olais klocktorn – Stadstornet, som det kallas i folkmun. Ett torn som dessvärre har fått sprickor och börjat luta de senaste åren.

Åren 2012 och 2013 renoverade man Stadstornet, som byggdes 1829, och gav det ny puts. Då fanns inga större problem med sprickbildningar. Men i takt med att nya byggnader slagits upp i Norrköping och stora pålningsarbeten genomfördes några hundra meter från kyrkoparken, så började sprickor visa sig i klocktornet. – Vi kan inte bevisa det, men vi är övertygade om att problemen handlar om att man sänker grundvattennivån i stan när man bygger och förtätar staden. Det har det här tornet tagit stryk av, säger Kerstin Holmberg, som är fastighetschef i Norrköpings pastorat.

TORNET STÅR PÅ en stengrundläggning, där ett tidigare, nedbrunnet klocktorn från 1750, stått. Granitstenblocken är inramade av trä. Men när nu grundvattennivån har sänkts med cirka 90 centimeter så har den övre delen av träramen börjat ruttna, och tornet luta. Så länge

Foto: Norrköpings pastorat Foto: Norrköpings pastorat

”I och med att Stadstornet är högt och smalt så blir den lutande vinkeln väldigt obehaglig, även om det bara skiljer några millimeter från ena hörnet till det andra.”

träkonstruktionen var under vatten så var det inget problem, men fuktigt trä i kontakt med luft, ruttnar lätt.

RENOVERINGEN ÄR I full gång. De grundförstärker tornet med 74 pålar som ska ner 12-15 meter, till fast berg. De ska borras och inte slås ner, för att undvika vibrationer och buller i stadsdelen. Hålen är cirka 18 centimeter i diameter. – Det här är en gigantisk grundförstärkning som vi i kyrkan inte ofta behöver jobba med. Normalt, om en byggnad sätter sig, så sätter den sig rakt ner. Men i och med att Stadstornet är högt och smalt så blir den lutande vinkeln väldigt obehaglig, även om det bara skiljer några millimeter från ena hörnet till det andra, säger Kerstin.

När grundförstärkningen är gjord kommer byggnaden få stå, utan att restaureras, under minst ett års tid. Anledningen är att den ska få möjlighet att sätta sig tillrätta innan man lagar sprickorna och putsar fasaden. – Det kan finnas reströrelser, så det är ingen idé att laga putset på en gång. Så tornet kommer se lite tråkigt och sprucket ut minst ett år till, säger Kerstin.

Två betongbalkar ska vila på pålarna som går ner i berget och i samband med att de monteras, görs en arkeologisk undersökning. I parken som kyrkan står i finns nämligen gamla gravplatser och därför har man, tillsammans med Länsstyrelsen, kopplat in en arkeolog i arbetet. Man tror dock inte att det finns gravplatser där klocktornet står. Men det kan finnas andra fornlämningar och föremål i jorden.

TJÄRBRÄNNING

På en annan plats i Linköpings stift, närmare bestämt i Borensbergs pastorat sker ett samarbete mellan stiftet, hembygdsföreningen och en låg- och mellanstadieskola. Dansäterskolan arrenderar en skogstomt där det numera pågår tjärbränning. Det är ett projekt som berör både Svenska kyrkans kulturarv, miljöarbete och ett socialt arbete.

Hembygdsföreningen och skolan har sedan flera år tillbaka haft samarbeten där man tillverkat grillkol som skolbarnen sedan kunnat sälja för att bekosta

→

Foto: Roger Sköld Foto: Roger Sköld

Betongplattan till tjärugnen gjuts. Ugnen gör det möjlligt för kyrkan i Borensberg att utvinna tjära från sin egen skog att använda till träkors, klockstaplar, portar och kyrktak. Ovanpå betongplattan monteras en plåtcistern, för veden, tillverkad av en lokal smed.

skolresor. Syftet handlade från början om att barn och unga ska få möjlighet att knyta personliga relationer med äldre vuxna och genom det praktiska arbetet mötas över generationsgränserna och få förståelse för varandra. När nu kyrkorna i Linköpings stift är i behov av tjära, ser man chansen att ge projektet ytterligare mening.

I BÖRJAN AV 2020 åkte representanter från Borensbergs hembygdsförening och stiftet ner till Småland för att hämta kådrika tallstubbar från kyrkans mark. De har sedan dess legat och torkat. Sommaren 2020 stod tjärugnen klar. Den består av en gjuten platta med en plåtcistern, tillverkad av en lokal smed, där veden ska läggas. Runt det är det uppmurat en ugn efter beskrivning av en tjärugn som byggdes på Gotland på 1980-talet. Teglet kommer från Horns tegelbruk – ett handslaget tegel, som tål höga temperaturer.

Roger Sköld från hembygdsföreningen berättar att de har haft historiskt stöd hos stiftsantikvarien Niclas Fredriksson och från Gotlands Museum. Genom Riksantikvarieämbetet fick de bidrag på 300 000 kronor, mer än de tidigare trott. En orsak till den stora summa tror projektledaren Roger Sköld beror på att det delvis är ett socialt projekt. – Vi tror också att det blir bättre för miljön att bränna tjäran på hemmaplan. I Borensbergs pastorat har kyrkan egen skog och då de vill ha tjära till stora träkors, klockstaplar, portar och kyrktak så kommer de kunna använda tjäran från den egna skogen direkt, säger han.

NÄR TJÄRAN RINNER ur tallveden blir restprodukten grillkol. Så även i fortsättningen kommer skolbarnen kunna sälja kol och få råd med en skolresa i årskurs 6. Men för Roger är det viktigaste utbytet mellan de äldre och barnen och även hantverkets arv. – Det dröjer inte länge förrän det inte finns människor i livet som inte har varit med om tjärbränning. Då är det bra att elever får lära sig den här tekniken och se att det inte är så krångligt. De ser att råvaran tallstubbar blir tjära och grillkol. Jag tror att det är jätteviktigt att både skolbarn och deras föräldrar förstår att man inte behöver gå och köpa allt. Man har tappat förståelse för varifrån material kommer idag. Så självhushållningen är också en viktig bit, säger han. ◆

”Jag tror att det är jätteviktigt att både skolbarn och deras föräldrar förstår att man inte behöver gå och köpa allt.”

Foto: Roger Sköld

Runt plåtcisternen muras en ugn upp med handslaget tegel, från Horns tegelbruk, som tål höga temperaturer.

När tjäran rinner ur tallveden blir restprodukten grillkol som säljs av elever på Dansäterskolan för att bekosta skolresor.

Foto: Roger Sköld