VGMAG 6 by Vinguiden.com

LL G - A TID

GRATIS!

VGMA

VGMAG NR 6 MARS 2015

id e n .co m

MED HJÄRTAT I KAMPANIEN

PAOLO

PATRIK STRÖMSTEN

ÅRETS SOMMELIER 2014

BRÄNNLAND ISCIDER

ÄPPLEN PÅ NORRLÄNDSKA

ngen fegis har nånsin tänkt en enda originell tanke, säger Paolo Roberto under vår intervju i hans hem i Nacka en bit utanför Stockholm när vi träffar honom i februari. Och ska vi finna en röd tråd i VGMAG Nr 6 är det nog ord som vi kan använda. Vi har besökt Riksgränsen och träffat Patrik Strömsten, som blev vald till årets sommelier 2014. Patrik är skidåkaren som hamnade i Riksgränsen och blev vinfrälst, utbildade sig till sommelier och startade Meteorologen Ski Lodge, Sveriges kanske bästa skidhotell. Vi har även besökt Brännland Iscider utanför Umeå. Grundaren och VD Andreas Sundgren har gjort resan från mjukvaruföretag, till att skapa en för svenska förhållanden helt ny produkt. Mot alla odds och mot alla som på förhand dömde ut projektet, har Brännland Iscider nått finkrogarna och en internationell marknad. Sist men inte minst så träffade vi som sagt Paolo Roberto, för att diskutera italiensk matkultur, hans älskade kampanien och att aldrig rädas en utmaning.

VGMAG är en del av Vinguiden.com. Projektledning/AD David Björkén david@vinguiden.com Annonser Magnus Bergqvist magnus@vinguiden.com

D U BES

g ui

d e n.co

Cuvée DEOR Gold Collection från Veneto i Italien är ett mousserande vin med klar, ljusgul färg och fint pärlande bubblor. Fräsch och fruktig smak med rik, härlig mousse. En utmärkt aperitif som även passar till sallader, gärna med skaldjur.

CUVÉE DEOR GOLD COLLECTION 10%VOL, ART.NR 77308 750ML 79KR MOUSSERANDE VIN FRÅN ITALIEN I BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

A TÄLL

HÄR K

ITALIENSK ELEGANS I GYLLENE FLASKA MED GYLLENE BUBBLOR!

www.janake.se

http://utskick.vinguiden.com/cuvee-deor/

Alkohol kan skada din hälsa.

PATRIK STRÖMSTEN PAOLO ROBERTO BRÄNNLAND ISCIDER

DUIT EN FR

A NC

ÖGONBLICK ETT ÅR MED VGMAG E

PIERRETOPPEN VIVE LA FRANCE

6 40 62 86 98

VINGUIDEN BESÖKTE RIKSGRÄNSEN FÖR ATT PRATA VIN OCH SKIDÅKNING MED ÅRETS SOMMELIER 2014, PATRIK STRÖMSTEN.

TEXT OCH FOTO DAVID BJÖRKÉN

et var med skidåkningen allt började. 1985 hoppade Patrik Strömsten av gymnasiet för att börja jobba i disken på klassiska Hotell Lapplandia i Riksgränsen. Inte av en vilja att jobba i restaurangdisken utan för att det gav möjlighet att ägna sig åt skidåkning. PUCKELKARRIÄR

Patrik tillhörde junioreliten i puckelpist och hade precis kommit med i landslagets utvecklingsgrupp för de bästa junioråkarna och ville åka skidor så mycket som möjligt. ”Som ung och fjunig, men förvisso lovande puckelåkare så strösslades inte pengar över en”, säger Patrik. Så då blev det disken på Lapplandia. ”Snabbt upptäckte jag att restaurangen var hotellets nav. Det var liv och rörelse. Rätter som skulle ut snabbt. Organisation. Jag lärde mig massor av att se och lyssna.” Restaurangvärlden var väldigt främmande för Patrik som inte vuxit upp med gastronomi som något naturligt, mer än som ett sätt att fylla på energiförråden. ”Första gången jag åt på restaurang var nog under nån hockeyresa som fjortonåring”, fortsätter han.

AVDELNING SVINDYRA AMERIKANSKA KULTVINER. SINE QUA NON OCH HARLAN ESTATE. VINKÄLLAREN ÄR VÄLDIGT MYCKET EN EGOTRIPP FÖR PATRIK.

Efter något år i disken avancerade Patrik Strömsten och blev ”buffénisse”, som han kallar det. ”Jag hade sett hur det fungerade i köket och hade lärt mig mycket så helt plötsligt var jag det nya ’bufféstjärnskottet’ och fick ansvara för buffén” ”Och så småningom fick jag lära mig att bära tallrikar och började servera”, berättar Patrik. ”Jag lärde mig snabbt de få vinerna som fanns på vinlistan och kände mig cool när jag kunde rekommendera den där Riojan till rensteken.” ”Men den värsta kallduschen kom när jag skulle servera några från en känd mediefamilj. De frågade efter sherry och jag trodde de frågade efter körsbär. Jag gick till bordet och kände mig cool men gick från bordet och kände mig som en åsna”. VINBÖCKER OCH PLUGG

”Dagen efter lånade jag min första vinbok och fick snabbt många ahaupplevelser. Jag hade nog aldrig reflekterat över att vin kom från vindruvor och skiljde sig väldigt mycket från öl och sprit. Jag hade nog en vag uppfattning om att man gick fram till ’alkoholmaskinen’, tröck på en knapp och fick vad man ville ha.” ”Alla polarna blev dock glada när jag pluggade. När jag läste om Bordeaux så krökade alla på Bordeauxviner. När jag läste om Alsace så blev alla fulla på

Gewurtztraminer.” ”Och bitarna föll alltmer på plats” Under slutet av 90-talet hade Patrik avancerat till vinkypare och hotellet hade skaffat en förhållandevis diger vinlista. År 2000 gjorde Patrik inträdesproven till Sommelierföreningen, vilka han klarade med bravur. ”Folk undrade nog vad katten hade släpat in. Jag var i princip självlärd och kom och skrev fullt på provet och klarade blindtesterna galant.” ÅRETS SOMMELIER 2001

Året efter blev Patrik vald till Årets Sommelier, som nykomling. Det kom

”Folk undrade nog vad katten hade släpat in. Jag var i princip självlärd och kom och skrev fullt på provet och klarade blindtesterna galant.”

också att bli en inträdesbiljett till mer kunskap. ”Från att bara besökt vingårdar som turist, kunde jag nu åka på 5-6 sponsrade vinresor per år.” ”Numera är allt mycket lättare. Det finns massor med kunskap på internet.” Tankar om att starta ett eget ställe blev dock alltmer närvarande. METEOROLOGEN

”Jag ville åka skidor, men inte sova på ett liggunderlag i ett pannrum, utan sova bra. Dricka bra. På det sättet är Meteorologen en form av egotripp. Sen upptäckte jag att det fanns fler som sökte samma upplevelser.” Idag är Meteorologen i Riksgränsen ett begrepp; den gamla meteorologstationen och personalbostaden har blivit en Ski

Lodge för skidåkare som uppskattar skidåkning i världsklass. ”Numera har vi många stamgäster. Vissa kommer med eget privatplan och egen helikopter och senare under säsongen är den internationella prägeln bland kunderna hög.” I april-maj så är Riksgränsen ett av få ställen på jorden där man kan åka skidor och med helikopter når man snabbt fantastisk åkning i en oerhört exotisk vildmarksmiljö långt norr om polcirkeln. BOURGOGNEGÄSTER

”Vi har mer bourgognegäster än amaronegäster”, skrattar Patrik Det avser inte bara gästernas dryckesvanor utan också en mer generell inställning till skidåkningen. ”Reser man hit från kontinenten i

BONNES MARES 2008 BOURGOGNE GRAND CRU FRÅN DEN SPÄNNANDE PRODUCENTEN CHRIS NEWMAN.

Kalixlöjrom med bränd purjolök, örtolja och pepparrotskräm 2012 Der Ott Grüner Veltliner Bernard Ott Wagram Österrike Reninnanlår västerbottenostfyllda potatiskroketter, savoykål och lingonsky 2006 Brunello di Montalcino Sesti Castello di Argiano Toscana Italien Linus (kittost av ko) från Skärvångens bymejeri med päronmarmelad Pommeau de Normandie Domaine Dupont Normandie Hjortronfyllda friterade munkar med mandelglass 2008 Tokaji Aszu 5 puttonyos Royal Tokaji Company

VGMAG lät sig väl smaka av Meteorologens meny i slutet av februari 2015 tillsammans med det välkomponerade vinpaketet.

KLOCKAN ÄR STRAX EFTER FYRA, MEN MIDVINTERSOLEN ÄR SAKTA PÅ VÄG NED BAKOM DE NORSKA FJÄLLEN. VI BEFINNER OSS LÅNGT NORR OM POLCIRKELN, MEN OM NÅGRA MÅNADER HÄRSKAR HÄR MIDNATTSSOLEN.

FRÅN RIKSGRÄNSEN ÄR DET BARA ETT LAPPLÄNDSKT STENKAST TILL DEN NORSKA ATLANTKUSTEN; ETT FANTASTISKT SKAFFERI MED FÄRSKA RÅVAROR.

april-maj för att åka heliski en vecka, har man som regel åkt en hel del skidor under livet.” Och det speglar också ofta de som uppskattar Bourgogne. Det krävs ofta att man druckit en del vin för att man ska börja uppskatta storheten i Bourgogneviner. I början tilltalas man av volym, kraft och så vidare, men ju mer man lär sig desto mer tilltalas man av de mer subtila aspekterna av ett vin, menar Patrik. ”Det är samma med idrott. Kollar jag på konståkning så är det första jag ser kanske hur snygga de är. Och den som sprattlar mest – oj det måste vara svårt, wow, tänker jag.” ”Jag ser inte de subtila små skillnaderna. Och lite samma är det med vin.” ”Bourgogne är världens svåraste vindistrikt. Det finns myriader av odlare, lägen och sublägen. Och varje subläge kan ha en mängd olika producenter. Och det gör att man måste lära sig vem som gör bra vin från de olika lägena, sublägenena, kommunerna och så vidare.” ”Det är också världens dyraste vinmark, så det byts mark konstant. Man måste hela tiden hålla sig uppdaterad.” ”Och trots att det främst bara används två druvor i området; Chardonnay för vita, och Pinot Noir, för röda, så smakar Bourgogne så extremt olika och det är en del av Bourgognes storhet.” Det märks att Bourgogne ligger Patrik närmast hjärtat. Vi sitter och samtalar i sköna fåtöljer på Meteorologen och smuttar på ett glas Bonnes Mares Grand Cru 2008,

”Det finns myriader av odlare, lägen och sublägen. Och varje subläge kan ha en mängd olika producenter. Och det gör att man måste lära sig vem som gör bra vin från de olika lägena, sublägenena, kommunerna och så vidare.”

EN GNISTRANDE STJÄRNHIMMEL OVAN VÁSSECHOKKA. HÄR HÄRSKAR MIDVINTERMÖRKRET EN STOR DEL AV ÅRET.

från Chris Newman och även om årgången inte är en av de starkaste från Chris Newman och den fortfarande är lite sluten, är det ett fantastiskt trevligt vin. Här finns såväl viol, som svartvinbärsblad och trädgårdsfrukter. Balanserat och elegant. ”Det här är så långt från Amarone man kan komma. Så otroligt gott”, njuter Patrik med stor inlevelse. Utanför Meteorologen har midvintermörkret sänkt sig. Snön yr i vinden. En tunn månskära sprider ett svagt ljus över de omkringliggande vita fjälltopparna. ”Vi säljer mer vin som kostar plus-femhundra kronor i inköp än som kostar plus-hundra och lite däröver”, fortsätter Patrik. ”Och det är oerhört inspirerande. Och det är ingen spelad ödmjukhet, jag njuter varje dag av det. Ingen vet hur länge det kommer fortsätta, så det gäller att ta till sig och njuta av varje stund.” VINKÄLLAREN - EN EGOTRIPP

Vinlistan speglar också väldigt mycket vad Patrik gillar. ”Jag dricker vin som är gott och vinkällaren är väldigt mycket en egotripp.” I vinkällaren finns en avdelning med viner från Domaine Romanée Conti och varje säsong säljs ett tiotal flaskor. Inte illa för en Ski Lodge som bara har öppet några månader per år. Patrik gillar dock inte bara Bourgogne. I källaren finns även mycket annat trevligt från olika delar av världen. Bordeaux, Penfolds, Riesling från Rheingau och Alsace, Barolo och Brunello di Montalcino-viner. Amerikanska kultviner från Sine Qua Non och Harlan Estate. Och ett gediget

VARJE ÅR SÄLJER METEOROLOGEN ETT TIOTAL FLASKOR FRÅN DOMAINE ROMANÉE CONTI TILL PRISER SOM MOTSVARAR EN ELLER TVÅ MÅNADSLÖNER FÖR EN VANLIG TJÄNSTEMAN, BERÄTTAR PATRIK MEDAN HAN PACKAR UPP EN SÄNDNING GRAND CRU-VINER SOM JUST ANLÄNT.

förråd av Champagne. För att nämna en del. När jag frågar om Patriks favoriter svarar han ”flavor of the month”. ”Det varierar med årstiden. En kall Riesling från Alsace eller Rheingau tillsammans med Kalixlöjrom, är oslagbart ibland.” ”Men förutom Bourgogne så är nog Barolo mitt nummer två. Nebbiolodruvan är liksom Pinot Noir väldigt känslig för terroir och kan ge utomjordiskt bra viner”. ”Vita Bourgogne är också fantastiska. Bâtard-Montrachet. Ekfatskraften hos Meursault. Chassagne-Montrachet. Eller Chablis.” ”Amerikansk Chardonnay kan också vara grymt bra om den är balanserad och inte för ekig.” Champagne ligger honom också nära hjärtat. Krüg, Jacques Selosse och Bouchard tillhör favoriterna. Även Taittinger Comtes de Champagne. ”Det har aldrig gjorts en dålig Comtes de Champagne. Och det är i prestigecuvéerna som de stora märkena kan visa sina muskler genom att till exempel använda många odlingslägen. Då blir det ofta överjävligt bra.” ”Men standardcuvéerna är jag inte alltid så imponerad av. De saknar ofta det där speciella. Mindre producenter är ofta ojämnare. Ena året kan de producera fantastiskt bra champagne. Nästa år är det odrickbart.” ”När jag började som sommelier var en målsättning att jag skulle dricka champagne varje dag. Den målsättningen har jag fortfarande.”

VYN MOT NORDALSFJÄLL, VUOIDDASRIIDA OCH VÁSSECOHKKA SKAPAR EN INRE HARMONI FÖR PATRIK STRÖMSTEN.

RIKSGRÄNSEN ÄR EN AV VÄRLDENS NORDLIGASTE SKIDORTER OCH EN EXOTISK PLATS FÖR OFFPISTSKIDÅKARE FRÅN HELA VÄRLDEN.

Hur ska man lära sig mer om vin? Det är en fråga Patrik ofta får från sina kunder.

ingen på kort tid kan lära sig allt. Låt det ta tid. Våga prova.”

”Är man nyfiken, tycker jag man ska våga prova mer. Tyvärr finns det en tendens till likriktning i de billigare segmenten där det numera ofta är socker, alkohol och mörka färger som premieras. Men våga gå ifrån det vanliga när du köper vin; köp ett av dina gamla säkra kort, men prova en ny också. Det är ett bra sätt att utveckla sitt vindrickande och lära sig mer.” ”Numera finns ju även massor med information på nätet. Eller varför inte köpa en vinbok. Eller teckna en prenumeration på en vintidning. Vinvärlden är så stor och komplex att

UPPLEVELSER

Patrik har också svårt för det han kallar ”Label Drinkers”, människor som främst går efter etiketten. Det är upplevelsen som ska vara det centrala, tycker Patrik och berättar en anekdot om den brittiske vinskribenten Oz Clarke, som en gång skulle nämna ett av hans bästa vinminnen; ”en på tok för kall Chianti en varm sommardag på en sommaräng i Toscana, tyvärr har jag glömt flickans namn.” ”En av de bästa upplevelserna vi själva haft här i vinter var när vi kom på att

vi hade en öppnad Schlossberg 2011 i kylen som stått där någon dag. Vi höll på städa och plocka härinne och hade varken hummer eller ostron. Men vilken upplevelse!” Upplevelsen präglar också menyn på Meteorologen. De erbjuder alltid en fyrarättersmeny med ett vinpaket som håller mycket hög nivå. ”Vi arbetar med ett eget kvalitetsbegrepp; överraskande bra”, skrattar Patrik. ”Vi vill erbjuda något genuint och speciellt. Vi jobbar med de råvaror som finns lokalt. Kalixlöjrom, ren, jämtländska ostar. Lamm från Lofoten. Fisk från havet. Fjällröding.” ”Och kunden ska uppleva det som

’överraskande bra’. Vi slänger ibland in en Bourgogne premier cru eller till och med en grand cru, i vinpaketet. Och eftersom jag importerar en del själv så kan vi ofta ändå hålla en bra nivå med väldigt hög kvalitet. Men det viktiga är helt enkelt att det är gott.” Sverige har de senaste decennierna utvecklat gastronomi i världsklass och det märks även i de norra delarna. Det händer mycket på många olika nivåer. Toppkrogar som Fäviken i jämtland. Västerbottenost. Kalixlöjrom. Ostar, kött och naturliga råvaror i världsklass. ”Det finns så otroligt mycket bra häruppe som folk knappt känner till. Och vi är på sätt och vis utlämnade till att arbeta med det vi har. Här har vi ju

”De senaste 30 åren har jag åkt skidor minst 100 dagar om året. Och det är lika roligt nu. Det är nästan roligare. Numera dricker jag också vin minst 300 dagar om året.” också en stark samisk prägel på matkulturen och toppråvaror som ren, fjällröding och hjortron finns runt knuten. Och Norge tillhör ju också den lokala marknaden, det är ju bara ett stenkast till Atlantkusten härifrån.” ”Men det är också något som är få förunnat. Och så ska det nog vara också. Resurserna är ändliga och vi måste hela tiden tänka hållbart.” ”Här serverar vi bara bubblande vatten om kunden frågar. Vi har fantastiskt vatten här och även om vi skulle tjänat mer på att sälja Loka, så föredrar vi att servera vårt eget fantastiska stilla vatten.” ”Sommartid driver min bättre hälft, Krakas krog på Gotland och vi försöker ha samma profil där. Menyn på åtta rätter består uteslutande av lokala råvaror från ön. Vi har egen kompost och odlar örter, blommor och sånt själva.”

ÅRETS SOMMELIER 2014

Förra året blev Patrik utnämnd till årets sommelier, något som han blev extremt glad över. ”Jag kände mig hedrad. Att folk fortfarande kommer ihåg mig. De senaste åren har jag inte deltagit vid så många provningar, jag har fokuserat på det här, blivit pappa. Och åkt mycket skidor. Det visar att jag gör något rätt.” Men Patrik och Meteorologen har också genom åren fostrat många sommelierer som numera verkar vid krogar som PM & Vänner, Fäviken Magasinet och Mattias Dahlgren. ”Det är ett hektiskt liv och jag och min bättre hälft är aldrig lediga, men det är alltid kul. Det är bara mamma som

fortfarande undrar när jag ska skaffa ett riktigt jobb.” När det gäller framtiden så verkar Patrik ta sig an den med tillförsikt. ”De senaste 30 åren har jag åkt skidor minst hundra dagar om året. Och det är lika roligt nu. Det är nästan roligare. Numera dricker jag också vin minst 300 dagar om året, så min förhoppning är att kunna fortsätta den trenden och de kommande åren fortsätta åka skidor minst 100 dagar per år och dricka bra vin minst 300 dagar om året.” Utanför Meteorologen Ski Lodge råder lugnet. Natthimlen är så stjärnklar som den nästan bara kan bli så här långt ifrån större städer. Ett svagt norrsken spelar över himlen.

TILL EN OST. TILL EN DESSERT. I EN COCKTAIL.

Serveringstips Brännland Iscider

Öppna PDF

http://goo.gl/5UPkGv

Brännland Iscider finns i fasta sortimentet hos Systembolaget, hittar du den inte i just din butik går det alldeles utmärkt att beställa hem den. Mer info om Brännland Cider – www.brannlandcider.se

Brännland Iscider, ett isvin skapat av Svenska äpplen & Norrländsk vinterkyla.

BRÄNNLAND ISCIDER 33° BX ÄPPELSORTER: [NORD] RÖDLUVAN, SILVA, SLAVA PETERSBURG, SÄFSTAHOLM. [SYD] BELLE DE BOSKOOP, CORTLAND, MUTSU, RUBINOLA. SOCKER VID JÄSSTART: 33° BX. 11% VOL. 375 ML. ART.NR SYSTEMBOLAGET: 2918.

MED HJÄRTAT I KAMPANIEN VGMAG TRÄFFAR

PAOLO TEXT OCH FOTO DAVID BJÖRKÉN

”AV ALLA BÖNDER I FAMILJEN ÄR JAG DEN VÄRSTA BONDEN.”

v alla bönder i familjen, är jag den värsta bonden. Det är svårt att översätta uttrycket direkt till svenska, men på något sätt förstår man ändå vad Paolo menar. I denna mening fångar han nästan hela sin personlighet och sitt livsvärv. Det italienska begreppet ’cafone’ kan betyda något i stil med ’bufflig’, men inte bara negativt, utan kan också betyda att man är lite ’slick’, lite ’Street smart’. INGET SOM ÄR OMÖJLIGT

För Paolo Roberto, finns det inget som heter ”det är omöjligt”. Det har präglat en stor del av hans liv. Den där osäkra känslan av att befinna sig på en smal bergskam. Den kittlande känslan av osäkerhet. Spänning. Att anta ett underdog-perspektiv inför utmaningar, att våga ta de där stegen ut i det okända. ”Det är bara de som verkligen vågar gå in i osäkerheten, som verkligen skapar något. De som aldrig vågar känna sig osäkra och pröva något nytt, kommer aldrig att skapa något, ingen fegis har nånsin tänkt en enda originell tanke”, säger Paolo. ”Det är där man kan omdefiniera sig som människa”, fortsätter Paolo ”Och jag har gjort det några gånger i mitt liv.” Det är med eftertryck Paolo Roberto talar om detta. Men för honom handlar det inte bara om ord. Han, som få andra har också visat att han kan ge eftertryck till sina ord. Från en stormig och välbekant

”INGEN FEGIS HAR NÅNSIN TÄNKT EN ENDA ORIGINELL TANKE.” tonårstid, till boxningen som på många sätt fick honom att omdefiniera sig själv som människa. Som ledde till nya utmaningar och en match mot en favorittippad Armand Kranjc 2001. Paolo förlorade matchen, men hans underdogposition, och hans fighting-spirit fick honom att vinna en stor del av publikens hjärtan. VILJAN ATT DEBATTERA

Nu är det 2015 och det har snart gått 14 år sedan den matchen. Mycket har hänt i Paolos liv, men han har gång efter annan visat att han vågar ta det där extra steget. Är det inte i boxningsringen, så har det varit i debatter om feminism, familjens roll eller LCHF-dieter. Här kanske Paolo Robertos italienska arv blir som tydligast. Viljan att diskutera. Att våga stå för sin åsikt. Att debattera. ”Italienarna är så vana vid att debattera om allt mellan himmel och jord. Ibland börjar vi debattera och bråka bara för sakens skull”,

berättar Paolo. Svenskarna är mer konflikträdda.Mer konforma. Mer begränsade av åsiktskorridoren, som vi är så rädda att trampa utanför, menar han vidare. I Sverige uppfattas Paolo ofta som kontroversiell. Han vågar ta för sig. Säga vad han tycker och det rör upp känslor. ”Men i Neapel finns en miljon Paolo Roberto”, säger Paolo med ett skratt. ”Vi tror gärna att vi Svenskar är öppna och toleranta, men vi är det bara om vi har de rätta

åsikterna”, fortsätter han. ”Allt är tillåtet runt Nytorget på Södermalm i Stockholm. Allt.” fortsätter Paolo ”Men bara inom en snäv åsiktskorridor. Går man utanför den så blir det otroligt provocerande.” I Italien i allmänhet och i Neapel i synnerhet, finns en större acceptans för olikhet. För karaktärer och original, menar Paolo. ”Det finns otroligt många transvestiter i Neapel men när jag växte upp var det ingen som

tyckte det var särskilt konstigt” ”Folk tror gärna att italienarna är konservativa och hårt präglade av den katolska kulturen, men det stämmer inte riktigt. Svenskar i allmänhet och stockholmarna i synnerhet, är väldigt konforma. Det är först när något hamnar i den rätta åsiktskorridoren, som det blir accepterat”, fortsätter Paolo. Paolo uppehåller sig länge runt detta och det speglar också hans dubbla identiteter; att ha en fot både i den syditalienska,

”I NEAPEL FINNS EN MILJON PAOLO ROBERTO” napoletanska kulturen och i den svenska. SVERIGE - ITALIEN

Skillnaden mellan Sverige och Italien är i hög grad skillnaden mellan en modernistisk- och en mer traditionalistisk strävan. Den svenska kulturen har under 1900-talet i hög grad genomgått en förändring från ett mer traditionalistiskt till ett modernistiskt samhälle, präglat av social ingenjörskonst och en hög tilltro till staten som något gott, något som verkar för alla invånares bästa. Men det finns en baksida också menar Paolo. Uppkomsten av den modernistiska välfärdsstaten har också skapat en alienation till familjen och till traditionalistiska värderingar. På gott och ont. I Italien finns inte samma tilltro till det modernistiska projektet och till staten. Välfärdsstaten är inte lika utbyggd. ”I Italien, och fram för allt i Syditalien, fungerar inte välfärdssystemen som i Sverige. Man måste hålla samman. Ta hand om varandra.”, säger Paolo. Svenskarna är ett väldigt ensamt folk.

Vi har det materiellt bra, vi har en stark välfärd. ”Men var har familjen tagit vägen? Svenskarna är det folk med flest singelhushåll i världen” I Paolos italienska familj finns det många ”fastrar” och ”kusiner”. Begreppen syftar snarare till en social innebörd än till faktiskt släktskap. I Paolos familj kan alla äldre kvinnor vara ’fastrar’ och en tremänning kan lika gärna vara en ’kusin’. Det faktiska släktskapet är det inte så noga med. Men vissa saker i den italienska kulturen, har Paolo svårt för. ”Det här med att hålla tiden.. Hur svårt kan det vara!?” ”Och Italien har faktiskt andra och mer allvarliga problem också. Med en stat som inte riktigt fungerar där ett vakuum uppstår som i sin tur fylls av maffian”, fortsätter Paolo. ”Jag älskar Sverige. Det är ett fantastiskt land att bo i på många sätt.” Man märker dock att Paolo har en stor del av sitt hjärta i Kampanien. Regionen i

södra Italien, där Neapel är huvudstad. Neapel ligger vackert beläget vid Neapelbukten vid foten av den aktiva stratovulkanen Vesuvius. Regionen är väldigt bördig och kan på många sätt betraktas som en del av den europeiska civilisationens vagga. Redan under järnåldern befolkades området av folk som utvecklade kontakter med järnproducerande områden i det norra etruskiska riket. Under 800-talet före kristus koloniserade grekiska folkslag området och la grund för Neapolis; den nya staden, som sedan kom att bli det moderna Neapel. Under det första århundradet före Kristus, hamnade stora delar av regionen under Romersk kontroll. År 79 före Kristus begravde ett av Vesuvius utbrott

”DET HÄR MED ATT HÅLLA TIDEN.. HUR SVÅRT KAN DET VARA!?” 53

städerna Pompeji och Herculaneum och utgrävningar av dessa städer har givit en unik inblick i det dagliga livet. KULINARISK MÅNGFALD

Syditalien kan uppvisa en enorm kulinarisk diversitet. Det är från denna region det mest välkända italienska köket härstammar och här har man odlat vin i tusentals år. Den vulkaniska jordmånen är väldigt bördig och i Paolos familj så odlas sedan generationer oliver, äpplen, tomater, bigarråer och nötter. Passionen för mat har kommit naturligt för Paolo. ”Jag är född med det. I vår familj skulle vi äta som hemma i Italien”, berättar Paolo ”Och när jag var liten var det otroligt komplicerat. Det var ju inte helt lätt alltid att få tag på bra ingredienser. Eller ingredienser över huvud taget. Vitlök var ju en miljöfara och olivolja fick man gå till apoteket för att hitta.” Paolos passion för Syditalien är i hög grad präglad av underdog-perspektivet. Syditalien har traditionellt varit väldigt rikt, men sedan sammanslagningen till republiken Italien år 1861, har regionen blivit allt fattigare. Känslan av revansch är en stor drivkraft för Paolo. Att visa upp vad Syditalien och Kampanien står för; att förmedla äkta smaker och äkta känslor. Känslor som under årtusenden format det syditalienska köket till vad det är. Denna passion har vid det här laget mynnat ut i nio kokböcker och en egen

serie med pasta, pastasåser, pizza och ursprungsmärkta ostar, som blivit väldigt populära. ”Vi gör den bästa pastan!”, hävdar Paolo självsäkert. ”I våra fabriker knäcker vi äggen till pastan.. det är riktiga råvaror, utan konserveringsmedel och e-nummer”, berättar han entusiastiskt och gestikulerande. KVALITETSTÄNKANDE

Och kvalitet är väldigt viktigt för Paolo. Att med stolthet kunna stå för produkterna. ”Folk förstår inte hur komplicerat det är”, menar han. ”Från fabriken i Milano till ICA-butiken i Sverige... Kvalitetskontrollen måste vara rigorös; minsta lilla hål i en pastapåse, så möglar det.” ”Italienarna är bra på teknologi. Främst livsmedelsteknologi.” berättar Paolo. ”Tänk bara Ferrari, Fiat, Gaggia, Lamborghini, La Pavoni och Alessi”. Listan kan göras lång på framgångsrika Italienska teknikföretag och det har närmast varit en förutsättning för att kunna skapa en kvalitetssäkrad kedja från producent till kunden i butiken i Sverige. Alla delar från råvaror, via tillverkning och transport till kunden som köper pastan i butiken i Sverige, måste fungera. Och här finns också en stor skillnad mellan Italien och Sverige. I Sverige härskade halvfabrikaten under några

decennier. I ett större perspektiv kan man se dem som en förlängning på den sociala ingenjörskonsten. Halvfabrikaten skulle hjälpa till att skapa ett utopiskt samhälle där statliga kostråd regerade. Och helt plötsligt befann vi oss i ”landet brunsås”. Italien har aldrig genomgått den fasen. Naturnära produktion och riktiga råvaror har alltid varit något naturligt i den italienska matkulturen. VINER FRÅN KAMPANIEN

För att skapa en helhet lanserar nu Paolo ett rött- och ett vitt vin från sin pappas kampanska hemby på druvorna Aglianico och Falanghina. Vinerna produceras av Masseria Frattasi, en producent som grundades redan 1779.

Masseria Frattasi odlar sina druvor på sluttningarna av Taburnobergen och odlingen sker strikt biodynamiskt med naturliga jäststammar. Såväl Aglianico som Falanghina, är mycket gamla druvsorter med rötter i området som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Aglianico är en röd druva som skapar kraftfulla viner med stark ryggrad. Det är den viktigaste druvan i Taurasi DOCG, ett område som ligger omkring fem mil öster om Neapel. Falanghina är en grön druva som ofta uppvisar citrustoner och äpple, men även en hel del mineralitet. Dess popularitet har den senaste tiden ökat, men den odlas än så länge främst i Kampanien. ”Det här är gammal syditaliensk passion på flaska”, säger Paolo stolt.

”VEM SKULLE INTE VILJA KÖPA ETT VIN SOM MAN MÅSTE BERGSBESTIGA FÖR ATT SKÖRDA!?” ”Vin är ingenting man kan läsa sig till att göra. Det kommer naturligt. Det är vid middagsbordet man lär sig göra vin. Genom samtalen. Diskussionerna. De olika viljorna som kommer fram när man äter under kvällarna.” Paolo uppehåller sig länge i sitt älskade Kampanien. Han berättar om Pasquale, vinmakaren och familjens vän. Om vackra, pittoreska bergsbyar. Om Monte Taburno och de branta vinodlingar som ligger längs dess sluttningar. ”Vi tittar nu på en gammal, gammal vinodling, högt uppe på Monte

Taburno. Hur fan odlar man vin där?”, skrattar Paolo. ”Måste ha varit en fattig bonde som odlat där, men vem skulle inte vilja köpa ett vin som man måste bergsbestiga för att skörda!?”, skrattar Paolo. Den avslutningen knyter på något sätt ihop hela intervjun. Det omöjliga är inte omöjligt utan det är en del i utmaningen och den kanske största triggern för bonden, som av alla bönder i familjen, kanske är den värsta.

HÄR K V

”UTVECKLAD, HELKLASSISK AMARONEDOFT MED TORKAD FRUKT OCH LITEN ÖRTIGHET.VÄL UPPSTRAMAD SMAK I TRADITIONELL, VÄLGJORD TAPPNING.”

D U BES

g ui

NY DES IGN SAMMA ! INNEH ÅLL

A TÄLL

BÄSTA KÖP!

d e n.co

http://goo.gl/TYDnGC

10 I TOPP AMARONEVINER ”KOMPETENT AMARONE,

MED DRAG AV TORKAD FRUKT OCH FIN BALANS.”

FYND! LÖRDAG ALLEMANSVINERNA

AMARONE DELLA VALPOLICELLA CLASSICO 15%VOL, 750ML ART.NR 2740, 185KR RÖTT VIN FRÅN ITALIEN

www.janake.se

Alkohol kan skada din hälsa.

VINGUIDEN TRÄFFAR ANDREAS SUNDGREN VD PÅ BRÄNNLAND ISCIDER. T E X T PAT R I K K L I N G B E RT FOTO DAVID BJÖRKÉN

rännland Cider har producerat Sveriges första iscider och företaget har storslagna planer. Om bolagets vd och cidermakare, Andreas Sundgren, får som han vill kommer det snart även växa fruktträd bland Västerbottens barrträd och björkar. Iscider är ett dessertvin som framställs genom att man koncentrerar äppelmust genom frysning. Koncentratet får sedan jäsa. Företaget Brännland Cider är bland de första i Sverige att framställa ett isvin gjort på äpplen. VÄNNÄS

Cidern görs i Vännäs, cirka tre mil väster om Umeå. Namnet Vännäs sägs komma från ”’Näset där en vandrare på väg söderut längs Vindelälvens västra strand tvingas vända”. På vägen från Umeå mot byn passerar vi Brännland, ett öppet och bördigt jordbrukslandskap där Umeälven flyter förbi, och som har gett namn på cideriet. Andreas Sundgren låser upp lokalen, som tidigare inhyste en legoverkstad för tungt industriellt smide. Anläggningen är nyrenoverad och det luktar nytt och fräscht. ”Det är verkligen en garageverksamhet. Lokalen är egentligen inte särskilt lämplig för vinmakeri. Tidigare lutade golvet bort från brunnen och det gick inte att spola rent, men nu ser det fint ut”, säger Andreas Sundgren och ler. Längst inne står elva stycken tusenliterstankar

VACKRA UME ÄLVDAL VID KLABBÖLE, NÅGON MIL UPPSTRÖMS UMEÅ. HÄR FINNS PÅ NÅGOT SÄTT BRÄNNLAND ISCIDERS EMOTIONELLA KÄRNA.

där kalljäsningen av cidern sker. Där finns även ett aggregat som kyler tankarna, ”Åtta till tolv veckor tar jäsningen. Vi försöker få den att pågå så länge som möjligt för att få en långsam jäsning”, säger han. ETT VINERI

Vi ser också en buteljeringsmaskin och en korkapparat med flaskhiss som vittnar om att cidern görs mer eller mindre manuellt och produktionstekniken är samma som traditionellt vinmakeri. Det enda skillnaden är råvaran. ”Många som kommer hit förväntar sig att det ska se ut som i ett ölbryggeri, eftersom de tänker på öl och cider i samman andetag, men det är ju ett vineri och det glömmer folk bort”, säger Andreas Sundgren. Bolaget har fokuserat på investeringar i jäsningskapacitet istället för kylkontroll för att få upp produktionen och få positivt resultat. Något som har visat sig fungera. Tredje räkenskapsåret har inletts bra och bolaget visar svarta siffror. ”Vi har utvecklats sakta, men säkert. Det finns inget facit på hur man bygger ett vineri i Sverige och man lär sig inte göra isvin på en kvart. Vi har lärt oss själva, år efter år, hur man ska göra. Allteftersom vi blir duktigare kommer vi att förlita oss allt mindre på teknik”, säger han. Till sin hjälp att bygga verksamheten har bolaget fått stöd från långsiktiga investerare, men även från mentorer,

som till exempel Eleanor Leger, från amerikanska producenten Eden Icecider, som Andreas Sundgren har gått på kurs hos. Hans hustru, Pernilla som driver kommunikationsbyrån Congenial i Umeå, har formgivit och designat. ENTREPRENÖREN

Andreas Sundgren är entreprenör ut i fingerspetsarna och var en av grundarna till det framgångsrika mjukvaruföretaget Toontrack music innan han fann att det var dags för något nytt. Istället för att starta ett ölbryggeri, som blivit så populärt, valde han en mindre konventionellt väg. ”Jag är mer intresserad av vin och ville även göra någonting på en råvara som går att odla här uppe. I öltillverkning är ju det mesta importerat och bär ville jag inte syssla med för jag tyckte inte att det fanns något som var tillräcklig bra. Ambitionen var att göra någonting riktigt bra, en produkt med hög klass som gick att sälja utomlands”, säger han. Andreas Sundgren började experimentera med trädgårdsäpplen 2010 och tänkte först sälja cidern lokalt för att se hur det gick. ”Vi hade tänkt göra en torr cider, men upptäckte att den söta cidern passade de svenska äpplena bättre”, säger han. Med rätt äppelsort blev plötsligt allt som varit hinder istället tillgångar. ”Det visar att det är viktigt att skrapa en extra gång på ytan och ta reda på mer

”Vi hade tänkt göra en torr cider, men upptäckte att den söta cidern passade de svenska äpplena bättre”

CG I KLABBÖLE, EN ÄPPELODLARVETERAN MED STENKOLL PÅ TRAKTENS ÄPPELSORTER.

SÖRFORSBYGDEN ÄR GAMMAL BÖRDIG NORRLÄNDSK JORDBRUKSBYGD.

innan man ger upp. Jag hade kunnat ge upp och blivit mikrobryggare istället, men så blev det inte, säger han. Han valde istället att höja blicken och försöka göra en cider som har naturligt restsocker enligt fransk tradition.

råvara här uppe”, säger han. Brännland har en provodling i Burträsk, tio mil norr från Umeå, med 250 träd som ska bli 500-600 under det kommande året, men om Andreas Sundgren får som han vill kommer det inte att stanna där.

ETT SVÅRT HANTVERK NAVET I EN REGION

”Det var ett svårt hantverk att göra en naturligt mousserande cider som har fem procent alkohol med sockret kvar i sig. Det kräver lite mer självförtroende. Då upptäckte jag istället iscidern från Kanada”, säger han. Andreas berättar att äpplen från svenska odlingar inte är lämpade att göra torr cider av. ”Svenska äpplen är väldigt syrliga. Om du jäser ur allt socker i dem så doftar de fint men cidern blir väldigt sur”, säger han. Ett annat problem var att det inte fanns tillräckligt med lokala äpplen. Brännland har därför använt främst skånska äpplen, men har även tagit sorter från småländska odlingar. För att nå visionen om en ”terroir nord” och skapa en årgångscider med enbart lokala sorter har bolaget satt igång ett ambitiöst odlingsprojekt av äppelträdgårdar i Västerbotten med svenska, finska och ryska äppelsorter. ”De experiment vi har gjort visar att de äpplen som odlas här uppe ger en mer komplex produkt. Inom en tioårsperiod ska vi därför ha vår egen

”Vi ska bli navet i en region som ska bli större, med fler producenter och med en egen kvalitetsbeteckning. De odlare som sätter igång och odlar här uppe kan vi erbjuda kontrakt innan de ens satt ett träd i backen eftersom vi vet att vi kommer att använda frukten. Det kommer att skapa infrastruktur, bisysslor för jordbrukare, och landsortsturism”, säger han. De nuvarande odlingarna i Västerbotten består av en blandning av tio sorters högtannin och högsyreäpplen som ska bli en field blend. ”Jag söker svenska äpplen med tanniner i, men det finns inte så mycket av dem. Jag har hittat några svenska sorter som har lite grann av det, Belle de Boskoop och Rubinola, som vi prövar oss fram på. Blenden blir olika för varje år, beroende av vilka äpplen som finns och vilka som är bäst. Jag tror att den första lilla årgången från provodlingen i Burträsk kommer om ett par tre år”, säger Andreas. Cidertillverkning i Västerbotten på lokala äpplen är något som

ANDREAS OCH CG PRATAR ÄPPELSORTER OCH FRAMTIDA POTENTIAL FÖR ODLING I ÄPPELODLINGAR I REGIONEN.

många branschmänniskor har haft uppfattningar om. Och då inte enbart positiva. Brännland har fått kämpa mot förutfattade meningar och attityder. Flera personer som Andreas Sundgren har pratat med har dömt bort chansen att odla äpplen i Västerbotten. Det har även sagts att det inte går att göra en cider på svenska äpplen utan tillsatt socker. Att testa det omöjliga har gjort utmaningen större och mer spännande, anser han. Till skillnad från den vandrare som enligt sägnen vände i Vännäs har han inte gett upp utan valt att kämpa sig framåt.

Brännlands iscider har också valts ut i dryckessortimentet hos Sveriges mest välrenommerade restauranger som till exempel Frantzén, Mathias Dahlgren och Fäviken.

HÖGA AMBITIONER

”Jag är ingen solskensentreprenör som tror att allting ska gå bra, men man får antingen ta i så man spricker eller så struntar man i det”, säger han. Brännlands ambitioner är därför högt satta; att bli ett internationellt etablerad namn på marknaden. Intresset har också visat sig stort från krögare och branschfolk. Drycken ingår numera i svenska sommelierutbildningen. Brännlands iscider har också valts ut i dryckessortimentet hos Sveriges mest välrenommerade restauranger som till exempel Frantzén, Mathias Dalhgren och Fäviken. Även utomlands har inköpare fått upp ögonen för det och bolaget har fått sin första exportorder. Hotel Königshof i München med en stjärna i Guide Michelin har beställt vinet.

”Tyska marknaden är väldigt intressant. Det verkar som att det där finns en kulturell disposition. De dricker mycket sött vin, och fattar isvin och äppelprodukter”, säger Andreas Sundgren. FRAMTIDSPLANER

Brännland fortsätter att experimentera med olika metoder, till exempel fatlagring, för att utveckla iscidern. ”Vi har fortfarande ännu inte sett lagringspotentialen. I teorin ska den ju hålla ganska länge och utvecklas ganska mycket också. Jag ser fram emot att se hur den utvecklas under åren. En småländsk iscider på svenska fat skulle vara häftigt.”, säger han. De undersöker också om det

”Vi har fortfarande ännu inte sett lagringspotentialen. I teorin ska den ju hålla ganska länge och utvecklas ganska mycket också. Jag ser fram emot att se hur den utvecklas under åren. En småländsk iscider på svenska fat skulle vara häftigt.” går att använda restprodukter från cidertillverkningen för att få fram fler äppelprodukter så småningom. ”Det vore fint att släppa en högklassig bubblande cider på egna äpplen för 150 kronor flaskan”, säger han. Tanken är också att bolaget ska flytta tillverkningen till en ny lokal i centrala Umeå som ska göra det möjligt för allmänheten att beskåda hur ciderprocessen går till och därigenom sprida kunskapen om drycken. Andreas Sundgren tycker att söta viner ofta bortses när vinkännare pratar om prisvärda och lagringsbara viner. ”Det borde vara det mest uppenbara

valet. Om du köper ett sött vin för hundringen så är det mer lagringsbart än ett rött för samma pris. Om man lägger två hundra kronor för ett sött vin så får man ett vin som håller jättelänge under rätt förhållanden”, säger han. Brännland planerar också att buteljera ett antal tjugocentiliters flaskor som minskar priströskeln och skapar möjlighet att appellera nya konsumenter att testa vinet. Företaget har också samarbetat med formgivaren Ingegerd Råman som tagit fram ett isciderglass som ska öka helhetsupplevelsen.

foto Johan Gunséus

Iscidern, Cidre de Glace, är en ny tradition av söta viner som utvecklades i Quebec i Kanada i början av 1990-talet. Inspirationen kommer Eiswein, det tyska isvinet, som produceras på vindruvor som skördats och pressats i fruset tillstånd, vilket gör att det blir mindre vatten medan smakämnen och allt socker blir kvar. I iscidern används istället äpplen som råvara. 2005 fastställdes en kvalitetsbeteckning för Iscider i Quebec som säger att den äppelmust som används vid framställningen bör koncentreras med hjälp av naturlig kyla. Brännlands svenska iscider är ett dessertvin som särskiljer sig från andra söta viner genom sin tydliga syra och fräschör. Drycken passar till desserter som äppeltarte och till ostar som Västerbottens ost, Norrglimt, Comté och Emmentaler, men även till gåsoch anklever. Isvin går också bra att dricka som aperitif. ”Jag dricker det själv som ett slags meditationsvin. Jag häller upp en ganska stor kupa och njuter av det. Söta viner är underskattade på det sättet”, säger Andreas Sundgren, vd och cidermakare, Brännland Cider.

Bilder från ett år med VGMAG Foto David Björkén

Dolomiterna • Alto Adige Alto Adige i norra Italien är en region med galet vackra berg och spännande viner.

Montalcino • Toscana Åskskurar över vulkanen Monte Amiatas sluttningar. Här produceras de världsberömda Brunello di Montalcinovinerna.

Barolo • Piemonte På de dimhöljda kullarna utanför La Morra i Piemonte, odlas druvan Nebbiolo som används i de fantastiska Barolovinerna.

Frankendistriktet • WÜrzburg Månghundraåriga fat i den gamla källaren hos Juliusspital, en vinproducerande stiftelse som snart fyller ett halvt årtusende.

Verona • Veneto Torkställningar för druvor hos MASI i Veneto. Här torkas de druvor som sedan ska bli fantastiska Amaroneviner.

La Morra â&#x20AC;˘ Piemonte Vinfat hos den legendariske Baroloproducenten Renato Ratti i La Morra, Piemonte.

Montalcino • Toscana Poggio al Vento Riserva. Brunello di Montalcino i världsklass hos producenten Col d´Orcia i Montalcino.

Valais • Schweiz Vinodlingar på alpsluttningar i Schweiziska RhÔnedalen. Här odlas lokala sorter som Humagne Rouge och Cornalin, men även Pinot Noir.

Barolo â&#x20AC;˘ Piemonte Nebbiolo odlas pĂĽ de karakteristiska kullarna i Piemonte. Dimman sveper ofta in kullarna och skapar ett trollskt vackert landskap.

Valdobbiadene â&#x20AC;˘ Veneto Valdobbiadene i norra Italien, Ă¤r centrum fĂśr det bubblande Prosecco-vinet.

Barolo • Piemonte Vinodlingar i Piemonte. De runda vinbeklädda kullarna med sina små byar är karakteristiska för Piemonte.

PIER R ETOPPEN

t o e p r p r e en i P PRESENTERAR

5 FRANSKA VINER

UIT

EN FR A

ÖVER 100 KRONOR

PIER R ETOPPEN

100

PIER R ETOPPEN

2012 Télégramme Châteauneuf-du-Pape 88978 | 750ml | 14,5% | 320kr

in g

RIKT

KT DIST S IS

inns något mer romantiskt än en flaska Châteauneuf-du-Pape. Något som känns speciellt och rikt med historia. Châteauneuf-duPape Télégramme, fylld av fantastiska aromer av röda körsbär, vinbär och hallon. Mjuk smak med fylld fruktighet och massor av örtfärgad smultron och körsbär. Châteauneuf-du-Pape Télégramme har allt man kan önska sig av ett vin från området - full av terroir, mineral och elegant balans. Vingården med det ganska egendomliga namnet, Domaine du Vieux Telegraphe rankas som en av de stora vingårdarna i Frankrike. De flesta vingårdarna ligger på en väl exponerad platå där Chappe, uppfinnaren av den optiska telegrafen, konstruerade ett torn för sina experiment år 1794. Resterna av denna konstruktion är ursprunget till det ganska egendomliga namnet, ”Vieux Telegraphe”. Télégramme görs på druvor från vinstockar som har en snittåder på 30 år.

KLAS

u id e n.c

Druvsammansättning: 80% Grenache - 10% Syrah – 6% Mourvèdre – 4% Cinsault Lagring: 10 – 12 månader i cementtankar och därefter ca. 6 månader på ekfat.

BESTÄLL

VINET HÄR

https://www.vinguiden.com/produkter/telegramme/

101

PIER R ETOPPEN

102

PIER R ETOPPEN

2011 Laurus Gigondas

74246 | 750ml | 14,5% | 179kr

EXKLU

FRÅN R SIVT

E HÔN

rån det mycket prestigefyllda ursprunget Gigondas i Rhône kommer detta mycket lagringsdugliga vin från producenten Gabriel Meffre. Vinet ingår i Laurus-serien - producentens ikonviner. Laurus Gigondas kommer från området Gigondas i södra Rhône, systerappellation till det mycket kända området Châteauneuf-du-Pape. Namnet Gigondas kommer från det latinska ordet ”Jucunditas” vilket betyder glädje. Man har gjort vin i Gigondas sedan mycket lång tid tillbaka men den officiella vinappellationen bildades först 1971 och allt sedan dess har de kunnat delat sin glädje för vinmakning över hela världen. Laurus Gigondas är ett mycket ursprungstypiskt vin med en intensiv kryddig smak och toner av mörka bär, tobak, örter samt balanserad fatkaraktär. Vinet är gjort på en blandning av Rhônedruvorna grenache noir, syrah och cinsault, vilka alla har blivit handplockade och utvalda med största omsorg. Vinet har efter jäsning lagrats på hanverksmässigt gjorda ekfat om 275 liter speciellt framtagna för Laurusvinerna. Ett vin som detta passar utmärkt till Coq au vin, en omsorgsfullt lagad bit kött eller till ostbrickan. Häll gärna upp det på en karaff någon timma innan servering för bästa smak!

u id e n.c

BESTÄLL

VINET HÄR

https://www.vinguiden.com/produkter/laurus-gigondas/

103

PIER R ETOPPEN

104

PIER R ETOPPEN

2008 Jaboulet Châteauneuf-du-Pape Le Cèdres 70616 | 750ml | 15% | 265kr

KLA

SKT DIS SSI

omplexa aromer av körsbär, läder, örter med ett kraftfullt kryddigt avslut. Utan tvekan en av de mest kända appelationerna i Frankrike, med anor tillbaks till 1300-talet. Druvsammansättningen i detta vin är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Cinsault och 5% Mourvedre. Gamla vinstockar med en ålder på 45 år ger ett vin med bra koncentration. Jordmånen är mycket stenig, huvudsakligen bestående av grus, sand och röd lera. Traditionell vinifikation. Vinet har lagrats 12 månader på använda ekfat Medelfylligt med smak av mogna körsbär, lakrits, läder, örter med ett kraftfullt kryddigt avslut. Maison Paul Jaboulet Aîné är ett av Frankrikes prestigefulla vinföretag och producerar några av Rhônedalens mest klassiska viner, där deras ”Hermitage La Chapelle” anses vara ett av världens bästa viner. Vinhuset Jaboulet grundades 1834 av Antoine Jaboulet och ägs idag av den schweiziska familjen Frey. Caroline Frey är utbildad oenolog och är ansvarig vinmakare i företaget. Familjen har även ägarintressen i Champagne samt Bordeaux.

TRIKT

u id e n.co m

BESTÄLL

VINET HÄR

https://www.vinguiden.com/produkter/chateauneuf-du-pape-les-cedres/

105

PIER R ETOPPEN

106

PIER R ETOPPEN

L Chablis Domaine Laroche 79925 | 750ml | 12% | 129kr

CHA

OGNE RG

•B BLIS OU

often är ungdomlig med toner av citrus, gröna äpplen, mineral och citrus. Smaken är elegant, torr och frisk med inslag av citrus, mineral, gröna äpplen och örter. L Chablis passar utmärkt till fisk och skaldjur, eller enbart som elegant aperitif. Laroche har som kännetecken att skörda druvorna senare än många andra av deras kollegor i Chablis. Detta för att druvorna skall uppnå maximal mognad. En extrem noggrannhet genomsyrar denna producent vilket återspeglar sig i de eleganta vinerna. Anrika vinproducenten Laroche släpper ännu en fantastisk Chablis till sitt breda sortiment av utsökta Chablis-viner. L Chablis är en synnerligen prisvärd Chablis för 129 kronor.

id e n.co m

BESTÄLL

VINET HÄR

https://www.vinguiden.com/produkter/l-chablis-domaine-laroche/

107

PIER R ETOPPEN

108

PIER R ETOPPEN

Clarendelle Blanc

2942 | 750ml | 12% | 149kr

g u id e n.co

EXKLUS

AUX RDE

FRÅN BO IVT

omaine Clarence Dillon´s historia tar sin början 1934, när den amerikanske bankiren Clarence Dillon köpte Premier Grand Cruslottet Haut-Brion. Idag styrs firman av Dillons barnbarn Joan Dillon, Hertiginna av Mouchy, med sonen Robert, Prins av Luxemburg, som vice president och verkställande direktör. Firmans senaste projekt är skapandet av Clarendelle. Ett projekt med målet att föra ut välgjorda och distriktstypiska viner i mer vardagsnära prislägen. Hela firman Domaine Clarence Dillons kunskapsresurser står till förfogande och projektet rymmer icke föraktliga delar prestige kan man lugnt räkna med att människorna bakom gör sitt yttersta även med blygsammare resurser. Dessutom är Clarendelle Prins Robertis särskilda skötebarn vilket ytterligare borgar för att ribban redan från början ligger högt. Siktet är inställt på viner mer eleganta och sofistikerade än koncentrerade och kraftfulla. Vinmakarteamet bakom Clarendelle med JeanPhilippe Delmas i spetsen är väldigt tillfredsställda med resultatet av denna skörd. Klar, ljusgul färg En ren, elegant doft med inslag av äpple, citrus, krusbär och mineraler. Torr, medelfyllig smak med fin fruktsyra. Man känner toner av citrus, mineraler, gröna äpplen och päron. En ganska lång eftersmak.

BESTÄLL

VINET HÄR

https://www.vinguiden.com/produkter/clarendelle-blanc/

109