Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv

Lave Malmgren

Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör.

Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv

När det regnar manna från himlen har den fattige ingen korg att samla upp den i.

– Detta gamla talesätt kan illustrera något av Försvarsmaktens situation idag. Fast egentligen precis tvärtom…

Efter alla omstruktureringsvåndor står nu försvarets förband med en produktionsapparat färdig att tas i bruk. Och med ett skriande behov av att täppa till alla de kompetenshål, som omflyttningen av personal och institutioner har medfört. Och ivrigt påhejad av statsmakt och politiker att akademisera utbildningen.

Men utan ekonomiska resurser att göra just mycket mer än att förvara de värnpliktiga. Det blir litet av ”Bron över floden Kwai”anda över det hela: Göra det bästa möjliga av en omöjlig situation för att upprätthålla anda och disciplin. (Vilket jag från mitt perspektiv uppfattar att man tycks lyckas med ganska väl.) Även våra reservofficerare är lidande av situationen. Jag vet att regementscheferna har en klar ambition att ta hand om denna viktiga resurs, men att ekonomin sätter gränser. I skrivande stund när jag en förhoppning om att förbanden skall kunna distribuera detta nummer till alla våra reservofficerare, men säkert är det inte. Så om du som är reservofficer vill ha denna kontakt med ditt truppslag – bli medlem i Artilleriklubben! Se sida 64!

Mitt i alla ekonomiska bekymmer vill Artilleriklubben och dess tidskrift ta fasta på det offensiva i Försvarsmaktens situation. Omstruktureringsbeslutet var ju en signal till förnyelse av materiel, metoder och därmed även organisation.

I detta nummer presenterar vi tankar, idéer och resurser för försvarets förnyelse och anpassning till en radikalt förändrad omvärldssituation. För försvaret är det numera viktigare att ligga på framkant i den tekniska utvecklingen och kunna göra internationella

insatser än att samla i ladorna och ha hög mobiliseringsberedskap.

Demonstratorer har blivit ett nyckelbegrepp i kompetensutvecklingen. Nya materielsystem prövas och jämförs i tillfälligt sammansatta organisationer. Dessa tjänar också ett syfte att utveckla personalens kompetens och anpassa metoder till nya tekniska förutsättningar.

Konsekvenserna för försvarsmaterielindustrin är att man måste satsa på hög teknologisk kompetens och utvecklingskapacitet utan några garantier för långa serieleveranser. Även det internationella perspektivet sätter sina spår. För Sverige som medlem i den Europeiska unionen och med en tydligt uttalad värdegemenskap med flera internationella sammanslutningar blir försvarsindustrin inte längre samma nationella angelägenhet som den har varit. Omstrukturering och företagsfusioner sker inte bara inom landet utan även över gränserna. Både inom Europa och över Atlanten.

Den nya situationen beskrivs från olika utgångspunkter i olika artiklar i detta nummer. Percurt Green ger ett övergripande perspektiv från sin position i Sveriges Försvarsindustriförening. Stig Schyldt beskiver hur man arbetar inom Försvarets Materielverk. Roland Jostrup ger en inblick i hur situationen tacklas inom luftvärnet. Och några av artilleriets och luftvärnets viktigaste försvarsindustrier beskriver sin situation.

Temat för detta nummer är så omfattande att alla aspekter inte ryms på 64 sidor. Utbildarperspektiven från ArtSS och LvSS får stå över till nästa nummer. Så redaktören kan alltså utlova en spännande fortsättning på temat.

Och kanske även du har någon synpunkt som väntar på att komma till uttryck i Artilleri-Tidskrift. I så fall är du hjärtligt välkommen med ditt (debatt)inlägg!

För egen del är jag snart bättre uppdaterad på Artilleriet under slutet av 1800-talet än på dagens situation. Jag arbetar nämligen med att göra ett ”bibliotekssystem” för Artilleri-Tidskrifts artiklar från tillblivelsen 1872 till dags dato. Syftet är att tidskriftens material skall göras lättare tillgängligt för forskning och information till enskilda.

Situationen på 1880-talet, där jag är just nu, är naturligtvis helt annorlunda. Men omständigheterna är ofta förvånansvärt lika. Det finns dock några slående olikheter. • Författarna synes vara mera oförvägna att föra fram egna (och kontroversiella) uppfattningar. Men på ett mycket belevat och välformulerat sätt. • Tidskriften tycks ha varit en guldgruva för den som ville följa artilleriutvecklingen utomlands – t ex med årligen återkommande beskrivningar av försök och försöksresultat i bl a Österrike. • Vetenskapliga artiklar är mycket frekventa, ofta med matematisk text, som jag inte vet ens hur vi skulle bära oss åt för att trycka idag.

Det skall bli mig ett nöje att framöver få presentera resultatet av detta arbete. Det är min förhoppning att det också skall bli till nytta för någon som vill gräva i artilleri- eller luftvärnsutveckling genom åren.