Artilleri & Luftvärn nr 1 2002

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 1 • 2002

Morgondagens artillerisystem heter APS 07

APS 07 är ett eldrörsartillerisystem med eldkraft som raketartilleri och som dessutom medger träff i en enskild byggnad med alla skott – på 60 kilometers skjutavstånd.

MRSI, Multiple Round Simultaneous Impact, är exceptionellt stort för APS 07. Mer än 10 skott från samma pjäs kan slå ner i målet samtidigt.

APS 07 har mycket högt skydd tack vare många samverkande egenskaper: - Gun-and-Run-förmåga - Stealth-utformning - Pansrat och minskyddat personalutrymme LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt lägre än för motsvarande system på marknaden. Den låga kostnaden baserar sig främst på att APS 07 är installerad på ett civilt standardchassi.

SE-691 80 Karlskoga, Sweden Tel: +46 586 815 00 Telefax: +46 586 850 30 Internet: www.boforsdefence.se E-mail: info@boforsdefence.se

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 1 • 2002

Årgång 131

Tore Rääf in memoriam ..................................................................................... 2 Anders Carell Har artilleriet något berättigande på morgondagens stridsfält? ........................... 5 Stefan Axberg Högre officersutbildning i militärteknik ........................................................... 15 Stefan Bratt Första utomhusdemonstrationen av EOI .......................................................... 21 Carl Vilhelm Angert Karteschen – förening för utbyte mellan svenska och finska artilleriofficerare .. 23 Artilleriklubbens årsmöte onsdag 02-05-02 Anmälan senast 02-04-18. VÄLKOMMEN! ................................................... 30 Omslagsbild: Artillerdemonstratorprojektet fortskrider på alla fronter. I detta nummer ger Anders Carell ett övergripande perspektiv på artilleriets utvecklingspotential (sida 5 ff ). Detta är hans sista bidrag till tidskriften under hans tid som chef för artilleriregementet. 02-01-31 överlämnade han befälet till öv Göran Mårtensson vid en högtidlig ceremoni på regementsplanen.

Stefan Bratt refererar en demonstration av Simrads eldlednings- och observationsinstrument på sida 21 f.

Omslagsbilden visar instrumentet i fältmässig vintermiljö.

Form och layout: Marie Thelander

ISSN 004 – 3788

1

Tore Rääf in memoriam

Förutvarande artilleriinspektören, sedermera slottsfogden, översten av första graden Tore Rääf avled i november 2001. Han föddes i Örebro 1915 och tog studenten i Linköping 1934. Hans officersbana förde 2

honom tillbaka till Linköping som chef för Svea artilleriregemente 1966-68.

1937 blev han fänrik vid Kungl Bodens artilleriregemente. Efter Artilleri- och

Artilleri & Luftvärn Ingenjörhögskolans högre kurs blev han 1948 kapten vid generalstabskåren och tjänstgjorde som generalstabsofficer vid I. Militärbefälstaben i Kristianstad, vid Försvarsstaben, Arméstaben och vid Militärhögskolan. 1959 blev han utbildningsofficer vid Kungl Wendes artilleriregemente i Kristianstad. Han blev överste och chef för armélinjen vid Militärhögskolan 1963. Efter regementschefsåren vid A 1 blev han Artilleriinspektör och upprätthöll denna befattning till sin pension 1976.

Tore Rääf hade många strängar på sin lyra, men mest uppskattad blev han för sitt engagemang för personalen. I vårt yrke korsas ju våra vägar nu och då. Vid sådana tillfällen försummade Tore Rääf aldrig att ta kontakt och på ett vänligt och intresserat sätt hålla sig underrättad om kamraternas utveckling. I hans gärning som inspektör för Artilleriet och Arméflyget blev detta en mycket stor tillgång. Knappast någon hade bättre personkännedom än han, vilket ju hade en avgörande betydelse i alla de kommenderings- och befordringsärenden där han hade att ta ställning.

Under hans tid som inspektör genomfördes också hela det förarbete, som ledde fram till beslut om anskaffning av Haubits 77.

Detta var ett synnerligen omfattande och

grannlaga arbete, i vilket han på ett fruktbart sätt intog rollen som koordinator.

Tore Rääf hade också ett levande intresse för utbildningen. Vi var många som mötte honom under artilleriets övningar i Älvdalen och på andra skjutfält, både då han var väntad och vid andra tillfällen. Och det var alltid positiva upplevelser att stöta ihop med artilleriinspektören Tore Rääf.

1973-76 var Tore Rääf ordförande för Artilleriklubben.

Efter pensionen tjänstgjorde han som slottsfogde på Ulriksdals och Haga slott, där han gjorde många värdefulla insatser inte minst gällande Confidensen och Orangeriet vid Ulriksdal.

Tore Rääfs regementschefsporträtt hänger i lektionssal Fredrikshof på ArtSS (foto Stefan Bratt).

Lave Malmgren

Vid Artilleriklubbens höstmöte 29 november 2001 hölls parentation även över Gösta O Johansson.

3

4

Artilleri & Luftvärn

Anders Carell

Överste Anders Carell är chef för Markstridsavdelningen vid Krigsförbandsledningen (C KRI/MARK) vid Högkvarteret.

Till 02-01-31 var han chef för Artilleriregementet .

Har Artilleriet något berättigande på morgondagens stridsfält?

Artilleriet på gårdagens slagfält Efter Karolinerarméns seger över danskarna i slaget vid Gadebuch 1712 skrev Stenbock till Karl XII berömmande ord om överstelöjtnanten vid Artilleriet Cronstedt; ”Näst Gud har vi Cronstedt och hans kanoner att tacka för denna seger”. Formuleringen är en i raden av historiska exempel på Artilleriets avgörande effekt på slagfältet.

Ytterligare ett exempel; den finske generallöjtnanten Harald Öhqvist, chef för 11. armékåren på Karelska näset 1939-40, skriver i sin bok ”Vinterkriget 1939-40 ur min synvinkel” (s 361): Alldeles särskilt må understrykas att även de starkaste befästningar alltid är i behov av ett effektivt artilleriskydd på den grund av att artilleriet – även efter det moderna flygets tillkomst – är det enda verkligt effektiva vapenslaget …ignorerar man detta faktum…så tar man risker, vilka när som helst kan leda till katastrof.

Även under krig och konflikter i modern tid har artilleriets betydelse omvittnats. I ett avsnitt ur Carl Bildts bok ”Uppdrag fred”, i vilken han delger sina erfarenheter från sin tid i Bosnien, kan vi läsa: Här hade nu RRF-styrkornas artilleri börjat grupperas. Det var en lika viktig som känslig process. Trots allt GULFkrigsinspirerat tal om att flygbombningar var någon sorts undermedel, var det med artilleri som resultat kunde åstadkommas. Oberoende av väder. Med meterprecision. Och med en uthållighet som ett flygplan, vars tankar ständigt blir tomma och vars bomber snabbt tar slut, aldrig kan åstadkomma.

Artilleriet på morgondagens stridsfält Om att artilleriet haft en avgörande effekt på gårdagens slagfält råder knappast något tvivel. En berättigad fråga är dock, när vi nu står inför en omvälvande ominriktning av Sveriges Försvarsmakt, om artilleriet också har något berättigande på morgon5

Morgondagens artilleri dagens stridsfält och därmed i morgondagens svenska försvarsmaktsstruktur?

Bakomliggande teorier RMA-konceptet1, eller snarare ”den nya krigföringen”, vilar på teorin om manöverkrigföring – även om begreppet ”manöverkrig” har ersatts av ”manövertänkande”.

Med denna, vid första påseendet semantiska, förändring vill man betona att manöveridéerna måste utvidgas till andra situationer än de, som innebär väpnad strid. Vidare anses att det finns risk för att begreppet ”manöverkrigföring” endast för tankarna till fysisk manöver, när det i lika hög grad bör handla om ”mental manöver” syftande till att överlista motståndaren.

Oaktat ”manöverkrigföring” eller ”manövertänkande” håller den klassiska definitionen: Ett förhållningssätt till krigföring som innebär att det allt överskuggande målet är att förstöra motståndarens operativa förutsättningar och därmed hans vilja att slåss. Det handlar om ett sätt att tänka där överraskning, initiativ och snabbhet kombineras med verklig beslutsamhet att lyckas.

Vidare anger teorin bakom manövertänkandet att den mest direkta vägen till seger i krig är att neutralisera fiendens kraftcentrum genom att ramma de funktioner som kraftcentrum är beroende av för att fungera (s k kritiska sårbarheter).

Om dessa funktioner identifieras med ett offensivt tankesätt, utgör de för oss mål, som i varje skede är ”farligast för fienden” 1

Revotution in Militairy Affaires.

6

att mista. Genom att definiera och snabbt slå mot dessa avgörande faktorer kan man komma innanför fiendens beslutscykel och tvinga honom att reagera på våra åtgärder.

Just faktorn ”tid” – eller snarare ”snabbhet” – är avgörande.

Den framtida markstridsmiljön Den framtida stridsmiljön kommer sannolikt i ännu högre grad än i dag att präglas av den snabba teknikutvecklingen med integrering av mark-, luft- och sjöbaserade vapen- och sensorsystem sammankopplade i ett nätverk. Detta kommer sannolikt att innebära att stridsfältet blir ”tredimensionellt”, även för markstridsförband, dvs tekniken ger oss – och motståndaren – möjligheter att hota eller att nå vapenverkan i rummets alla dimensioner.

Stridsfältet kommer sannolikt också att präglas av en blandning av egna och fientliga förband, bl a därför att teknikutvecklingen, både för fienden och oss, kommer att möjliggöra djupa insatser över stora ytor, ytor som dessutom kan innehålla civilbefolkning och känslig infrastruktur.

Stridsmiljön blir därigenom komplex och svåröverskådligt för chefer, stridsledare och soldater på alla nivåer. Kravet på precision vid våra insatser – både till tid och rum – kommer att vara mycket högt, • för att i rätt tid nå rätt anpassad bekämpningseffekt, • för att förskona viktig infrastruktur och civila medborgare från onödig skadegörelse samt • för att undvika egna förluster på grund av vådabekämpning.

Artilleri & Luftvärn Tempot kommer att vara högt. Eftersom överraskning kan utnyttjas för att slå mot motståndarens svagheter och manövern syftar till att åstadkomma överraskning genom snabbhet, blir tempot i manövern (fysisk och mental) ett vapen i sig själv.

Tiden är i sammanhanget central, stridsfältets ”fjärde dimension”. Pallin och Andersson skriver i KrVAHT 2/2001: Utöver den mänskliga faktorn, komplexitet och osäkerhet är tid den viktigaste faktorn som påverkar militära insatser.

För det första är den information vi samlar in, och den kunskap vi utvinner från den, flyktig. När vi tar oss tid att skaffa ny information, riskerar den tidigare insamlade informationen att bli överspelad. För det andra så är tid en värdefull tillgång för båda sidor. Medan vi försöker samla information, bedöma och fatta beslut i en ny situation, kan motståndaren redan vara på väg att vidta nya åtgärder, och därmed ändra situationen under tiden.

Tempo krävs i alla led för att vara snabbare än motståndaren för att kunna gripa och hålla initiativ. Motståndaren måste tvingas att parera och efter hand bli alltmer efter i beslutscyklerna.

Kraven på våra förbands uppträdande under offensiv manöverkrigföring på ett fragmenterat och tredimensionellt slagfält är således omfattande. Övergripande är kraven på högt tempo och stor precision.

Det fyrdimensionella slagfältet.

Slutsats ”manövertänkande” – framtida markstridsmiljön Stridens förutsägbarhet blir troligen liten, och detta ökar betydelsen av att kunna reagera snabbt på de i sammanhanget viktiga händelser vi trots allt kommer att varsebli.

Att snabbt och effektivt kunna identifiera, lokalisera och bekämpa mål som utgör avgörande funktioner eller kritiska sårbarheter över hela stridsfältets djup kommer med stor sannolikhet att vara ett villkor för framgång.

Bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och kort reaktionstid – även mot mål på stort djup – i kombination med tillräckligt noggranna sensorer ger oss möjlighet till denna förmåga. Ledningssystemet måste möjliggöra ett minimum av tidsfördröjning mellan upptäckt, identifiering, lokalisering, beslut om insats och insats.

Krav på framtida bekämpningssystem för markmålsstrid Ur ”manövertänkandeperspektivet” samt ur redovisad uppfattning om den framtida markstridsmiljön, kan bl a följande krav på ett bekämpningssystem listas; 1 Systemet ska kunna medge ”rätt anpassad verkan”, vilket bl a ställer krav på flexibel 7

Morgondagens artilleri ”verkansdelsportfölj” – allt ifrån icke dödande via yttäckande mot mjuka elementarmål till punktmålsbekämpning av mycket hårda mål. Detta ställer i sig krav på system med hög precision, både till tid och rum.

2 Systemet ska kunna verka med kort reaktionstid, vilket bla ställer krav på lång räckvidd för vapenlasten och ett optimerat ledningssystem inkluderande sensorer, sambands- och beslutstödssystem samt relevanta ledningsmetoder. Vad gäller sensorer måste de täcka stora ytor, vilket i sig torde innebära en stor mängd av sensorer ihopkopplade i ett nätverk.

3 Systemet bör ha hög överlevnadspotential och hög grad av såväl taktisk som operativ (och kanske strategisk) rörlighet, vilket bl a ställer krav på små, splitterskyddade, autonoma enheter som var och en kan utveckla stor effekt.

Lång räckvidd – kort reaktionstid Ytterlighet 1 En soldat som i urban miljö riskerar att bakom nästa husknut stå öga mot öga med

en motståndare med skjutklart vapen, har att reagera inom bråkdelar av sekunder.

Kravet på kort reaktionstid är i detta fall extremt högt medan kravet på vapnets räckvidd är moderat.

Ytterlighet 2 Då vi lyckats lokalisera motståndarens ledningscentral djupt inne på fientligt territorium har vi kanske timmar, tom dagar, på oss att planlägga och genomföra attacken.

Den måste dock ske med vapen- eller förbandssystem med extremt lång räckvidd.

Om vi antar att det mellan dessa ytterligheter finns ett relativt linjärt förhållande skulle det innebära att ju närmare egna förband ett hot – eller en möjlighet i form av motståndarens ”kritiska sårbarheter” – uppträder, desto större är kraven på våra systems reaktionstid. Detta är naturligtvis inte helt sant, men påståendet ligger troligen närmare sanningen än motsatsen.

Detta förhållande kan ytterligare illustreras av vapenarsenalen i Försvarsmaktens ”organisation 2004”. Denna organisation

Org 2004 – Insatsförmåga – insatbehov

8

Artilleri & Luftvärn är mer en konsekvens av snabb avveckling av system, som inte anses ha bäring mot målbilden 2010, än en väl avvägd krigsorganisation – en ”avstampsorganisation”. Då vi betraktar organisationens vapensystem – eldhandvapen, stridsvagnar, granatkastare, haubits 77 och JAS – finner vi, att var och en för sig har god täckning av rummet och i reaktionstid. Men då kravet på reaktionstid kopplas till rummet finner vi ett glapp i intervallet 25-100 kilometer (se bild på föregående sida). Jag vill betona att redovisade krav inte på något sätt vilar på vetenskaplig grund och dessa kan och bör säkerligen justeras, men slutsatserna torde ändå bli desamma:

till ”konventionellt artilleri” understryker den betydelsen av ”indirekt eld”. FoRMA lanserar ”koncept direkt-indirekt”.

• Framtidens bekämpningssystem är inte ett utan flera, där kraven på kort reaktionstid och lång räckvidd i många rumsintervall inte är förenliga i ett och samma system samt • i de rumsintervall där tidskravet rör sig om minut till minuter torde ett markbaserat indirekt bekämpningssystem, där vapenlasten kan förflytta sig i hastigheter av minst 500 m/s, erbjuda de största möjligheterna.

”Elden är inte längre bunden till enskilda, avancerade plattformar som fartyg, flygplan eller artilleriförband utan är fristående.”

Robotar kan finnas i enkla ”eldpallar”. Dessa pallar flyttas lika lätt som vanliga lastpallar, är inkopplade i nätverket och kan stå var som helst. Roboten är en enhetsrobot med utbytbara delar, ”robot som byggsats”. Den består av motor med bränsle, stridsdel och målsökare. Genom olika kombinationer kan man variera fart, räckvidd och verkan. I roboten finns en dator som känner av vilka delar roboten består av och ser till att dessa delar anpassas till varandra. Eldpallen ”kan finnas på fartyg, stridsfordon eller stå för sig själv på marken”.

Kan Artilleri vara ett av framtidens bekämpningssystem?

Betydelsen av Artilleri – eller åtminstone något som kallas ”konventionellt artilleri” – ifrågasätts bl a av FOI i den s k FoRMAstudien. ”Små, lättrörliga och dolda förband som anvisar mål för indirekt eld är ofta bättre än tunga och dyra förband som stridsvagnar, konventionellt artilleri och attackhelikoptersystem” står det att läsa i populärutgåvan av studien ”Mot rätt insats”. Samtidigt som formuleringen ställer sig tveksam

”Spanare pekar ut mål, bedömer situationen, väljer medel för insats- som inte behöver vara vapen – och beställer insatsen som kan komma från nära eller långt håll…

Spanaren ska kunna uppträda dolt och ska undvika strid…”

Spanaren uppträder enligt illustration i rapporten i särskilda ”utpekarfordon” eller till fots. Alternativt består den av obemannade farkoster typ UAV. Väljer spanaren insatsmedlet ”eld” utgår denna från s k eldpallar.

Vad är konventionellt artilleri!? ”Små lättrörliga och dolda förband som anvisar mål för indirekt eld är ofta bättre än tunga och dyra förband som… konventionellt artilleri…”anger FOI i sin studie. Vad som egentligen döljer sig bakom

9

Morgondagens artilleri Med ”konventionellt artilleri” avses eldrörsartilleri – splitterskyddat bandgående eller draget – med förmåga att skjuta splitterbildande ostyrda spränggranater, bomblettammunition med RSV-substridsdelar samt rök- och lysammunition upp till 40 km. Eftersom vapenspridningen är stor, krävs att många granater avfyras mot ett och samma område för att sannolikheten ska bli tillräckligt stor för att tillräckligt många elementarmål inom målytan träffas av ett eller flera splitter eller RSVsubstridsdelar.

Utskjutningsanordningarna (pjäserna)

”konventionellt artilleri” framgår inte, men jag försöker mig på ett antagande(se ovan).

Jag antar vidare att raketartilleri typ MLRS2 inte avses när FOI talar om konventionellt artilleri.

2

Multiple Luanch Rocket System.

Bonus 10

har relativt låg eldhastighet, upp till 10 skott/minut. Detta sammantaget kräver att många pjäser måste sammanhållas i ett förband och avfyra sin ammunition samtidigt mot målytan. Detta i sin tur leder till stor och personalkrävande organisation, främst vad avser ammunitions- och övrig underhållstjänst.

Vidare medför det ”konventionella artilleriets” begränsningar, främst då det gäller att nå verkan i hårda mål, att det i första hand används som ett understödjande system, d v s för att hålla nere hot mot manöverförband så att dessa kan komma i position med direktriktade vapen.

Klarar ”konventionellt artilleri” krav på framtida bekämpningssystem?

Krav 1 ”Rätt anpassad verkan”, flexibel ”verkansdelsportfölj” – allt ifrån icke dödande via yttäckande mot mjuka elementarmål till punktmålsbekämpning av mycket hårda mål – och hög precision.

Artilleri & Luftvärn ”Konventionellt artilleri” enligt definitionen ovan klarar inte kravet. Men… • med BONUS-granaten som är beställd och levereras till svenska artilleriet med start år 2002 införs en ny dimension i artilleristriden. Varje granat innehåller två målavkännande verkansdelar med projektilbildande RSV. Verkansdelen har tillräcklig kraft att slå igenom dagens (och morgondagens?) modernaste stridsvagnar. Verkansdel som inte under sin bana ner mot marken har känt av definierat mål bringas till självdestruktion.

Med BONUS skapas möjligheten att punktmålsbekämpa hårda mål inom utskjutningsanordningens porté.

• studier avseende styrd, bankorrigerad 155 mm artillerigranat (TCM3) har igångsatts i samverkan mellan Sverige och USA. Den skjuts med hög elevation till bantopp varefter den glidflyger och styrs med hjälp av tröghetsnavigering, GPS och/eller radarstyrning mot angiven målkoordinat. Granaten träffar sitt mål inom en maximal felradie om 10-20 m oberoende av skjutavstånd. Målkoordinaterna kan korrigeras under bantiden, vilken bla medger att även rörliga mål kan bekämpas. Granatkroppen – bäraren – kan fyllas med t ex BONUS verkansdelar. Med granater typ TCM skapas möjligheten att precisionsbekämpa mål, även rörliga.

Krav 2 Kort reaktionstid – lång räckvidd, optimerat ledningssystem, yttäckande sensorer.

”Konventionellt artilleri” enligt definitionen ovan klarar inte kravet. Men… • den teoretiska maximala skottvidden för TCM-granat med glidtal 1:7 utskjuten från eldrörspjäs är ca 70 km. Även en slankare version med högre glidtal för skottvidder upp till 180 km studeras. Med granater av TCM-typ skapas möjligheten att precisionsbekämpa mål på långa avstånd.

• granater av TCM-typ behöver inte invisas med hjälp av t ex laser. Detta innebär att vad helst, som har möjlighet att fastställa koordinater och har tillgång till sambandsmedel – en soldat, en radar, en UAV osv, kan ange läget av mål för bekämpning utan speciell invisningsutrustning. Detta gör att antalet ”sensorer” i praktiken är obegränsat. Med granater av TCM-typ skapas möjligheten att precisionsbekämpa mål på långa avstånd och över stora ytor.

• inom ramen för det s k Artilleridemonstratorprojektet prövas, utvecklas och visualiseras metoder och teknik för ledning av framtidens artilleriförband. Projektet är ett samprojekt mellan Fältartilleriet och Amfibiekåren. Redan under 2001 var ett 3

Trajectory Correctable Munition.

11

Morgondagens artilleri av delmålen att med hjälp av dagens ”trimmade” teknik sortera upp och prioritera målinformation från flera av varandra oberoende sensorer, fatta beslut om insats och fördela insatsuppdrag, samt utföra bekämpning av sex olika mål samtidigt – varav två rörliga! Allt inom tidsramen 60 sekunder. Delmålet nåddes redan vecka 107 på Älvdalens skjutfält. Genom fortsatt utveckling av ledningssystem och ledningsmetoder skapas möjligheten att nå verkan på långa avstånd och över stora ytor i nära realtid. (Se även EOI sida 21.)

Krav 3 Hög överlevnadspotential, hög rörlighet, små, splitterskyddade, autonoma enheter som var och en kan utveckla stor effekt.

”Konventionellt artilleri” enligt definitionen ovan klarar inte kravet. Men… • med kombinationen precisionsbekämpningsförmåga (TCM) och målavkännande verkansdelar, även mot hårda mål (BONUS), kan verkan nås i många av stridsfältets ”typmål” med mycket mer begränsad ammunitionsinsats än med verkan som bygger på att en av många splitter/ substridsdelar fördelade på stor yta ska träffa ett elementarmål. Ammunitionsutrustning med precisions- och hårdmålsbekämpningsförmåga medger att underhållsorganisationen i jämförelse med ”konventionellt artilleri”, där ammunitionstjänsten är den mest volymkrävande tjänstegrenen, kan minskas radikalt.

• med MRSI-tekniken4 öppnas ytterligare en ny dimension. Tekniken bygger på att 4

Multiple Rounds Simultanious Impact

12

variera laddningens energiinnehåll på ett betydligt mer flexibelt sätt än i dag med hjälp av modulärt uppbyggda laddningsställ. En och samma pjäs kan då genom att variera utgångshastighet och uppsättning skjuta flera skott i följd som landar i målet exakt samtidigt, i gynnsammaste räckviddsintervall ända upp till 10 granater. Tekniken har lämnat ritningsstadiet och finns visualiserad bl a inom det amerikanska Crusaderprojektet (och som funktionsmodell på Bofors Defence).

Den momentana effekten från en pjäs som skjuter en 10 skotts MRSI-salva kan alltså jämföras med verkan av en salva från dagens artilleribataljon. Med MRSI-förmåga kan enskild pjäs verka autonomt, även i verkanstermer.

• redan dagens teknik, främst inom informationsteknologin och styr- och reglerområdet, medger att en utskjutningsanordning (pjäs) monterad på ett bandeller hjulchassi, med MRSI-teknik (bla innebärande automatisk ammunitionshantering) kan betjänas av 3 man.

Med ammunitionsutrustning som medger precisions- och hårdmålsbekämpning och med MRSI-teknik kan, om konstanten är verkan i målet, denna åstadkommas av betydligt mindre, lättrörligare och personalsnålare förband än i dag. Om konstanten är antalet utskjutningsanordningar, kan betydligt större verkan i åstadkommas, även mot ett betydligt större antal samtidigt uppträdande mål. I båda fallen gäller att ammunitionsutvecklingen typ TCM medger att verkan kan åstadkommas snabbare, över större ytor och på större djup samt med högre precision relativt dagens ”konventionella artilleri”.

Sammanfattning Idag disponerar Sverige artillerisystem, som inom 5 minuter kan verka mot ytmål med mjuka elementarmål inom 2300 km2 på avstånd upp till 27 km. I morgon kan vi disponera artilleri, som inom 60 sek (om man exkluderar projektilens bantid) kan precisionsbekämpa även hårda mål inom mer än 11 000 km2 på avstånd upp till mer än 60 km. Detta ger en helt ny dimension till artilleristriden.

Artilleriet kan då inte bara understödja manöverförband utan även nyttjas som ett i de flesta fall bästa alternativ till andra system – markburna och flygburna – för att snabbt nå ett avgörande genom att bekämpa mål som utgör motståndarens avgörande funktioner eller kritiska sårbarheter över hela stridsfältets djup.

Artilleri & Luftvärn Är morgondagens artilleri bara att betrakta som ”konventionellt artilleri”… …eller har Artilleriet ett verkligt berättigande på morgonens stridsfält? Jag överlåter svaret på denna fråga till läsaren.

Med min artikel vill jag belysa ett alternativ till att avbryta utvecklingen av dagens ”konventionella artilleri” och invänta revolutionen i form av tex ”eldpallar ” och ”robotar som byggsats”. Alternativet – att evolutionärt fortsätta utvecklingen av artillerifunktionen – kommer med stor sannolikhet att ge de eftersträvade förmågorna i målbilden 2010, visionen 2020. Jag kan inte uttala mig om kostnadsaspekten, men på intäktssidan finns definitivt en engagerad, motiverad officerskår vars kreativitet kommer att vara en garant för att visionen om ”den nya Försvarsmakten”, formad för att möta morgondagens hot, kan realiseras.

Ät Din lunch på Militärsällskapet.

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering kl 11 30 – 13 30). Är Du reservare kan Du mot avgift bli medlem och inta Din lunch. Medlemmar har dessutom möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Ett konferensrum är iordningställt för sammanträden.

Adress: Kommendörsgatan 9 1 trappa Tel 08-662 62 53 eller 08-662 62 54

13

www.jps-mainos.fi

AMOS gives higher rate of fire, greater mobility and better ballistic protection than any other mortar system.

AMOS® Advanced MOrtar System • Twin-barrel 120 mm concept • High rate of fire

• Ballistic & NBC protection • Low chassis loads • Large amount of ammo on board

• Direct fire capability

• Suitability for all standard 120 mm ammo

• Rapid deployment

• Full 360° traverse

Combining Forces Patria Hägglunds Oy is jointly owned by the Finnish Patria Industries Oyj and the Swedish Hägglunds Vehicle AB. Patria Hägglunds strengthens the capabilities of both Patria and Hägglunds to better meet customers´ requirements.

Patria Hägglunds Oy Naulakatu 3, FIN-33100 Tampere, FINLAND Tel. +358 3 3137 0040 • Fax. +358 3 3137 0041 www.patriahagglunds.fi • e-mail: patriahagglunds@patria.fi

14

Artilleri & Luftvärn

Stefan Axberg

Stefan Axberg är professor i militärteknik och chef för den Militärtekniska institutionen vid Försvarshögskolan.

Han är ledamot i Kungl Örlogsmannasällskapet och har valts in i Kungl Krigsvetenskapsakademin, där hans inträdesanförande kommer att gälla teknikutbildning inom Försvarsmakten.

Högre officersutbildning i militärteknik Officersutbildning som samlat begrepp och i systematisk form har endast funnits drygt 200 år i Sverige (Kungl. Krigsakademien vid Karlberg 1792). Tidigare utbildning, specifik för officersrollen, innefattade i allmänhet tekniska ämnesområden såsom skeppsbyggnad, fortifikation och givetvis artillerilära. Det senare områdets betydenhet illustreras väl av det 1818 inrättade Högre Artilleriläroverket på Marieberg där grunden lades för en artilleri- och ingenjörsofficersskola. Fr o m år 1842 genomfördes här även utbildning av ickemilitära ingenjörer - civilingenjörer – en titel som sedermera övertogs av de utexaminerade ingenjörerna från den 1878 inrättade Kungl. Tekniska Högskolan (KTH, ursprungligen Teknologiska Institutet från 1827).

Alltsedan dess har högre officersutbildning bedrivits i organiserade former, vilka dock såväl till innehåll som organisation varierat över tiden. Ytterligare en faktor i samman-

hanget har varit den akademiska anknytningen, vilken kan sägas ha blivit allmänt accepterad i och med bildandet 1996 av Försvarshögskolan. Det är nämligen så att det inte enbart är ett ökat teknikberoende, som i sig accentuerar behovet av tekniska kunskaper på hög nivå, utan även den generella utvecklingen av FM som kräver kritiskt tänkande och välutbildade officerare.

Officerarna skall således självständigt kunna hantera komplexa problem med stöd bl a av empiriskt grundade kunskaper och också kunna värdera sina egna och andras erfarenheter.

Officerarna måste härvid kunna skapa och teorianknyta nya doktriner, kunna skilja mellan vedertagna fakta och tyckande samt kunna pröva ett antal hypoteser mot kända grundvärden.

Sålunda måste de bibringas ett vetenskapligt förhållningssätt till vad de gör.

Detta erhålls endast genom en akademisk skolning.

15

Teknikutbildning Vetenskapligt arbete Av tradition konstitueras ett akademiskt ämne först då det har fått en unik vetenskaplig profil med en gemensam teoretisk och empirisk referensram. Vetenskapligt arbete utgör ett komplicerat samspel mellan insamling och klassificering av data, experiment, generaliseringar, uppställande av hypoteser, slutledningar, utformning och prövning av passande modeller, fruktbara metoder och välformulerade teorier, samt omprövning av etablerade arbetsmetoder.

Forskningsämnet etableras när forskare inom ett kunskapsområde formulerar egna problem och tillämpar egna vetenskapliga metoder. Av betydelse vid framväxt av nya ämnen är inställningen hos såväl det nationella som det internationella forskarsamhället. Forskarutbildning i ämnet görs möjlig i och med att en professur med den aktuella ämnesbenämningen inrättas och tillsätts vid en högskola med fast forskningsorganisation.

De grundläggande akademiska nivåerna kan beskrivas på flera sätt. FHS definierar de olika nivåerna inom den högre officersutbildningen på följande sätt: • A-nivån (Vetenskapligt baserad kunskap) innebär att söka definiera grundläggande begrepp och på denna grund beskriva för ämnet centrala aspekter med en empirisk fokusering.

• På B-nivån (Förklaringar/orsakssamband) eftersträvas förmåga att förstå och själv söka hitta förklaringar till orsakssamband. Exempel: Hur påverkar artillerilokaliseringsradar taktiskt uppträdande?

Vad förklarar framgång i krig? Vidare ingår insikt i vetenskaplig metodik. Inom 16

denna ram skriver de studerande vid FHS en mindre uppsats för att öva analytiskt tänkande.

• På C-nivån (Ökad komplexitet i förklaringsansatserna/holistiskt perspektiv) fördjupas analysen av väsentliga fenomen för vetenskapen. Eleverna tränas i kritiskt, självständigt tänkande. Undervisningen har en högre abstraktionsnivå och eleverna skall få en insikt om var forskningsfronten ligger inom aktuellt ämne. En viktig aspekt är samspelet mellan teori och empiri. Bland annat med hjälp av kunskaper förvärvade genom utbildningen i metodik skriver varje studerande en uppsats (10 p) som behandlar någon av de viktigaste strömningarna inom huvudämnet eller utgör en fördjupning inom något delområde (1 p motsvarar i stort en veckas studier på heltid).

Militärteknik Med militärteknik menas det tvärvetenskapliga kunskapsområde som behandlar tekniken och dess inverkan på officerens förmåga och sätt att utöva sin profession inom krigsvetenskapen. I ämnet finns vid Försvarshögskolan (FHS) sedan år 1999 en professur i Militärteknik, särskilt relationen mellan teknik, taktik och operationer.

Den högre officersutbildningen i militärteknik syftar till att ge de studerande kunskap och förståelse för teknikens möjligheter och begränsningar vid taktiska och operativa tillämpningar över hela konfliktskalan.

Vidare skall de studerande få insikt i den tekniska systemuppbyggnaden av vissa lednings- och vapensystem samt generell kunskap om systemvärdering på en högre

Artilleri & Luftvärn Detta har medfört ett utökat behov av bästa möjliga teknikutbildning för såväl chefer som specialister på alla nivåer. Utmaningen återfinns över hela bredden från dagens lednings- och teleteknik, där många lösningar hämtas från den civila utvecklingen, till de mer traditionella militärtekniska områdena.

Utbildning vid FHS

Militärtekniken är ett nav vid all taktisk och opertiv verksamhet. nivå. Förståelse för och nyttjande av modellering och simulering utgör härvid ett väsentligt inslag. De officerare som går Chefsprogram med teknisk inriktning får därutöver en god kunskap i att ställa och värdera tekniska krav på framtida system samt att vidareutveckla befintliga system.

Vidare får de en förmåga att föra en kvalificerad dialog med forskare och tekniker inom och utanför Försvarsmakten, på engelska som på svenska.

Förmågan att förstå och utnyttja tekniklösningar är nämligen helt avgörande för Försvarsmaktens effektivitet och förmåga att lösa dess fyra (nya) huvuduppgifter. Den snabba tekniska utvecklingen har dramatiskt förändrat den militära verksamheten, där begrepp som bland annat NCW (Network Centric Warfare) och dess svenska motsvarighet NBF (nätverksbaserat försvar) bygger på en snabb teknikutveckling och god teknisk förståelse hos alla framtida officerare i det svenska försvaret.

Utbildning i Militärteknik bedrivs idag inom samtliga av Försvarsmakten finansierade utbildningsprogram vid FHS. Sammantaget omfattar kursutbudet ca. 150 p (varav 70 p på A-nivå, 60 p B-nivå och 20 p C-nivå). Exempel på kurser inom Fackprogrammet är den högre nautiska utbildningen om 40 p och delkurser inom ledningssystemområdet om sammantaget ca 20 p. Inom Stabsprogrammet genomförs en grundläggande militärteknisk kurs om 5 p innefattande bl a militärt specifika nyckeltekniker. Inom Chefsprogrammet med inriktning Krigsvetenskap meddelas militärteknik i omfattningen av en 5 p-kurs som fokuserar på systemledningsteknik och viss framtida tekniks militära påverkan. I syntesens form kopplas teknik, taktik och operationer ihop med pågående PerP-arbete1 och med Teknisk Prognos.

För den officer som väljer Chefsprogram med teknisk inriktning (ChP T) är studieomfattningen 100 p, dvs 20 p mer än hela Chefsprogrammet med krigsvetenskaplig inriktning (ChP). Inledningsvis får de teknikinriktade studerandena inom militärteknikens ram en solid teknisk/natur1

Perspektvivplanearbete

17

Teknikutbildning

De svenska eleverna imponerar på skolledningen vid Naval Postgraduate School, NPS, Ca, USA. vetenskaplig grund som medger fördjupade studier inom militärtekniken, varefter undervisningen fokuserar på tekniken och dess inverkan på taktik och operationer.

Utbildningen avslutas med omfattande kurser i Krigsvetenskap.

Undervisningen kopplas till pågående forskning och meddelas i form av föreläsningar, laborationer och övningar samt i hög omfattning självstudier. Utbildningen börjar med kurser bl a i • Matematik, • Ellära och Elektronik, • Statik och Dynamik, • Materialteknik, • Vapen- och verkansteknik, • Skyddsteknik, • Robotteknik, • Informationssystemteknik, • Optronik, • Radarteknik, 18

• • • •

Sambandsteknik, Telekrig, Farkostteknik samt Modellering och Simulering.

Fördjupningsspår F n finns två fördjupningsspår, nämligen Vapen/Skydd och Ledning/Tele. Mot slutet av det första året genomförs en avancerad militärteknisk utbildning vid Naval Postgraduate School (NPS) i USA. Efter det första årets avslutande tekniska workshop tillsammans med representanter från FM, FMV, FOI och industri går de studerande över till ChP för ett år där de läser krigsvetenskap, statskunskap, folkrätt, ledarskap, logistik mm. Därefter avslutar de sin utbildning med att skriva en C-uppsats.

De studerande utgörs av svenska och enstaka utländska officerare. Ett fåtal civila går hela eller delar av kurserna i Militär-

Artilleri & Luftvärn teknik. Denna cocktail av studerande upplevs som mycket stimulerande såväl av lärare som av de studerande.

Forskningen inom det militärtekniska området är i huvudsak tillämpad och i allmänhet tvärvetenskaplig med samarbete mellan företrädare för vetenskaper och mellan forskare, ingenjörer och officerare.

Styrande för forskningen är således mer krigsvetenskapligt orienterade problem än den ämnesmässiga teori- och metodutvecklingen, möjligen med undantag av området Modellering och Simulering där särskilda militära behov föreligger.

Forskningssamarbete är etablerat med flera universitet och institut såsom KTH, LiTH och FOI. Ett samarbete med NPS i USA inom telekrigsområdet är under uppbyggnad. Inom området obemannade farkoster har nyligen inletts ett forskningssamarbete med Tyskland, Italien, Holland, Frankrike och Israel. Institutionens egen forskning byggs i första hand upp inom de militärspecifika områden där skolan bedriver undervisning. Helt naturligt utgör även de möjligheter, som den pågående teknikutvecklingen skapar, ett viktigt fält för forskningen; särskilt viktigt är officerens förmåga att kritiskt pröva och använda ny teknik för att fatta bättre beslut och utöva effektivare ledning inom ramen för sin officersroll.

Med en alltmer accentuerad teknikutveckling är ämnet militärteknik med sin tvärvetenskapliga karaktär dynamiskt och föremål för ständig vidareutveckling. Detta avspeglas bl a det nu pågående förändringsarbetet rörande den militärtekniska utbildningen

inom Chefsprogrammet. Arbetet omfattar utveckling av ämnet så att utbildningen blir mer lämpad för att ge de framtida höga officerarna adekvata kunskaper och intellektuella verktyg nödvändiga för att kunna lösa problem ännu ej definierade.

Erfarenheter Årligen får ca 220 officerare en grundläggande militärteknisk utbildning vid FHS. Detta sker vid Stabsprogrammet (från nivå 5 till nivå 4). Då de studerande har en mycket varierande (studie)teknisk bakgrund genomförs diagnostiska prov innan utbildningen startar, bl a till stöd för extra lärarinsatser.

Detta räcker dock ej – flera elever har det utomordentligt arbetsamt att klara de grundläggande nyckelteknikerna – utan andra åtgärder måste till.

En sådan verksamhet är att ta fram speciellt anpassade läroböcker inom hela det militärtekniska området. Detta arbete har nyligen påbörjats och väntas ge viss effekt redan till hösten 2002 med fullt genomslag hösten 2003. När läromedlen är fullt ut framtagna med sinsemellan avstämt innehåll kan dessa tillställas de studerande i förväg så att de som har extra behov kan förbereda sig på annat sätt än vad som är fallet idag. De utvärderingar som görs av såväl de studerande som av lärarna pekar just på den stora spännvidden i förkunskaper, från 2-årig social linje till teknisk fysik från KTH, som en vanlig orsak då problem uppstått under något delmoment. Skiftande pedagogisk utstrålning från lärarna kan även uppfattas negativt.

19

Teknikutbildning Sammanfattningsvis upplever många militärtekniken som både intressant och nödvändig och önskar att mer tid vore avsatt för ämnet.

Vad gäller erfarenheter från de mellan 15 och 20 officerare per år som genomför ChP T, dvs de blivande tekniska nivå 3-officerarna, så har de normalt inte enbart ett tydligt tekniskt intresse, utan även fallenhet för de krävande tekniska studierna. De har vid internationell jämförelse hävdat sig mycket väl. Så har t ex ledningen för NPS i USA, måhända världsledande inom det militärtekniska området, tydligt uttalat att de är imponerade av just de svenska elevernas gedigna utbildningsgrund.

Det finns dock, som på medaljen, en baksida nämligen att de tekniska officerarna efter genomförd utbildning besitter en kompetens, som gör dem mycket eftertraktade av det privata näringslivet. Detta medför att drygt hälften av dem, som genomgått denna relativt kvalificerade och tämligen kostsamma utbildning lämnar försvarsmakten.

Sett mot det ovan nämnda behovet är detta utomordentligt allvarligt och riktade åtgärder behöver, enligt min mening, snarast vidtagas.

Tydliga och mätbara mål Vilken är då nyttan med den militärtekniska utbildningen? Man kan givetvis besvara frågan olika utifrån olika referensramar. Ett vanligt sätt är dock att jämföra mot ställda mål.

20

Grundläggande för om en verksamhet skall kunna prövas mot uppställda mål är att sådana finns. Ju tydligare målen är ställda ju bättre förutsättningar finns att göra en sådan prövning. Mål skall vara mätbara, realistiska och kommunicerbara. Utan angivna mål är det inte möjligt att ange lämpliga vägar dit. Är det inte tydligt vad eleverna skall kunna då de lämnar FHS är det inte heller enkelt att ange vilka lärare och vilken kompetens hos dessa som behövs, vilken infrastruktur som bäst stöttar, vilken ledning som erfordras, vilken organisation som är mest ändamålsenlig etc.

Tydlighet är alltså viktigt.

Det synes rimligt, att de militärtekniska utbildningsmålen emanerar ur FM långsiktiga inriktning och målsättning. Det är således angeläget att mål enligt ovan arbetas fram inom HKV. Pågående ominriktningsarbete är här en utmärkt utgångspunkt. I avvaktan på tydliga mål framsprungna ur kundens artikulerade behov gör naturligen FHS det bästa av situationen. Det nära samarbetet och förtroendet mellan FHS och FM är härvid-lag en stor styrka. Detta kan illustreras av kopplingen mellan PerP-arbetet vid HKV/STRA, den tekniska prognosen vid FMV/FOI och den militärtekniska syntesen vid FHS.

Vissa för en högskola fundamentala mål vad gäller kvalitet och vetenskaplighet i det som görs kan dock analyseras utan verksamhetsmål enligt ovan. Det är emellertid viktigt att göra rätt saker rätt. Att göra fel saker rätt är inte kostnadseffektivt !

Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt

Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet.

Första utomhusdemonstrationen av EOI Arbetet med Artilleridemonstratorprojektet går vidare på alla fronter. 21 februari 2002 genomfördes vid Älvdalens skjutfält de första hårdvarutesterna med två prototypinstrument till ett nytt eldlednings- och observationsinstrument (EOI). Det norsksvenska samarbetsprojektet är i flera avseenden ett unikt materielprojektet där helt ny sensorteknologi används för att upptäcka och mäta in mål på långa avstånd.

EOI är ett i raden av norsk-svenska samarbetsprojekt som hittills har givit god frukt åt båda parter. Norge är så kallad ”lead nation” i projektet och har ansvaret för att teckna kontrakt om seriebeställning. F n finns planer för svenskt vidkommande att anskaffa ungefär 100 enheter i första hand till våra jägarbataljoner och till artilleriets eldledningsgrupper. Norge har aviserat intresse för ungefär 150 enheter enligt den svenske projektledaren Christer Askerup från Försvarets Materielverk (FMV).

Uppe på Snodskallen är norrlandsjägarna kapten Janne Möller och löjtnant Mattias

Håkansson i full färd med att mäta med den nya utrustningen. De menar att den kommer att innebära en revolutionerande förbättring av jägarbataljonernas förmåga att leda indirekt eld. (Se även sida 11, Krav 2!)

Försöken leds av FMV:s norska motsvarighet, Forsvarets Logistikk Organisation (FLO/Land) Test- och Utvecklingsavdelning. Arbetet med att utveckla det som skulle komma att bli EOI inleddes i Norge i början av 90-talet. Forsvarets Forsknings Institutt (FFI) fick uppdraget 1993 av dåvarande Haerens Forsyningskommando (HFK). Eftersom Simrad Optronics har speciell kompetens på området fick de en förfrågan om att delta på ickekommersiell basis, vilket ledde till att hela projektet initierades.

I Sverige initierades ett projekt i mitten av 90-talet och samarbetet mellan länderna inleddes 1997. Året därpå undertecknades ett projektavtal som stipulerar att Norge är upphandlande nation och ansvarig för det gemensamma seriekontraktet.

21

EOI EOI rymmer laseravståndsmätare, IR-kamera och goniometer. Stor möda har lagts ned på den ergonomiska utformningen.

EOI är det andra norsk-svenska samarbetet inom artilleriområdet.

Tidigare har länderna gemensamt utvecklat och anskaffat artillerilokaliseringsradarn Arthur. Samarbete fungerar utmärkt med de bästa rutinerna från båda ländernas arbetssätt.

Den prototyp som presenterades i Älvdalen var bara några veckor gammal. Instrumentet består av en laseravståndsmätare, en IR-kamera och en goniometer, som anger höjd- och sidvinklar via ett antal optiska sensorer. Det som är unikt med instrumentet är den nya typen av IR-detektor. Detektorn är en svenskutvecklad produkt med vissa patenterade funktioner, som ger detektorn en hög känslighet när det gäller temperaturupplösning (termisk upplösningsförmåga). Den höga upplösningen gör att detektorn får väsentligt längre räckvidd än befintliga system. Dessutom blir bilden tydligare än tidigare generations scannande IRV-kameror enligt sensorexperten på FMV, Åke Arbrink.

Under utvecklingen har stor kraft ägnats åt att studera och ta fram lösningar som ger högt skydd mot störningar. Stor möda har också lagt ned på att få en bra ergonomisk utformning och att lasern inte skall skada ögon, dvs vara av s k lågrisktyp. Serie22

versionen av EOI ska förses med ett GPSkort, som medför att eldledaren hela tiden har ett uppdaterat läge i terrängen. Om strömförsörjning fallerar kan instrumentet också via goniometerns yttre skala ge en lägesbestämning.

En utvecklingsmöjlighet är att förse EOI med laserpekutrustning för att vägleda laserstyrd ammunition mot ett mål.

Nyheten i sin helhet med bilder, bakgrundsinformation, faktarutor, länkar och bilagor finner du på: www.artreg.mil.se/

Artilleri & Luftvärn

Carl Vilhelm Angert

Carl Vilhelm Angert är major i artilleriets reserv.

Han var reservofficerarnas representant i styrelsen för Karteschen 1973-91.

Karteschen – förening för utbyte mellan svenska och finska artillerireservofficerare Carl Vilhelm Angert har varit en av de drivande reservofficerarna i Karteschens verksamhet. Han har välvilligt ställt en historik över föreningens tillblivelse och verksamhet till Artilleri-Tidskrifts förfogande. Här presenteras utdrag ur historiken. Den kompletta historien kan man ta del av genom kontakt med ArtSS bibliotek eller direkt med Carl Vilhelm Angert, Box 210, 18206 Djursholm epost cva@caloma.se.

Denna historik är tillägnad minnet av dem från Finland och Sverige som genom sina liv och uppoffrande insatser gått före och visat vägen till den bro av artilleristutbyte mellan broderfolken, som idag speglas av utbytet mellan Fältartilleriklubben i Finland och Karteschen i Sverige. Krigserfarenheterna från Märkäjärvi/Sallaområdet och TaliIhantala – Nordens största artilleristrider – länder till eftertanke.

Utbytet mellan svenska och finska artillerister har för många givit erfarenheter med personliga minnen för livet.

Inte utan saknad minns vi de svenska artilleriregementen som medverkat i utbytet under de gångna åren och som idag är indragna.

Det är med tacksamhet jag ser tillbaka på åren som representant för reservofficerarna, de givande utbytena, de årliga förbandschefsmötena, alla vänner och minnen. Leden glesnar och rösterna från några av dem som var med från början har tystnat. Men deras ord och gärning lever till gagn för fortsatt utbyte artillerister emellan.

Bakgrund I vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44 och Lapplands-kriget 1944-45 deltog svenskar i svenska frivilligförband.

23

Karteschen 1939-44 deltog en svensk frivilligkår i norra Finland under ledning av generalmajor Ernst Linder, av finsk börd och gammal vän till marskalken av Finland Gustaf Mannerheim, med överstelöjtnant C A Ehrensvärd som stabschef. Stridsgruppchefer var överstelöjtnant Magnus Dyrssen, övlt Viking Tamm och övlt Martin Ekström. Vid Märkäjärvi avsnittet stod mot den svenska frivilligkårens två bataljoner och två 7,5 cm batterier, en rysk division med tio bataljoner, tolv batterier och stridsvagnar.

Sedan 1930-talet har det, med stöd av Finlandsfrivilliga, varit ett regelbundet reservofficersutbyte mellan Finland och Sverige.

1964 Finland Helsingfors reservofficerares fältartilleriklubb firar årligen generalen av artilleriet V.P. Nenonens födelsedag 6 mars (Biografi, se Artilleri-Tidskrift 1949 sida 77). 1964 är Jonas Hedberg inbjuden av ordföranden, Niilo Seppo Koskinen, för att hålla föredrag om Finlands artilleri intill 1811. Klubben har länge försökt att få till stånd ett utbyte med artillerister i Sverige.

Hedberg, som är en ivrig Finlandsvän, förstår detta och inbjuder till besök i Sverige under 1967.

chefen överste Sten Claëson som håller högtidsmiddagens tal på finska. Han deltog som frivillig i Finland 1941-42, blev löjtnant i finska armén och gifte sig 1943 med en finsk flicka. Besöket blev mycket uppskattat och man hoppades på en fortsättning genom ett besök i Finland nästa gång.

1969 Finland Den 26 maj 1794 förordnade den svenske kungen om grundandet av Svea, Finska, Göta och Wendes artilleriregementen. Finlands president bestämde 27 november 1956 att 26 maj skulle vara årsdag för det fältartilleriregemente som var förlagt till Kankaanpää och fastställde regementets namn till Satakunda fältartilleriregemente samt ålade regementet att förvalta traditionerna för det med Frihetskorset belönade 1. fältartilleriregementet och för f d Kungl finska artilleriregementet.

Med anledning av 175-årsjubileet av Kungl finska artilleriregementets bildande, tar Fältartilleriklubben 25-26 maj emot svenska och finska artillerister på Tavastehus slott, pansarmuseet och i Kankaanpää – Satakunda fältartilleriregemente. De svenska reservofficerarna lägger ner krans vid hjältegravarna.

1970 Sverige 1967 Sverige Den 14-17 september genomförs, med stöd av Försvarsdepartementet och reservofficersförbundet, Jonas Hedbergs inbjudan på Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn och på Villingsbergs skjutfält.

Fältartilleriklubbens standar vajar nu för första gången utomlands vid en paradmönstring. Värd för besöket är regements24

Utbytet fortsätter genom att major Holger Blomqvist, Finland, 20-22 mars besöker Wendes artilleriregemente i Kristianstad.

Major Stig Kuylenstierna, A1 reserv, planerar och förbereder Fältartillerklubbens besök i Sverige 1971. 26-28 maj tas finska och svenska artillerister emot på Svea artilleriregemente i Linköping som visar övningar på regementet och artilleriflyg på Malmen.

Artilleri & Luftvärn Ett praktiskt problem är att det i Sverige inte finns någon motsvarighet till Fältartillerklubben. Det blir tydligt att det behövs en huvudman på svensk sida.

1975 Sverige Efter det inställda besöket görs nya ansträngningar och 2-4 juni arrangeras ett besök på Lv 3 i Norrtälje, LvSS på Väddö och med förevisningar på Arlanda.

Utbytet mellan finska Fältartilleriklubben och svenska Karteschen har ofta präglats av en ceremoniell agenda med kransnedläggning som här på bilden.

1974 Finland Nu är det Fältartilleriklubbens tur att vara värd och 19-22 september startar programmet med besök på Åbo slott och i Åbo kyrka med hyllning vid hjältegravarna under medverkan av musikkår. Programmet fortsätter i Raumo med en artilleribataljon från Dragsvik som visar skjutningar mot sjömål. De svenska deltagarna får på håll se nyheten kollimator som används vid inriktning av pjäserna. Carl Vilhelm Angert engageras i arbetsgruppen och verksamheten under resan till Åbo.

1974 Sverige 1974 års besök planeras i Sverige till 19-20 april. Meningen är att det skall ske i Artilleriklubbens regi. Nytillträdde ordföranden överste 1 Tore Rääf anser att detta kommer för hastigt på och avböjer medverkan. Besöket ställs in.

Nu blir det uppenbart att vi måste hitta en fungerande ”svensk lösning”. Olika sonderingar görs, bla av Ar tilleriklubbens ordförande Tore Rääf, för att finna en svensk huvudman för utbytet. Samtal förs bland annat med reservofficersförbundet och med ROSIS – Reservofficerssällskapet i Stockholm där C V Angert är styrelseledamot sedan 1974 och sedermera ordförande 1979-1994 – samt med artilleriinspektören, för att finna en fast förankring till försvaret.

1976 Finland Fältartilleriklubben är den 14-18 augusti värd för den första resan till Artilleriskjutfältet i Rovajärvi i finska Lappland. Det är 1 100 km2 stort. En hel armékår kan övas samtidigt. När Älvdalen togs i bruk 1967 var det 540 km2.

Deltagarna upplever skjutning med artilleriregemente, full ammunitionsinsats, 960 spränggranater 7,6-15,5 cm, i en stormeld före anfall – ”hur kan någon överleva detta inferno?”

Kransnedläggning görs även vid stenen ”Här stupade Magnus Dyrssen 1.3.1940 för Nordens frihet och Sveriges ära”.

25

Karteschen Ordförande i Fältartilleriklubben Mj Zacharis Walmari, 1962-64 Mj Niilo Seppo Koskinen 1965-69 Mj Erik Berner 1969-73 Mj Jarmo Raulo 1973-76 Mj Kari Vilamo 1976-83 Kn Björn ”Nalle” Holmström 1984-91 Kn Illka Korhonen 1992-96 Mj Raimo Kinnaslampi 1997-01 Premlt Esa Rahkonen 2002-

Besök vid Märkäjärvi/Salla där Svenska frivilligkåren den 25.2.1940 avlöste de finska styrkor som sattes in på Karelska näset.

Efter två veckors strider överlämnade svenskarna sina pjäser, 75 K 02 från 4. batteriet A1 – Stig Kuylenstiernas batteri – till dåvarande löjtnanten Martti O Rintanen.

Nu visar överste Rintanen var han som batterichef tog emot de svenska artilleripjäserna och berättar fängslande om hur man med slägga och borr ”grävde ner” pjäserna i den steniga terrängen. Flera korsu och skyttegravar, delvis övertäckta, befäste de strategiska höjderna vid Märkäjärvi (nuvarande Salla). En minneskorsu finns idag i gropen för 1. pjäs. Gamla Salla ligger nu på ryska sidan. Under kriget stupade 317 Sallabor, nästan hela byn, och under mer än tio år efter kriget var byn en ruin.

I diskussionerna om framtiden deltar greve Gustaf Hamilton f d försvarsattaché i Wien och överste John Crafoord, svensk försvarsattaché i Finland. I Sverige måste man söka en organisationsform med artilleriinspektören som huvudman och artilleriets förband och reservofficersförbundet som medlemmar. Styrelsemedlemmar bör vara reservofficerare som själva deltagit i utbytet.

26

Ordförande i Karteschen Öv Sten Claëson 1977-82 Öv Gösta Mittag-Leffler 1982-88 Öv Rune Eriksson 1988-00 Öv Torsten Gerhardsson 2000-

Efter resan tas kontakt med ÖB Stig Synnergren som förstår situationen. Stig Kuylenstierna kallas till ÖB och redogör för den tänkta modellen. Artilleriinspektören överste 1 Gösta Gärdin får skriftligt direktiv: “Klara av det här, Stig S.” Gösta Gärdin tar upp modellen på artilleriets förbandschefsmötet i augusti 1976 och förbandscheferna uttalar sig positivt för en fortsättning av utbytet.

1977 Sverige I handbrev till artilleriregementena drar Gösta Gärdin upp riktlinjerna för åren 1977 och 1978 samt ger Sten Claëson uppgiften att leda verksamheten. En arbetsgrupp utformar förslag till stadgar. Dessa antas vid möte 21 mars 1977 med den blivande Karteschens interimsstyrelse, Sten Claëson, Stig Kuylenstierna och Carl Vilhelm Angert. Resultatet presenteras för artilleriinspektören som uttalar sitt gillande.

Den 10-12 augusti arrangerar den blivande Karteschens sitt första utbytesprogram – skarpskjutningar på Villingsbergs skjutfält.

För programmet där och andra arrangemang, industribesök på Bofors och VM i militär femkamp på A 9, svarar Svea Artilleriregemente.

Nöjda med det uppskattade utbytet träffas Karteschens interimsstyrelse 25 november bestämmer vad som skall tas upp på förbandschefsmötet i december.:

Artilleri & Luftvärn • • • •

stadgar, genomförd verksamheten 1977, planer och behov av medel 1978 samt eventuell symbol i form av nål och plakett (enligt bifogad skiss).

10 år efter det första svenska utbytesarrangemanget antas Karteschens stadgar på förbandschefsmötet den 7 december 1977. Ett historiskt datum för artilleristutbytet. Stadgarna klarar ut att föreningen är en sammanslutning av myndigheter och organisationer som vill främja utbytet mellan svenska och finska artillerireservofficerare och att artilleriinspektören utser ordförande tillika verkställande ledamot.

Kartescens emblem på bordsstandar och medlemsnål.

1978 Finland Den förste ordföranden blir överste Sten Claëson. Reservofficersförbundet utser en representant och revisor. Den förste representanten blir kapten Carl Vilhelm Angert, A1 reserv. Artilleriförbanden utser ledamöter. De första blir major Stig Kuylenstierna, A1 reserv, kapten Björn Corlin, A7 reserv och kapten Erik Lidén, A3 reserv.

Vidare stadgas att medlemsorganisationerna betalar en årlig avgift¸ för 1978 200 kr. Kostnaderna i samband med utbyte i Sverige bestrids av värdmyndighet. Verksamheten redovisas årligen i samband med artilleriets förbandschefsmöte i december, varvid reservofficersförbundets representant deltar.

Principen för utbytet är att respektive regemente utser två reservofficerare, vilka deltar i Karteschens besök vid två på varandra följande tillfällen, ett besök i Finland och ett besök i Sverige.

Under våren 1978 arbetar Karteschens styrelse med att ta fram emblem och bordsstandar samt medlemsnål och gåvokanon.

Den 27-29 september i Niinisalo tar Fältartilleriklubben emot Karteschen i Finland. Programmets skjutningar utgick på order av Huvudstaben med motivering att “utländska åskådare vid reservövningar inte var tillåtna”. Genom att skjutningarna föll bort infriades inte helt målsättningen för studieutbytet i vad avser önskemålet att utbytet bör innehålla ett utbildningsmoment för deltagarna. Programmet i övrigt var intressant och givande, omhändertagandet utmärkt.

1979 Sverige Utbytet har nu fått en eftersträvad fast form och 27-30 maj tar Karteschen emot Fältartilleriklubben på Artilleriskjutskolan i Älvdalen där det bjuds på artilleribekämpningsövning, förevisning av FH 77 27

Karteschen

Tampella 155 mm KH 83 på Rovajärvi skjutfält 1984.

Eldrörslängd 39 kal, automatisk ansättning, 7-8 sk/min, Dmax 30 km. och artilleriflyg. Som särskilt inbjudna gäster deltar Jonas Hedberg, 1964 initiativtagare till studieutbytena, och Stig Kuylenstierna, organisatör av utbytena åren 1970-1976.

gerade på olika nivåer. Många med starka band till Finland, andra med kontakter, resurser och personliga insatser. Dessa pionjärer bör reservofficerarna ägna en tanke av tacksamhet.

I sitt tacktal till Artilleriskjutskolan säger ordföranden Sten Claëson: “Det är flera avsikter bakom studieutbytet – en allmän nordisk kontakt, en kamratträff mellan artillerister i reserven, men främst är avsikten att få ett utbyte av erfarenheter beträffande artilleriverksamhet i fält mellan reservofficerare. Detta erfarenhetsutbyte tror vi främjas mot bakgrunden av reella övningar och förevisningar.

1980 Finland

Sedan några år är Karteschen målsman för det här utbytet på svensk sida. Skapandet av Karteschen skall ses som ett uttryck för den betydelse försvarsledningen tillmäter det här utbytet. - - - Studieutbytet är dels ett led i strävan att göra reservofficerare bättre skickade för sina krigsuppgifter, dels en uppmuntran och erkänsla åt dem som tar på sig reservofficersjobbet.”

1981 Sverige

Envishet, lite tur och en fast tro från både finsk och svensk sida på betydelsen av utbytet, har givit resultat. Många har varit enga28

Den 20-23 augusti sker utbytet på Artilleriskjutfältet i Rovajärvi.

På Karteschens Årsmötet 5 december framhåller ordföranden, artilleriinspektör Gösta Gärdin att ”detta är en betydelsefull verksamhet, både för oss och särskilt för våra finska kollegor. Verksamheten är sanktionerad av arméchefen, förre ÖB och departementet.”

Den 4-6 maj sker utbytet på Smålands artilleriregemente i Jönköping och vid övningar på Skillingaryds skjutfält. Där sköts tre lag med haub 77 när deltagarna stod intill. Sista skottet small inte som vanligt utan i stället kom en enorm eldkvast ut ur eldröret! Det visade sig att servisen i sin strävan att vara snabb, missade att föra in granaten före hylsan. En finsk deltagare sade lugnt: “Int ha vi så tekniskt avancerade pjäser, men vi ha allti en projektil framför laddningen innan vi fyrar av!”

Artilleri & Luftvärn 1982 Finland Den 27-29 oktober genomför Karteschen sin fjärde resa till Finland och Fältartilleriklubben. Utbytet genomförs på det enda helt svensktalande förbandet, Nylands brigad, Dragsvik, Ekenäs, nio mil väster om Helsingfors. Övningar på skjutfältet i Syndalen, orientering om de svenska frivilligas insatser på Hangöfronten 1940 samt studiebesök vid Mannerheimstenen, korsun “Gyllene freden” och i Hangö står också på programmet.

1983-1987 Utbyte sker årligen, vartannat år i Sverige, vartannat i Finland.

1988 Finland Den 13-16 augusti genomförs utbytet på Artilleriskjutfältet i Rovajärvi. Ordföranden Gösta Mittag-Leffler överlämnar en 10,5 cm kanon m/17 till artilleriinspektören som i sin tur överlämnar den till Finska artillerimuseet, Niinisalo, som samlar pjäser som använts av finska artilleriet efter 1918. ”Det har inte varit utan besvär att få artilleripjäsen över gränsen” berättar Mittag-Leffler. I den stora slutskjutningen deltar 15 batterier med 78 eldrör, 4 grkkompanier samt 3 122 Rakh/76 med vardera 40 eldrör. Under 5 minuter får besökarna uppleva mer än 1 000 spränggranater i målterrängen. Hur många svenska artilleriofficerare har varit med om det?

1989 och 1990 Utbyte sker i Sverige och Finland.

skattande ord om finska artilleribragder både mot numerärt överlägsna motståndare och i artilleriteknisk utveckling och om föredömlig förvaltning av arv och traditioner. Särskild reverens sker till V P Nenonen. Årets utbyte genomförs 23-26 maj på Wendes artilleriregemente i Kristianstad.

1992 Finland C V Angert deltar i firandet av V P Nenonens födelsedag 6 mars med kransnedläggning på Sandudd, Helsingfors, en hyllning till dem som gått före och visat vägen. Så började utbytet 28 år tidigare. Årets utbyte genomförs 11-14 augusti på Rovajärvi skjutfält med besök i Salla och Märkajärvi. Ett program som har stora likheter med den första resan till Rovajärvi, 16 år tidigare.

Cirkeln är sluten. Traditionen förs vidare.

Här slutar Carl Vilhelm Angerts historia men verksamheten går vidare med årliga möten, det senaste på Svenska Artilleriregementet 2001-10-05—10-07. ”En artillerist är likadan i bägge länderna. Artilleriets anda är en form av vapenslagsstolthet – men framförallt är det personligt ansvar – förmår jag behärska alla de många tekniska och taktiska detaljer som krävs av en artilleriofficer. I övriga vapenslag är det snarast fråga om de underlydande hålls i ledet eller om de håller jämna steg med sin ledare vid ett anfall eller inte” Niilo Seppo Koskinen, 1964 Vice Ordförande i fältartilleriklubben

1991 Sverige Den 6 mars fyller Fältartilleriklubben 50 år. Hyllningsadress avsänds med upp29

Artilleriklubben

Artilleriklubbens årsmöte ATK Enköping onsdagen 2 maj 2002

Program 1320 Samling vid Tre Vapen, Banérgatan 62, 1330 Busstransport till Enköping* 1430 Ankomst till ATK, kaffe 1500- ATK genomgångar organisation, mark-1715 stridsdoktrin och Arméns framtid 1730 Årsmöte 1830 Konstituerande styrelsemöte 1900 Gemensam middag 2030-2130 Återresa till Stockholm

Anmälan (helst skriftligt) senast torsdag 18 april till Övlt Sören Möller, Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE E-post soren.moller@swipnet.se *Transporter till och från Halmstad samordnas av övlt Roland Jostrup, tel 035-266 38 01, till och från Kristinehamn av övlt Bo Arvidsson 070-629 86 30.

Kostnad för hela dagen:120 kr

Kursgård Lvbyn Väddö Öppen 15/4-15/10 Naturskönt belägen vid Ålands hav

www.sporrong.se Box1701, 183 17 Täby Telefon 08-446 54 50 Telefax 08-622 66 72

30

Tel. 0176-542 19 alt. 0708-99 06 32 Ring för information eller offert!

Artilleri & Luftvärn

31

Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS, 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03, E-post:lennar t.gustafsson@artreg.mil.se Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef, sekreterare samt representanter för Art öv Göran Mårtensson, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och Lv övlt Roland Jostrup, Lv 6, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan.

Adress: Artilleriregementet, Att: Övlt Bo Arvidsson 681 82 KRISTINEHAMN

Artilleri-Tidskrift postgiro 19 09 19-1 bankgiro 833-4278

Ordförande: Överste Anders Carell, HKV, 107 85 STOCHOLM Tel: 08–788 85 61

Prenumerationspriser:

Sekreterare Överstelöjtnant Sören Möller, Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE Tel: 0176–145 09.

E-post: soren.moller@swipnet.se

Lösnummerpriser:

Medlemsavgifter: Årsavgift Ständigt medlemskap

Enkelnummer

150 kr per år 175 kr per år 200 kr per år

70 kr

vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr

125 kr 1 000 kr

Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5

32

Inom Sverige Inom Norden Utom Norden

vid köp av minst 10 ex 70 kr

©2002 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2002

Artilleriklubben

RO Defence - providing total systems capability.

RO

pr

Training, T of

Support services

to armed forces worldwide

RO Defence Road Bristol

7RP

United Kingdom T +44 (0)

3702

+44 (0) 117 317 3708 in collaboration with BS

KB T Telephone 08 630 1135 Ammunition

- 155mm

Self T

Ar Ar

y

39/52 Calibre

y

T 81mm, 120mm Naval Motors and Warheads Small Arms

MS033-01

Unrivalled Capability

www.baesystems.com

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

Framtidens eldledningsinstrument … … nu under utprovning Ett nytt eldledningsinstrument utvärderas av FMV och norska HFK i samarbete.

Ett system levererat av Simrad Optronics tillsammans med FLIR Systems och Leica är valt som enda system på short-list Systemet omfattar Simrads LP10 Target Locator med inbyggd laseravståndsmätare och elektronisk kompass, FLIR Systems FTI 3:e generationens handhållen IR-kamera samt Leica Gonio-Light goniometer och stativ.

Systemet möjliggör direkt positionsbestämning av ett mål med enbart en knapptryckning, dag som natt.

För mer information, kontakta oss på nedanstående adress.

FLIR Systems Optronics ingår i FLIR Systems Inc., ett världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi, övervakning, sikten och helikoptermonterad spaningsutrustning.

FLIR Systems AB, Optronics P. O. Box 3 · SE-182 11 Danderyd · Sweden Tel +46 8 753 25 00 · Fax +46 8 731 05 30 E-mail anders.gm.dahlberg@flir.se · www.flir.com