Artilleri & Luftvärn
Roland Jostrup
Överstelöjtnant Roland Jostrup är chef för Luftvärnsutvecklingsenheten på Luftvärnsregementet.
Vägen till luftvärnets interoperabilitet Varför internationell satsning? I den för Försvarsmakten allt större inriktningen mot internationell verksamhet försöker luftvärnsfunktionen hitta sina spår. I t ex Partnership Goals (samarbete med NATO inom ramen för Partnerskap för fred) finns i nr 1410 inriktning om ökad luftförsvarsförmåga för våra internationella bataljoner. Där svarar Sverige upp med anpassning av en pluton luftvärnskanonvagnar (lvkvplut), som skall vara insatsklar 2003 och vid behov kunna ingå i den internationella stridsfordon 90-bataljonen. För att på sikt vid behov kunna möta andra typer av hot än de som lvkv klarar av erfordras luftvärn med längre räckvidd och andra förmågor. Möjlighet till förstärkning med aktiva och passiva sensorer, för luftövervakning och alarmering, skulle också
kunna vara ett framtida önskemål i en internationell hotbild. Att kunna erbjuda andra luftvärnsförband än lvkvpluton som förstärkningsförband vid internationella insatser, eller färdiga paket ur luftvärnsförband, är en målbild som luftvärnet för närvarande arbetar mot. Men luftvärnets internationella behov formas egentligen i mindre omfattning av utveckling av luftvärnsförband för internationella insatser. I stället är det teritoriell integritet och det väpnade angreppet som bör ligga till grund. Att tillsammans med andra länders luftvärnsförband kunna verka inom samma luftrum, eget eller andra länders, torde vara en förmåga som kommer att erfordras inom relativt kort tidsrymd. Bl a kräver förmågan att bekämpa mättnadsanfall med kryssningsrobotar erforderliga
5
