Mats Rostadius Nätverksbaserad bekämpning – en realitet

Nätverk Mats Rostadius

Major Mats Rostadius är chef för Ledning/Sensorkompaniet vid Norrlands Artilleribataljon, där han svarar för NBF och ett integrerat samarbete med luftvärnet avseende nätverksbaserade ledningssystem.

Nätverksbaserad bekämpning – en realitet!

Förutom att understödja/förstärka manöverförbandens strid kommer uppgiften att bekämpa prioriterade mål (mål som är viktigare att bekämpa än andra i ett visst skede av striden) att vara väsentlig för artilleriet även framgent.

För att uppnå verkan i målet har vi inom artilleriet kommit fram till en målbild av att den totala informationshanteringen av ett prioriterat mål max får vara 60 sek (exkl granatens flygtid), sedan måste verkställandet ha påbörjats. Medlet för att lyckas med detta har varit den s k ”Underrättelse- och bekämpningskedjan”, dock har artilleriet aldrig varit i närheten av att uppnå målbilden.

Problemet har legat i att vi har haft för många ”informationshanterare” i kedjan innan skotten har avlossats från pjäserna samt att det är för långsam informationsöverföring. Detta sinkar hela processen och lägger på extra sekunder vid genomförandet. Artilleriet redo för NBF?

Vi behöver förändra hela förhållningssättet till bekämpning av prioriterade mål om vi över huvud taget skall lyckas komma i närheten av målbilden. Istället för ”Underrättelse- och bekämpningsKEDJAN” (där A sänder en underrättelse till B som vidarebefordrar till C som fattar beslut och skickar vidare till D osv) skapas ”Underrättelse- och bekämpningsNÄTVERKET”, dvs sensorer som levererar underrättelser i en nätverksmiljö som i princip realtidsuppdateras fortlöpande. Alla anslutna klienter har en gemensam lägesuppfattning.

Kommunikationsbäraren i nätverket kan i dagsläget likställas med Telesystemet fast informationsutbytet styrs med TCP/IP (små datapaket) och allt informationsöverskott exkluderas av användaren. Detta skulle betyda att bekämpningsförbanden har tillgång till underrättelserna snabbare än om traditionell överföring av information används. Följaktligen skulle vi kunna leverera verkan

i målet snabbare. För att lyckas måste vi även utveckla planeringen av den indirekta elden och ordertabulaturen till bekämpningsförbanden så att förutsättningarna är klara redan på förhand. På detta sätt kan bekämpningar initieras snabbare och även ha tydliga rollfördelningar.

Grafiskt bekämpningssnitt

Vid Norrlands artilleribataljon, och den bataljonsstab som utbildas, har det redan prövats ett grafiskt gränssnitt för att starta bekämpningar av prioriterade mål, UNISArt (UnderrättelseInformationsSystem för Artilleriet) i en nätverksmiljö.

Gränssnittet, som är ett första steg till en ”FUM (funktionsmodell) bekämpningsapplikation”, gör det möjligt att få alla underrättelser om exempelvis prioriterade mål presenterade som symboler i en kartbild i ”realtid”. I och med att även bataljonens egna pjäser finns presenterade (erhålls via StridsLedningssystemBataljon, SLB) kan ”valbara pjäser” (dvs de som har rätt eldberedskap, drivmedels- och ammunitionsläge och dessutom når målet) knytas ihop med målet genom ett invisningsverktyg.

Resultatet av invisningen blir att en eldsignalering automatiskt sänds direkt till de autonoma pjäserna. Med ett nätverksbaserat bekämpningsförfarande känns helt plötsligt visionen 60 sek + skjuttid realistisk.

Förändring ett måste

1Övergå till IP-trafik mellan nätverksanslutna klienter för att få realtidsinformation om prioriterade mål. 2Besluten om bekämpning av prioriterade mål skall ej enbart ligga på ”central nivå”, dvs i höga staber. Beslutsmöjligheterna måste vara så decentraliserade att den som bäst vet förutsättningarna för ”igångsättningen” av bekämpningen fattar beslutet.

Idag kan det vara artilleribataljonsstaben, i framtiden den enskilda pjäsen. 3Dela ut geografiska eldtillstånd i tid och rum för bekämpning av prioriterade mål.

Artilleriet kan både ha understödja-/förstärkauppgift och samtidig ha uppgiften att bekämpa prioriterade mål. 4Bekämpare i stabsbefattningar får mer en övervakande och samordnande roll, när flera olika bekämpningssystem skall samordnas.

För att våra pjässystem skall ha möjlighet att överleva och samtidigt kunna leverera en optimerad verkan i målet måste vi förändra hela vårt förhållningssätt till bekämpning. Att en pansarbrigad eller pansarbataljon fortsättningsvis skall ha eldtillstånd för understöd av ett anfall är tämligen självklart. Men är det eldrören ur ett visst förband som skall ”ägas” eller är det tillgången till eld i målet som skall vara säkerställd? –Elden kan ju levereras av virtuella förband, dvs eldgivningssystem ur flera enheter som inte har någon given organisatorisk knytning.