Stefan Bratt Sista salvan med vårt fasta kustartilleri

Sista salvan Stefan Bratt

Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet.

Sista salvan med vårt fasta kustartilleri

Klockan halv ett lördagen den 28 september 2002, dagen och klockslaget då det svenska, fasta kustartilleriet tystnade för gott. Då sköts de sista 93 skarpa skotten från en av vårt lands strategiska befästningar, Söderarms 12/70-batteri i havsbandet i höjd med Norrtälje i Stockholms norra skärgård. De tre Boforstillverkade 12 cm kanonernas avskedsföreställningen följdes av cirka 900 gäster, merparten personer som tjänstgjort vid låset till Ålands Hav.

Söderarms fyr ligger på liten ö i havsbandet och efter ön är det fritt vatten ända fram till Åland. Spärren Söderarm började byggas 1936, då batterierna Söderarm, Långskär, Lerskär och Hamnskär och Harskär anlades. De nuvarande 12/70-batterierna var klara att tas i bruk 1976 och ännu fram till nedläggningen var de exempel på modern och snillrik fortifikatorisk byggnadskonst.

– Fienden visste naturligtvis var vi fanns men han skulle ha fått allokera mycket stora resurser för att slå ut batterierna eftersom vi skulle ha kunnat försörja oss i en månads tid utan att ha andats frisk luft, förklarar en av de forna battericheferna, major Hans Rosengren.

Skulle försvåra invasion

Förutom batteriet vid Söderarm som bestod av tre pjäser fanns ytterligare fem lika moderna batterier runt om Sveriges kust i anslutning till Ystad, Helsingborg, Härnösand, Göteborg och Stockholms södra inlopp.

Nätet av kustbefästningar var en del av invasionsförsvaret. Det finns också anteckningar och annat autentiskt material, som ger vid handen att det fasta kustartilleriet gav forna sovjetgeneraler huvudvärk i planeringen av företag mot svensk mark. Framförallt var 12 cm kanonerna med sin avancerade eldledning, höga träffsäkerhet och en eldhastighet av 25 skott per minut ett problem för den presumtive angriparen.

– Vårt batteri har en räckvidd på nästan tre mil och det räcker en bra bit mot en fiende som kommer över havet. Dessutom skulle anläggningen tåla chockvågen från

Avskedssaluten från Söderarmsbatteriet samlade omkring 600 deltagare.

Major Hans Rosengren, tidigare chef för eldledningscentralen förevisar den presentationsutrustning som fanns i operatörsrummet.

Nu är sista skottet skjutet med de fasta kustartilleripjäser som skulle försvara Sverige mot en invasion från havet. Boforspjäserna ska nu styckas och säljas till högstbjudande som skrot. kärnladdningar, berättar Hans Rosengren efter att hans kollega, major Carl-Axel Stein beordrat den 93:e och sista sjömålsgranaten.

Lovordar prestanda

Major Rosengren får instämmande kommentarer från kollegerna från fältartilleriet i Kristinehamn. Major Joakim Bloom är imponerad av batteriets kapacitet och utformning.

– Denna skjutning är nog det häftigaste som jag kommer att få uppleva som artillerist. Jag är verkligen imponerad över pjäsernas eldhastighet.

Överstelöjtnant Torsten Bergstedt, som under den sista skjutningen arbetade i en av pjäsernas ammunitionsdurkar, håller med.

– Jag är mycket imponerad av Boforspjäsernas konstruktion och prestanda. De är utan tvekan ett under av mekanik, säger överstelöjtnanten och ger sig in på en lyrisk teknisk beskrivning av den mekanik som finns i själva ansättningsmekanismen. En gammal kustartillerist, chefen för Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST), generallöjtnant Håkan Syrén hävdade i sitt anförande att nedläggningen har varit oundviklig:

– Idag är de fasta kustartillerianläggningarnas pjäser 30 år gamla, om tio år är de 40 och föråldrade. Det finns helt enkelt inga mål att skjuta på med dessa kanoner, förklarade Håkan Syrén innan han bokstavligen tog ned skylten på en av Söderarmsanläggningens baracker, där han själv tjänstgjorde under några år på 70-talet. Han konstaterade också att det i år 100-årsjubilerande kustartilleriet lever kvar i dagens Amfibiekår – med ny teknik och taktik.

– Målet att skapa frihet och integritet i vårt lands skärgårds- och kustområden kvarstår, men medlen för att nå detta mål har och kommer att förändras.

Fyra våningar

Det är helt kompletta anläggningar som nu ska skrotas, tömmas på utrustning och se-

dan cementeras igen. Söderarms fyr håller istället på att omvandlas till en populär anläggning för mindre konferenser. Möjligheterna att göra delar av anläggningen till museum undersöks också.

Batteri Söderarm förfogade över två ledningsplatser med dubbla målradarfunktioner, en mäss för 50 personer, förläggningar i en fyra våningar djup befästning, ett mindre sjukvårdsrum med kapacitet för enklare kirurgiska ingrepp, luftvärnskompanier, ett närskyddskompani mm.

Totalt var det cirka 600 personer som var krigsplacerade vid batteriet.

Svenskt Kustartilleri har tystnat för gott.

Söderarms fyr, en samling öar långt ut i havsbandet var i själva verket fylld med en av världens modernaste kustartilleribefästningar. Nu är den borta. Kvar blir en mindre konferensanläggning i privat regi.