Sista salvan
Stefan Bratt
Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet.
Sista salvan med vårt fasta kustartilleri Klockan halv ett lördagen den 28 september 2002, dagen och klockslaget då det svenska, fasta kustartilleriet tystnade för gott. Då sköts de sista 93 skarpa skotten från en av vårt lands strategiska befästningar, Söderarms 12/70-batteri i havsbandet i höjd med Norrtälje i Stockholms norra skärgård. De tre Boforstillverkade 12 cm kanonernas avskedsföreställningen följdes av cirka 900 gäster, merparten personer som tjänstgjort vid låset till Ålands Hav.
tid utan att ha andats frisk luft, förklarar en av de forna battericheferna, major Hans Rosengren.
Skulle försvåra invasion Förutom batteriet vid Söderarm som bestod av tre pjäser fanns ytterligare fem lika moderna batterier runt om Sveriges kust i anslutning till Ystad, Helsingborg, Härnösand, Göteborg och Stockholms södra inlopp.
Söderarms fyr ligger på liten ö i havsbandet och efter ön är det fritt vatten ända fram till Åland. Spärren Söderarm började byggas 1936, då batterierna Söderarm, Långskär, Lerskär och Hamnskär och Harskär anlades. De nuvarande 12/70-batterierna var klara att tas i bruk 1976 och ännu fram till nedläggningen var de exempel på modern och snillrik fortifikatorisk byggnadskonst.
Nätet av kustbefästningar var en del av invasionsförsvaret. Det finns också anteckningar och annat autentiskt material, som ger vid handen att det fasta kustartilleriet gav forna sovjetgeneraler huvudvärk i planeringen av företag mot svensk mark. Framförallt var 12 cm kanonerna med sin avancerade eldledning, höga träffsäkerhet och en eldhastighet av 25 skott per minut ett problem för den presumtive angriparen.
– Fienden visste naturligtvis var vi fanns men han skulle ha fått allokera mycket stora resurser för att slå ut batterierna eftersom vi skulle ha kunnat försörja oss i en månads
– Vårt batteri har en räckvidd på nästan tre mil och det räcker en bra bit mot en fiende som kommer över havet. Dessutom skulle anläggningen tåla chockvågen från
20
