2004 – ett gott nytt år!(?

Redaktören Lennart Gustafsson

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson är från 2004-01-01 tidskriftens redaktör.

2004 – ett gott nytt år ! (?)

Som ny redaktör …

och nybliven ålderspensionär känns det som en utmaning att efterträda den mångkunnige Lave Malmgren som under många år lagt ner ett omfattande högkvalitativt arbete med tidskriften. Eftersom jag är så pass oerfaren i sådana här sammanhang kommer Lave, tack och lov, att kvarstå som biträdande redaktör. Själv är jag ursprungligen Sveaartillerist som avslutade banan på A 1 som stabschef vid nedläggningen 1997 och sedan fram till pensionen arbetat på ArtSS, med avbrott för ett års tjänstgöring vid Armétaktiska kommandot

Ett gott nytt år för armén? –Några personliga funderingar

2004, ett nytt och omvälvande år för Försvarsmakten, vad kommer egentligen att hända i försvarsbeslutet? Att det blir reduceringar torde väl ingen vara omedveten om. Men hur mycket, vilka drabbas och hur ska Försvarsmaktens fortsatta utveckling mot ett nätbaserat försvar gå till? Återigen utreds hur det framtida försvaret ska se ut, vilka förmågor och vilka kompetenser som ska finnas. Olika alternativ granskas, sängplatser räknas återigen, förbanden utarbetar underlag åt Högkvarteret och förmodligen har det lyst dygnet runt på Lidingövägen, alla övertidsstopp till trots. Det är inte så lite déja-vu över det hela!

Sett ur militärt perspektiv var det inte speciellt upplyftande att lyssna på partiledardebatten i januari där statsministern klargjorde att inbesparingarna på försvaret ska komma bland annat rättsväsendet till del, även det naturligtvis, liksom ”skola, vård och omsorg”, en viktig del och funktion i vårt samhälle. Med nuvarande hotbild som bakgrund, både för hela Europa och Sverige, kanske det är en helt riktig satsning av regeringen. Behöver vi ha ett försvar som ska skydda vårt eget territorium och ska vi ensidigt inrikta oss mot internationella insatser? Eller …?

Efter att ha varit med om omstruktureringarna 1997 och 2000 känns det lite frustrerande att vara med om den här situationen sittande på åskådarplats eftersom jag tidigare upplevde verksamheten dels som stabschef på Svea Artilleriregemente, dels som projektsekreterare åt Anders Carell (bara det en spännande och intressant upplevelse!), dåvarande chef för ArtSS och projektledare för artilleriets omstrukturering 1999 - 2000. Under min tid i armén har det i mitt tycke över tiden skett en positiv utveckling avseende personell och materiell kvalitet samt förbättrade metoder både vad gäller genomförande av utbildning och ledning av förband i fält.

Föga anade dåvarande kadett nr 71 där han år 1966 cyklade fram på Järvafältet som förpatrull med stridsvagnsminor på styret, beväpnad med pansarskott m/46 och kpist med vilka han och kamraterna skulle bekämpa en framryckande bepansrad fiende med stridsvagnar, att han under sin yrkesverksamma tid skulle få uppleva den modernisering och effektivisering av armén som har skett. Fordomdags gällde kvantitet före kvalitet, och jag kan inte sticka under stol med att min egen tilltro till arméns förmåga på sextiotalet inte var så där 100-procentig, men i takt med utvecklingen ökades tilltron mer och mer.

Nu är armén mindre, mer integrerad, mer teknisk och utvecklas mot att bli spetsigare och farligare (huruvida baskerns införande på bred front ytterligare kan höja farligheten kan dock diskuteras). Inom artilleriet började moderniseringen med haubits 77 A-systemet, nu är artilleriradarplutonerna operativa och utvecklas ytterligare så de kan nyttjas i internationell verksamhet, Artilleriregementet är ansvarigt för utbildning och utveckling av Tactical Air Control Party (TACP), vilket innebär internationell verksamhet, utveckling av beslutsstödsfunktioner går framåt, modernisering av 77 B-systemet är på gång, BONUS införs och ny ”intelligent” ammunition studeras. Regementet har deltagit i Artilleridemonstrator-projektet med hög svansföring och bra resultat och kommer att delta i kommande demonstratorprojekt, så nog finns det en hel del att glädjas över. Numerären må vara liten men effekt och farlighet är ju som bekant inte helt beroende på storlek.

Så blev det den 27 februari …

. . . och ÖB överlämnade de fyra planeringsalternativen till regeringen. Den förra omstruktureringen beskrevs av dåvarande ÖB som ett stålbad, och efter att ha läst sammanfattningen av de fyra alternativens innehåll känns det den här gången som om det är frågan om ett syrabad som fräter bort det mesta av resterna från den kvarvarande armén. Men; så länge det finns liv finns det hopp, det kan väl inte vara så illa att den utveckling och förnyelse som pågår i ett slag kan sopas bort? Det ska bli synnerligen intressant, och, förhoppningsvis positivt, att följa utvecklingen över året fram till beslutet i december.