Foa skulle räddas från nedskärningar. En av dem som engagerades var journalisten Ulf Ivarsson som numera är chefredaktör för tidskriften Hemvärnet. Här är några av hans personliga minnen.
Vi sålde Foa med exotiska vapen Vännen och kollegan Stefan Bratt ringde. Han hade nyss blivit redaktör för denna tidning. – Vill du skriva något i Artilleri-Tidskrift? – Ja, men det blir ovetenskapligt och personligt. – Kör till. Alltså: 1989 kom jag till Försvarets forskningsanstalt som presschef. Min uppgift var att marknadsför Foa. Det var bra drag i forskningen, men statssekretare Björn von Sydow, senare försvarsminister, ville lägga ned anstalten och istället låta universitet och högskolor få uppdragen. Just artilleri har satt min fantasi i rörelse alltsedan pappa arméingenjören tog med oss pojkar till uppvisningsskjutningar på Villingsberg. Jag började därför min pr-kampanj på Grindsjön, ett litet skjutfält på Södertörn, cirka fyra mil söder om Stockholm.
Motmassa
Bom! Tryckvågen snärtar till i ansiktet, fast vi står på en kulle 100 meter bort. Överingenjör S provar en ny konguration av så kallad motmassa i ett gammalt 57 millimeters lvakaneldrör. Höghastighetsfotograf O:s kamera viner och senare betraktar vi tillsammans resultatet på video. Skivor av motmassa lämnar eldröret ungefär som när en bilkö börjar röra sig på grönt ljus. Poängen? Lägre tryck runt vapnet, som därför i en pv-tillämpning kan användas i slutna rum. Vinsten är uppenbar för alla som vet något om strid i bebyggelse. Till avslutningen på projektet lyckas jag fylla en hel buss med journalister. Där nns TT:s Margareta
22
B, Rapports Christer Å, Aktuellts Hans R, Vetenskapsradions Roger B och många andra. Den här gången skjuter teknikerna istället med ”Big Bo”, döpt efter generaldirektör Bo Rybeck. Kalibern har jag glömt, men det var säkert minst 20 centimeter och smällen därefter. Kring sammansättningen av själva motmassan rådde mycket hysch-hysch. Konstruktören B sänkte rösten när vi pratade om saken. Men idén apades efter av industrin och idag har vi pv-vapen som går att använda i ”conned spaces”, AT 4 CS. Överingenjör S talade drömmande om att en hel familj av pv-vapen nu skulle bli möjlig. I taket på en av institutionerna på Ursvik hängde redan en övertäckt modell av en pansarvärnsvagn med en skräckinjagande motmassekanon.
Skivade pilar
I en avsides belägen byggnad på Grindsjön hade man just installerat en höghastighetskanon för forskning om duellen mellan pansarskydd och pv-vapen. Här kan man driva upp små projektiler till mer än 10 000 meter per sekund och studera hur de tränger in i olika material. Mest fascinerad blev jag av försöken med att segmentera, skiva upp, hårdmetallpilar. Segmenten tar sig igenom tjockare pansarplåt än hela pilar, därför att nya skivor som slår in arbetar i kratern av den föregående. Men frågorna hur man får pilen att dela upp sig i banan och om skivorna snällt stannar på sin plats i ykten måste besvaras. Ingenjör L valde en typisk forskarlösning. Han började helt sonika med att skjuta målet mot pilen. Om Foa lyckats skulle svenska stridsvagnar antag-
Artilleri & Luftvärn