4 minute read
International Army Air Defence
Hög kunskapsnivå på tyskt luftvärnsseminarium
The land forces cannot be engaged and even succeed without the guarantee of freedom of action in 3°D.
Advertisement
(Doktrintext från Frankrike)
Den 24-25 oktober 2007 genomfördes det andra symposiet om luftvärn i armén (huvuddelen av övriga deltagande länder har luftvärn i såväl armé, marin som flygvapen) med 124 deltagare från 20 nationer samt ett antal större europeiska försvarsindustrier. Det tyska arméluftvärnet anordnar detta symposium sedan 2006 och avsikten är att kunna utbyta information och kunskap mellan olika nationer. Detta skall genomföras årligen på motsvarigheten till vårt LvSS i Lütjenburg, Schleswig-Holstein, Tyskland.
Årets symposium hade som tema C RAM (counter rocket-artillery-mortar), eller med ett mer svenskt uttryck skydd mot granatbeskjutning (inklusive bekämpning av granater i luftrummet). Avsikten under de två dagarna var att ge en övergripande bild av uppfattningar om hot, erfarenheter och motmedel.
Det är väl känt att USA och UK har operativa system på plats i Irak sedan cirka två år efter att befälhavarna på marken ställt krav på att tillföras system som gör att man kan skydda sig. Det hot de definierat är beskjutning med olika typer av granater, granater som det finns mycket gott om och som finns överallt. Det är ingen överraskning att det finns samma behov i Afghanistan och andra operationsområden, såsom till exempel i Afrika.
Symposiet genomfördes såsom en rad föreläsningar med utgångspunkt i C RAM, det var bland annat föreläsare från USA, Nederländerna, Frankrike, Tyskland och givetvis från försvarsindustrin. Dessa höll mycket hög klass och gav en god bild om hur utmaningen hanteras av olika aktörer. NATO har ett program igång för kunskapsuppbyggnad, DAMA (Defence Against Mortar Ammunition). Tyskland, England, Holland, Frankrike med flera nationer har också nationella program där jag uppfattar att Tyskland kommit längst. Aktiviteten är väldigt hög när det gäller detta hot.
Citat ur föreläsning av Tysklands TRADOC (motsv utvecklingscenter):
“As already illustrated, the threat posed and/or attacks conducted by RAM - also
Ove Tirud är ställföreträdande chef för Luftvärnsregementet och vice orddförande i Artilleriklubben.
En tysk camp i Afghanistan hösten 2007 som visar resultat av beskjutning av ett förrådstält med granatkastare. against German field camps in Afghanistan, among others – still increases. In 2006, there were more than 15 rocket attacks conducted on the City of Kabul. On 28 November 2006, several rockets hit the ground in close proximity to the Feyzabad Airport. And most recently, there were rocket attacks on the Feyzabad Field Camp in May and September this year (2007).
Det område det rör sig om är den norra delen av landet, i samma område där Sverige opererar.
Kan inte vila
Kanske den amerikanske luftvärnsöverstens beskrivning av behovet bäst ger uttryck åt vad detta egentligen handlar om. ”Att skydda soldaterna och rädda liv är primärt när det gäller förmågan C RAM, men man skall komma ihåg att effekten av att soldaten inte kan vila i sin camp, mycket snabbt nedsätter stridsvärdet till oacceptabla nivåer. Man måste kunna skapa en säker miljö. Att åtminstone kunna varna ger effekten att soldaten kan sova och därmed säkerställs att han också levererar effekt i operationen”.
När man sedan i USAs fall har en camp med 100 000 soldater (Bagdad) så får jag mig en tankeställare. 100 000 soldater som har lågt stridsvärde ger mycket låg förmåga att lösa huvuduppgiften. Samma sak gäller ju för vår camp med 400 soldater.
Att som svensk luftvärnare få dessa föreläsningar om C RAM är på något sätt hanterbart. Vår målbildsstudie från 2005 redogör på ett sakligt sätt för hotet och hur detta skall hanteras. Utvecklingen sedan dess är också till vår fördel, förmågan i Arthur och UndE 23 är betryggande och verifierad. Sverige kan idag åstadkomma det som föreläsarna såg som nödvändigt (förutom oss har endast UK och USA denna förmåga). I NBG och våra luftvärnsbataljoner finns den förmåga som ger oss möjlighet att varna vid beskjutning av t ex våra camper. Vi kan upptäcka att en granat avfyrats, vi kan bestämma varifrån den skjuts och vi kan bestämma var den kommer att landa.
Utvecklingen forceras mot att skaffa sig denna förmåga i många länder liksom att även utveckla en förmåga att kunna skjuta ner granaten. Även i Sverige pågår studier och försök kring att också kunna skjuta ner en granat. Det går inte att undgå att reflektera kring luftvärnsutvecklingen i stort efter att ha fått träffa andra nationers luftvärnare. Idag pågår större
anskaffningsprogram när det gäller luftvärnssystem i Norge, Tyskland, England, frankrike, Holland, Italien och (givetvis) USA. Vi är inte ensamma om att ha uppfattningen att luftvärn är viktigt för att kunna åstadkomma efterfrågad effekt vid insats.
Min uppfattning är att luftvärnets förmågor kommer till annan användning i världen av insatser på det internationella planet. Bekämpningsförmågan är fortsatt viktig, kanske framförallt när det gäller bekämpning av granater, men inte minst lika viktigt är luftrumssamordningsförmågan. Att genomföra en internationell insats idag innebär åtaganden mot såväl värdnation, grannländer och koalitionspartners, luftrummet måste övervakas och administreras. Luftvärnets förmåga i Sverige att kunna leverera dessa förmågor är centralt framgent och då känns det tryggt att vi har kunskap, system (också lättrörliga) och därmed förmåga att leverera detta. Vi kommer fortsatt att studera och bygga kunskap kring C RAM, ett inslag i detta är det samarbete som regeringen nu godkänt avseende underrättelseförmågan i denna uppgift, kretsande kring vår radar UndE 23.
Ett symposium som detta är mycket värt när det gäller att skaffa sig en bild om andras uppfattningar om hot och eftersträvade effekter.
C RAM-hotet är i högsta grad verklighet i Irak när milisgrupper avfyrar mot internationella fredsgrupper. Statistik från Irak avseende beskjutningar mot camper med granatkastare. Observera det totala antalet!