Jonas Hedberg in memoriam

Jonas Hedberg

Överstelöjtnant Jonas Hedberg, född 18 april 1903, har stilla gått bort 14 december 2007 i en ålder av 104 år och åtta månader, fullständigt klar och psykiskt aktiv in i det sista.

Han sörjs närmast av sonen Ulf med familj. Jonas var äldst av fem syskon, med den rödhåriga Zarah (Leander) i mitten, vars anseende han bidrog till att återupprätta. Han växte upp i Karlstad och blev efter studentexamen officersaspirant vid Upplands Artilleriregemente (A 5). År 1925 utexaminerades han från Karlberg som fänrik vid Norrlands Artilleriregemente, A 4.

Jonas blev en framstående artillerist, duktig truppofficer och ryttare, känd för att ha god anda, disciplin samt ordning och reda vid sin trupp. Han blev också känd som vårt lands främsta artillerikrigshistoriker. Truppofficeren kom till sin rätt först som batterichef i Tornedalen vid mobiliseringen i december 1939, efter 9 april 1940 i trakten av Duved. 1944 övergick han till Bergslagens Artilleriregemente, A 9.

Därifrån mindes han särskilt sin tid som chef för IX pansardivisionen i 9:e pansarbrigaden. Hans förband fick vid ÖB (Helge Jung) inspektion erkännandet som bästa förband inom brigaden.

Jonas Hedberg inledde sin forskning med ”Norrlandsartilleriets historia” som senare följdes av en omfattande vetenskaplig produktion motsvarande 20 band. Litteratur som bland annat producerades i nära samverkan med finska artilleriet, vilket ledde till att Hedberg erhöll Finlands främsta artilleriutmärkelse, Nenonenmedaljen. General Vilho Nenonen var den som skapade de metoder för artillerield som gjorde det finska artilleriet så effektivt under andra världskriget. Jonas fick elva utmärkelser från Finland, bland annat Kommendör av Finlands Lejons Orden och Frihetskorset av tredje klassen med svärd. Högst uppskattade han ledamotskapet av Finlands Litterära Samfund. I Sverige var han, utöver Svärdsorden, belönad med Konungens guldmedalj i åttonde storleken i högblått band samt Krigsvetenskapsakademiens stora förtjänstmedalj.

Hans svenska militära författarskap började med att han vid Militärhögskolan gavs uppdraget att skriva artilleriets historia. Efter tio års forskning med resor, på egen bekostnad, till arkiv över hela Europa utgav han 1975 ”Kungliga Artilleriet: medeltid och Äldre Vasatid” motsvarande 480 faktaspäckade sidor, som idag omvandlats till ett åtråvärt samlarobjekt. Anlitade källor och litteraturförteckning upptar 14 tättryckta sidor. Dåvarande arméchefen, Carl-Eric Almgren, undrade om Jonas ville fortsätta skriva om ämnet på ideell basis, varför han 1978 startade ”Artilleriets Historiekommitté” inför den annars omöjliga uppgiften att ensam utföra arbetet. Sammanlagt är det nio band om över 3 500 sidor, med det tionde avseende nutida artilleri under arbete – men nu utan Jonas.

Med det tionde bandet nu under arbete blir hela verket färdigt. Jonas omfattande kunskapsomfång, arbetskapacitet och otroliga minne bevisas inte bara av detta storverk utan också av alla hans övriga skrifter som täcker många områden. Enbart i Artilleri – Tidskrift har han skrivit 43 artiklar och var hedersmedlem i Artilleriklubben. Som god vän satte han, utan att själv eftersträva det, med glimten i ögat och med sin stora Värmlandshumor sin stronga smittande stil på omgivningen.

En mästare har gått bort, men hans mästerverk lever vidare.

Från vännerna Lars Bratt, Jan von Konow, Claës Sederholm