Anders Wahlström
Målsökare eller inte – det är frågan… Anders Wahlström är produktchef Luftvärn inom Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Han är ingenjör med bakgrund inom elektronik- och programvaruutveckling och har ungefär 20 års erfarenhet av missilsystemutveckling.
…men bara en av en hel lång rad frågor som måste ställas och besvaras när man utformar ett nytt luftvärnsrobotsystem. Mj Per Gerdle illustrerade i sin artikel i Artilleritidskrift (nr 3-4 2006) att det under senare år varit något av en trend att merutnyttja jaktrobotar i luftvärnsapplikationer. De fördelar som man för fram i sammanhanget är – förutom de rent logistikmässiga – att jaktrobotarna är försedda med målsökarstyrning, vilket man menar ger vissa fördelar över kommandostyrning, som är vanligt i Lv-robotsammanhang. Men valet av styrprincip är som den här artikeln visar bara en av många parametrar som bidrar till prestanda och som måste avvägas vid utvecklingen av ett luftvärnsrobot-system.
Hotet – den dimensionerande parametern Innan vi diskuterar olika möjliga tekniska lösningar bör vi beröra den enskilda faktor som mer än någon annan påverkar utformningen hos ett luftvärnssystem, nämligen hotet. Det är hotet som ställer kraven på prestanda hos luftvärnssystemet och varje försök att utforma ett luftvärnsystem utan att ta avstamp i hotet 10
riskerar att leda till suboptimeringar och olämpliga konstruktionsbeslut. Ett modernt medelräckviddigt luftvärnsystem skall kunna bekämpa hela hot-spektrumet från långdistansbombare ner till små mål som UAV:er och stand-off-vapen.1 Det medelräckviddiga systemet måste alltså ha en höjdtäckning som medger bekämpning av bombflyg på marschhöjd (>11 – 12000 m), en räckvidd som medger att de bekämpas innan de släpper eventuella styrda vapen (15 – 20 km), och en förmåga att bekämpa små mål (ner till storleksordningen en halvmeter till några meter).
Verkanskedjan Ett luftvärnsrobotsystem skall upptäcka och följa fientliga mål, planera och koordinera insatserna för att skydda de aktuella skyddsobjekten, och i samband med den enskilda insatsen leverera högsta möjliga verkanseffekt i målet. Effekten hos ett luftvärnsrobotsystem skapas därför av en kedja: spaningssensorer, stridsledning, eldledning och roboten med sin verkansdel. Utmaningen vid utvecklingen av systemet är 1 Vi har utelämnat resonemanget om ballistiska robotar ur denna artikel, eftersom dessa i praktiken kräver dedicerade system för att kunna bekämpas.
Artilleri & Luftvärn
