Uppskattade insatser från Lv6 för coronabekämpningen

Många uppskattade lovord under Operation RONA Stöttade bekämpning av Covid med ambulanssjukvård i Göteborg

Än i dessa dagar har viruset Covid-19 ett hårt grepp om det svenska samhället. Ett antal regioners sjukvårdsresurser är fortfarande hårt ansträngda med att ta hand om Covidpatienter. En som vet hur det är att arbeta med denna patientkategori är kapten Jonas Henrysson från Lv 6. Han och flera kollegor arbetade under flera månader med att stötta civilsamhället med att köra ambulanser i Göteborgsområdet. Exklusivt för Artilleri & Luftvärn får ni hans berättelse.

”Den 18:e maj kom ordern från Västra Militärregionen (MRV) om stöd till det civila samhället. Tre förband fick uppgiften att stötta den civila ambulanssjukvården med förare och sjukvårdare; Lv6, Trängregementet och K3. Förfrågan kom direkt från Västra Götaland-regionen (VGR). Efter samverkan mellan MRV och VGR kom det fram att stödet skulle bestå av tre militärambulanser, modell 301 med förare. Kompetensen på förarna skulle vara B-körkort (minst 3 års innehav) samt regelbunden körning sedan innehav av körkortet, förarbevis för ”tung personterrängbil”, god fysik med tanke på tunga lyft, goda kunskaper för initialt omhändertagande av traumapatient (CBU-sjukv med godkänt resultat), förmåga att arbeta under långvarigt, hög belastning samt bra samarbetsförmåga och kommunikativ förmåga. Arbetsuppgifterna enligt regionens direktiv var att ”sjukvårdaren kommer att jobba tillsammans med legitimerad personal

och vissa kan komma att köra ambulans. Sjukvårdaren ska kunna ta hand om personer i alla åldrar som drabbats av akut sjukdom eller skada.” Nu blev det snabba ryck. Efter en snabbt bedömmande på regstaben fick jag samtalet att infinna mig i kanslihuset. Min första tanke efter att stabschefen utsett mig till regementets militära insatschef (MIC) var att ”detta blir något att bita i för oss”.

Snabb repetitionsutbildning

Efter en inventering av efterfrågad kompetens kom vi fram till att bland regementets personal fanns fem personer med rätt kompetens men dessa saknade förarbevis för ambulans 301. Fem dagar senare var vi på plats på Trängregementet för att genomföra förtrogenhetsutbildning på 301:an. Ytterligare tre dagar senare var vi på plats i Göteborg och ambulansstationen Vassen (City) för introduktionsutbildning anordnad av VGR:s förvaltning ”Ambulans- och prehospital akutsjukvård” vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Under denna utbildning fick vi en djupare bakgrund till vad och hur vi skulle göra och stödja VGR med, samt erfarenheter om COVID 19. Schemat som fastställdes var att Trängregementet, K 3 och Lv 6 skulle dela på ambulansbemanningen från slutet på maj till början på september. Vi från Lv 6 inledde vår insats den 13 juni med schema att jobba fyra dagar och ledighet fyra dagar i ett löpande schema. Vi jobbade parallellt med K 3 fram till tidpunkten då vi gick på 4 fyra veckors semester. För vår del avslutades insatsen den andra september.

Brutal start på första passet

Klockan sju på morgonen den 13 juni var det alltså dags. Första passet, och vi gjorde åtgärder före körning innan dagens tjänstgörande sjuksköterskor anslöt. Ute i friska luften var det strålande solsken och patientlistan var full från start. Första passet blev också mycket tufft med elva körningar under nio timmar, varav hälften av patienterna var misstänkta att ha Covid 19. Denna dag blev också mycket varm då termometern mitt på dagen var upp och vände vid 30-gradersstrecket. Tänk er då arbetsmiljön vid denna temperatur då skyddskläder som var anbefallda vid Covid-misstanke var plastförkläde, handskar samt skyddsmask 90 från det du gick in till patienten till dess att patienten var lastad. Efter transporten var det sanering av använd utrustning samt självklart också självsanering innan återtransport till ambulansstationen. Detta var viktigt att inte slarva med så att någon smitta inte kom in förarhytten. Under avlämning vid akutintaget gällde samma procedur. Förkläde, handskar och skyddsmask för att sedan lämna av patienten på Östra sjukhuset, dit alla Covidpatienter skulle transporteras. Vi uppskattade mycket att det i akutens ambulanshall fanns ett saneringsteam som sanerade ambulansen bakre utrymme. Detta tog i regel ungefär en kvart då vi kunde passa på att ta en kaffe och skriva journal. Efter passet var det direkt till affären för inköp av vätskeersättningstabletter. Gissa om vi sov gott den natten!

Sergeant Mickael Johansson och en ambulanssjuksköterska efter avslutad avlämning av patient vid Östra sjukhusets akutintag.

Två bedömningsambulanser

Vår uppgift under dessa månader bestod i att under dagtid bemanna två och nattetid en, så kallade bedömningsambulanser. Dessa ersatte en bedömningsbil, bemannad av en sjuksköterska med uppgift att bedöma behov av ambulans, sjuktransport eller egen transport till vårdcentral. Denna bil kunde inte transportera patienter. Det visade sig också att våra militära 301:or hade större lastkapacitet än de civila Mercedes Sprint-ambulanserna. Vi kunde lasta patient direkt för transport till sjukhus istället för att beställa transport eller ambulans. Detta gjorde att vi kunde beta av patientlistan snabbare varje dag. Vi bemannade även dagtid en sjuktransportbil. Även denna bemannades bara av en person, vilket innebar att vi kunde jobba mer effektivt. Framför allt behövdes inte två sjuktransporter vara på plats så fort ett patientlyft eller patienttransport i trappa skulle utföras. Det var normalt att låsa två resurser så fort dessa moment skulle ske. I första hand var beskedet att våra transporter skulle vara så kallade prio 3-5 och inte innebära akuta transporter med påkallande av fri väg (blå ljus och siren). Sanningen blev att vi körde de flesta typerna av prio och vid något tillfälle även prio 1 om vi var närmsta ambulans. Blåljus innebär dock inte med automatik att köra fort och bryta diverse trafikbestämmelse, särskilt inte i en storstad som Göteborg. Blåljus i Göteborg bestod för det mest att kryssa fram mellan fordon i rusningstrafik i hastigheter under 50 kilometer i timmen.

Vi gjorde skillnad

Under vår andra dag, 14 juni, var trycket på vår verksamhet lika högt som under föregående dag. Tanken slog mig då att om det kommer det att vara så här hela sommaren, då blir det tufft. Dag tre och fyra minskade trycket något men definitivt ingen dödtid. Vätskeersättningstabletterna gjorde susen och höll oss igång. Efter de första fyra dagarna var det tydligt att vi gjorde skillnad. Jag fick flera gånger höra från ambulanspersonal och även poliser som vi stötte på att vår insats var väldigt uppskattad. En av ambulanssjuksköterskorna förklarade till mig att ”jag har inte haft lunchrast på en månad, men efter att ni kom hit har jag nu tid att både äta och skriva journal under mitt arbetspass”. Det var en fras som gjorde mig väldigt glad. Allt eftersom sommaren gick minskade antalet Covidpatienter och tempot lugnade ned sig. Under mitt sista pass innan vi återvände till Halmstad hade inte jag en enda covid. Åkte även förbi Sahlgrenskas intensivvårdsavdelning och där hade dom inte heller någon Covidpatient inlagd.

Naturligtvis rönte Lv 6 stöd till Västra Götalandsregionen mycket uppmärksamhet i media. Bland annat ett reportageteam från Svenska Dagbladet följde med en arbetsdag.

Stort intresse från medier

Trycket från media var i början av vår insats högt. Även regementets egen kommunikationsfunktion såg till att trumma ut vad vi gjorde i Göteborg vilket ledde till många ”tummen upp” i sociala medier. Mottagandet som jag tidigare berört från personalen på ambulansstationen gjorde att vi kände oss välkomna och behövda. Många av invånarna i Göteborg visade också tydlig upp-

skattning för vår insats. Gick inte en dag utan tummen upp eller beröm från allmänheten. Är nog en unik känsla som inte kommer åter … Några matställen i Göteborg tog också fina initiativ och erbjöd rabatt på sina utbud. Kebabrestaurangen Yalla Habibi gick ett steg längre och bjöd ambulanspersonal på lunch eller middag. Grymt god kebab och trevlig personal. Tyvärr hade vi inte så ofta tiden att sätta sig ner och ta del av deras utbud. För oss från Lv6 blev Operation Rona en grym upplevelse med känslan att vara eftertraktade, uppskattade och behövda. Det är inte något som man är van vid samtidigt som det är något man bär med sig resten av livet. Efter avslutad insats gjorde alla Covidtest - ingen uppvisade några antikroppar. Nu står vi återigen i beredskap för att börja stötta samhället med ambulanstransporter med start i början av april – om så krävs … Kapten Jonas Henrysson

arbetar som logistikofficer vid Luftvärnsregementet sedan september 2020. Han anställdes som officer vid dåvarande I16/Fo31 1990 och utbildade sig till sjukvårdsinstruktör 1996 samt logistikofficer 2000. Under sina år som officer har Henrysson arbetat med att utbilda sjukvårdare till förbandsplats, sjukvårdsgrupper, plutonsjukvårdare samt sjukvårdsutbildning av utlandsstyrkan till 2012. Han har deltagit i en utlandsmission i Kosovo. På fritiden spelar han gärna golf.

Fr. vä: Covidambulans på väg till ett uppdrag på Hönö. Först väntar färjetransport. Fanjunkare Petra Rumell genomför åtgärder före körning. En kebabrestaurang erbjöd gratis gratis lunch eller middag till all ambulanspersonal.