Mats Nilsson Långskjutande raketartilleri behövs

Debattartikel av major Mats Nilsson Vi behöver långskjutande raketartilleri

Den flitige debattören, major Mats Nilsson, vid Artilleriets Stridsskola, för nu fram sina tankar om det tydliga behovet av långskjutande raketartillerisystem. Håller du med? Skicka gärna dina tankar till redaktören för införande i kommande nummer.

”I min tidigare artikel (nr 4 2020) utvecklade jag mina tankar om svenskt raketartilleri. Syftet med denna artikel är en fortsatt argumentation för att styrande politiker ska ge Försvarsmakten grönt ljus för införande av svenskt raketartilleri. Jag vill göra ett försök för att beskriva hotbilderna, omvärldsutveckling samt ge förslag på utveckling.

Realistisk hotbild

I Försvarsmaktens nya handbok ”Motståndaren 2021”, finns en realistisk beskrivning av motståndaren. Några exempel är ”motståndaren försöker i första hand utnyttja eldkraften1 hos understödet, till exempel artilleri eller attackflyg, för att nedkämpa stridskrafter. Motståndaren använder också manöverförbandens rörlighet för att ta terräng och för att lokalisera och bekämpa kvarvarande styrkor. Telekrigföring utgör en integrerad del av stridsplaner och används för att störa ut ledning, målsökare, optik och sensorer samt för egenskydd.” På annan plats i handboken står det ”stridsfältet ökar i omfattning och blir i högre grad fragmenterat genom vapnens och vapenbärarnas ökade räckvidder och genom utvecklingen av stridsdelar och sensorer. Informationsteknologin skapar förutsättningar för ett effektivt användande av resurser och möjliggör ledning i realtid och nära realtid. Precisionsstyrda vapnen ger ökad sannolikhet för nedkämpning och kraftsamling sker i ökad omfattning med eld i stället för med trupp. På både operativ och taktisk nivå strävar motståndaren efter att integrera sensorer med olika typer av bekämpningssystem för att förkorta tiderna för vapeninsats för att öka effektiviteten i användandet av de skjutande enheterna och för att själv undgå bekämpning.

Ökat hot mot alla förband

Ovanstående beskrivningar av motståndaren pekar dels på ett ökat hot mot alla våra förband, dels på ett behov av egna förmågor att kunna påverka motståndaren så att hans resurser och planer måste anpassas mot våra förmågor. Beskrivningen ovan accentueras av rysk organisation. En rysk brigad innehåller oftast tre artilleribataljoner varav en beväpnad med raketartilleri. De understöds av en artilleribrigad med fem artilleribataljoner, flera av dessa har raketartilleri. Vid ett anfall eftersträvas minst ett styrkeförhållande ”tre till ett”. Var och en kan här räkna ut artilleriövertaget för motståndaren. Att själv kunna lokalisera, bekämpa, störa ut motståndarens möjligheter till kraftsamling av eld, innan vi blir bekämpade är helt avgörande.

Hotat luftherravälde

NATO har efter de senaste årens konflikter i Georgien och Ukraina insett att deras tidigare luftherravälde till del är hotat via motståndarens utvecklade luftvärnssystem2. NATO anser sig ”outgunned” av motståndaren. Vidare gav analyser av rysk utveckling en bild av en mycket god EW och luftvärnsförmåga. NATO har därmed startat en utveckling av mer långskjutande artilleri. Både eldrörsartilleri för understöd av manöverförband och utveckling av befintligt långskjutande raketartilleri för bekämpning av motståndarens förmågor och kritiska sårbarheter. Denna utveckling omfattar ökade räckvidder, bättre precision, bättre verkan, större rörlighet och skydd. Nato har sedan länge via Joint Fires och Targeting-processer utvecklat metoder för att i första hand utnyttja eldkraften i understödet innan anfall.

NATO har också infört och höjt betydelsen av att bekämpa motståndarens luftvärnsförmåga, (SEAD3) inom ramen för Targeting och prioriterade mål. Detta för att möjliggöra och utveckla sin överlägsna flygförmåga gentemot motståndaren.

Varför satsa på flyget?

Att lägga alla ägg i samma korg är sällan en lyckad lösning. Det har historien tydligt lärt oss. Några misslyckade exempel på detta, anser jag, är exempelvis Försvarsmaktens beslut om centrallagerlösning i stället för många små utspridda mobiliseringsförråd över ytan samt avskaffandet av flygbassystemet, vilket gör vårt flyg mer sårbart. Dessa är exempel med alla ägg i samma korg som gör oss sårbara eftersom motståndaren enkelt kan slå ut våra resurser (hög risktagning). Samma gäller i mina ögon en ensidig satsning på långräckviddig markmålsbekämpning via våra flygstridskrafter. Motståndaren känner väl våra svagheter och medel och motmedel utvecklas hela tiden. Ett långskjutande raketartillerisystem har dessutom till skillnad från flyget, ett allväders- och dygnet runt-förmåga. Flyg har begränsningar på grund av väder och sikt. Ett raketartillerisystem kan med lång räckvidd (300km) och god verkan bekämpa motståndarens kritiska sårbarheter och de system som allvarligt kan påverka vår strid. Raketartillerisystem är generellt sett mer utvecklingsbara än eldrörsartilleri eftersom en eldrörsgranat har en begränsad vikt och verkan. Naturligtvis kan vi idag bygga bättre system som kan skjuta långt (70 km) men verkansdelen i dessa granater är begränsad. Spridningen ökar dessutom avsevärt med skjutavstånd. Raketartillerisystem skjuter idag betydligt längre än eldrör och med betydligt större verkanslaster. Detta innebär också att raketartillerisystem också bättre kan bära med sig olika typer av last.

Inför raketartilleri - nu

Med hotbilden och omvärldsutveckling framför ögonen måste vi därför införa raketartilleri och på så sätt erhålla ett kraftfullare, flexiblare system med bättre utvecklingsmöjligheter. Inför därför snarast raketartilleri. Naturligtvis behöver vi liksom övriga sensorer för att kunna upptäcka och bekämpa de prioriterade målen. Här är artilleriradar, UAV, jägarförband, specialförband och allierade, viktiga komponenter för att erhålla underrättelser och målrapporter. Utveckla därför teknik och metoder avseende sensorer och förband för strid på djupet. För att i nära realtid kunna bekämpa dessa prioriterade mål behövs också ledningsstödssystem och metoder som medger som medger de utökade räckvidderna. Det är viktigt att vi parallellt med införande av nya system börjar utbilda-öva-träna och modulera på taktik och metoder för de hot som motståndaren projicerar samt på de egna utvecklingssteg som vi i dag ser framför oss. Ett krigsspelscentrum med kontinuerlig utveckling av system och metoder över tiden hade kanske inte resulterat i den förmågesvacka vi ser idag. Jag hävdar att det är dags att anskaffa raketartilleri – nu! Är det b a r a jag som ser behovet av raketartilleri?

Foto: Bundeswehr

1 S k A2 AD. 2 SEAD Suppress enemy air defense. 3 Prioriterade mål är utvalda delar av motståndarens system som betraktas som motståndarens kritiska sårbarheter och som vid en bekämpning ger oss fördelar i striden. Dessa mål uppträder ofta på djupet av fiendens gruppering. Det kan vara ledningsplatser, raketartilleri,-, logistik.- och luftvärnssystem. Det kan också vara broar, hamnar, flygfält som vi vill hindra motståndaren att använda.