Debattartikel av major Mats Nilsson
Vi behöver långskjutande raketartilleri Den flitige debattören, major Mats Nilsson, vid Artilleriets Stridsskola, för nu fram sina tankar om det tydliga behovet av långskjutande raketartillerisystem. Håller du med? Skicka gärna dina tankar till redaktören för införande i kommande nummer. ”I min tidigare artikel (nr 4 2020) utvecklade jag mina tankar om svenskt raketartilleri. Syftet med denna artikel är en fortsatt argumentation för att styrande politiker ska ge Försvarsmakten grönt ljus för införande av svenskt raketartilleri. Jag vill göra ett försök för att beskriva hotbilderna, omvärldsutveckling samt ge förslag på utveckling.
Realistisk hotbild I Försvarsmaktens nya handbok ”Motståndaren 2021”, finns en realistisk beskrivning av motståndaren. Några exempel är ”motståndaren försöker i första hand utnyttja eldkraften1 hos understödet, till exempel artilleri eller attackflyg, för att nedkämpa stridskrafter. Motståndaren använder också manöverförbandens rörlighet för att ta terräng och för att lokalisera och bekämpa kvarvarande styrkor. Telekrigföring utgör en integrerad del av stridsplaner och används för att störa ut ledning, målsökare, optik och sensorer samt för egenskydd.” På annan plats i handboken står det ”stridsfältet ökar i omfattning och blir i högre grad fragmenterat genom vapnens och vapenbärarnas ökade räckvidder och genom utvecklingen av stridsdelar och sensorer. Informationsteknologin skapar förutsättningar för ett effektivt användande av resurser och möjliggör ledning i realtid och nära realtid. Precisionsstyrda vapnen ger ökad sannolikhet för nedkämpning och kraftsamling sker i ökad omfattning med eld i stället för med trupp. På både operativ och taktisk nivå strävar motståndaren efter att integrera sensorer med olika typer av bekämpningssystem för att förkorta tiderna för vapeninsats för att öka effektiviteten i användandet av de skjutande enheterna och för att själv undgå bekämpning. 34
Ökat hot mot alla förband Ovanstående beskrivningar av motståndaren pekar dels på ett ökat hot mot alla våra förband, dels på ett behov av egna förmågor att kunna påverka motståndaren så att hans resurser och planer måste anpassas mot våra förmågor. Beskrivningen ovan accentueras av rysk organisation. En rysk brigad innehåller oftast tre artilleribataljoner varav en beväpnad med raketartilleri. De understöds av en artilleribrigad med fem artilleribataljoner, flera av dessa har raketartilleri. Vid ett anfall eftersträvas minst ett styrkeförhållande ”tre till ett”. Var och en kan här räkna ut artilleriövertaget för motståndaren. Att själv kunna lokalisera, bekämpa, störa ut motståndarens möjligheter till kraftsamling av eld, innan vi blir bekämpade är helt avgörande.
Hotat luftherravälde NATO har efter de senaste årens konflikter i Georgien och Ukraina insett att deras tidigare luftherravälde till del är hotat via motståndarens utvecklade luftvärnssystem2. NATO anser sig ”outgunned” av motståndaren. Vidare gav analyser av rysk utveckling en bild av en mycket god EW och luftvärnsförmåga. NATO har därmed startat en utveckling av mer långskjutande artilleri. Både eldrörsartilleri för understöd av manöverförband och utveckling av befintligt långskjutande raketartilleri för bekämpning av motståndarens förmågor och kritiska sårbarheter. Denna utveckling omfattar ökade räckvidder, bättre precision, bättre verkan, större rörlighet och skydd. Nato har sedan länge via Joint Fires och Targeting-processer utvecklat metoder för att i första hand utnyttja eldkraften i understödet innan anfall. Artilleri & Luftvärn
