Foto: Saab
Sensorförmågan – avgörande för framtidens strid mot luftmål Av olika skäl kunde inte i förra numret av Artilleri & Luftvärn i samband med temat om ledningsstödsystem en artikel om luftvärnets framtida ledningsförmåga införas. Den publiceras istället nu och har skrivits av Luftvärnets Stridsskolas chef, överstelöjtnant Håkan Hörstedt. ”Tiden då man med stor sannolikhet, på gränsen till visshet, kunde utesluta att den svarta pricken i horisontet var ett eget flygplan och därmed kunde beordra ”robot eld”, är med all säkerhet förbi. Framtidens strid mot luftmål med korta stridsförlopp och därmed korta reaktionstider kräver moderna robotsystem med väl fungerande sensorer- och ledningssystem och en helt annan metod för samordning av striden. Sensorerna har i detta fall en mycket viktig om inte avgörande betydelse för stridens utgång. Informationen från sensorerna, och ledningssystemet, syftar till att eldenheterna ska kunna komma till verkan genom att ge en relevant förvarning och leverera noggranna måldata. En väl fungerande sensortaktik är också en förutsättning för överlevnad och kan till och med bidra till att vilseleda motståndaren.
Luftvärnets luftstridsnätverk Själv är bäste dräng, skulle man kunna säga. För att veta, att man väl kan använda sina vapensystem och att de har noggrann och korrekt måldata vid rätt tillfälle måste man som förbandschef också äga och ha handlingsfrihet med lednings- och sensorresurserna. Sensorerna måste vara en mix av inte bara radarstationer på olika frekvensband, för att göra signalmiljön komplex för motståndaren, utan också bestå av en blandning av aktiva och passiva system. För att säkerställa en något så när heltäckande luftlägesbild bör en 6
del sensorer vara mindre och lättrörliga för att kunna flyttas dit där de bäst behövs. Antennerna bör vara sådana att de kan lyftas upp över trädtopparna för att inte motståndaren ska kunna smita in där vi minst anar. För att kunna fylla luftstridsnätverket med adekvat målinformation får inte antalet sensorer vara en begränsning.
En form av molntjänster Verkans-, sensor- och ledningsenheter sitter ihop i ett luftstridsnätverk. Detta nätverk fungerar som en molntjänst där alla enheter kan ansluta. Detta säkerställer att rätt och nödvändig information, och samma information, finns på alla enheter och framför allt längst ute på de enheter som ska genomföra striden. Molntjänsten gör det också möljligt att glida på ledningsskalan från centralstyrning till att alla mandat är utdelegerade. Vid behov kan lokala moln skapas vilka i sin tur kan ansluta till varandra. Varför utveckla egna ledningssystem när det finns färdiga på marknaden? Det är viktigt att äga och att ha koll på sitt eget stridsledningssystem. Äger staten ledningssystemet kan man själv styra över vidarutvecklingen och anpassningen av systemet, och de meddelanden som kan och ska överföras mellan enheter, för att passa i framtiden. I förlängningen handlar detta även om att kunna hantera cyberhotet genom att ha tillräcklig insyn i ledningssystemet. Artilleri & Luftvärn
