Artilleri & Luftvärn nr 2 2022

Artilleri & Luftvärn

Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708

E-post: sbratt67@icloud.com

Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18

E-post: joakim.lewin@fmv.se

Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22

E-post: pernilla@whdesign.se

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material. ISSN 004 – 3788

Artilleri

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 2 | 2022 | årgång 151

Innehåll Vice ordförande Magnus Ståhl Inför ett kommande Natomedlemskap 4

Roger Djupsjö Tankar om det ukrainska folkets kamp 6

Artilleri- och luftvärnsklubben inbjuder till 150-års jubileum 9

Peter Sehlin Ett starkt ukrainskt luftvärn 10 Schweiz – första exportlandet för Archer? 14 Luftförsvarsövning 2022 16

Johan Kämpe Kort tid till insatsbeslut 20 Klartecken för bygget av Patriothall 23 Stort intresse för Saabs programmerbara vapen 24 Dryga 80 år sedan Krylbosmällen 26

Erik Larsson

Israeliska PULS tänkbar kandidat 30 Debattartikel Mats Nilsson Tiden är mogen för raketartilleri 32

Lars Mörrby Dags utrusta Visbykorvetterna med luftvärnsrobotsystem 34

Celebert besök när prinsen besökte Luftvärnsregementet 36

Omslagsbild: Det israeliska rakerartillerisystemet Puls avfyras under en övning i södra Israel. Foto: Elbit Systems.

Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Luftvärn

Inför ett kommande Natomedlemskap

Artilleriet och luftvärnet har en väl utvecklad interoperabilitet

”Krig har utbrutit” – hur många gånger har vi inte haft detta besked som en del i vårt övningsupplägg där vi under vissa år har varit mer tydliga och andra gånger beskrivit som stormakt röd eller annan benämning. Jag måste erkänna att jag aldrig trodde att vi skulle behöva göra som vi gjorde under artilleribataljonsövningen i vintras. Ställa upp förbandet i skogen och meddela att Ryssland har anfallit Ukraina med ett förtydligande att det inte var något övningsmeddelande.

Som en följd av detta har sedan Sverige under våren lämnat in en formell ansökan om NATO-medlemskap, vilket för bara några månader sedan åtskilliga förmodligen inte trodde skulle ske någonsin, oavsett händelseutveckling i omvärlden.

Metodutveckling i det tysta

Med det som bakgrund kan jag konstatera att såväl artilleriet som luftvärnet under ett antal år har jobbat hårt med utvecklingsfrågor där oftast den ”hårda” utvecklingen i form av vapensystem och andra prylar är i fokus. Dessa syns både i verkligheten och beskrivs i olika artiklar. Vad som inte lika tydligt framgår är arbetet med taktik, doktriner, lednings metoder och begrepp, som några exempel, vilka också måste fungera när man samarbetar med andra länder. I denna tidskrift hittar du ett exempel på hur luftvärnet arbetat med ny metodik för den nya luftvärnsbataljonens förmågor.

Delta i vårt 150-årsfirande

Jag uppfattar att vi, om så skulle bli fallet, både inom luftvärnet och artilleriet ligger väl till i vår anpassning och möjligheter att samarbeta med andra länder i en NATO kontext. Vi har under många utvecklat vår interoperabilitet så att vi inte bara ska kunna delta utan även tillföra kunskap och förmågor.

Den utmaning vi främst står inför är att som relativt små funk tionsförband kunna möta upp den oerhörda efterfrågan både nationellt och internationellt vad avser allt från samarbeten, möten, deltagande i övningar för att ge några exempel, men återigen – allt detta är så oerhört mycket positivare än den långa period av reduceringar och nedläggningar som vi har haft bakom oss.

Avslutningsvis vill jag passa på att slå ett slag för vårt efterlängtade 150- års firande den 23 september i Stockholm. Jag hoppas få se många av er på plats. Men fram till dess vill jag önska er medlemmar en riktigt trevlig sommar!

Överste Magnus Ståhl, vice ordförande

Roger från Lv 6 undvek kriget med en hårsmån

Torsdagen den 24 februari förändrades den europeiska säkerhetsordningen då ryska trupper inledde invasionen av Ukraina. Bara tio dagar tidigare lämnade major Roger Djupsjö från Halmstad Ukraina. Med egna ord berättar han exklusivt för Artilleri & Luftvärns läsare om sina intryck och tankar om den ukrainska armén och det ukrainska folkets kamp mot de ryska anfallarna.

”Under nästan exakt ett års tid, från 16 mars 2021 till 14 februari 2022, knappt två veckor innan den ryska invasionen inleddes, tillbringade jag min tid som svensk verksam yrkesofficer i Ukraina. Jag var där för Försvarsmaktens räkning och arbetade som svensk teamledare inom kanadensiskt ledda Operation Unifier (se faktaruta). Ett fantastiskt arbete som har och kommer att påverka mig under resten av mitt liv.

Ukraina – ett fantastiskt land

Att få arbeta i ett av världens just nu hetaste konfliktområden mellan öst och väst var som yrkesman både intressant och spännande. Att uppleva ”Handbok stormakten 3” på riktigt är en speciell känsla. Vid något tillfälle sa jag till mina ukrainska kolleger att: ”er har jag haft i siktet många gånger!”, vilket replikerades med flera goda skratt!

Om jag börjar med Ukraina som land, upplever jag det som fantastiskt. Inte alls så grått och trist som jag förutspådde. Visst finns det gråa, ”sovjetiska”, trista småstäder. Men Kiev och andra större städer är som vilka storstäder som helst i väst. Odessa, Charkiv, Lviv, Podilsk är fantastiska städer att besöka. Landsbygden från de otroligt stora fälten, jordens krökning bryter dem, till åslandskapet i öst och Karpaterna i sydväst. För att inte tala om Svarta havet med många vingårdar i söder. Jag är frälst och kommer förhoppningsvis att kunna åka hit igen som yrkesman eller turist. Folket och maten är också något jag kommer att ta med mig och kanske framför allt gästvänligheten. Den gemensamma historia som vi svenskar har med Ukraina, från vikingarna till Karl XII, ger oss ett privilegium som nation i Ukraina. Innevånarna kan i allmänhet sin historia.

Artilleri

Luftvärn

Polska Patriotsystem fångade i gryningen vid flygplatsen i Rzeszów i sydöstra Polen nära den ukrainska gränsen. Foto: Robert Winton.

Utbildade i övningsplanering

Mitt arbete innebar att jag reste runt till olika staber samt officersakademier och utbildade i främst övningsplanering (Exercise Design). Att genomföra större övningar med målsättningar på alla nivåer har varit förbehållna generaler enligt tidigare regelverk. Har sedan generalerna varit nöjda var också övningen bra... Även att ha ett scenario som omfattade hela landet är något nytt. Tidigare har varje övningsplats haft sitt eget scenario som bara omfattat insatta brigader. Jag mentorerade också staber från operativ till brigad nivå. Allt från beslutsfattande till att ta vara på erfarenheter. Otroligt intressant samt en helt ny tankevärld för dem att sätta sig in i. Uppdragstaktik har inte tidigare haft något större genomslag här, förutom för mindre specialenheter.

Nackhåren reste sig

En av mina största militära upplevelser var när jag deltog som mentor vid övningen Cossack Maze i juli med en temperatur mitt på dagarna runt 35–40 grader. Övningen genomfördes på övningsfältet Shirokyi-Lan, strax norr om Mykolaïv i södra Ukraina.

Att se skarpskjutning med 56:e mekaniserade brigaden med allt från eld från haubitsar, salvpjäser, Mi-24, stridsvagn T-64 och T-72 samt ett ändlöst antal BMP 2 och 3 var en upplevelse. Allt skarpt i en enklare anfallsrörelse. Bara att få se ett förstärkt pansarskyttekompani rulla förbi fick nackhåret att resa sig, allt som hämtat ur Handbok stormakten!

Ett annat tillfälle att minnas var när vi i september besteg Ukrainas högsta berg Hoverla, 2017 meter över havet. På bilden intill ser ni mig tillsammans med sergeant Andreas Mårtensson (till höger). Två av närvarande tre svenskar. På bilden saknas vår tolk, löjtnant Angelica Karlsson. När Putin och hans anhang deklarerade att Rysslands specialinsats skulle inledas kom det som en chock för omvärlden. I Ukraina hade vi sedan årsskiftet märkt att de ukrainska säkerhetsstyrkorna förstod åt vilket håll det gick. Inställd ut bildning och nya arbetsuppgifter började prägla vardagen.

Men alla hoppades på det bästa. Läget blev emellertid ohåll bart för vårt uppdrag och personalen för operation Unifier lämnade Ukraina den 14 februari, tio dagar innan krigsut brottet. Att följa kriget via media och mina Ukrainska kolleger är i dag en berg- och dalbana i känslor. Jag är oerhört stolt över Ukrainas säkerhetsstyrkor och mina kollegors insats mot angriparen, men det är med sorg jag ser ett vackert land förödas för en diktators rädsla för demokrati och en historisk världsuppfattning om vikten av att vara ett stor-Ryssland. Jag får information från Ukraina där mina kontakter intygar att hjälpen från väst är oerhört viktig. Man är oerhört tacksam både för den utbildning man fått tidigare och den materiel som nu skickas till landet. Det gör mig mycket stolt att ha varit en del i detta och kunnat bidra.

Överst till vä: pansarvärnsroboten Javelin som varit framgångsrik i Ukraina. Längst till höger: En tillfångatagen rysk stridsvagnsförare.

Oerhörd försvarsvilja

Även om den största framgångsfaktorn är att Ukrainas styrkor och befolkning har en oerhörd försvarsvilja. Orsakad främst av att man vet hur det är att leva i en diktatur. Ukrainarna är utan tvekan beredda att offra sina liv för att inte hamna där igen. Tyvärr har en av mina kolleger, vi kallar honom ”Andrej” allvarligt skadats för några veckor sedan men är vid gott mod. Han skickade några bilder från Donbas av en utslagen T-72 och den tillfångatagna föraren. Hur detta kommer sluta är det ingen som vet med säkerhet. Bara att det har kostat Ryssland så mycket mer än dom hade räknat med. En sak kan jag dock garantera utifrån mina erfarenheter - Ukraina kommer aldrig ge upp! Så jag säger “Slava Ukraini! Heroaim slava! (Ära åt Ukraina, ära till hjältarna)”

En blivande kull kaptener vid en av de Ukrainska officersskolorna där Roger Djupsjö utbildade eleverna i övningsplanering.

Major Roger Djupsjö

Roger började sin militära bana som skyttegruppchef på I16 år 1978. Sedan rullade det på med en normal karriär för en officer inom infanteriet. När IB 16 lades ner år 2000 övergick Roger till att arbeta som chef för Halmstads garnisons idrottsavdelning under en tioårsperiod. En befattning som också ledde till att han till frågades att vara generalsekreterare för O-ringen 2012 i Halland, vilket innebar civilt arbete i två år. År 2013 återkom han till det militära och har sedan dess arbetat med att planering och utvärdera större övningar. Först som chef för övningsavdelningen (G7) vid Lv6 och sedan något år tillbaka på central nivå vid Hög-kvarterets Produktionsstab. Under 2021 genomförde han uppdraget i utbildningsmissionen UNIFIER Ukraina och är nu åter i tjänst inom Högkvarteret för att arbeta med planeringen av Försvarsmaktsövning Aurora 23.

Fakta – Operation Unifier

Huvuddelen av Försvarsmaktens verksamhet i Ukraina kanaliseras genom den kanadensiska utbildningsinsatsen Operation Unifier, som utgör en del av Kanadas militära stöd till ukrainska försvarsmakten. Den svenska Försvarsmaktens uppgift var att stödja Ukraina i utvecklingen av landets säkerhetssektor. Uppdraget genomfördes som ett ickestridande stöd i syfte att bistå den ukrainska försvarssektorn med utbildning och rådgivning. Detta i syfte att konsolidera de ukrainska säkerhetsstyrkornas förmåga att självständigt kunna hantera säkerheten i landet.

artilleri- och luftvärnsklubben

ARTILLERI- OCH LUFTVÄRNSKLUBBEN

Sedan 1872

Sedan 1872

Artilleri- och luftvärnsklubben inbjuder till 150-års jubileum. Klubben firade 150 år 2021 men med tanke på restriktioner i samband med pandemin har firandet flyttats fram till i år.

Fredag 23 september 2022 kl.13.00

Jubileet genomförs i Odd Fellow-huset Västra Trädgårdsgatan 11A, Stockholm

Program

13.00 Samling

13.30-15.30 Föredrag och hälsningsanförande Klubbordförande välkomstinledning Artilleriets, luftvärnets och artklubbens historia Artilleriets och luftvärnets framtid

Meny

Välkomstdrink

Hummersoppa

15.30-16.00 Rast och förfriskningar 16.00-17.45 Föredrag

Försvarsmaktens och Arméns utveckling Erfarenheter Ukraina 17.45-18.30 Mingel 18.30-22.00 Middag (Innehållet är preliminärt och kan komma att ändras)

Helstekt oxfilé med västerbottenostkrocketter samt madeirasås och bönsallad Mörkchokladmousse med rostad cocos hackade nötter samt mandelflarn

Middagen kostar 250 kr för medlemmar i Artilleri- och Luft värnsklubben. De som inte är medlemmar betalar 710 kr. Kostnad för dryck tillkommer. Vinpaket bestående av ett glas vitt vin till förrätten ett glas rött vin med påfyllning till varmrätten kostar 310 kr. Motsvarande alkoholfritt alternativ kostar 230 kr.

Anmälan

Senast 2022-08-15 med e-post till lars.morrby@fmv.se alternativt mobiltelefon 070-217 0216. Av anmälan skall framgå om ni önskar vinpaket och eventuella allergier motsvarande. Vid anmälan ges instruktioner när det gäller betalning.

Mer information kommer att annonseras på www.artlvklubben.se samt Artilleri- och luftvärnsklubbens facebook-sida i början på juli.

Välkommen

Mix av tunga och robusta lv-system avgörande för Ukrainas försvar

Den ryska ansatsen att skapa ett snabbt luftherravälde över Ukraina blev misslyckad. Än idag, i slutet av maj, har ryska flyg styrkor svårigheter att agera i ukrainskt luftrum. En orsak till detta är ett starkt, ukrainskt luftvärn, konstaterar major Peter Sehlin, underrättelsechef i en första analys av kriget i Ukraina.

”I ljuset av det ryska angreppet på Ukraina finns det anled ning att knyta an till tidigare artiklar om luftvärnets hotbild. I dag, i mitten av maj, kan försiktiga lärdomar ur skiljas om både det ukrainska luftförsvaret och av den ryska aggressionen avsikter. Strax före gryningen den 24 februari påbörjades det väpnade ryska angreppet med en första våg av fjärrstridsmedel och flyganfall mot ukrainska mål. Parallellt med bekämpningen påbörjades även markoffensiven från Belarus, Ryssland och de ockuperade delarna av södra Ukraina på en cirka 160 mil bred front. Mot Kiev genomfördes djärva luftlandsättnings operationer och insatser med spetsnazförband i ett försök att ta Ukrainas statsledning och statshuvud.

Flygets understöd får inte avsedd effekt Bekämpningen av det ukrainska luftförsvaret misslyckades och det ryska flygets förväntade attackanfall mot mål i centrala och västra Ukraina uteblev.

Vädret under de första två veckornas offensiv var även i hög grad försvårande med regn, låga molnbaser och blöt terräng. På grund av bristande, luftoperativ kontroll kunde Ryssland i princip endast verka med flyg med direkt under stödjande eld på låg höjd och korta skjutavstånd i anslutning till den fragmenterade kontaktlinjen. Även kvalificerat stridsflyg sattes in som direkt understöd där ryska piloter med strids erfarenheter från klara dagar i Syrien, nu befann sig i närstrid i dåligt väder och med en kaotisk lägesbild på marken.

En rysk SU 27 Flanker fäller två laserstyrda bomber.

Bilder på spektakulära nedskjutningar av både stridsflyg och helikoptrar kablades ut från striderna. Luftlandsättningsbataljoner med uppgift att ta mål i Kievområdet blev slagna och förnyade försök till luftlandsättning tvingades avbrytas. Markoffensiven fastnade i Ukrainas förberedda djupförsvar och fick direkt problem med att erhålla effektivt flygunderstöd. Ryssland har fortsatt skjuta stora volymer av kryssningsrobotar och markrobotar mot mål i Ukraina. Alla typer av kryssningsrobotar har skjutits, vilket efterhand har utmanat rysk logistik. Markrobot SS-26 Iskander och SS-21 Scarab har skjutits i stor mängd. Tunga attackrobotar har även avfyrats från bombflyg som Tupolev 22M3 Backfire. Även aeroballistiska robotar AS-24 Killjoy (Kinzjal) från MiG-31K har nyttjats, om än i begränsad mängd. Utmaningen är att få effekt mot militära mål då bland annat spetsnaz har en ändlig och sjunkande kapacitet att ange mål på djupet. Även civila mål har utsatts för fjärrbekämpning.

Modern luftvärnstaktik med äldre system

I den ukrainska armén utgör sovjetiska SA-11 Buk och enstaka SA-15 Tor ryggraden i luftvärnsskyddet tillsammans med mix av diverse lättare luftvärnssystem. SA-10A/B Grumble tillsammans med stridsflyg utgör grunden i det yttäckande luftförsvaret. Runt viktiga skyddsobjekt skyddar en mix av flera luftvärnssystem. Nyckeln till det ukrainska luftvärnets effekt över tid är de tyngre systemen SA-10 och SA-11 i kombination med lättare luftvärn för att hota angriparen i alla höjdskikt.

Det ukrainska luftvärnet hade insikten om att Ryssland initialt skulle angripa de trögrörliga sovjetiska lednings- och sensorsystemen för att skapa systemkollaps och SA-10 har därför använts med ett mobilt och taktiskt uppträdande. En av förutsättningarna för den rörliga taktiken med SA-10 är de alternativa ledningssystem som införts efter 2014 för att delge luftlägesbild utan att släpa runt på trögrörliga och föråldrade system.

Redundanta ledningssystem är avgörande för överlevnaden och förmågan att verka även tre månader in i konflikten. Att det ukrainska luftförsvaret även får extra stöd med lägesuppfattningen från Natos flygande sensorsystem över Rumänien och Polen ser jag som givet.

Reella teknologiska luftförsvarsbrister

Det ukrainska luftförsvaret kan dock i praktiken inte skydda mot kryssningsrobotar eller markrobotar. Ingen skall invaggas i förhoppningen att man verksamt bekämpar kryssningsrobotar med handburna luftvärnssystem eller självständigt uppträdande SA-10 eller SA-11. För detta krävs kvalificerat luftvärn med sensorer, ledningsintegration och adekvata vapen. Att skjuta ned inkommande markrobotar kräver dessutom en teknisk nivå som inte de ukrainska luftvärnssystemen är designade för. Även det ukrainska flygvapnet har till del överlevt genom spridning och det utgör en påtaglig faktor för markmåls bekämpning med flyg och helikopter. Däremot ter sig ut sikterna till framgångsrika jaktdueller mellan MiG-29 eller Su-27 mot moderna Su-35 inte fördelaktiga för mig som lekman i jaktstrid. Skillnaden i förmåga är påtaglig både vad gäller flygplan, jaktbeväpning och numerär. Luftläget i Donbas är även till rysk fördel. Ryssland har flera kvalificerade luftvärnssystem i området som tillsam mans med jaktflyg medgett att Ryssland kunnat genomföra bombanfall mot de ukrainska förband i Mariupol utan på verkan från ukrainskt flyg. Till sjöss har Ryssland dessutom flera potenta luftvärnssystem även om förlusten av robotkryssaren Moskva var kännbar.

UAV - fortsatt avgörande

Varken Ryssland eller Ukraina har hindrat den andre parten från att utnyttja UAV i konflikten även om enstaka UAV blivit nedskjutna. UAV används på hela skalan från den lokala jägarstriden till den större striden för att leda indirekt eld eller påverka ett högvärdigt mål på djupet. Ukrainska UAV-bilder på ryska misslyckade övergångar av vattendrag är mycket talande för effekt som kan åstadkommas i kombination med artilleribekämpning. Ett ökande antal patrullrobotar används i konflikten.

Bilden av krig är alltid ofullständig

Något bör nämnas om den bild vi får av kriget. Sociala medier har på ett inte tidigare skådat sätt publicerat bilder från kriget i nära nog realtid. Många av bilderna är sanna, några av bilderna är som en del av narrativet vilseledande och en del har misstolkats.

Det vi har sett av kriget är det som fångats med en kamera, med det är långt ifrån hela bilden. Bilder på soldater med handburna luftvärns- och pansarvärnssystem är överrepresenterade medan antalet bilder på SA-10 och andra tyngre system är nära noll. Dessa system är så klart det skyddsvärda för Ukraina. Det finns därför en uppenbar risk att vi tror att kriget är det vi ser och endast det, då vår hjärna är evolutionärt vältränad i att dra för hastade slutsatser på tillgänglig information.

Hela arsenalen används

Men faktum är att både Ryssland och Ukraina använder hela arsenalen av luftburna hot. Alla tillgängliga former av fjärrbekämpningsvapen, obemannade farkoster, strids- och bombflyg samt helikoptrar och specialförband har i stora volymer varit insatta i konflikten. Även inslag av rymdkrigföring förekommer och artilleri används i stor omfattning. Både lätt och tungt luftvärn har tillfogat förluster mot kva lificerade flygsystem och även luftvärnet har fått förluster.

Ukraina flyger även den beväpnade Bayrakthar TB-2 djupt bakom de ryska linjerna till förtret för den ryska logistiken. Att leverera drivmedel inom ryska armén är nu ett högriskyrke. Detta visar på komplexiteten i att skydda sig mot obe mannade plattformar, på olika höjder och i hela operations djupet.

Artilleri

Luftvärn

Ukrainska luftvärnsrobotsystem SA 11 Buk.

Därför ser vi ett trendbrott där den fria världen efter den första snabba tillförseln av lätthanterade system, nu tillför mer kvalificerade system i Ukrainas arsenal. Ingen vinner ett modernt mellanstatligt krig med enbart bärbara system.

Lärdomar för svenskt luftförsvar

Ukrainas luftvärn har hittills genomfört en fantastisk insats med det man har, genom skicklig taktisk användning och kreativa tekniska anpassningar. En ålderstigen men mångsidig arsenal av både lätta och tyngre luftvärnssystem har skapat dilemma för det fientliga flyget på alla höjder. För att undvika systemkollaps har Ukraina genomfört en rörlig integrerad luftvärnsstrid som nu pågått tre månader. Dock har Ukraina fortfarande bestående utmaningar att möta hotet från kryssningsrobotar, markrobotar och UAV, vilket kräver ett teknikskifte med tillförda förmågor inom luftvärnet. Ukraina har heller inte verksamt kunnat påverka de ryska förbanden från luften längs Azovska sjön på grund av det starka luftförsvaret. Därför krävs det även en kvalitets höjning i det ukrainska stridsflygets förmågor.

Major Peter Sehlin

började 1988 som teknisk officer vid Lv4 i Ystad. Sedan 1997 är Peter verksam vid Luftvärnsregementet och har haft befattningar som chef, huvud lärare vid skola och stabsofficer vid insatsförband. Han har genomfört fem utlandsuppdrag, senast i NATOstab i England. I 15 år har han arbetat som underrättelseofficer och leder i dag Luftvärnsregementets underrättelsearbete. På fritiden vill han gärna ägna sig åt olika former av kampsport, främst karate.

Slutligen har grava misstag gjorts av Kreml. Planen var att ta Ukraina med kupp, i praktiken utan en adekvat förbekämpning, mot en väl motiverad försvarsmakt. Ingen bör dock bygga planering på att angriparen även framgent är oskicklig. Snart sitter en ny tsar i Kreml.”

Ryskt, grupperat lv-system SA 10 B, inom Nato betecknat S-300 Grumble samt rysk, kvalificerat stridsflygplan, SU 30 MK Flanker

Schweiz – första exportlandet för Archer?

Schweiz kan bli det första exportlandet att köpa Archersystemet. Det står klart sedan schweiziska motsvarigheten till Försvarets Materielverk, Armasuisse i mitten av juni meddelade tillverkaren BAE Systems Bofors att Archer gått vidare till slutronden av den pågående upphandlingen av nytt artillerisystem.

-Beskedet passar oss perfekt eftersom vi känner att Archer är ett system som passar mycket bra in i de krav som Schweiz ställer på det nya artillerisystemet; hjulgående, hög automa tion samt ett moget och beprövat system, säger BAE Systems marknadschef, Stefan Löfström. Beskedet innebär att den, dryga handfull, tänkbara leverantör som ingått i en första utvärdering nu minskats till två. Två system som kommer att genomföra en rad omfattande tester och försök innan Schweiz enligt gällande planering ska meddela sitt val av leverantör i början av år 2025.

- Vi ser verkligen fram med tillförsikt mot de tester som inleds nästa år eftersom vi känner att det finns ett antal likheter mellan Schweiz och vår svenska kund, som kommer att gagna vår sak, hävdar Stefan Löfström.

För BAE Systems Bofors del taktar också ett kontrakt i slutet av 2025 mycket väl in i andra pågående upphandlingar, där bland annat USA visat stort intresse för Archer samtidigt som det finns ett tydligt politiskt önskemål från Sverige om att anskaffa hjulgående artillerisystem till de divisionsartil leriförband som ska anskaffas i slutet av detta decennium.

Luftförsvarsövning

Första luftförsvarsövningen för nya luftvärnsbataljon 103/98

Årets stora luftförsvarsövning innebar också premiär för nya luftvärnsbataljonen 103/98 övningsverksamhet med Flygvapnets förband. På Öland grupperades Patriot och i anslutning till Kalmar flygplats fanns resten av bataljonens kompanier med bland annat Eldenhet 98. Även på Gotland deltog luftvärnsförband med robotsystem 23 Bamse.

– Jag har varit i Flygvapnet sedan början av 90-talet men jag har nog aldrig upplevt att vi haft luftvärn baserat i så nära anslutning till basen. Jag kan också konstatera att samverkan mellan mina enheter och luftvärnsbataljonen bara blir bättre och bättre, säger chefen för den tillfälliga flygbasen vid Kalmar Öland Airport, överstelöjtnant Andreas Nilsson från F 21 i Luleå. Han blickar ut över det gamla flottiljområdet vars anläggningar i form av hangarer och andra byggnader i stort sett varit öde sedan flottiljen lades ned i slutet av 70-talet.

Avtal med civila flygplatser

– Vi har börjat återta taktiken med att sprida våra resurser på ett antal baser, främst normalt civila flygplatser som vi nu skrivit avtal med mellan Flygvapnet och respektive flygplats. Kalmar är ett exempel där chefen F 17 tecknat nyttjandeavtal med den lokala flygplatsledningen, vilket också innebär att vi de närmaste åren kommer att göra vissa investeringar och upprustningar av infrastrukturen, vilket också är behövligt, konstaterar baschef Nilsson, tillika chef för den femte flyg basstridsgruppen som är under uppbyggnad.

Han berättar att det tog sin tid med att upprätta basen med de basförband som transporterats såväl landväg som med flygtransport från huvudbasen i Luleå till Kalmar.

– För vissa enheter har det inneburit en landsvägstransport på mer än 20 timmar med övernattning i Uppsala medan en första säkerhetsstyrka flögs ned inom loppet av någon timma. I stort sett började vi från noll med att bygga basen och vi har dragit ett antal viktiga lärdomar som vi tar med oss hem för att hantera.

Överstelöjtnant Andreas Nilsson från F 21 i Luleå leder arbetet med att bygga upp femte flygbasstridsgruppen

Perfekta övningstillfällen

Övningen som inleddes i ett gråzonsläge eskalerade inom loppet av några dagar till ett fullskaligt krigstillstånd. När Artilleri & Luftvärn besöker Kalmar råder det fullt krig i övningsscenariot. Vilket märks då flygrotar landar för snabb klargöring eller startar efter snabbtankning och laddning för att möta nya anfall från motståndaren i form av finska F 18 och svenska Gripen baserade på bland annat Uppsala, Gotland och Såtenäs.

För luftvärnets del utgör naturligtvis en stor mängd kvalificerat stridsflyg i luften utmärkta övningsförhållanden för den kull värnpliktiga som delvis betjänar de basnära grupperade eldenheter 98.

– Att vi är en naturlig del av luftförsvaret är inget nytt men vi genomför under LFÖ 22 ett, för oss, nytt sätt att genomföra strid mot luftmål på. Att integrera luftvärnssystem 103 Patriot tillsammans med robotsystem 98 i bataljonens strid är ett av målen i den förmågeuppbyggnad som pågår. En anledning till att vi valt att operera med Patriotförbandet avskilt från övriga bataljonens sekundaktuella strid är för att de olika förbandsdelarna har olika träningsmål med övningen, förklarar luftvärnets övningsledare, regementschef överste Mikael Beck.

Ovan: En rote Gripar har landat för att snabbtankas och laddas på Kalmar Öland Airport. Till vänster: Kapten Simon Ljungberg gick i befattning som kompanichef för ett av luftvärnsbataljonens kompanier. Till höger: Lavettoperatörerna, korpralerna Amanda Bengtsson från Göteborg och Noel Axberg från Jönköping i full färd med att byta ett punkterat däck.

”Vi ser allt”

Samtidigt förklarar han att med den nya Patriotradarns långa räckvidd och nya sensorer att lägesbilden avsevärt förbättrats.

– Vi såg mycket även tidigare med våra sensorer men i och med nya system får vi en helt annan luftlägesbild över Sverige och dess närområde, vilket också är ett faktum som vi måste lära oss att hantera och kunna taktisera med.

För luftvärnsbataljonens del inleddes LFÖ 22 med en första uppgift till en operativ flygbas. Under tiden skyddet av basen löstes gavs från högre chef beredduppgiften att försvara Kalmarbasen.

– Förbandet rullade via en lång marktransport till Kalmar från tidig kväll och natt och var på plats med en utgångs gruppering tidigt morgonen därpå med eldberedskap enligt given order. En mycket bra insats som också visar att de olika förbandsdelarna gör vad som krävs för att skapa en helhet.

Ett markförsvarskompani ingår i den nya luftvärnsbataljonen med uppgift att försvara och söka upp möjliga sabotageförband i det akuella grupperingsområdet. Foto: Alexander Gustafsson, Lv 6 Info.

Nytt markförsvarskompani

Den gamla lvbat 97/90 bestod av cirka 600 man. Den nya bataljonen kommer att växa rejält och bestå av drygt 900 man då bland annat ett nytt markförsvarskompani ingår i bataljonen. Ett första embryo till kompaniet i form av ett reducerat kompani deltog i LFÖ 22.

– Vi har nu infört de första delarna i kompaniet som kommer att bestå av bland annat en säkerhetspluton med UAV-troppar, hundpatruller samt även någon form av understödspluton, i dagsläget en granatkastarpluton, förklarar fänriken och reservofficeren Alexander Bergström som under en tid arbetat med att ta fram kompaniets organisation.

– Vi som ingått i utvecklingsarbetet har tittat på gamla handböcker, bland annat Flygvapnets Markförsvarshandbok, samt genomfört ett antal studiebesök för att lyssna in hur flygvapnet arbetar med sina säkerhetsförband som till exempel flygbasjägare. Under denna övning har vi också haft en bra dialog med flygvapnets motsvarande förband för att utbyta värdefulla erfarenheter, säger Alexander Bergström som har erfarenhet av flygvapnets säkerhetsarbete då han varit verksam inom Helikopterflottiljen med samma arbetsuppgifter under några år.

350 värnpliktiga

Någon mil från Alexander Bergström tillfälliga stabstält för markförsvarskompaniet är det full fart i ett annat tält för stab- och trosskompaniets stab.

Stabsexpeditionen betjänas av de värnpliktiga stabsassisten terna Kalle Essman, Göteborg och Simon Sandberg, Kungs backa. Deras gruppchef, Smilla Hedling från Göteborg, väntar på besked från bataljonsstaben i ett pågående ärende. Smilla säger sig vara mycket nöjd med sin tid som värnpliktig. Luftvärnet var hennes förstahandsval medan en befattning inom marinen kom som tvåa.

– Kanske beroende det lite grann på att min pappa gjorde sin värnplikt på I16 i Halmstad och förklarade för mig att Halmstad är en bra stad. Jag håller definitivt med men måste nog erkänna att det ska bli skönt att mucka och gå vidare i mitt liv, säger Smilla får beskedet hon väntat på och försvinner ut ur kompanistabstältet. För årets kull av värnpliktiga, cirka 350 individer, utgjorde LFÖ 22 slutövning.

Fakta – Luftförsvarsövning 2022

Syftet med Luftförsvarsövningen (LFÖ 22) var att öva taktisk ledning av luftstridskrafterna med del tagare ur alla förband i Flygvapnet samt enheter ur Luftvärnsregementet, armén och Hemvärnet. I övningen deltar även finländska flygförband samt fartyg ur marinen.

Övningsscenariot bestod i att öva på att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp av en högteknologisk motståndare. LFÖ 22 genomfördes som en tillämpad övning med verksamhet dygnet runt under tio dygn med verksamhet på flottiljer, flyg baser och civila flygplatser koncentrerade till mel lersta och södra Sverige. Övningen var den första för luftvärnet där alla kompanier ingående i den nya luftvärnsbataljon 103/98 deltog.

Luftvärn

mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

Kort tid till insatsbeslut och hög grad av automatik

Luftvärnsstrid vid svenska luftvärnsbataljoner har genom åren genomförts och samordnats på olika nivåer vid förbanden. Under kalla krigets dagar låg insatsbeslutet ofta längst ut på enskild stridsledare vid eldenhet. Förutbestämda regelverk gav tydliga mandat och vissa förutsättningar skulle vara uppnådda innan beslut om eldgivning kunde ske.

Systemet var enkelt och lämpade sig mycket väl för förband där huvuddelen av stridsledarna, med begränsad tid för utbildning, var värnpliktiga. Efter kalla kriget och en bra bit in på 2000talet gick utvecklingen i en annan riktning avseende mandat och samordning av strid. Insatserna var tänkta att genomföras mer under kris- och fredsliknande situationer. Striden blev allt mer komplex med olika regelverk. De kompletterades med insatsregler som ofta var olika i olika typer av insatser och kon flikter. Luftvärn skulle också nyttjas vid multinationella insatser utomlands vilket gjorde insatsbesluten komplexa.

Beslut på bataljonsnivå

Materielutvecklingen fortskred och med anledning av ovan stående utvecklades ledningsplatser med hög förmåga till centraliserad ledning. Normalläget var insatsbeslut på batal jonsnivå. Systemet var särskilt lämpligt vid insatser under kris- och fredstid. Snåriga regelverk behövde sammanhållas på central plats inom lv-bataljonen. Men, med erfarenheter från tidigare årtiondens ledning, behölls den tekniska förmågan att kunna besluta om eldgivning på lägre nivåer. Detta var emellertid ett reservalternativ.

Ledning av ny luftvärnsbataljon 98/103

Den nya lv-bataljonen 103/98 innehåller två nya typer av eldenheter, EldEnhet 98 (EldE 98) och EldEnhet 103 (EldE 103). Dessutom nya, högpresterande radarstationer, ny transmission och nya ledningsplatser. I systemarbetet med batal jonen togs tidigt höjd för att finna en välbalanserad lösning, inte minst avseende funktionen ledning. Detta skulle gälla för både strid mot luftmål, såväl som för förbandsledning.

Kvalitativt informationsutbyte

Resultatet har inneburit en klart förbättrad möjlighet för alla chefer och staber att leda verksamhet inom förbandet. Nya ledningsstödssystem implementeras vid alla staber på olika nivåer. Systemet möjliggör ett kvalitativt och snabbt informationsutbyte mellan alla enheter. Chefer och staber har möjlighet till god lägesuppfattning inom förbandet. Det bidrar till en ledningsmetod där chefer på alla nivåer kan ta initiativ. Chefer kan ta ansvar, ge order och handla i högre chefs anda. Sammantaget gjordes ett mycket gediget systemarbete. Många bidrog och var inblan dade i processen när metod och teknik utvecklades. Flera större beredningar och spel gjordes och bataljonen växte fram allt eftersom. Jag vågar påstå att bataljonen är en av de mera genomarbetade avseende uppgifter och organisation, såväl materiellt som personellt.

Hur sker då genomförandet av strid vid en lv-bataljon 103/98?

Utgångspunkten tas i hotbilden. Lufthoten består av både flygplan, obemannade farkoster och fjärrbekämpningsvapen vilka grovt kan indelas i kryssningsrobotar och ballistiska robotar, läs markrobotar. Bataljonen är med sin mix av vapen optimerad för strid både mot markrobotar och mot kryssningsrobotar. Lv-system 103 medger även god verkan mot flyg och större obemannade farkoster på längre avstånd eller hög höjd. Då även hot från patruller på marken är stort har ett särskilt markförsvarskompani organiserats för att leda skydd och spaning på marken.

Major Johan Kämpe grundutbildades på dåvarande Lv4 som pjäsgruppchef 1988. Efter värnplikt och officersexamen tre år senare fortsatte han sin tjänstgöring i Ystad. Vid Lv4:s nedläggning blev det flytt till Halmstad och fortsatt instruktörsarbetet med robot 77 HAWK. Under åren 2008-2011 var han chef vid 61:a luftvärnsbataljonen och under 2012 genomförde han utlandstjänst i Afghanistan. Efter avslutad mission har han varit chef för utvecklingsavdelningen och projektledare för införande av IF Lv och MR Lv. Sedan förra året är Johan Kämpe ansvarig för taktik- och stridsteknikutveckling vid LvSS.

Kort tid till insatsbeslut Kryssningsrobotar släpps sannolikt på långa avstånd. De kan anflyga mot skyddsobjekt på låg höjd viket sannolikt innebär korta upptäcksavstånd. Förbandet får väldigt kort tid till beslut om insats.

Markrobotar nyttjas främst av motståndarens markrobotför band. De har hög mobilitet, är enkla att omgruppera och har hög momentan eldkraft. Det är därför ganska uppenbart att dessa två beskrivna hot, bäst bekämpas med olika typer av lv-system. EldE 98 har kort reaktionstid och är väl lämpat att bekämpa små mål som kryssningsrobotar på korta avstånd. Vid dessa strids situationer är tiden för insatsbeslut ytterst snäv.

Mandatet för beslut om insats måste därför ligga på respek tive eldenhet redan i grunden. Ett lv-förband som skyddar exempelvis en flygbas bör ha en hög grad av frihet inom sitt eldområde och inte hindras av egen flygverksamhet inom området. Detta möjliggörs genom tydliga direktiv i upp giftsställningen. Då kan eldenheter uppnå god verkan.

Hög grad av teknisk automatik

Vid strid mot markrobotar med lv-system 103 krävs en hög grad av teknisk automatik. Robotar bekämpas i dess slutfas där målfarten kan vara upp emot 2000 meter per sekund. Därför måste mandat och insatsbeslut även här ligga på lägsta nivå.

Någon större koordinering inom luftstridskrafterna vid dessa stridssituationer torde inte behöva ske. Inga egna luft farkoster anflyger mot skyddsobjekt med så hög fart och aktuell banprofil. Inom lv-bataljonen sker alltså strid med olika fokus. Striden mot markrobotar sker med andra processer än mot flygande plattformar. Striden mot stridsflyg sker ofta på längre avstånd med Lv-system 103. Striden mot kryssningsrobot eller lågt flygande flyg sker på relativt korta stridsavstånd och främst med EldE98.

Ovanstående resonemang innebär därför att mandat och insatsbeslut bör ligga på respektive lv-kompani. Inom kompanierna bör också mandatet ligga så långt ner det överhuvud taget är möjligt. En lång beslutskedja riskerar att eldenheter inte hinner komma till verkan förrän det är för sent.

Teknisk redundans

Som mycket annat i stridsmiljöer, blir strid sällan som man tänkt sig. Detta gäller även luftvärnsstrid. Motståndaren kommer att göra allt för att försvåra för lv-förbandet. Sken mål, elektronisk störning samt andra metoder av vilseled ning ska tas med vid bedömningen av motståndaren. Lv-bataljonen byggs därför med teknisk redundans. Inte minst gäller detta inom funktionen ledning. Redundans uppnås bland annat genom att samma ledningsstödsystem finns vid många olika enheter. Det innebär att samma upp gift går att lösa vid olika platser, både vid strid mot luftmål som vid förbandsledning. Chefer och stridsledningspersonal ges därmed bra möjlighet att kunna agera och leda flexibelt. Ovanstående kräver att förbandet tränar och övar sin personal. Förbandets förmåga att lösa uppgift beror nästintill enbart på personalens kompetens och färdighet. Lv-bataljonen behöver övas kontinuerligt. Den behöver också övas i rätt kontext, det vill säga inom ramen för luftförsvaret. När hela ledningskedjan övas, kan full förmåga med lv-bataljonen uppnås.

Striden mot kryssningsrobot eller lågt flygande flyg sker på relativt korta stridsavstånd och främst med EldE98.

Artilleri

Luftvärn

Klartecken för bygget av Patriothall

Statens investeringar i en stärkt luftvärnsförmåga duggar nu tätt. För drygt ett halvår sedan överlämnades den första elden heten av luftvärnssystem 103 Patriot och nu har regeringen givit klartecken till Försvarsmakten och Fortifikationsverket för bygget av en ny luftvärnshall till ett värde av 1,3 miljarder kronor.

– Nu tar vi ytterligare ett steg för att stärka Sverige och vår för svarsförmåga. Den här investeringen banar väg för ett kraftigt förstärkt luftförsvar. Det är särskilt angeläget mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina, förklarade finansmarknads minister Max Elger i samband med en blixtvisit till Halm stad den 24 maj.

Artilleri & Luftvärn har tidigare rapporterat om de omfat tande investeringar som sker och planeras inom garnisonen i Halmstad. I första läget pågår redan idag renoveringar av samtliga kaserner. Inom ett år beräknas bygget av den nya hallen samt en tillhörande hall för ledningssystem starta om den demokratiska planprocessen går som planerat.

Det är Fortifikationsverket som får uppdraget att bygga hallen, som ska vara klar i samband med att Chefen för Lv 6 till Insatschefen rapporterar att luftvärnsbataljon 103 har nått

Luftvärn

nivån Full Operational Capability (FOC) i slutet av år 2025. Enligt finansmarknadsministern är beslutet att anskaffa Patriot viktigt och strategiskt.

– Att anskaffa Patriot från USA höjer vår luftvärnsförmåga väldigt mycket. Därför är det också oerhört angeläget att vi får rätta anläggningar och faciliteter för att ta det i bruk. Det är centralt för försvaret av Sverige, säger Max Elger.

I den över 20 000 kvadratmeter stora byggnaden ska det förutom utbildningslokaler för Patriotsystemet även finnas kontorsutrymmen, simulatorer samt lektionssalar i syfte att bedriva utbildning, träning och materielunderhåll. Under tiden den nya Lv-hallen byggs kommer interimslösningar att upprättas för att hantera fortsatt utbildning och träning om Patriotsystemet.

Regeringen beviljar 1,3 miljarder:

– Senast vi utförde liknande demodagar var 2014 då Saab lanserade den senaste versionen av Carl-Gustaf, M4. Under dessa dagar vill vi visa upp att Carl-Gustaf nu är redo för programmerbar ammunition, säger Michael Höglund, chef för affärsenheten Ground Combat inom Saab affärsområde Dynamics.

Under demodagarna som genomfördes den 3-4 maj som ett samarbete mellan Saab och Försvarsmakten i såväl Kvarn som Karlskoga, genomfördes för första gången inför åskådare skjutning från axeln med den nya programmerbara ammu nitionen.

Efterlängtat event

Demodagarna var för Saab ett efterlängtat event som nu kunde genomföras efter två år med restriktioner. Huvudsyftet var att visa upp och presentera den nya programmer bara spränggranaten HE 448 och flera andra produkter - som exempelvis det nya riktmedlet FCD 558 som kan kommunicera med granaten med hjälp av det nya "Firebolt-interfacet".

Det som nu medför ökad systemeffekt för Carl-Gustaf är att vapnet, siktet och granaten kommunicerar med varandra.

– Vapnets avancerade teknik medför att hanteringen underlättas avsevärt för soldaten. Tidigare har soldaten behövt tänka på väder, temperatur och så vidare, men nu anpassar sig vapnet automatiskt efter omgivningen. Tillsammans med det nya riktmedlet FCD 558, som Sverige beställde i slutet av 2021, ger HE 448 operatören möjlighet att snabbt konfigurera inställningar för laddad ammunition, förklarar Michael Höglund.

Den nya ammunitionen har en räckvidd på cirka 1,5 kilometer och består av 4 000 tungstenskulor. Vikten är cirka 2,5 kilo

Tung eldkraft för små förband

På Markstridsskolan i Kvarn välkomnades besökarna av arméchefen Karl Engelbrektson innan jägarskvadronen från K 3 i Karlsborg genomförde den första stridsförevisningen. Under den andra förevisningen med skarp ammunition var syftet att visa den eldkraft som understödvapnen kan förse ett lätt

skytteförband med och hur ett litet förband kan klara av att slå ut tung beväpnad och mekaniserade motståndare. Den avslutande dagen tillbringades i Karlskoga på Bofors Testcenter där även, förutom sedvanlig förevisningsskjut ning mot strukturmål och fientlig trupp, Saab passade på att visa fortsatt utveckling inom understödsområdet.

Två granater HE 448 detonerar över ett fingerat, mjukt mål.

Femårige Torsten upplevde ett regn av nedfallande granatsplitter

Torsten Hansson hade fyllt fem år när hans far beordrade honom och syskonen att springa från huset och mot älven. En flykt som skedde samtidigt som glödande splitter från detonerande granater regnade ned på bangården några stenkast från familjen Hanssons bostad. Artilleri & Luftvärn har träffat en av de, som upplevde en av andra världskrigets farligaste händelser på svensk mark – ”Krylbosmällen” den 19 juli 1941.

I år har det passerat drygt 80 år sedan tyska godståget 4352 med 59 vagnar varav sju transporterade ammunition, fattade eld vid järnvägsknuten Krylbo i sydöstra hörnet av Dalarna. Vagn efter vagn lastade med artilleriammunition detonerade

vid femtiden på morgonen. Torsten Hansson har flera tydliga minnesbilder av händelsen som väckte stor uppståndelse, även utanför landets gränser.

Artilleri

Luftvärn

Drygt

stora

Plattform och vagnar efter explosionen av ett tyskt ammunitionståg på Avesta Krylbo station.

Foto:

”Ett oväsen utan dess like”

– Min pappa ryckte upp mig ur min säng och bar mig nedför hyreshusets trappor. Under tiden som jag blev buren såg jag genom ett fönster hur svart rök bolmade från det explo derande tåget och det var ett oväsen utan dess like. Vi tog oss sedan ned mot älven där vi blev sittande och efter ett kort tag fick vi sällskap av ett antal passagerare från ett persontåg. Det var mycket lättklädda damer som beordrats att söka skydd vid älvkanten efter att ha väckts av explosionerna. Det var också en syn för en femåring…

– Vad minns du av själva förödelsen efteråt?

– Jag såg det inte själv men fick berättat av en kamrat att det hade stått en gasvagn på ett spår när det brinnande tåget upptäcktes av bangårdsarbetare. Vagnen hade blivit så het att stålet började glöda och risken var stor att även denna vagn skulle explodera. Brandmän som kommit till platsen började begjuta vagnen med vatten och lyckades att kyla ned den för att undvika ytterligare explosioner. Annars såg jag inte så mycket av branden men jag hörde desto mer. Under hela förmiddagen fortsatte spridda explosioner att ske och flera år senare efter att bränderna släckts påträffades blindgångare utspridda i den närliggande terrängen.

Ingen omkom men 30 skadades

Skadeutfallet summerades till slut till ett 30-tal personer, varav 24 fördes till Avesta lasarett. Merparten fick samma dag lämna sjukhuset efter omplåstring. Materiellt förstördes över 120 gods- och personvagnar, bland annat övertändes hela nattåget på väg till Östersund. Intilliggande hus fick fönster krossade av tryckvågor samt även skador på tak och väggar.

– Det var närmast ett under att ingen omkom då nattåget var fullt med passagerare och stod kvar inne på stationen, konstaterar Torsten.

Omfattande tyska transporter

Torsten och hans familj hade några år tidigare flyttat till Fagergrenska huset på Stationsgatan i Krylbo som vid den tiden också var en del av riksvägen mellan Stockholm och Mora. Under denna sommar var det full aktivitet vid statio nen då både den tyska permittenttrafiken och transporterna av division Engelbrecht från södra Norge till norra Finland var i en intensiv fas, berättar Torsten. Permittenttrafiken är namnet på de omfattande transporter som skedde av tyska soldater och officerare på permission, permittenter. Trafiken inleddes i juni 1940 efter att samlingsregeringen med statsminister Per Albin Hansson ensidigt fattat beslut om att tillåta trafiken. De tyska på tryckningar om att få tillstånd till transiteringar av trupp var också omfattande då bland annat militära talespersoner till svenske ambassadören i Berlin underströk att ett nej från Sverige skulle kunna innebära ”tvångsåtgärder”, troligen av militär art.

Torsten Hansson bläddrar i ett nummer av Avesta Tidning där 80-års minnet av Krylbosmällen manifesteras.

100 000 vagnslaster

Den inledande trafiken av permittenter utvidgades inom kort att även omfatta stridsutrustade soldater och krigsmate riel mellan Trondheim och Narvik, som i folkmun döptes till ”hästskotrafiken”. Denna trafik och andra trupptransporter avslutades först i augusti 1943. Då hade över 2 miljoner sol dater och officerare färdats på det svenska järnvägsnätet sam tidigt som över 100 000 vagnslaster vapen och ammunition fraktats. Det är med denna bakgrund som trupptransporter var en vanlig syn i Krylbo. Lottakåren stöttade också tyskarna med att utspisa dem och dela ut andra förnödenheter.

– Det som jag kommer ihåg var att jag från vårt köksfönster kunde jag se direkt ned mot perrongerna och jag minns än idag hur jag iakttog när tyska soldater rastade sina schäfer hundar i samband uppehållen.

Just vid denna tid var trafiken ovanligt intensiv via Krylbo då samlingsregeringen som en engångseftergift gett tillstånd till att tillåta den fullt utrustade division Engelbrecht att flyttas från södra Norge till norra Finland efter det tyska an fallet mot Sovjetunionen, operation Barbarossa.

Under många år var utredningarna om vad som orsakat olyckan på bangården sekretessbelagd. De utredningar som har gjort, bland annat en uppsats i historia av docenten Malin Ekenberg vid Luleå Tekniska Universitet (2007), konstaterar att polisutredningen som genomfördes efter händelsen tillbakavisar teorin om att en brittisk sabotagestyrka, ledd av den skotske spionen och äventyraren Malcolm Munthe, skulle ha anlagt explosionerna via ett antal sprängladdningar. – Det har framkommit flera teorier om orsaken till olyckan men mig veterligen har ingen teori fastställts. En teori säger bland annat att godståget skulle ha exploderat på bron över Dalälven efter att ha fortsatt resan mot Finland. Men, eftersom nattåget på väg norrut blivit några minuter försenat fick ammunitionstransporten avvakta avgång på ett sidospår. Där för small det också inne på bangården, säger Torsten Hansson. Det som är fastställt är att någon form av brand orsakade explosionerna men hur det skett är alltså fortfarande oklart. – Tur var väl i alla fall att ingen omkom. Vi lär nog få kvarstå i ovisshet om vad som verkligen orsakade smällen, konstaterar Torsten Hansson.

Eldhärjad personvagn efter explosionen

ett tyskt ammunitionståg vid Krylbo järnvägsstation den 19 juli 1941.

Torsten Hansson och hans familj bodde på Stationsgatan, ett par stenkast från järnvägsstationen i Krylbo. Foto: Privat.

Artilleri

Luftvärn

Fotnot: Torsten Hansson hann avlida innan denna intervju publicerades. Han avled i början av maj i år. Artilleri & Luftvärn vill beklaga sorgen till hans närmaste.

Vi digitaliserar världen - där insatserna är som högst, kraven de tuffaste och när teknologin spelar en avgörande roll

MilDef erbjuder en portfölj av produkter och tjänster med ett komplett sortiment av stryktålig elektronik, mjukvara och integrationstjänster. Våra produkter är beprövade och i drift till sjöss, på land och i luften hos nationella och internationella styrkor världen över, i de mest extrema och krävande miljöer.

Foto: Försvarsmakten

Snabb utveckling medgav tidigarelagt utnyttjande

Israeliska PULS tänkbar kandidat till långräckviddigt bekämpningssystem

Diskussionen och debatten om markbaserat, långräckviddigt bekämpningssystem är just nu intensiv inom Försvarsmakten och artilleriarenan. Självklart ja, säger vissa medan andra visar mer tveksam hållning. Klart är att på marknaden finns flera intressanta system. Ett exempel är israeliska Puls som Erik Larsson från leverantören Elbit för Artilleri & Luftvärns läsare nu ger en mer detaljerad bild av.

”Dagens artilleri, ofta baserat på traditionella 155 millimeter system, är utvecklade för att understödja manöverförbandens rörelse och bekämpa mål på ytan för att möjliggöra markför bandens rörlighet och skydd. Ett system med ett 52-kalibers eldrör kan idag ha en räckvidd någonstans runt 50 kilometer. Dagens hotbild och anfallsstrid innebär emellertid ett ökande behov att komplettera det traditionella artilleriet med lång räckviddiga precisionssystem för att kunna understödja manöverförbanden på längre avstånd, bekämpa olika måltyper på längre avstånd och med hög precision.

Elbit Systems har utvecklat och tillverkat raketsystem sedan 1968. Det senaste systemet i raden, Precise & Universal Launching System(PULS) har främst drivits på av behovet av att kunna precisionsbekämpa på långt avstånd på taktisk nivå, i en lednings- och organisationsstruktur som liknar det traditionella eldrörsartilleriet på grund av att hotbild och motstånd har ändrats i karaktär. Med ett markbaserat och långräckviddigt precisionssystem kan mål bekämpas inom en av motståndaren skapad A2/AD ”bubbla” som är begrän sade för bekämpning från flyget.

Högre tröskeleffekt

Det finns även ett ökat behov av att med riktig precision bekämpa olika typer av asymmetriska mål i bebyggelse och samtidigt minimera indirekta skador på infrastruktur och människor. Ett effektivt långräckviddigt system ger dessutom möjligheten till effektiv bekämpning under alla typer av väderförhållanden, och kan bekämpa både välbefästa mål samt tidskritiska mål. Dessutom på ett kostnadseffektivt sätt.

På grund av ovanstående behöver det traditionella artilleriet kompletteras, både för att möta dagens och morgondagens utmaningar på stridsfältet samt ge en ökad tröskeleffekt.

PULS är utvecklat för att möta behoven och kraven på ett avancerat och modernt raketartilleri på dagens komplexa stridsfält. Detta kräver ett flexibelt, autonomt, digitaliserat

Artilleri

Luftvärn

och kostnadseffektivt system som från samma plattform kan verka med olika ammunitionstyper med hög precision på avstånd upptill 300 kilometer.

Automatiserat och autonomt

PULS-systemet är ett helt automatiserat och autonomt sys tem och kan uppträda som en enskild eldenhet eller som en del av ett batteri. Systemet har en helt digitaliserad infra struktur och ett digitaliserat eldledningssystem som enkelt integrerar mot andra delar av ledningskedjan och kan ta del av sensorinformation oavsett var i nätverken den finns tillgänglig. Puls är också utrustat med ett stridsledningssystem som kan integrera information från olika sensorer så som eldledningsinstrument, UAS, satelliter och olika radarsystem. Till skillnad från motsvarande system har PULS från början designats för flexibilitet och modularitet och för att skapa ett så litet logistiskt avtryck som möjligt. Systemet vilar på en standardiserad ram eller vagga som enkelt kan integreras på mer eller mindre vilket typfordon som helst, och behöver i vissa fall inte ens stödben för att kunna avfyras vilket gör att tiden till insats förkortas till ett minimum. Den öppna designen och de standardiserade interfacena mot lavetterna gör att det dessutom är enkelt att integrera nya och framtida ammunitionstyper i systemet. Sammantaget gör detta att tröskeln för införande är låg, systemet kräver ingen anpassning av kringsystem utan kan enkelt integreras på existerande fordon och passa in i existe rande logistikflöden etc.

Tre typer av raketer

Dessutom är PULS designat för att använda samma typ av ledningssystem som traditionellt eldrörsartilleri vilket gör att planering, träning sker så lika som möjligt jämfört med andra artillerisystem. Detsamma gäller logistikflödet. Alla ammunitionstyper är integrerade i vaggor, som enkelt transporteras på standardfordon och lyfts på PULS-systemet med en kran. Systemet laddas med två vaggor åt gången, och vaggorna och ammunitionstyperna kan blandas och varieras.

Erik Larsson med affärsutveckling och försäljning på Elbit Systems Sweden i Göteborg. Han har tidigare tjänstgjort inom Försvarsmakten i olika roller och befattningar med bland annat deltagande i utlandsmissioner i Kosovo, Makedonien och Afghanistan. I det civila har Erik haft andra befattningar med fokus på affärsutveckling och försäljning inom europeisk försvarsindustri.

Som standard ingår tre typer av raketer i ammunitionsport följen: Accular för avstånd upp till 40 kilometer. Extra för avstånd upp till 150 kilometer och Hawk för avstånd upp till 300 kilometer.

Varje Accularvagga har 18 raketer, medan det för Extra och Hawk är fyra respektive två per vagga. Extra och Hawk har dessutom anpassade ballistiska banor för att vara så effektiva som möjligt i områden med modernt luftvärn, och flyghastig heter på upp mot Mach 5.

PULS kan även användas för att skicka in patrullroboten Skystriker i ett operationsområde. Roboten är laddad i kanistrar som installeras på en vanlig PULS-vagga, sex per vagga. Utvecklingen av systemet initierades av det israeliska försvaret (IDF) för att ersätta alla existerande israeliska och amerikanska system. Utvecklingsarbetet gjordes snabbare än den överens komna tidplanen och inom den angivna kostnadsramen och systemet togs i drift tidigare än planerat. Dessutom helt och fullt integrerat i IDF:s Digital Army Program (DAP) enligt filosofin; ”any sensor, any shooter, anywhere”.”

Tiden är mogen för raketartilleri

Peter Öhman har till del rätt i det han skriver men vill också skapa debatt och beskriver därför, enligt min mening, sin uppfattning tillspetsad och inte helheten tillräckligt väl. Behovet av understöd med indirekt eld kan i det moderna, ibland numera kallat, det glesa slagfältet, delas upp i flera olika delar. Dels det direkta behovet av understöd till manöverför bandens strid, dels behovet av understöd för strid på djupet, dels understöd till de bakre delarna av våra stridskrafter. Enligt NATO och rysk doktrin benämnda ungefär som ”rear, near, deep and deep-deep fighting”. Alla dessa områden och djup kan beroende på syfte och ambition med striden, behöva olika sorts understöd och kanske även vid olika tillfällen i striden. Behovet av understöd behöver därför tillgodoses med olika system, räckvidder och olika ammunitionstyper. Naturligtvis behöver manöverförbanden understödjas av bataljonsartilleri, brigadartilleri och divisionsartilleri. Den gamla sanningen att anfallande bataljon erfordrar understöd av 2-4 artilleribataljoner beroende på ambition och terräng gäller förmodligen alltjämt.

En helhetssyn behövs

I en miljö där motståndaren är bepansrad i allt större ut sträckning behövs förutom understöd med spränggranater även understödsförmåga med både ammunitionstyper som Strix och Bonus. (ArtSS motverkar inte detta behov utan bejakar, enligt min kunskap, detta.)

Det glesa slagfältet, de stora avstånden, djupen och den tekniska utvecklingen har givit en utveckling med allt längre skottvidder och därmed även större möjligheter att påverka motståndaren och dennes kritiska sårbarheter. Denna långräckviddiga markbekämpningsförmåga är ett nytt tillskott

avseende kompetens i dagens försvarsmakt. Därför behövs ett speciellt fokus på att bygga upp kompetens, förband och annat kring denna förmåga.

Att skjuta avsevärt längre ställer också andra krav på sensorer, ledningssystem, logistik, med mera. Det är med andra ord en helhetssyn som erfordras för att utveckla detta och kompetens kring detta. Denna helhetssyn är en FM-angelägenhet. Peter Öhman har till del rätt i att A 9:s fokus på artilleriunder stöd av manövern, under den strategiska timeouten, möjligen har varit för snäv och introvert. Tyvärr har också MSS i stort satsat på ”sina” huvudområden, manöverstrid och pilens spets utan att utveckla helheten.

Utvecklad luftvärnsförmåga

Dagens stridsfält med hot av attackhelikoptrar, flyg och drönare ställer också krav på en utvecklad luftvärnsförmåga även inom brigad. Vidare erfordras ett återtagande och utveckling också av fältarbetsförmågan med fördröjande fältarbeten och fältarbeten för rörlighet. Den totala logistikför mågan behöver även ses över. Dessa förmågor och system av system var tidigare en naturlig del i våra brigader och divisionsförband. Jag hoppas nu på att arméstaben tar ett helhetsgrepp för att gemensamt utveckla HELA Armén. Jag vill också göra några förenklade beskrivningar utan djupgående analys och vetenskaplighet av det pågående kriget i Ukraina. Ett krig som naturligtvis kommer att utvärderas i detalj i många år framgent. I Ukraina har vi sett exempel på effektiv ”strid på djupet” där den ryska underhållsförmågan slagits ut genom motåtgärder via specialförbandsoperationer (SOF), flyg, drönare både på djupet och djupt-djupt och därmed fått den ryska anfalls

Replik på Peter Öhmans debattartikel från reservofficer, major Mats Nilsson

kraften att avstanna. Vår egen logistikförmåga har idag långa och sårbara underhållslinjer. Ukraina har även framgångsrikt slagit mot den ryska ledningen och dess staber samt på detta sätt degraderat rysk ledningsförmåga. Den stora utvecklingen av bekämpning via UAV-drönare förtjänas också särskilt att nämnas.

Mångdubblad förmåga

Naturligtvis behöver svenska FM utveckla verkansförmåga att slå mot högvärdiga mål över hela slagfältet. Här skulle våra SOF, jägarförbands effekt och förmåga mångdubblas med ett långräckviddigt markmålsbekämpningssystem. Vidare skulle våra bakre förband och våra underhållslinjer kunna erhålla understöd. Vi kan i detta avseende inte enbart lita på flyget som över tid också har andra viktiga uppgifter. Behov av att kunna använda egna drönare och därmed också erhålla ökad förståelse hur vi kan undvika att upptäckas/bekämpas av drönaren själv eller via indirekt bekämpning ledd av UAV är ett av de viktigaste utvecklingsområdena.

Peter Öhman beskriver också att kostnaden för att utveckla eldrörsartilleri med långskjutande granater inte är kostnadsef fektivt. I detta fall håller jag till del med Peter eftersom en 155 mm artillerigranat är begränsad till volym, vikt och verkansdel. Den väger cirka 45 kilo och har en verkansdel på unge fär 7 kilo trotyl. En granat som skall skjutas riktigt långt får för att öka precision med största sannolikhet mindre spräng kraft. I USA:s försök med långskjutande granater talas det till exempel om en verkansvikt på cirka 2-3 kilo. Därmed kan kostnadseffektiviteten med artillerigranater jämfört med exempelvis verkan och räckvidd med raketartilleri starkt ifrågasättas och utredas.

Tiden mogen för raketartilleri

Behovet av att skjuta långt försvinner alltså inte men med ett utvecklat raketartilleri kan möjligheterna och behovet bli ett annat och systemen samt behovet av understöd kan med fördel

överlappa varandra. I armén satsade vi tidigare hårt på tre dimensionell pansarvärnsstrid. I Ukraina synes detta som ett av framgångskoncepten. Detta behöver vi återta och utveckla. Jag har i tidigare artiklar i Artilleri & Luftvärn beskrivit min syn på raketartilleriets förträfflighet. Jag tror nu hela FM är överens om att tiden är mogen, för det raketartilleri som dåva rande ÖB övervägde i ÖB inriktning 1962. Då beskrivet som ”någon kanske hade väntat att finna att det konventionella kanonartilleriet vore moget att ersättas med markrobotar eller raketartilleri. ÖB håller möjligheten öppen för att dylika skall kunna införas men tydligen är tiden eller rättare tekniken ännu inte mogen för att sådant steg”.

UAV:er får uppsving

Jag tror också att UAV eller RPAS-förmågan via bland annat användningen i Ukraina, kommer att få ett uppsving i FM. Jag hoppas dock att våra administrativa regler kring detta inte sätter stopp för kompetensutveckling eller nyttjande av denna synnerligen viktiga och effektiva förmåga (Bayraktar-TB2 var nog inte så känd tidigare?).

Dagens strid kräver många olika förmågor, kompetenser och system som måste samverka och samexistera för att erhålla optimal verkan. Helhetssyn och kompetenser måste fördjupas breddas och övas. Det behövs både spränggranater, hårdmåls granater, eldrörs och raketartilleri, UAV och framtida system. Vi i FM måste vara i nuet och i framtiden i våra tankar och gärningar. Naturligtvis måste helheten avseende taktik och teknik, läs förmågeutveckling, hållas ihop för bästa effekt. Detta helst via ett modernt krigsspelscentrum och en ständigt aktuell omvärldsanalys.

Resursen personal på våra stridsskolor som omhändertar ut vecklingsfrågor och taktik på funktionsnivå och förmågenivå behöver stimuleras, bli fler och ges möjligheter att vara i och arbeta med nuet och framtiden samtidigt. En snabb djupare utvärdering av kriget i Ukraina kan efterhand ge mycket värdefull kunskap om framtida behov.

Dags utrusta Visbykorvetterna med luftvärnsrobotsystem

Visbykorvetterna utgör i nuläget stommen av marinens ytstridsfartyg och kommer inom kort att tillföras en förbättrad luftförsvarsförmåga i form av luftvärnsrobotsystem. Något som kommer att ske vid den kommande halvtidsmodifieringen.

Visbykorvetterna byggdes på Kockumsvarvet i Karlskrona mellan 2000 och 2009 och överlämnades till Försvarsmakten under åren 2009-2013. Inledningsvis i projektet var avsikten att Visbykorvetterna skulle utrustas med luftvärnsrobot men av ekonomiska skäl utgick det. Nu är planen att luftvärns robotrobot skall integreras i samband med halvtidsmodifieringen.

Bred hotbild Ute till sjöss kan fartyget möta ett brett spektrum av hot i luften, som man ska kunna bekämpa. – Jag skulle säga att det största hotet mot ett fartyg fritt till sjöss är sjömålsrobot. Men det kan även röra sig om andra hot från luften till exempel attackhelikoptrar, flygplan eller UAV:er, drönare, som bär någon form av vapen, säger Anna Karin Werner, handläggare Luftförsvar, vid FMV Marinmateriel.

Visbykorvetterna har redan idag ett väl fungerande luftförsvar. Luftförsvaret är en kombination av olika delar som skyddar fartyget, som smygteknik, taktik, aktiva, passiva och externa sensorer, samt vapen i form av en allmålspjäs och motmedelskastare. Med integrering av luftvärnsrobot kommer förmågan att öka främst vad avser räckvidd och höjdtäckning. Att få in en luftvärnsrobot på Visbykorvetterna innebär en del utma ningar. Det handlar bland annat om att hitta plats ombord där man kan installera det nya systemet, samt att det ska samverka med de befintliga systemen.

Många utmaningar

– Det är en avancerad process att installera en ny förmåga. Dels ska det in mer utrustning där det redan är fullt, dels måste man titta på saker som kabeldragning, el och var man kan borra någonstans. Installationen påverkar också saker som fartygets vikt, stabilitet, och brandskydd. Man måste bevara fartygets smygegenskaper och se till så att alla system samverkar, så att man inte försämrar smygförmågan. Listan på utmaningar kan göras lång, säger Anna Karin Werner.

En förfrågan om information (RFI), skickades ut under 2021. Inkomna svaren har nu analyserats och tänkbara leverantörer har valts ut. Nästa steg är att skicka ut en offertförfrågan, utse en leverantör efter att inkomna offerter utvärderats och där efter skriva kontrakt om anskaffning vilket är planerat att ske under hösten 2022. Planen är att den första Visbykorvetten skall genomgå halvtidsmodifiering i mitten av 2020-talet.

Text: Lars Mörrby, produktledare Luftvärn FMV

Prins Carl Philip besökte

Luftvärnsregementet

Luftvärnsregementet och Halmstads garnison fick i mitten av juni kungligt besök då HKH Prins Philip besökte förbanden. På schemat stod en förevisning och presentation av nya luftvärnsbataljon 103/98, möte med värnpliktiga samt träff med blivande reservofficerare.

– Det är glädjande att få visa upp och ge prinsen en inblick i bredden av den verksamhet som bedrivs inom Halmstads garnison, säger garnisonschef överste Mikael Beck.

Prinsen anlände till Luftvärnsregementet med strålande sol sken.

Prins Carl Philip visade stort intresse när han fick en grundlig förevisning av Sveriges nyaste luftvärnssystem robotsystem

103 som stod grupperat på stridsteknikfältet.

– 103 verkar vara ett mycket bra system. Det är ju ett lagspel och robotsystem 103 är en stark bricka i spelet, sa prins Carl Philip.

På Militärhögskolan Halmstad fick prinsen en genomgång av Försvarsmaktens utbildningssystem, med fokus på specialist-

och reservofficersutbildningen, av Militärhögskolans chef, överste Fredrik Zetterberg, med bakgrund i luftvärnet. Där efter tillbringade han en uppskattad stund tillsammans med kadetterna på reservofficersutbildningen ROU. Det märktes att prinsen, som själv är reservofficer, var mycket intresserad av hur utbildningen ser ut idag och hur kadetterna upplevt den. Prinsen noterade särskilt att det är en stor dag imorgon då de under en examensceremoni utnämns till fänrikar: – Jag vill ge mina varmaste gratulationer till samtliga, och också passa på att välkomna er som kollegor och reservofficerare i Försvarsmakten.

Text: Jessica Krantz, Lv6 Kommunikationsenhet

Foto: Alexander Gustavsson

Idag är den tilltänkta platsen för nya A 9 bara en grusgrop vid Harberget i Kristinehamn.

A 9 återinvigs den 4:e december

Nu händer det mycket i arbetet med att återinrätta Bergslagens Artilleriregemente A 9 i Kristinehamn. Den 4:e december är det dags för invigning med en rad honoratiores på plats, kanske också från hovet.

- Vi har startat planeringen men en del detaljer återstår att hantera så i början av september räknar vi med att en plan är klar. Regementschef hoppas vi ska vara utsedd någon månad före invigningen, säger A 9:s etableringschef, överstelöjtnant Sven Antonsson.

Arbetet med övriga rekryteringar går också framåt. Vid årets slut är planen att ett 20-tal artillerister arbetar i Kristinehamn. -Det är bra tryck i rekryteringarna med många sökande med rätt kompetenser till framförallt de civila befattningarna. Till de militära är naturligtvis de sökande färre men intresset är stort intresse för att vara med och starta ett nytt förband. Första artilleristerna räknas med att kunna utbildas i Kristinehamn/Villingsberg under första kvartalet 2024.

Glöm inte att meddela din mailadress

På vår nya hemsida www.artlvklubben.se finns nu möjligheten att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Gå in och anmäl din e-postadress så får du det allra senaste från Artilleri & Luftvärnsklubben! (Anmälan hittar du längst ner på startsidan)

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress

Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa 300 kr per år Utom Europa 350 kr per år Lösnummerpriser

Enkelnummer 100 kr Dubbel-/Temanummer 150 kr © 2022 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Artilleri

Luftvärn

ARCHER – eldkraft och mobilitet i alla lägen

Utvecklad för Sverige

ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, utvecklad för komplexa hotbilder. Med eldkraft och mobilitet för att understödja snabbrörliga markförband – i alla lägen.

• Helautomatiskt system. Snabb eldgivning med hög precision och komplett skydd för besättningen.

• I bruk inom svenska Försvarsmakten. Service- och underhållsorganisation finns etablerad.

• Utvärderas av flera exportkunder för framtida användning.

BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet.

baesystems.com

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO