Snålgödsling är inte möjligt i längden

Plantornas tillgång på fosfor och kalium är avgörande för odlingsresultatet. Snålgödsling kan vara tillfälligt motiverat vid höga gödselpriser, men den gör ett ordentligt hål i intäkterna i långa loppet. Med hjälp av markkartering, PK­balansberäkning och Yaras verktyg för bördighetsanpassad gödsling går det att hitta balansen. Nyckeln till en ekonomiskt bra PK­strategi är att varken gödsla för mycket eller för lite.

Av Hugo Hjelm, Yara

De extremt höga priserna på fosfor och kalium som vi sett sedan hösten 2021 har av naturliga skäl satt avtryck på många gårdars gödslingsstrategier. Vi har tidigare i Växtpressen skrivit om hur och när det går att fuska med fosfor och kalium (”Här kan jag fuska med P och K hösten 2022 (om jag måste)”, Växt­

Utan fosfor

pressen 1/2022). Men i längden finns det inga genvägar – låga markvärden för P och K innebär en lägre bördighet och ofrånkomligen lägre skördar.

Allvarligt med lågt värde Vad innebär ett lågt P­AL­värde i praktiken? Åkermark med låg fosfornivå blir mer känslig för bristande fosfor­ gödsling till den enskilda grödan. Vi kan visserligen fortfarande ta hyggliga skördar, förutsatt att vi tillför mineralfosfor och kalium i tillräcklig mängd som plantan kan ta upp under tillväxtperioden. Men om vi inte fosforgödslar, eller om vi har väderförhållanden som försvårar markupptaget som t.ex. en period med torka, orsakar fosforbristen

Kg Fosfor P H Sten

23 en tydlig skördesänkning.

I långliggande försök* med vårkorn minskade skörden med 20 procent när man gick från övre klass III till klass II och inte gödslade med fosfor. Motsvarande siffra om vi går från övre klass III till klass I var en skördeminskning på 30 procent. Potatis i samma typ av försök gav en minskning på 25 procent om markvärdena sänktes från klass IVa till III och 60 procent från klass III till klass II**. Andra studier i Sverige visar på samma typ av samband.

Markkarteringen är grunden Grunden till en optimal PK­strategi är utan tvekan markkarteringen. Genom den vet vi hur mycket fosfor och kalium vi kan räkna med att grödan kan hitta i marken och hur mycket vi behöver tillföra. Från markkarteringen får vi också viktig information om pH­värdet som påverkar fosforns tillgänglighet. Markkarteringen ska inte vara för gammal, utan ska uppdateras i intervallet 5–15 år. Är du duktig på att hålla koll på din växtnäringsbalans så vet du också mer om vad som händer över tid och kan spara några år mellan karteringarna.

Gör en PK-balansberäkning

Balansberäkning är enkel att göra med analysverktyg och väl investerad tid. Använd till exempel Yaras PK­verktyg (se faktaruta) där du snabbt och enkelt lägger in gröda, skörd och vilka växtnäringsprodukter du använder. Inte minst kalium är jätteviktigt att hålla koll på i balansberäkningar. Det är lätt att underskatta kaliumbortförsel i potatis, sockerbetor och vall, vilket kan få stora effekter i efterföljande gröda. Tar du bort halmen? Då behöver P och K ersättas i högre grad för att fältet ska ligga i balans.

Fokus på bördigheten

Bördighetsanpassad P­ och K­gödsling är Yaras verktyg för att beräkna gödslingsbehovet av fosfor och kalium (se faktaruta). För fosfor utför verktyget beräkningen både utifrån ekonomiskt optimum uppmätta i försök, och från vilka grödor som finns i växtföljden.

Odlar man potatis och sockerbetor siktar programmet på ett högre P­AL­tal än om man uteslutande odlar spannmål och oljeväxter. Har du låga värden kommer programmets rekommendation att leda till en uppgödsling, som ger positiv effekt både på kort och lång