Växtpressen nr 1 2021 Årgång 50

Växtpressen Nr 1 • April 2021 • Årgång 50

50 år i lantbrukets tjänst

1988

LEDAREN

Med 50 årgångar av Växtpressen in i framtiden I din hand håller du just nu nr 1 av den 50:e årgången av Växtpressen. Denna tid­ ning har under ett halvt sekel haft samma namn och inriktning – fördjupande artik­ lar inom aktuella växtnäringsfrågor. Två saker är mycket slående när man blädd­ rar tillbaka genom de 50 år som passe­ rat: vi skriver då som nu till stor del om samma problematik, men väldigt mycket har ändå hänt under åren.

Redan 1971 var kväveutlakning och övergödning av sjöar och vattendrag ett hett ämne som diskuterades flitigt.

Kväveeffektiviteten undersöktes i försök och åtgärderna för att minska utlak­ ningen var tydliga – kvävegödsla inte mer än vad grödan kan ta upp och ha så mycket grön mark över vintern som möjligt. Kväveeffektiviteten i fältförsök, mätt i bortförd kärna, var då i höstvete en bit över 30 procent. Det ska jäm­ föras med de 57 procent som är medel­ tal av kväveffektiviteten i de senaste årens fältförsök i höstvete. Det innebär nästan en fördubbling av utväxlingen på tillfört gödselkväve på 50 år, så den utveckling vi skapat tillsammans är utan tvekan enorm! Nya sorter har påverkat kväveutnyttjandet mycket, men också

effektivt behovsbaserat växtskydd samt bra balans på växtnäringsämnen har gjort att du som växtodlare är bättre än någonsin på att använda kvävet.

Till framstegen kan vi dessutom addera senare års stora förbättringar att i förväg bedöma kvävebehovet. Med hjälp av verktyg som Yara N-Sensor®, satellitbilder, N-Tester BT samt Nolloch Maxrutor har din möjlighet att bedöma kvävebehovet förbättrats radi­ kalt jämfört med för 50 år sedan. Växt­ odling är ett hantverk där kunskap och erfarenhet är avgörande för att bedöma grödornas behov av växtnäring. Med moderna verktyg förbättras i hög grad dina möjligheter att kunna förutse plantornas kvävebehov. Ökad kunskap om bedömning av kväve­behovet har vi också nytta av i arbetet med att begränsa växthus­ effekten. Lustgas bildas naturligt i marken, och har 300 gånger starkare effekt på växthuseffekten än koldioxid.

Hur mycket som bildas beror på flera faktorer, men avgörande är mängden tillgängligt kväve i marken under vin­ tern. Genom att kvävegödsla med den mängd som grödan behöver, men inte

mer, så håller du nere övergödning av vattendrag samtidigt som du minimerar avgången av växthusgaser. Och natur­ ligtvis undviker du på samma gång onödiga kostnader för kväve som inte kommer plantorna till godo.

Läs mer om växthusgaser från åker­ mark (sidan 16) och jordbruk som kol­ sänka (sidan 14). Missa inte gödslings­ strategier då och nu i flera artiklar i detta nummer. Och sist men inte minst: läs om kväve­strategi 2021 på sidorna 9–11, plus en massa mer som håller din kompetens på toppnivå.

Välkommen in i år 2021!

Hugo Hjelm Agronom

VÄXTPRESSEN NR 1 • APRIL 2021 • ÅRGÅNG 50 ©Yara AB Box 4505, 203 20 Malmö Besöksadress: Östra Varvsgatan 4 Tel: 010-139 60 00 E-post: yara.sverige@yara.com Hemsida: www.yara.se

INNEHÅLL Notiser 3 50 år av N-optimum

4

Tidsresa med N

7

Fönstren står öppna 9 – sen N-komplettering fungerar Precisionsgödsling bäst för miljö och ekonomi

2

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

12

Bevuxen och dränerad åker minskar växthusgaserna

16

Nya PK-verktyg visar vägen

18

Historisk exposé med blick mot framtiden

20

Världsmarknaden för mineralgödsel – en översikt

22

Redaktör: Magnus Jeppsson Redaktionskommitté: Carl-Magnus Olsson, Ingemar Gruvaeus och Hugo Hjelm Redigering: Hans Jonsson, www.cumulusinfo.se Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Charlotta Behrens, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001.

ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Yara, bilderna visar en Yara N-Sensor® och jordprovtagare för N-min analys.

­

NOTISER

Säkra potatisskörden med YaraVita® Solatrel Potatisplantan har ett litet rotsystem samtidigt som behovet av växt­näring hos denna gröda är stort. Jämfört med stora utbredda rotsystem som till e­xempel i vall, har ett litet som hos potatis svårare att fånga näringsäm­ nen som är svårrörliga i marken. Vilket ökar kraven på att växtnäringen är l­ättillgänglig.

Fosfor är ett av de svårrörliga närings­ ämnena som potatis är i stort behov av för att nå hög skörd. Under tidig tillväxt – då potatisplantan sätter grunden till antalet knölar och knölstorlek – är till­ gången på fosfor extremt viktig. Rötterna hinner i detta tidiga utvecklingsstadium ofta inte ta upp tillräckligt med näring för att växtens tillväxtpotential ska utnyttjas maximalt.

Genom bladsprutning med YaraVita Solatrel i samband med potatisens knöl­ sättning ökar antalet knölar och knöl­

storleken. Använd därför gärna YaraVita Solatrel i förebyggande syfte för att för­ hindra att underskott uppstår.

Rekommenderad dosering och behandlingstidpunkt av YaraVita Solatrel för att stärka plantans etablering, knöl­ antal och knölstorlek: • för att stärka plantans etablering: spruta 1 vecka efter full uppkomst och

vid behov 10–14 dagar senare.

• för att främja knölantalet: spruta vid begynnande knölbildning.

• för att främja knölstorlek: spruta tidigt under knölarnas tillväxtperiod och vid behov 10–14 dagar senare.

• dosering: 10 liter per hektar och behandling.

• vattenmängd: 200 liter per hektar.

Öka skogens klimatnytta med gödsling I Skogsstyrelsen senaste utgåva av Skogs­ skötselserien sammanställs aktuell kun­ skap om den svenska skogens klimat­ nytta. Det ges också förslag på en rad olika åtgärder hur denna klimatnytta kan ökas. Skogens klimatnytta avgörs av hur stor tillväxten är och uppstår genom: – upptag av koldioxid från atmosfären via fotosyntesen.

– inlagring av kol i träden, men också i annan vegetation.

– att produkter framställda med fossil energi ersätts med produkter från skogen vars kol ingår i det naturliga kretsloppet.

Genom att kombinera dessa åtgärder för kolupptag, kolinlagring och ersätt­ ning av fossila produkter kan skogen öka sin klimatnytta. En hög tillväxt hos skogen är betydelsefull och Skogsstyrel­ sen lägger därför fram en mängd olika åtgärder som kan bidra till ökad tillväxt.

Skogsgödsling med kväve lyfts fram som

Din skog bidrar redan idag till klimatnyttan men den kan ökas med tips från Skogsstyrelsen.

det mest effektiva och snabba sättet.

Parallellt visar forskningsresultat att tillgången på växttillgängligt kväve är det som begränsar barrträdens tillväxt på fastmark i Sverige. Tillverkning, frakt och spridning av kvävegödsel ger upphov till utsläpp av växthusgaser, men dessa är väldigt små i förhållande till den mängd kol som binds in tack vare fotosyntesen. Skogsgödsling med kväve är därför ett ypperligt sätt att motverka växthuseffekten.

Mer info: www.skogsstyrelsen.se/skogsskotselserien (Gå in på länken ovan, klicka på nr.

21 om ”Skogens kolbalans och klima­ tet”, därefter klicka fram dokumentet ”Skogsskötselserien 21, Skogens kol­ balans och klimatet 2020”) Yaras och Skogens Gödslings sidor om gödsling www.yara.se/vaxtnaring/skog

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

3

50 år av N-optimum En tillbakablick i Växtpressen under 50 år visar att man tidigt försökte avgöra N-optimum genom gödslingsförsök. Utmaningen var då liksom nu skillnader i årsmån och variationer mellan fält. Då användes tidigare års medeltal för att rekommendera N-givor, men idag använder vi verktyg som i högre grad visar kvävebehov här och nu – under det aktuella året på det enskilda fältet. Ökad ­precision i tid och rum innebär ett rejält kliv framåt.

Av Hugo Hjelm, Yara

Liggsäd är enklare att undvika idag och i framtiden jämfört med för 50 år sedan, i takt med att moderna verktyg för att anpassa N-givan efter årsmånen tar plats i växtodlingen. Foto Jens Blomquist

N

är rationella produktions­ processer av mineralkväve utvecklades och förfinades under andra hälften av 1900-talet gav det ordentlig höjning av skördarna.

Men det genererade också mycket utvecklings­arbete och fältförsöks­ verksamhet för att rekommendera en optimal kvävenivå.

Samma principer Principerna för kvävegödsling stod klara tidigt (figur 1). I ett av de första numren av Växtpressen år 1972 skrev agronom Göte Bertilsson: ” Så länge vi har skördeökningar för tillfört kväve utnyttjas det effektivt av våra jordbruksgrödor. Även högre givor upptas till en början effektivt (… ), men

Principen för kväveoptimum Skörd E

B

Ö

E

B

1972

Ö 1971

Kvävegiva

4

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

Figur 1. Principerna för kvävegödsling år 1972 enligt Göte Bertilsson. E = ekonomiskt optimal giva, B = biologiskt optimal giva, Ö = den punkt där kväve blir över. Lägg märke till att det redovisas två kurvor: en för 1971 och en annan för 1972 med helt annorlunda givor. Årsmånens inflytande på N-optimum var lika stor för 50 år sedan som idag.

så småningom når vi en punkt där kväve blir över. Detta överblivna kväve löper risk att urlakas kommande höst, vinter och vår.”

De grundläggande principerna och de problem som biologisk variation och växlande årsmån ger var välkända när detta skrevs för snart 50 år sedan. Utma­ ningarna kvarstår 2021, men idag står jordbruket bättre rustat med moderna hjälpmedel för att hantera variationerna.

...ordentlig liggsäd...”

Optimal N-giva på 1970-talet Utmaningen man tog tag i under början av 1970-talet var att försöka avgöra på förhand vilken kvävegiva som var ­optimal. Årsmånsvariationerna

Optimala kvävegivor 1971-1974 Södra Gödselmedel Kalksalpeter övergödslad

Kalkammon­salpeter nedbrukad

År 1971 1972 1973 1974 1971 1972 1973 1974

Västra

max 93 47 162 136 130 60 195 (250)

opt 55 25 46 80 74 36 57 124

max 135 101 222 230 229 168 (278) (527)

Östra opt 68 53 78 93 98 75 92 115

max 120 109 172 127 195 119 170 157

opt 46 37 42 58 56 48 51 72

Tabell 1. Beräknade optimala och maximala kvävegivor (kg N/ha) åren 1971–1974 i vårkorn och havre. I det södra distriktet var den optimala N-givan för övergödslad kalksalpeter 3,2 gånger högre 1974 (80 kg N/ha) jämfört med 1972 (25 kg N/ha). Den årsmånsskillnaden var svår att hantera i rådgivningen på 1970-talet. Ur artikel av Lárus Jónsson publicerad i Växtpressen 1976 var stora, och stråsädessorterna som ­odlades var långa och stråsvaga. En felbedömd kvävegiva gav inte bara en underoptimal skördenivå utan, om den var för hög, ofta också ordentlig liggsäd med alla dess nackdelar.

Korn och havre hade en större andel av odlingen för 50 år sedan, och i dessa grödor satte man in försöksserier med kvävegivor från 0 till 240 kilo N per hektar för att bestämma optimal och maximal giva. Optimal giva var samma som idag, d.v.s. ekonomiskt optimum, och maximal giva den absolut högsta skörd man kunde få innan liggsäd sänkte avkastningen.

Svårt att generalisera råd I en försöksserie som genomfördes 1971–1974 redovisade man för södra Sverige 25 kilo N som optimal giva för 1972 och 80 kilo N per hektar för 1974 (tabell 1) när kvävet tillfördes som över­ gödslad kalksalpeter. Det var en skillnad som naturligtvis ställde till en hel del bekymmer när man skulle ge ett gene­ rellt råd. Förklaringen till den låga siff­ ran för 1972 var kort och gott ”tidig och stark liggsäd”. Inget nytt under solen med andra ord.

…tog inte hänsyn till markleverans…” visat, men siffrorna indikerar ändå att man inte tog hänsyn till markleverans i Nollrutor som man gör idag. Hur som helst så konstaterade Lárus Jónsson i Växtpressen i januari 1976 kort och gott att ”även i de gynnsammaste fallen

saknas en betydande mängd kväve, så fort kvävegivan uppnår en storlek av 120 kg N/ha.” Det var ett insiktsfullt konsta­ terande om kväveutnyttjandet 1976, men man måste komma ihåg att skördenivå­ erna var mycket annorlunda då.

En annan skördenivå För de flesta försökserierna redovisade man ingen kväveeffektivitet, men från proteinhalter och skördenivåer kan vi göra motsvarande beräkningar som

Kväveeffektivitet 1970-1972 Tillfört kg/ha N

Ultuna

1970

Skåne 1971

1972

Skara

60

66

63

70

61

96

120

42

47

48

21

65

180

30

33

36

8

47

240

25

26

28

2

36

300

22

24

23

1

28

Tabell 2. Redovisning av kväveeffektivitet i en försöksserie med både korn och havre i början på 1970-talet. Ur artikel av Lárus Jónsson publicerad i Växtpressen 1976. Att utnyttja så mycket som möjligt av tillfört kväve var lika aktuellt då som det är idag

Utnyttjandegrad av kväve Även kväveeffektiviteten hade man börjat undersöka på 1970-talet. Den första tabellen på kväveutnyttjande i Växtpressen är från försök under åren 1970–1972 (tabell 2). Tabellen redo­ visade utnyttjandegrader på 66 till 96 procent vid 60 kilo N per hektar i en för­ söksserie med både vårkorn och havre.

Hur man beräknade utnyttjandegraden i denna tabell är inte riktigt tydligt redo­

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

5

och följa markens innehåll av mineral­ kväve (N-min) som en väg att bättre kunna avgöra kväveoptimum både ­generellt för det kommande året och specifikt för enskilda fält. Från början ville man gärna ta proverna på hösten, eftersom det sågs som ett praktiskt bekymmer att hinna ta prover i större skala och analysera dem på våren.

Specialbyggd provtagare Dock konstaterade man ganska snart att vinterns väder gjorde det svårt att ställa prognoser efter höstprovtagning. Ett intensivt arbete gjordes i slutet av 1970talet för att utveckla maskinell provtag­ ning för kvävekartering.

1981 presenterade dåvarande Supra en specialbyggd jordprovtagare (figur 4), och i samarbete med officiell råd­givning började man utveckla ­prognoser base­ rade på provtagning. Det var en prov­ tagning som också var grunden till den kväveprognos som Yara fortfarande bedriver idag, även om den idag främst är baserad på andra verktyg.

Figur 2. Bild på Supras första fordon för maskinell mineralkväveprovtagning. Förare på bilden är Supras maskinagronom Ted Velander. Faksimil från Växtpressen, januari 1981. vi gör i dagens försök. I höstveteför­ sök från 1970 i gamla Malmöhus län kan vi se att kväveeffektiviteten låg på runt 33 procent vid en kvävegiva på 120 kilo N per hektar som kalksalpeter.

Rekommenderad kvävegiva i höstvete vid denna tid var 75–125 kilo N per hektar. Skördenivån i försöken 1970 var i medeltal 5,4 ton per hektar med 12,7 procent protein vid en kvävegiva på 120 kilo N. I 21 försök i höstvete år 2017– 2020 som redovisas på sidorna 9–11 i detta nummer av ­Växtpressen var basni­ vån 9,6 ton per hektar och 10,3 ­procent protein vid 140 kilo N per hektar – en betydande skillnad.

Stigande kväveffektivitet Fram mot början av 1980-talet hade den rekommenderade givan inte ändrats spe­ ciellt mycket, och låg på 90–130 kilo N per hektar i 1984 års Växtpressen. Med­ eltalet i N-effektivitet för åren i en för­ söksserie som genomfördes 1980–1983 beräknades till strax under 40 ­procent vid en kvävegiva på 120 kilo N per hektar. Det var alltså fortfarande en bra bit kvar till senare års kväveffektivitet på

6

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

57 procent i höstvete som var medeltalet av 63 försök 2013–2020 vid N-gödsling på ekonomisk optimal nivå.

... grunden till kväveprognos …”

Provtagning av N-min Återkommande under hela ­Växtpressens 50-åriga utgivning har varit strävan att bättre förutse kvävebehovet anpas­ sat efter årsmån och enskilda fält. Från 1973 började man i Sverige analysera

Inte bara tillbakablick Den teknik vi använder idag är en bra början, men långt ifrån utvecklingens slutpunkt. Om ytterligare 50, år när man skriver 2071, kommer en tillbakablick säkert att betrakta dagens verktyg som lite smått primitiva, och vårt kunskaps­ läge som tämligen basalt. Men icke desto mindre är Nollrutor, N-Tester, N-Sensor och Yara Handsensor det bästa vi har för ögonblicket. De ger möjlighet att anpassa N-givan efter årsmånen med en blick genom framrutan här och nu, och inte efter ett medeltal med en blick i backspegeln. Läs mer om hur dessa red­ skap används för att hitta N-optimu­m i artikeln på sidorna 12–13 i detta nummer av Växtpressen. /

Växtpressen fyller 50 år och vi gräver lite i arkivet. Flera av dagens frågeställningar var desamma på 70- och 80-talen, men framstegen man gjorde då banade väg för nya tankegångar kring kvävegödsling som vi til�lämpar än idag – i kombination med nya analysverktyg.

Växtpressen firar 50 år. Samtliga nummer finns i tryggt och brandsäkert förvar.

Men ibland plockas något nummer fram och det blir en fin och berikande stund.

Av Carl-Magnus Olsson, Yara

Tidsresa med N Hög igenkänningsfaktor Bläddrar man i utgåvorna skrivna på 1970- och 1980-talen inser man ganska snabbt att frågorna rörande kväveopti­ mering faktiskt var lika aktuella då som nu! Men den stora skillnaden är förstås 50 års skördeutveckling och att de stra­ tegier och metoder vi i dag använder för att nå den skördepotentialen har utvecklats och förfinats. Några exem­ pel på rubriker och ämnen från 70- och 80-talens Växtpressen beskriver väl den tidens frågeställningar: ”Kan spridningstiden för kväve påverka nitratutlakningen?” ”Optimal kvävegödsling till korn och havre” ”Markanalys av nitrat – vägledning för kvävegödsling?!” ”Fordrar vårsädessorterna olika höga kvävegivor?” ”Hur påverkar gödslingen proteinhalten hos spannmålen?”

Igenkänningsfaktorn är onekligen stor!

Ökande skördar Sedan början av 1970-talet och fram till idag har vi sett en dubblering av skör­

… dubblering av skördarna…” darna, tydligast är detta för höstvete (figur 1). Ökande spannmålsskördar innebär förstås att grödan för bort mer

näring och det krävs därför en högre näringstillförsel för att säkra optimal skörd och kvalitet. Somliga kanske ser risker med ökade kvävegivor, men tack vare försök och rådgivning står den svenska lantbrukarkåren stadig och undviker kväveförluster och bibehål­ ler hög kväveeffektivitet. En speciellt intressant del att lyfta fram är delade kväve­givor – något som länge inte var praxis.

Dubblering av skördenivån sedan början av 70-talet 8 000 Höstvete Vårkorn Havre Höstraps

6 000

Skörd kg/ha

V

äxtpressen firar 50 år och under alla dessa år har otaliga artiklar rörande växt­näring presenterats. Arkivexemplar från samtliga utgivna nummer finns tryggt bevarade i Yaras brandsäkra arkiv. Att för en stund stanna upp och gräva lite i arkivet – det är en fascinerande och intressant tidsresa.

4000

2 000

0

År 1960 1975 1990 2005 2020

Figur 1. Skörd, Sverige 1965–2020. Medel av konventionell och ekologisk areal. 2020 preliminär statistik.

Källa: Sveriges Officiella Statistik.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

7

Klarsynta slutsatser av en framåt­ strävande men försiktig general.

Hög kväveeffektivitet Agronomerna på Supra var som fram­ går utan tvekan förutseende i början av 80-talet i kvävefrågan. Den individuella kväverådgivningen som för det enskilda fältet, som Berndt Warlin lyfter, är något som vi idag fortfarande anser är hög­ prioriterat.

…delade kväve­givor…”

Artikel av agronom Berndt Warlin med tankar kring hur man löser problematiken med låga proteinhalter.

Delade N-givor introduceras I slutet av 70-talet kom frågan kring del­ ning av kvävegivan till höstvete. Bland annat lyftes problem med proteinhalter i höstvete upp. En artikelrubrik slår fast: ”Vi har de lägsta proteinhalterna i samtliga sädesslag under tioårs­ perioden under 1981” Utifrån en försökssammanställning från 1980–81 ser vi bra exempel på detta.

Ett utdrag från en Växtpressenartikel, nr. 4/82 av agronom Berndt Warlin, be­skriver väl tankegångarna. Rubriken lyder: ”Hur påverkar gödslingen protein­ halten hos spannmålen?”

Berndt Warlin skriver vidare: ”Delad kvävegiva eller ej till höstvete?

En problemställning som ofta varit uppe till debatt och undersökts i stora försöksserier. Den officiella uppfattningen idag är att man inte har betalt för att dela givan”.

En av slutsatserna var således att detta var riktigt – att delning av kväve­g ivan inte var motiverad. En upp­fattning man kommit fram till då försöken redovisas som totalsammanställning utifrån ett 100-tal försök åren 1959–63.

I senare försökserier i höstvete (S-7921 Supra) från åren 1980 och 1981 var slutsatsen densamma, fast nu med en

8

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

intressant nyansering: ”Slår vi ihop alla försök får vi i stort fram att det inte är lönt att dela givan.

Men delas materialet i försök som givit merskörd för delad giva och i försök som inte givit merskörd får vi fram betydligt intressantare bild som vi kanske kan lära något nytt ur.”

En annan del av försöksresultaten pekade på ett behov av 160 kilo kväve under förutsättning att givan delades.

Skörden ökade då cirka 500 kilo jäm­ fört med engångsgiva. Skördeökningen och den positiva effekten av delad giva förklarade Berndt Warlin med fakto­ rer som: låg grundskörd, dåligt kväve­

Ökade skördar kräver en högre näringstillförsel, men samtidigt större ansvar att en del av detta kväve inte för­ loras på vägen. Nyckel är hög kväveef­ fektivitet vars frågeställning fanns redan på 70–80-talen. Skillnaden mot idag är att vi betydligt har utvecklat kunska­ pen kring kväveanvändningen. Tidigare tillämpade vi provtagning av ”N-min” för ”N-Prognos”. Det har utvecklats till dagens ”Yara N-Prognos™” som följer grödan under säsongen för bättre råd och anpassningen efter årsmån.

N-Tester BT och Nollrutekonceptet anpassar kvävebehovet till det enskilda fältet. Men det förutsätter delade kväve­ givor för hög kväveeffektivitet.

Mångåriga fältförsök, djuplodande utvärderingar och teknikutveckling har skapat grunden för de rådgivnings­ verktyg som i dag finns tillgängliga för svenskt lantbruk./

Klarsynta slutsatser …” tillstånd på våren, dåliga förfrukter, större vinternederbörd än normalt och stallgödseltillgång. Han fortsätter: ”Vi skall givetvis inte dra för stora växlar på detta försökmaterial ännu.

Det är bara två års försöksresultat.

En sak anser jag mig emellertid kunna fastslå med stor säkerhet och det är att vi måste arbeta mot en individuell kväverådgivning för det enskilda fältet.”

Delning av kvävegivan i höstvete var länge inte aktuell i rådgivningen. Men med ökade skördenivåer visade med tiden försök att delning av kvävegivan var lösningen för högre skördeutnyttjande.

Fönstren står öppna – sen N-komplettering fungerar I både höstvete och maltkorn står tidsfönstren för N-komplettering öppna under en lång period. Det ger möjligheter att anpassa N-givan efter årsmån och bedömd avkastning utan att riskera skördeförluster.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

M

ed stigande ­skördepotential och högre kvävebehov är ­behovet av att anpassa kväve­nivån till årsmånen stort ur både ­ekonomisk och miljömässig synpunkt.

Möjligheten att verkligen göra en bedömning av kvävebehovet har också ökat genom utvecklingen av redskap som N-Tester™ och N-Sensor®.

Fungerar fint från flaggbladsstadiet 112 147,6 110 108 106 104 102 100 98 96 94 92 90 88 140

176,0

182,9

185,2

185,1

182,6

+7,2

+8,1

+6,3

+5,9

+4,0

140+60 DC30, Axan

140+60 DC37, Ks

140+60 DC45, Ks

140+60 DC55, Ks

140+60 DC69, Ks

12,6 N-skörd 12,4 12,2 12 11,8 11,6 11,4 11,2 11 10,8 10,6 10,4 10,2

Proteinhalt, %

Försök väl spridda Försöken i höstvete var jämnt fördelade över Skåne, Östergötland, Västra Göta­ land och Mälardalen. I de 21 försöken studerade man effekten av 60 kilo N per hektar i olika stadier utöver en basgiva på 140 kilo N per hektar. Basgivan lades som 60 kilo N tidigt vid tillväxtstart plus 80 kilo N före stråskjutning ungefär i mitten av april, och med båda givorna som Axan.

Nollrutor är ett effektivt sätt att bedöma N-mineraliseringen på fältet och är en ganska enkel metod för att avgöra grödans kvävebehov. Foto: Jens Blomquist

Skörd, dt/ha

Fältförsök ger vägledning Frågan har dock funnits hur länge – alltså hur sent – man kan kvävegödsla och ändå få bra kväveeffektivitet och lönsamhet för åtgärden. Det vet vi nu genom en rejäl volym av fältförsök som fast grund för vår kunskap. I Sverige­ försöken slutfördes nämligen försöks­ serier i höstvete och maltkorn med växt­ odlingsåret 2020. I dessa undersöktes olika delningsstrategier för kvävegöds­ ling. De gav verkligen många välgrun­ dade svar och tydlig vägledning i frågan.

Behandling Figur 1. Komplettering från flaggbladsstadiet (DC 37) och framåt gav tydliga skördeökningar och samtidigt en högre protein­halt. Figuren visar effekten av kompletteringsgödsling med 60 kilo N utöver basnivån 140 kilo N per hektar i olika stadier i höstvete. Medeltal av 21 försök i höstvete år 2017–2020. Sverigeförsökens serier L3-2300 och L3-2314.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

9

Skörden blev snarare högre…”

Generellt innebar senare gödsling att en större andel av skördeökningen i höstvete kom från ökad tusenkornvikt, och gödsling i flaggbladsstadiet medförde framförallt att antalet kärnor per ax steg.

Led med 60 kg N per hektar i sent stadie, halva axet framme (DC 55). Försök utanför Ängelholm 2019, L3-2314.

desto större andel av skördeökningen kom från högre tusenkornvikt.

Variation som i verkligheten Det är naturligtvis inte så att vi fick samma skördeökning för komplettering i alla 21 försök. I de 4 försök med lägst skördeökning var proteinhalten redan 11,0 procent vid 140 kilo N, och til�­ läggsbehovet var därmed betydligt lägre än 60 kilo N, sannolikt ca 30 kilo för att nå 12 procent protein.

I de 4 försök som däremot hade störst skördeökning fick vi hela 14 dt extra per hektar och lyfte proteinhalten från 9,5 till drygt 11 procent. Här skulle man lagt ännu mer i praktiken. Se tabell 1 för detaljerad information. Variationen var alltså stor och sådan är också verklig­ heten. Det är där som våra nya redskap ger tillfälle till anpassning.

Basnivå på 140 N Basnivån med 140 N per hektar gav knappt 96 dt per hektar i skörd och 10,3 procent i proteinhalt (figur 1). Om man lade ytterligare 60 kilo N före stråskjut­ ning som Axan ökade skörden med ca 7,2 dt per hektar och proteinhalten blev 11,5 procent. Om man väntade till flagg­ bladsstadiet, DC 37, och gödslade med Kalksalpeter ökade kväveeffektiviteten avsevärt. Skörden blev snarare högre än om man gödslade före stråskjutning och proteinhalten blev betydligt bättre, ca 11,9 procent.

Sent N ökade kärnvikt Om vi försköt kvävegivan ytterligare i tid började vi tappa något i skörd, medan kväveeffektiviteten var oför­ ändrad och proteinhalten gick upp ytter­ ligare. Det kanske något förvånande var att om vi gödslade så sent som i slutet av blomningen fick vi i genomsnitt 4 dt per hektar i skördeökning. Gödsling i flagg­ bladsstadiet ökade framförallt antalet kärnor per ax. Ju senare vi gödslade

Goda nyheter om komplettering Sammantaget är resultaten alldeles utmärkta nyheter. De ger oss stora möjlig­heter att fält- och årsmåns­ anpassa kvävenivån. Slutsatsen blir att det går, och att man definitivt bör starta gödslingen lite försiktigt fram t.o.m. huvudgivan före stråskjutning.

I flaggblads­stadiet, DC 37, bör man göra

Resultat höstvete i detalj Behandling

StråAx/m2 styrka

N-giva, kg N/ha och tid­punkt för kompletter.

Skörd

Skillnad. jmf 140 N

Råprotein

Skörd, N

Skillnad. jmf 140 N

vid kärna medel 4 stör­ medel 4 stör­ skörd dt/ha dt/ha 4 min­sta*** sta**** % av 4 min­sta*** sta**** kg/ha i medel 4 min­sta*** * 0-100 15% * 15% dt/ha 15% dt/ha 15% ts * % av ts % av ts kärna * kg/ha kg/ha

140 N

532

B

98

95,58

D

140 N + 60 N DC 30, Axan

552

A

93 102,75

AB

7,16

-1,3

140 N + 60 N DC 37, Ks

538

B

93 103,69

A

8,11

140 N + 60 N DC 45, Ks

529

B

94 101,90

B

140 N + 60 N DC 55, Ks

533

B

96 101,44

140 N + 60 N DC 69, Ks

528

B

97

CV%

4,5%

2,5%

2,8%

3,6%

LSD

14,7

1,5

0,2

3,9

99,60

4 stö­r­ sta**** kg/ha

10,3

D

11,0

9,5

147,6

C

13,2

11,5

C

12,4

10,9

176,0

B

28,5

17,6

40,6

2,7

14,2

11,9

B

12,5

11,1

182,9

A

35,4

25,7

6,32

0,8

11,3

12,2

A

13,0

11,8

185,2

A

37,6

B

5,86

1,5

11,1

12,2

A

12,9

11,9

185,1

A

C

4,02

-0,7

6,5

12,3

A

13,1

11,9

182,6

A

Neff**

Tusenkorn-

%

vikt g *

825

C

47

46,9

C

831

B

45,9

59

47,6

B

833

B

29,2

51,9

63

48,9

A

837

A

37,5

29,6

53,3

63

49,0

A

837

A

35,0

28,0

45,5

58

48,9

A

837

A

14,3% 1,7% 5%

****Medeltal för de 4 försök med största medelskördeökningen för extra 60 kg N Tabell 1. Effekt av komplettering med 60 kilo N i olika utvecklingsstadier i höstvete. 21 försök 2017–2020. Kvarnvetesorter. Sverigeförsökens serier L3-2300 och L3-2314.

© Yara • Växtpressen 1/2021

*

BC

** N-effektivitet beräknad som andel av kompletterat N som återfinns i skördad kärna. *** Medeltal för de 4 försök med minsta medelskördeökningen för extra 60 kg N

|

g

47,1

* Led med olika bokstäver (statistiskt index) är signifikant skilda enl. Fishers LSD, 95%

10

Litervikt

0,5

0,6% 3,1

en bedömning om det är sannolikt att det kommer att behövas mer kväve. Om kvävetillgången för grödan är underopti­ mal och vetet inte är överfrodigt gör man en komplettering och får full skördeeffekt.

Lönsamt in i blomning Om det inte går att bedöma någor­ lunda säkert, t.ex. om det råder torka som riskerar att sänka skörden, kan man avvakta. Men så fort det finns skäl att bedöma att det finns ett gödslings­ behov kör man. För även ända fram i ­blomningen får man en lönsam skörde­ ökning och proteinhaltsökning, förut­ satt att det finns ett behov.

…en utmärkt strategi” N-redskap i särskilt led I ett annat led i försöken testade vi att bedöma behovet av tilläggsgödsling med våra redskap som Nollruta och N-Tester.

Vi kompletterade då i vissa fall med ända upp till över 100 kilo N som Kalksal­ peter från flaggbladsstadiet och framåt.

När vi hade goda skördeförutsätt­ ningar och låg markleverans hamnade vi på kvävegivor på över 250 kilo N per

hektar och då var det en utmärkt stra­ tegi. Rekommendationen är då att lägga ca 50–60 kilo N som en första kom­ pletteringsgiva, och sedan fylla på med resten en vecka senare om läget fortfa­ rande ser lika gynnsamt ut.

Total N-giva avgör I maltkorn utfördes 22 försök under åren 2016–2020 inom Sverigeförsö­ ken för att studera optimala kvävegivor och möjligheten att lägga en del kväve senare än vid sådd för att ge möjlighe­ ten till anpassning efter året. I figur 2 redovisas skördar och proteinhalter för de försök som hade över 120 kilo i opti­ mal kväve­giva och därmed ger möjlighet att se grödans reaktion när det verkli­ gen finns ett kvävebehov. Det är tydligt att skörd och proteinhalt i första hand beror på den totala kvävegivan och inte på hur den fördelats. Att flytta 30 kilo N per hektar från sådd och i stället lägga dem i kornets stråskjutning, fram till flaggbladsstadiet (DC 37), gav samma skörd och proteinhalt som att lägga allt från början med kombisådd.

Grunda med kombi-N Detta resultat ger oss också goda möjligheter att få en bra start med en

Det går bra att skjuta fram en del av kvävegivan i maltkorn till efter uppkomst och framåt i ­tiden, i stället för att radmylla hela givan vid sådd. Det ger möjlighet till anpassning efter grödan utveckling och avkastningspotential.­­ kväve­giva i kombisåmaskinen som inte ­behöver vara högre än att vi är ganska säkra på att vi inte hamnar för högt.

Därefter, när kornet kommit till 2-nods­ stadiet eller flaggbladsstadiet, bestäm­ mer vi oss för om det behövs mer kväve i form av Kalksalpeter eller inte. Det är naturligtvis inte helt enkelt. Men med vetskap om grödans utseende, det väder som varit, prognosen framåt och ­mätningar med de redskap som finns i Nollrutor, N-Tester m.m. så är sanno­ likheten betydligt större att lyckas än att bara köra efter växtodlingsplanen. Det finns ett gediget underlag i fältförsök som stärker en sådan strategi. /

Totalgivan avgör 14,0 7955

Skörd, kg/ha

8000

7481 6811

7000

7569 7029

7372

7734

8058

8014

7235

6803

12,0

6157

6000

11,0 10,0

5000 4000

3000 Total N-giva

9,0

3270

8,0 0

70

100

130

100

100

130

130

130

160

160

DC 37

30

DC 31-32

30

190

60

30 60

30

160

30

30

DC 45

30 60

DC 13 Kombisådd

13,0

Proteinhalt, %

9000

60 0 Skörd

70

100

130

70

70

100

100

100

100

100

100

70

Proteinhalt

Figur 2. Det är totalgivan av kväve som avgör avkastning och proteinhalt i maltkorn. Förskjutning i tiden av 30 kilo N till stråskjutning (DC 31–32) eller flaggbladsstadiet (DC 37) resulterade i samma avkastning och proteinhalt som att radmylla samma 30 kilo N vid sådd. Den kunskapen ger möjlighet till större flexibilitet och anpassning. Resultat från 9 försök med N-optimum > 120 kilo N per hektar under 2016–2018 och 2020 i serie L3-2302, Kvävestrategi i maltkorn.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

11

Precisionsgödsling bäst för miljö och ekonomi

Inför kompletteringsgivan i höstvete. Se över dina fält genom atfarm. Bilden till vänster visar biomassakartan från ett fält i Västergötland, variationen är stor och det är lämpligt att med N-Tester BT undersöka kväverekommendationen i de 3 fältdelarna som är inringade.

Efter mätning skapar man en tilldelningskarta (bilden till höger). Justering görs utifrån N-Tester-rekommendationen i respektive område om inte tidigare angiven målgiva känns rimlig. Denna analys från de olika fältdelarna ger en bättre anpassning till fältets verkliga kvävebehov (N-optimum) istället för att bara skatta behovet från hela fältet.

Optimal kvävegödsling ger både bäst netto och minst kväve­förluster. Det visar sam­fälligt flera större fältstudier.

För att lyckas fånga fältvariationer och optimera hela fält är en väl genomförd precisionsgödsling ett måste. Verktyget atfarm är här mycket användbart.

Av Carl-Magnus Olsson, Yara

P

ricka rätt gödslingsnivå i alla delar av fältet och plocka hem högst ekonomiskt netto och sam­ tidigt minimera kväveförlusterna. Att detta påstående är vetenskapligt belagt visade Sofia Delin, SLU, med all önsk­ värd tydlighet i en artikel i Växtpressen 1/2014 (figur 1). Artikeln refererar till försök där man studerade nitratutlak­ ning och skörderespons vid olika kvä­ vegödslingsnivåer. Fältförsök anlades i havre 2007–2009 på en sandjord samt 2009–2011 på en lerjord i Västergöt­ land. Kväve­utlakningen mättes från separat dränerade rutor och utifrån vatt­ nets ­kvävekoncentration och uppmätt av­rinning från varje ruta kunde utlak­ ningen beräknas. Som framgår av figuren är slutsatsen av fältförsöken att ökad kväveutlakning sker först vid gödslings­ nivåer över ekonomiskt optimum.

12

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

Öka och minska balanserat Men i praktiken är fält inte helt jämna utan har alltid mer eller mindre ­variation i jordart och andra egenskaper. Så, är det möjligt att för hela fält nå ekono­ miskt optimum och minimera kväve­ förlusterna? Svaret är ja. Att med hjälp av platsspecifik gödsling eller precisions­ gödsling utnyttja fältets potential och optimera skörden med hänsyn till ­variationer inom enskilda fält – det skulle kunna minska utlakningen ytter­ ligare. Men det förutsätter att man sänker utlakningen mer på de fältdelar där man med precisionsgödsling minskar givan, än vad man höjer utlakningen på de fältdelar där givan höjs.

Att effekten på utlakning skiljer såpass mycket över och under ­ekonomiskt optimum (figur 1) visar tydligt att plats­ specifik gödsling inom enskilda fält har

en potential att minska utlakningen ytterligare jämfört med gödsling ­utifrån ett fälts genomsnittliga gödslings­behov.

Sofia Delin nämner även i artikeln att ­utmaningen ligger i att göra en god prog­ nos av gödslingsbehovet vid gödslings­ tillfället.

Nya kväveförsök bekräftar Vikten av platsspecifik gödsling bekräf­ tas i nyare kvävestrategiförsök (figur 2).

Diagrammet visar mängden restkväve efter skörd från kväveförsök i höstvete 2016, 2017 och 2019. Efter skörd av 29 försök har restkvävemängden mätts i marken på 0–60 cm. På samma sätt som utlakningsförsöken utförda av SLU ser vi att upp till optimal kvävegiva är restkvävemängden i stort oförändrad men så fort vi överoptimerar kvävet ökar restkvävemängden i marken vilket i sin tur kan leda till kväveförluster. Optimal kvävegiva (höstvete till bröd) varierade under försöksåren mellan 99 och 319 kilo N per hektar.

Vi har således två mycket väl genom­ förda försöksserier och studier som bekräftar det som har nämnts otaliga gånger och som nu bör vara väl förank­ rat nämligen att lyckas hitta kväveopti­

Optimal gödsling för såväl plånbok som vattenkvalitet Lättjord, Götala

Lerjord, Lanna

50

1

0

40

0

-1

30

-2

20

1 Skörd, skillnad från optimum

Skörd ton per ha

Optimal kvävegiva

-3

10

-4

0

-5 -150

-100

-50

Skörd: 2007 2008 2009

0

50

100

150

Utlakning kg N per ha 50

Optimal kvävegiva

40 30

-1

20 -2

10

-3

0

-4

-10 -150

-100

-50

Kvävegödsling, skillnad från ekonomisk optimum, kg N per ha Utlakning: Skörd: 2007 2009 2008 2010 2009 2011

0

50

Utlakning, skillnad från ogödslat

Utlakning kg NO3-N per ha

Skörd ton per ha

100

Utlakning: 2009 2010 2011

Figur 1. Figuren visar hur skörden och utlakningen påverkas av gödsling över och under ekonomiskt optimum i försöken på de två olika jordarna. Så länge skörden ökar med mer än 10 kg per kg tillsatt gödselkväve ökar inte utlakningen nämnvärt. Men när skördekurvan avtar och grödan inte längre tar upp så mycket kväve, ökar istället utlakningen. Axlarna anger gödsling och skörd över och under ekonomiskt optimum, förutsatt att prisrelationen mellan spannmål och gödselkväve är 1:10.

mum i fältet är gott för både ekonomin och miljön!

För att lyckas med detta över hela fält är det viktigt att bli bättre på precisions­ gödsling och analysera gödslingsbehovet

... precisionsgödsling på ett enkelt sätt ...”

visar stor inomfältsvariation (se bilder) är det möjligt att före gödsling mäta med N-Tester i de fältdelarna. Kvävere­ kommendationen från respektive fältdel anges därefter i atfarm där en tilldel­ ningskarta skapas anpassad efter beho­ vet från de olika delarna.

Analysen från de olika fältdelarna ger en bättre anpassning till fältets verkliga

Mer info på Yara.se, atfarm

Gödsla inte överoptimalt

för varje del av fältet, istället för att bara skatta behovet från en del av fältet som man tror är representativ.

400

300

N-min kg/ha

atfarm - nytt precisionsodlingsverktyg Yara har sedan tidigare en omfattande verktygslåda med redskap för att hitta rätt kvävegiva. Nollrutor visar markens kväveleverans och Yara N-Sensor® är ett hjälpmedel för att anpassa gödslingen till variationen i kvävegödslingsbehov inom enskilda fält. Senaste tillskottet i verktygslådan är atfarm med redskap som möjliggör precisionsgödsling på ett enkelt sätt, och atfarm kommunice­ rar numera N-Tester BT. Med satellit­ bilder kan man i förväg undersöka fältens variation och om satellitbilderna

kvävebehov (N-optimum) istället för att bara skatta behovet från hela fältet.

Precisionsgödsling med atfarm möjlig­ gör att vi hamnar rätt med kvävenivån.

Detta är ett måste för att se till att det finns så lite kväve som möjligt kvar i marken efter skörd. /

200

100

0

-400

-300

-200

-100

0

N-giva i förhållande till optimum, brödvete (kg N/ha)

100

200

300

Figur 2. Mineralkväve i mark, 0–60 cm, efter skörd. 29 försök i höstvete 2016, 2017 och 2019. Försök finansierade av Jordbruksverket, Sverigeförsöken och Yara.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

13

Globalt finns det i marken ungefär dubbelt så mycket kol som det finns i atmo­­­s­f­ären. För att öka inlagringen i jorden dyker det nu upp stimulansåtgärder både i jordbrukspolitiken och nya affärsmodeller som syftar till att göra jorden till en större kolsänka. Foto: Jens Blomquist

Det finns pengar i åkermark som kolsänka

14

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

är kolinlagringen från rötter som är mycket effektivare än från ovanjordiska skörderester (Kätterer et al., 2011).

Andelen kol från rötter som ­stabiliseras i marken är dubbelt så stor som den från ovanjordiska skörderester (figur 1).

Detta leder till slutsatsen att alla åtgär­ der som gynnar god rotutveckling är av stort intresse. Arter eller sorter med välutvecklade rotsystem och gödslings­

0,7 0,6 0,5

0,1 0

Gröngödsling

0,2

Sågspån

0,3

Rötslam

0,4

Torv

Kolet i rötterna är 2,3 gånger så verksamt som kol från ovanjordiska växtrester för att bilda stabilt organiskt material i jorden. En anledning är att kol som utsöndras från rötterna skyddas från nedbrytning av mikroorganismerna genom att tränga in i de minsta porerna i jordaggregaten.

...mer än skörde­rester...”

0,8

Fastgödsel

Foto: Jens Blomquist

Dubbelt upp med rötter

Rötter gör större nytta Forskningsrönen visar att växtföljder med enbart ettåriga grödor med enstaka fånggrödor och där halmen förs bort minskar jordens kolinnehåll. Fleråriga grödor bidrar däremot till kolinlag­ ringen i marken. En viktig faktor i detta

Kol i roten gör dubbel nytta

Rötter

Å

kermark kan hanteras så att kol lagras i vad som anses vara en kolkälla, och fort­ satt vara en mark som ger god ekono­ misk avkastning. Detta är en möjlig­ het, men det krävs vissa justeringar som leder till en något annorlunda produktionsmål­sättning. Att behålla så stor del som möjligt i marken av det

Potential i svensk åker Resultat från både äldre, långliggande och nyare försök visar på samma över­ gripande resultat: den åkermark vi har i Sverige har en potential för att öka inlagringen av kol både på kort och längre sikt. Den exakta storleken av kol­ inlagringen är mycket svår att uppskatta eftersom variationen i möjlig inlagring är stor. Baserat på utveckling under de senaste årtiondena är en årlig ­inlagring på cirka 2,4 miljoner ton koldioxid inte orimlig. Mer detaljer finns i Växt­pressen nr 1/2019.

Växtrester ovan jord

Av Magnus Jeppsson, Yara

kol som växterna tar upp ur luften, är själva poängen och drivkraften. Vi är just nu med om att ramarna för dessa ­justeringar skapas, där både myndig­ heter och privata aktörer under­ söker möjligheten för ekonomiska ­incitamenten till denna justering.

Humifieringskoefficient

Svensk åkermark har stor ­potential att lagra kol genom odlingsteknik med t.ex. mellangrödor. Den kunskapen är inte ny, men nytt är affärsmodeller med kolcertifikat där den som odlar betalas för att lagra in kol i sin åkermark.

Figur 1. Andelen som blir stabilt organiskt material kallas humifieringskoefficient där t.ex. 0,3 innebär att 30 % blir stabil humus. Källa: Kätterer et al. (2011).

Kolinlagring 0-20 cm (kg C/ha o år)

Kväve samlar in kol

tjänster (t.ex. kolbindning) är nu under diskussion. Betalning utfaller i viss mån redan i dag i form av åtgärdsbidrag, men det kommer med största sannolikhet att justeras i den kommande europeiska gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, och förslaget ”Farm to fork”. För den intresserade finns en EU-skrift från run­ dabordsförhandlingar i ämnet tillgängligt på EU kommissionens hemsida.

200 150 100 50 0

0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

N-gödsling (kg N/ha o år) Försökserie 1

Försökserie 2

Försökserie 3

Försökserie 4

Försökserie 5

Resultat av statistisk analys (Regression)

Figur 2. Varje kilo N som gödslas bidrar i snitt med drygt 1 kilo inlagrat kol. Av det skälet är hög produktion per hektar en drivmotor för kolinlagring i jorden. Resultat från 16 långliggande försök väl fördelade inom Sveriges olika odlingsområden. Källa: (Kätterer et al., 2012) strategier som ger bra tillväxt på plan­ tornas rötter bidrar mer än de skörde­ rester som lämnas av grödan ovan jord.

Kväve boostar kolinlagring Fältförsök visar att 1 kilo kväve per hektar höjer matjordens kolinlagring med cirka 1 kilo kol per hektar (figur 2). Hantering av markens biologi och textur genom anpassad markbear­ betning i syfte att gynna rotutveckling är också viktigt för att mesta möjliga kol­inlagring ska ske. Att hitta genom­ gripande justeringar som fungerar i praktisk odling är nyckeln till framgång.

Mellangröda kan motsvara Borås Allt räknas när man gör en kolbudget.

Det innebär att den samlade effekten, från mindre justeringar som fång- och mellangrödor till genomgripande föränd­ ringar som energiskog och agroforestry, kommer med. Försök visar att mellan­ grödor i växtföljden samlar i medeltal 0,32 ton kol per hektar och år från luften (Poeplau and Don, 2015). Om mellan­ grödor fick växa före 0,5 miljoner hektar vårstråsäd i Sverige hade de fångat cirka 0,6 Mton CO2-ekvivalenter per år. Naturvårdsverket räknar med att de konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige är 8 ton CO2-ekvivalenter per person och år. Effekten av enbart mellan­gröda skulle då kompensera för cirka 75 000 personer om den mäts mot de konsumtionsbase­ rade utsläppen. Det motsvarar antalet människor som bor i Borås tätort.

Ekosystemtjänster i vardagen I det dagliga arbetet som lantbrukare arbetas det mycket med ekosystem­

tjänster. Detta är alla produkter som ekosystem ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet, enligt Naturvårdsverkets definition.

Tjänsterna delas in i olika grupper, och det som ingår i de olika grupperna är alla odlare välbekanta med (se fakta­ ruta). Vid skötsel av delar av jordens största solfångare, den fotosyntes som våra grödor har, hanteras stödjande ekosystemtjänster. När det diskuteras

...jordens största solfångare ...” kolbindning hanteras det som kallas ­reglerande ekosystemtjänster. Betalning för dessa tjänster sker redan i dag och mest troligt kommer denna betalning att öka när samhället tydligare ser behovet och kan kvantifiera tjänsternas innehåll.

Kolbindning i CAP Arbetet på gården som faller inom den stödjande ekosystemtjänsten (fotosyn­ tes, jordmåns-bildning etc) betalas i dag indirekt genom den intäkt som avsalu­ produkterna från gården ger. Samhällets betalningsvilja för reglerande ekosystem­

Nya affärsmodeller kommer Det finns även privata initiativ som för­ söker omvandla ekotjänster som lant­ bruket utför till monetära enheter. Ett av dessa som har nämnts i lantbrukspres­ sen under senare tid är Commodicarbon.

Det är ett företag som är tidigt ute med att sälja klimatcertifikat till olika aktörer i samhället baserat på lantbruksföreta­ gets reduktion av koldioxidekvivalenter.

Det händer alltså mycket inom detta område just nu. Att det kommer ytter­ ligare affärsmodeller och betalnings­ strömmar för denna typ av arbete är tämligen säkert. Det som är mer osäkert är hur de kommer att se ut och inverka på varandra. /

Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster delas ofta in i fyra kategorier: • Försörjande ekosystemtjänster: att eko­systemen tillhandahåller råvaror för produktion av exempelvis mat, dricksvatten, fiberråvara och bioenergi.

• Reglerande ekosystemtjänster: t.ex. luft- och vattenrening, vattenreglering, kolbindning och pollinering.

• Kulturella ekosystemtjänster: att ekosystemen tillhandahåller naturmiljöer lämpliga för till exempel friluftsliv, rekreation och pedagogik.

• Stödjande ekosystemtjänster: är förutsättningen för att övriga tjänster ska fungera, t.ex. fotosyntes, jordmånsbildning och biogeokemiska kretslopp.

Källa: Naturvårdsverket https://www.naturvards­verket.se /ekosystemtjanster#eko-karaktar

Källor: KÄTTERER, T., BOLINDER, M. A., ANDRÉN, O., KIRCHMANN, H. & MENICHETTI, L. 2011. Roots contribute more to refractory soil organic matter than above-ground crop residues, as revealed by a long-term field experiment. Agriculture, Ecosystems & Environment, 141, 184-192.

KÄTTERER, T., BOLINDER, M., BERGLUND, K. & KIRCHMANN, H. 2012. Strategies for carbon sequestration in agricultural soils in northern Europe. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A–Animal Science, 62, 181-198.

POEPLAU, C. & DON, A. 2015. Carbon sequestration in agricultural soils via cultivation of cover crops–A meta-analysis.

Agriculture, Ecosystems & Environment, 200, 33-41.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

15

Mulljordar har högre utsläpp av växthusgaser jämfört med mineraljordar, eftersom det finns mycket kol bundet och kväveleveransen är högre.

Foto: Jens Blomquist

Bevuxen och dränerad åker minskar växthusgaserna Klimatförändringar pågår, men som odlare kan du delvis motverka genom odlingsåtgärderna.

Av Magnus Jeppsson, Yara

Växthusgaser (GHG efter engelskans Green House Gas) finns och har alltid funnits i atmo­sfären. De är ett resultat av naturliga processer, bortsett från de GHG som insats­medel i odlingen baserade på fossilt bränsle ger. Räknat på 1 kilo svenskproducerat vetemjöl står den fos­ sila delen för cirka 60 %* av utsläppen, men här fokuserar vi på resterande 40 %* och de viktigaste naturliga käl­ lorna till GHG från åker..

CO2-ekvivalenter jämför effekt Växthusgaser från åker kan delas in i

Koldioxidekvivalenter Utsläpp av olika växthusgasers effekt räknas om till kg kol­ dioxidekvivalenter (kg CO2e) där 1 kg metan = 34 kg CO2e och 1 kg lustgas = 298 kg CO2e i ett hundraårsperspektiv (GWP100).

16

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

direkta lustgasavgångar till atmosfären, och indirekta avgångar av lustgas som bildas när ammoniak och nitrat som förlorats från jordbruksmark omsätts i andra delar av ekosystemet. Till växt­ husgaserna räknas också koldioxid samt metan. För att värdera olika gasers påverkan jämförs de med koldioxid i ett mått som kallas koldioxidekvivalenter (se faktaruta).

…resultat av naturliga processer…”

Lustgas avgörs av nitrat och syre Koldioxid avgår från marken främst genom att organiskt lagrat kol bryts ned av mikroorganismer. Förutsättningar som gynnar mikrobiell aktivitet gynnar även växternas tillväxt och upptag av koldioxid. På så sätt kan en åker samla kol samtidigt som den avger koldioxid.

Lustgas bildas också av mikro­ organismer när de omsätter kväve. Den huvudsakliga lustgasavgången sker i två olika mikrobiella processer för att

omvandla kväve (se faktaruta). Hur mycket lustgas som avgår beror främst av tillgången av nitrat, syre och lätt­ omsättbart organiskt material samt på

Bildning av lustgas i marken – två huvudprocesser NO N2O NH4+ Nitrifikation

NO N2O NO3-

Denitrifikation

N2

Vanliga jordbakterier och svampar som lever på att bryta ner organiskt material kan vid tillfällen­ av syrebrist använda nitrat i cellandningen, efter­som vissa organismer kan använda just nitrat istället för syre vid sin andning. Då omvandlas/reduceras nitratet först till lustgas och sedan vidare till vanlig kvävgas.

Bildning av kvävgas innebär en förlust av växttillgängligt kväve från marken. Denitrifikation är möjlig först om det finns tillgängligt nitratkväve, om syretillgången i marken är låg, samt om det finns nedbrytbart organiskt material som förser organismerna med energi.

Markpackning leder till syrebrist som i sin tur kan orsaka stora avgångar av lustgas. Foto: Jens Blomquist

Praktiska tips för att minska avgången av växthusgaser • Grödval. Håll marken bevuxen så stor del av året som möjligt. Höstsådd, vall eller fånggröda tar upp markkväve och minskar risken för lustgasbildning. Särskilt viktigt under vintern när vattenhalten i marken ökar.

Ett större steg är salix som ger lägre N-utlakning än 1-åriga grödor.

• Mark. Minimera risken för packskador, och håll fälten väldränerade.

• Jordbearbetning. Avgörande är hur förhållandet mellan vatten, syre och mark blir efter bearbetning.

Plöjning kan öka risken eftersom den stimulerar N-mineralisering. Men plöjning kan också minska risken på täta jordar med packningsskador om den luftar och dränerar jorden.

temperaturen. Störst blir avgången vid begränsad tillgång på syre.

Metan en balansgång Metanavgången är också ett resultat av två olika processer. Det finns mikro­ organismer som bryter ned organiskt material till metan under syrefria förhål­ landen. Men det finns också mikroorga­ nismer som omvandlar metan till koldi­ oxid när syre finns tillgängligt. Balansen bestämmer storleken på utsläppen.

Riskfaktorer att hålla utkik efter Jordtypen är den grundläggande faktor som avgör potentiell avgång. Utsläppen är generellt mycket högre från drä­ nerad mulljord än från motsvarande mineraljord. Orsaken är att mycket kol

finns bundet, mulljordar har oftast hög N-leverans och ett syreförhållande som gynnar mikrobiell aktivitet. Avgången från mineraljordar beror till större del på hur marken hanteras, men grundfak­ torerna är desamma.

...begränsad tillgång på syre...”

Frost och tö dålig kombo En av dessa faktorer är mängden fritt kväve i marken, speciellt under ­perioder då det inte är så mycket upptag från grödan. Vattenhalt och syretillgång styr risken. Värst blir avgången när det finns både vatten och syre, och ca 45–75 pro­

Klara svar från forskningen Magdalena Wallman, som forskar om lustgas vid Göte­borgs Universitet, svarar på några vanliga frågor.

Vilken växthusgas ska lantbrukare med mineraljord vara mest uppmärksam på och varför?

– På mineraljordar, koldioxid och lustgas. Det är tämligen enkelt att beräkna effekten av åtgärder för att spara fossila koldioxidutsläpp, som t.ex. sparsam körning, men det är svårare att komma åt att minska lustgasen, och framför allt att veta effekten av åtgärderna. Samtidigt bör man ­åtminstone göra de enkla åtgärderna som att inte gödsla mer än rekommenderat.

• Gödselmedel. Gödsla med delade givor justerade efter årsmån och förväntad skörd med lättillgänglig växtnäring så det täcker grödans behov på alla delar av fältet. Målet är hög N-effektivitet och att minimera risken att kväve i överskott blir tillgängligt för mikroorganismer.

cent av markens porer är vattenfyllda.

Temperatur i marken påverkar också.

Ett riktigt riskscenario är när marken omväxlande fryser och tinar. Den bio­ logiska aktiviteten i marken ökar när marken töar och värms av solen sam­ tidigt som syretillgången är låg eftersom marken har hög vattenhalt. Det är ingen bra kombination. / *Referens Lantmännens publikation Framtidens jordbruk. 2019.

Vilka två viktiga riskfaktorer ska lantbrukare fokusera på att minska?

– Odling av mulljordar innebär stor risk för växthusgasutsläpp. Man kan ju inte styra över vädret, men ur lustgassynpunkt är det viktigt med god dränering, att inte ge över­ optimala givor och kanske också se över grödvalet – mycket restkväve kan ställa till det.

Vad kan en odlare göra på kort sikt och inom ca 10 år för att minska avgången av växthusgaser?

– Följ listan i faktaboxen Praktiska tips ovan för kortsiktiga åtgärder. God kvävehushållning med t.ex. höstsådd eller fånggröda som samlar upp restkväve.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

17

Plantans tillgång på fosfor och kalium är avgörande för odlings­resultatet och mark­ kartering är ­grunden för en bra strategi för PK-gödsling. Kunskapsläget förbättras kontinuerligt och till detta kommer Yaras nya digitala verktyg för bördighetsanpassad och balanserad PK-gödsling vilka är mycket användbara för en optimal gödsling. Glöm inte att även anpassa gödslingen till ­variationer i fältet.

Av Hugo Hjelm, Yara

Nya PK-verktyg visar vägen Foto: Hans Jonsson

S

åväl senare års försök som äldre studier talar sitt tydliga språk: är fosfor- och kaliumnivå­ erna i marken för låga ger det en tydlig ­negativ effekt på skörden. Detta skörde­ tapp går inte att kompensera med kväve eller andra åtgärder. Var gränsen går är olika för olika grödor, men framför allt fosfor är extra viktigt att anpassa till vilka grödor man odlar i sin växtföljd.

Bakgrunden är mycket enkel – fosfor är växtnäringsämnet med sämst rörlighet i marken (figur 1). Detta gör att grödans

QR-koder: snabbaste vägen till Yaras verktyg för bördighetsanpassad gödsling och PK-balans

Bördighets anpassad gödsling

Rikta kameran i din smartphone mot QR-koden och du skickas till en webbsidor som beskriver Yaras verktyg för bördighetsanpassad gödsling och PK-balans. På dessa sidor klickar du dig enkelt vidare till själva verktyget där du gör dina beräkningar.

…rotmassa och rotdjup är avgörande…” rotmassa och rotdjup är avgörande för hur mycket fosfor plantorna kan ta upp.

Följdriktigt är det grödor med ett djupt och välförgrenat rotsystem (höst­ vete, råg, vall) som klarar sig bäst vid låga fosforvärden i marken medan grödor med grunt och sent utvecklat rotsystem klarar sig sämst (socker­

18

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

PK-balans

betor, potatis, frilandsgrönsaker).

Någonstans mittemellan i förmåga att ta upp fosfor hamnar vårsäden som har en kortare tid på sig att bygga rötter än höstsäden.

Markkarteringen är grunden Grunden till en optimal PK-strategi är

utan tvekan markkarteringen. Genom den vet vi hur mycket fosfor och kalium vi kan räkna med att grödan kan hitta i marken och hur mycket vi behöver till­ föra. Från markkarteringen får vi också viktig information om pH-värdet som påverkar fosforns tillgänghet. Mark­ karteringen ska inte vara för gammal,

utan ska uppdateras i intervallet 5–15 år. Är du duktig på att hålla koll på din växtnäringsbalans så vet du också mer om vad som händer över tid och kan spara några år mellan karteringarna.

Gör en PK-balansberäkning Balansberäkning är enkelt att göra med analysverktyg och väl värd investerad tid.

Använd till exempel Yaras PK-­verktyg (se faktaruta) där du snabbt och enkelt lägger in gröda, skörd och vilka växtnäringspro­ dukter du ­använder. Inte minst kalium är jätteviktigt att hålla koll på. Det är lätt att underskatta kalium­bortförsel i potatis, socker­betor och vall vilket kan få stora effekter i efterföljande gröda. Tar du bort halmen – då behöver P och K ersättas för att fältet ska ligga i balans.

Fokus på bördigheten Bördighetsanpassad P- och K-gödsling är Yaras senaste verktyg för att beräkna gödslingsbehovet av fosfor och kalium (se faktaruta). För fosfor utför verktyget beräkningen både utifrån ekonomiskt optimum uppmätta i försök och vilka grödor som finns i växtföljden.

Odlar man potatis och socker­betor så siktar programmet på ett högre P-AL-tal än om man uteslutande odlar spannmål och oljeväxter. Har du låga värden så kommer programmets rekommenda­ tion att leda till en uppgödsling, som ger positiv effekt både på kort och lång

sikt. Har du höga värden ger rekom­ mendationen ett underskott och det blir ekonomisk positivt att spara in på PKgödslingen.

Jämna ut P och K i fält Det tar tid att jämna ut markvärdena på fosfor och kalium, men är inte omöjligt om man har lite tålamod. Utjämning är framför allt intressant om man har rik­ tigt låga värden (klass I–II) och samti­ digt högre värden i andra delar av fältet.

Extra intressant kan det vara om krä­ vande grödor som potatis och socker­

Potatisplantorna har ett mycket mindre utvecklat rotsystem i jämförelse med t.ex. vall. Fosforns oförmåga att röra på sig gör att högre nivåer på fosfor krävs för att tillgodose potatisen P-behov. Men vid låga värden på P-AL måste man vara observant även i vallen. Foto: Yara

... om man har riktigt låga värden …” betor odlas. Har du tillgång till fast­ gödsel eller ännu hellre djupströgödsel på gården så kan det vara ett smidigt sätt att skriva ut markkartorna, ta med dem i traktorn och sedan sprida på de delarna av fälten där värdena är låga.

Fastgödsel levererar inte så mycket kväve, men det kan bli extra bra om man senare till grödan anpassar N med sensor och/eller satellitkarta. Vill man jämna ut med mineralgödsel så är P20, Kalisalt, eller PK bra alternativ. Gör det lång­siktigt, lite i taget, och till de lite mer k­rävande grödorna så betalar det sig i högre skörd delvis redan år 1. /

Fosfor kräver millimeterprecision

Alltför låga P-AL-värden kräver fosforgödsling oavsett gröda

Rot

Skördeökning kg/ha

P

1500

1000

500

2–4 mm

Ca, Mg 8–10 mm

NH, K, Na 15 mm

NO, SO, Cl 40 mm

Figur 1. Fosfor är växtnäringsämnet med sämst rörlighet i marken och kräver kortast avstånd till roten för upptag. Plantans rotvolym har därför en direkt effekt på i vilken omfattning fosforupptag kan ske. Källa: Yara

0

0

2

4

6 P-AL

8

10

12 14

Figur 2. Skördeeffekt av gödsling på hösten med fosfor i höstvete. Vid lägre markvärden av fosfor (P-AL) får gödsling en direkt positiv effekt på avkastningen även för höstvete som generellt är tolerant mot låga P-AL-tal. Höstvetets potentiellt stora rotvolym ökar kontaktytan mot svårrörlig fosfor och därmed upptaget, men är tillgången till fosfor alltför låg så har tillförsel ändå en klart positiv skördehöjande effekt. Källa: Yaras tolkning av försöksserierna L3-3091, R3-3006, R3-3008 och R3-3039.

© Yara • Växtpressen 1/2021

|

19

Historisk exposé med blick mot framtiden Under fem dagar i början av februari 2021 avhölls Yaras traditionella N-Sensorträff.

Delar av föredragen och diskussionerna finns att återse på Yaras hemsida. Unika berättelser om Sensorns tillblivelse, de första pionjärerna, men även vad framtiden bär med sig delades digital av drygt 150 deltagare.

Av Hans Jonsson, Cumulus Information

Å

rets höjdpunkt för Yara N-Sensor-entusiasterna är de åter­kommande årliga träffarna med erfarenhetsutbyte och framåt­ blickar. Det är en uppskattad tradition och i år toppades träffen med faktumet att Yara N-Sensorn® firar 20 år. Fysisk träff er­sattes med veckas digitala sam­ varo som går att återse på Yaras hem­ sida under verktygslådan och avsnittet om Yara N-Sensor, använd gärna QR-koden.

Fullödigt program Varje dag hade ett tema med start på måndag med "Jubileumsdag med återblick", tisdag: "Handsensor och N-rekommendationer från olika verk­ tyg", onsdag: "Rätt N-nivå", torsdag: "Teknik" och slutligen fredag: "Vall, bakgrundskarta". Knud Nissen som är Yaras Mr. N-Sensor höll som vanligt i evenemanget och alla digitala trådar.

– Jag tycker det var extra kul att Stefan Reusch kunde delta. Han är ju pappa till hela N-Sensortekniken och lite av en Jesus-gestalt för oss sensor­ entusiaster och att vi för första gången från kreatören själv fick höra historien kring N-Sensorns tillblivelse var häftigt.

Knud lyfter också fram glädjen att tre pionjärbönder kunde delta ­samtidigt som Per Frankelius vid Linköpings ­Universitet delade med sig av fascine­ rande framtidsperspektiv för svenskt lan­t­bruk. Så, det blev verkligen en sens­ orträff med allt.

20

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

Här berättar N-Sensorns fader Stefan Reusch, Yara International Research center Hanninghof, Tyskland, om det historiska ögonblicket för 25 år sedan då den första biomassakartan skapades av en N-Sensor kopplad på en traktor, plottad på en karta för hand – utan tillgång till GPS. Historien berättades Stefan Reusch, vid Yara International Research center Hanninghof, Tysk­ land, kan alltså anses som fader till ­N-Sen­sorn. Han utvecklade N-Sensorn som en del i sitt doktorsarbete i slutet av 1990-talet.

– Historien går lite längre tillbaka än 25 år, men eftersom den kom ut i fält 1996 så blir det 25 år i år, menar Stefan.

Den första skanningen gjordes och första kartan skapades 1996. Tanken svindlar att GPS inte fanns tillgänglig på den tiden, bara 2 procent av ­svenskarna hade tillgång till internet och ett interne­ tabonnemang var årets julklapp! Sedan skedde en utveckling i rasande fart som pågår än i dag. 1999 togs bommen bort och ersattes av "lådan på taket", datorkraft och optik förbättrades. Men teknik i all ära, det är ju agronomin vi

använder N-Sensorn för. Stefan Rausch berättar: – Redan från start såg vi i försök en klar skördeökning, men också jämnare kvalitet, mindre liggsäd och säkrare skördearbete.

Prototyper i det fördolda Ny teknik kräver ofta föregångsmän.

Christer Pålsson på Krageholm norr om Ystad i Skåne är en av dessa.

– Ja, Christer är en stor pionjär. Jag har alltid kunnat vända mig till honom och testa nya prototyper där – i avskildhet.

Fälten ligger ju inte längs allfartsvägarna och precis som när Volvo, eller Ferrari för den delen, utvecklar nya prototyper vill man ju inte avslöja för omgivningen vad man har på gång, berättade Knud.

Christer pysslade med skörde­kartering 1997, såg tekniken på Elmia 1998 och

Yara N-Sensor jubileumsvecka - första dagens estradörer: Fr. v. Knud Nissen, Yara "22 år med Yara N-Sensor på Bjertorp"; ­Christer Pålsson, Krageholm, "Mina 21 år med Yara N-sensor"; Stefan Reusch, Yara International Research center Hanninghof, Tyskland "25 år med N-Sensor"; Anders Andersson, Yara, "Vilken var Yaras vision för 20 år sedan?"; Egil Samnöy, Jarlsbergs Hovedgård, Norge, «"Mina 21 år med Yara N-Sensor"; Per Frankelius, Linköpings Universitet, "Lantbrukets teknik in i framtiden".

Serienummer 001 N-Sensorn har också en stark ­koppling till Bjertorp i Västergötland. Knud berättade att Bjertorp och N-Sensorn är också hans historia. Knud kom till Lant­ männen 1996 som precisionsodlings­ expert och fokus riktades mer och mer åt N-Sensorn. 1998 demokördes den på Bjertorp och år 2000 var det dags.

– Då fick vi världens första serietill­ verkade N-Sensor levererad med serie­ nummer 001, berättade Kjell Carls­ son, driftsledare på Bjertorp. Det är lite ­häftigt faktiskt.

Det har blivit många fältvandringar på gården genom åren och Kjell prisar utvecklingen som gör att man nu till exempel kan skanna vallen och mäta Nollrutor. Något man hade stor nytta av efter torråret 2018 då marken var laddad med restkväve.

– Vi sparade mycket pengar tack vare att vi med Yara N-Sensor fick ett mått på det och kunde hålla igen rejält med kväve 2019.

Med en succé och facit i hand kan allt verka enkelt. Men så är det givetvis inte.

Anders Andersson på Yara har arbetat med N-Sensorn genom åren.

– Det gick som tåget under många år.

Det låg rätt i tiden med fjärranalys, Kalk­ salpeter-mätare, precisionsodling och traktorburna sensorer. Men sedan kom en platå med sämre ekonomi i ­lantbruket och projektet stagnerade och höll faktisk på att skrotas, berättade Anders.

Men man såg värdet av tekniken, lyckades övertyga finansiärerna, bjöd in forskarvärlden för utveckling, och ­började sälja sensorn själv i egen regi.

–Tekniken fick en riktig kick 2015 då "proteinmissen" drog igång intresset för kvävestyrning igen, minns Anders.

Norsk pionjär Yara N-Sensor är en internationell före­ teelse med användning runt om i världen.

En av de första pionjärerna var norske lantbrukaren Egil Samnöy på Jarlsberg

Hovedgård. Han lyfte fram ett speciellt minne från åren med Yara N-Sensor: – Det var fantastiskt första gången sensorn pratade samman med Danfoilsprutan. Vi skannade rågen vid göds­ ling, sedan använde vi oss av biomassa­ kartan, gjorde en styrfil och anpassade svampbekämpningen efter den, berät­ tade Egil entusiastiskt.

Fascinerande framtid Historia är viktigt – grunden för framti­ den. Vem kunde väl vara bättre lämpad att avslutningsvis koppla samman his­ toria och framtid än Per Frankelius vid Linköpings Universitet. Han menade att utvecklingen tagit 4 stora steg och nu är det dags för den 5:e eran. Det startade för 5 000 år sedan i Babylon. På 1700talet kom dikning, knivbalk m.m. 1900talet bjöd på traktorn, elektrifiering, spridningsteknik av gödning. I slutet av 1900-talet kom satelliterna, GPS, mjölk­ ningsrobotar m.m.

– Och nu smäller det till igen! Smarta ihopkopplade system, nya odlingskon­ cept, DNA-teknik, fältrobotar, artificiell intelligens och mycket annat. /

© Yara • Växtpressen 1/2021

©SERGEY - STOCK.ADOBE.COM

1999 kunde han pröva N-Sensorn i praktisk användning hemma på gården.

– Den såg ut som en plåtlåda, som en takbox, och GPS’en hämtade vi från tröskan som fick korrektionssignal via en sjöfartsmottagare, minns Christer.

|

21

Världsmarknaden för mineralgödsel – en översikt Urea är en global gigant inom ­gödselmarknaden med ett pris som varierar kraftigt beroende på ­situationen i världen. Den senaste tiden har coronapandemin påverkat priset och kommer troligtvis att göra så framöver.

I Sverige kommer de fina höstgrödorna antagligen att driva på konsumtionen av gödsel, men troligtvis inte påverka priset så mycket.

Av Hans Larsson, Yara

A

sien och Stillahavsområdet är den största ureamarknaden och står för nästan 60 procent av användningen globalt. Efterfrågan i ­regionen förväntas ha en tillväxt på ­ 2,2 procent per år under perioden 2020–2025. Den goda tillväxten i ­regionen beror framförallt på växande efterfrågan på traditionella gödselmedel från Indien och Thailand (se historisk prisutveckling i figur 1).

Kina och Indien stora aktörer Inom Asien och Stillahavsområdet har Kina störst tillverkning och inhemsk konsumtion av urea, Indien den näst största. Kina är också nettoexportör av urea och exporterar huvudsakligen till Indien och Nordamerika. Även om de flesta exportörerna är länder med riklig tillgång till gas, är Kina en betydande exportör på grund av dess rika kol­ försörjning. Kol fungerar som råma­ terial för ureaprodukter. Till skillnad från Kina, som är en självförsörjande ureamarknad, importerar Indien urea eftersom den inhemska produktionen inte räcker för att möta efterfrågan på hemmamarknaden. Indien är bland de största importörerna av urea och står för över 15 procent av den totala impor­ ten globalt.

Kinesisk export ökade i början av kvartal fyra 2020 när den inhemska säsongen avtog. Halvvägs in i kvartalet minskade tillgängligheten på kinesisk urea betydligt på grund av minskad ­­gasoch kolförsörjning.

Indien fortsatte att vara en nyckel­ importör och avslutade 2020 med ett anbudsförfarande på totalt 3,5 ­miljoner ton. Detta anbud fylldes med ­leverans

från alla större producenter som såg Indien som ett bättre alternativ än länder i Nord- och Sydamerika. Efter­ frågan på urea från de sydostasiatiska marknaderna var begränsad.

Europa – lägre efterfrågan De stora volymer som Indien tog under fjärde kvartalet innebar att vara som skulle ha erbjudits Europa, ­omdirigerades till Indien. Resultatet blev att en eventuell överskottssituation eller prispress uteblev. Även Egypten flyttade volym till Indien och troligen skulle en del av denna erbjudits Europa. ­Europeiska tillverkare av mineral­ gödsel drev samtidigt produktionen utan p ­ roblem och kunde tillgodose den inhemska efterfrågan.

På den europeiska marknaden för­väntades efterfrågan i en större ut­sträckning komma igång under oktober. På grund av lägre skördar än förväntat, ekonomisk oro och allmän osäkerhet på marknaden inträffade detta dock inte. November förvänta­ des bli månaden för köpare att åter­ vända inför vårbruket 2021. Det blev en långsam start, men handeln ökade så småningom. I december började handeln avta igen vilket troligen berodde på pan­ demin och de nya utbrott som Europa fick genomleva i slutet av 2020.

USA – stabila priser Utbudet i USA förblev konstant under kvartal fyra och efterfrågan minskade när säsongen avslutades. Priserna för­ blev stabila under perioden och USAmarknaden var inte lika attraktiv för import som normalt.

De fina höstgrödor vi har inför 2021 kommer att driva på den svenska konsumtionen av gödsel men inte påverka priset så mycket. Troligen ser vi ett sjunkande pris från maj och framåt. Det viktigaste av allt för ekonomin är fortfarande att gödsla rätt efter grödans ­behov och utnyttja den potential som finns i bra grödor och en omsorgsfull växtodling. Foto: Hans Jonsson

22

|

© Yara • Växtpressen 1/2021

Urea – så mycket mer än en resurs i jordbruket Urea används oftast som gödselmedel på de flesta marknader (figur 2). Med nuvarande befolkningsökning ökar även jordbruksindustrin i snabb takt i länder som Indien och Kina. Detta i sin tur resulterar i en ökning av konsumtionen av kvävegödselmedel som därmed driver

Världsläget har mycket stor påverkan på priset på Urea Ureapris i bulk/FOB Svarta Havet

600 Indien importerar stora volymer – bidrar till en kraftig prisökning på råvaror vilket påverkar hela lantbruksbranschen

500 400

Oroliga finansmarknader efter 2007–2008

Oljekrisen

300

Kraftiga svängningar mellan export och import på de kinesiska och indiska marknaderna

200 100

Energikostnader ökar kraftigt och fabriker stänger 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1982 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

0

Figur 1. Priset på Urea varierar över tid kraftigt beroende globala kriser och marknadsfluktuationer. Källa: ”Urea: A brief price history”. Publicerad på Profercy, www.profercy.com

...­fortplantar sig genom hela det globala d­istribution- och ­produktionsnätet…” marknaden och priset.

Den växande efterfrågan på ­N-gödselmedel fortplantar sig genom hela det globala distribution- och ­produktionsnätet för mineralgödsel.

Här några exempel: • Förutom jordbruksindustrin ökar ­konsumtionen också inom kemi-, bil- och medicinindustrin.

• Teknisk urea kommer sannolikt att ha den högsta tillväxten i procent.

• Urea av teknisk kvalitet används i många applikationer såsom lim, ­medicinska läkemedel, färgämnen, desinfektionsmedel, kosmetika och vid produktion av jäst.

• Med de tekniska framstegen inom fordonsindustrin för att uppfylla utsläppsreglerna, ökar användningen av urea i adblue för att minska kväve­ oxidutsläppen från avgaserna.

• Vidare förväntas konsumtionen av adblue öka med den växande fordons­ flottan över hela världen, vilket i sin tur kommer att öka konsumtionen av urea av teknisk kvalitet.

• Dessutom används urea som bas­ komponent i många krämer och med den växande efterfrågan på ­kosmetika kommer efterfrågan på urea av ­teknisk kvalitet sannolikt att öka.

Urea – en gigant – på flera områden Urea –användningsområden Gödselmedel

Foder

Tekniskt

Figur 2. Fördelning av ureamarknaden globalt 2018.

Sammantaget förväntas marknaden för teknisk urea och marknader som Indien och Kina ha den högsta tillväxttakten under 2020–2025. Till stor del kommer utvecklingen i dessa länder styra världsmarknadspriset och utbud/efterfrågan.

Fosfor har ökat i pris Under 2021 har vi hitintills sett en ­kraftig ökning av priset på DAP (diammonium­ fosfat). DAP är en globalt sett stor ­produkt och är viktig för priset på fosfor i NPK-produkter. I januari 2020 var priset på DAP cirka 290 USD per ton FOB Marocko för att i januari 2021 kosta 390 USD per ton. En prisökning som har fort­ satt under första kvartalet 2021.

Kalium stabilt Kalium är den råvara som hållit sig mest stabil under 2020 med en svagt stigande tendens och kostar idag fritt Vancouver 280 USD per ton.

Priset fram till nu Under säsongen 2020/2021 har vi sett de lägsta priserna på länge följt av en prisökning under första kvartalet 2021.

Denna prisökning drevs till stor del av att de stora konsumtionsländerna som till exempel Indien gjorde stora inköp i december 2020. Covid-19 hade troligen

en påverkan på händelseförloppet då vissa marknader säkrade sin tillgång för den inhemska jordbruksproduktionen.

Osäker prisutveckling Vårbruket är här och i skrivande stund är en del gödsling redan avklarad. I takt med att vårbruket avverkas minskar handeln och utbudet ökar vilket då tro­ ligen ger ett sjunkande marknadspris.

Hur pandemin kommer att påverka handeln under andra kvartalet 2021 är svårt att säga något om, men nya utbrott kommer troligen att ha påverkan på priset.

De fina höstgrödor vi har inför 2021 kommer att driva på den svenska k­onsumtionen av gödsel, men inte påverka priset så mycket. Troligen ser vi ett s­ junkande pris från maj och framåt.

Det viktigaste av allt för ekonomin är fortfarande att gödsla rätt efter grödans behov och utnyttja den potential som finns i bra grödor och en omsorgsfull växtodling. / © Yara • Växtpressen 1/2021

|

23

Yara AB Box 4505 203 20 Malmö

Litet men ack så viktigt.

Inte minst för din ekonomi.

Agronom Carl-Magnus Olsson, en i teamet av växtnäringsexperter på Yara.

Läs mer på: yara.se/vaxtnaring Att bruka vår jord ställer allt högre krav på dig som odlar den. Skördarna måste skapas med omsorg, eftertanke och kunskap. Dels för att få bästa möjliga odlingsekonomi efter årets förutsättningar, dels för att odlingen ska ske på ett hållbart sätt med minsta möjliga störning på omgivande miljö.

Vi på Yara bidrar till din odling med högkvalitativa produkter, aktuella underlag för dina beslut och moderna hjälpmedel för växtnäringsstyrning. Allt för att du skall hitta dina fälts gödslingsoptimum. Vårt mål är att din odlingsekonomi skall bli så bra som möjligt med minimal inverkan på omgivande miljöer.

Intresserad av mer information?

Gå in på vår hemsida yara.se/vaxtnaring och prenumerera på våra nyhetsbrev. Där hittar du också intressant läsning om växtnäring och information om våra produkter.

Kvalitet som sprider sig.