Team Arksouls Addnature

TEAM ARKSOULS ADDNATURE

– VEM SPRINGER I VÅTDRÄKT OCH SIMMAR MED SKOR?

Text: Olof Strömbäck / Fotograf: Jonathan Foster

Addnature älskar swimrun och är stolt sponsor av Team Ark Souls Addnature som består av Helen Wikmar och Isabella Hedberg. De träffades första gången i våras och med sin imponerande prestation i ÖTILLÖ kvalificerade de sig till ÖTILLÖ Swimrun World Championship hösten 2019 där de plockade hem ett brons. Men vilka är egentligen personerna bakom prestationerna och vad är det som driver dem att ligga på topp? Möt Team Ark Souls Addnature.

VAD INSPIRERADE ER TILL ATT BÖRJA MED SWIMRUN? HELEN: Jag blev inspirerad av några kompisar som höll på med swimrun, jag tyckte att det såg så häftigt ut. Det verkade coolt att det var så fritt. Men först tyckte jag att det såg lite galet ut. Jag tänkte: Vad håller de på med? Vem springer i våtdräkt och simmar med skor? Det såg komiskt ut. Jag upplevde också att swimrun inte kändes så himla stelt jämfört med andra sporter. Det kändes välkomnande och öppet vilket gjorde det lättare att testa själv.

ISABELLA: För mig började det med att jag såg en stream från ÖTILLÖ, och jag provade swimrun första gången tillsammans med en kompis. Då hade jag inte ens våtdräkt och simmade en sträcka på cirka 150 meter och tyckte det kändes som att simma över Atlanten. Men jag var såld direkt på själva naturupplevelsen och det här med att man varvade löpning och simning.

HUR SER ER TRÄNING UT JUST NU OCH HUR FÅR NI IN TRÄNINGEN I VARDAGEN? HELEN: Jag har alltid träningsväskan redo och försöker få in min träning när det finns tid över.

Om jag har ett möte på jobbet så kan det hända att jag sticker ut och springer med kollegerna efteråt, eller så kanske barnen vill leka hemma hos kompisar lite spontant, då brukar jag passa på att till exempel gå och simma en timme. Min träning sker på känsla och om jag känner för att till exempel byta ut ett simpass mot löpning så gör jag det. Jag gör det jag tycker är kul. Jag vill helst inte ha ett schema för jag är rädd att det ska bli tråkigt då. Jag har en crawl-kurs en gång i veckan men det är allt som är inplanerat i förväg.

ISABELLA: Jag har ett varannan vecka-liv. Så varannan unnar jag mig all typ av träning med många pass. Gärna lustfyllda eller äventyrliga långpass på helgen. Under mina barnveckor är det svårt att få ihop bra pass. Då går jag upp klockan fem och är på gymmet eller simhallen när de öppnar. Sådana veckor blir långpassen att springa varv på varv i löpspåret nära hemmet så att jag kan komma hem till barnen om det behövs. Jag älskar att träna och tränar så mycket jag bara kan.

Isabella och Helen har bara känt varandra sedan i våras och berättar med glimten i ögat hur det var när de träffades första gången.

HELEN: Bella dök upp i min löpargrupp och jag minns att blev så sjukt provocerad av att hon var så himla stark. Klockan var liksom sex på morgonen och hon bara sprang där helt oberörd och smidig som en hjort.

ISABELLA: Jag och Helen sa bara hej och bytte några ord när vi träffades första gången. Löpargruppen var supertrevlig och alla var väldigt välkomnande, men Helen har i efterhand sagt att hon tyckte att det var provocerande att jag sprang så fort klockan sex på morgonen när hon själv var jättetrött.

Våren 2019 hade Helen planerat att delta i ÖTILLÖ i Hvar i Kroatien med sin dåvarande lagkamrat. Med bara dagar kvar till tävlingen som kunde ta dem till världsmästerskapen blev Helens lagkamrat sjuk och hon stod utan partner. Det var då Isabella kom in i bilden.

HELEN: Jag kom att tänka på den där tjejen från löpargruppen och insåg att det vore grymt att ha henne i mitt team. Så jag hörde av mig till henne och frågade om hon ville vara med.

ISABELLA: Jag fick ett meddelande av Helen där det stod: ”Vill du vara med och köra lopp i Hvar?” Då hade vi inte pratat något alls sedan vi sprang den där morgonen. Men jag går efter filosofin att man ska säga ja till livet, så jag sa ja direkt, innan jag ens hunnit lösa allt det praktiska.

Helen och Isabella åkte ner till Hvar och tog brons, och kvalade därmed in ÖTILLÖ Swimrun World Championship 2019.

HELEN: Jag och min dåvarande teamie Emma körde ÖTILLÖ 2018. Vi kände att vi hade mer att ge och bestämde oss efter målgång för att komma tillbaka och göra en ny satsning 2019.

ISABELLA: För mig var det en sådan otroligt stor grej att överhuvudtaget få stå på startlinjen till ÖTILLÖ. Det är något som jag har haft som mål i nästan fem år och det största jag gjort sedan jag födde barn. Det var en otrolig upplevelse att få göra det tillsammans med Helen och att vi kom på en så bra placering var mest bara en bonus.

Trots att tävlingsinstinkten är djupt rotad i både Helen och Isabella så framhåller de att det främst är glädjen till sporten, snarare än prestationen, som är deras främsta drivkraft.

HELEN: Jag kan inte prestera om jag går in i en tävling enbart för att placera mig bra. Då låser jag mig. Jag föredrar att fokusera på att jag gör det för att det är roligt och för att jag vill göra det så bra jag kan. Det är mitt mind set. Tappar jag glädjen är jag inte bra.

Samtidigt är jag tävlingsinriktad. Det är det som sporrar oss att ge det sista lilla. Vi gillar att ta ut oss. Vi gillar att kämpa, vi gillar att göra jobbiga grejer länge.

ISABELLA: Tävlingen var på en måndag så jag skrev ”måndagsfest” på paddlarna för att lättare kunna fokusera på det roliga. När jag och Helen tävlar så springer vi och sjunger ibland. Det är klart att vi tävlar också och tar ut oss till max, men vi håller fokus på det roliga.