Uppdrag Mission nummer 5 2021: En kyrka driven av mission

Page 1

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175

En kyrka driven av mission BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42


Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

lun

d

175 år

f

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Margareta Koltai Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Norea Sandberg i Lunds domkyrkas kyrkospel ”Jordens bön”. Bild: Maria Lundström

2

u p p d r a g m i s s i o n n r  5

ll

ri

Act Svenska kyrkan

s s i onssä

tidsk

Missionssällskap, LMS,

i samarbete med

mi

aps

Tidskriften ges ut av Lunds

s

t

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

sk

Hur svarar jag?

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

2021

damerna som bygger upp bibellandskapet i min församling vill tala om bilden av himmelriket. Det har funnits en pärleport som figurerna kröp igenom klädda i säckväv. Sedan kläddes de i vita kläder på himmelsidan. ”Så tänker jag inte nu.” De tänker sig hellre att Jesus i himmelscenen ska sitta redan omgiven av barn och vuxna som sjunger och spelar. Texten till bilden hittade de i psalmboken. De säger att de känner sig befriade och lättade av den nya scenen. Samtalet kring söndagens texter hjälper oss förstå hur vi tänker. Det är ett av många sätt att tala om vår tro. Jag får kraft av samtalet. Lunds stift bjuder in sina församlingar till mer samtal om mission. Som inspiration har en samling artiklar skrivits. De blir, tycker jag, som prismor. Beroende på vem som funderat över begreppet mission syns olika nyanser. I det ljus­spelet får vi nya ingångar till samtal. Biskop Johan vill se en kyrka som är driven av mission. Han skriver: ”Det uppdrag vi alla delar innebär att vi är sända att på olika sätt berätta om hur Gud blivit människa i Jesus Kristus, gått i närkamp med döden och erbjuder liv i överflöd.” Det är lätt att tro att mission är historia. Att det hör ihop med en annan tid. Att det handlar om människor långt borta. Mission är också här och nu. Gud kallar mig. Hur svarar jag på Guds kallelse? Hur förbereder jag mig? Kan jag ge plats för kontakt, eller står för mycket i vägen? En kyrka som hjälper mig att svara rustar mig. Här finns plats att söka, lyssna, samtala. Kanske börjar jag tänka på ett nytt sätt om mitt liv. Det krävs mod att vara öppen för förändring. Hur tänker du? n

åsa gustavsson, diakon i Lunds Allhelgona­ församling, medverkar med en artikel i boken En kyrka driven av mission, tidigare styrelse­ ledamot och numera valberedning i Lunds Missionssällskap


BILD: MARIA LUNDSTRÖM

16

BILD: ANNA BRAW

30

4 krönikan

34 recensioner

36 betraktelsen

42 stipendierapporten 46 stipendiaten 47 om LMS

30 tabernaklet vid tegelkyrkan

med människor på nya sätt.

38

22 nyfiken på medmänniskan

Maria Küchen hade skrivit om

flyg och rymdresor. Så öppnades en grav i gatan utanför hennes

ytterdörr i Lund, och en berättelse

Ulrich Schmiedel, teolog och

lärare vid Edinburgh University

i Skottland.

26 gemensamt engagemang

M

22

idén bakom En värld av grannars

treåriga projekt som leds av

26

ST

praktikernas egna frågor – det är

LL

Forskning som utgår ifrån

FA

38 migrationens teologi

IK

om bland annat brödbakning,

arkeologi och mission började.

BI

LD

:U

LR

En stor grupp bland Lunds

lunds missionssällskap och lunds stift har levt nära varandra i snart 180 år

mar bodde i samma pastorat,

sällskapets sekreterare (han heter Per Kristiansson och kallar sig gärna missionär). Så när ett präst- och

vall har läst och letat och hittat

att gestalta och spegla. Nu är mötet flyttat från oktober 2021 till februari 2021, och temanumret ges

och herrnhutiska rötter.

Vi får alla fortfarande vänja oss vid att våra planer måste ändras, och ändras en gång till, och kanske en

Missions­sällskaps tidiga medlem-

Tygelsjö nära Malmö. Erik Sidenen dynamisk kyrkoherde

och delat längtan och visioner och idéer. Stiftets adjunkt för mission och teologi är numera också

diakonmöte med temat ”En kyrka driven av mission” började planeras fick Uppdrag Mission ett tema

istället ut tillsammans med den präst- och diakonmötesavhandling som ska läsas av alla som ska ses. gång till. Men mycket går också att genomföra när det är missionen som är drivkraften, det är tydligt,

inte minst när man läser vad människor i Lunds stift och resten av världen berättar här. ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

BILD: SINÉAD FIRMAN

tröst en viktig hjälp i förra årets

arbete med att skapa kontakt

BILD: ANNA BRAW

I Raus församling i Helsingborg

blev Anna Alebos bok Hopp och


krönika

här börjar kyrkan flera gånger i alla evangelierna säger Jesus att det han gör ska hållas hemligt,1 men när hans tjänst går mot sitt slut, eller sna­ rare övergår i något nytt, ger han lärjungarna det uppdrag som resulterar i kyrkan. Då sänder han ut lärjungarna att berätta, döpa och undervisa.2 Här börjar kyrkan, och här får kyrkan också sitt uppdrag att vara sänd till världen. Kyrkans uppdrag är mission. Det uppdra­ get innebär både att vara en del av ”Guds mission” (missio Dei) och att bära ett uppdrag, det uppdrag Gud gett kyrkan, ”kyrkans mis­ sion” (missio ecclesiae) – att leva i och av det vi kallar mission.

1. Till exempel

Matt 9:30, Mark 1:44,

Luk 4:41 och på sätt och

vis Joh 2:4

2. Till exempel

Matt 28:18–20, Mark 16:15,

Luk 24:47–49,

Apg 1:8 och Joh 17:18

3. Gal 6:2

människan kan enligt flera fynd ha kommit från det område vi idag kallar Afrika. Gud blev människa i Mellanöstern och sände kyrkan i alla riktningar – först i Asien och till Afrika, därefter till Europa. Det är oerhört viktigt att vi inser vårt globala sammanhang! Lunds stift är beroende av kontakter med kyrkan i olika länder och i olika sammanhang för att kunna lära sig mer om Gud ur olika perspektiv och erfarenheter. Fattiga och rika, välmående och lidande har erfarenheter av en närvarande Gud och kan hjälpa oss att förstå mer av vårt sammanhang. Samtidigt har vi ett ansvar i världen. När någon del av kyrkan kämpar med utmaningar

är hela kyrkan en kämpande kyrka. Tillsam­ mans bär vi varandra – så uppfyller vi Kristi lag.3 Vårt ”vänstift” i Tyskland – egentligen inget stift utan en av de evangeliska kyrkorna i Tysk­ land – har vi haft länge. Flera församlingar i Lunds stift har egna vänkontakter där. Det vill jag utveckla. Lui stift i Sydsudan har vi också haft kon­ takt med länge. Det är inte längre ett formellt vänstift, eftersom det redan har varit det i två perioder och utbyte inte är möjligt, men det är en vänskap och ett biståndsprojekt. Med de kristna i Det heliga landet har vi en speciell relation. Den är inte tydligt for­ maliserad – det behöver ju inte vänskap alltid vara – och är har vi möjlighet att utveckla relationerna på olika sätt. nordöstra stiftet i Tanzania är vårt se­ naste vänstift. Det är formellt reglerat i avtal, och jag hoppas att flera församlingar kom­ mer att inleda vänrelationer med församlingar där. I det stiftet har jag upplevt både tropiskt hällregn och över 40 graders hetta när jag fick vara med och döpa flera medlemmar i en massajby. vi behöver formella vänstift och informel­ la vänner i olika delar av världen och i olika sammanhang. Människor uppfattar evange­


krönika här börjar kyrkan BILD: MARTIN LINDEBORG

n r 5

2021

uppdrag mission

5


krönika här börjar kyrkan

liet och utmaningen att forma en kyrka på olika sätt. Om vi ska kunna få del av en större bild än den vi kan skapa på egen hand måste vi aktivt lyssna på andra kristna i andra delar av kyrkan i ett ekumeniskt sammanhang. Detta sker lokalt, regionalt, nationellt och globalt. människor möter gud, döps och växer i tro och kunskap i församlingar. Församling­ arna leds av och bärs av människor som är anställda och ideellt engagerade för uppgiften och av dem som ber, sjunger, lyssnar och delar sakramenten. Min vision är en kyrka driven av mission. Den dimensionen av den grundläggande upp­ giften kan utgöra en kompassriktning för för­ sam­lingarnas liv. Församlingarna har ett tydligt uppdrag: att vara kyrkan i det lokala samman­ hanget. Det är i församlingen altaret finns. Altaret är den kanske främsta symbolen – det manifes­ terar Guds närvaro. Vi vänder oss mot altaret när vi vänder oss till Gud. Vi söker oss till det rum där altaret finns för att möta Gud i ord och sakrament. Församlingen är det samman­ hang där Gudsmötet sker. Församlingarna behöver ha möjlighet att fullgöra uppdraget. Det går inte att hitta på ett uppdrag som alla kan enas kring – upp­ draget är ju redan givet. Det är givet till alla församlingar, och den lokala församlingen är med i ett fantastiskt sammanhang. Att bli en del av stiftets internationella arbete är ett sätt att hämta kraft. Det finns möjligheter att på hemmaplan och under resor uppleva hur församlingar i andra delar av världen tolkar det som i grunden är samma uppdrag. Att lyssna in och lära av andra kristna i skilda sammanhang och olika länder är att få en guldgruva att ösa ur för att alltmer upptäcka Gud också i den egna kontexten.

6

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

det uppdrag vi alla delar innebär att vi är sända att på olika sätt berätta om hur Gud har blivit människa i Jesus Kristus, gått i närkamp med döden och erbjuder liv i överflöd – liv i dödens ögonblick, och liv i den vardag var och en lever i. Det är ett berättande men också ett gestaltande av Guds närvaro. Vi tror att Gud faktiskt möter oss fysiskt i sakramenten. Ingen kan nog till fullo inse vidden av det. i kyrkan kan vi göra många saker. Vi kan också låta bli mycket. För att vi ska kunna prioritera på ett klokt sätt när resurserna är ändliga måste vi pröva allt vi gör mot Guds sändning. Vad stärker oss i det uppdrag vi har fått? Vad försvagar vår röst och dess arbete med att förkunna Kristus? jesus sänder sin kyrka med ett uppdrag. Därför kan man säga att mission är själva grunden för vår existens – Guds mission och kyrkans mission. När vi är med i Guds mission är allt vi gör ett utflöde av mission. kyrkans mission är orsaken till och grun­ den för all kyrkans verksamhet. Hur vi än ser på det kan mission aldrig vara en liten del av en det en församling gör. Gudstjänst är att synlig­ göra Guds närvaro. Att bedriva undervisning och utöva diakoni är att ta konsekvenserna av vår tro. Budgetarbete och fastighetsförvalt­ ning är till för att förkunna Kristus. När vi tar tag i utmaningar inom klimatarbete, allas lika värde och teknikutvecklingens konsekvenser är det konsekvenser av hur vi uppfattar den mission, det uppdrag, vi har fått, Guds och kyrkans. Missionen är allt, och den är grunden för allt. Vi är en kyrka driven av mission. n


krönika här börjar kyrkan

BILD: MARTIN LINDEBORG

johan tyrberg är biskop i Lunds stift sedan 2014 och var innan dess kontraktsprost i Listers och Bräkne kontrakt och kyrkoherde i Karlshamn-Trensums pastorat. Han har också tjänstgjort bland annat i Svenska kyrkan i Frankfurt am Main och som skol- och teologisekreterare i SESG/Credo/IFES. Hans valspråk är ”Jordens salt”. Sedan han vigdes till biskop har han gett ut tre böcker på Arcus förlag, Kallad till kärlek – ett herdabrev till Lunds stift (2015), En levande relation – bibeltankar om bön (2017) och Natten ska vika (2021).

n r 5

2021

uppdrag mission

7


enkät

Liv för hela skapelsen

Om mission inte är en verksamhet utan en aspekt av allt som händer i kyrkan – var ser du mission i din församling eller ditt sammanhang?


BILD: ANNA BRAW

BILD: ULLA-CARIN EKBLOM

enkät Liv för hela skapelsen BILS: SVENSKA KYRKAN I MALMÖ

missionen har varit påtaglig, så vill

AGNETA LARSSON

SAROJINI NADAR

GUSTAV BURMAN

BOR I: ÖREBRO

BOR I: KAPSTADEN I SYDAFRIKA

BOR I: LOMMA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PROFESSOR VID

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I

FÖRSAMLINGSPEDAGOG I ÖREBRO

UNIVERSITY OF THE WESTERN CAPE

S:T MATTEUS KYRKA I MALMÖ

OLAUS PETRI FÖRSAMLING

(DEMOND TUTU RESEARCH CHAIR,

n n n Jag vill för det första

berätta om resultatet av de ökande diakonala behoven under covid-

19-pandemin. Genom att fler sökt sig till våra diakoner för hjälp och

FINANSIERAS DELVIS MED BIDRAG FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP) OCH LEDER KONTEXTUELLA BIBELSTUDIER

n n n Som professor vid ett

samtalat och mött våra anställda

universitet ser jag mission äga

människor fått en personlig relation

virtuella klassrummet utgör.

jag nämna årets konfirmandarbete.

n n n Synen på mission som en

aspekt av kyrkans grundläggande

uppgift mer än som en egen del är

Det har varit fantastiskt att få möta

sökande ungdomar och ha för-

djupande samtal om livets mening

och mänsklighetens gemensamma

erfarenheter och vårt ansvar för

till­talande för mig. Utifrån det per-

skapelsen. Ungdomar har ett sådant

gör i församlingslivet i S:t Matteus.

tappar bort när vi försöker verka

spektivet genomsyrar mission allt vi Ett viktigt begrepp för vår

djup som vi som vuxna ibland

smartare än vad vi är. I dessa samtal

har jag fått tala om Jesus, utifrån ett

rum i det utrymme som det

församling är andlig fördjupning.

Missionskonceptet har ofta

över allt vi gör, från mötet med

men samtidigt fått tillbaka väldigt

äldsta av de äldsta. Det ska alltså

som ungdomar finns i och som de

bekostnad av social rättvisa. I min

utan ett perspektiv i allt som vår

skapelsen. För ungdomarna idag är

varit med i församlingens barn-

Tutu Research Chair försöker

fördjupande möte med sig själv,

samt ansvar för skapelsen och för

förstagångsföräldrar har den

utveckling så att vi kan bygga

är också missionärens uppdrag:

för mig, och det är helt i linje med

gångna pandemiåret!

praxis och fråga ut och ifrågasätta

utmana, men framför allt att frigöra,

kyrka ska göra. Evangelium!

och volontärer har också fler

till församlingen.

Det andra jag vill sätta ljuset

på är öppna förskolans digitala

sångstunder som regelbundet samlat familjer som inte ens

bor i Örebro eller tidigare har

och familjearbete. Särskilt för

kontakten varit viktig under det

begränsats till trånga tankar

om ”utveckling”, och det gör att

välgörenhet ofta betonas på

tjänst som professor på Demond jag sätta fokus på intellektuell en gemenskap med akademisk

orättvisornas uppkomst istället

för att bara ge hjälp för att mildra orättvisornas konsekvenser.

Mission innebär både att förändra

förtryckarsystem och att se hur

orättvisor tar form. På University of the Western Cape ser vi det

ENKÄT ANNA BRAW ÖVERSÄTTNING ANNA BRAW OCH JOHANNES ZEILER

Jesus tvättar Petrus fötter

– fönster i Notre Dame-katedralen i Amiens i Frankrike.

BILD: JORISVO, DREAMSTIME.COM

förstnämnda som mycket viktigt, och det är vårt missionsområde

just nu.

Det vill vi ska ligga som ett raster

spädbarnet till samtalet med den inte vara en särskild verksamhet

kyrka sysslar med, människans

och därmed också med Gud. Det

att vara en ”andlig fördjupare”, att en människa till ett andligt djup,

väldigt klassiskt missionsperspektiv,

mycket av en självklar livskännedom vågar stå för, inte minst i relation till det självklart att tala om ett gemen-

varandra. Det är mission på hög nivå vad jag tror att Gud vill att vi som

till något mer än det hon kanske normalt sett ser.

Församlingslivet har varit väldigt

speciellt det här året, och missionen har fått äga rum inte minst i de

enskilda samtalen och i försöken

att mötas till gudstjänst och för­

djupande möten med hänsyn till

de restriktioner som vi har haft. Ska

jag berätta om en verksamhet som

har varit extra betydelsefull, och där

n r 5

2021

uppdrag mission

9


enkät Liv för hela skapelsen

BILD: MAGNUS ARONSON

BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

MUTALE MULENGA-KAUNDA BOR I: SEOUL I SYDKOREA (URSPRUNGLIGEN FRÅN ZAMBIA) ÄGNAR MIG ÅT: FORSKAR OCH UNDERVISAR VID UNITED CHURCH OF ZAMBIA UNIVERSITY

n n n Missio Dei – Guds mission,

ett av Guds attribut. Gud är inte

mar de människor som är marginali-

alltmer intresserad av växter och av

missionsinriktade relationer med

finns inneboende hos allt levande

Vi måste också satsa på

att odla – att se den växtkraft som

rörelser som arbetar för mänskliga

i skapelsen!

på kvinnors rättigheter, rätt till

har vi ofta talat om centret som

rättigheter, särskilt med inriktning

sexuell reproduktiv hälsa; LGBTIQA+

På Pilgrimscentrum i Vadstena

en missionsstation. Varje besökare

GÅRDEN I NYKÖPING, ÄR MED I KYRKOFULLMÄKTIGE I KILA­DALENS FÖRSAMLING SEDAN FLERA PERIODER SAMT I EN AV DE FYRA KYRKKAFFEGRUPPERNA OCH I DEN INTERNATIONELLA GRUPPEN

n n n Det var en granne som kom

och frågade om jag inte skulle med

har något att bidra med, och när vi

på ett möte, och sedan har det blivit

in i de akademiska rummen. Kyrkan

får vi växa som människor och vara

att vi skulle kunna ha mer musik-

mot vetenskapens frågor, särskilt

varandra kärlek och tar emot den

många på dem – och då kan vi också

att förvandla samhället till Guds av-

all vishet är Guds resurs för kyrkans

liv för hela skapelsen.

saker som händer i församlingen och

luft som den kristna kyrkan andas.

för att på ett meningsfullt sätt kun-

budskap efter de två röda pärlorna i

bara en missionens Gud – Gud är

Missionen Själv. Allt det som Gud är i sitt gudomliga jag är det som den

kristna kyrkan försöker förverkliga i

sig själv och i världen. Missionen är

kyrkans JA till att bli som Gud och till

bild eller likhet. Så missionen är den I den zambiska pentekostalis-

men blir det mer och mer så att

mission är etik, en etik för hur det gemensamma livet i samhället

och den ekologiska krisen.

För det tredje måste kyrkan gå

har ofta format sin teologi i protest naturvetenskapernas. All kunskap,

andliga intelligens. Vi behöver den

frihet och förvandling, och källan är tillgänglig för alla.

Zambisk pentekostalism har

arbetet med att problematisera sin

offentliga missionsteologi kvar. Den

har betraktat samhället som en

plats för gudomligt handlande. Det betyder också att inriktningen för

framtidens missionsarbete borde

innefatta arbete med att utveckla

starka relationer med hälso- och

sjukvårdsinstitutionerna i Zambia.

Då kan vi påverka deras satsningar

på folkhälsa så att de uppmärksam-

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

ser på varandra med dessa ögon

livgivande i Guds skapelse. När vi ger och sedan ger den vidare blir det till Ja, det är den gröna pärlans

na engagera oss i världens okända

Frälsarkransen.

dem kritiskt och profetiskt.

och liv har detta tema blivit allt

framtider och hitta sätt att gå in i

Det senaste året i mitt arbete

viktigare som uppdrag och mission.

Tillsammans kan vi tro, och allt gott

ska förvandlas. Gud är en källa till

10

n n n Jag har med åren blivit

serade och exkluderade.

EWA LUND BOR I: EN LITEN BY NÄRA JÖNKÖPING ÄGNAR MIG ÅT: HAR JUST BÖRJAT SOM DIAKON I KRISTINE FÖRSAM-

börjar med tro. Jordens resurser

TRUM I VADSTENA. HAR DE SENASTE ÅREN HAFT ETT FÖRTROENDEUPPDRAG I ÖRTAGÅRDENS VÄNNER I VADSTENA, ÄGNAR MIG OCKSÅ ÅT MINA NÄRA OCH KÄRA OCH VÄNNER SOM JAG KOMMIT NÄRA UNDER MINA ÅR PÅ PILGRIMSCENTRUM

gudstjänster, det brukar komma

vara sociala och informera om olika

bjuda in. När vi hade Händels Messias uppdelat på tre konserter blev det

väldigt uppskattat, och det var så fint. Min fru Evy och jag har också varit

med och hjälpt till med de andakter

som har sänts på internet under pandemin. Det är viktigt att vi når fler.

Jag vill att vi ska satsa ännu mer

räcker till våra behov men inte till

på ungdomsverksamheten och barn-

kan bidra tillsammans i arbetet för

mandatperioden, och så hoppas jag

våra begär. Hoppet ligger i att vi alla en skapelse i balans.

LING I JÖNKÖPING EFTER NÄSTAN 20 ÅR SOM DIAKON PÅ PILGRIMSCEN-

mycket med kyrkan för mig. Jag tror

verksamheten under den kommande

att vi kan komma igång med musik-

verksamhet för åldersgruppen 30–50.

MATS STRANDBERG BOR I: ENSTABERGA NÄRA NYKÖPING ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONÄR, HAR ARBETAT I METALLINDUSTRIN OCH SOM KYRKVAKTMÄSTARE OCH PÅ KREMATORIET OCH KYRKO-

Den gruppen är svår att nå, och jag vet att många har mycket att göra,

men jag tycker att vi måste försöka.

Vi har haft levande julspel på en gård här. Det var mycket arbete för oss i kyrkgruppen och för de anställda,

men det kom många. Jag tror att vi måste ”bjuda ut” kyrkan ibland.


enkät Liv för hela skapelsen BILD: ANNA BRAW BILD: ANNA BRAW

BIRGITTA AXELSSON EDSTRÖM

BISKOP TOMAS

BOR I: KALMAR

BOR I: ANAFORA OCH QOSIA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR VERKSAMHETS­

I EGYPTEN

UTVECKLARE PÅ SENSUS STUDIE-

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BISKOP I DET

FÖRBUND, FÖRTROENDEVALD I

KOPTISKA QOSIA STIFT I EGYPTEN

SVENSKA KYRKAN PÅ SAMTLIGA

OCH GRUNDARE AV ANAFORA

TRE NIVÅER OCH PRÄSTKANDIDAT I VÄXJÖ STIFT SAMT VIKARIERAR DÅ OCH DÅ SOM KYRKOMUSIKER, FAST MEST OCH HELST ÄR JAG MORMOR TILL ILSE, TRE ÅR, OCH HEDVIG SOM SYSTER MARIA SHENOUDA BOR I: EZBET AL NAKHL, EN STADSDEL I KAIRO I EGYPTEN ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EN AV MARIADÖTTRARNA (EN KOPTISK SYSTRAKOMMUNITET) OCH VERKSAMHETSLEDARE PÅ AL SALAAM CENTER

n n n Vi Mariadöttrar är en del av

samhällslivet i Ezbet al Nakhl och

arbetar som en del av den koptisk-

ortodoxa kyrkan i Egypten. Vi arbetar

Lunds Missionssällskap, red:s

HAR FÖTTS I SOMMAR

de, på grund av pandemin, bara

ses som både diakoni och mission

jämfört med 8 400 ett vanligt år.

köket i Två Systrars församling i

barnfamiljer. Vi har också genomfört

av olika skäl är daglediga tillfälle

och efter graviditet, spädbarnshälsa,

praktiska uppgifter i församlingens

n n n Eftersom vi är skapade till

Guds avbild, med visionen att vi

ska bli lika honom, är vårt första

uppdrag att vara människor för att

Guds syften ska bli synliga. Och ge-

nom inkarnationen blev uppdraget

n n n En verksamhet som kan

tydligare – Gud blev människa som

göra ungefär 4 500 hembesök

på samma gång är det diakonala

efter den bild som hans son är.

De besöker gravida kvinnor och

Norrliden. Där får människor som

anm). Under förra året kunde

vi, och vi blir som han om vi formas Mänskligheten är kallad till

enhet med Gud. I den enheten kan

vi se med Kristi ögon, där kärlek och

seminarier om kvinnohälsa under

till gemenskap och meningsfulla

rätt och rättvisa möts, och vi kan bli

lungproblem, barnnutrition och

kök. Där tillagas soppor och bakas

sig själva, vi kan värna rättigheter för

barn som mentormammorna hade

försäljningen går till Kisima Mixed

blodbrist. Vi tog blodprov på 300

bröd och kakor, och förtjänsten vid

en röst för dem som inte kan tala för

alla som lever utan hopp. Vi kan höja våra röster och vara rättvisa, vi kan

remitterat därför att de var trötta

Secondary School i Kenya.

arbeta för fattiga och utsatta män-

förändra sina vanor med hjälp av

av dem led av blodbrist. Nu följer vi

stort engagemang där och stöttar

försoning och ta hand om naturen.

av invånarna här ska kunna bli en

järnrik och näringsrik mat.

fadderorganisation för eleverna –

för att alla här ska kunna bygga på

sina kunskaper och färdigheter och moderna metoder så att var och en god medborgare som tror på Gud

och har tillit till sina egna förmågor. Vi har oftast mellan 30 och

och svaga, och det visade sig att 81

upp det med föräldrautbildning om

Två Systrars församling har ett

skolan dels med en omfattande

den omfattar många av de aktiva

i församlingen – och dels med

kollekter och andra insamlingar

40 verksamheter igång, bland

under hela året. Stödet är inte

äldreboende. En av de nyaste är

har kontinuerligt med skolan i sina

annat sjukhus, apotek, skola och mentormammorna (ett arbete

niskors rättigheter, vi kan arbeta för

enbart ekonomiskt. Församlingen

förböner.

som delvis har finansierats av

n r 5

2021

uppdrag mission

11

BILD: HENRIETTA BENSON HOMER, SMITHSONIAN DESIGN MUSEUM


enkät Liv för hela skapelsen

med sina barn när dessa flyttat till

storstäder sörjer sina barn. Makar

vars relationer har sargats av otrohet

söker frid. Det finns många goda lärare och rådgivare, men det är

endast i Jesus Kristus som vi finner

förlåtelse och försoning. Kyrkans

mission är att visa människor den vägen. Ett exempel på hur detta

görs är att vi erbjuder kyrklig vigsel

BILD: MALIN BURMEISTER

till män och kvinnor som länge har

levt tillsammans utan att vara gifta.

NINA LUNDBORG BOR I: KALMAR

BOR I: LUSHOTO I TANZANIA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I KALMAR

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I

S:T JOHANNES FÖRSAMLING

MARAMBA LUTHERAN PARISH

n n n Under nedstängningarna

i våras funderade vi mycket i

BOR I: UPPSALA, MEN HAR TILLBRINGAT MYCKET TID I ROTTNE DET HÄR ÅRET ÄGNAR MIG ÅT: BLAND ANNAT ATT HÅLLA KONTAKTEN MED VÄNNER I SYDAFRIKA OCH SVERIGE OCH ATT SKÖTA EN STOR TRÄDGÅRD

plats där människor som nyligen

senaste decenniet har boskapsägare

små frökuvert med luktärtsfröer till

göra det känner sig hemma. Vår

finna gräs och vatten. Dessutom

muslimer utgör majoriteten. Det

med bönder om vattenkällor och

blomma!” och delade ut över hundra

händer att muslimer kommer till av olika slag. De ber om förbön

vi kunde samlas till gudstjänst igen.

underverk. Som församling

en söndagsmorgon. Detta är något

så mycket annat gick på sparlåga,

eller tillhör någon annan religion, är

mission för mig. Ett gott exempel är Mariakyrkan i Växjö, en spännande

församling dit allt fler kommer.

vår kyrka på grund av sjukdomar

Målet var att kunna ta med en liten

”Låt Johannes blomma!” blev ett sätt

dem som har utländsk bakgrund

kommit till tro eller är på väg att

vi försöka odla luktärter och hjälpa

segregationen i Sydafrika fortsätter,

söker sig till våra kyrkor, inte minst

vår församling utvecklats till en

församling ligger i ett distrikt där

bukett till altaret i S:t Johannes när

Att se och ta hand om dem som

n n n I Guds mission lever vi i bön

hushåll i församlingen. Tillsammans,

församlingsgemenskapen

som vi måste undvika här.

hamnar boskapsägare i konflikt

betesområden. Att boskapsantalet behöver minskas är svårt för dem

att acceptera eftersom kor höjer

samtidigt som vi erkänner våra

dem till bön och förbön. Detta kan

utmaning för kyrkan.

Jesus som botar, och vi bjuder in

och det har gett upphov till flera nya

pågå i dagar eller veckor. En del ber

att få bli döpta, och det kan leda till att de stöts bort av anhöriga. Då

blir församlingen en plats där de

känner sig hemma. De fortsätter

leva i relationen med Jesus Kristus genom bön och förbön.

Mission är att erbjuda helande

genom förlåtelse och försoning.

släktingar orsakar sår och sorg.

Mödrar som har förlorat kontakten

2021

tvingats gå långa sträckor för att

förklarar vi att de behöver ta emot

inom familjer och mellan

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

kor, om inte tusentals. Under det

familjens eller klanens status. Det

att sprida hopp och framtidstro när

idéer som vi ska testa under hösten.

bland Maasai-folket. En boma

och hoppas bli botade genom

Människor söker frid. Splittringar

12

människor utan att förakta deras

startade projektet ”Låt Johannes

med hopp om nya, friskare tider. Vi

och tipsa varandra steg för steg.

och kanske visar den sig allra mest

Mission utmanar kulturer. Här

försöker vi som kyrka att hjälpa

(storfamilj) kan äga hundratals

Mission, blev jag och min man

och välkomnade in i den. Men

försoningen har sin plats i deras liv.

och förbön. Genom mission har

gemensamt mål som var förknippat

fast hemma hos oss själva, skulle

omhändertagna av den svarta

SEBASTIAN KOLOWA MEMORIAL

för makarna att Försonaren och

kulturer. Vi arbetar med mission

tillsammans, fast var för sig, med ett

n n n Under många år i Sydafrika,

som utsända av Svenska Kyrkans

OCH LEDER ARBETET VID

På detta vis synliggör församlingen

UNIVERSITY

församlingen på vad vi kunde göra

BARBRO ENGDAHL

ANNETH MUNGA

gäller att finna en hållbar livsstil

kulturella olikheter. Detta är en

I Maasai-kulturen är det också

så att männen har rätt till korna

medan kvinnor endast har rätt till mjölken. Kvinnorna har en stor

arbetsbörda i boma men mindre

ekonomiska rättigheter. Ändå är det de som ser till att det byggs kyrkor

så att gudstjänster kan hållas. När vi som kyrka tar oss an att tala om

jämställdhet utmanar vi kulturer där

män förtrycker sina mödrar, hustrur,

systrar och döttrar. Detta är en viktig missionsuppgift.


enkät Liv för hela skapelsen

BILD: FAITH IN ACTION DC

TINA MALLETT BOR: I WASHINGTON, DC, I USA ÄGNAR MIG ÅT: FRIVILLIGARBETE I DEN EPISKOPALA FÖRSAMLINGEN ST. PAUL’S K STREET I WASHINGTON

n n n Den församling som jag

härma hans omtänksamhet och

ser ofta tält och ”campingplatser” i

hem och sådana som har ett,

vår församlings sätt att försöka

sätt har de blivit mindre synliga – vi

St. Paul’s och åka ut med Grate

är genom att dela ut en stadig

sluta lägga märke till dem.

arbetet för människor som

lindra lidande där vi kan. Ett av

lindra lidande och erbjuda vänskap

helgfrukost till över 150 människor

rondellerna och parkerna. På en del

ser dem så ofta att det är lätt att

Vi har kunnat fortsätta med våra

genom att fira gudstjänst i

Patrol. Jag ser kyrkan och

lever i utsatthet som två stora

är med i ligger i innerstaden i

som lever utan tak över huvudet

rundor trots pandemin, och vi är

välsignelser. För mig har de

K Street. Vårt uppdrag är formulerat

frukostutdelningen Grate Patrol

har hållit sig ganska friska trots

gemenskap och en övertygelse

på att det på flera ställen finns

svårigheter. Jag tror att vår närvaro

vid altaret är närvarande i var

varmluftsutsläppen från offentliga

en påminnelse om att de inte är

Washington, DC, och heter St. Paul’s

i området runt vår kyrka. Vi kallar

glada att våra vänner ute i staden

såhär: ”att återbörda alla människor

(gallerpatrullen), och det beror

att fira gudstjänst och leva som

stora metallgaller som täcker

gemenskap med honom som den

byggnader, och när det är kallt är

bortglömda.

finns. Genom vår vackra engelska

lägga sig i den varma luftströmmen.

Patrol ber vi för alla dem som vi

till Gud och varandra genom

Kristus”. Vi ser tillbedjan till Gud och viktigaste anledningen till att kyrkan

det många som söker sig dit för att

att hemlöshetslivet har många

varje helg de senaste 38 åren är

Vi tar med oss frukost, och ofta

ska träffa, vi ber Gud att skydda

kläder, arkitektur och utsmyckningar

till våra vänner på de platser där de

alla som har det svårt i världen. Vi

– peka på Guds storhet och inspirera själen till att ta emot hans nåd och hitta glädjen i hans närvaro. Det

också annat som behövs, som kläder,

sover, tidigt på morgonen, innan de stiger upp och ger sig av.

Arbetet började i mitten av

är gudstjänsten och detta att få

1980-talet. Trots att så många

i vår mission.

har ägnat mycket arbete åt att

oss genom att ge sig själv har gjort

finns det fortfarande hundratals

att vi vill dela med oss av kärleken

gator. På en del sätt har de blivit mer

uppleva Guds kärlek som är motorn Den kärlek som Kristus visade

att jag och många andra känner till människor runt omkring oss,

organisationer och aktionsprogram

utplåna hemlösheten i staden

människor som sover ute på våra

synliga under pandemiperioden – vi

om att den Gud som vi tillber

och en som får en frukostpåse.

Innan vi beger oss ut med Grate

liturgi försöker vi att på alla vis –

genom musik, predikan, liturgiska

öppnat dörren till en livgivande

dem, och vi ber Gud att skydda

ber särskilt att vi ska kunna se Gud i var och en vi möter och att Gud

ska ge sig tillkänna för människor genom oss. Vi ber att vi ska få bli

som han i allt som vi tänker, gör och säger. Frukostpåsarna innehåller en bönelapp där det står att vi hoppas

att den som läser den får en trygg och bra dag.

Jag har fått många kära vänner,

både sådana som inte har något

n r 5

2021

uppdrag mission

13


enkät Liv för hela skapelsen

seminariet just nu. Först måste jag

glas, sin sked och sin gaffel, men

som utbildar missionärer utan en

grönsaker som står mitt på bordet

uppdrag är formulerat såhär: ”att be-

Varje måltid på ACTS, en enkel,

teologisk utbildning och träning i

i att bry sig om ”den andre” och

poängtera att ACTS inte är en skola

FADER TERRY (ELEUTERIO J. REVOLLIDO)

plats för lärjungaskapsträning. ACTS

BOR I: URDANETA I FILIPPINERNA ÄGNAR MIG ÅT: LEDER ARBETET PÅ

rika och stärka IFI:s vision att erbjuda

AGLIPAY CENTRAL THEOLOGICAL SEMINARY, ACTS, DEN OBEROENDE FILIPPINSKA KYRKANS (IFI:S)

n n n I IFI:s missionsdokument

1976 står det att kyrkan är ”Guds

församling som Gud har kallat ut att vara hans folk”. Det står också

500 år med kristen tro – 1521 kom

Kristus som huvud” och att den ”tar

missionärer och upptäcktsresanden.

att den är ”Guds skapelse med Jesus

kristendomen hit med spanska

emot sitt liv från den heliga Anden”.

Spanien höll Filippinerna som koloni

pilgrim”, ”ett spår som måste

sammanblandade på ett oupp­

Den är ”enhetens sakrament”, ”en

bearbetas och odlas, Guds åker”. Det

är med utgångspunkt i denna tro

i mer än 300 år med motiv som var

lösligt sätt: ”guld, peppar och själar”.

Kyrkan i Filippinerna föddes vid

som IFI säger att kyrkan är kallad och

svärdets spets. Mission var att rädda

kallelse och sändning, är kyrkan till

ga kyrkor och plantera församlingar.

sänds ut, och därför, ”genom Guds

själar, döpa lokalbefolkningen, byg-

sin karaktär missionsinriktad”.

Arbetet utfördes av europeiska

Två viktiga tankar kan vi ta med

oss från dokumentet. Det första

är att kyrkan kan göra anspråk på

missionärer från olika ordnar.

Efter Spaniens nederlag på

1800-talet kom en ny missionsvåg

gemensam måltid, blir en övning

att i medvetenhet om vad ”att

för Gud och för vårt land”.

studenterna får bygga på sin

att bemästra tekniker eller roller.

sådana här frågor leder dem

skickliga på att förmedla teologiska

missionsengagemang som

För oss innebär träningen inte

Statement on Church Mission från

delar de mellan sig.

enlighet med kyrkans trosdeklara-

tion och trosartiklar i lärjungaskap

PRÄSTSEMINARIUM

den skål med ris och den skål med

Tanken är inte att studenterna ska bli

ha tillräckligt” betyder. Att

medvetenhet och arbeta med in i ett bredare och djupare

eller andliga tankar utifrån en viss

bygger på kärlek och omsorg.

inte bara förklara eller undervisa så

arna i IFI:s missionsdokument där

trossats eller trostradition. De ska

Det speglar också formulering-

att människor kan lyda. Att studera

Kristus vid den första nattvarden

för att kunna vara hans lärjunge.

ska göra detsamma. När vi delar

akademiska texter utan får träna sig

medmänsklighet, och människor

på prästseminariet är att följa Jesus

Seminaristerna läser inte bara

bryter brödet och säger att vi

livet med varandra utvecklas vår

i urskillning, i att leva tillsammans

engagerar sig mer i samhället. Att

med dem i samtal. Det är att följa

empel i det ekumeniska livet. När

med människor och i att slå följe

dela är att visa tolerans – till ex-

Jesus och göra som han gjorde.

vi gör det blir människor förnyade

läggande, praktisk och relevant.

pekar mot Guds mission här och

ACTS-utbildningen är grund­

och försonade. Varje god gärning

att vara autentisk bara om hennes

med nordamerikanska missionä-

Den börjar i vars och ens situation

nu genom Guds folk, en kyrka

andra är det som också biskop

samfund. De delade landet mellan

med kärnvärdena i lärjungaskapet.

i enkla saker, som i en gemensam

en avgörande aspekt av allt som

den nordamerikanska koloniidéns

liv karaktäriseras av mission. Det

Johan Tyrberg säger: att mission är händer i en kristen församlings liv

och inte en verksamhetsgren bland

rer från protestantiska kyrkor och

sig och var också påverkade av

missionssyn som var att missionärer

skulle ”utbilda och omvända” lokalbe-

och personlighet tillsammans

Studentens upplevelse av kallelsen och hans eller hennes attityd

våra liv. För mission är en avgöran-

värt att påminna studenterna om

kristen gemenskap.

missionsuppdraget ser ut. Det är

folkningen med hjälp av Bibeln och

uppräkningen av de fem missions-

som fortfarande ser mission som

hela den kristna gemenskapens liv:

samlingsplantering eller som en av

alltid något som vi gör här och nu.

samhällsengagemang, ekumeniskt

bildade missionärer ska ta hand om,

berätta om inifrån utbildningen är

egen missionsorganisation snarare

Studenterna äter tillsammans, och

områdena eftersom de omfattar

biståndsinsatser. Tyvärr är det många enbart omvändelse-gudstjänst-för-

gudstjänst, mänsklig utveckling,

kyrkans verksamhets­grenar som ut-

liv och förnyelse, och försoning.

missionärer som också talar om sin

samman­blandade missions­

än om Guds mission.

Att återerövra de oklara och

begreppen och missions­praktiken

är också ett diskussions­ämne här i

Filippinerna i år när vi högtidlighåller

14

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

Med utgångspunkt i den teolo-

giska och historiska bakgrunden vill

jag berätta om var vi ser mission på

måltid, och den kan blomma i ett

större åtagande när vi ger hela

under utbildningen avgör hur

andra. I IFI:s missionsdokument

blir det perspektivet också tydligt i

driven av mission. Den kan synas

att Kristi mission inte är något som kommer efter vigningen när man kan allt. Att delta i missionen är

Det bästa exemplet som jag kan

att vi lyfter fram det viktiga i att dela. den mat som ställs fram ska räcka till

alla vid bordet. Varje måltid blir ett

test för delandet, eller för girigheten.

Var och en har sin egen tallrik, sitt

de aspekt i allt som händer i en


kortkort

kortkort . BILD: MARITA HASSELBERG

Nyfödd på sjukhuset i Bunda.

8 459

Det upprop som fanns med i

sommarnumret av Uppdrag

Mission – mössor till de nyfödda på

regionsjukhuset Bunda i Tanzania – resulterade i 8 459 stickade, virkade BILD: KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

och sydda mössor. Marita och Carl

Hasselberg, som arbetar i Tanzania

för EFS och Dansk Luthersk Mission, föddes 1921 och var organisationens general­sekreterare 1972–1984, den

förste från södra halvklotet.

– När han var generalsekreterare

övergick Kyrkornas världsråd från att

vara först och främst ett europeiskt

och nordamerikanskt projekt till att

bli en global gemenskap på riktigt,

säger Stephen Brown.

Han är redaktör för The Ecume-

Philip Potter.

nical Review och berättade om

Philip Potter för Kyrkornas världsråds webbredaktion inför seminariet.

TVÅ TREDJEDELAR

I augusti bjöd Kyrkornas världsråd

in till ett webbsänt seminarium

om Philip Potter och hans arbete

i Kyrkor­nas världsråd och för ekumenik i allmänhet. Han

15

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

– Philip Potter kom från Karibien

och blev själv en symbol för för-

ändringen. Han representerade det

som då kallades Tredje världen, fast själv påpekade han ofta att det i

tog med sig ungefär tusen av dem i

själva verket var två tredjedelar

extraväskor när de reste tillbaka till

av världen. Han var med som

Tanzania i augusti.

världsråd grundades 1948 och

för tidigt eller som är sjuka som

var också en länk mellan den

kroppsvärmen, säger Marita Hassel-

rörelsen och en ny generation

så de för tidigt födda ligger hud

På Kyrkornas världsråds

bröst och får värme från dem. På

ungdomsdelegat när Kyrkornas

talade vid det mötet, så han generation som grundade

– Det är främst de barn som föds

behöver mössorna för att hålla

berg. Vi arbetar med känguruvård,

ekumeniska ledare.

mot hud mellan sina mammors

webbplats finns intervjun med

mödravårdscentralen ber vi de

e-utgåva av boken At Home

med sig någon kvinnlig släkting som

Philip Potter Reader som gavs

mamma.

(KÄLLA: NYHETSBREV FRÅN KYRKORNAS

med andra Tanzaniaresenärer som

Stephen Brown och en gratis

blivande tvillingmammorna att ta

with God and in the World – A

kan ställa upp som extra känguru-

ut 2013. n VÄRLDSRÅD).

Fler mössor kommer att resa

tar med sig extraväskor. n n r 5

2021

uppdrag mission

15


reportage

”Jag tror på gestaltning” Havsörnen och sköldpaddan hörs i Lunds domkyrka när en ny kyrkospelsensemble framför ”Jordens bön”

TEXT ANNA BRAW BILD MARIA LUNDSTRÖM

16

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

n n n Först ska uret slå. En guide och en grupp

turister står samlade nära Lunds domkyrkas stora port och väntar. Sedan börjar kyrkospelet. När det spelades förra sommaren var det 50-gräns inne i det stora kyrkorummet och kö utanför stora porten. Efter en vinter när högst åtta har fått samlas går det att återuppta tra­ ditionen. Stolsrader är avspärrade, och stolar som man får sitta på är markerade, men det går att spela, och det går att komma och se. – När vi började planera för ”Jordens bön” var vår tanke att återgå till det stora formatet,

berättar Åsa Egnér. Vi ville göra det folkligt, och större, och låta många vara med i ensemblen. Tillsammans med Anette Lindbäck har hon ansvaret för regi och liturgi i spelet, och hon har också satt samman manus – det består av delar av äldre kyrkospel av bland andra Olov Hart­ man och Arne H Lindgren och av nyare texter skrivna av Stefan Edman, Anette Lindbäck och Martin Lönnebo. Alla upphovs­personer och dödsbon har gett sina tillstånd till att texterna används i den nya föreställningen. Med det praktiska blev det krångligare:

2021 BILD: ANITA YADALA SUNESON


reportage ”Jag tror på gestaltning”

Josefin Hellfalk

– Vi skulle ha en ungdomskör och en kör med äldre, lite som i ett grekiskt drama, kanske 60–70 medverkande sammanlagt. Det gick ju inte alls sedan, när restriktionerna kom, så det blev två unga och två äldre. Men det som blev kvar är samarbetet med Teater Slangbellan. Teater Slangbellan, som leds av Helena Gerdmar, är en teaterinriktad daglig verksam­ het som finns på Linero i Lund. Den gruppen utgör ungefär hälften av de medverkande i ”Jordens bön”. Skådespelaren Anette Lindbäck och li­ turgen Åsa Egnér är själva med i ensemblen, och Hans Nilsson, som har skrivit musiken till spelet, vandrar in i koret vid flera tillfällen och spelar på en rad olika instrument. Dess­utom har solisterna Ivar Lodén Håkansson och Norea Sandberg större uppgifter.

utrotningshotade arter Det är alltså andra sommaren med ”Jordens bön” för nästan alla medverkande, och Josefin Hellfalk, en av Teater Slangbellans skådespelare, berättar att det var roligt att komma tillbaka: – Det är samma goa gäng, det känns jätte­bra. Hon har spelat teater med gruppen på Line­ ro sedan 2011, men det här är den första upp­ sättningen där hon spelar i en kyrka.

– Vi har tränat mycket på att gå här, på att gå i trappan. Vi har fått en föreläsning om domkyr­ kan av Lena Sjöstrand. Vi har tränat mycket på teckenspråk också. Det känns jätte­bra, för jag har gått i teckenspråksskola. En del av Teater Slangbellans medverkan är ett slags manifestation för skapelsen och dess utrotningshotade arter – först procession, sedan talkör. Alla har egna djurljud från utrot­ ningshotade arter som klingar i hela domkyr­ kan medan de vandrar fram mot koret. – Först har jag havsörn och sedan sköld­ padda, säger Josefin Hellfalk.

längtan och desperation När många av Ivar Lodén Håkanssons studie­ kamrater på teaterutbildningen på en folk­ högskola blev av med sina sommarprojekt förra året hade han sitt kvar – och ett löfte om samma arbete i år. Han sjunger en lång gregoriansk Kyrie-slinga i duett med Hans Nilssons barytonsaxofon, rör sig i kortrappan och upp mot högaltaret tillsammans med de andra och hörs i talkörer om jordens framtid, om människans hopplöshet och om förlåtelse och nytt liv. – Det var Åsa som kontaktade mig – jag har varit klasskamrat med hennes son, och

n r 5

2021

uppdrag mission

17


reportage ”Jag tror på gestaltning”

hon ville ha ett par unga skådespelare som sjunger, berättar han. Det var fantastiskt att överhuvud­taget kunna arbeta med någon form av scenkonst förra sommaren. Han beskriver arbetet i domkyrkan som krävande och lärorikt: – Det finns mycket längtan och desperation i texterna. Vi har fått lägga tid och energi på hör­ barhet, på tempot, att sakta ner och bli tajta och tydliga. Jag har sett och provat ”grekisk kör”, men jag har inte varit med i något talkörssam­ manhang förut. Nu när vi kom tillbaka märkte jag att vi andas tillsammans. Det är härligt när det går av sig självt, och det är mycket roligare i år. Föreställningen sitter i ryggmärgen.

mångbottnad Norea Sandberg, som studerar scenkonst och arbetar med konfirmander i Stockholm, har lagt många timmar på tågresor för att kunna vara med den här sommaren också. – Det är mitt första kyrkospel, men jag är uppväxt i kyrkorna i Lund, säger hon. Hon dyker upp en bit in i föreställningen, uppe i högkoret, och sjunger liksom Ivar Lodén Håkansson en sång som Hans Nilsson har specialskrivit. Moder Jord kan man nog kalla hennes roll, fast det står inte i programbladet – inga roller är utskrivna. – ”Jordens bön” är mångbottnad, säger hon. Den innehåller mycket, både på ett själsligt och på ett andligt plan.

18

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

Sommaren 2021 har inneburit en rad lunch­ föreställningar för ensemblen, och tre kvälls­ föreställningar också. En söndag reste alla till Fredrikskyrkan i Karlskrona för att bjuda på spelet där. I oktober samlas de igen. – Och nästa år ska ”Jordens bön” spelas in som tv-gudstjänst, berättar Åsa Egnér. I programbladet skriver hon om sitt första möte med kyrkospelstraditionen 1977 – då var hon ung tonåring i Båstad, och församlingspe­ dagogen Ingvar Rimshult reste med gruppen ner till Kirsebergs församling där Birgitta Hel­ lerstedt-Thorin och Ingemar Thorin tog emot. – För mig var de jätteviktiga, särskilt Ing­var och Birgitta, säger Åsa Egnér. När jag var 14–15 år var kyrkospelet ett fint sätt att få känna inkarnationen. Många församlingar har juloch påskvandringar. Kyrko­spelet är ett snäpp till. Processen är levande och församlingsbyg­ gande, och föreställningen är något som inte i första hand bygger på prestation. Min dröm är att få arbeta med drama och rit med ung­ domar – det engagerar hela församlingen, och evangeliet blir kropp, inte bara huvud. Jag tror på gestaltning. Under de tidiga kyrkospelsuppsättningar­ na i Lunds domkyrka var också kyrkospelets missionsaspekt mycket synlig: – Ingemar och Birgitta och ensemblen gick ut på stan och ”raggade publik” före före­ ställningarna, de pratade med människor och bjöd in dem. n


reportage ”Jag tror på gestaltning”

Norea Sandberg

Åsa Egnér

KYRKOSPELET

Hartman, Bo Setterlind, Karl-Erik

har rötter på olika håll, bland annat i

gren, Ulf Söderlind och Signe Larsson.

kyrka innefattat kurser, seminarier

der som uppfördes i katolska länder

kospelet som ”en dramatisk handling,

började föreställningarna med

Den svenska kyrkospelstraditionen

de dramatiseringar av helgonlegen-

Olov Hartman skriver om kyr-

Verksamheten i Lunds stift har

utöver kyrkospelen i Lunds domoch turnéer. Under vissa somrar

under medeltiden och i det drama

avsedd för kyrkorummet, underord-

att de medverkande vandrade

En ”släkting” är de världskända

för kyrkokonst och framsprungen ur

in stadsbor och turister till dom-

som en svenskkyrklig mässa utgör.

nad de liturgiska lagar som gäller

genom stadskärnan för att bjuda

passionsspelen i Oberammergau,

församlingens bön och Guds ord”.

kyrkan och spelet.

på 1600-talet, och två andra är Tim

kaplan, beskriver utvecklingen:

i tea­tern och liturgin, i den

som sattes upp för första gången

Lena Sjöstrand, Lunds domkyrkas

Rices och Andrew Lloyd Webbers

”… från 60-talets stiliserade spel över

John-Michael Tebelaks och Stephen

till sagorna och berättandet på slutet

”Den dubbla förankringen

konstnärliga och i den teologiska

musikal Jesus Christ Superstar och

70-talets samhälls- och kyrkokritiska

Schwartz musikal Godspell.

av 80-talet och början av 90-talet”.

kyrkospel”, skriver Lena Sjöstrand

svenska kyrkospelsrörelsen fram

tjänst för en kyrkospelskonsulent,

sionella skådespelare och ibland

mest dynamiska platserna och med

en skådespelare som var aktiv i

På 1960-talet växte den moderna

med Sigtuna och Lund som de

många ungdomar och unga vuxna

bland deltagarna. Rättviks stiftsgård blev också en plats där teologer,

manusförfattare, musiker och skå-

1960 inrättade Lunds stift en

och Birgitta Hellerstedt-Thorin,

reflektionen, har kännetecknat också åren inom Lunds stifts

på Lunds stifts webbplats. Profesockså professionella dansare

har agerat tillsammans med

kyrkospelsrörelsen, fick den och

amatörskådespelare, musiker och

ledare för Lunds stifts kyrkospel

att celebrera den mässa som of-

fungerade sedan som konstnärlig fram till sin död 1990. Under nästan

despelare möttes.

hela den perioden var hennes man,

arbetat med kyrkospel finns Olov

ledare för spelen.

Bland de författare som har

Ivar Lodén Håkansson

Brattgård, Carl Greek, Arne H Lind-

prästen Ingemar Thorin, liturgisk

en präst som också har till uppgift

tast är en del av spelet. I ”Jordens bön” finns Kyrie, Gloria, förbön

och sändning med, men på grund

av pandemin ingen nattvard. n

n r 5

2021

uppdrag mission

19


kortkort

kortkkort

VISSELBLÅSARE BERÄTTAR

Sayragul Sauytbays vittnes-

mål om förhållandena i ett av

”omskolningslägren” i Kinas Xinjiang-provins har blivit

uppmärksammat i bland annat i SVT och i dagspressen.

Hon blev beordrad att

arbeta som lärare i ett av

lägren, där människor som

Facebook från både Filippinerna

gästprofessuren på prästseminariet

den första föreläsningen berättade

Gästprofessuren, som har fått

som person och i den andra om

som den har resulterat i har

ACTS i Urdaneta i Filippinerna.

storstadsområden, men också

namn efter Nathan Söderblom,

I områdena runt Homs,

Jonas Jonson höll två föreläsningar

får småskaliga odlare och

de sändes på ACTS:s Facebook-sida.

Pandemin och de restriktioner

slagit hårt mot människor i mot glesbygdsbefolkning.

innebar i år att biskop emeritus

Tartous och Lattakia i Syrien

från sitt hem i Strängnäs och att

boskapsbönder stöd från IFAD

Roehl Baldonado, som har titeln

(The International Fund for

ACTS Registrar, var moderator.

genom Livelihoods Resilience

i Lunds Missionssällskap som

Agricultural Development)

Per Kristiansson, sekreterare

Building Project.

finansierar professuren, berättar:

och hui, placeras. Det officiella

av konfilkter, klimat och

som deltog på plats på ACTS och

Sayragul Sauytbay kallar dem

koncentrationsläger och vittnar om vad hon såg att hennes

”elever” hade blivit utsatta

för – tortyr i form av utdragna tänder, utdragna naglar och blåmärken.

Sayragul Sauytbay och

hennes familj flydde från Kina

och har fått uppehållstillstånd

– Den tredubbla bördan

pandmi har haft en enormt

som Sayragul Sauytbay har

skrivit tillsammans med den

tyska journalisten Alexandra

Cavelius, ut på svenska på Narin

förlag. Den har också getts ut på bland annat engelska och

tyska. n

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

Stockholmsmötet 1925 och om det mötets och Nathan Söderbloms betydelse för ekumeniken och Kyrkornas världsråd.

Båda föreläsningarna följdes

av frågestunder, och studenterna

ställde frågor som anknöt till IFI:s kontext idag.

– Dagen för föreläsningarna var

årsdagen för IFI:s bildande 1902,

säger Per Kristiansson. Biskop Jonas anknöt till detta och till IFI:s förste Obisbo Maximo Gregorio Aglipay.

ha varit mycket spännande om

arbete i Syrien. Men det är de

träffas. De hade i så fall säkert haft

drabbade. Livelihoods Resilience

också en del som skiljde dem åt n.

dessa två kyrkoledare hade fått

mycket som de tyckte lika om, men

mindre jordbruken som äör värst Building Project är ett steg. Vi kan arbeta för att förbättra

den osäkra tillgången på mat

och bidra till större resiliens för

kronor fördelas i den här

ografiska boken Ögonvittnet,

biskop Jonas om Nathan Söderblom

jordbruksnäringen, säger Omar

där det som hon har berättat

I höst kommer den självbi-

och andra håll runt om i världen. I

Han sa att han tyckte att det skulle

Ebrima Njie som leder IFAD:s

jordbrukarna.

om dementeras.

ett tjugotal till som var med på

negativ inverkan på hela

i Sverige. Kinas ambassad i

Sverige har publicerat en text

– Det var 60–70 seminarister

Närmare 4,7 miljoner

satsningen, och FN-organet

United Nations Development Programme (UNDP) är en av

IFAD:s partnerorganisationer i

genomförandet. n

(KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN IFAD)

BILD : PER KRIS TIAN SSON

begreppet är utbildningscenter,

20

GÄSTPROFESSUR I URDANETA

I augusti genomfördes den första

tillhör etniska minoriteter,

bland annat uigurer, kazaker

STÖD TILL SYRISKA

JORDBRUKARE


BILD: WIKIMEDIA COMMONS

kortkort

populära Proms-program en konsert som på flera sätt var

nyskapande: en ung orkester,

grundad 2015 med syftena att

FÖRVÄRRAT KATASTROFLÄGE

ge Storbritanniens musiker

Under de senaste månaderna har

med rötter utanför Europa en

mycket att många siffror har blivit in-

förbisedda kompositörer, bjöd på

läget i Afghanistan förändrats så

aktuella, men något som fortfarande är sant är att det inte har varit fred

KYRKOR HAR SPELAT VIKTIG ROLL

KORTARE MÖRKA TIMMAR

UNDER PANDEMIN

”Sedan covid-restriktionerna lättade

nationella organisationer, stiftelser,

tionen har blivit normal igen, något

– Trosgemenskaper, regeringar, interden privata sektorn och civilsam-

hällets organisationer är livsviktiga i

alla sorters gensvar på covid-19-pandemin, sa WHO:s generalsekreterare

plattform och att spela musik av

Tedros Adhanom Ghebreyesus.

flera Proms-premiärer i samma

gue on COVID-19 and Consequences

program. Pianisten och cellisten

BILD: IVARS KUPCIS, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

PREMIÄRER PÅ PROMS

I år innehöll brittiska BBC:s

Tedros Adhanom Ghebreyesus

kortkort

Samuel Coleridge-Taylor.

Han talade vid ett möte, ”Dialo­

for Global Multilateral Cooperation”,

i Jerusalem verkar det som om situa-

som bara betyder att våldet ökar”,

skriver Fabienne van Eck som arbetar för Musicians Without Borders i

Jerusalem och Palestina. ”Våldet är alltid en pyrande eld här, och

det är orsaken till den stress som

dominerar allas liv, särskilt barnens.

Man vet aldrig vad dagen kommer

i landet sedan 1970-talet och att de

Jeneba Kanneh-Mason, en av sju

som Norges tidigare statsminister

att innehålla.”

sammans med torka och fattigdom

blivit mycket uppmärksammad

i slutet av augusti. Inbjudare var The

inte kunna påverka sitt eget liv gör

minoritetsgrupper och många kvin-

rence Prices ensatsiga pianokon-

många och långa konflikterna till-

i en musiker­syskonskara som har

Kjell Magne Bondevik ledde i Genève

Hon berättar att känslan av att

de senaste åren, var solist i Flo-

Foundation Dialogue for Peace.

att många drabbas av depression

nor och barn, mycket utsatta. Enligt

sert. Chineke! Orchestra, som

poängterade att pandemin har visat

tydligt under det senaste året.

2,6 miljoner afghanska flyktingar

så på Samuel Coleridge-Taylors

kation kan leda till rädsla, misstänk-

arbetar med musik för barn med

dem befinner sig i Iran och Pakistan.

Feast (som senast framfördes i

har gjort befolkningen, och särskilt

Sverige för UNHCR finns det ungefär utspridda i världen. Nio tiondelar av Inom landet är ännu fler på flykt.

Många av dem bor i tältläger.

UNHCR och Svenska Afghanistan­

kommittén är två av de organi-

leddes av Kalena Bovell, bjöd ock-

uvertyr till Hiawatha’s Wedding det här sammanhanget för 60 år

sedan) och hans första symfoni,

i a-moll, samt på African Suite for

Strings av den nigeriansk-brittis-

sationer som har satsat på stöd

ke kompositören Fela Sowande.

talibanerna tog över makten i

Orchestra spelade på Proms, och

till Afghanistan också efter att

Det var fjärde gången Chineke!

landet under sensommaren. Act

konserten går att höra i efter-

Afghanistan genom sina partner­

appen BBC Sounds. n

Svenska kyrkan arbetar på plats i

organisationer, främst med att förse

Tedros Adhanom Ghebreyesus

hur misslyckad samhällskommunisamhet och svagare politiska och sociala relationer.

– Trossamfund och församlingar

har spelat en särskilt viktig roll för

och rädsla och att det har blivit extra Hennes kollega Halimeh, som

särskilda behov, har lett sina pass

på distans och spelat in filmer med

sånger på palestinskt teckenspråk

och musik med rytminstrument och

många människor genom att med

så kallad body percussion.

tillit och se till att det finns stöd,

energi och inspiration”, skriver Fabi-

sa han. n

kan jag inte förändra den politiska

stöd av solidaritetsfonden bygga

tröst, vägledning och information, (KÄLLA: NYHETSBREV FRÅN KYRKORNAS VÄRLDSRÅD)

hand på BBC:s webbplats och i

”Att se dem ger också mig ny

enne van Eck. ”Hur mycket jag än vill

situationen här, men jag kan hjälpa

barnen att bli mer resilienta i mötet med rädslan och hjälplösheten och ge dem lite ljus så att de mörka

(KÄLLA: BBC:S WEBBPLATS)

internflyktingar med vatten, mat

timmarna känns kortare.” n

och tak över huvudet. n

(KÄLLA: MUSICIANS WITHOUT BORDERS WEBBPLATS)

n r 5

2021

uppdrag mission

21


intervju

INTERVJU ANNA BRAW

Nyfiken på medmänniskan Medeltidens mission förvandlade Lund

u p p d r a g m i s s i o n n r 5 BILD: KARL JK HEDIN, UNSPLASH

2021


intervju Nyfiken på medmänniskan

När en grav dök upp under gatan vid Maria Küchens hem kom boken Jordar och gudar till, och en dominikanbroder från 1300-talet fick liv. INTERVJU ANNA BRAW

Ett par hundra meter från domkyrkan i Lund, på en av de idylliska gator som utgör en stor del av Lunds rykte som charmig och kanske lite idylliskt sömnig stad med mycket historia, bor Maria Küchen och hennes familj. En dag för ett par år sedan påbörjades ett grävarbete precis utanför familjens ytterdörr. Sådant kan hända när man inte har någon trädgård mellan sig och omvärlden. Men så avstannade arbetet. När Maria Küchen skulle ta sig förbi, in i sitt hem efter en tur på stan, fick hon veta att gräv­ arbetarna hade hittat en grav och tagit paus. n n n

nästan 30 kyrkor – På 1000-talet fanns det två stift här, ett i sänkan och ett på höjden, det engelska i Lund och det tyska i Dalby, säger Maria Küchen. När biskopen i Lund hade dött tog Dalbys biskop över. Sedan blev Lund som ett slags mini-Vatikanen – före reformationen fanns det nästan 30 kyrkor här. Domkyrkan är ju inte någon klosterkyrka utan en stiftskatedral. Det måste ha varit helt enormt när den byggdes. S:t Mikael nära mig var en sockenkyrka. Men på 1200-talet hade dominikanorden ett kloster och en kyrka precis bredvid, och många av de andra kyrkorna tillhörde olika ordnar. Varför blev Lund en sådan kyrkstad? Det är en av många frågor som Maria Küchen ställer, och ett av svaren kan gissningsvis vara att det före domkyrkan fanns en offerlund eller en källa som betraktades som helig.

– I Dalby finns det ju en källa i kryptan, och på många andra platser byggdes det kyrkor på hedniska kultplatser.

”all mark bär på berättelser” Den fredagseftermiddag när graven under gatan upptäcktes börjar Maria Küchens bok Jordar och gudar, den tredje i den oförmodade trilogi som för några år sedan började med Att flyga och ett par år senare fortsatte med Rymdens alfabet. När hon arbetade med dem reste hon västerut över havet och österut in i tidigare sovjetiska delstater, gång på gång upp i luften och till platser där hon kunde möta och intervjua piloter och astronauter och andra människor som arbetar med flygplan respektive rymdfarkoster. Den här gången fanns allt precis vid hennes ytterdörr, fast en liten bit ner i jorden. – All mark bär ju på berättelser, säger hon. Jag är uppväxt i Falköping, och där är det myck­ et flyg och arkeologi. Hemma hos farmor låg det en stenyxa från yngre stenåldern. Den hade blivit hittad när de grävde ett dike. På 1800-talet hittade två bönder en guldkrage, Ållebergskra­ gen. En annan bonde hittade ett guldspänne och la det i en skrotlåda utan att inse vad det var. armarna utmed sidorna Det var en man som låg där under gatan, om­ given av nutidens avspärrningar. Han fick en presenning över sig över helgen, tills tillkallade

n r 5

2021

uppdrag mission

23


BILD: HÅKAN LINDGREN

intervju Nyfiken på medmänniskan

”För att kunna predika måste man lära sig människors språk, och för att lära sig ett nytt språk måste man vara nyfiken på människor.” Maria Küchen

arkeologer kunde komma. Han var i 50-års­ åldern när han dog, sliten i lederna, och han hade blivit begravd med armarna utmed si­ dorna, så som kristna begravde sina döda på 1100-talet, innan händerna började flyttas upp över kroppen och läggas i kors. Det mesta av informationen kom senare, men under helgen hann mannen, som hon kal­ lar X, och flera av Lunds tidigare invånare kli­ va fram och bli levande igen för Maria Küchen. – Jag har drömt ihop gestalter som är lika mig och oss, säger hon.

vardagsteknologi Det är inte så lätt att skapa sig en rättvis bild av kyrkans första århundranden i Sverige. Vad var det egentligen som hände? Hur gick det till när människor från andra länder kom hit med sina modersmål och latinet och upptäckte de nordiska språken? Var det en expansion, en maktkamp, personliga uppoffringar, grupp­

24

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

dynamik, uppenbarelser, en pedagogisk utma­ ning, utsatthet? – Jag föreställer mig att det alltid har varit lika rörigt, säger Maria Küchen. Det har oftast funnits politisk makt att få genom kyrkan. Det fanns nog vissa fördelar med att bli kristen, men utan övertygelse hade det inte gått, utan verklig fromhet hade kristendomen inte fått fäste. Idéhistoria är en del av Maria Küchens aka­ demiska utbildning, och en tidig – hon började studera den när hon var 20 år. – Innan dess hade jag bilden av medeltiden som mörk, kall och svår, säger hon. Jag trodde att folk var dumma. Den bilden demonterades helt. För det första är ju medeltiden en lång tidsperiod, nästan tusen år. När jag läste An­ ders Piltz bok Medeltidens lärda värld insåg jag: vilka filosofer! Och vilket hantverk när de byggde katedralerna utan lyftkranar! Bilden som hon hade av människan under medeltiden förändrades också av idéhistorien. – Och nu när jag har arbetat med boken har jag tänkt på att människor på medeltiden kunde så mycket mer än jag. De arbetade med enormt mycket teknologi i sin vardag. Min bild av medeltiden har blivit så färgrik.

städar, tvättar, bakar En av de människor som dök upp i Maria Küch­ens fantasi tack vare graven är en ung man som lever ett par århundraden efter den begravde. – Han lever i mitten av 1300-talet, och när alla på gården utanför Lund dog i pesten kom han in till stan. Någon sa till honom: gå till ett kloster! Så han har blivit lekbroder hos do­ minikanerna. Klostret i Lund grundades bara sex år efter det allra första dominikanklostret. Han får städa och tvätta. Och så bakar han.


intervju Nyfiken på medmänniskan

Fanns det någon som han, så kan han ha blivit en viktig person för de dominikaner som hade kommit flyttande. – Latinet fungerade ju som engelskan gör nu, och lekbrodern får en biktfar som inte talar folkspråket, så jag hittar på att deras möten samtidigt blir språklektioner. Dominikanernas uppdrag är att vara ute och predika. Lekbro­ dern lär sig latin, men han lär också sin biktfar det språk som han behöver. Bilderna av den unge skåningen i klostret blir en bild av mission, naturligtvis en av otaliga möjliga bilder, men en viktig: – För att kunna predika måste man lära sig människors språk, och för att lära sig ett nytt språk måste man vara nyfiken på människor, säger Maria Küchen. Utan en förutsättningslös nyfikenhet kan man inte arbeta med mission.

Att flyga, Rymdens alfabet och Jordar och gudar är

alla utgivna på Natur och

Kultur.

”så många tankar och känslor” När Maria Küchen är med i onsdagsmässan i S:t Thomas katolska kyrka i Lund tänker hon ibland på de katolska biskoparna, berät­ tar hon. – De bodde i ett slags egen befäst by i Lunda­ gård, och den var ett både socialt och maktmäs­ sigt epicentrum med förgreningar ut i Europa. Tänk om man skulle beama hit en av de bisko­ parna och visa honom: detta är din kyrka idag! De första missionärerna i Lunds stift såg inte stiftsstaden när den var som mest intensiv i sitt ordensliv. Men de sista ordensbröder­ na och systrarna fick se kloster tömmas och stängas. En del fick bo kvar tills de själva dog men inte ta emot nya systrar och bröder. – På ungefär 20 år försvann 25 kyrkor och ett antal kloster. Jag tror inte att fördrivning­ arna var så våldsamma i Lund som till exem­ pel i Ystad. Men det var ju mycket påtagligt.

Så många tankar och känslor måste ha rört sig. Och många vanliga människor gick ju i kloster­kyrkorna.

stråla ut Mannen i graven på det som nu är en gata visade sig ha sällskap. Han hade blivit begravd i en grav där det redan låg en ungefär hundra år äldre man, en som troligen hade börjat sitt liv i fattigdom (låga kvävehalter i skelettet ty­ der på liten mängd protein i maten), fått det bättre (han hade drabbats av gikt) och dött av ett hugg med yxa i bakhuvudet. – Honom hittade de först efter helgen, så han är utanför boken, säger Maria Küchen. Men vad hände honom? Den unge lekbrodern hinner leva hela sitt liv i dominikanorden långt innan reformatio­ nen kommer. När han har lärt sig latin, slutat tvätta och städa och studerat med sina bröder i Lund ett tag får han resa söderut och se andra länder och större städer. Och tala sitt nya språk, kanske flera, med de människor han möter. – Kyrkan är per definition en underifrån­ rörelse, säger Maria Küchen. Det finns en före­ ställning om att när kristna får inflytande i samhället är det Guds rike som växer. Inget kunde vara mera fel – makt korrumperar. Men hur kan jag stråla ut det glada budskapet? Min enda chans är att vara förutsättningslöst in­ tresserad av mina medmänniskor. För mig är det missionsuppdraget. n

n r 5

2021

uppdrag mission

25


reportage

Gemensamt engagemang

Många av Lunds Missionssällskaps första medlemmar fanns i Tygelsjö pastorat


reportage Gemensamt engagemang

TEXT ERIK SIDENVALL

Herrnhutismen och en driftig kyrkoherde kan vara två av förklaringarna till missionsintresset i skånska Tygelsjö och Västra Klagstorp i mitten av 1800-talet.

Hur kom det sig att en stor grupp av Lunds Missionssällskap tidigaste understöd­ jare återfanns bland landsbygdsbefolkning i Tygelsjö pastorat? Vilka var dessa människor? För att kunna närma oss de frågorna måste vi bekanta oss med en man som under 30 år var en av dem: Jacob Bernt v, kyrkoherde och prost i Tygelsjö och Västra Klagstorp 1819–1849. Han föddes den 29 december 1780 som det nionde barnet i barnaskaran i klockaregården i Östra Ljungby. Det är inte utan betydelse att församlingen, belägen söder om Hallandsåsen, var präglad av den herrnhutiska fromheten. Som femtonåring skickades han till skolan i Landskrona. Han tillbringade sex år där och skrevs sedan in vid akademin i Lund i februari år 1801. Efter dryga fem år vid universitetet prästvigdes han år 1806. Han fortsatte att studera men utnämndes snart till bataljonspredikant vid ”Konungens eget värvade regemente” i Landskrona. Rege­ mentets chef, Elof Rosenblad (1756–1834), stod också herrnhutarna nära. Kallenberg verkar tidigt ha fått regementschefens förtro­ ende; först när han tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Tygelsjö pastorat i maj år 1817 lämnade han det Rosenbladska hushållet. nnn

Ur Georg Gustafssons bok Tygelsjö och

Klagstorp på 1850-talet, utgiven 1934. BILD: ANNA BRAW

persikor i trädgården Vad var det då för ett arbetsfält Kallenberg kom till? De bägge församlingarna är idag i det när­maste sammanvuxna med Malmö. Under det tidiga 1800-talet räknade man med en mil till stadens tullar. Intill församlingens nordli­ ga gräns gick, precis som idag, vägen mellan Malmö och Trelleborg. Klimat och jordmån lämpade sig väl för spannmålsproduktion. Böndernas välstånd såväl som antalet försam­ lingsbor ökade under det tidiga 1800-talet. De fattigas antal var begränsat. På prostgården kunde man, enligt lantmäta­ ren Georg Gustafssons församlingsbeskrivning från år 1855, hitta ”stora valnöts­träd, spalierade mullbärsträd och persikor, hvilka årligen bära frugt”.  Även böndernas bildningsnivå fann Gustafsson anmärkningsvärd. Bland socken­ borna fanns de som ”hålla tidningar”, och boksamlingar var inte ovanliga. Med läsningen följde kunskap om samtiden och vidgade vyer. nykterhetslöften Kallenberg visade tidigt att han var en kraftfull kyrkoherde. Trots att han först verkar ha varit tillfreds med förhållandena i sina församlingar påbörjade han redan efter ett par år en idog reformverksamhet. Det blev strängare kyr­ kotukt och noggranna förhör i kristendoms­ kunskap, och med sockenmännens samtycke avskaffades många av de folkliga nöjen som tidigare setts som relativt harmlösa. Även nykterheten befrämjades. Om vi får tro den tillgängliga statistiken kom i princip alla i de båda församlingarna att avlägga nykterhetslöfte under 1830-talet. Kallenbergs svärson, Efraim Bager (1824–1890), hävdar att när nykterhetslöfte skulle ingås räknade

n r 5

2021

uppdrag mission

27


reportage

Missions-Tidning att invånarna i pastoratet beslutade att årligen bidra med medel till det nybildade sällskapet. Förutom insamlade medel förekom också gåvor från enskilda. En mindre skara inträdde som ledamöter i sällskapet, år 1836 totalt tolv personer. Att vara ledamot i ett av denna tids många sällskap (med den mer tekniska historievetenskapliga terminologin: en ”association”) var inte det samma som att vara medlem i en av de senare folkrörelsernas föreningar. Ledamotskapet var exklusivt och kostsamt, i allmänhet förbehål­ let män och kvinnor som tillhörde de högre, mer välbeställda, samhällsskikten.

Tygelsjö kyrka år

1855. Teckning av lantmätaren

Georg Gustafsson.

Tygelsjöprosten helt enkelt upp ”alla personer efter husförhörslängden med tillfrågan, om de fritt och otwunget wille åtaga sig dessa för­ bindelser”. I vad mån detta beslut verkligen var fritt och otvunget kan givetvis diskuteras.

exklusivt medlemskap Det är kanske föga förvånande att en man med Kallenbergs herrnhutiska kopplingar tidigt skulle bli engagerad för ”hedningar­ nas omvändelse”. Missionen var trots allt lite av herrnhutismens specialitet. Redan år 1824 skickades insamlade medel från de två församlingarna till ”Brödraunitetens [det vill säga herrnhutarnas] missionsanstalt”. Dessa utbetalningar upprepades vid några tillfällen under det kommande decenniet. Det var dock inte förrän Svenska Missions­ sällskapet bildats under vintern år 1835 som vi kan tala om mer organiserade och regel­ bundna gåvor från församlingarna. Redan i september år 1835 framgår det av Svensk

28

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

fem riksdaler Vad karaktäriserade denna lilla grupp männi­ skor som, vid sidan av prostparet, var beredda att erlägga fem riksdaler årligen för att få ingå som ledamot av Svenska Missionssällskapet? Var det bara personer som tillhörde lokalsam­ hällets mer besuttna skikt? Ekonomiska förhållanden talar tydligt för att så bör ha varit fallet. Årslönen för en dräng var vid denna tid omkring åttio riksdaler, och för en piga mellan tjugo och trettio riksdaler. En årsavgift om fem riksdaler var med andra ord en minst sagt kännbar utgift. Det var till en början uteslutande män (prost­innan givetvis undantagen) som gick in som ledamöter i säll­ skapet. tydlig spridning Kvinnorna ökar i antal först efter att Lunds Missionssällskap gjort sitt intåg år 1846. Den sociala spridningen är tydlig, från de mest väl­ beställda till de obesuttna. Fem av männen kan


reportage Gemensamt engagemang

Kyrkas trosläror, för att sedan utsända dem i hedniska länder”. Förmodligen var inte missionsvännerna i Tygelsjö pastorat helt omedvetna om denna kursändring. Den kan ytterligare ha drivit på deras engagemang. Anförda av sin prost över­ gav de nu Svenska Missionssällskapet till för­ mån för det nybildade lundasällskapet. Sophia Margareta och

Jacob Bernt Kallenberg

knytas till bondeklassen – här återfinns ock­ så de båda kyrkvärdarna. Ut­över dessa finns skolläraren, tre drängar och en hantverkare i sammanställningen av ledamöter, samtliga knutna till prästgård och kyrkobetjäning. Antalet ledamöter i Tygelsjö och Västra Klagstorps församlingar växte sakta men sä­ kert. År 1844 fanns totalt sjutton ledamöter i pastoratet. Under det sena 1830-talet dyker också den första kvinnan ur bondeskiktet upp i förteckningen över sällskapets ledamöter. Änkan Sissa Andersdotter inträdde år 1839 som ledamot. Även sedan hon på nytt ingått äktenskap kom hon att tillhöra missionens verkliga stöttepelare i lokalsamhället.

sända ut egna missionärer I oktober år 1845 bildades alltså ”MissionsSällskapet i Lund”, eller, kort och gott, Lunds Missionssällskap. Sällskapets mål var framför allt att upprätta ett missionsinstitut i Lund under den före detta missionären Peter Fjell­ stedts (1802–1881) ledning. Kritiken mot Svenska Missionssällskapet hade vuxit en tid. Hur kunde ett missionssällskap bara ägna sig åt att samla in pengar utan att sända ut egna missionärer? Nej, det skulle det nu bli ändring på. Lundasällskapet lovade att ”dana unga Swenska män till Missionärer efter wår

folkets angelägenhet Beredvilligheten att träda in som ledamot i Lunds Missionssällskap var också större – ett faktum som förklaras av enkla ekonomiska förhållanden. Det var långt mindre kostsamt att vara ledamot av Lunds Missionssällskap än av Svenska Missionssällskapet. År 1846 fanns tjugosju av sällskapets leda­ möter i Tygelsjö pastorat. Tre år senare hade denna grupp vuxit till fyrtiosex personer. Män­ nen dominerade fortfarande, men i och med Svenska Missionssällskapets sorti på den lokala arenan ökade också antalet kvinnliga ledamö­ ter. Det relativt välbeställda bondeskiktet var i klar majoritet, men också hantverkare var med. Jacob Bernt Kallenberg avled i september år 1849. Missionsintresset i församlingarna svalnade med tiden, och kvar bland sällskapets understödjare blev en mindre grupp bönder med hustrur. Det extraordinära och på många sätt unika missionsintresset förutsatte den dominerande prästmannens närvaro, men berättelsen om Jacob Bernt Kallenbergs verksamhet i dessa två församlingar på Söderslätt visar något av hur missionen kunde bli en folkets angelägenhet under 1800-talets första hälft. n

n r 5

2021

uppdrag mission

29


reportage

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021


reportage

Tabernaklet vid tegelkyrkan

En liten bok blev ett viktigt redskap när pandemin ställde Raus församling inför ett nytt missionsuppdrag.

REPORTAGE ANNA BRAW

Söndagsgudstjänst vid Raus kyrka.

BILD: LENNART HAMARK

n n n Trädgårdsmöblerna och de stora skyl­ tarna står kvar utanför Allhelgonakyrkans församlingshem. Igår var sista dagen med sommarkyrkan, ett slags öppet hus utomhus med kafé, andakt och samtal. Idag regnar det, och för första gången på nio månader har för­ samlingen firat en morgonmässa inne i kyrkan. – Vi har kunnat träffas utomhus hela som­ maren, och hela förra sommaren också, ända in i oktober, berättar Lennart Hamark. Han är en av prästerna i Helsingborg och har en del av sin tjänst förlagd till Raus. – Det har kommit en hel del som vi inte kände sedan tidigare, både barnfamiljer och äldre, säger han. Våra vaktmästare har gjort gården iordning så att den fungerar bra för våra träffar, och flera av barnfamiljerna har suttit på filtar i gräset.

”måste alltid ge hopp” Församlingslivet har tagit sig nya former sedan palmsöndagen förra året när de första kraftiga restriktionerna kom.

– Vi har haft en ganska stor lekmannakår här, flera äldrekörer och andra träffpunkter. Drygt 120 av dem som har varit med på olika sätt är över 70 år, säger Lennart Hamark. Kyr­ kan får aldrig svika, aldrig gå ifrån. Vi måste sitta kvar och hålla handen. Vi måste alltid ge hopp. Men när restriktionerna kom hade vi inte ens allas telefonnummer. Det var då det kom ett erbjudande från bokhandeln Arken i Lund om en liten bok skriven för den situation som hade uppstått. Hopp och tröst hette den, Anna Alebo hade skrivit den, och den var inte tryckt än. – Jag läste de provtexter som fanns och skrev till Arken och Anna Alebo för att be om lov att använda en av dem i en andakt som jag skulle spela in.

öppnade redigeringsprogrammet Lennart Hamark fäller upp datorn och går in på den del av församlingens webbplats där inspe­ lade gudstjänster och andakter finns. Den första av dem är andakten inför den fjärde söndagen i påsktiden. – Jag hade haft filmredigeringsprogrammet i datorn länge men aldrig öppnat det. Nu läste jag in Anna Alebos text, filmade mig själv, la in en bild som jag hade fått med provtexterna och bad en av våra musiker att spela och sjunga ”Säg mig den vägen”. Lennart Hamark beskriver inspelningen och redigeringsarbetet, båda delarna helt nya arbetsmoment för honom, som ödesmättade. – Ingen visste ju vad som väntade. Alla hoppades att sommaren skulle innebära att allt blev som vanligt igen. Andaktsfilmen publicerades, och Lennart Hamark fick god respons. – Sedan talade jag med församlingens diakoni­grupp, och vi bestämde oss för att köpa

n r 5

2021

uppdrag mission

31


reportage Tabernaklet vid tegelkyrkan

in 120 exemplar av boken och skicka ut den till dem som vi hade kontakt med tillsammans med en hälsning från vår församlingsherde, berättar han. Delvis var det ett sätt att bryta vår egen frustration – vi kunde ju inte bjuda in dem, krama dem, eller hålla handen, det var krisens villkor. Och vi bad: måtte den bli till hopp och tröst. När det gick att träffas utomhus visade det sig att många som kom hade läst boken. Några bad att få köpa fler exemplar till vänner, och några hade tänkt på andra som kunde behöva den. Det blev en beställning på 150 exemplar till och många fler kuvert att posta.

32

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

stark inbjudan Anna Alebo, tidigare pilgrimspräst i Lunds stift, stod med sin almanacka den 1 april förra året och såg hur alla bokningar för retreater på Killans bönegård och för föredrag i olika sammanhang försvann. I början av mars hade det varit Killan-dag enligt planerna men med viss tvekan – ska man skaka hand eller inte? Nu var det helt annorlunda. – Allt blev tomt, säger hon. Då hörde Kjell Blomberg av sig. Han ville att jag skulle skriva en liten bok som skulle komma ut snabbt, och han hade titeln klar – Hopp och tröst. Han vet hur jag skriver, att det är berättelser och egna andliga erfarenheter jag bygger på, så det var en stark inbjudan. Det fanns inget motstånd. Jag kände direkt att jag ville. Det skulle bli en liten bok med ganska stor stil, lätt att läsa, lätt att skicka, lätt att ge bort, billig att köpa. – Det var inte en förlagsidé som någon skulle tjäna pengar på, säger Anna Alebo. Jag upp­ fattade det som en djupt känd önskan att få bidra med något.

Anna Alebo

”tillgänglig för många” Anna Alebo började skriva och skickade ett par texter i taget till Kjell Blomberg för att få respons. Han bidrog med tankar och med en text som hon redigerade in bland sina. Två veckor senare fanns det ett manus som kunde sättas och tryckas. Arkitekten och illustratören Catharina Hansson läste och gjorde en svartvit bild till varje text. – Jag skriver krönikor i Ystads Allehanda, och vi tänkte att krönikeformen skulle fungera bra här också, men jag kände att jag hade utrymme att vara mer ”gudelig”, säger Anna Alebo. Krönikan är tillgänglig för många, och jag kunde förankra texterna i de stora kristna traditionerna och i andliga erfarenheter från mitt eget liv: Var kan vi se Gud i den öken som vi har hamnat i? utomhusandakter I Raus församling blev tisdagarnas middags­ bön utomhus en fast punkt för ett 20-tal perso­ ner som tidigare hade varit med i veckomässor och på middagsbön med sopplunch. Lennart Hamark och hans kolleger använde fler texter ur Hopp och tröst vid de samlingarna. – Det blev en ny form för oss, säger han. Vi kunde ju inte fira mässa, men vi läste någon av söndagens texter och växelläste söndagens psaltarpsalm, och andakten mynnade ofta ut


reportage Tabernaklet vid tegelkyrkan BILD: LENNART HAMARK

Direktsänd skär­torsdags­ mässa i S:ta Maria kyrka i Helsingborg. Miranda

Hamark är sändningens bildproducent.

Lis Hamark, Riika Wester-

holm och Lennart Hamark som utgör tre fjärdedelar av diakonigruppen.

Kyrko­musikern Jose-

fin Åkerberg med sitt

dragspel vid en vintrig

musikstund utanför ett av

vårdboendena i församlingen.

i samtal i gruppen. Det var många äldre som kom, men eftersom vi satt utomhus var det också en del yngre som upptäckte att de kunde vara med. Vi började med torsdagsvandringar också, och ibland kom det så många att vi fick göra flera grupper. Vandringarna fick en inledning utomhus eller inomhus med gles placering i en stor lokal. Efteråt var det samtal. För både Lennart Hamark själv och dia­ konerna blev det också tidigt en påtaglig ök­ ning av enskilda samtal, en del av dem helt nya kontakter. – Det händer ju att människor söker upp oss för att de behöver ekonomiskt bistånd, säger han. Det vi alltid gör är att vi erbjuder sam­ talsstöd, och många tackar ja till det. När andakterna på fyra vårdboenden i för­ samlingen hade varit inställda ett tag kom dia­ konigruppen överens med personalen där om sångstunder utomhus istället. – En gång i veckan gick mellan sex och tolv personer, ideella och anställda, till något av boendena med dragspel och gitarr och en batteridriven ljudanläggning, berättar Lennart Hamark. Det brukar vara mellan 30 och 50 som kommer ut eller sitter på balkongerna, både de äldre och personalen. Vi började i april, och sedan insåg vi hur viktigt det var, så vi gjorde inget sommaruppehåll som vi annars brukar. Och vi har fortsatt i år.

leva i sändning Den första morgonmässan inomhus är firad, och en kyrkomusiker som går förbi berättar att hon har träffat en av sina körer för första gången sedan förra våren. Men riktigt som vanligt är församlingslivet inte än, och natur­ ligtvis vet ingen när det kommer att bli så. Den första filmade andakten ledde till nya arbetsuppgifter för Lennart Hamark: först att spela in och redigera tiominutersandakter till pastoratets webbplats, sedan livesändning av alla gudstjänster under våren 2021. Då kunde hans dotter Miranda hjälpa till som timanställd bildproducent. – Påskdagens gudstjänst spelade vi in i för­ väg, och den sändes nationellt, berättar han. Anna Alebo berättar om läsare som har hört av sig, bland annat en grupp kvinnor som följde rådet i bokens inledning och läste en text i taget var för sig hemma för att sedan ses i en park och tala med varandra om den. Lennart Hamark säger: – Hopp och tröst-boken kom att bli viktig för oss. Med hjälp av den kunde vi leva i sänd­ ning. Vi sände den ut, och när människor kom till gudstjänsterna sa de ofta att de hade läst den. Alla de här nya kontakterna kanske inte skulle ha uppstått utan pandemin. Vi har fått vara mindre tegelkyrka och mer tabernakel i stunden. n

n r 5

2021

uppdrag mission

33


recensioner BILD: JOYCE RAVID

Då slocknar skärmen. Rutan blir

BILD: MALIN WIRÉN

svart. All elektronisk kommunika-

tion upphör plötsligt. Planet går ner

för nödlandning och Tessa sätter anteckningsboken i stolsfickan

framför sig. Vi får dessutom ett intressant och

JAKOB WIRÉN ATT GE PLATS FÖR DEN ANDRE? VERBUM

”var inte rädd, gud är med dig”

Kan man bli en bättre kristen av ett

djupt, ärligt och sant samtal med en

också för kristna – detta är bokens

mest kontroversiella del, men också den som bidrar mest till reflektion.

Som avslutning formar Jakob Wirén grunderna för en kristen religions-

muslim eller jude?

teologi med utgångspunkt i för-

den andre? ställer frågan: Hur kan vi

han en nyfikenhet på hur vi kan se

Jakob Wiréns bok Att ge plats för

ge plats för den andre och ändå be-

hålla vår identitet? Det är kanske den

bundstanken. Genom detta väcker

Det är som att han med teologisk

skärpa och god akademisk förank-

Samtidigt låter han oss också smaka

inte rädd, Gud är med dig. Kom, så

på frågan om huruvida det genuina

ring skriver: ”Det är inte farligt, var undersöker vi hur det skulle bli om vi

samtalet, med öppenhet för varand­

tänker annorlunda.”

egna tron och den egna identiteten.

mellan de olika diken och snårig­heter

ras olikheter, kan ge något till den I boken får vi utforska olika

Genom att vägleda läsaren

som finns i mötet med den andre har

aspekter av hur man kan ge plats

Jakob Wirén skrivit en bok som passar

samtidigt vara sig själv. Att ge plats

log och den ovane. Det är på många

för dem som är annorlunda, och

både den som är van vid religionsdia­

Där blir boken med ord, minnen,

intryck kvar. De kliver ut i en värld

fördjupas och förstärkas av det

som tystnat. De försöker ringa

någon av annan tro? Jo, utan

försöker kommunicera. Tystnad. Jim

funnit min kristna tro. Det är inte

ten där vännerna väntar. Men de

ärliga och öppna samtalet med muslimer hade jag troligtvis inte

farligt, var inte rädd, Gud är med dig, och Gud är med den andre också.

n MALIN PIHLGREN NYLANDER

barnen, de söker information, de

och Tessa lyckas ta sig till lägenhe-

möter aldrig varandra.

Don DeLillo är en språkets mäs-

tare. I den korta romanen Tystnaden

ställer han de stora frågorna: Vilka blir vi när bruset dör bort och vi är

på oss själva och andra.

fråga som de allra flesta ställer sig i

mötet med människor av annan tro.

DON DELILLO TYSTNADEN ÖVERSÄTTNING: REBECCA AHLSBERG ALBERT BONNIERS FÖRLAG

när vi inte längre möts

Det är en vanlig söndag katastrofen inträffar. Don DeLillo låter det inte,

som det brukar heta, ske ”i en avläg-

utlämnade till oss själva? När vi inte kan ta emot andras kunskap eller

förmedla egna intryck? Långsamt

krackelerar tillvaron, och sprickorna blir tydliga.

Romanen bygger på dialogen.

Det som sägs. Det som utelämnas.

Så småningom går dialogen sönder, och replikerna går förbi varandra.

”Max lyssnar inte. Han förstår ing-

enting. Han sitter framför tv:n med

sen framtid”. Han skriver året 2022.

händerna knäppta bakom nacken

Jim och Tessa sitter i ett plan på

och armbågarna rakt ut. Och han

för den andre? ger lite av mycket.

sätt en grundbok som jag önskar att

väg hem över Atlanten. Tessa är poet.

stirrar på den svarta skärmen.”

med religionsdialog i Sverige och en

lista och som vi gamla rävar får som

nesbilder från parets resa. Jim följer

Det är en dystopi som hotar runt

Flyghöjd, temperatur, hastighet, tid

katastrofen: när vi inte längre möts.

Vi får en bakgrundsbild av arbetet

påminnelse om de olika sorternas ersättningsteologi som, trots att

de borde har rensats ut för länge

varje prästkandidat har på sin kursgåva för lång och trogen tjänst.

Samtidigt hoppas jag att sam-

talet inte slutar här, utan att boken

sedan, lever och frodas medvetet

är en öppning för nya tankar om

predikningar och tankar om teologi.

kan se ut.

och omedvetet i våra kyrkor, psalmer,

givande bidrag till tanken på om

Muhammed kan vara en profet

Hur är det då – kan den egna tron

34

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

hur en god kristen religionsteologi

Hon antecknar ord och intryck, min-

planets väg på en skärm framför sig. till destination.

I en lägenhet i New York väntar

vännerna Max, Diane och Martin. Och snart ska SuperBowl börja.

DeLillo målar i mörka färger.

hörnet. En skildring av den största

En hyllning till ett ”du”, ett ”jag” och ett ”vi” där vi blir till. Samtalets och

mötets hisnande möjlighet.

n TOMAS ÅBERG


nialt förtryck och mot efterföljande neokoloniala strukturer.

Det är en berättelse om kallelsens

centrifugalkraft, om dess betydelse

för utbildning och sjukvård, humani-

tet och solidaritet, men också om vad

missionen kom att betyda för Kongos

frigörelse och självständighet. MARGARETA ANDERMO MEN DET FINNS SÅDANT HON INTE SKRIVER OM … VULKAN

inifrånperspektiv

Boken är samtidigt en ingående

skildring av den så kallade Kongokrisen, de hänsynslösa utländska

gruvbolagens girighet i Katanga,

Belgien som med sina sekellånga

rottrådar av grymhet inte vill släppa

Det är en intressant, kärleksfull men

taget, det efterföljande våldsamma

reta Andermo anförtror läsaren i sin

parnass av oerfarna ledare och till

också smärtsam berättelse Marga-

självbiografiska bok Men det finns

sådant hon inte skriver om …

Handlingen utspelar sig under

inbördeskriget och dess bisarra

BILD: MAGNUS ARONSON

ekumeniska rörelsen. Till det

JONAS IDESTRÖM IKONISKA KARTOR – ATT GÖRA TEOLOGI I KYRKANS VARDAG

sist Dag Hammarskjölds död. Det

VERBUM

privilegium alltsedan den tid då

en främling på vägen

är ett estetikens till synes tidlösa

senare hör exempelvis förståelsen av en kyrka som i sin vardag deltar i Guds mission i ord och handling. Genom att ta sin utgångspunkt i berättelsen om vandringen till

globaliseringen bestod av slavhan-

Jonas Ideström har skrivit en angelä-

Emmaus och det överraskande

period då hon under flera år som

Amerika, och det handlar ännu om

inbjuds till dialog och samspel med

främlingen längs vägen (Lukas­

sionsförbundets barnhem på Lidingö

vapen och ekonomiska resurser.

liturgier och många socio-diakonala

Jonas Ideström på nödvändigheten pröva och (om-)värdera vedertagna

hennes uppväxt som missionärsbarn i Kongo men också under en svår

tonåring är placerad vid Svenska Misoch tvingas vara åtskild från

deln mellan Afrika, Asien, Europa och

att vara man och försedd med makt, Varje tid väljer sitt eget narrativ,

gen bok om kyrkan i vår tid. Läsaren

bibeltexter, kyrkans traditioner, riter, möten och praktiker. Inte minst

föräldrar och syskon som är kvar i Kongo.

så också beskrivningen av svensk

platsens och rummets betydelse blir

hon ett ständigt överskott av läng-

av ett slags idisslande evighets-

Han värjer sig emot statiska och

av motstridiga känslor, förälskelse

välgörande undantag. Det här är

sig genom sitt eget inre landskap

inifrånperspektiv kombinerat med

till en ung kvinnas självständighet

uppriktig önskan att förstå vad som

Samtidigt låter hon sin egen

är en bok som utan att romantisera

och livsförvandlande mötet med

evangeliets 24:e kapitel) pekar

och behovet av att ständigt (om-)

missionshistoria. Ibland präglas den

viktiga i ett sådant samtal.

sätt att gestalta kristen tro och

debatt. Andermos bok utgör ett

förgivettagna bilder och beskrivning-

ändras och förvandlas i mötet med

en angelägen berättelse med sitt

kontext. Istället står de flerfaldiga

en empiri driven av längtan och en

att läsas parallellt kan de ge viktiga

händer i världen runt omkring. Det

analys. Han öser ur ett rikt empiriskt

historia ingå i en mycket större

skildrar en ung människas sanna

deltagande observationer, intervjuer

lämnande text skriver hon varsamt

svensk internationell mission.

församlingens vardag och erfarenhet

skildring av sina föräldrar och de

strängar stämda till osäkerhet och

uppdrag. Teori och praktik är sam-

brinnande hjärtan och öppnade

manifesterar sig i kärleken mellan

förstås alltid i relation till varandra.

kolonial- och postkolonial tid, deras

sprickor och sänker garden.

metod och till sitt innehåll flera av

deras ställningstagande mot kolo-

n MATS EGFORS

förskjutningar inom den globala

Med ett finstämt språk beskriver

tan efter föräldrarna och en magma och skuld. Successivt förflyttar hon och tar efter hand de första stegen och begynnande vuxenliv.

berättelse. Parallellt med sin självut-

upplevelser under en unik period av

teologi. Resonemangen om att för-

ar av kyrkans kallelse i en nordisk

”den andre” och det som är okänt

perspektiven i centrum. Genom

kunskaps­syn och människosyn och

redskap för en mer sammanhållen

rymme och möjlighet att agera.

material som till stor del består av

och reflekterande samtal från lokal-

och hittills oprövat har bäring på

på individers och gruppers talut-

Ett sådant grundackord utgör en

omistlig del av kyrkans ”görande”

av teologi i varje kristen församling. Både lokalt och globalt.

Bokens konstruktiva ansats

recensioner men målmedvetet fram en varm

andra missionsarbetare som med ögon oförtrutet verkar i en orolig

kärlek till det kongolesiska folket,

Mellan raderna i boken ryms

ensamhet, men också en Gud som

människor och en tro som sluter Läs den!

av att teologiskt reflektera över sitt

manbundna, omformas ständigt och

bjuder läsaren både motstånd och

framtidstro. Den utgör därför en

mycket välkommen samtalspartner i en tid som präglas av ett uppskru-

Boken reflekterar både till sin

vat tonläge, en ökad polarisering

de senaste decenniernas perspektiv­

modeller också i kyrkans vardag.

och många förenklade förklarings-

n JOHANNES ZEILER n r 5

2021

uppdrag mission

35


betraktelse

Mission i pandemins tid guds rike är nära! Det finns ett löfte! Tiden är inne! Det är det gemensamma budskapet från de fem platser runtom i världen där Lunds Missionssällskap har engagerat sig på ett mer långsiktigt sätt. Inför sällskapets årsmöte i vå­ ras använde vi Markusevangeliet 2:1–12 som utgångspunkt för en kontextuell reflektion över mission i pandemins tid.

BILD: JOHN FLOBRANT, UNSPLASH

Från Svenska teologiska institutet i Jerusa­ lem och från Lutheran Theological Seminary i Hongkong berättade både Maria Leppäkari och Simon Chow om förlamning som ett till­ stånd under pandemin. Det är ett tillstånd som möter oss i Markustexten också. Maria tog sig an det genom att låta Jesus tala till oss i det som är så svårt, i alla fall för mig, nämligen ett evighetsperspektiv. Simon tog sig an det genom att visa på den kollegialitet och den vänskapens gåva som har strömmat fram un­ der pandemin. I bibeltexten ges den gåvan av dem som bryter upp taket för att bistå en vän i en långvarig nödsituation. Vi kan i alla fall göra något. Vi kan bryta upp taket, undanröja hinder, lyfta och bära fram till Jesus. Här i Malmö kan vi känna igen både käns­ lan av förlamning och löftet om evighet. Vår mission är att sprida just hoppet om Guds rike,

36

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

att leva i löftet – redan nu och ännu inte – för att vi vill och för att vi innerligen hoppas på Guds rike. Omsorg är en av möjligheterna även här i Malmö. Ja, mitt i den utmaning som bristan­ de tillit till varandra är har vi öppnat oss för varandra. Vi ser varandra mer, bistår varandra mer. Vi vet att det krävs samverkan i god vilja för att vi under pandemin och i nyorientering­ en efter pandemin ska nå vår mission. Ett exempel är ”Prata hjälper”. Ensamhet och psykisk ohälsa har kommit att bli avgö­ rande delar av unga människors liv i Malmö, och ”Prata hjälper” är diakoni för den som befinner sig i existentiell kris. En del av vår mission är att bistå, stötta och bryta känslan av ensamhet genom det sammanhang som Kristi kropp och kyrka är. Biskop Thomas i Anafora och Sarojini Nadar i Kapstaden tog sig an texten genom att sätta struktur i relation till individ och förmedlade rättvisa och kärlek, kontext och text, tid och rum, och inte minst makt. Biskop Thomas talade om att vi alla gemen­ samt, både fattiga och rika, är drabbade av pandemin. Mitt i krisen blir skillnaden mellan de olika erfarenheterna än mer synlig. Vår kal­


betraktelse Mission i pandemins tid

lelse, missionen, är att minska denna skillnad, att integrera kärlek och rättvisa för att en nöd­ vändig transformering ska kunna äga rum. Sarojini talade om tillgänglighet och auk­ toritet. Vem har tillgång till hälsa och helande? Det finns en strukturell ojämlikhet i tillgången till vård och vaccin. Vaccin för alla är ett mis­ sionsimperativ som enligt bibeltexten kräver påverkansarbete. I Malmö präglade bristande tillgång till information på olika språk pandemins första tid och gör det till viss del fortfarande, och prioriteringarna när vaccineringen inleddes var också en viktig fråga. Det andra temat enligt Sarojini är att som Jesus peka på att sjukdom inte är individuell synd utan strukturell orättvisa. Genom bibel­ texten kan vi utmana auktoritära narrativ och stigmatisering av sjukdom. Biskop Thomas uttryckte auktoritetsfrå­ gan såhär: ”Förändring startar genom att vi ser människor som Gud ser människor. Tiden är inne, vi kan genom Kristi ögon se att kär­ lek och rättvisa möts. På det sättet bereder vi vägen för Guds rike. Pandemin hjälper oss att se det stora vi:et. Pandemin medför en kallelse till förändring.”

Ja, det är sannerligen en kallelse till föränd­ ring. I Malmö talar vi om nexus, bryggan över till det nya, en nyorientering. Så vill jag att Malmö tar sig an covidkrisen, och det är vår mission mitt i pandemin: vi fångar ut­satt­ heten, och samtidigt förbereder vi såväl andra som oss själva för förebyggande och stärkande arbete, för lärande och resiliens, för långsik­ tighet. Det betyder också att vi måste arbeta med ett förändrat utsatthetsbegrepp. Vi är kallade till förändring. Vad är kärlek och rättvisa nu? Vad innebär egentligen till­ gänglighet och auktoritet? Detta ska prägla våra liv: att se människor som Gud ser människor. Ett enda bröd, en enda mänsklighet. Med kärlek och rättvisa kan vi ta oss an uppdraget att verka för för­ sonad mångfald.

n

gunilla hallonsten är kyrkoherde i Malmö och ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse. Vid sällskapets årsmöte tidigare i år sändes en gudstjänst där Maria Leppäkari, Simon Chow, biskop Thomas och Sarojini Nadar medverkade i förinspelade inslag, och denna betraktelse är en bearbetad version av betraktelsen i samma gudstjänst.

3737

n rn  5r 5 2 02201 2u1 pup pd prdarga m g im s si isos n ion


reportage

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021


reportage

Migrationens teologi Forskare och praktiker i samarbete

vad händer när migration blir ett normaltillstånd? Det är en av de frågor som ett nytt forskningsprojekt ställer. REPORTAGE MAGDALENA WERNEFELDT

De närmaste tre åren kommer forskarna

Ryszard Bobrowicz och

Katarzyna Bobrowiz och

praktikern Felix Unogwu att samarbeta.

BILD: KRISTINA STRAND LARSSON

■ ■ ■ Det ligger förväntan i luften. Forsknings­ projektet som ska sättas igång är ovanligt. De som står i fokus för forskningen är praktiker som arbetar med och för människor på flykt, och de har varit involverade från första början. Ja, inte bara involverade – projektet bygger på samarbete mellan forskare och praktiker i alla delar. Felix Unogwu, projektledare på utbildnings­ förvaltningen i Malmö stad, är en av de prak­ tiker som kommer medverka. – Det ska bli väldigt intressant, säger han. Allt som beläggs med forskning har stor vikt i dagens samhälle. Jag hoppas att det här pro­ jektet ska innebära att forskare och praktiker börjar tala med varandra. Vi behöver infor­ mera varandra. – Den här är definitivt inte det vanliga sättet att bedriva forskning på, säger Ryszard Bo­bro­wicz. Han forskar i praktisk teologi och har en dok­to­­rand­tjänst vid Centrum för teologi och reli­gions­vetenskap vid Lunds universitet.

– Forskarna har sina konferenser, sin bubbla, och praktikerna har sin, säger han. Ibland kommer forskarna till praktikernas bubbla, men då för att studera dem lite grann utifrån. Den här gången har vi gått in i projektet till­ sammans på ett sätt som erbjuder en titt in i den andres värld. Sedan ett år tillbaka arbetar Ryszard Bo­ browicz också på deltid med programmet En värld av grannar – Interreligiös praktik för fred. Det är till stor del hans förtjänst att ett forskar­ nätverk har vuxit fram parallellt med prakti­ kernätverket inom A World of Neighbours. Han insåg att bredden i det framväxande nätverket skulle kunna vara en stor tillgång för forskarvärlden och att forskningsresultat i sin tur skulle kunna ge praktikerna möjlighet att påverka samhället. – Vi är det största interreligiösa nätverket för praktiker som arbetar med och för männi­skor på flykt i Europa, säger han, och vi kommer från mer än tjugo länder. Mer än så, eftersom det finns kopplingar till människor i andra de­ lar av världen som Nordafrika, Mellanöstern och i Östeuropa.

vad vill praktikerna veta? Ulrich Schmiedel, teolog och lärare vid Edin­ burgh University i Skottland, fick någon gång på försommaren 2020 frågan om att leda A World of Neighbours forskarnätverk. Rys­ zard Bobrowicz, En värld av grannars seniore

n r 5

2021

uppdrag mission

39


Felix Unogwu

Ryszard Bobrowicz

rådgivare Dirk Ficca och han själv pratade igenom tankarna de hade. – Ingen av oss visste riktigt vad det skulle innebära i början, säger han. Det var tydligt att de ville att jag skulle bedriva forskning, men utan att belasta praktikerna. Som forskare och teolog har jag alla möjliga slags frågor som jag skulle vilja söka svar på, men vi vill verkligen att resultaten ska vara till nytta för praktikerna. Därför bestämde vi oss för att vända på det hela och fråga praktikerna vad de skulle vilja veta.

egen erfarenhet av migration och flykt Innan idén om ett forskarnätverk inom A World of Neighbours kom på tal hade Ryszard Bobrowicz och Dirk Ficca skissat på hur man skulle kunna skapa en kärntrupp, en mindre grupp i den stora gruppen av prakti­ ker, och hur den mindre gruppen skulle kunna avsätta en del av sin tid till att vara ”nätverks­ praktiker”. Höstterminen 2020 genomfördes ett pilotprojekt med tio deltagare som möttes ett par gånger per vecka. Praktikerna intervjuades grundligt. Den sista frågan löd: Om du hade ett forsknings­ team till förfogande, vad skulle du be fors­ karna göra? – De kom med många intressanta uppslag, berättar Ulrich Schmiedel, och efter en del bollande fram och tillbaka skapade vi vårt forskningsprojekt: Public Theology in the Post-

40

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

BILD: SINÉAD FIRMAN

Katarzyna Bobrowicz

BILD: KRISTINA STRAND LARSSON

BILD: KRISTINA STRAND LARSSON

BILD: KRISTINA STRAND LARSSON

reportage Migrationens teologi

Ulrich Schmiedel

Migrant Society: The role of Religion in MultiFaith Refugee Relief. Det engelska begreppet Post-Migrant Society hämtas från migrationsforskningen, som de senaste åren har gjort en omsvängning. Post-Migrant ska indikera att migration nu­ mera är ett normaltillstånd, oavsett om detta tolkas som en positiv eller negativ utveckling. En följd av det synsättet är att en strikt uppdelning av människor i flyktingar och mottagare, insiders och outsiders, blir ohåll­ bar, förklarar Ulrich Schmiedel. – A World of Neighbours praktikernätverk il­ lustrerar det väl, säger han. Många av praktiker­ na har själva erfarenhet av migration och flykt.

beskriva och förstå Under tre år, om Herren dröjer och finansie­ ringen löser sig, ska projektet undersöka vilka sociologiska och teologiska förhållanden som bidrar till att en mångfald av religioner kan vara en kraft för sammanhållning snarare än en källa till konflikt. Målet är att arbeta fram en interreligiös offentlig teologi för ett rörligt, pluralistiskt, europeiskt samhälle där flera reli­ gioner samexisterar. – Uppgiften är inte att hitta på något nytt, säger Ulrich Schmiedel. Jag skulle vilja säga att praktikerna redan utövar en multireligiös offentlig teologi. Vår uppgift blir att beskriva det som redan finns därute och att på ett dju­ pare plan förstå och analysera vad de gör. Om


reportage Migrationens teologi

Genom programmet En värld av grannar

– Inter­religiös praktik

för fred arbetar Svenska kyrkan för att främja

fredlig samexistens och

ett humant Europa som

präglas av social och

andlig hållbarhet, ett

samhälle där människor

värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar.

Magdalena Wernefeldt

är kommunikatör för En

värld av grannar. Under

2021 fortsätter En värld

av grannar med sin med-

verkan i varje nummer av Uppdrag Mission.

det sedan stärker dem och inspirerar andra, då har vi lyckats åstadkomma det vi ville. Ulrich Schmiedel gör klart att en multireli­ giös offentlig teologi för ett samhälle där migra­ tion är normaltillstånd inte går ut på att ”lägga alla religioner i en säck, skaka om och hälla ut och säga: här”. Men i en tid när majoriteten av världens flyktingar är muslimer kan kristna inte bara luta sig mot en kristen migrationsetik. – Om vi vill formulera en etik eller en offent­ lig teologi som kan svara mot den samhälls­ utmaning vi har, då måste det interreligiösa perspektivet finnas med. Och varför skulle inte en kristen teolog kunna lära av muslimsk migrationsetik? Att Muhammed tvingades fly från Mecka formade islam. På samma sätt är judendomen präglad av flykt och rörelse, liksom kristen­ domen. – Migration är liksom inristat i religionerna från allra första början, säger han.

Behov av att förändra EN ENKÄT MED FRÅGOR TILL PRAKTIKER SOM

ARBETAR FÖR OCH MED MÄNNISKOR PÅ FLYKT

SKA FÅNGA UPP RISKEN FÖR EMPATITRÖTTHET.

n n n För ett år sedan startade A World of

Neighbours en kursverksamhet för praktiker som

arbetar för och med människor på flykt. Samtidigt inleddes en enkätstudie av deltagarnas psykiska

hälsa. Enkäten besvaras också av personal på Migrationsverket.

– Vi fokuserar på arbetsplatsen, den upplevda

kvaliteten på arbetslivet och balansen mellan

arbetet och hemmet, säger Katarzyna Bobrowicz. Hon är doktor i kognitions­vetenskap och är

också den som genomför studien.

– Vi vill bland annat ta reda på om det finns sam-

band mellan självmedkänsla och empatitrötthet

och mellan självmedkänsla och upplevelsen att ha

ett socialt nätverk som ger stöd, berättar hon.

Deltagarna besvarar enkäten i början och slutet

av kursen. En första analys av materialet visar att de som deltar i A World of Neighbours praktiker-

nätverk i början av kursen skattar hur de upplever

sitt välmående lägre än praktiker utanför nätverket.

trovärdighet – Vi har inte den trygghet som kommer med att göra som man brukar, säger Ryszard Bobrowicz. När du gör något som är relativt nytt innebär det att resultatet är osäkert. Det kommer garanterat att kräva mer kompromis­ sande och kräva mer av oss alla. Det kommer inte att bli ett lätt jobb, men det är vi heller inte ute efter. Därför betyder stödet från Lunds Missions­ sällskap desto mer. – För det första betyder det att forskare från och med nu kan lägga en dag i veckan på det här projektet och få betalt. För det andra: att Lunds Missionssällskap trodde på oss till den grad att de ville ge oss ett relativt högt forsk­ ningsbidrag ger oss trovärdig­het framåt. n

– Jag tror att de som beslutar sig för att ansöka

till A World of Neighbours praktikernätverk känner

att de har behov av att förändra någonting, att de har behov av stöd, säger Katarzyna Bobrowicz.

I slutet av kursen skattar de sin självmedkänsla

lägre än praktiker utanför nätverket.

– Det är överraskande. Om trenden håller i sig

även med ett större antal svarande kanske det

kan förklaras av att de möter andra med liknande utmaningar som de själva. Att medkänslan med

andra ökar och självmedkänslan minskar.

Katarzyna Bobrowicz säger att hon tror att

resultaten av studien kommer att ha betydelse

på flera sätt, dels för praktikerna själva, dels för A

World of Neighbours som kan använda resultaten för att utvärdera och förbättra kursen och dels på

samhällsnivå.

– Det kan leda till att vi bättre uppskattar dem

som arbetar eller gör frivilliginsatser inom det här området. n

n r 5

2021

uppdrag mission

41


stipendierapport

Över alla gränser Vad menar vi när vi talar om internationell och ekumenisk diakoni? Torbjörn Toll, doktorand bosatt i Addis Abeba, berättar om sina erfarenheter.

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021 BILD: CHRISTOF KRACKHARDT, BREAD FOR THE WORLD


stipendierapport Över alla gränser BILD: MAGNUS ARONSON

När Torbjörn Toll kom till

Etiopien 2006 var det som

Svenska kyrkans utsände – han skulle i första hand undervisa i teologi på Mekane Yesus-

kyrkans prästseminarium. När han senare blev doktorand

vid Enskilda högskolan i

Stockholm ansökte han om ett stipendium från Lunds

Missionssällskap, och sedan

dess har sällskapet varit med

och finansierat hans forskning

i flera etapper. Hans projekt

har namnet ”The Refugee

Crisis and the Response of

the Churches”, och det han

undersöker är ACT-alliansens arbete med sydsudanesiska

flyktingar 2014 och kyrko­

baserat bistånd i Etiopien. Han

TEXT TORBJÖRN TOLL

n n n När oroligheterna bröt ut i Juba, Syd­ sudans huvudstad, den 15 december 2013 förberedde sig ACT-alliansens medlemsorga­ nisationer på en humanitär nödsituation. Det politiska våldet spred sig snabbt och ledde till att interna flyktingar i Sydsudan och andra flyktingar lämnade landet för att söka skydd i Uganda, Kenya och Etiopien. Medarbetare på ACT-alliansens kontor i Genève kallade till ett regionalt Skype-möte den 20 december. I det deltog företrädare för alliansens medlemmar i Sydsudan, grannlän­ derna och Europa. Samma dag utfärdades en så kallad ACT alert. Ett sådant dokument innehåller en kort beskrivning av nödsituationen och dess kon­ sekvenser, en förklaring till vad som motiverar humanitära insatser, en kort sammanfattning av som gjorts hittills och information om vilken humanitär verksamhet som redan är planerad. I den finns också uppgifter om det ekonomiska stöd som krävs för att insatsen ska fungera.

har arbetat med det i tre år och räknar med att avsluta det nästa år. Parallellt med doktorandarbetet har han

varit en av Svenska kyrkans

experter på psykosocialt stöd, en resurs som ACT-alliansen

tar i anspråk vid vissa insatser.

rötter och förgreningar Den ekumeniska rörelsen har många rötter och många förgreningar. Några av dem är akademiska och teologiska återupptäckter av Bibeln, kyrkan och den historiska liturgin. Andra kommer från missionsrörelsens evan­ geliska längtan efter att dela tro och kristet liv med dem som aldrig tidigare har hört om Jesus Kristus som världens frälsare. En viktig del är den kristna studentrörelsens möten över kulturella och nationella gränser i en värld där det har funnits mycket oro, många politiska strider och en stor självupptagenhet – detta symboliseras hittills tydligast av två världskrig. Här finns också ortodoxa, katolska och evangeliska kyrkors strävan efter att få åter­

upptäcka och återupprätta kyrkans givna en­ het och gemensamma tro, och här finns kam­ pen för att återupprätta människans värdighet genom att dela med sig av livets nödtorft, ut­ bilda, bedriva sjukvård och dela människors villkor i olika delar av världen. ACT-alliansen (ACT Alliance) bildades 2011 och är en del av de senaste årens utveckling i denna mångfasetterade rörelse.

olika språk, samma gud Kyrkorna har i alla tider att samlats kring guds­ tjänsten. Det har gett upphov till en gemenskap där Kristus definierat identiteten och tillhörig­ heten till kyrkan, samhörigheten. Varken språk, kön eller social klass definierar människan som sådan. Den Kristus som möter människor i ord och sakrament är densamma genom alla tider och över alla kulturella gränser. Genom historien har kyrkan arbetat fram skriftspråk och översatt Bibeln och andra skrif­ ter åt många folk och nationer. Människor ber idag till samma Gud på ett otal språk. Samtidigt har kyrkorna sänt ner djupa rötter varhelst de har slagit rot. Kyrkan i Sverige ser därför inte likadan ut som i Etiopien eller Sudan. Men i den ekumeniska rörelsen är en av grund­tankarna att kulturella skillnader inte är särskiljande om Kristus är densamma. Trots lokala olikheter kan kyrkor verka gemensamt. rättvisa och lag Apostlarna undervisade de människor de kom i kontakt med om Gud, skapelsen, människan som Guds avbild, frälsningen i Kristus och kyrkans liv i Anden. Med utgångspunkt i den undervisningen har skolor, universitet, forsk­ ning och vetenskap vuxit fram och utvecklats.

n r 5

2021

uppdrag mission

43


stipendierapport Över alla gränser

Kyrkans förståelse av Guds lag har inspirerat till tanken att ett samhälle ska byggas både på rättvisa och lag, och till modern vetenskap. Eftersom Gud är skild från sin skapelse kunde naturen ses inte som gudomlig i sig utan som något som går att utforska och förstå. Efter­ som Gud har skapat människan med förnuft och världen efter förnuftiga principer var det möjligt att finna naturlagar utifrån vilka na­ turen fungerar.

stöd till nödlidande Kyrkan har från första början bedrivit diakoni. Paulus ägnade mycket av sin tid och kraft åt att samla in stöd till de nödlidande i Jerusalem. De första sju diakonerna i Apostlagärningarnas sjätte kapitel gick tvärsöver samtida kultu­ rella gränser och bidrog till att hålla samman gudstjänst, gemenskap, undervisning och stöd till de församlingsmedlemmar som själva inte kunde försörja sig. Genom missionsrörelsen spreds också den diakonala rörelsen, och med den skolor och sjukvård som byggdes på skolmedicin, till andra delar av världen. Missionsrörelsen har ofta kritiserats för att vara imperialistisk, men kritikerna sänder också sina barn till skolor och söker sjukvård i stället för att förlita sig på traditionella former av undervisning och behandling. teologi och bistånd Idag talar vi om internationell eller ekumenisk diakoni. Vad menar vi egentligen med detta? Att jag vill ställa frågan beror på mina er­ farenheter av att arbeta för Svenska Kyrkans Mission i Etiopien. Jag och min familj sändes 2006 ut från Gullabo församling i Växjö stift

44

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2021

för att leva och verka i Addis Abeba. Det upp­ draget sträckte sig fram till 2015. Själv arbetade jag mest med teologisk un­ dervisning men också en del med bistånd och humanitärt arbete. Min fru Hanna, som är arbetsterapeut, arbetade framför allt på en av Mekane Yesus-kyrkans skolor. Där fick barn med olika funktionshinder och deras familjer möjlighet att utvecklas och få stöd. Genom mitt arbete lärde jag känna Me­ kane Yesus-kyrkan och till viss del också den ortodoxa kyrkan i landet.

ett inte så lugnt år Inför 2014 hade det lokala ACT Forum i Etio­ pien gett mig förtroendeuppdraget att vara ordförande. Jag bad en tyst bön att det skulle bli ett lugnt år. Det blev det inte. Kraftiga skyfall orsakade lokala översväm­ ningar i norr, Saudiarabien kastade hals över huvud ut flera hundra tusen etiopiska migrant­


stipendierapport Över alla gränser

BILD:TAYLOR WILCOX, UNSPLASH

ACT-alliansen är en kanal för kyrkor och in­

divider att skänka pengar till hjälpinsatser på ungefär samma sätt som Lutherhjälpen i många år gjorde det möjligt att vara med och bidra till människor som har hamnat i utsatta situationer. Men varför är det idag så svårt för kyrkorna att samla in pengar på det sätt som Lutherhjälpen gjorde? Om de pengar som behövs för hjälpinsatser inte kommer in, vad kan ACT och kyrkorna göra då? I min forskning kan jag se att människors frivilliga stöd till hjälpinsatser är betydelsefullt men att humanitär hjälp domineras av statliga organ som Sida. Det är statliga beslut som ligger till grund för om den hjälp som behövs kommer fram eller inte. Hur påverkar detta kyrkans diakoni? Hand­ lar internationell eller ekumenisk diakoni främst om samverkan mellan stater, eller ligger det i det ekumeniska en dimension av kristen tro, kyrka, mission och hjälpverksamhet som inte kan reduceras till statligt stöd? ACT-alliansen bygger på idén att kyrkor arbetar tillsammans, och enheten i den eku­ meniska rörelsen finns i Kristus. Men om allt finansieras av stater, stämmer då ideal och verklighet överens? n BILD: CHRISTOF KRACKHARDT, BREAD FOR THE WORLD

arbetare ur landet, och det nybildade Sydsu­ dan hamnade i ett inbördeskrig. Mekane Yesus-kyrkan, som är stark i om­ rådet mot gränsen, ordnade en hjälpinsats i norr. Den ortodoxa kyrkans biståndsorgani­ sation och Christian Aid gav sig i kast med att stötta de tusentals migrantarbetare som flögs till Addis Abeba av Ethiopian Airlines. Som gemensamt ACT Forum förberedde vi oss för att stötta de flyktingar som beräkna­des ta sig över gränsen till Etiopien från Syd­sudan. Lutherska världsförbundet och den ortodoxa kyrkan, som båda hade arbetat länge med flyk­ tingar, planerade för insatser. Allt koordinerades till att börja med av ACT i Genève, och planer gjordes för humanitära in­ satser i Sydsudan, Uganda, Kenya och Etiopien. På kort tid undersöktes vilka behov som fanns, kontakter med FN:s flyktingorgan UNHCR togs och budget och annat arbetades fram och sammanställdes. Problemet var att efter allt förarbete kom inget ordentligt stöd från ACT. Och när peng­ arna inte kom var det svårt att genomföra de hjälpinsatser som hade planerats. Medlemmar i ACT Forum i Etiopien försök­ te att på olika sätt stötta insatsen – exempelvis genom att anlita en professionell fotograf för att få bilder som kunde väcka uppmärksamhet – men Etiopiens flyktingkris hamnade i skug­ gan av krisen i Syrien som tog medias fokus och människors medvetenhet. Hjälp kom fram på olika sätt, men inte alls som planerat.

varifrån kommer stödet? För mig ledde detta bland annat till en rad forsk­ningsfrågor om ekumenisk diakoni som stödet från Lunds Missionssällskap har gett mig möjlighet att forska i.

n r 5

2021

uppdrag mission

45


BILD: SVENSKA KYRKAN I MALMÖ

stipendiaten Corinna Friedl

samtal i sjukhusmiljön

En interreligiös utbildning med lång tradition INTERVJU ANNA BRAW

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS

HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS

HÖR TILL LUNDS MISSIONS­

SÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER.

och värdera – en människa som

tillhör en annan kultur eller religion

än jag – som då. CPE har funnits i

FÖR FORTBILDNING DU HAR

ORGANISERAT PÅ SJUKHUSET I MALMÖ?

I snart 10 år har jag varit Svenska

kyrkans sjukhuspräst på Malmö

universitetssjukhus, en mångreligiös och mångkulturell miljö. Jag

har saknat en uttryckligt interreli­ giös inriktning i arbetet, och en

interreligiös själavårdskompetens

Det mesta som jag har lärt mig om

set, två diakoner, en diakoniassistent

incy-utbildning, som jag gick i New

mötena och samtalen i den lilla grup-

den CPE-kurs, en interfaith chapla-

York. Den finns i många länder, men

är både att förmedla kunskap och

pilotkurs för Sverige.

att ge praktiska verktyg så att de

som arbetar med existentiella och

själavårdande samtal på sjukhusen på bästa sätt kan tjäna utsatta

människor, inte minst dem som har en annan tro eller kultur.

VAD ÄR DET FÖR BEHOV DU HAR LAGT MÄRKE TILL I DITT ARBETE

SOM SJUKHUSPRÄST?

bestå av två volontärer från Röda Kor-

interreligiösa möten kommer från

ungefär hundra år och ges enligt

en internationell standard. Syftet

CORINNA FRIEDL, VAD ÄR DET

kursen här i Malmö blev ett slags

NI FICK MEDEL FRÅN LUNDS

och en präst. Kärnan i utbildningen är

pen. Vi gjorde gemensamma utvär-

deringar av äkta själavårdssituationer

som deltagarna hade med sig i form

av anonymiserade referat. I samtalen blir de olika religionernas perspektiv

MISSIONSSÄLLSKAP OCH KUNDE

tydliga, och vi hade också praktiska

VILKA VAR NI SOM LEDDE DEN?

ar. Avslutningen var den 18 juni, och

Delic och Mai Le som är buddhist.

internationella organisationer deltog i

GENOMFÖRA KURSEN VÅREN 2021 –

Det var jag, vår sjukhusimam Alen

HUR GJORDE NI?

Utbildningen ges alltid till en liten

övningar och teoretiska föreläsningöver 40 personer från nationella och

den digitala festen.

VAD HÄNDER NU?

grupp på sex–tio deltagare åt

Vi har en ny kurs på gång! Det är mer

len komma in på deras djupaste

Vi sågs två dagar i veckan i tio veckor.

själv, och liksom många andra som har

lontärer och vi i Sjukhuskyrkan. Jag

tjäna våra medmänniskor oavsett

från kuratorer, Röda Korset-volon-

pas att vi ska kunna erbjuda den till

kurs i CPE, Clinical Pastoral Education,

måste vi ha kunskap och vana både

hos dem som möter patienter och

anhöriga. Vi som gör det är bland andra kuratorer, Röda Korsets vo-

gick själv för ungefär 25 år sedan en

i USA. Sällan har jag senare i mitt

liv fått en så djupgående inblick i

46

en annan människas sätt att tänka

u p p d r a g m i s s i o n n r  5

2021

När vi samtalar med människor som

är utsatta och sjuka kan samta-

existentiella tankar. För att kunna

vilken bakgrund de och vi själva har

av interreligiösa och interkulturella

möten och av interreligiös själavård.

gången, och det gjorde vi här också.

Vi hade fått intresseanmälningar

tärer, imamer, diakoner, präster och

några som arbetar med existentiella

samtal på sjukhuset och som är

buddhister. Till slut kom gruppen att

än 25 år sedan jag gick utbildningen

gått den har jag glöden kvar. Jag hop­

fler här i Sverige. Varken jag eller Mai

har än så länge certifikatet för att hålla utbildningar, och det är något som vi också vill arbeta för att få. n


LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

• 2021 • årgång 175 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175

Prenumerera till en grupp!

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

Mission som vetenskap

När församlingsgrupper försiktigt gör en nystart eller väntar lite till –

MAN HADE TÄNKT SIG 4 KRÖNIKAN ALLT ÄR INTE ALLTID SOM 18 INDIEN ”GUDS FOLK MÅSTE SYNAS” 30 GUATEMALA FARLIG FÖRÄNDRING

SÄLLSKAPS STIPENDIER

Lunds Missionssällskap delar varje

håll kontakten med alla genom att beställa en prenumeration på Uppdrag Mission mi

s s i onssä

d

lun

år ut resestipendier till i första

ll

aps tidsk

ri t

f

samtala om dem i vid en träff i församlingshemmet eller utomhus, i en chattgrupp, i ett telefonmöte, i en telefonkedja eller i ett webbmöte.

s

175 år

sk

till medlemmarna! Välj reportage och andra texter för gemensam läsning och

hand ungdomar under utbildning

Hoppets tecken

ift en tidskr

4 KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE åGETT g 1 74 g å nUPP” 2020 • r 5 • TRO n rMIN p • PÅ SYDSUDAN ”DETnÄR SÅ PÅ KRISTUS” 20 s k aSER l lJAG ssio ssä l u n d s m i ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16 f r å n BRASILIEN

och grupper vars resa är en del av

ett ömsesidigt utbytesprogram

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare tema­

mellan kyrkor och ekumeniska

nummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom

Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se!

organisationer. Sällskapet ger också

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2021 • årgång 175

stipendier till vissa projekt, till

Som prenumerationsstart får alla ett par tidigare nummer, så ni har mycket

material att sätta igång med!

studier och till tryckning av skrifter.

oss alla Gud,var med I4 EN ANNAN PANDEM 16 VÄNNER” 22 KRÖNIKAN SAMLAS DEM FÖR VÅRA DÄR TVÅ FÅR KARIN: ”VI KALLAR HONGKONG GRANNAR SYSTER EN VÄRLD AV

Ansökan ska vara väl förberedd,

ingå i en långsiktig informations-

mi

s s i onssä

aps

d

lun

eller utbildningsverksamhet och

ll

sk

s

tidsk

ri

175 år

t

f

innehålla en realistisk budget för

Att hålla kontakten KRÖNIKAN CHARLOTTE FRYCKLUND OM IGENKÄNNING 4 BROBY/ASTIGARRAGA FEM KILOMETER HALSDUK 8 ESBJÖRN HAGBERG VI KAN BETYDA NÅGOT FÖR VARANDRA 10

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

och bidrag till projekt, studier och

utgivning med inriktning på utbild-

genomförandet.

Ansökan görs via Lunds

I Malmö stöder sällskapet projekt

Missions­sällskaps ansökningsportal,

med inriktning på dialog och ökad

www.lundsmissionssallskap.se/

Lunds Missionssällskap

ning, integration och fredsarbete,

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

äldsta missionssällskap. Missions­

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en

världsvid gemenskap. LMS har ett

nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds

stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

gärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

de gåvor som har testamenterats

Sydostasien.

året delas rese- och projektbidrag

The Desmond Tutu Chair vid

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.

Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

I Kapstaden finansierar sällskapet

University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

teologiska institutet och dess

I Egypten stöder sällskapet

Fyll i ansökningsformuläret

VILL DU BLI MEDLEM?

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

– ett svarsmeddelande bekräftar

Som medlem i Lunds Missions­

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

att ansökan har kommit fram.

år). Du blir också kallad till årsmötet

Svar kan förväntas inom en

där ordförande och styrelse väljs.

månad efter att ansökningstiden

Medlemsavgiften är 50 kronor

gått ut för respektive period.

per år, alternativt en engångs­

summa på 500 kronor för livslångt

DOKUMENTATION

medlemskap.

När resan eller projektet har

lundsmissionssallskap.se!

stipendia­terna kunna dokumentera

Skriv till styrelsen@

avslutats ska stipendiaten/

sina er­farenheter i text och bild, rapporter som kan komma att

med Université Catholique i Lyon

kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

ummer an t u äs

10 december

te

ning på möten över kultur- och resebidrag för volontärinsatser

samt 15 oktober–15 november.

religionsteologi.

utbildningssatsningar på Anafora

religionsgränser. Sällskapet ger

är öppen 15 januari–15 februari,

arbete med religionsdialog och

människor som vill göra tjänst i

den globala kyrkan med en beto-

traditioner, framför allt judendom,

n

grundades 1845 och är Sveriges

publiceras i Uppdrag Mission

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

rapport@lundsmissionssallskap.se!

n r 5 5

2021

uppdrag mission

47


Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

UNDER SAMMA HIMMEL Coronapandemin tvingar miljoner människor till ett liv i extrem fattigdom och hunger.

Vi lever alla under samma himmel. Vi har samma rättigheter men verkligheten ser olika ut.

SWISHA TILL

48

900 1223

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

svenskakyrkan.se/act

2021

Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt.

Foto: Jesper Wahlström / IKON

POSTTIDNING B


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.