Inledning

»Tror du på Gud?« Frågan är okonstlad och 10-åringen som ställt den förväntar sig ett svar. Sammanhanget är tydligt – eleven har tillsammans med klasskompisar och lärare bytt klassrum mot kyrkorum. De har egentligen kommit för att lära sig mer om medeltiden, men även denna fråga behöver ställas. Vid ett annat tillfälle rör vi oss från dopfunt till altare, och under förflyttningen hinner en 15-åring fram för att fråga: »Är du kristen?« Det är en annan fråga än den föregående. Svaret blir på ett sätt otillfredsställande kort: »Ja, det är jag.« Men motfrågan är desto viktigare: »Och du, tror du på något?« Eleven hinner tänka efter och svarar: »Ja, fast jag tror inte att jag kallar mig kristen, men jag tror på något som kanske kan vara Gud.« 19-åringen som går sin sista termin före studenten är med vid ett tredje tillfälle. Då kommer frågan: »Vad är egentligen syftet med kyrkan?«

Vi kallar den här boken Allmänna vägar och privata utflykter. Med den titeln vill vi säga något om hur ett kyrkobesök kan upplevas. Att besöka ett kyrkorum kan liknas vid att vara på allmän väg samtidigt som man är på privat utflykt. Allmän i betydelsen att kyrkorummet är tillgängligt och öppet för alla. Den apostoliska trosbekännelsen gör klart att »vi tror på en helig, allmännelig kyrka«, vilket tar oss bortom ett specifikt kyrkorum och infogar oss i den världsvida kyrkan. Kyrkan är allas, den ägs inte av ett enda folk eller en viss grupp. Kyrkan är vi allesammans – vi som lever nu, de som levt före oss och de som kommer efter.

Att åka på en allmän väg kräver inte att man frågar någon om lov, och ingen kan heller förvänta sig att ha ensamrätt om utrymmet. På allmänna vägar har många rört sig tidigare, somliga kommer att resa på vägen efter mig och andra rör sig tillsammans med mig nu.

Vi som rör oss på vägen kommer från olika håll och har olika mål för resan. Därför är det också en privat utflykt. De erfarenheter jag har av tidigare kyrkorum, vad jag tror eller inte tror om Gud och sådant jag läst om eller sådant jag sett på film kommer att påverka min upplevelse. Att vistas i ett kyrkorum är något som kan vara högst privat – jag kan förnimma saker som jag inte vill dela med någon annan och som jag kanske inte ens har ord för. Kanske sitter minnet av en begravning kvar eller upplevelsen av en stämningsfull luciakonsert. Kanske är det en plats jag vill besöka igen, kanske inte.

Elever kan genom läroböcker, genomgångar och självstudier lära sig mycket om en religion. Denna kunskap är nödvändig för att få en grundläggande förståelse kring en religions traditioner, världsbild, etiska ställningstaganden och riter. Vilka urkunder är viktiga för religionen? Finns det heliga platser? Vilka högtider firas och varför? Vad har religionen för människosyn? Ingår det en tro på ett liv efter döden? Alla dessa frågor kan man söka och få mycket kunskap om utan att besöka ett kultrum. Men om man vill närma sig en religion och förstå något mer av dess funktion och vad en religiös identitet betyder för individ och grupp är det viktigt att som en del i undervisningen också besöka religionens kultrum – i vår kontext kyrkorummet. Genom att se och känna på föremål, genom att förnimma dofter och uppleva ljud och stämning får man en annan kunskap än den man kan läsa sig till i läroboken.

Föreställ dig en tågresa genom Sverige, från norr till söder. Du skulle resa genom en del små samhällen och större städer, men den största delen av resan går genom vidsträckta fält och djupa skogar. Hur har människor levt här? Vad har de gjort? Vad har de trott? Hur kan vi förstå dem? Kanske genom att gå in i en av alla tusentals kyrkor, enkel eller storslagen, gammal eller ny, som finns i både tätbebyggda städer och ensligt belägna på en höjd. »Människan är en meningssökande varelse. Över hela vårt land står kyrkobyggnaderna som monument över vår vilja att förstå och ge språk åt existensens stora frågor. Till de rummen söker vi oss av olika skäl«.1 Monumenten är ett kulturarv, en levande skattkammare för den som vill förundras över allt det som tidigare generationer har skapat i form av trosuttryck, konst, idévärldar och samhälle. Vi som lever nu kan med ökad kunskap tolka och förvalta kulturarvet så att det också är något som kommer framtida generationer till del.

Man skiljer på materiellt och immateriellt kulturarv. Det materiella kulturarvet kan utgöras av byggnader, föremål och fornlämningar. Det immateriella kulturarvet är det som tidigare generationer har lämnat vidare i form av berättelser, värderingar, traditioner och riter.

Det kyrkliga kulturarvet är både materiellt och immateriellt. Det är inte ovanligt att kyrkan är byggd på en vacker och omsorgsfullt vald plats. Oavsett hur gammal en kyrka är har den ofta utsmyckning som är både genomtänkt och påkostad. Kyrkorna har ofta ett omfattande arkivmaterial, och genom detta kan vi få värdefull kunskap och förståelse om hur samhället i stort har utvecklats. Vi kan också få en inblick i den lokala bygden och hur människors livsvillkor har tagit sig uttryck.

1 Dahlén 2014, s 13.

Kunskapen om kyrkans tradition, liv och funktion blir alltmer bristfällig. Elever som själva positionerar sig religiöst ger ibland uttryck för att de inte känner igen sin religion så som den beskrivs i undervisningens sekulära perspektiv. Kanske är det också därför vi vill ha mer tid på oss att besvara elevens fråga: »Är du kristen?« För vad ligger det i frågan egentligen? Vilken »kristen« är det vi får frågan om vi är? I takt med att kunskapen om kristen tro blir mindre, förloras en förförståelse och en tolkningsnyckel av det kulturarv som kyrkan bär på. Risken är då att »vara kristen« är något som förknippas med en uppsättning trossatser och moraliska pekpinnar snarare än ett språk för existentiella erfarenheter.

Här har kyrkan en möjlighet att bidra med fördjupning i skolans undervisning på ett sätt som svarar väl mot skolans kursplan. Att som komplement till skolans undervisning erbjuda en fördjupad kunskap om kyrkans berättelser, tradition och funktion bidrar till en ökad förståelse för elevens egen historia, samtid och kultur. Denna förståelse är nödvändig för att kunna navigera i ett mångkulturellt samhälle och i en globaliserad värld.

Även om vår egen kontext är Svenska kyrkan vill vi understryka att ett relevant och kvalitetssäkrat skolarbete kan byggas och utvecklas i alla församlingar. Grundförutsättningen för att skolan ska välja att byta klassrum mot kyrkorum är att man kan känna förtroende för den kompletterande och fördjupande undervisning som vi erbjuder. Vi som kyrka måste kunna visa att vi är väl medvetna om skolans läroplan och gällande kursplaner då detta avgör hur och vad vi kan undervisa om.

Förutsättningarna för att bygga upp och utveckla ett skolarbete i sin församling kan variera och handlar om prioriteringar, resurser, kontakter och förtroende. För att inte skolarbetet ska bli något som står och faller med vare sig enskilda kyrkoarbetare eller enskilda lärare, är det viktigt att involvera medarbetare och att dokumentera det arbete man gör. Det är också viktigt att gräva där man står i stället för att förledas att tro att gräset är grönare på andra sidan. Ibland kan det vara lätt att tänka att »Om vi bara hade haft en medeltidskyrka skulle det vara lättare« eller »Om jag inte vore så ensam skulle jag kunna …«. Alla kyrkor har ett besöksvärde för skolan, just eftersom de är historiska och samtida kultrum där religiöst liv tar sig uttryck.

Om vi vill skapa och bibehålla en miljö där både undervisning och lärande om kristen tro och tradition kan ske, krävs ett målmedvetet, kreativt och långsiktigt pedagogiskt arbete. För att underlätta lärandet för människor med olika behov, förutsättningar och erfarenheter behöver vi dessutom använda olika pedagogiska metoder och arbetsformer.

I vårt arbete i Uppsala domkyrkoförsamling möter vi varje år tusentals elever från förskoleklass till gymnasiet. Merparten av dessa elever möter vi i kyrkorummet, och det är också med utgångspunkt från att använda kyrkorummet som undervisningslokal som vi skrivit denna bok. När det gäller att fördjupa förståelsen av den kristna tron och dess uttryck i historia och nutid är kyrkorummet oslagbart.

För att vi som kyrka ska kunna vara en relevant och intressant aktör för skolan måste vi veta vad vi gör, hur vi gör det och varför. Vår förhoppning är att den här boken ska bidra med ett engagemang för utmaningen och möjligheten som det är för kyrkan att jobba med lärande och undervisning. Det är ett grundläggande uppdrag och en av kyrkans stora utmaningar.

Vi hoppas att du som läsare ska känna lust att fördjupa dig i din kyrkas kunskapssyn, människosyn och pedagogisk grundsyn. Att du ska känna dig förankrad i den historiska mylla du står i vad gäller relationen mellan kyrka och skola då och nu. Och att du blir inspirerad av vårt arbete så att vi tillsammans kan vara med och skapa framtidens möten mellan kyrka och skola.

Charlotta Ingerholt och Tina Pederson

12

DEL 1