Allmänna vägar och privata utflykter

Inledning »Tror du på Gud?« Frågan är okonstlad och 10-åringen som ställt den förväntar sig ett svar. Sammanhanget är tydligt – eleven har tillsammans med klasskompisar och lärare bytt klassrum mot kyrkorum.

De har egentligen kommit för att lära sig mer om medeltiden, men även denna fråga behöver ställas.

Vid ett annat tillfälle rör vi oss från dopfunt till altare, och under förflyttningen hinner en 15-åring fram för att fråga: »Är du kristen?« Det är en annan fråga än den föregående. Svaret blir på ett sätt otillfredsställande kort: »Ja, det är jag.« Men motfrågan är desto viktigare: »Och du, tror du på något?« Eleven hinner tänka efter och svarar: »Ja, fast jag tror inte att jag kallar mig kristen, men jag tror på något som kanske kan vara Gud.« 19-åringen som går sin sista termin före studenten är med vid ett tredje tillfälle.

Då kommer frågan: »Vad är egentligen syftet med kyrkan?« Vi kallar den här boken Allmänna vägar och privata utflykter. Med den titeln vill vi säga något om hur ett kyrkobesök kan upplevas. Att besöka ett kyrkorum kan liknas vid att vara på allmän väg samtidigt som man är på privat utflykt. Allmän i betydelsen att kyrkorummet är tillgängligt och öppet för alla.

Den apostoliska trosbekännelsen gör klart att »vi tror på en helig, allmännelig kyrka«, vilket tar oss bortom ett specifikt kyrkorum och infogar oss i den världsvida kyrkan. Kyrkan är allas, den ägs inte av ett enda folk eller en viss grupp. Kyrkan är vi allesammans – vi som lever nu, de som levt före oss och de som kommer efter.

Att åka på en allmän väg kräver inte att man frågar någon om lov, och ingen kan heller förvänta sig att ha ensamrätt om utrymmet. På allmänna vägar har många rört sig tidigare, somliga kommer att resa på vägen efter mig och andra rör sig tillsammans med mig nu.

Vi som rör oss på vägen kommer från olika håll och har olika mål för resan. Därför är det också en privat utflykt. De erfarenheter jag har av tidigare kyrkorum, vad jag tror eller inte tror om Gud och sådant jag läst om eller sådant jag sett på film kommer att påverka min upplevelse. Att vistas i ett kyrkorum är något som kan vara högst privat – jag kan förnimma saker som jag inte vill dela med någon annan och som jag kanske inte ens har ord för. Kanske sitter minnet av en begravning kvar eller upplevelsen av en stämningsfull luciakonsert. Kanske är det en plats jag vill besöka igen, kanske inte.

8