Allmänna vägar och privata utflykter

ALLMÄNNA VÄGAR OCH PRIVATA UTFLYKTER När kyrka och skola möts i kyrkorummet Charlotta Ingerholt & Tina Pederson ARGUMENT

© 2021 Charlotta Ingerholt och Tina Pederson och Argument Förlag Omslag: Pierre Eriksson Foto: Christer Brosché (s 50, 68 och 126), Henrik Wiberg (s 125) Isak Ingerholt (s 135) samt shutterstock.com.

Utgiven med bidrag från Linauers fond. isbn: 978-91-7315-611-0 | Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

ALLMÄNNA VÄGAR OCH PRIVATA UTFLYKTER När kyrka och skola möts i kyrkorummet

Charlotta Ingerholt & Tina Pederson

ARGUMENT

Innehåll Förord.....................................................................................................................................................6 Inledning................................................................................................................................................8

DEL 1 Vad är kunskap?................................................................................................................................. 15 Om kunskapssyn, kunskapsteorier och olika sorters kunskap Vad är en människa?......................................................................................................................... 21 Om människosyn förr och nu Vart är vi på väg och hur når vi dit?................................................................................................ 27 Om de didaktiska frågorna och pedagogisk grundsyn Pedagogiska modeller.......................................................................................................................33 Om hur människosyn och kunskapssyn påverkar pedagogiken

DEL 2 Den svenska skolans kyrkliga historia ..........................................................................................39 Om att titta tillbaka för att förstå varför det ser ut som det gör Religionen och skolan.......................................................................................................................45 Om hur religionsundervisningen gått från kristendom till livsfrågor Vad står det i skolans lagar och regler?......................................................................................... 51 Om skollag, läroplan och kursplan Att besöka en plats som kallas helig..............................................................................................55 Om studiebesök som pedagogisk metod

DEL 3 Arbetsmodell för att utveckla skolprogram.................................................................................63 Utmaningar och möjligheter Att skapa en visning......................................................................................................................... 69 Praktiska tips Nu tändas tusen juleljus................................................................................................................... 75 Samling vid krubban. För årskurs 1–3.

Varför är påsken gul?......................................................................................................................... 81 Påsktraditioner, den judiska påsken och den kristna påsken. För årskurs 4–6.

Helgon och allhelgonatid.................................................................................................................93 Om helgonens betydelse och nutida allhelgonatraditioner. För årskurs 4–6.

Med ljus och lykta............................................................................................................................ 101 Om traditioner och livets rytm i vardag och fest. För årskurs 4–6 och 7–9.

Vad finns i en kyrka?........................................................................................................................ 113 En kyrkopedagogisk visning i kyrkorummet. För årskurs 1–3.

Räkna med kyrkan........................................................................................................................... 121 Om matematikens geometri och mått i kyrkan. För årskurs 1–3.

Högt i tak och låga trösklar............................................................................................................ 127 Om symboler i kyrkorummet och vad de berättar om tron. För gymnasiet.

Kyrka mellan himmel och jord...................................................................................................... 137 En visning om medeltiden. För årskurs 4–6.

Det kristna trädet.............................................................................................................................149 Kristendomens utveckling i världen och kyrkans historia i Sverige. För årskurs 7–9.

Från mörker till ljus.........................................................................................................................159 Om upplysningstidens idéer och tankevärldar. För årskurs 7–9 och gymnasiet.

Efterord...............................................................................................................................................171 Tack..................................................................................................................................................... 174 Referenslitteratur............................................................................................................................ 175

Förord »Vem är störst i himmelriket?« När lärjungarna riktade den frågan till Jesus kallade han till sig ett barn och ställde det bredvid sig. Med den handlingen och de ord som tolkar betydelsen av det han gjorde besvarade Jesus frågan. »Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.« Att ta emot ett barn i Jesu namn är att möta Gud. (Matt 18:1–5, Mark 9:33–37, Luk 9:46–48.)

I den fromma fantasin och legendbildningen har barnet som Jesus ställde bredvid sig fått ett namn och en historia. Det sägs att det var Ignatius av Antiokia (död år 107) som Jesus kallade till sig vid det aktuella undervisningstillfället. Då var Ignatius ännu inte medveten om vem Jesus var och vad han kom att betyda för oss. Senare i livet blev han biskop i Antiokia och en av den tidiga kyrkans mest betydelsefulla andliga ledare.

Ignatius är författare till den äldsta bevarade kristna brevsamlingen, undantaget de brev som finns i Nya testamentet, och enligt traditionen var han den förste av de kristna som fick lida martyrdöden på Colosseum i Rom. Framför allt har Ignatius blivit ihågkommen för sin undervisning om hur kyrkan bör ledas. Även om den fromma fantasin och legendbildningen saknar förankring i verkligheten är det spännande att leka med tanken. Kanske snappade Ignatius upp ett och annat den där gången när Jesus lät honom kliva fram inför lärjungarna?

Alldeles oavsett om det var Ignatius eller någon annan som fick bistå Jesus vid det aktuella undervisningstillfället är det högst rimligt att anta att det barnet fick ett angeläget minne för livet. Det är inte varje dag som ett barn får chansen att befinna sig i Guds närhet och lyftas fram som ett föredöme på ett så pedagogiskt genomtänkt sätt! Barnet kanske aldrig blev bekännande kristen, andlig ledare eller martyr. Händelsen kan ändå ha satt sina goda spår i barnets utveckling. Jesus vet vad han gör – både då och nu.

När skolelever kommer på studiebesök till kyrkan får vi ta emot dem i Jesu namn. Det betyder att vi får möjlighet att välkomna och bemöta dem som Jesus skulle ha gjort, med den respekt och det intresse som han skulle visat de barn som vi får träffa. Precis som Jesus får vi ge barnen ett angeläget minne i form av ett pedagogiskt genomtänkt undervisningstillfälle. Uppgiften är minst sagt spännande – särskilt om vi betänker att vi möter Gud när vi tar emot ett barn i Jesu namn. När Gud är i farten vet vi aldrig 6

riktigt vad som kommer att hända – och detsamma kan sägas om barn. Därför är det klokt att vara beredd på det mesta.

Charlotta Ingerholt och Tina Pederson hjälper oss att bli väl förberedda. De öser generöst ur sin gedigna erfarenhet av pedagogiskt genomtänkta undervisningstillfällen för skolklasser i kyrkorum. De konkreta tips och idéer som de frikostigt delar med sig av är en ovärderlig inspirationskälla för alla som vill etablera eller vidareutveckla ett smakrikt, väldoftande och angeläget samarbete mellan skola och kyrka. De teoretiska perspektiv som de utvecklar är en värdefull fördjupning av tankegångar som återfinns i biskopsbrevet om lärande och undervisning. Genom att Ingerholt och Pederson tydligt relaterar genomförandet av studiebesök i kyrkorum till svensk lagstiftning och skolans läroplan bidrar de till en ökad förståelse för vad ett respektfullt bemötande i det här sammanhanget kan innebära. Därigenom hjälper de oss att frimodigt slå upp portarna till våra gudstjänstrum och hälsa eleverna välkomna i Jesu namn, i hans anda. För oss som undervisas av Jesus är det betydelsefullt att han säger: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.« (Luk 18:16.) Att ge ett angeläget minne för livet, i hans närhet, är något av det allra viktigaste som vi kan göra. + Karin Johannesson, Uppsala stift

7

Inledning »Tror du på Gud?« Frågan är okonstlad och 10-åringen som ställt den förväntar sig ett svar. Sammanhanget är tydligt – eleven har tillsammans med klasskompisar och lärare bytt klassrum mot kyrkorum.

De har egentligen kommit för att lära sig mer om medeltiden, men även denna fråga behöver ställas.

Vid ett annat tillfälle rör vi oss från dopfunt till altare, och under förflyttningen hinner en 15-åring fram för att fråga: »Är du kristen?« Det är en annan fråga än den föregående. Svaret blir på ett sätt otillfredsställande kort: »Ja, det är jag.« Men motfrågan är desto viktigare: »Och du, tror du på något?« Eleven hinner tänka efter och svarar: »Ja, fast jag tror inte att jag kallar mig kristen, men jag tror på något som kanske kan vara Gud.« 19-åringen som går sin sista termin före studenten är med vid ett tredje tillfälle.

Då kommer frågan: »Vad är egentligen syftet med kyrkan?« Vi kallar den här boken Allmänna vägar och privata utflykter. Med den titeln vill vi säga något om hur ett kyrkobesök kan upplevas. Att besöka ett kyrkorum kan liknas vid att vara på allmän väg samtidigt som man är på privat utflykt. Allmän i betydelsen att kyrkorummet är tillgängligt och öppet för alla.

Den apostoliska trosbekännelsen gör klart att »vi tror på en helig, allmännelig kyrka«, vilket tar oss bortom ett specifikt kyrkorum och infogar oss i den världsvida kyrkan. Kyrkan är allas, den ägs inte av ett enda folk eller en viss grupp. Kyrkan är vi allesammans – vi som lever nu, de som levt före oss och de som kommer efter.

Att åka på en allmän väg kräver inte att man frågar någon om lov, och ingen kan heller förvänta sig att ha ensamrätt om utrymmet. På allmänna vägar har många rört sig tidigare, somliga kommer att resa på vägen efter mig och andra rör sig tillsammans med mig nu.

Vi som rör oss på vägen kommer från olika håll och har olika mål för resan. Därför är det också en privat utflykt. De erfarenheter jag har av tidigare kyrkorum, vad jag tror eller inte tror om Gud och sådant jag läst om eller sådant jag sett på film kommer att påverka min upplevelse. Att vistas i ett kyrkorum är något som kan vara högst privat – jag kan förnimma saker som jag inte vill dela med någon annan och som jag kanske inte ens har ord för. Kanske sitter minnet av en begravning kvar eller upplevelsen av en stämningsfull luciakonsert. Kanske är det en plats jag vill besöka igen, kanske inte.

8

Elever kan genom läroböcker, genomgångar och självstudier lära sig mycket om en religion. Denna kunskap är nödvändig för att få en grundläggande förståelse kring en religions traditioner, världsbild, etiska ställningstaganden och riter. Vilka urkunder är viktiga för religionen? Finns det heliga platser? Vilka högtider firas och varför? Vad har religionen för människosyn? Ingår det en tro på ett liv efter döden?

Alla dessa frågor kan man söka och få mycket kunskap om utan att besöka ett kultrum. Men om man vill närma sig en religion och förstå något mer av dess funktion och vad en religiös identitet betyder för individ och grupp är det viktigt att som en del i undervisningen också besöka religionens kultrum – i vår kontext kyrkorummet. Genom att se och känna på föremål, genom att förnimma dofter och uppleva ljud och stämning får man en annan kunskap än den man kan läsa sig till i läroboken.

Föreställ dig en tågresa genom Sverige, från norr till söder. Du skulle resa genom en del små samhällen och större städer, men den största delen av resan går genom vidsträckta fält och djupa skogar. Hur har människor levt här? Vad har de gjort? Vad har de trott? Hur kan vi förstå dem? Kanske genom att gå in i en av alla tusentals kyrkor, enkel eller storslagen, gammal eller ny, som finns i både tätbebyggda städer och ensligt belägna på en höjd. »Människan är en meningssökande varelse. Över hela vårt land står kyrkobyggnaderna som monument över vår vilja att förstå och ge språk åt existensens stora frågor. Till de rummen söker vi oss av olika skäl«.1 Monumenten är ett kulturarv, en levande skattkammare för den som vill förundras över allt det som tidigare generationer har skapat i form av trosuttryck, konst, idévärldar och samhälle. Vi som lever nu kan med ökad kunskap tolka och förvalta kulturarvet så att det också är något som kommer framtida generationer till del.

Man skiljer på materiellt och immateriellt kulturarv. Det materiella kulturarvet kan utgöras av byggnader, föremål och fornlämningar. Det immateriella kulturarvet är det som tidigare generationer har lämnat vidare i form av berättelser, värderingar, traditioner och riter.

Det kyrkliga kulturarvet är både materiellt och immateriellt. Det är inte ovanligt att kyrkan är byggd på en vacker och omsorgsfullt vald plats. Oavsett hur gammal en kyrka är har den ofta utsmyckning som är både genomtänkt och påkostad. Kyrkorna har ofta ett omfattande arkivmaterial, och genom detta kan vi få värdefull kunskap och förståelse om hur samhället i stort har utvecklats. Vi kan också få en inblick i den lokala bygden och hur människors livsvillkor har tagit sig uttryck.

1

Dahlén 2014, s 13.

9

Kunskapen om kyrkans tradition, liv och funktion blir alltmer bristfällig. Elever som själva positionerar sig religiöst ger ibland uttryck för att de inte känner igen sin religion så som den beskrivs i undervisningens sekulära perspektiv. Kanske är det också därför vi vill ha mer tid på oss att besvara elevens fråga: »Är du kristen?« För vad ligger det i frågan egentligen? Vilken »kristen« är det vi får frågan om vi är? I takt med att kunskapen om kristen tro blir mindre, förloras en förförståelse och en tolkningsnyckel av det kulturarv som kyrkan bär på. Risken är då att »vara kristen« är något som förknippas med en uppsättning trossatser och moraliska pekpinnar snarare än ett språk för existentiella erfarenheter.

Här har kyrkan en möjlighet att bidra med fördjupning i skolans undervisning på ett sätt som svarar väl mot skolans kursplan. Att som komplement till skolans undervisning erbjuda en fördjupad kunskap om kyrkans berättelser, tradition och funktion bidrar till en ökad förståelse för elevens egen historia, samtid och kultur. Denna förståelse är nödvändig för att kunna navigera i ett mångkulturellt samhälle och i en globaliserad värld. Även om vår egen kontext är Svenska kyrkan vill vi understryka att ett relevant och kvalitetssäkrat skolarbete kan byggas och utvecklas i alla församlingar. Grundförutsättningen för att skolan ska välja att byta klassrum mot kyrkorum är att man kan känna förtroende för den kompletterande och fördjupande undervisning som vi erbjuder. Vi som kyrka måste kunna visa att vi är väl medvetna om skolans läroplan och gällande kursplaner då detta avgör hur och vad vi kan undervisa om.

Förutsättningarna för att bygga upp och utveckla ett skolarbete i sin församling kan variera och handlar om prioriteringar, resurser, kontakter och förtroende. För att inte skolarbetet ska bli något som står och faller med vare sig enskilda kyrkoarbetare eller enskilda lärare, är det viktigt att involvera medarbetare och att dokumentera det arbete man gör. Det är också viktigt att gräva där man står i stället för att förledas att tro att gräset är grönare på andra sidan. Ibland kan det vara lätt att tänka att »Om vi bara hade haft en medeltidskyrka skulle det vara lättare« eller »Om jag inte vore så ensam skulle jag kunna …«. Alla kyrkor har ett besöksvärde för skolan, just eftersom de är historiska och samtida kultrum där religiöst liv tar sig uttryck.

Om vi vill skapa och bibehålla en miljö där både undervisning och lärande om kristen tro och tradition kan ske, krävs ett målmedvetet, kreativt och långsiktigt pedagogiskt arbete. För att underlätta lärandet för människor med olika behov, förutsättningar och erfarenheter behöver vi dessutom använda olika pedagogiska metoder och arbetsformer.

10

I vårt arbete i Uppsala domkyrkoförsamling möter vi varje år tusentals elever från förskoleklass till gymnasiet. Merparten av dessa elever möter vi i kyrkorummet, och det är också med utgångspunkt från att använda kyrkorummet som undervisningslokal som vi skrivit denna bok. När det gäller att fördjupa förståelsen av den kristna tron och dess uttryck i historia och nutid är kyrkorummet oslagbart.

För att vi som kyrka ska kunna vara en relevant och intressant aktör för skolan måste vi veta vad vi gör, hur vi gör det och varför. Vår förhoppning är att den här boken ska bidra med ett engagemang för utmaningen och möjligheten som det är för kyrkan att jobba med lärande och undervisning. Det är ett grundläggande uppdrag och en av kyrkans stora utmaningar.

Vi hoppas att du som läsare ska känna lust att fördjupa dig i din kyrkas kunskapssyn, människosyn och pedagogisk grundsyn. Att du ska känna dig förankrad i den historiska mylla du står i vad gäller relationen mellan kyrka och skola då och nu. Och att du blir inspirerad av vårt arbete så att vi tillsammans kan vara med och skapa framtidens möten mellan kyrka och skola.

Charlotta Ingerholt och Tina Pederson

11

12

DEL 1

13

14

Vad är kunskap?

Om kunskapssyn, kunskapsteorier och olika sorters kunskap Mitt i Edens lustgård står kunskapens träd på gott och ont och människan förmanas att inte äta frukten.

Varför då? Vad är det fruktens sötma ger som Gud vill att de ska avstå från? Kanske en ny insikt i vad det är att leva på den här jorden och vara människa? Den insikten är på gott och på ont, eftersom den hädanefter kommer att ställa henne inför val som gång på gång utmanar både individer och grupper. Även om berättelsen ger för handen att Gud inte vill att människan ska äta av frukten, kan vi i dag tolka det som händer som något alldeles nödvändigt. I synnerhet om vi har en bild av att människan är skapad med ett kreativt intellekt, ett känsloliv och en fysisk kropp som samverkar på ett sätt som gör henne till just människa.

Det verkar som om människan i Edens lustgård kunde ett och annat redan innan hon åt av frukten.

Gud låter människan namnge alla levande djur. Hon får i uppgift att vårda jorden och det innebär säkert både trädgårdsarbete och jordbruksslit. Det kräver stor kunskap att odla och förvalta, det vet den som någon gång har prövat. Med största sannolikhet använder hon det marken ger för att laga mat, och det är inte svårt att tänka sig att hon måste ha experimenterat med grödor och örter då somligt smakat gott och annat varit lätt att avstå från. Hon verkar också kunna föra logiska resonemang, reflektera över konsekvenser och dra slutsatser. Ormen utmanar och provocerar, människan ifrågasätter och svarar. Och som den fria varelse hon är fattar hon ett övervägt och eget beslut att gå emot det regelverk som Gud satt upp för livet i paradiset. Men efter att hon smakat av frukten från det träd som Gud planerat mitt i trädgården får hon en ny kunskap på gott och ont. Tiden går inte att vrida tillbaka. Människans nya kunskap går inte längre att bortse från. Den medför ansvar.

Anders Hedman, präst och pedagog, skriver i sin bok Undervisa i kristen tro: »Om vi tolkar berättelsen om Eden som en berättelse om mänskligt liv, från barnsligt beroende till mognad och självständighet, kan budskapet vara att ju mer kunskap vi erövrar, desto viktigare blir det att kunna urskilja ont och gott.«2 Att människan är en läraktig varelse står sannolikt klart för alla som arbetar med undervisning och lärande inom det pedagogiska fältet. Visst finns det andra levande varelser som lär sin avkomma det som 2

Hedman 2015, s. 78.

15

är nödvändigt för att överleva men inte i klassrum, genom förberedda lektioner eller genom långsiktiga och välformulerade läroplaner. Människan är också utrustad med ett språk som gör det möjligt att nyansera, förklara och berätta på ett sätt som verkar avgörande för vår förmåga att föra kunskap vidare.

För att ge en fördjupad och vidgad syn på kunskap använder Anders Hedman orden känna, kunna och veta.3 I vårt vardagsspråk vävs dessa ord oftast ihop. På frågan »Kan du byta däck på bilen?« kanske en person svarar: »Ja, jag vet hur man gör«. I det svaret förstår vi att kunskap både handlar om att veta, det vill säga jag har tillskansat mig den faktakunskap jag behöver för att kunna byta däck, och ett mått av handling, det vill säga jag vet hur man gör. Teoretisk och praktisk kunskap är nära förknippade med varandra.

Allt sedan antiken har människor funderat över vad kunskap är, hur man får kunskap, hur man tar till vara tidigare kunskaper och hur man utvecklar nya. Detta har resulterat i att historien varit präglad av olika kunskapssyner och det har fått stora konsekvenser för hur man planerat och genomfört undervisning. Kunskap kan uppfattas som något kvantitativt som är både statiskt och mätbart eller som något kvalitativt som är både dynamiskt och föränderligt. I praktiken interagerar olika kunskapsformer med varandra och det kan ha sitt värde att betrakta kunskap både som något statiskt och något föränderligt, allt beroende på vad undervisningen handlar om.

Den kommitté som arbetade med att ta fram en ny läroplan i början av 1990-talet argumenterade för en förändrad kunskapssyn som de menade behövde en tyngdpunktsförskjutning. Kommitténs kritik mot tidigare läroplaner var att kunskap i stort sett ansågs vara synonymt med »fakta«, men att det finns andra aspekter av kunskap som är lika viktiga. I Läroplan 94 understryks att kunskap också handlar om att förstå samband, att kunna lösa problem och att uppmuntras till analys och reflektion. En kunskapsform är också att kunna se saker ur olika perspektiv, att kunna formulera egna ståndpunkter och förstå hur värderingar präglar ens syn på livet och världen. Läroplanskommittén sammanfattade detta i fyra kunskapsformer som sedan kommit att användas och beskrivas som »Kunskapens fyra F«, dvs fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.4 (I Lgr 11 lever detta arv kvar, exempelvis i denna formulering under rubriken Skolans uppdrag: »Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra.« 3 4

Ibid., s. 78 Skolverket.https://www.skolverket.se/inledning. s.19. Hämtad januari 2021.

16

Fakta. När vi pratar om kunskap som fakta menar vi saklig information, sådant vi kan läsa oss till eller höra berättas om. Fakta är objektiva i den meningen att de är verifierbara. Fakta som kunskap blir ibland föråldrad och förnyas samt förändras genom nya forskningsrön. Den som förmedlar faktakunskap har mer svaret än frågan i fokus, och undervisningen behöver inte påverkas av deltagarnas egna erfarenheter eller behov i någon större utsträckning. Faktakunskap om Europa kan vara att Europa är en världsdel som består av ett visst antal länder, var det ligger geografiskt i förhållande till andra världsdelar och hur många språk som talas i Europa.

Förståelse. Synonymer till ordet förståelse är till exempel insikt och genklang. Om någon frågar om jag har förstått det som sagts är det oftast en fråga om jag har begripit och kunnat bedöma relevansen i den faktakunskap som givits. Kan jag förklara det jag nyss lärt mig för någon annan? Det brukar vara ett tecken på att kunskapen, de fakta jag fått, har bundits samman med en förståelse. Förståelse har också med tolkning och problematisering att göra. Hur har Europa förändrats genom historien? Vilka konflikter har funnits och varför?

Fakta och förståelse är teoretiska kunskapsformer som går in i varandra. Det är svårt att sätta upp några absoluta gränser mellan dem, och ett sätt att förstå deras förhållande till varandra är att säga att förståelse är en fördjupning av fakta. Människor är olika och har olika behov i sina lärandeprocesser. För att underlätta för fakta att bli förståelse behöver vi använda olika pedagogiska metoder och arbetsformer.

Färdighet. Den tredje kunskapsformen kallas för färdighet. Det har med förmåga att göra. Det är en praktisk kunskapsform, till skillnad från fakta och förståelse. Färdigheter resulterar i praktiska handlingar.

Men precis som förståelsen förutsätter att det finns fakta som jag kan förstå bygger färdigheterna på att jag har processat både fakta och förståelse. När jag bestämmer mig för att ta tåget ut i Europa har jag en kartbild klar för mig, och jag kan därför strukturera min resa utifrån vad jag vill se och vad jag vill uppleva.

Förtrogenhet. Kunskapsformen förtrogenhet skulle också kunna kallas tyst kunskap. Den kunskap som beskrivs som förtrogenhet är en form av bakgrundskunskap, sådant som vi vet och känner till genom erfarenheter som vi gjort i tidigare liknande situationer. Det kan handla om undervisning vi fått eller sådant vi lärt oss genom yrkeslivet eller genom livserfarenhet. Vi kan känna oss trygga i olika situationer eftersom vi vet vad som förväntas av oss och att vi av erfarenhet vet att vi kan hantera problem.

Nästa gång jag reser ut i Europa har jag kanske med mig några oskrivna regler som gör att jag lättare kan anpassa mig till en stads kollektivtrafik. Ibland kan man inte förklara den kunskap man är väl förtrogen med, man bara vet att det är på ett visst sätt. Därför kan den också kallas för »tyst kunskap«.

17

Kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet överlappar varandra, och det är inte alltid som den ena kunskapsformen per automatik leder vidare till den andra i en given ordning. När du möter en skolklass i ett kyrkorum vet du sannolikt inte särskilt mycket om de bakgrundskunskaper som de enskilda individerna har. Varje individs tidigare erfarenheter och kunskaper kommer att påverka det lärande som sker under tiden du möter dem. Fakta är en teoretisk kunskapsform och handlar till exempel om att kunna benämna olika saker. Kanske kan eleverna efter besöket i kyrkorummet benämna altaret, dopfunten och predikstolen? Förståelsen som handlar om att kunna greppa sammanhang och veta hur olika fakta förhåller sig till varandra gör kanske att eleverna kan förstå vad dessa föremål används till. Hur kommer det sig att de finns i kyrkorummet och varför behövs de?

När det gäller kunskapsformerna färdighet och förtrogenhet är det inte säkert att du som pedagog kan eller ska omfatta detta under den korta tid klassen är hos dig. Det är dessutom stor skillnad på att möta en skolklass eller exempelvis en konfirmandgrupp. Alla som ansvarar för en konfirmandgrupp önskar nog att de fakta och den förståelse man lär och erfar av kristen tro ska leda till färdigheter som gör att konfirmanderna känner sig bekväma med att fira gudstjänst. På sikt finns förhoppningen om att de känner sådan förtrogenhet med sammanhanget att de inte känner någon oro eller tvekan för att delta.

När en skolklass kommer till kyrkorummet på besök är inte syftet att de ska känna förtrogenhet med gudstjänsten. Däremot kanske förhoppningen är att mötet med ett kyrkorum och med dig som en företrädare för kristen tro ska ge en ökad förståelse av vad tro och levd religion är. Detta kan i sin tur skapa en förtrogenhet som handlar om att eleven betraktar och förstår att religion kan vara något självklart i en människas liv och identitet. Lärande är livslångt och det du presenterar för eleverna i form av fakta och förståelse kan lägga grund för både färdigheter och förtrogenhet längre fram.

Samtala om • Vad är kunskap?

• Vem har kunskap?

• Hur får man kunskap?

• Vilken kunskap är värdefull och vem avgör det?

• Vilka kunskaper och erfarenheter bidrar till tro?

18

Människan lär sig en mängd färdigheter genom livet. En del är fysiska (som att spela tennis), andra är intellektuella (som att förstå matematiska samband) och ytterligare andra är emotionella (som att veta hur man kan trösta någon som är ledsen). För den som arbetar med lärande på olika sätt är det viktigt att förstå att lärandet är komplext och att de många teorier som finns om lärande kompletterar varandra. Med utgångspunkt i kognitiva processer och beteenden analyseras lärande och ger upphov till exempelvis sociokulturella, pragmatiska eller behavioristiska modeller.

Teorier skulle till viss del kunna liknas vid kartor. Varje teori har som syfte att beskriva verkligheten, men på ett förenklat sätt. Den som ritar kartan väljer ut det som är viktigt för användandet. Det är skillnad mellan en karta över ett tunnelbanesystem och en orienteringskarta. Orienteraren behöver känne­ dom om stenar, höjder och stigar. Den som använder tunnelbana behöver kunna orientera sig mellan olika stationer och behöver därför veta namn på stationerna och i vilken ordning de kommer. Varken orienteraren eller tunnelbaneresenären är betjänt av för mycket information, det skulle bara göra kartan svårläst. På samma sätt finns det ingen teori som beskriver hela verkligheten. Om undervisningens huvudsakliga syfte och mål är att göra tillvaron mer begriplig gör vi den nog rättvisa om vi låter olika teorier komplettera varandra.

Någon har sagt: »Jag bildar mig en uppfattning och sedan fattar jag ingenting.« Översätter vi det till teorier om lärande kan vi förstå det som att den komplexa bilden kräver många olika teorier för att bli begriplig. Låser vi oss vid en teori riskerar vi att bortse från något viktigt i en annan.

Teorierna eller perspektiven på lärande skulle också kunna liknas vid verktygslådor. Varje verktygslåda har en viss uppsättning verktyg som utgörs av teorins/perspektivets centrala begrepp. Den som ägnar sig åt undervisning och lärande kommer att ställas inför olika utmaningar i olika undervisningssituationer och behöver därför en gedigen verktygslåda för att kunna förstå, reflektera och göra pedagogiska avvägningar. Föreställ dig att du har en vaktmästartjänst i ett stort pastorat med många fastigheter, verksamheter och anställda. Du kommer att få åtgärda en hel del olika problem som uppstår, och om du bara tar med din verktygslåda för trädgårdsskötsel när du ska åtgärda ett problem i ett våtrum kommer du att få svårt att lösa det. Du behöver flera olika verktygslådor med dig så att du kan lösa problem som uppstår på plats. Detsamma gäller när du ska planera och genomföra ett studiebesök i ett kyrkorum.

19

36

DEL 2

37

54

Att besöka en plats som kallas helig Om studiebesök som pedagogisk metod Det är kallt och ruggigt ute. December väntar runt hörnet och det regnar på ett sätt som nästan inte märks, samtidigt som elevernas blöta jackor vittnar om att den fuktiga novemberluften gjort sitt. Vapenhuset fylls av sorl från 25 stycken 16-åringar, och för varje eftersläntrare slår den tunga dörren igen hårt.

Klassen har förberett sig inför besöket. Läraren har sammanställt elevernas frågor som kommer i ett mail till oss i förväg och som helst ska besvaras innan studiebesöket i kyrkan är över. »Varför är du kristen?«, »Vad tror du händer när man dör?«, »Vad tycker kristna om andra religioner?«, »Tror du på skapelseberättelsen i Bibeln?« Listan på funderingar är lång och skulle räcka för dagslånga samtal.

Men innan samtalet om deras frågor tar vid ska vi uppleva kyrkan. Det blir en pendelrörelse mellan historia och nutid. Samlade runt den medeltida dopfunten pratar vi om dopets när, var, hur och varför. En äldre man tränger sig artigt fram mellan eleverna, doppar sina fingrar i vattnet, korstecknar sig och böjer knä. Ögonblicket är över lika snabbt som det kom, några fnissar och byter blickar, medan andra känner igen symbolhandlingen. En pojke undrar: »Kan man jämföra det där med att man tvättar sig innan man går in i en moské?« Ja, kanske. Det är många som vill förbereda sig på olika sätt när de kommer till en plats som upplevs helig. Den religion de läst om i klassrummet blir plötsligt levande och känslan av att det medeltida rummet kan förväxlas med ett museum är för stunden borta.

När vi kommer till predikstolen och frågan: »Vet ni vad det här heter?« hänger i luften säger en elev: »Jag minns inte riktigt, men när jag var liten tyckte jag det som ut som en balkong, typ en prästbalkong«. Skratt såklart, förlösande att klassen tillåts skratta i ett rum där det lätt känns som om tystnaden har företräde.

Den här klassen är en av de ca 200 skolklasser som besöker Uppsala domkyrka varje år. Eleven som identifierade predikstolen som en prästbalkong är en av ca 4 000 andra. Det är en stor grupp skolelever som sannolikt får gå från kyrkan med en större förståelse av rummet än de hade när de kom. I bästa fall har också deras förståelse av vad det är att tro gett en nyfikenhet på olika människors olika sätt att förhålla sig till livet. Lena Roos som forskat kring betydelsen av studiebesök i undervisningen skriver: »[…] studiebesök tenderar att ge mersmak; de brukar leda till att elever vill besöka fler platser och ofta ser till att få göra det, till exempel ute på en resa. Som lärare kan man alltså därigenom bidra till att eleverna även i framtiden kommer att se mer av världen. Det som från början kanske upplevdes så främmande 55

att det främst var skrämmande övergår därmed till att snarare bli spännande, och därmed är ju något stort vunnet.«16 Att läsa om rullstensåsar, mossa och jordlager är en sak – att gå ut i naturen med en lärare som på plats visar och berättar är något helt annat. Inte så sällan innebär också en skogsförlagd biologilektion att eleverna själva får undersöka och ta reda på saker och undervisningen blir på så sätt konkretiserad.

Hur många enskilda lektioner från din skoltid kommer du ihåg? Gissningsvis ganska få, och det kan ju kännas lite nedslående för den som lagt ner mycket tid på att planera och genomföra undervisningen.

Vardagarna i klassrummet tenderar i minnets bibliotek att flyta ihop till en massa, och det kan vara svårt att skilja den ena lektionen från den andra. Men så finns det där som stack ut, det som bröt av och gjorde att lektionen blev något annorlunda. Kanske var det besöket på rullstensåsen eller när Majas pappa kom och berättade om hur det var att jobba som sjuksköterska? Kanske var det intervjun med farmor när uppgiften handlade om att ta reda på hur det svenska samhället förändrats under en livstid? Kanske var det studiebesöket i den närliggande kyrkan, där du i och för sig hade varit på flera skolavslutningar men där du egentligen först nu fick träffa någon som berättade om tron och rummet? Tänk om du som läser den här boken kommer att vara del i ett av de där minnena som sticker ut för en elev! Sett ur det perspektivet blir arbetet med att bygga upp bra studiebesök kanske något av det viktigaste du kan göra.

Vem är religiös?

En svensk kvinna i 40-årsåldern som var på en internationell läkarkonferens berättade att hon vid ett tillfälle satt och åt med en man från Indien. Mannen frågade: »Vad är du?« Hon uppfattade det som att han frågade varifrån hon kom så hon svarade: »Jag är från Sverige, jag är svensk«. Mannen tittade lite förvånat på henne och upprepade frågan: »Nej, jag menar vad är du?« Lite generad över att ha missuppfattat att han ville veta något om hennes profession svarade hon: »Jag är ortoped«. Mannen tittade på henne igen, nu med ett leende då det var uppenbart att frågan inte hade något riktigt fäste hos hans svenska kollega. »Nej, jag menar vad är du, alltså vad tror du på? Jag är hindu, vad är du?« För 70% av världens befolkning är frågan om religiös tillhörighet inte alls konstig. Religion är något som beskriver ens kulturella tillhörighet eller en trosgemenskap och tradition som man identifierar sig med. Att förstå vad religion är och hur religiositet påverkar enskilda individer och grupper är med andra ord ett viktigt sätt att göra världen mer begriplig.

16

Roos 2016, s. 215.

56

Forskning har visat att elever som inte beskriver sig själva som religiösa ofta pratar om religion som något som handlar om »de andra«. Religion betraktas inte som något som har med deras eget liv att göra.

Religionen kan också upplevas som något exotiskt och ovanligt, samtidigt som en troende människa ibland beskrivs som oupplyst och vetenskapsfrånvänd. Elever som i sin tur själva positionerar sig som religiösa och som möter sin egen tradition såsom den beskrivs i läroböckerna eller hos klasskompisar har ofta svårt att identifiera sig med den bild som beskrivs. Religionen upplevs ofta beskrivas som något ganska fyrkantigt, det finns en tonvikt på beskrivning av dogmer, historia och begrepp, vilket gör att den levda religionen, den som är en del av vardagslivet, oftast lyser med sin frånvaro. Det kan handla om frågor som hur religionen påverkar ens identitet och upplevelsen av gemenskap i det religiösa sammanhanget.

Studiebesök Att göra ett studiebesök kan vara ett sätt att utmana elevers föreställningar och erfarenheter om vad levd religion är. Studiebesöket under en religionslektion kan ha olika syften och därmed göras på olika sätt.

Någon lärare tycker att det är viktigt att studera byggnader, kulturmiljöer eller kanske museiföremål för att förstå något om religionens historiska utveckling. För en annan lärare blir studiebesöket viktigt för att det ger en möjlighet att träffa en troende människa vilket i sin tur kan öppna för ett samtal om livsfrågor. För en tredje kan studiebesökets syfte vara att minska fördomar och rädsla mellan olika grupper i klassen genom att eleverna får möta en person som visar på likheter i religioner och traditioner snarare än motsatser. Oavsett syftet med besöket är det viktigt att det inte blir hängande i luften, det är en del av ett större sammanhang och behöver därför kompletteras med andra studier. Thérèse H. Britton har identifierat tre perspektiv som är viktiga och som underlättar förståelsen av vad levd religion innebär.

Dessa är nödvändiga för lärare att tänka på när undervisningen planeras men också bra att känna till när man utvecklar skolarbetet i en församling: • Individperspektivet. Eleverna får möta en människa i vars liv religionen är en viktig del. Det kan med fördel göras genom ett studiebesök, men om det är svårt att genomföra kan eleverna också möta en troende människa genom ett reportage i till exempel en film. Att möta en troende individ kan bidra till att elever kan identifiera sig och göra att eleverna utmanas i sina föreställningar och fördomar om vad det innebär för en viss individ att leva som troende.

• Självreflektion. Det är viktigt att eleverna får fundera över sina egna utgångspunkter och hur det påverkar deras föreställningar om hur till exempel en kristen människa är. Var har bilderna kom57

mit ifrån? Är föreställningarna positiva, negativa eller neutrala och varför? En vanlig uppfattning om religion i ett svenskt klassrum är att den som är troende har blivit tvingad till det av sina föräldrar eller att man till exempel går på gudstjänst varje söndag. Var kommer de bilderna ifrån?

• Förståelse av mångfald. Eleverna behöver arbeta med den mångfald av representationer som finns inom en viss religion eller livsåskådning. Om studiebesöket har varit i en protestantisk kyrka behöver eleverna få fundera över och jämföra olika kristna inriktningar för att vidga begreppet »kristen«.17 Vilka fördelar har ett studiebesök i en kyrka?

Det finns många fördelar med ett studiebesök i en kyrka: • Variation. Ett studiebesök bryter av i den vanliga rutinen. Att byta plats och få höra en ny människa berätta om något underlättar ofta för lärandet.

• Aktivitet. Ett studiebesök innebär ofta att eleverna får använda fler sinnen än i klassrummet, vilket aktiverar flera olika minnessystem.

• Konkretisering. Studiebesöket gör att eleverna får se och uppleva det som de läst om i sina böcker.

Religionen blir »på riktigt« och det som kanske var obegripligt i text blir begripligt när man ser det.

• Förståelse. Studiebesöket kan bidra till att eleverna får en större förståelse av vad religionen kan betyda. Kanske kan det också skapa en förståelse av att det som beskrivs i läroböcker bara är en liten del av helheten och att helheten aldrig till fullo kan förstås.

Vilka utmaningar finns med ett studiebesök i en kyrka?

Det finns också en del utmaningar vid studiebesök. Som kyrklig medarbetare i rollen som den som eleverna möter behöver du vara medveten om vad som kan bli komplicerat för dem i mötet med dig. Det här är några saker som kan vara bra att tänka på inför besöket: • Vem representerar du? Kanske är du det enda mötet eleverna får med en person som representerar »en kristen«. Även om du är medveten om kristenhetens brokiga familj kanske inte eleverna är det, beroende på vilka förkunskaper de har. Du behöver fundera igenom i förväg hur personlig du vill/ska vara om eleverna ställer frågor. Det är bra att förklara vilken kyrka du tillhör och att din egen till17

» Studiebesök bidrar till elevers förståelse av levd religion« av Åsa Larsson, www.skolporten.se, publicerad 12 juni 2019.

58

hörighet till viss del påverkar din tro, även om det finns många saker som kristna över hela världen tänker liknande kring. Många lärare är angelägna om att eleverna ska få möta en företrädare som inte provocerar eller bidrar till att förstärka fördomar. Det är en fullt begriplig önskan i en tid då levd religion inte alltid ses som något positivt. Samtidigt är det viktigt att inte ge eleverna en alltför tillrättalagd bild som helt döljer de meningsskiljaktigheter som finns mellan olika traditioner. Det möte som eleverna gjort med dig blir inte trovärdigt om de sen inte känner igen det du berättat om i verkligheten. Elever tenderar att uppfatta den representant de möter som »den sanna versionen« av den religion som personen står för. Det är lätt att tänka att eftersom personen delar med sig av ett inifrånperspektiv blir den en expert på att beskriva religionen för andra.18 • Var försiktig med att göra en elev till din parhäst. Även om ett studiebesök kan innebära något positivt när det gäller religiös bekräftelse för enskilda elever, bör du vara försiktig med att be elever berätta något om sin egen tro. Elever som har en egen tro upplever sig ofta utsatta och blir betraktade som lite dumma av sina klasskompisar. Det kan ju vara så att du känner en elev som finns i församlingens verksamhet, men kom ihåg att när eleven kommer på studiebesök är det skolkontexten som är överskuggande. Det är inte säkert att eleven inför sina klasskompisar vill kännas vid att hen har ett kyrkligt engagemang.

• Har du och läraren samma mål med studiebesöket? Med största sannolikhet har läraren som kommer med sin klass till kyrkan ett pedagogiskt mål med besöket. Det syftar kanske till att fördjupa elevernas kunskap och förståelse av kristen tro eller också kan det finnas mål som helt enkelt handlar om att gruppen behöver få uppleva något ovanligt och spännande tillsammans. Att besöka ett heligt rum kan behöva motiveras för både vårdnadshavare och elever, och därför måste du som står som arrangör vara tydlig med vad läraren kan förvänta sig att studiebesöket innehåller. Ju tydligare du kan koppla dina aktiviteter till läroplanens centrala innehåll och kursplan, desto bättre. Det skapar en viktig ram både för dig och för klassen.

18

Britton 2019, s. 18.

59

60

DEL 3

61

74

Nu tändas tusen juleljus Samling vid krubban. För årskurs 1–3.

Berättelsen om när Jesus föddes är en av kyrkans stora berättelser och den handlar om att Gud vill komma nära alla människor. Hela visningen sker i dialog med barnen.

Koppling till läroplanen Undervisningen i de samhällsorienterande ämnena ska behandla följande centrala innehåll: • »Några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Några berättelser ur Bibeln och deras innebörd samt några av de vanligaste psalmerna.« (Ur kursplanen för religionskunskap, årskurs 1–3.)

Material • Julkrubba (alternativt altartavla eller fönster med födelsescenen) • En stark ficklampa • Stjärnkikare: oblatrör, lim, färgade papper och dekorationsmaterial

Upplägg Bakgrund: om ikonologi

Ett kyrkorum är ofta utsmyckat med konst i form av altartavlor, väggmålningar, textilier och andra före­ mål. För att betrakta, förstå, uppleva och kanske kritiskt granska olika konstnärliga utsmyckningar i ett kyrkorum kan olika pedagogiska metoder behöva användas. En sådan metod kallas för ikonologi1 och bygger på att man tittar på ett konstverk i tre steg utifrån både historiska och kulturella aspekter. De tre stegen syftar till att gradvis fördjupa förståelsen av konstverket, och därför kan stegen också beskrivas som nivåer – betraktaren rör sig från en ytlig nivå till en djupare nivå.

Ikonologi kommer från grekiskan och kan översättas med »bildlära«. Modellen utvecklades av Erwin Panofsky, en av 1900-talets största konsthistoriker. Han utgick då från en befintlig tvåstegsmodell, kallad ikonografi, och la till ett tredje steg.

1

75

• Steg 1: Vad man ser. I det första steget, som kallas den för-ikonografiska nivån, ska konstverket beskrivas med utgångspunkt från frågan: Vad ser du? Värderingar och tolkningar får vänta, detta steg handlar om att beskriva det mest uppenbara: former, färger, föremål, personer, djur och så vidare.

Beskrivningen kan också handla om hur bilden är komponerad vad gäller riktningar och känslor.

Föreställ dig Leonardo da Vincis målning Nattvarden. Analysen av den i det första steget skulle kunna vara: »Jag ser flera människor som sitter vid ett dukat bord.« Det skulle också kunna vara: »Jag ser människor som vänder sig mot personen i mitten. Personen i mitten ser allvarlig ut.« • Steg 2: Vad man vet. I det andra steget, som kallas den ikonografiska nivån, beskrivs konstverket med utgångspunkt från det du redan vet om konstnären eller tolkningar av motivet som du känner till. Kanske vet du vad som var typiskt för en viss konststil under en viss historisk epok? Hur påverkades konstnären och konsten av rådande kultur och politik? I likhet med det första steget är också känslorna viktiga i steg två. Skillnaden är att känslorna beskrivs med utgångspunkt från den aktuella tidens konststil, händelser och värderingar. Föreställ dig igen da Vincis Nattvarden. Analysen av den i det andra steget skulle kunna vara: »Jag ser Jesus med sina lärjungar« eller »Jag ser att lärjungarna är oroliga. Kanske har Jesus just sagt att en av dem ska förråda honom?« • Steg 3: Vad betyder det? I det tredje steget, som kallas den ikonologiska nivån, handlar det om att fundera över konstnärens syfte med bilden och hur konstverket berör en själv. Finns det något i konstverket som gör att du kan uppleva associationer till ditt eget liv och dina egna erfarenheter?

Om du återigen föreställer dig Nattvarden skulle analysen i det tredje steget kunna vara: »För mig blir bilden av den brokiga skaran människor runt nattvardsbordet en viktig bild av hur jag tänker mig kyrkan. Alla får vara med, alla är välkomna.« Det skulle också kunna vara: »Jag ser hur Jesus ord om att någon av lärjungarna ska förråda honom gör att lärjungarna diskuterar ivrigt i grupper om tre och tre. Jag frågar mig var jag skulle vara vid detta bord.« Även om det i detta steg blir viktigt att fundera över bildens egentliga betydelse sett ur konstnärens perspektiv är det lika viktigt att tolka den med utgångspunkt från dig själv. Detta gör att det inte finns någon slutsats kring konstverket som är rätt eller fel. Om en grupp har gjort en ikonologisk analys tillsammans kommer det sannolikt att visa sig under steg tre att deltagarnas olika livserfarenheter och kunskap påverkar upplevelsen av konstverket och gör att tolkningarna skiljer sig åt.

76

Övning: Julkrubban

Samlas framför julkrubban eller det som finns som alternativ till krubba (fönster, konstverk).

• Steg 1: Vad ser du? Låt varje elev enskilt gå fram till julkrubban, lysa på något i scenen med en ficklampa och berätta vad den ser. Skicka vidare ficklampan till nästa elev och fortsätt två–tre varv beroende på hur stor gruppen är. Du som ledare kan delta om du vill, men du kommenterar inte det eleverna säger annat än om de undrar något som du kan behöva svara på.

• Steg 2: Vad vet du? På samma vis som tidigare går eleverna fram enskilt och lyser på något i scenen och berättar vad det är. Nu ska eleverna lägga till sådant de kanske känner till eller har hört talas om.

• Steg 3: Vad betyder det? Eleverna går fram enskilt, lyser med ficklampan på något i scenen som de tycker är viktigt. Hjälp eleverna genom att ställa frågor som: »Varför har man gjort ett sådant här konstverk? Är det något som du tycker om eller inte tycker om i scenen? Var skulle du vilja vara om du skulle vara med där?« Julevangeliet

Berätta julberättelsen utifrån en julkrubba eller bygg en scen i rummet med hjälp av tyger och stora figurer.

Det kan till exempel gå till så här: Vad hände egentligen en julnatt för länge, länge sedan? För att ta reda på det ska vi göra en tidsresa, över 2 000 år bakåt i tiden. Till ett land som heter Israel/Palestina.

Instruera hur tidsresan ska gå till. Alla får ställa sig upp, skaka loss, ställa sig stadigt och räkna ner från 3 medan de snurrar runt. Sedan sätter sig alla ner igen och berättelsen om den allra första julen börjar.

Titta, här kommer två trötta vandrare.

Visa på figurerna i krubban eller i den scen du har byggt upp. Använd kroppsspråk och mimik för att visa hur lång och tung vandringen är.

77

Det här är Josef och det här är hans fru Maria. Maria är väldigt trött, så hon får rida på åsnan ibland.

Maria har en bebis i magen som ska födas vilken dag som helst nu. Hon går och hon rider, rider och går, går och rider. De har gått från en stad som heter Nasaret och de är på väg mot Betlehem. Det är en lång resa och de måste göra den för att kejsaren vill räkna hur många människor som finns i landet.

Kejsaren har bestämt att alla ska räknas i den stad som släkten kommer ifrån. Josefs släkt kommer från Betlehem, så det är därför de är på väg dit.

Josef och Maria kommer fram till Betlehem sent på kvällen. Nu måste de hitta någonstans att sova.

Josef börjar gå runt i staden och knacka dörr. »Knack, knack. Finns det plats för oss här?» (Låt barnen hjälpa till genom att knacka i golvet.) »Nej!« »Knack, knack. Finns det plats för oss här?» (Barnen hjälper till att knacka.) »Nej!« »Knack, knack. Finns det plats för oss här?» (Barnen hjälper till att knacka.) »Nej!« Ingenstans finns det plats för Josef och Maria att vila, för det är många som har rest till Betlehem för att bli räknade av kejsaren. Josef håller på att ge upp när en man till slut erbjuder dem ett ställe att sova på.

Det är inte ett hus och det finns inte ens några riktiga sängar, för den enda lediga plats mannen har är ett stall. Men både Josef och Maria är tacksamma över att de får komma in i värmen och att de får tak över huvudet. De gör i ordning i stallet och lägger sig ner för att sova.

Men vet ni, den natten bestämmer sig barnet för att komma och Maria föder en son. Hon vet redan att han ska heta Jesus. Han är liten och ömtålig och han behöver mat och värme och massor av kärlek precis som du behövde när du var en liten bebis.

Håll Jesusbarnet i dina händer och visa barnen. Kanske måste ni vara tysta så att bebisen inte vaknar!

På en äng en bit bort från stallet vaktar några herdar sina får. Plötsligt blir det alldeles ljust på himlen och de hör sång. De får veta att de ska leta efter ett nyfött barn i ett stall, ett barn som kommer att be­ tyda mycket för hela världen. Bibeln berättar att det var änglar som besökte herdarna. Hur en ängel ser ut och hur de låter kan vi bara fantisera om. Herdarna gör som änglarna sagt, de följer stjärnan och hittar mycket riktigt Josef och Maria och ett litet nyfött barn. De berättar om sin upplevelse för den lilla familjen, och Maria och Josef blir så glada att det känns alldeles varmt i hjärtat.

När Jesus föds tänds det också en ny stjärna på himlen. En stjärna ingen sett förut. Men långt, långt bort i ett fjärran land finns några stjärntydare. De kan saker om stjärnhimlen som ingen annan kan och 78

nu har de fått syn på den här nya stjärnan. De förstår att stjärnan betyder att det har fötts en kung, en kung som ska förändra världen. De beger sig ut på en lång resa och hittar till slut det lilla barnet. För att visa hur glada de är att barnet har fötts har de tagit med sig presenter. De gratulerar med gåvor som man ger till kungabarn på den här tiden: guld, rökelse och myrra.

Nu när vi har mött Maria och Josef, Jesusbarnet, herdarna och stjärntydarna är det dags för oss att resa hem igen.

Räkna ner från 3 och snurra samtidigt. Landa tillbaka i nutiden och sätt er ner.

Nu har ni fått höra berättelsen om en julnatt för väldigt länge sedan. Så nu kan ni berätta den för andra som vill veta varför vi firar jul. Och vet ni, i kyrkan tänker vi att Jesus är en sorts kung. Men inte en kung som ska bestämma en massa saker utan en kung som ska lära oss hur vi ska ta hand om varandra och vår jord.

Sjung en sång tillsammans på melodin Blinka lilla stjärna: Josef och Maria gick.

Ingenstans dom sova fick.

Men ett stall dom fann till slut, där dom kunde vila ut.

Julen firas därför att Jesus föddes denna natt.

Avsluta med att sjunga Nu tändas tusen juleljus tillsammans medan du tänder tomtebloss – det blir som tusen stjärnor! Övning: Stjärnkikare av oblatrör

Att tillverka stjärnkikare av oblatrör är ett kreativt moment som också innebär att eleverna får något med sig hem från visningen. Limma färgade papper på oblatrören och dekorera sedan med paljetter, klistermärken, dekorstenar eller annat fint material.

79

I kyrkorummet får vi ta del av mångåriga traditioner som binder oss samman, samtidigt som vi kan göra egna, privata upplevelser.

Därför är kyrkorummet oslagbart när det gäller att fördjupa förståelsen av den kristna tron och dess uttryck i historia och nutid.

Här har kyrkan en möjlighet att bidra med fördjupning på ett sätt som svarar väl mot skolans kursplan.

Allmänna vägar och privata utflykter består av tre delar: Del 1 presenterar tankar kring kunskapssyn, människosyn och pedagogisk grundsyn.

Del 2 sammanfattar skolans kyrkliga historia och visar hur kyrkans nutida samarbete med skolan ryms inom läroplanen.

Del 3 innehåller tio visningar, som kan användas som underlag för att bjuda in elever från förskola till gymnasium. Teman som tas upp är bland annat jul, påsk, helgon och allhelgonatid, traditioner, symboler, kristendomens utveckling, matematik i kyrkan och upplysningstiden.

Tina Pederson är Charlotta Ingerholt är församlings­pedagog domkyrkopedagog i Uppsala domkyrko­ i Uppsala domkyrka. församling.

www.argument.se