Vad är kunskap?

Om kunskapssyn, kunskapsteorier och olika sorters kunskap

Mitt i Edens lustgård står kunskapens träd på gott och ont och människan förmanas att inte äta frukten. Varför då? Vad är det fruktens sötma ger som Gud vill att de ska avstå från? Kanske en ny insikt i vad det är att leva på den här jorden och vara människa? Den insikten är på gott och på ont, eftersom den hädanefter kommer att ställa henne inför val som gång på gång utmanar både individer och grupper. Även om berättelsen ger för handen att Gud inte vill att människan ska äta av frukten, kan vi i dag tolka det som händer som något alldeles nödvändigt. I synnerhet om vi har en bild av att människan är skapad med ett kreativt intellekt, ett känsloliv och en fysisk kropp som samverkar på ett sätt som gör henne till just människa.

Det verkar som om människan i Edens lustgård kunde ett och annat redan innan hon åt av frukten. Gud låter människan namnge alla levande djur. Hon får i uppgift att vårda jorden och det innebär säkert både trädgårdsarbete och jordbruksslit. Det kräver stor kunskap att odla och förvalta, det vet den som någon gång har prövat. Med största sannolikhet använder hon det marken ger för att laga mat, och det är inte svårt att tänka sig att hon måste ha experimenterat med grödor och örter då somligt smakat gott och annat varit lätt att avstå från. Hon verkar också kunna föra logiska resonemang, reflektera över konsekvenser och dra slutsatser. Ormen utmanar och provocerar, människan ifrågasätter och svarar. Och som den fria varelse hon är fattar hon ett övervägt och eget beslut att gå emot det regelverk som Gud satt upp för livet i paradiset. Men efter att hon smakat av frukten från det träd som Gud planerat mitt i trädgården får hon en ny kunskap på gott och ont. Tiden går inte att vrida tillbaka. Människans nya kunskap går inte längre att bortse från. Den medför ansvar.

Anders Hedman, präst och pedagog, skriver i sin bok Undervisa i kristen tro: »Om vi tolkar berättelsen om Eden som en berättelse om mänskligt liv, från barnsligt beroende till mognad och självständighet, kan budskapet vara att ju mer kunskap vi erövrar, desto viktigare blir det att kunna urskilja ont och gott.«2

Att människan är en läraktig varelse står sannolikt klart för alla som arbetar med undervisning och lärande inom det pedagogiska fältet. Visst finns det andra levande varelser som lär sin avkomma det som

2 Hedman 2015, s. 78.

är nödvändigt för att överleva men inte i klassrum, genom förberedda lektioner eller genom långsiktiga och välformulerade läroplaner. Människan är också utrustad med ett språk som gör det möjligt att nyansera, förklara och berätta på ett sätt som verkar avgörande för vår förmåga att föra kunskap vidare.

För att ge en fördjupad och vidgad syn på kunskap använder Anders Hedman orden känna, kunna och veta. 3 I vårt vardagsspråk vävs dessa ord oftast ihop. På frågan »Kan du byta däck på bilen?« kanske en person svarar: »Ja, jag vet hur man gör«. I det svaret förstår vi att kunskap både handlar om att veta, det vill säga jag har tillskansat mig den faktakunskap jag behöver för att kunna byta däck, och ett mått av handling, det vill säga jag vet hur man gör. Teoretisk och praktisk kunskap är nära förknippade med varandra.

Allt sedan antiken har människor funderat över vad kunskap är, hur man får kunskap, hur man tar till vara tidigare kunskaper och hur man utvecklar nya. Detta har resulterat i att historien varit präglad av olika kunskapssyner och det har fått stora konsekvenser för hur man planerat och genomfört undervisning. Kunskap kan uppfattas som något kvantitativt som är både statiskt och mätbart eller som något kvalitativt som är både dynamiskt och föränderligt. I praktiken interagerar olika kunskapsformer med varandra och det kan ha sitt värde att betrakta kunskap både som något statiskt och något föränderligt, allt beroende på vad undervisningen handlar om.

Den kommitté som arbetade med att ta fram en ny läroplan i början av 1990-talet argumenterade för en förändrad kunskapssyn som de menade behövde en tyngdpunktsförskjutning. Kommitténs kritik mot tidigare läroplaner var att kunskap i stort sett ansågs vara synonymt med »fakta«, men att det finns andra aspekter av kunskap som är lika viktiga. I Läroplan 94 understryks att kunskap också handlar om att förstå samband, att kunna lösa problem och att uppmuntras till analys och reflektion. En kunskapsform är också att kunna se saker ur olika perspektiv, att kunna formulera egna ståndpunkter och förstå hur värderingar präglar ens syn på livet och världen. Läroplanskommittén sammanfattade detta i fyra kunskapsformer som sedan kommit att användas och beskrivas som »Kunskapens fyra F«, dvs fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.4 (I Lgr 11 lever detta arv kvar, exempelvis i denna formulering under rubriken Skolans uppdrag: »Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra.«

3 Ibid., s. 78 4 Skolverket.https://www.skolverket.se/inledning. s.19. Hämtad januari 2021.

Fakta. När vi pratar om kunskap som fakta menar vi saklig information, sådant vi kan läsa oss till eller höra berättas om. Fakta är objektiva i den meningen att de är verifierbara. Fakta som kunskap blir ibland föråldrad och förnyas samt förändras genom nya forskningsrön. Den som förmedlar faktakunskap har mer svaret än frågan i fokus, och undervisningen behöver inte påverkas av deltagarnas egna erfarenheter eller behov i någon större utsträckning. Faktakunskap om Europa kan vara att Europa är en världsdel som består av ett visst antal länder, var det ligger geografiskt i förhållande till andra världsdelar och hur många språk som talas i Europa.

Förståelse. Synonymer till ordet förståelse är till exempel insikt och genklang. Om någon frågar om jag har förstått det som sagts är det oftast en fråga om jag har begripit och kunnat bedöma relevansen i den faktakunskap som givits. Kan jag förklara det jag nyss lärt mig för någon annan? Det brukar vara ett tecken på att kunskapen, de fakta jag fått, har bundits samman med en förståelse. Förståelse har också med tolkning och problematisering att göra. Hur har Europa förändrats genom historien? Vilka konflikter har funnits och varför?

Fakta och förståelse är teoretiska kunskapsformer som går in i varandra. Det är svårt att sätta upp några absoluta gränser mellan dem, och ett sätt att förstå deras förhållande till varandra är att säga att förståelse är en fördjupning av fakta. Människor är olika och har olika behov i sina lärandeprocesser. För att underlätta för fakta att bli förståelse behöver vi använda olika pedagogiska metoder och arbetsformer.

Färdighet. Den tredje kunskapsformen kallas för färdighet. Det har med förmåga att göra. Det är en praktisk kunskapsform, till skillnad från fakta och förståelse. Färdigheter resulterar i praktiska handlingar. Men precis som förståelsen förutsätter att det finns fakta som jag kan förstå bygger färdigheterna på att jag har processat både fakta och förståelse. När jag bestämmer mig för att ta tåget ut i Europa har jag en kartbild klar för mig, och jag kan därför strukturera min resa utifrån vad jag vill se och vad jag vill uppleva.

Förtrogenhet. Kunskapsformen förtrogenhet skulle också kunna kallas tyst kunskap. Den kunskap som beskrivs som förtrogenhet är en form av bakgrundskunskap, sådant som vi vet och känner till genom erfarenheter som vi gjort i tidigare liknande situationer. Det kan handla om undervisning vi fått eller sådant vi lärt oss genom yrkeslivet eller genom livserfarenhet. Vi kan känna oss trygga i olika situationer eftersom vi vet vad som förväntas av oss och att vi av erfarenhet vet att vi kan hantera problem. Nästa gång jag reser ut i Europa har jag kanske med mig några oskrivna regler som gör att jag lättare kan anpassa mig till en stads kollektivtrafik. Ibland kan man inte förklara den kunskap man är väl förtrogen med, man bara vet att det är på ett visst sätt. Därför kan den också kallas för »tyst kunskap«.

Kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet överlappar varandra, och det är inte alltid som den ena kunskapsformen per automatik leder vidare till den andra i en given ordning. När du möter en skolklass i ett kyrkorum vet du sannolikt inte särskilt mycket om de bakgrundskunskaper som de enskilda individerna har. Varje individs tidigare erfarenheter och kunskaper kommer att påverka det lärande som sker under tiden du möter dem. Fakta är en teoretisk kunskapsform och handlar till exempel om att kunna benämna olika saker. Kanske kan eleverna efter besöket i kyrkorummet benämna altaret, dopfunten och predikstolen? Förståelsen som handlar om att kunna greppa sammanhang och veta hur olika fakta förhåller sig till varandra gör kanske att eleverna kan förstå vad dessa föremål används till. Hur kommer det sig att de finns i kyrkorummet och varför behövs de?

När det gäller kunskapsformerna färdighet och förtrogenhet är det inte säkert att du som pedagog kan eller ska omfatta detta under den korta tid klassen är hos dig. Det är dessutom stor skillnad på att möta en skolklass eller exempelvis en konfirmandgrupp. Alla som ansvarar för en konfirmandgrupp önskar nog att de fakta och den förståelse man lär och erfar av kristen tro ska leda till färdigheter som gör att konfirmanderna känner sig bekväma med att fira gudstjänst. På sikt finns förhoppningen om att de känner sådan förtrogenhet med sammanhanget att de inte känner någon oro eller tvekan för att delta. När en skolklass kommer till kyrkorummet på besök är inte syftet att de ska känna förtrogenhet med gudstjänsten. Däremot kanske förhoppningen är att mötet med ett kyrkorum och med dig som en företrädare för kristen tro ska ge en ökad förståelse av vad tro och levd religion är. Detta kan i sin tur skapa en förtrogenhet som handlar om att eleven betraktar och förstår att religion kan vara något självklart i en människas liv och identitet. Lärande är livslångt och det du presenterar för eleverna i form av fakta och förståelse kan lägga grund för både färdigheter och förtrogenhet längre fram.

Samtala om

• Vad är kunskap? • Vem har kunskap? • Hur får man kunskap? • Vilken kunskap är värdefull och vem avgör det? • Vilka kunskaper och erfarenheter bidrar till tro?

Människan lär sig en mängd färdigheter genom livet. En del är fysiska (som att spela tennis), andra är intellektuella (som att förstå matematiska samband) och ytterligare andra är emotionella (som att veta hur man kan trösta någon som är ledsen). För den som arbetar med lärande på olika sätt är det viktigt att förstå att lärandet är komplext och att de många teorier som finns om lärande kompletterar varandra. Med utgångspunkt i kognitiva processer och beteenden analyseras lärande och ger upphov till exempelvis sociokulturella, pragmatiska eller behavioristiska modeller.

Teorier skulle till viss del kunna liknas vid kartor. Varje teori har som syfte att beskriva verkligheten, men på ett förenklat sätt. Den som ritar kartan väljer ut det som är viktigt för användandet. Det är skillnad mellan en karta över ett tunnelbanesystem och en orienteringskarta. Orienteraren behöver kännedom om stenar, höjder och stigar. Den som använder tunnelbana behöver kunna orientera sig mellan olika stationer och behöver därför veta namn på stationerna och i vilken ordning de kommer. Varken orienteraren eller tunnelbaneresenären är betjänt av för mycket information, det skulle bara göra kartan svårläst. På samma sätt finns det ingen teori som beskriver hela verkligheten. Om undervisningens huvudsakliga syfte och mål är att göra tillvaron mer begriplig gör vi den nog rättvisa om vi låter olika teorier komplettera varandra.

Någon har sagt: »Jag bildar mig en uppfattning och sedan fattar jag ingenting.« Översätter vi det till teorier om lärande kan vi förstå det som att den komplexa bilden kräver många olika teorier för att bli begriplig. Låser vi oss vid en teori riskerar vi att bortse från något viktigt i en annan.

Teorierna eller perspektiven på lärande skulle också kunna liknas vid verktygslådor. Varje verktygslåda har en viss uppsättning verktyg som utgörs av teorins/perspektivets centrala begrepp. Den som ägnar sig åt undervisning och lärande kommer att ställas inför olika utmaningar i olika undervisningssituationer och behöver därför en gedigen verktygslåda för att kunna förstå, reflektera och göra pedagogiska avvägningar. Föreställ dig att du har en vaktmästartjänst i ett stort pastorat med många fastigheter, verksamheter och anställda. Du kommer att få åtgärda en hel del olika problem som uppstår, och om du bara tar med din verktygslåda för trädgårdsskötsel när du ska åtgärda ett problem i ett våtrum kommer du att få svårt att lösa det. Du behöver flera olika verktygslådor med dig så att du kan lösa problem som uppstår på plats. Detsamma gäller när du ska planera och genomföra ett studiebesök i ett kyrkorum.

36