Profetisk liturgi

INLEDNING Många kyrkobesökare firar högmässa med glädje, men det är också omvittnat, både bland kyrkfolk och bland dem som inte går i kyrkan så ofta, att den kan upplevas som tråkig, distanserad och irrelevant när den gestaltas stelt, rutinmässigt, utan delaktighet och är isolerad från samhället och omvärlden. Inför de hot mot människor, djur och natur som vi nu har att hantera, känns det angeläget att lyfta fram och synliggöra en inneboende dimension av högmässan som annars kan vara svår att se. Traditionell liturgi – den vanliga högmässan – rymmer en radikalitet som jag själv blivit mer och mer medveten om först under senare år. Den här boken syftar till att ge läsaren möjlighet att reflektera över den undanskymda dimension av den traditionella liturgin som kan kallas profetisk. Jag skriver med hopp om att högmässan ska vara en plats, ett skeende, en händelse som utmanar och skakar om både den enskilda gudstjänstdeltagaren och gudstjänstgemenskapen, samtidigt som den skänker glädje och hopp.

Och kraft till handling.

Tankarna om predikan och liturgi som presenteras har jag samlat på mig under åren som församlingspräst samt under och efter tiden som stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling i Uppsala stift. Jag har hämtat inspiration från luthersk, katolsk, ortodox, reformert, anglikansk och judisk tradition samt från icke-religiösa källor.

Det finns olika sätt att se på liturgin. Ett är att se den inifrån: att till exempel studera gudstjänstordningar, språk och metaforer, böner, musik och psalmer, upplevelsen av liturgin, det som sker och gestaltas i kyrkorummet och gudstjänstgemenskapen när gudstjänst firas. Det är ett angeläget sätt att se på och närma sig liturgin. Ett annat sätt är att vända sig utåt: att reflektera över liturgins relation till det som 6