Bazar Masarin: Nostalgi & Minnen
Lunchdate med pristagare
Intervju: Jenny Edvardsson
D
et är i slutet av augusti. Jag är i Aten för att delta på IBBY:s kongress. Det är första gången för mig och lite nervöst. Jag ska hålla en presentation på engelska om pojkars läsning. Ämnet är jag trygg i men språket! Det är inte var dag man håller anförande på engelska. Jag slår mig ner på en stol. Nu väntar först en officiell invigning av kongressen. Bakom mig sitter Eiko Kadono. Jag känner igen henne och ber om en autograf. Snart är vi igång och samtalar. Innan jag vet ordet av har vi bestämt att vi ska ses över en lunchdate. Som det kan gå.
Expressed in Picture Books Recently Published in Japan. Jag inleder samtalet med att gratulerar Eiko till H C Andersen Award och passar på att fråga hur priset har påverkat henne. - Inte så mycket. Det är ju så nytt, säger hon. Men det är många som hört av sig och gratulerat. Även vänner från förr. Det jag har kunnat märka är ett förnyat intresse för mina böcker. Länder som tidigare inte haft mina böcker översatta vill nu översätta dem. Det är roligt. Mina böcker sprids över hela världen.
H C Andersen Award
Hur gammal var du när du började skriva? - Jag var rätt gammal. Att skriva böcker var inte något som jag tänkt på. Jag var en läsare. Men när jag var 34 år gammal hörde min professor från universitet av sig till mig. Han tyckte att jag skulle skriva en bok om mina år i Brasilien, en faktabok om barn. Av respekt för honom började jag skriva. Men hur skulle jag börja? Det fick bli med Luisinho, en 12-årig pojke som jag träffade när jag bodde i Brasilien.
Jag är en läsare, inte en skrivare
Vid lunchen slår vi oss ner vid ett bord. Förutom Eiko och jag är Doi Yasuko med under samtalet. Hon hjälper till att översätta, från engelska till japanska och vice versa. Till vardags arbetar hon vid International Institute for Children´s Literature i Osaka och under kongressen håller hon ett eget anförande utifrån titeln Cultural Diversity 189
