Inget för lättskrämda Att rita monster och läskiga varelser kan vara ett sätt att bearbeta sin rädsla. För Peter Bergting blev tecknandet snabbt ett sätt att utmana det som var skräckinjagande. – I dag kan jag nästan längta efter den där känslan som bra skräck kan ge en. Nu när jag har grottat ner mig i hemskheter så länge är det väldigt lite i den genren som skrämmer mig. TEXT: EVA EMMELIN
DET VAR NÄR han
som tonåring började spela rollspel som han såg möjligheten att få betalt för att teckna. – Självförtroendet saknades inte. Jag var övertygad om att jag var duktigare än de som gav ut Drakar & demoner så jag sökte upp dem på ett konvent. De sa att jag kunde skicka bilder, men jag fick nobben direkt. Jag höll så klart inte måttet. Motgången triggade ett behov av att bevisa sig, och Peter gav inte upp. – Under en period skickade jag ett kuvert med 20 teckningar varje dag till dem. Jag var 18 år och hade ändå inget annat för mig. Till slut tröttnade de väl på mig och gav mig en chans. numera klassiska rollspelet blev en plantskola för såväl honom som många andra av för lagets tecknare. – Under åren 1994 –1995 sprutade jag ur mig bilder
JOBBET MED DET
6
biblioteket i fokus 2 2022
och jag skulle säga att jag gick från tafflig till ganska bra under den tiden. Det var nog då tanken landade hos mig, att detta är vad jag ska hålla på med. Men sedan började rollspelsbranschen lösas upp i takt med att tevespelen kom. Jag var inne och nosade på tevespelsgrafik och jobbade med det nästan ett år. Det var roligt, men på ett tevespelsföretag blir man en i mängden. Man jobbar med en liten detalj i en stor helhet. Jag har alltid velat vara kreatör. ATT TRO PÅ sig själv och inte ge upp har lagt grunden för Peter Bergtings framgångar som serietecknare och illustratör. Det är också hans tips till alla som vill jobba med serier. – Jag fick tidigt ett bra råd av en av mina förebilder – och numera goda vän – Jonas Darnell, som skapat serien Herman Hedning. Han sa att ”vem som helst kan göra en bra bild, men en serietecknare måste göra tusentals”. Att teckna, teckna, teckna är det som gäller. Ofta har det varit tanken på att motbevisa någon som inte tror på honom som motiverat hans arbete. Som med Hellboy-skaparen Mike Mignola. – Under lång tid vad han min största idol och för 20 år sedan fick jag chansen att jobba med honom. Det var så stort för mig, men det blev platt fall. Jag gjorde helt enkelt bort mig, och han sa rakt ut att det här nog inte var min grej. Han uttryckte sig verkligen så, men jag gav inte upp. När jag gjorde min första serie var det för att bevisa för honom att jag kunde. Nu jobbar vi ihop
FOTO: CAROLINE ANDERSSON RENAUD
A
tt bli serietecknare och illustratör var inget som föresvävade Peter Bergting som barn. Trots att han slukade alla serier som kom i hans väg under uppväxten i Åmål hade han ingen tanke på att han skulle kunna försörja sig på tecknandet. – Jag har alltid tecknat och fått höra att jag har tecknandet i blodet. Både pappa och morfar målade, och mamma var kartritare. Men i lilla Åmål på 70-talet var serier inget karriäralternativ, säger han.
