Biblis 83

Biblis 83

Biblis 83

kvartalstidskrift för bokvänner Hösten 2018 sek 125

01 02 FnL1 ZXRlcgBbtxxR FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ 02 0044

isbn 978-91-7000-370-7

Biblis

nummer 83 hösten 2018 redak törer ingrid svensson och ulf jacobsen

2 Gesta Danorum med Olaus Magnus handskrivna notiser Elin Andersson

10 Saxo Grammaticus i händerna på bröderna Magnus Mats Malm

15 Tacktal vid mottagandet av Berlingpriset 2018 Peter Ström

32 En Masterclass i bokhantverk Eva Ortmark

46 Georges Perec i KB:s handskriftsmagasin Ingrid Svensson

50 Hedvig Ulrika De Geers stambok Erik Hamberg

56 Om en friidrottare och bokkonstnär Anders Björnsson 59 Vad har vi alla böcker till? Johan Norberg 61 Tre Bernadotteska kvinnor och ett krig Britt Dahlström 68 Nyheter & Noterat 80 Föreningen Biblis

Framsida Typematter nr 1, Februari 1977 (The House Magazine of Westerham Press), framsidan (beskuren).

Baksida The Letter Forms and Type Designs of Eric Gill (Eva Svensson, 1976), skyddsomslagets baksida.

2

Saxo bok, fol i. Den äldsta proveniensanteckningen, 1519.

elin andersson

Gesta Danorum med Olaus Magnus handskrivna notiser

V

åren 2018 förvärvade Kungliga biblioteket ett märkligt exemplar av Saxo Grammaticus stora verk Gesta Danorum (Danernas bedrifter) i den första tryckta utgåvan från 1514. Det mediala genomslaget blev stort, tack vare volymens starka koppling till de berömda historieskrivande bröderna Johannes och Olaus Magnus, verksamma i Sverige och Europa under 1500-talets första oroliga hälft. Särskild uppmärksamhet rönte det blad i slutet av boken, där Olaus med egen hand skrivit ned några minnesbilder från Stockholms blodbad 1520.

Utgivningen av Gesta Danorum kom till 1514 genom den danske författaren och kyrkomannen Christiern Pedersen och trycktes vid Jodocus Badius Ascensius berömda officin i Paris. Kristian II sanktionerade tryckningen och boken fick ett stort genomslag i den lärda världen.

Fortfarande räknas Pedersens och Badius utgåva som en viktig källa till texttraditionen kring Gesta Danorum, inte minst eftersom den baserades på handskriftsmaterial som sedan dess gått förlorat.

KB:s nyinköpta exemplar har färdats långa vägar sedan tryckningen 1514 och passerat genom många händer. Den äldsta proveniensen härrör från år 1519, då volymen enligt anteckningar i boken överlämnades som gåva till det så kallade Birgittahuset i Rom av en viss Nicolaus Petri (sv. Nils Persson) genom ombudet Johannes Magnus. Denne Nils Persson är alltså donatorn, men hans identitet i övrigt är okänd och vi vet därför inte vilken relation han hade till Johannes Magnus eller till Birgittahuset.

Birgittahuset spelade under många år en avgörande roll i bröderna Magnus liv. Beläget vid Piazza Farnese intill Campo dei Fiori fungerade det under medeltiden som härbärge för svenskar på besök i den eviga 3

staden, inte minst pilgrimer. Byggnaden hade ställts den heliga Birgitta till förfogande 1354 av den italienska adelsdamen Francesca Papazura, och Birgitta kom sedan att bo här till sin död 1373. År 1383 donerade Francesca Papazura formellt huset till Vadstena kloster. Byggnaden omnämns i donationsurkunden som ‘ett stort palats med ett torn och pelargång, trädgård, salar och rum samt tre andra små envåningshus’.1 I förlängningen skulle det visa sig att skötseln av huset var en komplicerad och dyrbar historia för birgittinerna. Föreståndarskapet var också det kantat av problematik och konflikter.2 När Johannes Magnus överlämnade Gesta Danorum till Birgitta­huset 1519 var Vadstenabrodern Peder Månsson härbärgets föreståndare. Peder, som tillsammans med bröderna Magnus nämnts som en typisk ‘företrädare för en katolsk svensk renässanshumanism’,3 bodde i Rom mellan 1508–1524. Här fick han goda möjligheter att knyta kontakter med lärda humanister och vetenskapsmän. Saxo Grammaticus viktiga historieverk bör alltså ha varit ett välkommet tillskott i Birgittahusets bibliotek, men i ett inventarium upprättat år 1589 ser vi inga spår av boken.4 Kanske hade den vid det laget redan lämnat huset.

Johannes och Olaus Magnus, som definitivt lämnade Sverige när brytningen med Gustav Vasa var ett faktum, uppehöll sig i Rom och Birgittahuset vid flera tillfällen. Bland annat nämns de som inneboende vid härbärget i ett brev från föreståndaren Holmsten Jonsson 1533.5 Olaus verkade som föreståndare för huset vid två tillfällen, dels 1524, dels från 1549 till sin död 1557. Han bör alltså ha haft många tillfällen att konsultera Saxo-boken och anteckna i den. Många olika händer kan urskiljas i boken, men ett par av anteckningarna verkar tämligen säkert kunna knytas till bröderna Magnus. Deras handstilar liknar ofta var­ andra, men det finns några signifikanta skillnader, som närmare utretts av Brita Larsson i avhandlingen Johannes Magnus’ Latin Letters (1992).6 Larsson visar där att Olaus ofta agerade sekreterare åt sin äldre bror och skrev ned flera av hans brev efter diktamen. Johannes handstil är rakare och med ett hårdare tryck, medan Olaus verkar mer flyhänt. Stilarna skiljer sig också åt när det gäller enstaka förkortningar och bokstavsformer, till exempel bokstaven ‘r’ som Olaus till skillnad från sin bror skriver med en rund form.

Vid något tillfälle har vår Saxo-volym lämnat Birgittahuset och på oklara vägar hamnat i det anrika kartusianklostret Notre-Dame-du-Valde-Bénédiction i den sydfranska staden Villeneuve-lès-Avignon. Det är sannolikt här den har beskurits i kanterna och bundits om någon gång 4

Saxo bok XII, fol. Cxxi, med anteckningar som sannolikt är av Olaus hand.

5

Saxo bok, sista tryckta sidan, med klotter troligen frĂĽn bokens tid i franskt kloster.

6

på 1600-talet.7 På den sista tryckta sidan i volymen återfinns en del klotter som troligen härrör från bokens tid i det franska klostret.

Närmast under den tryckta texten kan vi här bland annat se en hänvisning till Vergilius med ett citat från fjärde boken i Aeneiden. Bland klottret därunder hittar vi flera notiser som tydligt anknyter till en fransk kontext, bland annat en syftande på Jean Turpin, legendarisk ärke­­biskop i Reims på 700-talet, en annan som nämner en helig flaska i samma stad (sancta ampulla), samt ytterligare en rörande fanan Oriflame (vexillum Lolyflam). Nederst till höger på sidan ser vi slutligen ett par latinska ordspråk: Nec passim nec a nemine (Varken överallt eller av ingen); Veritas filia temporis (Sanningen är tidens dotter); Nihil graculo cum fidibus (En kaja har inget att göra med strängar [= musik, ung. ‘skomakare bliv vid din läst’]); Nescit vox missa reverti (Ett yttrat ord kan inte tas tillbaka).

Under franska revolutionen konfiskerades klostret. Biblioteket, som då bestod av mer än nio tusen böcker, beslagtogs men förblev intakt ända fram till 1852, när staden bestämde sig för att sälja det. Det är också nu vårt exemplar kommer ut på marknaden. Därefter har vi att göra med en vit fläck i bokens historia; vi vet inte var den har befunnit sig fram till dess att den säljs vid en auktion i Spanien i mitten av 1990-talet.

Via ett danskt antikvariat hamnar den sedan hos en dansk privatsamlare; sedermera säljer Herman H. J. Lynge & Søn och Vangsgaards antik­ variat gemensamt boken till Kungliga biblioteket i Stockholm 2018.

Så kommer vi då till det kuriösa lösblad, som till synes klistrats in i slutet av boken som ersättning för ett förlorat blad i det sista lägget. Där har Olaus Magnus noggrant nedtecknat några notiser som grovt kan indelas i tre delar: en som rör de dramatiska händelserna i Stockholm i november 1520, en andra som tar upp Gustav Vasas makttillträde och familjeband, samt en tredje som beskriver Olaus och brodern Johannes respektive ärkebiskopsutnämningar och deltagande i olika kyrkliga koncilier. Att Olaus Magnus var närvarande vid Stockholms blodbad vet vi sedan tidigare – han har själv skrivit om det i sitt berömda verk Historia om de nordiska folken.8 På det aktuella lösbladet har vi dock att göra med en långt mer oslipad version, dessutom bevarad i vittnets egen hand: Jtem, eodem anno die 4 Coronatorum, que fuit 8 nouembris (post susceptam coronam precedenti dominica), fecit decollari ij episcopos, Vincentum Scar­ sensem et Matthiam Strengen<s>em, ac milites et nobiles, burgimagistros,

7

consules et ciues supra cxx, egoque Olaus Magni canonicus Lincopensis cum horrore omnia vidi: preterea alios sequenti die (pace data vt securius a cus­ todiis prodirent) suspendi, rotari, decollari, etcetera. Sicque decollatorum corpora triduo insepulta manebant, vsquequo comburenda extra Holmiam portarentur. Statimque idem rex Christiernus expulsus fuit a Swecia et Go­ thia ac Dania et Norwegia, factusque exul in terris imperatoris et tandem post x annos 1532 captiuatus et in Sunnerborg custoditus, vbi adhuc manet 1538…

Vidare, samma år på fyra krönta helgons fest, som var den 8 november (efter att ha blivit krönt föregående söndag) lät han halshugga två biskopar, Vincent av Skara och Matthias av Strängnäs, riddare och adelsmän, borgmästare, rådmän och borgare – över 120 personer – och jag, Olaus Magnus, kanik från Linköping, beskådade allt detta med fasa.

Vidare lät han följande dag (efter löfte om lejd för att de säkrare skulle gå ut ur fängelset) hänga, stegla och halshugga ytterligare personer.

Kropparna av de halshuggna låg kvar obegravda i tre dagar ända tills de fördes utanför Stockholm för att begravas. Densamme kung Kristian drevs ut från Sverige och levde som landsflyktig i [tyske] kejsarens rike, och efter tio år fängslades han 1532. Han bevakas på Sønderborg där han ännu år 1538 är kvar…

Den sista meningen tyder på att Olaus påbörjat anteckningarna mot slutet av 1530-talet. Vad han vid det laget tycker om Gustav Vasa framgår tydligt. Med bitterhet konstaterar skribenten att den äldre brodern Johannes tvingats i exil eo quod non voluit cum rege Gostauo consentire in heresin Lutheranam ac liberam concedere rapinam ecclesiarum in prouincia sua, ‘eftersom han inte ville instämma med kung Gustav i det lutherska kätteriet och samtycka till den fria plundringen av kyrkorna i sin provins’. Bland internationella händelser i samtiden nämner Olaus det tyska bondekriget 1524–1525. Säkerligen var de dramatiska stridig­ heterna händelser som direkt påverkat bröderna Magnus under deras resor i Europa.

Olaus fyllde på sitt blad under en längre tid, och handstilen tycks efterhand bli strävare och spretigare. De sista anteckningarna, skrivna med tjockare penna och mörkare bläck, har präntats ned några år före hans död: 1552 … 2 julii cum gravi periculo in mensi caloris reuerti­ tur Romam, ‘Den 2 juli 1552 i värmemånaden återvände han [Olaus]

8

med stor fara till Rom’. En gammal man, trött efter ett händelserikt liv – resor, umbäranden, politiska strider, religionskrig – talar ur sitt hjärta mitt under den sydeuropeiska högsommarhettan.

R EF ER EN S E R Hildebrand, Emil. ‘S. Birgittas porträtt, samt några nya upplysningar om hennes hospital i Rom’. Historisk tidskrift 1883, s. 355–62.

Larsson, Brita. Johannes Magnus’ Latin Letters: A Critical Edition with Introduction and Commentary. Diss. Lund: Lund University Press, 1992.

Olaus Magnus. Historia om de nordiska folken. Redigerad av Oscar Almlund, Isak Collijn m.fl. Kommentar av John Granlund, efterskrift av Kurt Johannesson. Utgiven av Michaelisgillet. Hedemora: Gidlunds förlag, 2010. (Även tidigare upplagor.)

Piltz, Anders. ‘Peder Månsson’. Svenskt Biografiskt Lexikon 28, s. 786.

Risberg, Sara. ‘Peder Månsson och striden om Birgittahuset’. I Fragment ur arkiven: Festskrift till Jan Brunius, red. Marie Lennersand, Åsa Karlsson och Henrik Klackenberg, s. 244–55. Stockholm: Riksarkivet, 2013. . ‘Statuta hospitalis Sancte Birgitte. Stadgar för den heliga Birgittas gästhus’. I Humanitas: Festskrift till Arne Jönsson, red. Astrid M. H. Nilsson, Aske Damtoft Poulsen och Johanna Svensson, s. 201–16. Göteborg: Makadam förlag, 2017.

Rothstein, Klaus. ‘Jeg så det hele med rædsel…’. Weekendavisen, 23 mars 2018.

Saxo Grammaticus. Danorum regum heroumque historiæ stilo eleganti a Saxone Grammatico natione Sialandico necnon Roskildensis ecclesiæ præposito. Paris: Badius, 1514.

SDHK = Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, riksarkivet.se/sdhk

N OT ER 1. Risberg 2017, s. 201.

2. Risberg 2013.

3. Piltz, s. 786.

4. Hildebrand.

5. Hildebrand 1883, s. 358; SDHK nr 44750.

6. Larsson 1992, s. 23–30.

7. Rothstein, s. 12.

8. Olaus Magnus, Historia 8:39.

9

mats malm

Saxo Grammaticus i händerna på bröderna Magnus

E

n ständigt underskattad källa till den svenska kulturhistorien är Saxo Grammaticus Gesta Danorum (Danernas bedrifter). Den skrevs på latin i början av 1200-talet, och behandlar en mängd händelser, historier och myter som vi känner igen från samtida nordiska källor som Snorre Sturlassons Edda och Heims­kringla – men ofta väldigt annorlunda framställda. Saxos krönika erbjuder en helt unik bearbetning av det fornnordiska mytologiska berättelsestoffet, omstöpt i en kristen, mycket tendentiös historieskrivning.

Som historisk källa är verket svåranvänt, men som kulturhistorisk källa enormt rikt.

Att Saxos krönika så entydigt hyllar den dans­ ka historien gör den inte mindre intressant, men det verkar vara förklaringen till att vi i Sverige inte är så bekanta med den. Det finns en rad över­ sättningar till danska, engelska, tyska och till och med italienska, men ingen till svenska. Det är svårt att hitta en annan orsak än att svenskarna regelmässigt beskrivs negativt i denna hyllning till Danmark. I väntan på en svensk översättning har dock alla intresserade fri tillgång till Peter Zeebergs utomordentliga danska översättning, som finns att läsa i litteraturbanken.se.

Kungliga bibliotekets nya förvärv av första­ upplagan av Saxo Grammaticus Danmarkshisto­ ria blir förstås helt spektakulärt genom Olaus Magnus ögonvittnesskildring av Stockholms blodbad år 1520, som finns nertecknad på ett blad i slutet. Exemplaret är också remarkabelt genom de många anteckningar och teckningar som härrör inte bara från Olaus och Johannes Magnus ingående arbete med den, utan också

10

från en rad andra läsare. När bröderna Magnus vid 1500-talets mitt skrev sina historiografiska hyllningar till Sverige var det direkt påkallat av det förhållande att Danmarks lovsång hade spritts till det lärda Europa genom trycket av Saxos historia inte bara i Paris 1514, utan också i Basel 1534. Bröderna Magnus behövde alltså ut­ nyttja Saxos uppgifter om den nordiska histori­ en och vända dem till en hyllning av det svenska – och ett förkastande av allt danskt.

Saxo skrev danernas historia i början av 1200talet på uppdrag av ärkebiskop Absalon av Lund, och det var rimligen där han satt under det dig­ra arbetet. Verket består av 16 böcker: de första nio behandlar den mytiska forntiden, innan han kommer fram till den samtida politiken. Han börjar med hur Danmark grundlades och fick sitt namn av kung Dan, och återger det förflutna med en fantastisk mängd berättelser hämtade från en lång rad olika källor. Han är kraftigt inspirerad av antika förebilder och hans stil är så elegant att den hyllas till och med i den omätligt inflytelse­ rike Erasmus av Rotterdams Ciceronianus år 1528.

Mycket av det Saxo berättar om den mytiska his­ torien går alltså att känna igen från andra källor, inte minst de isländska eddorna och mytsagorna, men de är i regel kraftigt förändrade. Ändå är det långtifrån säkert att det alltid är Saxo som har den mest omarbetade versionen – Snorre Stur­ lasson låter mer pålitlig eftersom han skriver på isländska, men han tar sig också väldiga friheter med berättelserna han använder.

Ett exempel på Saxos avvikelser från den folk­ språkiga traditionen är hur Balder och Höder

framstår i ny dager. I de isländska källorna är Balder den ljusa, goda guden som genom Lokes manipulationer blir dödad av den blinda Höder.

Hos Saxo är Höder hjälten medan Balder är den mest avskyvärde despot. Förklaringen? Balder får representera asarna, de fornnordiska gudar som Saxo ser som bedragare och som till slut måste jagas bort från Danmark. Höder blir en kristendomens förtida vapendragare och folkets för­svarare.1 När verket trycktes i Paris år 1514 fick det titeln De danska kungarnas och hjältarnas historia. Enligt tanken att hög stilnivå anger högt innehåll lyftes Danmarkshistorien fram på ett sätt som väckte avund hos svenskarna. Det tydligaste genmälet blev Johannes Magnus Goternas och svearnas historia och Olaus Magnus Historia om de nordiska folken, utgivna också de på latin och i monumen­ talt format åren 1554 respektive 1555. Bröderna ar­ betade tätt samman och det var Olaus som förde Johannes verk till trycket efter hans död, från Bir­ gittahuset i Rom. Johannes levererade en historieskrivning som skulle korrigera Saxos, medan Olaus i stället be­ skrev natur och djur, levnadsförhållanden, reli­ gion, sedvänjor och märkvärdigheter hos de nord­ iska folken. Starkt fokus låg på svenskarna, men detta verk förlänade Norden som helhet en fasci­ nerande aura. I senare tid har Olaus kulturhisto­ riska arbete väckt störst intresse och det finns se­ dan länge översatt till svenska, men just i år har Kurt Johannessons översättning av Johannes Goternas och svearnas historia utkommit, med en rike­ dom av kommentarer av översättaren och Hans Helander.

Bröderna Magnus patriotism är monumental, vilket inte är så konstigt med tanke på de lång­ variga stridigheterna mellan Danmark och Sve­ rige inte bara om territorium, utan också om vilken nation som var den äkta och ursprungliga götiska (det vill säga gotiska, som i goterna som besegrat Rom på 400-talet). Så: när Saxo förlagt Danmarks ursprung till den mytiska forntiden, övertrumfade Johannes honom genom att dra Sveriges historia till den bibliska historien. Ef­ ter syndafloden hade Noak landat i de kaspiska bergen, och hans söner och sonsöner hade ko­ loniserat världen: Sem tog Asien, Ham Egypten och Afrika, Jafet Europa och hans son Magog behärskade den halvö som kallades Scandia och

som var det mest attraktiva området – ungefär liktydigt med dagens Sverige. Saxo hade förkla­ rat att om bara danerna haft tillgång till latinet, hade de kunnat föreviga alla sina bedrifter och etablera en storslagen kultur: Johannes förklarar att Sverige faktiskt befolkades och utvecklade en högtstående kultur hundra år innan Rom ens hade grundats. Det gammaltestamentliga arvet förs vidare när Magogs söner Svenno, Ubbo och Siggo ger namn åt Sveonia-Sverige, Uppsala och Sigtuna (före den bibliske Abrahams tid).

Syndafloden hade ödelagt världen, får man minnas, men Johannes framhåller faktiskt att vi hade en skriftkultur inte bara efter syndafloden: våra runstenar måste vara från strax före eller samtidiga med syndafloden (1.7). Det svenska bi­ draget till världskulturen kan alltså ha varit eta­ blerat redan innan Noak fick fast mark under föt­ terna. Bröderna Magnus etablerade så tanken på goterna/svenskarna som ett folk välsignat av Gud och bärande en gammaltestamentlig, ‘förkristen’ religiositet. Som alla andra lät sig svenskarna en period förvillas av avgudadyrkan men när de väl nåddes av den kristna förkunnelsen tjänade de den troget – ända fram till protestantismens förvillelser. Hur storsvenska bröderna Magnus än var, rymdes inte dessa katoliker i Gustav Va­ sas nya nation. De verkade från utlandet för att katolicismen skulle återinföras i Sverige, men förgäves.

Man kunde väntat att bröderna Magnus skulle vara fientliga mot konkurrenten Saxo liksom de är mot danskar över lag, men de omtalar honom som en stor auktoritet och åberopar honom fli­ tigt. Johannes anför honom i inledningen som en av sina centrala källor, även om han sedan flera gånger ifrågasätter honom. Olaus talar om honom med större vördnad som frejdad, vältalig och samvetsgrann. För Saxo framställer ju gärna goda och dåliga exempel för att sedan formulera belärande slutsatser om dem. I det projektet mås­ te förstås ingå ett stort antal beskrivningar som kan användas för att befästa svenska föreställ­ ningar om danskars usla karaktär: ‘Varför svear och götar så ursinnigt hatar och bekämpar dans­ karna, därtill anger danskarnas egen samvets­ granne hävdatecknare skälen på skilda ställen i sina 16 böcker, och detta med en öppenhet, som rent av kommer läsaren att rysa. Ty överallt om­

11

talar han sitt folks våldsamma och grymma rege­ mente över dem, som lytt under dess välde, och dess svekfulla vänskap gent emot sina grannar’, säger Olaus (8.36). Johannes tänker likadant till exempel i andra bokens 22:a kapitel (även 22.4).

Däremot behöver han förstås korrigera sin före­ gångare när han påstår att svearna skulle ha varit skattskyldiga under danskarna (2.25) och att den danske kung Frode skulle ha härskat över svenska kungar (4.27).

Danskarnas karaktär får sin mest svidande kritik i ett tal som Johannes lägger i munnen på adelsmannen Hemming Gadh (23.21). På några ställen avfärdas Saxos påståenden alltså helt, men Johannes nyanserar ibland: ‘Saxo synes hävda att [den svenske kung Erik] dödades i försåt av en viss Östen. Men eftersom jag inte har funnit något om detta i de svenska historieverk som jag valt att följa, låter jag hellre saken vara osä­ ker än misstror så stora auktoriteter’ (17.12). På ett ställe funderar Johannes till och med över hand­ skriftstraditionen: det kan ju vara att Saxo skrivit sanningen men att mer patriotiska danskar har utelämnat viktig information när de skrivit av hans verk under tiden fram till det första trycket (4.9). I samma anda hyllar Olaus Saxos beskriv­ ning av Danmark och dess fornlämningar (5.1), men nyanserar generöst: ‘Om han till äventyrs hade undersökt stenar och klippblock i det övre Svealand och Götaland, skulle han, genom sitt underbara snille, åt eftervärlden ha bevarat de gamles lysande bedrifter; Svealand och Götaland har nämligen haft konungar och furstar ett tu­ sen trehundra och sjuttio år, förrän Dan, den för­ ste konungen, började regera i Danmark. Dessa konungars och furstars härliga bedrifter äro in­ huggna i stenar, där vår tidsålders vetgirighet be­ skådar dem.’

Trots att hans ideologiska tendens är rakt mot­ satt bröderna Magnus, kan de alltså framställa Saxo inte så mycket som en konkurrent, utan mer som en trovärdig källa till det depraverade danska sinnelaget.

Uppsala har en helt särskild position i den göticis­ tiska historieskrivningen alltsedan Adam av Bre­ mens Historia om Hamburgstiftet och dess biskopar från 1000-talet. Adams beskrivning av Uppsala hednatempel, centralort för nordiska blot och människooffer, blev en tankefigur som levt kvar

12

ännu in i våra dagar, inte minst genom den sug­ gestiva skildringen av tre avgudabeläten i temp­ let föreställande Tor, Oden och Frej (Fricco), den sistnämnde väpnad med en väldig fallos. Johan­ nes och Olaus återgav noggrant denna nervkitt­ lande historia, men avvek också på ett märkligt sätt och ersatte den tredje guden Fricco med en gudinna, Frigga (Freja).2 Hon har förvisso svärd som attribut eftersom nordbornas kvinnor var tappra krigare, men hon identifieras också med den romerska Venus och representerar enligt Johannes kärleksnöje, skönhet, behag och lust.

Olaus understryker gärna omoralen i det hela och påpekar att hon ‘rådde för fred och vällust, och hennes bild blottade utan blygsel könet’.

Förmodligen är den tredje gudens könsbyte inspirerat av Saxo (som de hänvisar till i sam­ manhanget), som berättar att Oden i Uppsala tillägnades en överdådigt smyckad staty av guld.

Hans näriga hustru Frigga börjar länsa statyn på rikedomarna och förför tjänstefolket för att få hjälp att komma åt de orättmätiga rikedomarna (1.7). Det förefaller som att Saxos beskrivning av den omoraliska Frigga vid Oden-statyns sida ger bröderna Magnus en lämplig gestalt att byta ut den falliske Frej med. Till skillnad från både Adam och Saxo, ställer Johannes hela skildringen i det förlåtande ljuset av att nordborna, med sin egentligen bibliska natur, bara lät sig förvillas av sådana avgudaseder under en jämförelsevis kort period (1.9–11. Olaus behandlar det samma i sitt verk, 3.3–4).

Medan Johannes alltså hämtar och böjer till his­ toriskt stoff från Saxo, brandskattar Olaus ho­ nom på uppgifter och anekdoter om dagligt liv, kultur, natur och djur. I ett kapitel om insekter (22.2) får vi veta: Bromsen är ett djur, som genom sina vassa styng är synnerligen besvärlig för boskapen. På grekiska he­ ter den Oestrus, på latin Asilus, men i de nordiska län­ derna kallas den på folkets språk hästbroms (Hestabrymss). För att ge till känna att fiender lurar i djupa skogen, betjänar sig götarna med förkärlek av detta lilla djur, i det att de fäster ett halmstrå eller höstrå i dess stjärt för att tvinga det att flyga dit, där det kan finna någon varelse, som hjälper det att bli av med strået, och en sådan varelse vet det genom sin na­ turliga instinkt människan vara. Det slår sig därför

ner på en människas kläder och blir där sittande, till dess det blir kvitt strået, medan människan å sin sida undgår det hotande försåtet. Så var händelsen med en konungason vid namn Amlethus, enligt vad den danske hävdadecknaren Saxo förtäljer (i 3. boken).

Det kan vara svårt att förstå hur man avslöjar fienden genom att knyta ett strå på en broms – el­ ler hur man alls knyter fast ett strå på en broms.

Och i själva verket anknyter beskrivningen inte till faktiska förhållanden, men till en ordlek som för ända fram till Shakespeares dramatik. Saxo berättar i slutet av tredje boken om Amlethus, vars far dör och moder gifter sig med dennes bror. Amlethus inser att hans liv är i fara och spelar tokig för att övertyga omgivningen om att han inte är ett hot mot någon. Han utsätts för di­ verse prövningar och lyckas hela tiden säga tokig­ heter som får omgivningen att skratta, men som i själva verket visar att det är han som har styr på situationen. I slutändan tar han också en gruvlig

Ur berättelsen om Amlethus. https://litteraturbanken.se/forfattare/Saxo/titlar/DanorumRegumHeroumque/sida/LXVII/faksimil Översättning: https://litteraturbanken.se/forfattare/Saxo/titlar/ SaxosDanmarksHistorie/sida/140/faksimil

hämnd. Historien vandrade från Saxo över en fransman Belleforest till Shakespeare, som om­ vandlade den strategiskt skådespelande hjälten till en betydligt mer ambivalent och outgrundlig karaktär med den engelska namnformen Hamlet.

(Saxos berättelse ger en mycket läsvärd bakgrund till Shakespeares drama!) Vid ett tillfälle när hans fiender försöker sätta Amlethus i en situation där han skall avslöja att hans galenskap bara är spe­ lad, får han en varning av en god vän som binder fast ett halmstrå på en broms och jagar iväg den åt Amlethus håll. Amlethus förstår varningen och är räddad – och det sannolika är att Saxo återger en berättelse baserad på en ordlek utan att förstå den. Avnebag, det vill säga agnbak/agn­ rygg, kallades en som stal sädeskärvar men avslö­ jades av agnar som satt fast i hans kläder. Genom att binda ett strå/agn på insektens rygg signalerar vännen alltså risk för avslöjande.3 Rebusen går inte fram i Saxos latin, men vidareförmedlas till Olaus Magnus som ett exempel på folkliga seder kring insekter, där den bäddas in i en ny förkla­ ringsmodell.

Olaus och Johannes läsning av Saxo är fylld av oklarheter, och utredningen av vem som skrivit vilka kommentarer i Saxos marginaler kommer att göras av någon mer kvalificerad forskare än under­ tecknad. Men förutom kommentarerna före­kommer rikligt med teckningar i utgåvan, i regel gestaltande företeelser som nämns i texten.

Just vid berättelsen om Amlethus finner vi en teckning av denna märkvärdiga broms med vid­ hängande strå. Är det Olaus själv som har tecknat den eller någon av alla de andra händer boken har vandrat genom? Sannolikt Olaus själv: han har skrivit till ‘oestri’, det grekiska namn han gav för bromsen också i citatet ovan.

Så är frågan varför vi finner Olaus sensationella ögonvittnesskildring av Stockholms blodbad i slu­ tet av hans exemplar av Saxos Danmarkshistoria.

Den utgör på sitt sätt ett kraftfullt komplement till hyllningen av den danska nationen: här får vi i stället höra hur den danske Kristian II intog Stock­ holm och hängde, halshögg och steglade över hundra biskopar, adelsmän och andra, somliga ef­ ter att först ha lovat dem fri lejd, och lät liken av de halshuggna ligga obegravda. En mer talande kom­ mentar till Saxos hyllning till danskarna är svår att tänka ut. Liksom Stockholms blodbad avslutar Johannes Sverigehistoria – efter det nämner han

13

bara kort att Gustav Vasa nu kommit till makten – avslutar Olaus vittnesmål detta unika exemplar av Saxos Danmarkshistoria.

Vid första anblicken ser det ut som om Olaus skrivit sitt vittnesmål på ett tomt blad i slutet av sin utgåva av Danmarkshistorien. Men när Kung­ liga bibliotekets Patrik Granholm och Christina Svensson såg närmare på saken visade det sig att läggets sista blad saknas och att skildringen är skriven på ett löst blad som klistrats in i dess ställe. Det kan ha skett i samband med att bo­ ken bands in på nytt, rimligen var det också då bokens alla blad skars så att en del av marginal­ anteckningarna förstördes. Vid någon tidpunkt flyttades boken från Birgittahuset i Rom, där Olaus varit föreståndare, till ett kloster i Avig­ non. Måhända låg Olaus vittnesmål som ett löst blad i boken tills det blev inbundet där, som ett svar på frågan ‘Hur gick det sedan?’.4 Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Översatt av Emanuel Svenberg.

Kommenterad av Carl Fredrik Hallencreutz, Kurt Johannesson, Tore Nyberg, Anders Piltz.

Utgiven av Samfundet pro fide et christianismo och Proprius förlag. Stockholm 1984.

Johannes Magnus. Historia de omnibus Gothorum Sveonumqve regibus. Rom 1554.

Johannes Magnus. Goternas och svearnas historia. I översättning av Kurt Johannesson. Med kommentarer av Kurt Johannesson och Hans Helander. KVHAA Handlingar, Historiska serien 35. Utgiven av Michaelisgillet och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Stockholm 2018.

Olaus Magnus. Historia de gentibus septentrionalibus. Rom 1555.

Olaus Magnus. Historia om de nordiska folken. Redigerad av Oscar Almlund, Isak Collijn m.fl.

Kommentar av John Granlund, efterskrift av Kurt Johannesson. Utgiven av Michaelisgillet

Läsning Olaus Magnus väldiga verk finns genom Micha­ elisgillets försorg sedan länge i svensk översätt­ ning (och därifrån har översättningarna hämtats men i moderniserad form). Just i år har Micha­ elisgillet också givit ut Kurt Johannessons över­ sättning av brodern Johannes mäktiga verk, med värdefulla inledningar och kommentarer av över­ sättaren och Hans Helander. Någon svensk över­ sättning av Saxos krönika är alltså hittills inte i sikte – märkligt nog, för även om den framstäl­ ler svenskar i rätt dålig dager, är den ju ändå av massivt intresse för svenska förhållanden. Där­ emot går det bra att läsa Peter Zeebergs danska översättning. De översättningar och utgåvor som listas härnedanför kan alla läsas i litteraturban­ ken.se. Därefter följer titlarna på några läsvärda böcker om Saxo och bröderna Magnus. och Gidlunds förlag, Hedemora 2010 (och tidigare upplagor).

Saxo Grammaticus. Danorum regum heroumque historię stilo eleganti a Saxone Grammatico natione Sialandico necnon Roskildensis ecclesię pręposito. Paris 1514.

Saxo Grammaticus. Saxos Danmarkshistorie. Övers.

Peter Zeeberg. Köpenhamn 2015 (och tidigare upplagor).

Elena Balzamo. Den osynlige ärkebiskopen: Essäer om Olaus Magnus. Stockholm 2015.

Kurt Johannesson. Saxo Grammaticus: Komposition och världsbild i Gesta Danorum. Stockholm 1978.

Kurt Johannesson. Gotisk renässans: Johannes och Olaus Magnus som politiker och historiker.

Stockholm 1982.

Astrid Nilsson. Johannes Magnus and the Composition of Truth: Historia de omnibus Gothorum Sueonumque regibus. Lund 2016.

NOTER

1. Se Annette Lassen, Odin på kristent pergament: En teksthistorisk studie (Köpenhamn: Museum Tusculanums Forlag, 2011), s. 233–34.

2. Se Kurt Johannesson, ‘Adam och hednatemplet i Uppsala’, i Adam av Bremen: Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Översatt av Emanuel Svenberg. Kommenterad av Carl Fredrik

14

Hallencreutz, Kurt Johannesson, Tore Nyberg, Anders Piltz (Stockholm: Proprius, 1984), s. 379–408.

3. Detta påpekades av Paul Herrmann i Erläuterungen zu den ersten neun Büchern der dänischen Geschichte des Saxo Grammaticus, 2 (Leipzig: Engelmann, 1922), s. 253.

4. Mitt varma tack till Elin Andersson för värdefulla insikter.

Berlingpriset 2018 till Peter Ström

BERLINGPRISET Berlingpriset instiftades 1989 av Geith och Karl-Erik Forsberg och delas sedan 1991 ut till en ‘framstående svensk formgivare för föredömlig formgivning, teknisk skicklighet och utmärkt bokstavsbehandling’. 2018 års pris tilldelades Peter Ström med följande motivering: ‘Den digitala miljön och god typografi är inte alltid en enkel ekvation. Med en bakgrund inom webbprogrammering började Peter Ström redan på 90-talet att utforska den digitala typografin.

Upptäcktsresan har gått via bland annat Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och den egna verksamheten Konst & Teknik.

Han har givit ut både tryckta och digitala böcker, är en ovärderlig samarbetspartner i typografifrågor och en entusiasmerande kunskapsförmedlare. Peter Ström tilldelas Berlingpriset 2018 för sin inspirerande typografiska bredd och unika kunskap.’

Garant för Berlingpriset är Stiftelsen Kärnhuset, instiftad av Grafiska Medieförbundet.

Peter Ströms tacktal vid mottagandet av Berlingpriset 2018 som delades ut på Karl-Erik Forsbergdagen, Kungliga biblioteket den 15 maj 2018.

15

1–2. Hej, mitt namn är alltså Peter Ström och jag vill naturligtvis börja med att tacka juryn och Kungliga biblio­ teket för den enorma ära det innebär att få mottaga årets Berlingpris.

Jag har blivit ombedd att presentera mig och min praktik under cirka 30 minuter, med utgångspunkten i att många inte är så bekanta med min verksamhet eller kanske ens digital design och typografi i allmänhet.

Det är ju en ganska stor uppgift att klämma ihop över 20 års verksamhet på så kort tid, men jag ska göra mitt bästa – men är det otydligt, fråga mig gärna efteråt om något är oklart.

16

3. Jag växte upp i det här huset i Danderyd norr om Stockholm.

I mitten av 1990-talet, när jag var i de tidiga tonåren, så insåg jag och min två år yngre bror Martin att datorn vi hade hemma och främst använt för att spela spel på faktiskt även innehöll ett modem, som vi lyckades koppla upp till internet. Internet var på den här tiden naturligtvis mycket långsamt och ganska tomt men vi såg möjligheterna med framför allt webbmediet och de möjligheter som gavs i att komma i kontakt med hela världen – eller i alla fall nå utanför vår friggebod där datorn fanns.

Och det var nämligen här och då mitt liv tog sin riktning och intresset för grafisk form, typografi, teknologi,

5. Typografi

publicering, med mera tog fart – utan att jag ens visste att det var det de sakerna jag sysslade med när jag och Martin skapade webbsidor på löpande band.

6. En person som jobbar med typografi kallas alltså för typograf, och jag skulle vilja dra en parallell mellan programmeraren och typografen – kanske kan man rent av kalla programmeraren den nutida typografen – i alla fall om en tänker sig typografens jobb är att just ge form till text.

För det som är så fascinerande med kod är att det ju är text och därför typografi i sin mest renodlade form. Programmeraren gör objekt av språk – för att parafrasera holländska designstudion Experimental Jetset.

4 . Harald.net var just en sådan webbsida jag och Martin skapade tillsammans, som innehöll allt från krönikor och musikrecensioner till på den tiden sofistikerade tjänster som att skicka digitala vykort. Webbsidan fungerade som en experimentell plattform för oss att utforska webbmediet på, i både grafisk form, innehåll och teknik, och vi hade ofta ett ganska lekfullt tilltal.

är att ge språk visuell form, och var som ni säkert vet fram till persondatorns genomslag ett specialist-yrke.

Faktum är att Svenska typografförbundet är Sveriges äldsta fackförbund, bildat 1886, då det fanns cirka 1 800 sättare och sättarlärlingar.

17

Allt vi ser på skärmen är typografi i grunden, eftersom någon programmerat mjukvaran och hårdvaran som används i datorn och alltså gör det möjligt för oss att inter­ agera med skärmen – precis som jag gör just nu med den här laptopen och projektorn.

Och att få vara med och utforska hur webbmediet förändras genom en nyfikenhet på programmeringsspråk som till exempel HTML och CSS är en sådan lyx.

Jag älskar nämligen fortfarande att aktivt arbeta med publicering på internet. En webbsida är som ett vitt ark hela världen kan se omgående.

visste mer om det. Glöm inte att på den här tiden fanns inte all info tillgänglig – Wikipedia var till exempel inte startat på flera år till.

Det har nu gått mer än 20 år sedan jag och Mattias kom i kontakt, och hela mitt professionella liv har präglats av honom och vi har följt varandra sedan dess.

8 .

der projekt under vårt gemensamma namn Konst & Teknik, som vi startade 2006.

7.

Som ni kanske såg på kvällens tryckta inbjudningskort – formgivet av förra årets Berlingpristagare Parasto Backman och Eva Wilsson – är den delvis satt i det här typsnittet, Barmeno från 1983 av Hans Reichel, och var under en period i tonåren lite av ett favorittypsnitt.

Men i själva verket har själva typsnittet haft en ganska marginell roll i mitt professionella liv, jag tror faktiskt aldrig jag ens använt det till någonting, utan dess vikt kommer ifrån vad det inneburit.

I mitten av 1990-talet, parallellt med till exempel harald. net, drev jag en relativt välbesökt blogg – eller dagbok på nätet som det hette på den tiden – och hade skrivit om just typsnittet Barmeno. Mattias Jakobsson, en ett år yngre Kalmarit, såg det här och kontaktade mig, då han

18

9.

Det här är en bild från vårt kontor i Prenzlauer Berg.

I början av 2000-talet jobbade vi på samma webbyrå, sedan delade vi på ett kontor i Berlin under några år, och efter det läste vi grafisk design parallellt fast på olika skolor – Mattias på Beckmans designhögskola här i Stockholm, och jag på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam.

Men framför allt har vi tillsammans involverat oss i mäng-

10. Fram till för kanske fem år år sedan var det med Mattias jag gjorde allt och det är med honom jag fört – och fortfarande för – ett konstant samtal med en utforskande utgångspunkt av grafisk design och typografi.

Jag ska erkänna att det känns något ensamt att stå här utan Mattias, eftersom vi följt varandra så länge, och jobbat på många av projekten jag kommer visa tillsammans.

Därför vill jag rikta ett enormt tack till dig Mattias – var du nu är? – för allt, jag hoppas vi fortsätter jobba och inte minst prata om världen genom typografi så länge vi bara kan.

11. Sedan snart två år är jag lektor i visuell kommunikation med inriktning digitala medier på Beckmans designhögskola, ett stenkast härifrån. Beckmans – för er som inte känner till skolan – har en snart 80årig historia, och består av de tre programmen Form, Mode och Visuell Kommunikation.

På Visuell Kommunikation, programmet jag alltså jobbar på, försöker vi se på samtiden och yrkets föränderlighet med nyfikenhet. Man kan säga att Beckmans befinner sig mellan konst och kommers, om än på en tydligt konstnärlig grund, och studenterna uppmuntras ifrågasätta sig själva och konventioner genom utforskande av mängder ämnen, uppgifter och tekniska förutsättningar.

Foto: Jonas Esteban Isfält 12 .

Här ser ni till exempel Tilda och Anna som går första året just nu, som utforskar programmering och hårdvara med Arduino – en öppen hårdvara för att göra elektronikanvändning mer tillgänglig – i en workshop med min kollega Jonas Johansson.

13. En av de återkommande workshops jag gjort är en programmeringsworkshop, där vi programmerar stillleben i webbprogrammeringspråken HTML och CSS ut­­ ifrån stillebenets visuella kvaliteter, en workshop jag ärvt av min amerikanska kollega Laurel Schwulst.

Vi tittar på stillebenet – här i mitten – och försöker programmera en visuell version av det på våra datorer, där endast enkel webbkod är utgångspunkten och inga förkunskaper nödvändiga. Jag sitter parallellt och gör samma sak, och går igenom vad jag gör så att studenterna kan hänga med. Det viktigaste är inte att skriva korrekt kod utan att få Stillebenet att se så bra ut som möjligt.

14 . Jag

brukar jämföra förståelsen för programmering med förståelsen för tryckteknik: För att göra en fantastisk trycksak behöver formgivaren veta skillnaden på till exempel offsettryck och screentryck och förstå i stora drag hur processen ser ut, men inte nödvändigtvis veta varenda detalj kring kanske olika limsorter. Det är ju

tryckeriets expertis, och delvis den man anlitar dom för.

Samma sak med programmering; det viktiga är att förstå skillnaderna på till exempel HTML och CSS och vad för nya möjligheter som kan skapas visuellt, inte nödvändigtvis att vara en perfekt programmerare. Själv är jag en ganska dålig programmerare, och väljer alltid snabbaste – men inte alltid pålitligaste – vägen ut, vilket ofta innebär att jag jobbar med andra, riktiga programmerare. Men jag kan förhoppningsvis prata deras språk (bokstavligen).

Till vänster ser ni VK20 på Beckmans designhögskola, till höger Sara Dunkers workshopresultat.

19

20

15. En

sak jag själva fick med mig från skoltiden, var det här citatet från en av mina lärare – ‘There is no such thing as the Real World’, när jag försökte argumentera att saker som gjordes inne på skolan var av mindre vikt än utanför. Det var en tankeställare för någon som jobbat så kommersiellt som jag och var van vid att vissa typer av projekt rankades högre än andra, och något jag haft med mig sedan dess. Skolmiljön är minst lika mycket på riktigt och lika viktig att ta på allvar som världen utanför.

18 . Konst & Teknik arbetar just nu med den grafiska identiteten för Film i Samtidskonsten, en organisation i Sthlm för samtidskonstfilm.

Som en del i den här identiteten har vi jobbat med två versioner av typsnittet Grow, publicerat av den tyskschweiziska typsnittsleverantören Dinamo, som bygger på ett rutnät där 63 versioner av typsnittet kombineras ovanpå varandra.

Film i Samtidskonsten handlar, något förenklat, om en sak i en annan och övergångarna där mellan, och vårt koncept bygger på visuella övergångar där de tekniska förutsättningarna och begränsningarna för att skapa animationer blivit utgångspunkten för den visuella uttrycket, samt möjlighet att just kombinera de olika typsnittsvikterna ovanpå varandra.

16. Jag tänkte presentera ett par exempel där form och teknik på något sätt hänger ihop, eller där just internet spelat en stor roll som nån slags genomgående röd tråd.

19. Såhär ser det ut – det kan vara lite svårt att se, men de är alltså de här rörelserna mellan de vita plattorna och bakgrundsbilden, samt de två olika versionerna av samma typsnitt jag menar.

17.

Det här är faktiskt ett work in progress, som inte ens uppdragsgivaren sett i exakt den här formen…

21

20. Affischerna – även de fortfarande på skissstadiet – tar därför samma animationer men fryser dom i en statisk form, vilket skapar ett formspråk som är lite spretigt, just då webbmediet och dess tekniska förutsättningar varit visuellt drivande även i dess tryckta form.

21. För

nästan tio år sedan designade Konst & Teknik en trycksak och webbsida för en utställning vid namn In Real Life på ett galleri i New York. Utställningen handlade om konstbloggare som fick tillgång till fysisk plats i galleri­rummet.

Eftersom vi skulle producera både en fysisk trycksak och digital webbsida beslöt vi oss för att programmera hemsidan så att den också blev själva trycksaken – vi exporterade helt enkelt hemsidan som PDF och skickade till tryckeriet.

22 . Den grafiska formen var anpassad för att fungera i båda formerna och således även typsnittsvalen: Times New Roman, Arial och Courier New – tre på den här tiden säkra val.

Det var nämligen så att till 2010 ungefär – alltså efter att vi jobbade med In Real Life – hade webbdesigern i princip cirka 10 typsnitt att använda sig av om hen ville

22

försäkra sig om att webbsidan skulle fungera på majoriteten av besökarnas datorer. Times New Roman, Arial och Courier New var var alltså tre av de här 10.

Den här typografiska utgångspunkten hade vi aldrig haft idag, för nu är helt andra typografiska uttryck möjliga och webbsidor kan se helt annorlunda ut, då den tekniska utvecklingen sedan dess gjort det möjligt att använda i princip vilket typsnitt som helst.

Därför blir den här tidningen och webbsidan så tydligt en del av sin tid, och dess typografiska val säger något om sin tids förutsättningar, vilket jag anser att design alltid ska sträva efter att göra.

23.

Men om webbens konstanta föränderlighet är en del av dess charm, så finns det en sak jag tycker lika mycket om: tryckta, statiska böcker. Jag är övertygad om att det hänger ihop, för då en webbsida alltid går att uppdatera och förändra är ju en tryckt bok färdig när den är färdig – inklusive dess misstag. Många här som jobbar med trycksaker vet naturligtvis hur frustrerande det är när man upptäcker ett stavfel eller för tjockt papper när trycksaken väl är producerad – men det är samtidigt skönt att faktiskt inte kunna göra något åt situationen och gå vidare med sitt liv…

24 . Den här är en bok som Konst & Teknik designat åt konstnären Jonas Nobel.

Bokens titel är Haninge kommuns geologiska historia och behandlar en serie offentliga verk Jonas gjort i just Haninge kommun, med utgångspunkt i kommunens geologiska historia – det var till exempel där grundämnet Lithium upptäcktes i början av 1800-talet.

26.

Den här typen av systematiskt tänk, där en formmässig idé formuleras först och sedan utförs är jag övertygad kommer ifrån min bakgrund i kod.

Faktum är att den här presentationen fram till för ett par dagar sedan var 29 bilder, helt i bokstavsordning utifrån de typsnitt jag använt mig av i olika sammanhang, men jag insåg att det blev för omständligt för idag. Ett systematiskt tänk var nödvändigt även här för att jag skulle komma vidare, även om jag skrotade idén halvvägs.

Men jag är väldigt attraherad av det här sättet att jobba på – inte så mycket för att kunna påvisa referenser eller rättfärdiga arbetssättet, utan för att jag helt enkelt inte annars vet hur projektet ska tas framåt och lätt fastnar.

25. Boken var ursprungligen menad att endast existera i ett exemplar, i Haninge kommuns bibliotek, och fungera som en manual eller bakgrundsinformation till konstverken.

Platsens närvaro, i både innehåll och placering, gjorde att vi bestämde oss för att förhålla oss till bokens form på ett liknande sätt, genom att låta alla beslut utgå ifrån tidigare trycksaksmaterial producerat inom Haninge kommun; formatet och omslaget är baserat på en kommunrapport från 70-talet, alla typografiska val är referenser till Haninge kommuns grafiska profiler under åren och så vidare.

27.

En annan konstnär Konst & Teknik jobbat länge med är Anna Lundh.

I ett omfattande bokprojekt som sträcker sig över fem års tid, producerades en arkivlåda innehållandes två kataloger samt arkivmaterial från festivalen Visions of the Now – Stockholm Festival for Art & Technology som Anna arrangerade 2013.

23

28 . Även här är alla typsnittsval baserade på referenser till historien som festivalen grundas i, men varför jag valde att ta med det idag är för jag tycker det exemplifierar inställningen till mediet jag drivs av även när jag jobbar med böcker:

30. Jag

Den ena katalogen, vid namn Catalogue, är en ganska konventionell katalog med häftklamrar. Men vi undrade vad som hände om man flyttade klamrarna från mitten till ena kanten, och gjorde en test tidigt i processen.

Det slutade i att katalogen producerades så, med resultatet att katalogen kunde delas upp med en tydlig arkivdel och en tydlig ny del, och på så sätt skapa en helt ny typ av läsning, ett upplägg jag inte sett genomfört tidigare.

31. För 8 år sedan skickade Konst & Teknik ett ganska spontant mejl till folk vi tyckte gjorde bra saker i designsverige, där vi bjöd in dom till att sälja överblivna böcker och trycksaker under en dag på vårt kontor vid Skanstull.

En del av de här personerna kände vi, några hade vi träffat någon gång och andra tyckte vi verkade intressanta eller gjorde bra grejer.

29.

24

är nyfiken på folk och deras verksamheter och skärmen har alltid fungerat som ett bra filter att våga ta mig an dom på olika sätt.

25

32 . Det

här mejlet resulterade i en bokshop på Konst & Tekniks kontor ett par månader senare med cirka 100 olika trycksaksprojekt vid namn Show & Sell. Sedan blev Show & Sell ett seminarium om publicering tillsammans med Matilda Plöjel och Konstnärsnämnden med inbjudna gäster från Europa och USA vid namn Publishing as part-time Practice, senare en utställning som turnerade mellan USA och delar av Europa, och till sist omformulerades till ett nätverk av svenska konstboksförlag vid namn PAPP.

34 . Under

33. Det

35. Som

finns mycket att säga om PAPP, men det har jag inte tid med idag, men jag tycker även detta är ett exempel på något magiskt med internet: En kedja av händelser följer ett spontant mejl, grundat i ett intresse i ett ämne och människorna bakom, som kan resultera i många års arbete med nya kunskaper, kontakter, och vänskaper som resultat.

Grafisk design är på det sättet väldigt unikt: Det är ett fantastiskt verktyg att närma sig männi­skor och ämnen för det finns alltid en enkel tjänst att erbjuda; att förpacka innehållet på något sätt.

26

åren har jag just närmat mig olika områden jag varit nyfiken på med grafisk design och typografi som medel. Publicering, som jag visade nyss till exempel, och på senare år framför allt samtidskonst.

Konst är för mig det bästa sättet att lära mig om världen då jag föredrar det estetiska filter en konstnär möjliggör.

Ett sådant samarbete är det ambulerande galleriet Issues som jag är engagerad i sedan ett par år tillbaka.

Issues producerar utställningar med framför allt svenska konstnärer på olika platser i Stockholm, ofta på nya platser där platsen är just av lika stor vikt som konstverken.

en del i den processen byter den grafiska identiteten form varje gång, och typografin anpassas till platsen.

Men alla platser är inte så lätta att hitta en unik typografi till – en butikslokal på Södermalm kanske inte ger några tydliga typografiska ingångar i sig själv, så då får man hitta något annat att titta på.

I fallet med Issues #4, för ett drygt år sedan, så anlitades fotografen Jonas Esteban Isfält att porträttera lokalen innan öppning och på en av bilderna finns en damm­ sugare kvar på platsen.

36. För kommunikationen kring Issues #4 använde jag helt enkelt Eurostile Black, då den befintliga texten på dammsugaren var satt i det typsnittet. Dammsugaren var en del av platsen för utställningen och därför kändes det som ett lika bra eller dåligt beslut som att välja någon annan ingång.

Den här typen av resonemang är naturligtvis beslut ytterst få – om ens någon – som förstår eller får reda på, och det är inte så viktigt egentligen. Det viktiga är för mig att hitta ett sätt att sortera alla mina typsnitt och hitta ett sätt att komma vidare.

Och då kan en slumpmässigt glömd dammsugare bli utgångspunkten för en identitet.

38 . Jag skapade en webbsida där alla tecken fanns tillgängliga utifrån visuella kvaliteter, kanske 50 stycken initialt. Jag registrerade ett domännamn och laddade upp då jag tänkte att den lika gärna kunde ligga på internet som vara gömd i min egen dator.

37. Copypastecharacter.com är en site som startade som ett fem-minuters påhitt 2009, där jag var så frustrerad över att aldrig hitta de typografiska tecknena på datorn jag dagligen behöver komma åt.

39. En bloggare fick efter ett tag nys om den och skrev om den och det ena ledde till det andra och snart hade vi hundratusentals besökare varje månad. Efter att ha byggt om webbsidan vid flertalet tillfällen, och inte minst uppdaterat den med mängder tecken och inte minst nya emojis så hade vi tröttnat och när ett märkligt mejl med önskan att köpa siten av oss dök upp tog vi chansen.

27

40.

Såhär ser den ut idag – webbsidan som skulle handla om tillgänglighet är full med banners för tvivelaktigheter, och jag har ingen aning om vem som äger den; vår köpare har tydligen sålt den vidare och jag vet inte vem eller varför någon idag vill ha den.

Det är både tråkigt men också väldigt fascinerande med det digitala, att det kan ta sina egna, oväntade vägar helt.

42 . Det

sista projektet jag tänkte visa startade också med ett spontant mejl. Jag har läst i Dagens Nyheter att Svenska Akademien bestämt att svenska alfabetet skulle bestå av 29 bokstäver, istället för de 28 som tidigare. Att det var ordet Webb som gjort denna förändring gjorde inte saken sämre direkt… Jag tyckte det var så fascinerande att någon kunde bestämma över alfabetet, och mejlade helt enkelt svenska akademien, då jag ville veta exakt när detta beslut togs. Jag fick svar från Eva Aniansson, att det var den 3 mars 2005 som W blev fast medlem av det svenska språket. Jag registrerade då wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww.se

– bokstaven W 29 gånger efter varandra, där jag publi­ cerade det här mejlet.

41. Typografi är som sagt den visuella representationen av språk, och intresserar en sig för typografi är det inte så långt borta till att intressera sig för språk.

28

43. Jag

vet inte om det är tillåtet att publicera mejl på detta sättet, så jag hoppas ingen från Svenska Akademien är här idag, men jag gissar att de har annat att göra för tillfället...

29

44 . Det

här nådde bland andra just förra årets Berlingpristagare Eva Wilsson och tillsammans med henne, Nina Ulmaja och Björn Wahlberg arrangerades under Stockholms Typografiska Gilles flagg ett födelsedagskalas på Rönnells Antikvariat här borta på Birger Jarlsgatan för bokstaven W den 3 mars 2012 – och varje år sedan dess utbringas en virtuell skål på sociala medier. Ambitionen är naturligtvis att 3 mars ska bli känd som alfabetets – eller W:s dag – på samma sätt som till exempel kanel­ bullens dag.

45. Nästa

språkprojekt som är i sin linda är att lyckas ändra de svenska användandet av citattecken, från 99 99 till 6 9, som jag börjat jobba med nu under våren – vi får se om det får något genomslag i framtiden.

30

46. Jag har en idé om att aldrig använda samma typsnitt två gånger. Det är inget jag följer slaviskt, men med tanke på hur många typsnitt som existerar ser jag inte poängen att använda något för mycket. Varje projekt jag jobbar med blir så starkt färgat av typsnittsvalen att jag ofta är rätt trött på deras närvaro i slutet av ett projekt.

Det här intresset resulterar naturligtvis i ett konstant letande efter nya typografiska infallsvinklar.

För genom typografi – eller typsnitt i synnerhet – står jag i kontakt med historien och andra människor. När jag jobbar med en antikva med rötterna i 1600-talets Venedig, eller en linjär ritad 2018 av en 19-åring i Moskva, då är det som jag för en konversation med den personen och typsnittets historia varje gång vi möts – vare sig vi känner varandra eller inte.

Näst längst till höger i bilden är Sven-Anders Ström, min pappa. Han dog 1992, så vi har inte haft så mycket kontakt. Men nyligen hittade jag den här bilden av en slump, under ett planlöst surfande på internet, från en arkeologisk utgrävning i Halmstad i mitten av 1960-talet.

Webbsidan jag hittade bilden på heter digitaltmuseum. se och är ett enormt digitalt arkiv med material från samlingarna hos till exempel Nationalmuseum och Hallands Konstmuseum där den här bilden existerar.

Jag tror det är det detta arkeologiska utgrävande av internet som som jag ägnat mig åt i över 20 års tid, och jag vill tro att en liten bit av det är ärvt av min pappa, trots att vi aldrig kände varandra.

47. För

jag tänker väldigt mycket på arv och referenser och var saker kommer ifrån. Ursprungligen tänkte jag att den här presentation skulle helt utgå ifrån alla mina mentorer jag tagit under livet – dom flesta omedvetna om det – men eftersom det inte blev så vill jag passa på att tacka folk som betytt mycket för mig under mitt liv: Först och främst vill jag tacka alla som gör fantastiska arbeten inom design och andra kreativa sammanhang som inspirerar, utbildar, berör och belyser, till många gånger katastrofala budgetar och förutsättningar. Jag vill tacka alla typsnittstecknare, mina fina vänner och familj, mina kollegor Samira, Stefania och Jonas på Beckmans, jag vill tacka min ungdoms förebild Peter Bruhn, jag vill tacka Pontus och Britta Ekman, jag vill tacka Mattias, Martin, Miriam och inte minst tack min fantastiska mamma Annika.

48 . Tack!

31

eva ortmark

En Masterclass i bokhantverk Rose och John Randle kom till Stockholm för The Georg Svensson Lecture 2015 i Kungliga biblioteket om Whittington Press. Namnet Whittington kändes bekant från min tid i England så jag beslöt att ta kontakt för att få veta mer. Tillsammans gick vi ut och åt middag en kväll före föreläsningen.

Vi talade om den engelska traditionen av fine printing, om Whittington Press och om hur Randles hade startat och utvecklat denna kombination av förlag och tryckeri och om mina egna erfarenheter från Westerham Press.

Livliga minnen från mina åtta år vid Westerham Press från 1973 till 1980 dök upp under vårt samtal. John visste mer än jag själv gjorde om tryckeriets första år och om grundaren Rowley Atterbury. Men jag kunde fylla i en del luckor från det decennium när Westerham Press stod på toppen och jag hade turen att arbeta där. Paret Randles besök i Stockholm ledde också till ett uppdrag för mig – John bad mig att skriva en artikel om min tid vid Westerham för Matrix, deras årsskrift.

32

Redan från början välkomnade Westerham Press ny teknik och experiment. De två områden där de gick i bräschen före andra tryckerier som Cowells och Lund Humphries var datorstödd fotosättning och högupplöst reproteknik för illustrationer i svartvitt och färg. Rowley Atterbury har gett en detaljerad skildring av detta i sina memoarer, A Good Idea at the Time? (Oxted: Hurtwood Press, 2010). År 1973 hade Westerham Press 220 anställda i tryckeriet, vilka arbetade i en stor specialbyggd fabrik på London Road i utkanten av Westerham. Tryckeriet kunde sköta det mesta av arbetet från idé till färdig produkt inom företaget, bortsett från laminering, silkscreen och hårda pärmar. På översta våningen i en del av fabriken fanns kontor för administration, ekonomi, offert- och kostnadskalkyl och ett konferensrum. Trappor ledde ner till en behaglig och luftig entré med en receptionist som satt vid växeln och ansvarade för telexen.

Produktionen var uppdelad på olika delar av fabrikens yta på 4 000 kvadratmeter.

Rowley Atterbury var en grafisk formgivare och hade arbetat i förlagsbranschen i London innan han startade ett litet tryckeri i Westerham 1950. Han hade starka släktband till byn och med hjälp av sin moster, författaren Noel Streatfeild, tog Rowley över ett garage i Westerham, som han kallade Wellers Shed efter ägaren Mr Weller, och där han inrättade sitt tryckeri. Tryckeriet växte snart ur garaget, och Westerhams anläggningar utökades med flygfältsbyggnader från krigstiden vid Biggin Hill.

Tryckeriet fick uppdrag främst från Londonförlag som George Rainbird, Faber & Faber och Chatto & Windus. Ett starkt finansiellt stöd som möjliggjorde expansionen utgjorde Max Rayne, affärsman och byggherre.

När jag kom till Westerham Press hade de många uppdrag från Gullers, fotograf och förläggare i Stockholm. K. W. Gullers var en mångsidig man.

Han ägnade sina tidiga år åt att dokumentera Sveriges unika skönhet – människor, städer och landsbygd. Ingenting brutalt i stil med sociala problem eller misär, bara böljande landskap i södra Sverige, de dramatiska haven vid västkusten, pittoreska fiskebyar, röda stugor och 1700-talsherrgårdar, skärgården med sina många öar och naturligtvis Stockholm med Gamla stan och den moderna stadskärnan. Gullers fick stora framgångar som utgivare av dessa pittoreska turistböcker och specialutgåvor för exportföretag. Westerham Press höll just på med The Face of Sweden när jag började arbeta där. Ett annat svenskt förlag var Bonniers, där jag hade många vänner och från vilket jag lyckades få uppdrag för både barn- och faktaböcker. Rowley fann stort nöje i att marknadsföra tryckeriet för svenskarna. Han bad ingenjörerna att fixa till en gammal skåpbil, ut-

33

formade sedan en stilig typografi för bilens sidor och skickade iväg den till Sverige med leveranser. Han sade åt chauffören att köra omkring på Stockholms gator i timtal, så att så många som möjligt skulle se att här kom verkligen ännu en bokleverans från Westerham Press.

På den här tiden behövde den som ville arbeta i Storbritannien ett arbetstillstånd, normalt fick man bara stanna i tre månader på ett turistvisum som stämplades in i passet. Westerham Press kunde hävda att de behövde en svensk projektkoordinator för sina svenska kunder. Jag fick ett arbetstillstånd på elva månader varje gång jag ansökte om det, ända till det sjätte året när jag gick till inrikesdepartementets lokalkontor i Croydon och en tjänsteman med allvarlig uppsyn förklarade för mig: ‘Madam, ni förstår kanske att ni inte behöver göra det här längre.’ Jag torkade stilla en tår i ögonvrån; jag var accepterad i detta land så länge jag önskade.

Jag brukade sitta i sätteriet med Monophotoutrustningen när texten förbereddes för något av de svenska uppdragen. Jag var till hands för att svara på frågor om bindestreck, specialtecken, stora och små bokstäver i person- och ortnamn samt läsa korrekturen innan de skickades till Sverige. Jag kunde inte ha fått en bättre introduktion till Westerham Press.

Med särskilt ansvar för vissa böcker kunde jag lära känna alla medar­bet­ arna snabbt och få en förståelse för de många innovativa färdigheter och tekniker som fanns för att förbättra alla aspekter av ett arbete.

Produktionen inleddes när offerten tagits fram och ett anbud accepterats. Kunder bjöds ofta in för ett besök, inlett med en rundtur i tryckeriet och en lunch i Rowleys hus Silversted högst upp på Westerham Hill.

Därpå följde diskussioner om arbetet med faktorn för att planera och schemalägga produktionen. Texten sattes antingen i de två Monophoto 2-maskinerna eller de äldre Monotype-gjutmaskinerna. Ted Gowin stod redo i handsätteriet för att plocka fram speciella rubriker eller utsmyckningar. Illustrationer togs om hand av John Parfitts team på reproavdelningen. Under mina första år vid Westerham Press arbetade de fortfarande med de gamla kamerorna för färgseparation, följt av handretuschering av stora filmark. Efter flera besök i Meriden Gravure i New England och hjälp och råd från grundaren, Harold Hugo, nådde reprometoderna nya förbättrade nivåer. John lärde sig att producera extremt högupplösta (300 linjer) duplex- och ibland till och med trippelseparationer för krävande monokroma uppdrag. Bill Brandts svartvita bilder i Shadow of Light trycktes i svart+grått+purpur med ett stokastiskt raster.

Ryktet spred sig och tryckeriet lockade nya kunder, särskilt formgi-

34

vare. Westerham Press tryckte upp till fyrtiotre årsredovisningar, många av dem för företag som British Steel, Rio Tinto-Zinc, British American Tobacco, P & O Lines, Consolidated Gold Fields. Upplagorna i pressarna var ofta stora, 750 000 exemplar var den största jag minns, och en Miller tvåfärgs-perfektor installerades, den kunde trycka 2+2 färger i en körning. Det var en magnifik tryckpress.

Produktionen av årsredovisningarna krävde extra omsorg och special­ service för kunderna. Vi hade att göra med både den högsta ledningen i företagen (en årsrapport var deras viktigaste marknadsföringsverktyg) och med deras utsedda formgivare, ofta rekommenderade av oss. Simon Marston ledde ett team på tryckeriet som tog hand om detta arbete.

Wester­ham låg uppemot fem mil från London, vilket gjorde kommunikationer och leveranser mycket tidskrävande. Trycke­riet var därför utrustat med den bästa tillgängliga tekniken. Bortsett från ett par nätta skåpbilar, som hade texten ‘Westerham Press Ltd’ i mörkgrå Caslontypografi på sidorna och körde upp och ner till London de flesta dagar, var kontors­ lokalernas telex, kopierings- och dikteringsmaskiner anslutna till en central skrivmaskinscentral utrustad med skrivmaskiner av typen IBM Memory-skrivmaskiner (små datorer) liksom faxmaskiner och biltelefoner.

Faxmaskinen är värd ett eget omnämnande. Ett decennium senare blev faxar vanligare på kontor, men vid denna tid var det inte många som hade hört talas om dem. Varje företag som vi tryckte årsrapporter till försågs med en faxmaskin av oss. En motsvarande faxmaskin fanns på Simon Marstons kontor. För att skicka korrektur slog avsändaren det mottagande faxnumret, en person svarade och tryckte på en knapp, varefter ett A4-ark kunde skickas iväg. Det tog sex minuter för varje sida att överföras. Det var en revolution!

Med så många årsrapporter att producera under några få månader om året fick Westerham Press problem med fackföreningarna. De flesta före­ tag lät sitt verksamhetsår sluta 31 december. Normalt ägde årsstämman rum i mars eller april, och innan dess måste rapporterna distribueras.

Detta krävde mycket övertid i tryckeriet, vilket fick fackföreningarna att protestera. De krävde att ett tredje skift skulle införas, på årsbasis.

Detta var ren utpressning. Resultatet var en enorm ekonomisk press på tryckeriet under resten av året. Fackföreningarna vann denna strid men förlorade i långa loppet på sin hårda inställning, samtidigt som tryckeri­ branschen förlorade pengar och kunderna vände sig till Asien. I sina memoarer har Rowley bittert beskrivit den kamp han alltid tvingades föra med de aggressiva fackföreningarna.

35

Westerham Press behövde mer arbete under resten av kalenderåret. Jag kom att tänka på konstvärlden, ett område där jag var utbildad och som låg mig varmt om hjärtat. Jag behövde få in en fot, en introduktion till någon i konstvärlden, och hade turen att träffa Joanna Drew som var chef för Arts Council. Joanna kände till Westerham från de tidiga åren, men hennes kataloger hade tryckts på annat håll. Vi fick chansen att visa vad vi gick för med en katalog för Hayward Gallery, och därefter fick vi en jämn ström av uppdrag från gallerier och museer. Min fördel var att kunna erbjuda Westerhams kvalitet till curatorer som tyckte om att diskutera katalogarbetet med någon som kände till både Tizian och tryckteknik.

Något jag minns livligt var när jag begav till Museum of Modern Art i Oxford för ett möte med Nicholas Serota. Det var en charmig miljö och Nicholas var mycket trevlig att samarbeta med. Han gick senare till White­chapel Gallery i London, där vi fortsatte vårt samarbete. Vid Tate Gallery, Nicholas senare domän, var Iain Bain ansvarig för publikationerna.

Iain var en framstående forskare, expert på Thomas Bewicks gravyrer och mycket kunnig inom tryckteknik. Många av våra finaste arbeten gjordes därmed för Iain och Tate. Vi ville trycka en katalog på ett obestruket papper i stil med amerikanska Mohawk Superfine, men det skulle bli för dyrt. Därför gick vi till det närliggande pappersbruket Cray Valley med ett ark av Mohawk och bad dem att analysera det och producera en kopia utan att vi avslöjade namnet. Crays kopia blev framgångsrik och användes av tryckeriet i många år, under namnet ‘Tate Cartridge’.

Många formgivare var nära vänner till Westerham Press. Några hade stöttat Rowley från början, andra kom i kontakt med tryckeriet genom nya arbeten under årens lopp. Walter Ferro från USA och Derek Birdsall hade båda ett nära samarbete med Mobil Oil. Dereks studio i Covent Garden var en mötesplats för alla som arbetade för Mobil. Redaktören Greg Vitello, baserad i New York, kom regelbundet för att diskutera kulturtidskriften Pegasus, formgiven av Derek och tryckt av Westerham.

Mobil Oils representant i Grekland, George Legakis, kom ofta på besök från Aten, tydligen för att han verkade gilla atmosfären. Andra personer knutna till Mobil Oil kom och gick, alltsammans var väldigt livligt.

Derek brukade beställa öl och pizza, och i en trivsam atmosfär diskuterade vi korrektur eller planerna för ett arbete. Han var en ovanligt begåvad formgivare som producerade mycket fina arbeten. Derek var inte en person som tyckte om att röra på sig, och när ark var klara att skickas till trycket var det normalt hans assistent Sue som skickades ner till Kent.

Studion var centralt belägen, nära serveringar och pubar och alldeles

36

runt hörnet Zwemmers bokhandel, som inspirerade till besök besök varje gång man var hos Derek.

Rowley var alltid personligen involverad i arbetet för Mobil Oil. Alla var imponerade av honom, för han var skarpsint och uppfinningsrik sam­tidigt som han var charmig och väldigt rolig. Han skapade en välkomnande atmosfär för tryckeriets besökare. Det fanns en välinredd gäststuga i trädgården till hans hus Silversted högst upp på Westerham Hill. Många besökare såg till att de kunde stanna i flera dagar, atmosfären var stimulerande, med utmärkta luncher och middagar lagade av Mrs Scott och vin i överflöd. Walter Ferro brukade ta med sig Lore, sin tyska hustru, och stanna på Silversted flera dagar åt gången. Walter var en underbar trägravör och akvarellmålare, och han fann South Downs inspirerande.

Mobil Oil hade en särskild svaghet för den ledande familjen i Abu Dhabi. Ur affärssynpunkt är det inte svårt att förstå. När schejken ville ha en fullständig historia över sin stam, beduinerna, utforskad och skildrad i en bok av en framstående expert, erbjöd sig Mobil Oil att organisera det, och Westerham Press blev inblandat i ett tidigt skede. Ett team från Mobil och Westerham flög till Abu Dhabi för ett inledande möte med alla berörda parter. Walter Ferro utsågs till formgivare, Jack Hayes stod för kontakten med Mobil och Rowley och jag skulle ta hand om tryckningen.

Dr Morsy Abdullah, forskare och professor i arabisk historia från Kairo, skrev texten, spelade in stammarnas sånger och berättelser och letade upp illustrationerna. Det var ett komplicerat arbete som tog många månader att slutföra. Vid detta första besök i Abu Dhabi höll schejken möten med den manliga delen av vårt team i sitt hus.

Till programmet för oss kvinnor hörde guidade utflykter och ett besök hos schejkens favorithustru. Pat Hayes och jag var oroliga för att vi troligen förväntades ha med oss presenter. Vi brydde våra huvuden för att på stående fot hitta något åt världens rikaste par, men det var inget vi kunde göra. Schejkens hustru gjorde ett intelligent och sympatiskt intryck, utifrån det lilla vi kunde se. Hon hade Gulfländernas typiska klädel för kvinnor, med en svart mask över ansiktet som bara lämnade en liten öppning för ögonen. Hennes sekreterare tog sedan med oss för att besöka hennes skola för beduinkvinnor. Den imponerade stort på mig. Jag kunde förstå problemen med att lämna ett nomadiserande liv och bosätta sig i lägenheter med moderna bekvämligheter. Dessa familjer behövde hjälp, utbildning och skolor för att anpassa sig till ett nytt samhälle.

Vi tryckte också en annan illustrerad storslagen bok åt schejken i Abu

37

Dhabi. Den här gången hade han önskat sig en framställning av sitt främsta fritidsintresse – falkenering. Det krävde ett nytt besök i Abu Dhabi, där i stort sett samma personer som hade arbetat med verket om beduinernas historia sammanstrålade. Jag gissade att jag skulle bli in­bjuden till schejkens favorithustru på nytt, så jag förberedde mig före avresan. På Londons Regent Street fanns en fantastisk butik, Needle Woman Shop. Jag träffade butikschefen och förklarade att jag ville ha två resväskor, levererade av mig, fyllda av dem med utrustning och under­ visningsmaterial för alla typer av sömnadsarbeten i hemmet.

Precis som jag trott uppmanades jag att besöka schejkens hustru på nytt. Jag kände mig hopplöst fånig när jag kom släpande på två stora resväskor, långsamt allt närmare den upphöjda kvinnan och hennes sekreterare i andra änden av den stora salen. Men mina farhågor var ogrundade, och innehållet i väskorna togs ivrigt fram och diskuterades och undersöktes. Jag försökte förklara min beundran för hennes arbete för beduinkvinnorna som jag hade sett under mitt förra besök, men jag var inte säker på att hon förstod, för hon talade inte engelska. I sista minuten innan vi lämnade hotellet i Abu Dhabi levererade en portier ett paket till mig från schejkens hustru. Den vackra gåva som hon skickade mig visade att hon uppskattat min gåva till henne.

Mobil Oil var en generös sponsor av museiutställningar. Vår goda relation med folket vid Mobil och det faktum att vi bara hade en handfull konkurrenter globalt innebar att vi fick trycka utställningskataloger för många stora museer världen över: Metropolitan och Guggenheim i New York, Hirschhorn Gallery i Washington, Los Angeles County Museum of Art och Nationalgalleriet i Aten; i London British Museum, Victoria & Albert Museum, Royal Academy, National Portrait Gallery och Tate Gallery. Det enda kravet från Mobil Oil när de sponsrade en utställning var att katalogens titelsida skulle ha en rad i liten grad: ‘Made possible by a grant from Mobil Oil Corporation.’ Dessa kataloger var noggrant utformade och redigerade. Jag var ansvarig för kontakten mellan curatorer, formgivare och tryckeriet. Många resor gjordes för att samla in och diskutera material eller lämna korrektur. Och många amerikanska curatorer trivdes med att bo på Silversted och arbeta med oss på tryckeriet.

Pentagram var en stor designstudio inhyst i ett ombyggt mejeri i Notting Hill. Vid denna tid var de sju partners och lika många assistenter.

Med och för dem producerade vi många underbara böcker, affärsredovisningar, program, broschyrer och mindre tryckalster. Vi arbetade med dem på den första bok de producerade för eget bruk, Living by Design. För

38

att trycka omslaget måste maskinskötaren låsa färgkanalerna så att han kunde köra strimmor av rent gult, blått och rött bläck sida vid sida och få orange och grönt där färgerna blödde in i varandra. Pentagram ägnade mycket tid åt att studera de första arken från Heidelbergaren, vilka de korrigerade och ändrade tills de var perfekta.

Idag är Pentagram världens största oberoende designstudio, och hist­ orien om hur den började har tagits bort från deras hemsida. Var finns spåren av Alan Fletcher, Colin Forbes, Theo Crosby, Merwyn Kurlansky och andra stora formgivare från min tid? Pentagram var en mycket spe­ ciell plats med enorm talang överallt och en vänlig och glädjefylld atmo­ sfär. Vi blev alla nära vänner och hade ett fantastiskt bra samarbete. Alan Fletcher antog min son Johan som praktikant en sommar. Lloyds hade bett Pentagram att leverera en företagsidentitet och att utforma skylt­ systemet i byggnaden av Richard Rogers. Denna höll just på att uppföras för Lloyds i City, så Johan klättrade omkring i byggnadsställningarna med Alan och diskuterade typografiska problem. Det var en avgörande period för Johan, som senare blev grafisk formgivare i egen rätt.

I sin självbiografi A Good Idea at the Time? har Rowley skrivit ingående om Robert Harling och det stora inflytande han utövade på typografi, formgivning och bokhantverk i England. Robert och hans fru Phoebe bodde i det eleganta Glebe House i Godstone i Surrey. Robert var en av de första personer som Rowley presenterade mig för. Eftersom Godstone låg bara en kort väg från Westerham körde vi över en söndag för att besöka Harlings. För mig blev detta början på en lång och djup vänskap. Robert reste upp till London med tåget varje morgon för sitt arbete med tidskriften House & Garden, som han var redaktör för i tjugoåtta år. Han tillbringade lördagarna på Fleet Street för att lägga sista handen vid formutgörningen av veckans Sunday Times. Sin lediga tid på tåget mellan Surrey och London ägnade han åt att skriva. När han kom till H & G skrev hans sekreterare ut hans anteckningar och fogade dem till hans personliga arkiv. Många av de romaner som han överlämnade till Norah Smallwood på bokförlaget Chatto & Windus skrevs på detta sätt under årens lopp.

När jag träffade Robert i början av 1970-talet hade han redan genomfört det mesta av sitt viktiga arbete inom formgivning och bokhantverk.

Han hade dammat av och anpassat flera viktorianska typsnitt för stilgjuteriet Stephenson Blake, till exempel Playbill, Chisel och Tea Chest.

Han hade också varit redaktör för de inflytelserika tidskrifterna Typography, Alphabet & Image och Image och arbetat med James Shand på Art and Technics-serien. Robert var redan från första början en supporter av

39

40

Westerham Press, en god vän till Rowley och en positiv kraft i största allmänhet.

Rowley tryckte och publicerade två böcker på Westerham Press 1974.

Den ena, The Contributors, skrev han själv (anonymt), medan The Double Crown Club: A History of Fifty Years, var skriven av James Moran. De var noggrant utformade av Rowley, men salufördes inte på den allmänna bokmarknaden. Jag fick idén att vi skulle kunna utveckla detta till en förlagsverksamhet genom att använda tid när det var stiltje i tryckeriet och få professionell hjälp med försäljning och distribution. Vid nästa besök i Glebe House frågade jag Robert: ‘Har du kanske något som du redan skrivit om Eric Gill som vi kunde trycka och publicera som en bok på Westerham?’ Robert blev glatt överraskad och grävde snabbt fram en mapp om Eric Gill och hans typsnitt. Det var en artikel från Alphabet & Image som han hade planerat att utöka och revidera.

Den första upplagan av The Letter Forms and Type Designs of Eric Gill kom ut 1976, följd av en andra upplaga 1978 och en tredje, reviderad utgåva 1979. Robert omarbetade sin ursprungliga artikel till en omfattande överblick av Gills arbete och liv. Westerham Press gjorde allt för att producera en fin bok. Texten sattes i Joanna, ett typsnitt som sedan dess har blivit min favorit. (När jag återvände 1980 för att ta över ett tryckeri i Stockholm beställde jag snabbt en komplett uppsättning matriser för Joanna från Monotype.) Titeln på boken sattes av Ted Gowin med 72-punkters Perpetua Titling. Illustrationerna trycktes med högupplöst offset, eller med boktryck tillsammans med textsidorna. Vi använde med framgång papperet Tate Cartridge från Cray Valley.

Följande år, i oktober 1977, reste jag till bokmässan i Frankfurt, sedan British Council lovat att jag kunde använda deras stora monter som bas.

Robert och jag hade diskuterat en annan bok med titeln Trio, som skulle ha essäer om Stanley Morison, Francis Meynell och Oliver Simon. Vi gjorde ett tilltalande visningsexemplar för presentation på mässan. Jag hade känt att Robert verkligen ville göra den här boken, men han saknade det rätta engagemanget och andra saker fick prioritet. Mitt besök i Frankfurt var ändå värdefullt för mig. Jag träffade den amerikanske bokförläggaren David Godine och fick tillfälle att diskutera bokkonst på hög nivå och utgivning av typografiska verk i USA och Storbritannien. Året därpå, under en resa för att besöka Rocky Stinehour i Lunenburg i Vermont, träffade jag David Godine på nytt, men Trio materialiserades tyvärr aldrig.

Många av de människor jag träffade vid Westerham Press 1973 hade

41

arbetat där länge, vissa till och med från den första tiden år 1950. Rowley hade fått alla att känna att de ingick i en stor familj, och han var väl bekant med dem både professionellt och personligt. Tryckeriet ordnade återkommande julfester på hotell i trakten, tillräckligt rymliga för att kunna ta emot alla anställda med sina respektive. Tryckeriets lunchrestaurang serverade hemlagad mat och var en plats där alla kunde träffas, prata och få höra nyheter.

Jag ville bidra till denna vänskapliga anda genom att ge ut ett anspråkslöst husmagasin, Typematter. Tanken var att skriva om personer och arbeten vid Westerham Press på ett informellt sätt och få intresserade att bidra med egna texter. Rowley tyckte det var en spännande idé och menade att Typematter dessutom kunde bli som ett återupplivande av ett tidigare nyhetsbrev för tryckeriet och dess kunder. (Det var kanske anledningen till att Typematter blev föga känt utanför Westerham.) Det första numret trycktes i februari 1977, med mycket gott humör och entusiasm. Det andra numret i maj 1977 är fint illustrerat av Charles Mozley både på omslaget och insidan med ett porträtt av Paul Lynch. Paul kunde sägas vara Charles bästa vän vid tryckeriet, eftersom han med oändligt tålamod körde igenom ark efter ark i korrekturpressen, en Mailänder.

Charles tyckte om att tillbringa tid vid Westerham, där han tecknade och målade förtjusande, roande och sarkastiska bilder direkt på plåtarna. Han var ofta en livfull gäst vid luncherna på Silversted.

Nummer tre av Typematter våren 1978 hade en slående omslagsbild, ‘Layman’s Guide to the Printer’s Anatomy’ av Ronald Searle. Innehållet hade utökats till tolv sidor, den här gången tryckta med både offset och boktryck. En notis berättar om de nyligen tillagda typsnitten i både metall och film: matriser från Monotype i 16-punkter och 18-punkter Fairbank, som var tryckeriets namn på Alfred Fairbanks Narrow Bembo Italic. Aries, ett föga känt typsnitt av Eric Gill och ägt av Stourton Press, gavs till oss och döptes om till Fairfax efter grundaren av Stourton Press.

Walbaum rak och kursiv och halvfet Dante (skuret av Matthew Carter) förvärvades likaså. Rowley upphörde aldrig att utöka tryckeriets arsenal, i alla riktningar.

Det fjärde numret kom ut julen 1978. Jag hade bett David Gentleman om en jultomteillustration, och han lät oss använda en ny trägravyr från St George and the Dragon (New York: Atheneum, 1973). Det blev ett fantastiskt omslag. Jag hade intervjuat Rowley om hans syn på det kommande tryckåret. Om man läste mellan raderna kunde man se hans något bittra syn på framtiden för finare boktryckarkonst. Detta nummer välsignades

42

43

också med en artikel av Ellic Howe. Han förväntade sig på något sätt att Typematter skulle bli en fortsättning på Oliver Simons framstående Signature.

En annan bidragsgivare värd att notera i nummer fyra var Bror Zachrisson, den enda svenske medlemmen i Double Crown Club. Bror var son till en skicklig boktryckare, Waldemar Zachrisson. Hans tryckeri fick namnet Wezäta efter hans initialer. Bror flyttade från Göteborg till Stockholm och grundade en skola för grafisk teknik och formgivning, Grafiska Institutet. Det blev den ledande skolan för grafisk utbildning i Sverige. Institutet nådde stor berömmelse för sina årligen arrangerade ‘stjärnseminarier’. Under åren kom Hermann Zapf, Giovanni Mardersteig, Adrian Frutiger, Saul Bass, Matthew Carter och många andra framstående typsnittsformgivare för att tillbringa en vecka med studenterna i Stockholm. Bror skrev om sin resa till London det året för att delta i en middag med Double Crown Club.

Nummer fem av Typematter var mitt sista. Det kom ut vintern 1979 och jag kände förändringens vindar blåsa. Rowley hade allt svårare att hitta personer som kunde ersätta dem som slutade i tryckeriet. Fackföreningarna var inte till någon hjälp, för att uttrycka det milt. Man var tvungen att rekrytera genom dem, och om de skickade en person som så småningom visade sig olämplig för det aktuella jobbet krävde de betalning för ersättaren. Ett konstigt sätt att hantera människor och branschen.

Jag skrev en artikel om min styvfar, Ulf Linde, som nyligen hade utsetts till chef för Thielska Galleriet i Stockholm. Han ville producera en katalog för målningar, skulpturer och andra föremål i museets permanenta samling. Ulf slets mellan sin gamla samarbetsrelation med Hubert Johansson, som drev ett välkänt boktryckeri i Stockholm, Björkmans Eftr., och sin önskan att låta Westerham reproducera illustrationerna. Jag träffade Hubert och Ulf och vi kom överens om att göra ett kombinerat jobb. Det krävde logistisk finess, för det innebar att papperet, Scheufelen Coated Art, köptes från Tyskland och skickades till Westerham för repro och tryckning av illustrationerna. Arken skickades sedan till Stockholm där Hubert tryckte texten. Det blev en magnifik katalog.

Jag lämnade Westerham Press och återvände till Stockholm 1980.

Katalogen för Thielska Galleriet var den sista stora satsning som Hubert Johansson gjorde innan han kände att han måste lämna tryckeriet i nya händer. När Hubert erbjöd mig anläggningen hade jag svårt att tacka nej.

Detta hade inte alls ingått i mina planer; Björkmans Eftr. var i behov av grundlig modernisering och jag hade vant mig vid den allra senaste tek-

44

niken i kombination med den finaste typografi. Tryckeriets anseende var högt. Det fanns redan en uppsättning av (så långt det gick) lojala kunder bland museer, förlag och konstgallerier. Min idé var att hitta en partner och finansiär för att hjälpa till att genomföra den föreslagna nydaningen, och det gjorde jag så småningom.

Vad jag tog med mig från mina år med Westerham var en unik erfarenhet av att arbeta med de skickligaste hantverkare och de mest krävande kunder. Av att resa runt i världen och förstå olika kulturer och traditioner inom bokproduktion. Mest av allt är jag skyldig Rowley Atterbury ett stort tack för att han anställde mig och anförtrodde mig viktiga uppgifter, utan att någonsin tvivla på min förmåga att genomföra dem. Jag tackar också Rowleys söner Paul och Francis, som jag håller mycket av, liksom mina många vänner och kolleger till vilka jag sänder mina kära tankar.

Först publicerad i Matrix 34 (2016) med titeln ‘A Masterclass in Printing’, under namnet Eva Svensson. Översättning Jim Jakobsson.

Satt med Joanna Nova.

45

46

ingrid svensson

Georges Perec i KB:s handskriftsmagasin

K

ungliga bibliotekets rika samlingar bjuder ständigt på ståtliga överraskningar!

Alla känner nog inte till att original­ manuskript av den franske författaren Georges Perec (1936–1982) finns tillgängliga för studium i Humlegården. C. G. Bjurström skänkte manu­ skripten till KB i juni 1997 i samband med nyinvigningen efter den omfattande ombyggnaden av biblio­teket. Själv hade han inköpt dem 1995 vid en försäljning arrangerad som stöd för tidskriften La Quinzaine littéraire. Perec hade i sin tur skänkt materialet till denna stödförsäljning.

Samlingen, med accessionsnummer 1997/19, be­står av flera mindre manu­skript, bland annat ‘Composition française’ daterat den 2 mars 1948 som anses vara det tidigaste bevarade exemplet på Perecs hand. Huvudnumret är dock ‘W ou le souvenir de l’enfance’ i en svart foliovolym med instick. Boken är utgiven på svenska med titeln W eller minnet av barndomen i översättning av Sture Pyk. Två berättelser flätas samman i W: den självbiografiska berättelsen om Perecs egen barn­ dom och uppväxt under andra världskriget samt den om ön W, en fantasi om en ö där man är helt uppslukad av sport och styrs av olympiska ideal – och som för tankarna till koncentrationsläger.

Perec förlorade sin far 1940, han avled av granat­ splitter. Modern dödades troligen i Auschwitz efter 1943. Den övergivne pojken adopterades som nioåring av sin faster och farbror. Förlusten

efter föräldrarna var ett trauma som man inte kunde tala om. Detta försvinnande genomsyrar W, som är en stark och fruktansvärd skildring av Förintelsen och en plundrad barndom. Hela Pe­ recs författarskap präglas av en känsla av förlust.

Som barn förmanades han att försöka glömma så mycket som möjligt av sina minnen, som ett sätt att undvika tyskarna. I sin litterära verksamhet har Perec ägnat sig åt att rekonstruera sitt minne.

Han är ofta detaljrik, han upprepar, han obser­ verar, han skriver listor, han skapar kataloger.

(Perec var för övrigt arkivarie på ett neurofysio­ logiskt institut och ägnade sig åt indexering och informationshantering förutom att han konstru­ erade korsord.)

Perec var en av de ledande gestalterna i den litterära rörelsen Oulipo – Ouvroir de Littéra­ ture Potentielle – som betyder ungefär Verkstad för potentiell litteratur. Inom Oulipo sökte man efter precisa strukturer och regler; ‘con­traintes littéraires’, litterära tvång, krav. Denna regel­ mässighet, dessa stränga krav passade Perec. De tycks fungera befriande. Kanske ångestlindran­ de. I romanen Försvinna har han skapat ett verk helt utan bokstaven e. Livet en bruksanvisning är en roman som utspelar sig i ett bostadshus i Paris, som läsaren lär känna in i minsta detalj och enligt ett strikt schema. Och W är i allra högsta grad en självbiografi skapad utifrån litte­ rära tvång.

Mer om Perec och mycket annat finner den intresserade i Carl Gustaf Bjurströms arkiv, även det i KB.

47

48

49

B. Lilliehöök 1772. Teckning i Hedvig Ulrika De Geers stambok.

50

erik hamberg

Hedvig Ulrika De Geers stambok

V

id ett besök hos antikvariatsbokhandlaren Johan Redin i Uppsala, vilket gjordes i november 1999, upptäckte bibliotekarien Tomas Anfält (1941–2004) en vacker stambok i grönt skinn, förvarad i en skyddande kassett klädd med stänkt brunt bokbindarpapper. Stamboken visade sig ha tillhört Hedvig Ulrika De Geer (1752–1813), en av entomologen och hovmarskalken Charles De Geers (1720–1778) fyra döttrar. Stamboken införskaffades genast till Uppsala universitetsbibliotek, som ett komplement till bibliotekets Leufstasamling, vilken hade förvärvats från familjen de Geer 1986.

Stamboken visar omisskännliga spår av att ha den skicklige bokbindaren Christopher Schneid­ ler (1721–1787) som upphovsman. Han var verk­ sam i Stockholm under 40 år, från 1746 fram till sin död, och blev efter några års verksamhet ut­ sedd till hovbokbindare. Det mörkgröna skinn­ bandet, som tillhört Hedvig Ulrika De Geer, har en höjd av 21 cm och bredden 14 cm. Det är för­ sett med i princip identiska guldornament i ro­ caillestil på främre och bakre pärmen. Pärmens kantförgyllning och inre denteller överensstäm­ mer helt med utsmyckningen på den gästbok som Charles De Geer tog i bruk 1768 på Leufsta och som fortfarande är i familjen de Geers ägo (tidigare avbildad hos Ehrensvärd, s. 129). Bokryg­ gen är rikligt förgylld och inlagans tre snitt är alla förgyllda. För- och eftersättsbladen är vack­ ert kammarmorerade. Inlagan består av 96 blad på vattenmärkt papper från den holländske pap­ perstillverkaren Honig.

Hedvig Ulrika De Geer gifte sig i januari 1774 med den trettio år äldre generallöjtnanten greve Fredrik Carl Dohna (1722–1784) och hennes ex­ libris är inklistrat på den främre pärmens insida.

Det visar en komposition av ätterna Dohnas och De Geers vapen, varunder hon skrivit H: U: D: G: med bläck. Samma exlibris finns även i några böcker som ingår i herrgårdsbiblioteket i Leufsta, skapat av hennes far Charles De Geer.

XXX Den här aktuella stamboken togs i bruk år 1763, samma år som Hedvig Ulrika skulle fylla 11 år.

Den användes sedan sparsamt under knappt tio år. Pappa Charles gav stamboken till sin dotter i Stockholm den 26 mars 1763 och skrev samtidigt en dikt på franska på ett av de första bladen. Längre in i boken skrev mamma Catharina Charlotta Ribbing:

Den gröna volymen är stamboken, medan den röda är familjen de Geers gästbok inlånad för jämförelsens skull.

51

Quel est pour un mortel la Science supreme?

C’est de savoir toujours – se connoitre soi-meme.

I svensk översättning blir detta: ‘Vilken är den högsta vetenskapen för en dödlig? Det är att all­ tid veta – att lära känna sig själv.’ Detta urgamla och vitt spridda levnadsråd, att känna sig själv, det grekiska ‘gnothi seauton’ (Γνώθι σεαυτόν) är naturligtvis mycket lämpligt att skriva i en stam­ bok. Tänkespråket i stamboken är daterat 1763, men utan datumangivelse, och följs på nästa upp­ slag av versifierade levnadsråd, likaså på franska, från de två äldre systrarna Jacquelina (här kallar hon sig Jaquette), född 1744 och Charlotte, född 1746. Även deras noteringar är nedskrivna 1763, sannolikt vid samma tillfälle.

XXX Stamböcker förknippas ofta med studenter som varit på utrikes resor för att förkovra sig och då vid olika lärosäten kommit i kontakt med per­ soner i den lärda världen, såsom professorer och andra studenter. Genren uppstod under renäs­ sansen och kom att bli ett sätt att visa bildning och förfining, med citat av antika författare eller ur Bibeln, både hos den som skriver och den som äger stamboken. De tidigaste stamböckerna till­ kom sålunda i Tyskland, i reformatorerna Martin Luthers och Philipp Melanchtons närhet. Bägge var verksamma i Wittenberg.

Hedvig Ulrika gjorde inte någon akademisk bildningsresa, men hon hade sin stambok, eller snarare sitt ‘album amicorum’, sin ‘vänbok’, med sig vid besök som familjen gjorde på olika håll i Sverige. Boken berättar därför mer om föräld­ rarnas umgänge och vittnar om besök som man gjorde under de närmaste åren. I några fall kan också besökande som gästade familjens bostäder i Leufstabruk, i Uppsala eller i Stockholm ha fått möjlighet att skriva in sina namn och kanske ett visdomsråd.

XXX Den 16 maj 1763 befann sig familjen De Geer i Stockholm och man träffade då förläggaren Carl Christoffer Gjörwell (1731–1811), några år senare även verksam som bokhandlare. Gjörwell, som skrev ned sina tankar till den unga flickan på franska, var naturligtvis en viktig kontakt för den bokintresserade baronen De Geer:

52

Le vrai bonheur n’est attaché à aucun état. Le moyen de jouir des rapides instants de cette vie, l’objet le seul digne d’envie, c’est le contentement d’une courage de l’esprit, n’est pas le present d’un aveugle destin; il est le lot du sage.

Ett drygt år senare, den 23 augusti 1764, gästar man den boksynte latinlektorn Samuel Älf (1727– 1799) i Linköping, sedermera teologie doktor och domprost. Älf har gjort sig känd som en av de främsta anhängarna och utövarna av det latinska språket i Sverige under 1700-talet. Han skrev själv på latin och skapade stora samlingar med sådan latinsk poesi som tillkommit i Sverige. Dessa samlingar skänktes 1775 till gymnasiebiblioteket (sedermera Stifts- och Landsbiblioteket) i Lin­ köping. Efter Älfs död såldes hans privata biblio­ tek, förtecknat i nära 2 000 poster, på bokauktion i Linköping. I stamboken skrev Älf inte oväntat på latin, men om den unga stamboksinnehava­ ren, nu tolv år gammal, var latinkunnig är väl inte helt säkert: Vivere, naturae est donum mortale; Mereri, immortale animi est munus opusque sacrum.

Felix, cui commune adeo sapientia fatum temperat & virtus! Omnia laudis habet: nec dubito superis talem componere: paucos Ipsa diu loquitur terra fuisse pares.

Älfs rader kan översättas på följande sätt: Att leva är naturens dödliga gåva, att vinna det odödliga är själens uppgift och heliga värv.

Den är lycklig, vars vishet och dygd till den grad behärskar det gemensamma ödet; han förtjänar allt beröm.

Och jag tvekar inte att jämföra en sådan människa med gudarna.

Jorden själv säger att det länge funnits få hennes likar.

Några veckor senare, den 1 oktober 1764, görs ett besök hos den store boksamlaren och biblio­ grafen Carl Gustaf Warmholtz (1713–1785) bosatt på herrgården Christineholm, belägen norr om Nyköping. Warmholtz samlade allt han kom över när det gällde handskrifter och böcker som avhandlade Sveriges historia och han är än idag känd för sin bibliografi Bibliotheca historica sueo-gothica, som trycktes i 15 delar mellan 1782 och 1817. Warmholtz skrev några rader av den

noctes atque dies niti praestante labore ad summas emergere opes, rerumque potiri.

O miseras hominum mentes […]!

I Ingvar Björkesons översättning från 2002 får dessa kända rader följande lydelse:

romerske skalden Albius Tibullus (55–19 f. Kr.) i stamboken: Credula vitam spes fovet, et, melius cras fore semper ait (eg. ‘dicet’)

I översättning skulle detta bli: ‘Det godtrogna hoppet främjar vårt liv och intalar oss ständigt att tro att morgondagen kommer att bli bättre än gårdagen.’ Denna levnadsvisdom var väl kanske inte alltför uppmuntrande för en ung flicka, men reflekterade en äldre mans erfarenhet av livet.

Ett år efter besöket hos Warmholtz, den 18 oktober 1765, träffar man kanslirådet Carl Rein­ hold Berch (1706–1777) i Stockholm. Berch var sin tids främste kännare av mynt och medaljer i Sverige och författare till såväl Beskrifning öfwer swenska mynt och kongl. skåde-penningar (1773) som Namnkunnige svenske herrars och fruers skådepenningar (1777–1781), två viktiga arbeten för den som intresserar sig för medaljer. Han hade en stor samling medaljer och en betydande boksamling, som till stora delar skänktes bort till olika institu­ tioner. Endast en obetydlig del kom att säljas på auktion efter hans död. Berchs bidrag i Hedvig Ulrikas stambok blev några rader av Lucretius (cirka 99–55 f. Kr.), en av de inledande stroferna i den andra boken av hans De rerum natura, ‘Om tingens natur’ (II: 7–14): Sed nil dulcius est, bene quam munita tenere edita doctrina sapientum templa serena; despicere unde queas alios, passimque videre errare, atque viam palantis quaerere vitæ; certare ingenio; contendere nobilitate;

Men inget skönare finns än att dväljas på fridfulla höjder, trygga, befästade väl av visa tänkares läror, där man kan lugnt blicka ned på folk och se hur de planlöst irrar än hit, än dit och fåfängt söker ett livsmål, tävlar med börd eller rang, vill lysa med snillrik begåvning och både dag och natt bjuder upp sina yttersta krafter för att nå ärans höjd, bli rika och erövra makten.

Arma människosläkte […]!

Från 1767 finns det ett flertal noteringar i stam­ boken. Den 4 juni detta år skriver den tjugoårige Gustaf Murray (1747–1825) några rader. Murray skrevs in vid Uppsala universitet 1760, där han studerade under Carl von Linné och Johan Ihre, men tog inte någon examen i Uppsala. Han flyt­ tade i stället över till universitetet i Göttingen 1767, där hans två äldre bröder var verksamma, och blev filosofie magister där 1768. Han blev så småningom kyrkoherde i Stockholm 1780 och kom snart att engagera sig starkt i fattigvården, först i Jacobs och Johannes församlingar och där­ efter i Storkyrkoförsamlingen. Han slutade sina dagar som biskop i Västerås.

I juli 1767 besöker familjen De Geer Falun och Stora Kopparberget. Där träffar man två fransmän från Lyon, som besöker Sverige för att studera bergshantering. Den ene, [Antoine-] Gabriel Jars (1732–1769), var en framstående me­ tallurg, vars far var direktör för två koppargruvor i Frankrike. Sonen företog under 1760-talet resor över hela Europa för att studera gruvor och bergs­ hantering, vilka resulterade i trebandsverket Voyages métallurgiques, ou recherches et observations sur les mines … som publicerades postumt 1774– 1781. Jars kom att besöka Sverige åren 1766 och 1767 och studerade då järn-, koppar-, silver- och guldgruvor, vilka skildrats i olika delar av detta arbete. I stamboken skrev Jars följande rader: Il n’est pas de mortel plus heureux que celuy qui croix etre tel.

53

Samuel Älf och Johan Hinric Lidén i stamboken (92v–93r).

mais le plaisir le plus satisfaisant pour un humain, est sans contredit, de contribuer au bonheur des autres.

Levnadsrådet till Hedvig Ulrika De Geer var så­ lunda att människans största glädje var att bidra till andras lycka.

Två månader senare är familjen De Geer på ett nytt besök i Falun. Markscheidern (gruvmä­ taren) Erik Geisler (1720–1773), som var en av stadens mer framträdande män, gör i samband med besöket en notering i stamboken den 12 september 1767. Geisler var en av pionjärerna när det gällde att bygga hus av slaggsten, en bi­ produkt från masugnarna. Han var en utpräglad sällskapsmänniska och medlem i såväl det vittra ordenssällskapet Utile Dulci som i Kungl. Veten­ skapsakademien, bägge verksamma i Stock­holm. Året därpå, den 20 februari 1768, får familjen

54

De Geer besök i Stockholm av Samuel Älfs halv­ bror, den lärde boksamlaren Johan Hinric Lidén (1741–1793). Lidén använder en hel sida i stambo­ ken – samma uppslag som Älf – och skriver på såväl franska som latin med sin oefterhärmliga och lättlästa piktur.

Kort därpå, den 8 mars 1768, kommer Linné­ lärjungen och botanisten Henric Tonning (1732–1796) på besök i Stockholm. Han utnyttjar stambokens allra sista sida för sitt bidrag, skri­ vet på latin. Tonning var född i Trondheim och studerade först teologi i Köpenhamn, innan han kom till Uppsala och följde Linnés undervis­ ning 1766–1768 och en tid även bodde hos ho­ nom. Studierna i Uppsala resulterade i den aka­ demiska dissertationen Rariora Norvegiæ, om sällsynta växter i Norge, framlagd under Linnés presidium den 27 februari 1768. I stamboken skriver han en vecka senare följande rader, vilka

avslutas med vad som egentligen är en hyllning till Linné: Felix est istud regnum, ubi ejusmodi cives habentur, qui in patriæ commoda famam factis extendere, et immortale sibi nomen acquirere cupiunt.

Hoc submisse scripsit, qui gratiæ nec non memoriæ viri generosissimi se in perpetuum commendans patriam jam repetit.

Dessa rader kan översättas med: Det land är lyckligt där det finns sådana medborgare som vill öka landets rykte genom sina handlingar och önskar skaffa sig ett evigt namn.

Detta skrev den man som ödmjukt anbefaller sig för evigt till den lysande mannens [Linnés] välvilja och minne.

Nu återvänder han [Tonning] till fäderneslandet.

I stamboken återfinns även ett par teckningar; en av dem, som visar en skickligt utförd och elegant allegorisk fantasi över släkten Lilliehööks vapen­ sköld, är signerad ‘B. Lilliehök 1772’. Troligen är

upphovsmannen Bengt Lilliehöök af Gälared och Kolbäck (1748–1832), som vid denna tid var livdrabant och därmed åtminstone tidvis statio­ nerad i Stockholm. Han har på sidorna innan även skrivit in ett par tänkespråk på franska och latin, bägge daterade Stockholm den 15 novem­ ber 1771.

Det yngsta bidraget i stamboken är en teck­ ning signerad ‘von Spången’ och daterad Stock­ holm den 15 juli 1772. Motivet visar vad som ser ut att vara frimurarsymboler och i bakgrunden syns en regnbåge. Med största sannolikhet är det Bengt Gabriel von Spången (1728–1802) som utfört teckningen. Han blev 1772 major i armén och slutade sin militära bana som överste vid Gö­ teborgs artilleribrigad.

XXX Trots att Hedvig Ulrika De Geers stambok till största delen är obegagnad och består av tomma blad, har den ett och annat att berätta om famil­ jens umgänge och de ‘ord på vägen’ som en ung adlig fröken kunde få i Sverige under slutet av frihetstiden.

REFEREN SER Bring, Samuel E., C. G. Warmholtz’ och Louis de Geers bibliotek på Christineholm. Lychnosbibliotek, 3. Uppsala, 1941.

Carlander, Carl Magnus. Svenska bibliotek och ex-libris, 2:1–2. Stockholm, 1904.

Ehrensvärd, Ulla. ‘Leufsta bruks fideikommissbibliotek’. Årsboken Biblis 1968, s. 123–69.

Elgenstierna, Gustaf, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, 2, 4, 7. Stockholm, 1926, 1928, 1932.

Förtekning på framl. professoren, domprosten och led. af K. N. O. herr doct. Sam. Älfs boksamling, som kommer at försäljas i Linköping den [ ] 1800.

Hedberg, Arvid. Stockholms bokbindare 1460–1880, 2. Stockholm, 1960.

Jars, Antoine-Gabriel. Voyages métallurgiques, ou recherches et observations sur les mines & forges …, 1–3. Lyon, 1774; Paris, 1780–1781.

Lindberg, Sten G. Mästarband: Bokbindarmästareföreningen i Stockholm 350 år. Stockholm, 1980.

Lucretius. Om tingens natur. Tolkad och kommenterad av Ingvar Björkeson. Stockholm, 2002.

Norsk biografisk leksikon, 16. Oslo, 1969.

Nya Lärda Tidningar, 50, 1775.

Nynäs, Carina och Lars Bergquist. A Linnæan caleidoscope, 2. Stockholm, 2016.

Solling, Daniel. ‘Stamboken och dess kulturella betydelse’. I Till mina vänner: Faksimil av Johann Samuel Pillings studentstambok från 1720-talet. Scripta minora Bibliothecae Regiae Universitatis Upsaliensis, 15. Uppsala, 2016.

Svenska män och kvinnor, 5. Stockholm, 1949.

Svenskt biografiskt lexikon, 17. Stockholm, 1967–1969.

Latinska strofer från stamboken har normaliserats. Slutligen vill jag tacka pro­ fessor Ann-Mari Jönsson som bistått mig med översättningarna från latin av Älfs, Warmholtz’ och Tonnings aforismer. Hedvig Ulrika De Geers stambok finns digitalt tillgänglig på www.alvin-portal.org

55

56

anders björnsson

Om en friidrottare och bokkonstnär

N

ils Linde (1890–1962) var friidrottare och tävlade för Örgryte, ÖIS. Han blev tre gånger svensk mästare i släggkastning (1912–1914), under tre efterföljande år (1915, 1916, 1919) tog han SM -silver i denna gren och en gång (1914) dessutom silver i viktkastning. Men Nils Linde var också bokbindare, en av de främsta, småningom med titeln hovbokbindare. I Göte­ borg, under en bokmässo­vecka, köper jag på ett av de kvarvarande antikvariaten ett vackert band av hans hand. Det är en inbindning av Jan Fride­ gårds roman Vägen heter smal från 1953 (Wahl­ ström & Widstrand, andra upplagan, tryckt av J. Simelii Arvingars Boktryckeri AB i Helsingfors).

Bakgrunden är självbiografisk.

Boken köper jag faktiskt enbart för dess rent estetiska kvaliteter. För jag är ingen dyrkare av Fridegårds författarskap, även om jag vet att det har betytt mycket för många.

I närheten av min skrivarstuga i Giresta by lig­ ger Biskops-Arnö folkhögskola, och där finns det ett välfyllt Fridegårdsrum (med konst av Harry Martinson). I närheten av Biskops-Arnö växte Fri­ degård upp som statarson, på Katrinedals gård.

I kyrkbyn Övergran kan man besöka ett Fride­ gårdsmuseum, och varje gång vi far utmed gamla Enköpingsvägen och sedan tar av mot Hjälsta, passerar vi alla dessa hållpunkter. Ett avbrutet författarskap, representerat i Fridegårdssamling­ en, är Gunnar Lobråtens (1920–2000): han skrev på fyrtiotalet fyra romaner i proletärdiktningens efterdyning, alla sände han med dedikationer till den beundrade föregångaren, därtill en massa tidningsnoveller, men övergick sedermera till

industrin genom att bli en av de första informa­ tionscheferna på ett svenskt producerande före­ tag (Volvo, Olofström).

Korrespondenser! Lobråten bodde faktiskt i hu­ set invid mitt när jag växte upp, och han var för­ modligen den ende som bar basker i arbetarstaden Sundbyberg: fabriksfolket bar bullig keps, små­ borgarna bredbrättade Homburghattar. Närmaste granne till oss var en annan Gunnar, Svensson, jazzpianist från Boden, känd under artistnamnet Helmer Bryd (1920–1995), också hattbärare. Denne Gunnar invigde mig i Dave Brubecks rika klangoch rytmvärld. Den förste Gunnar skrev novel­ len ‘Dansen’ för mig när kommunen hundraårs­ jubilerade 1988: den finns i antologin Se Sundbyberg (Carlssons). Där medverkade även Matts Rying, med en introduktion till Ragnar Thoursie, som en period bodde och diktade i staden. En lo­ kal Olle Olsson-konstnär, John Carlson, stod för pärmillustrationen. Och tror ni inte att där finns en kortmemoar av Fridegård också, om hans tid som spårvagnskonduktör, på linjen från Sundby­ berg till Slussen.

Men tillbaka till Nils Linde. (Genusinvänd­ ning: bara män!) Bandet är halvfranskt, dess fär­ ger mörkbrunt, beigt och vaniljvitt. Lindes varu­ märke med det kungliga vapnet har inklistrats på frampärmens insida. Roland Svenssons omslags­ bild är bevarad av bokbindaren. Satsytan glest ar­ rangerad, papperet med några stänk av gult. Ing­ et exlibris. Man hade velat veta mer om typsnitt, upplagestorlek, ägare – men herregud, detta är ju ingen bibliofil raritet utan en kulturell vardags­ vara som någon gång hamnade i händerna på en

57

samlare, en entusiast och konnässör. Omslagets Stockholmsmotiv suger in en i en värld, en ur­ banitet, som redan i begynnelsen av femtiotalet stod inför sin utplåning, och kastar sina skuggor mot framtiden. Ett fruset förflutet som lyckas värma vår lyckliga samtid genom inblickar i ett vredgat samhällsklimat: hustrumisshandel, alko­ holism, strejkbryteri, banala författardrömmar vilka leder till misär och oundviklig undergång.

Idag gör halva befolkningen sina litterära för­ sök i cyberrymden, där de rutinmässigt bekantar sig med varandra. På spårvagn 5 i Göteborg ser jag inte en passagerare med en uppslagen bok, inte en tidning, inte en sammanträdeshandling.

De kommer alla från ett välmående Örgryte.

Ur påsen plockar jag upp min Fridegårdsroman (som för övrigt öppnar med en scen från ett bok­ antikvariat), en protesthandling? Tänk om detta är framtiden: den vackert, individuellt formgivna volymen, en markör av seriositet och omvårdnad, en del av ett genomtänkt bohag likaväl som mäs­ sings­­kranar i badrummet, designade köksuten­ silier, konsten på väggarna. Och ingenting av det här behöver vara exklusivt eller exkluderande, för smaken kan inte gärna göras till ett diskus­ sionsämne men där­emot till ett erfarenhetsrum, en kista av rikedom överkomlig nog för de allra flesta.

Vägen heter smal kostade mig 300 kronor på Röde Orm. Jag funderar på att ge bort den till nå­ gon som jag tycker väldigt mycket om, en dotter till exempel.

58

johan norberg

Vad har vi alla böcker till?

H

anden på hjärtat, vad ska du egentligen med alla böcker till?

En åldrad akademiker behövde lämna sitt gamla boende, och därmed också hela sitt bibliotek. Några hundra hyllmeter. Böcker han samlat på sig en hel livstid, många i oläst skick, nu huller om buller i sju förråd, bortskänktes till den som råkade ha vägarna förbi. Så förgås all världens härlighet.

Och det fick mig att tänka på vardagsrum­ met hemma, där jag äntligen fått upp bokhyllor ända till taket, och alla de böcker jag köpt och köper och alla de jag kommer gå förbi varje dag i resten av mitt liv, men aldrig hinner öppna. En dag kommer de också skänkas bort, en hel del olästa. De som blir över kommer mina barn en dag köra till återvinningsstationen, och de kom­ mer skaka på huvudet. ‘Vad mycket skräp pappa samlade på sig.’

Varför? Vad är poängen med att samla något som bara ska stå där, tills det snart ska bort. Hur rättfärdigar man ett privat bibliotek när vi har de bostadspriser vi har, i en tid när man på några sekunder kan få fram den e-bok man behöver när man behöver den?

Och hur försvarar man det för sin partner, som tycker att Wodehouses och Mills samlade verk och två olika upplagor av Nordisk Familje­ bok krockar med de flesta tänkbara inrednings­ ideal?

Man kommer att tänka på Norman Mailers stackars hustru, som refererade till hans tusentals böcker som kudzo – den klängande ärtväxt som tagit över stora delar av den amerikanska södern.

Så fort hon lyckats rensa bort några volymer kom nya fram på varje plan yta i hemmet.

Det finns ett fantastiskt filmklipp på den ita­ lienske författaren Umberto Eco, när han går igenom sitt bibliotek, rum efter rum, efter rum.

30 000 volymer. Eco berättade i en essä att många som besöker honom utbrister: Har du verkligen läst allt det här?

Sådana gäster tror att ett bibliotek är en förva­ ringsplats för gamla, lästa verk, när det egentli­ gen är ett arbetsredskap. De lästa böckerna för­ stås, fyllda med understrykningar och noteringar som forskaren, författaren och journalisten be­ höver återkomma till.

De volymerna säger också något om en själv, och leder lätt till explosioner av associationer.

Det är som den kämpande författaren i George Gissings New Grub Street, som ser de böcker han tvingas sälja som kära, gamla vänner: han hade kunnat berätta var han hade skaffat dem och när; att öppna dem var ett sätt att återkalla ett ti­ digare skede av intellektuell utveckling, en stämning av hopp eller hopplöshet, ett ögonblick av kamp.

Till det kommer alla de böcker man aldrig tittat i, men plötsligt får behov av när man funderar över ett nytt ämne. Visst kan man hitta dem online då, i alla fall om de är relativt nya, men jag vet inte… Jag är väl bokreaktionär, men det känns alltid lite som att rita en skinksmörgås när man är hungrig.

Det är en speciell känsla att stå inför volymer­ na, med deras tyngd och doft, deras tillkomstoch inköpshistoria. När jag ska skriva något, en

59

sån här artikel till exempel, finner jag mig ofta ståendes framför böckerna, gamla och nya be­ kantskaper, läser på ryggarna och bläddrar på måfå. När jag sneglar åt ena hållet fylls synfältet med gamla greker, imperier, ångmaskiner och själens obotliga ensamhet. Om jag vrider blicken bara en aning, så möter mig onda andar, röda rum och svarta hål.

Det är sånt som fyller huvudet med snabba as­ sociationer och oväntade kopplingar. Många äm­ nen och många idéer har kommit till mig i just sådana stunder.

Jag har sällan haft sån skrivkramp som när mina böcker har varit nedpackade i lådor under flyttbestyr. När man inte kan leta upp referenser och inte kan inspireras av bokryggar, då går man på tomgång. Som en målare som har packat ned sina färger.

Jag tvivlar inte på att tekniken en dag kom­ mer att hitta en ersättning även för den känslan, men jag har svårt att tro att den kommer i någon annan form än virtual reality som ger oss käns­ lan av att vi står just i ett bibliotek och bläddrar bland böckerna, som i dag.

Ibland när Umberto Eco fick den där frågan

60

om han läst alla dessa böcker svarade han retsamt ‘Nej, det här är de böcker som jag ska läsa, varför skulle jag annars ha dem framme?’

För det fyller en funktion att ha alldeles för många volymer. Det är en vardaglig påminnelse om vad man har kvar att lära sig, vilket håller en ödmjuk och nyfiken.

Nassim Nicholas Taleb, som har skrivit mycket om hur intellektuellt högmod går före fall, kallar detta ett ‘anti-bibliotek’. Man har det inte för att visa upp sin kunskapsmassa, utan för att påmin­ nas om sina kunskapsluckor. Man ska fylla hem­ met med så mycket böcker som privatekonomin och bolåneräntan medger, menar Taleb, för olästa böcker är mer värdefulla än lästa.

Varje dag går vi förbi dem, och anar lite ängs­ ligt att vilken som helst av dessa böcker skulle kunna lära oss det vi försummat, och få oss att omvärdera sådant vi tar för givet, om vi bara tog oss tid att öppna den.

Det är till syvende och sist detta som rättfärdi­ gar att vi har fler böcker än vi hinner läsa, även om de till slut hamnar i ett dammigt förråd. Det inskärper varje dag den sokratiska visdomen: Den är visast som vet vad hon inte vet.

britt dahlström

Tre Bernadotteska kvinnor och ett krig

B

ernadottebiblioteket i Slottets nordöstra flygel är ju bekant för Biblis läsare. Där finns de avlidna kungarnas och drottningarnas böcker samlade. Nere i salen står kungarnas böcker runt väggarna och uppe i galleriet drottningarnas. Ordningen är för biblioteksväsen ovanlig. Samlingarna står uppställda efter proveniens. Således börjar Karl Johans böcker i ett hörn följda av Oscar I:s verk. Ovanför Karl Johan står Désirées boksamling följd av Josefines och så vidare.

För många år sedan fick jag som första litte­ raturforskare möjlighet att studera böckerna i Bernadottebiblioteket. Jag valde att koncentrera mig på drottningarna. För det första var området jungfrulig mark; det starkaste skälet. För det andra utgick jag ifrån att just deras böcker vore de intressantaste. Hos kungarna finns en stor mängd officiella gåvoexemplar. Hos drottningar­ na är dessa färre. Min förmodan visade sig vara riktig. Drottningarnas samlingar var personliga.

Mycket hade följt med till Stockholm från deras ungdom i olika länder och speglade i hög grad respektives intressen. Många volymer var vällästa med förstrykningar och anteckningar. Drott­ ningarna var aktiva läsare. De hade sina egen­ heter i fråga om namnteckning, datering och roande eller kärva kommentarer. Samlingarna innehåller kulturhistoria, hade verk som täckte de flesta vetenskapliga områden och skönlitte­ ratur från antikens klassiker till modern tid. De känns representativa för en välorienterad män­ niska då. Denna högst levande samling böcker omfattar för drottningarnas del ungefär 20 000

volymer. Ur denna rika skatt har jag valt verk som berör första världskriget, vilket betyder böcker hos drottning Victoria, hennes svärdotter kron­ prinsessan Margareta och en blivande drottning, Louise.

Vallmomånad Hösten 2018 högtidlighålls som alla vet slutet av första världskriget. Stilleståndsdagen är den 11 november med ett exakt klockslag: den elfte tim­ men på den elfte dagen i den elfte månaden. Den som har varit i England under november vet att då går man med en vallmo på rock eller kappa till minne av dem som stupat i kriget. Det är vall­ mon från fälten i Flandern som har blivit symbol och gjord odödlig i John McCraes dikt ‘In Flan­ dern Fields’.

Drottningen Victoria var dotter till storhertigparet av Baden och barnbarn till kejsar Wilhelm I. Hon gifte sig med blivande kung Gustaf V 1881; de fick tre sö­ ner. Efter trontillträdet förärades Victoria titeln hedersöverste vid ett tyskt regemente i samband med ett statsbesök av kusinen Wilhelm II. På re­ gementet var man stolta över sin ‘Ehresoberst’.

Hon har ibland kallats militärisk; en avsevärd överdrift. Victoria var en skicklig fotograf och hade breda intressen som avspeglas i hennes bok­ samling, en av de största bland drottningarnas.

En viktig upplysning. Margareta kom som ny­ gift till Stockholm 1905. Victoria lärde känna och

61

uppskatta sin svärdotter. Vid krigsutbrottet bod­ de båda på Slottet i varsina våningar. Den ena var född i Tyskland, den andra i England, två natio­ ner som nu var fiendemakter. Men båda respekte­ rade den andras intresse för sitt hemland. Kriget hade kunnat medföra problem. Deras ömsesidiga förståelse uteslöt sådana.

Att Victoria har en hel del regementshistoria beror mycket på hennes hederstitel. Regemen­ tet hette officiellt Fysilier-Regiment Königin von Schweden (Pommerisches) Nr 34. Det står alltså en rad historiker över regementen, såsom Badens Liv-Grenadjärer, förutom hennes eget, på hyl­ lorna i välbevarade band, men knappast lästa.

Detsamma gäller en serie dokument över kriget som Utrikesministeriet gav ut 1922.

Annat är det med de mer personligt hållna verken, som Die Entstehung des Weltkrieges (1915) av Karl Helfferich med dedikation till Hennes Majestät Victoria. Karl Rosners minnen från väst­ fronten 1915–16 nämner de försåtliga taggtråds­ stängseln i titeln, Vor dem Drahtverhau. Det fort­ farande omdiskuterade slaget på Skagerrak skild­ rades som en tysk bragd i den anonymt utgivna Skagerrack! Der Ruhmestat der deutschen Flotte (1916). Med en hälsning till Victoria inför nyåret 1918 kom Mit meinem Batallion im Vordesten Graben (1918) av Adalbert, prins av Preussen. Han beskriver med känsla svårigheterna för marin­ sol­dater – kamrater i striden – att klara sig på Flanderns jord, ett annat element än det vatten de var vana vid.

Aus Meinem Kriegs-Tagebuch (1914–15) av Emelie Albrecht berättar om ‘Badischer Mobiler Laza­ rett-Trupp’ och dess insatser. Boken har en djupt undersåtlig dedikation till drottningen. Ehren­tafel 1914–1919 utgiven av Justus Pertes är en namnlista över stupade. Med sina blandade erfarenheter av framgång och motgång som regementschef skrev Erich Ludendorff Meine Kriegserinnerungen 1914– 18 (1919). Boken kom i svensk översättning samma år. Victoria kunde komplettera med en bok hon redan hade, Mein Glück im Hause Lundendorff (1918) av Henny von Tempelhoff. Den faller som familjehistoria här något vid sidan. Liksom Lu­ dendorff hade Helmuth J. L. von Moltke arbetat med Schlieffenplanen. Hans änka gav ut anteck­ ningarna efter kriget. Det Victoria har är två­ bandsupplagan av Moltkes Briefe (1922) redigerade av W. Andreas.

62

I släktingen Max von Badens Erinnerungen und Dokumente (1927) har Victoria skrivit sin namn­ teckning samt ‘1927 Rome’. I sin Revolution von Oben – Umsturtz von Unten (1927) har samme för­ fattare skrivit med blyerts ‘Die Wahrheit über Spanien 9.IX .18’ med hjärtliga hälsningar från din tillgivne kusin, med tillägget: en tidig jul­ klapp.

1920 kom Im Felde unbeziegt av Gustaf von Dick­ huth-Harrach som beskriver världskriget i tjugo­ åtta avdelningar. Frederick Bausmans Let France Explain (1923) rör förhållandena mellan Frankrike och Ryssland. Major Leo Leonhardy lade en lång dedikation till drottningen i sin Mit dem deutschen Luftfahrt durch dick und dimm (1926).

Victoria har ett tjugotal verk av svenska för­ fattare som rör första världskriget. Bland dem är Valdus Bengtssons Under krigets fostran (1915) som ger minnesbilder från en resa i Tyskland sommaren 1915. Nils Christiernsson är represen­ terad med tre titlar, Hindenburgs front (1917), Med tyska ubåtar och i tyska fångläger (1917) och Med Mackensen till Przemysl (1915); den sista är en krigs­ korrespondents anteckningar. De har personliga dedikationer till drottningen. Karl Hildebrands Ett starkt folk (1915) är skildringar inifrån Tyskland och västfronten från december 1914 till januari 1915. Tyska härförare under världskriget (1915) av mi­ litären och krigshistorikern Henning Stålhane finns också i samlingen.

Flera av de svenska rör fångläger som Her­ man Neanders Bland krigsfångar (1917) om läger i Tyskland och Ryssland. Ärkebiskop Nathan Sö­ derblom författade förordet. Neander var pastor i KFUM . Samma titel och upplaga har kronprin­ sessan Margareta bland sina böcker.

Vår egen ‘Sibiriens ängel’, Elsa Brändström, skrev minnesboken Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–20 (1921) och Victorias exemplar har en dedikation till Hennes Majestät Drott­ ningen. Ur förordet: ‘Trots medvetenhet att sakna den berättarförmåga, som den borde äga, vilken söker skildra ett så levande ämne som krigsfång­ enskapen, vågar jag dock framlägga denna berät­ telse.’ Inkomsterna från boken skulle gå till stöd för krigsfångar. Med Svenska Röda Korset under världskriget (1927) av Th. Wennerström har foton tagna av organisationens ordförande prins Carl, samt av Elsa Brändström. Minnesboken omfattar alla krigsåren.

I en serie från Generalstabens krigshistoriska avdelning finns specialstudien Från slaget vid Gorlice-Tarnów 2–6 maj 1915 (1926). Sven Hedin svarar för ett antal titlar. Här några. Från fronten i väster (1915) skildrar hans besök där i november 1914. De­ dikationen till drottningen slutar ‘med hjärtlig, tillgiven och undersåtlig trohet’. Han vänder sig till svenskarna, ‘de landsmän som är i behov av att lära känna ett folk som vet sin plikt’. Hedins Frankrike och Tyskland (1916) berättar om en järn­ vägsresa till Paris och till västfronten i december 1915. Tillägnan är allvarlig: ‘Sveriges drottning i Sveriges ödestimme’. Med Hedin kunde Victoria tryggt dela känslorna för barndomslandet.

Konstnären Den andra personen är Margareta av Connaught, barnbarn till drottning Victoria av Storbritannien.

Hon gifte sig med vår svenska Victorias äldste son Gustaf Adolf 1905 och blev fembarnsmamma med moderna uppfostringsprinciper. Hon var utbildad konstnär och långt mer än amatör i anläggning av trädgårdar. Hon fick offentliga uppdrag på områ­ det. Under första världskriget hade kronprinsparet våning på Stockholms slott samtidigt med kunga­ paret Gustaf V och Victoria. Som redan antytts var det en självklarhet för de två kvinnorna med bak­ grund i varsina krigförande länder att respektera varandras lojaliteter. Kronprinsessan Margareta avled hastigt i en infektion 1920.

Böckerna i hennes samling som berör första världskriget handlar om sjukvård, frivilliginsat­ ser, överlevandes egna minnen, berättelser från fånglägren, föräldrars minnen av stupade söner och måttfull eller hetlevrad facklitteratur över krig och dess orsaker. Och där finns de kända ‘war poets’.

Ett par krigsskildringar skrevs av välkända namn som Nobelpristagaren Rudyard Kipling i hans France at War (1915) med dedikation från författaren till kronprinsessan. André Maurois beskrev i Les Silences du Colonel Bramble (1918) arbetet som tolk utifrån sina erfarenheter som förbindelseofficer i engelska armén. Den, liksom de flesta, är väl läst. William J. Lockes The Rough Road (1919) innehåller bland annat den tragiska historien om en soldat som inte belönades med Victoriakorset, fast han vore mer meriterad än mången som fick det.

Boyd Cable säger i sitt förord till Between the Lines (1916) att han skrivit ner sina intryck vid fronten just inom hörhåll av tyska gevär och gra­ nater. Han vill berätta om arten av de strider som pågått längs västfronten. Han hoppas kunna säga mer och annat än det som de korta krigskommu­ nikéerna ger. Han tror att folk hemma verkligen vill veta. The Pentecost of Calamity (1915) fick Mar­ gareta genast efter utgivningen av vännen Thora.

Denna krigshistoria behandlar också chiffer. Le Clergé Les Catholiques & La Guerre (1915) av Gab­ riel Langlois tar upp ämnen som heroism och självuppoffring med exempel som bygger på vitt­ nesbörd.

Till skildringarna hör också böcker om föräld­ rars och närståendes sorg över förlorade. Prin­ sessan Catherine Radziwill skrev Because It Was Written (1916) med dedikationen ‘Till min ende son som stupade’. A Minstrel in France (1918) av Harry Lauder inleds med en helsides tryckt de­ dikation. Överst ‘Till minnet av min älskade son kapten John Lauder … död i Frankrike den 28 december 1916’. Sonen hörde till ett skotskt rege­ mente ‘First 8th, Argyll and Sutherland Highlan­ ders’. Därpå följer Lauders nyskrivna dikt i fyra strofer om vardera åtta parvis rimmade rader.

Varje strof slutar ‘My one and only boy’. Dikten är ett helt drama, pojkens barnaår, föräldrarnas glädje, sonens frivilliga enrollering, ‘Tell mother not to cry, tell her that I’ll come back again’.

A Woman’s Diary of the War (1915) av Sarah Macnaughtan har en hälsning från författaren i bläckskrift ‘with love & respect’, samt den tryck­ ta dedikationen ‘Till de som kämpar och de som har fallit med beundran och respekt’. Hennes fyra syskonbarn och deras respektive regemen­ ten nämns. Kronprinsessans böcker är praktiskt taget alltid väl lästa. Denna var en av de mest streckade och understrukna, som i avsnittet om varför England gick i krig. Man ville ställa upp för sina vänner, trots att landet inte var upprustat tillräckligt; ‘we meant to fight whether we were ready or not. Also, we meant to go on fighting till the end’. Lika läst och streckad är Mothers and Sons in the War (1918) av Ernest Barker. Boken till­ ägnas de medlemmar av New College som stu­ pade i kriget.

Tre böcker reflekterar moraliskt och filosofiskt över orsakerna till kriget och de diskuterar det moraliska ansvaret för det. The Evidence of the

63

Case (1914) är en utvidgad och omarbetad version av en artikel i The Times från oktober 1914, som hade väckt stor uppmärksamhet. Författaren Ja­ mes M. Beck var hög amerikansk jurist och inne­ hållet bygger på vittnesmål från ledande personer i de krigförande länderna. Författaren befann sig vid utbrottet i Weimar på resa till platser varifrån hans förfäder hade utvandrat till Amerika. Han hyllar det klassiska Tyskland, Martin Luther, Jo­ hann Sebastian Bach. Beck försöker skildra det enade Tysklands – efter 1870 – uppfattning av sig själv och förhållandet till mäktiga grannar. Han skiljer noga mellan vad han kallar Bismarcks in­ ställning och det tyska folket som han finner fredligt och flitigt. Ett ställningstagande gjorde Samuel Harden Church i The American Verdict on the War (1915) som var ett genmäle på ‘The Mani­ festo of the German Professors’.

‘Daisy sept 1915’ har Margareta noterat på ti­ telsidan i den frispråkiga och kontroversiella J’Accuse! (1915) författad av ‘A German’, som i förordet dock får heta tysk patriot. Men översät­ taren till engelska är inte anonym, Alexander Gray, och han har markerat censurerade ställen med luckor i texten. Första kapitlet har titeln ‘German Awake’ med diskussion om skuldfrågan till kriget och en undran om Tysklands seger kan väntas. Andra kapitlet skildrar bakgrunden till kriget. Oavsett från vilken sida författaren lutar åt att skuldbelägga är hans förtvivlan över kriget djup, över de många sårade och döda ‘i blomman av sin ungdom’; han talar om sår som det kan ta generationer att läka.

Både Margareta och Louise har böcker av och om de berömda V.A.D., Voluntary Aid Detach­ ments, ungefär Frivilliga Försvarskåren. Hos Margareta står Thekla Bowsers The Story of Brit­ ish V.A.D. (1918) med underrubrik ‘Women in the Great War’ och ett upplysande förord. Olive Dent skrev A V.A.D. in France (1917) som är berättelser av ‘A Kitchener Nurse’ med många och galghu­ moristiska illustrationer. Dent dedicerar sin bok ‘Alla de tappra pojkar som det har varit mitt privilegium och nöje att vårda’. Första kapitlet fungerar som en inledning till boken. Där talar hon om att det grymma kriget som man länge har fruktat nu är ett faktum. Dent var feminist och tyckte att det var orättvist att bara män del­ tog i försvaret. Det ville hon själv göra. Med sin delvis medicinska bakgrund och praktik vid St.

64

John’s Ambulance fann hon sin plats där. Hon var ögonvittne när de första belgiska flyktingarna kom med sina hemska upplevelser. Sedan kom de egna soldaterna, ‘our boys with shattered limbs, gaping flesh wounds, bruised, battered bodies’.

Dent anmälde sig till utlandstjänst och blev pla­ cerad i Frankrike sommaren 1915.

En anslutande bok fick Margareta av förfat­ taren och parlamentsledamoten Ian Malcolm i början av oktober 1915, The War Pictures behind the Lines, med tryckt dedikation till hans valkrets. I förordet återger Malcolm det svar han fått från en ansvarig läkare för ett militärsjukhus. Mal­ colm hade frågat om kriget. – Det vet jag ingen­ ting om, förutom att det fyller mitt sjukhus. All tid och energi går åt till att räkna ut hur jag ska få patienterna från järnvägsstationen till avdelning­ arna, hur jag ska få mat och andra förnödenheter och vad jag ska göra om vår enda brunn sinar.

Några böcker berättar om livet som krigs­ fånge. En är häftet In Ruhleben Camp från 6 juni 1915 med en helsidesdedikation till kronprinses­ san med tack för hennes insatser för att förbättra fångarnas tillvaro. Med detta har hon rönt upp­ skattning från både ‘friend and foe’. Alex Waughs The Prisoners of Maintz (1919) är en ren krigsro­ man, medan George Eustace Pearsons The Escape of a Princess Pat (1918) dokumentärt skildrar fem­ ton månaders fångenskap och flykten därifrån.

Ett par andra ger intryck från ambassader. My four Years in Germany (1917) skrevs av James W. Ge­ rard som var ambassadör i Berlin. Han påminner om att ‘vi är indragna i ett krig mot den största militärmakt som världen någonsin skådat’. Han varnar för tyskarnas ubåtar. Bland många aspek­ ter på kriget visar Gerard vad man via diplomati kan – och inte kan – bidra med. Meriel Buchanan var dotter till den brittiske ambassadören i St. Pe­ tersburg. Som ögonvittne berättar hon om livet i staden alltifrån de revolutionära åren i Petrograd: The City of Trouble (1918). Särskilt gärna vill hon visa det som ligger under de omstörtande händel­ serna, alltså vanliga människors upplevelser.

Bland svenska titlar märks Carl Ericsons Några svenska betraktelser i dessa allvarliga tider (1915) och Herman Neanders Bland krigsfångar (1917) med författarens foton. Neander var pastor i KFUM; förordet skrevs av ärkebiskop Nathan Söder­ blom. Ett likadant exemplar finns i drottning Victorias samling, som vi sett. Alice Trolle gav

ut Bland sårade (1916) med underrubriken ‘Resa krigsåret 1915’. De besökta länderna var Tyskland, Österrike, Ungern.

Den anonymt skrivna Red Cross and Iron Cross (1916) på Murrays anrika förlag i London fick Margareta från en vän efter kriget, 1919. Förfat­ taren, ‘A Doctor in France’, var ingen mindre än svärmoderns livläkare Axel Munthe, starkt engagerad på ententens sida. Med en personlig dedikation från författaren L. S. Fredenheim fick kronprinsessan boken Skulden (1917) just utkom­ men. De vackra orden lyder: ‘Till Hennes Kung­ lig Höghet Kronprinsessan Margaret med varm sympati och djupt intresse för den rättens sak: självständighet, jämlikhet och samhörighet – för vilken England i detta krig blivit den inom Eu­ ropa mäktigaste förkämpen.’

Gunnar Cederschiölds I väntan på segern (1915) bär Margaretas namnteckning ‘Daisy Jan 1916’ på titelsidan. Underrubriken lyder ‘Studier från Frankrike under kriget’ och har fyra avdelningar.

Den första behandlar de civilas liv bakom fronten.

Den andra och tredje kallas båda ‘Krigarlivet’ som är fördelat på ‘Den ljusa sidan’ (exempelvis var­ dagslivet vid fronten) och ‘Den mörka sidan’ med kulornas offer. Sista avdelningen ger mer utförliga skildringar av valda öden, ett av dem en mors.

I början av avsnittet om Margaretas böcker nämndes de kända krigspoeterna. Eftersom både hon och Louise har viktiga titlar gemensamma blir de behandlade tillsammans och i Louises del.

Sjuksköterskan Den tredje kvinnan är Louise, dotter till storher­ tig Louis Battenberg av Hessen och hans maka, som var barnbarn till drottning Victoria av Stor­ britannien. Louises moster var gift med siste ryske tsaren. Fadern gjorde en vacker karriär i brittiska flottan. Vid första världskrigets utbrott var han förste sjölord och kände sig då med sin tyska bakgrund tvungen att avgå, fast familjen Battenberg sedan länge varit bosatt i Storbritan­ nien. De bytte senare efternamn till det anglice­ rade Mountbatten. Louise gifte sig 1923 med den svenske kronprinsen Gustaf Adolf.

Under första världskriget anmälde hon sig som frivillig efter att ha gått sjukvårdsutbildning.

Hon önskade att få tjänstgöra på militärsjukhus i Frankrike och kom 1915 till Nevers. Efter större

slag kunde sjuksköterskorna få arbeta i trettiosex timmar. Louise blev kvar i två och ett halvt år.

Därefter fortsatte hon vid ett annat krigssjukhus, nu vid Palaves. För sina insatser fick Louise såväl franska som brittiska utmärkelser.

Som nämnts tas här upp krigspoesi som var gemensam för Margaretas och Louises samlingar.

Soldier Poets (1916) med undertiteln ‘Songs of the Fighting Men’ står i två exemplar, båda väl tummade, hos Margareta och i ett exemplar hos Louise med förstrykningar. Hon hade fått boken av vännen Cam, som på titelsidan skrev ‘I have marked with an X the Ones I like’. Som underrub­ riken anger var dikterna skrivna av vanliga solda­ ter och här tryckta för första gången. Samlingen blev uppskattad. Bara under utgivningshösten kom den i fyra upplagor. Inledningen talar om dikterna, att de visar på känslor och erfarenhe­ ter hos männen från alla delar av armén. De är rättframma och skyr allt sentimentalt. Miljöerna kom från Flandern, Frankrike, Gallipoli, Sudan, Egypten och Östafrika. Några dikttitlar är: ‘To My Mother’, ‘Into Battle’, ‘The Dead Soldier’.

Antologin A Crown of Amaranth (1915) fick Margareta i gåva. Boken gavs ut till minnet av de modiga män som gav sina liv för landet. Hela samlingen är tillägnad minnet av Rupert Brooke, ett namn som personifierar krigspoesin, och har formen av en sonett, som var Brookes eget favorit­versmått.

Den postuma 1914 & Other Poems (1915) av just Brooke fick Louise, som så mycken annan poesi, av vännen Cam, som också gav henne Poems (1917), ett nytryck av samlingen från 1911. Brooke dog under tjänstgöring i Grekland 1915, på, som det romantiskt sägs, S:t Georgsdagen. Louises två häftade böcker av poeten är sprättade och tydligt väl lästa. Brookes än idag mest kända dikt är nog ‘Soldaten’.

First Aid gavs ut av brittiska Röda Korset och Louise hade två välanvända exemplar tryckta i Oxford 1914 och 1915. Hon arbetade också med Ja­ mes Cautlies mäktiga trebandsverk First Aid Manual (1915) som gavs ut ‘with the approval of the War Office’. Liksom Margareta hade Louise ett par skrifter utgivna av St. John’s Ambulance. En var First Aid to the Injured med instruktiva bilder och en annan Hints and Helps for Home Nursing (1913) där hon skrivit med bläck och stora bokstä­ ver på framsidan: L. B.

65

66

H. E. Meugens Hospital Handbook in English and French (1915) är den mest nötta i hennes sjuk­ sköterskebibliotek. Den har en undertitel i versa­ ler: FOR USE AT THE FRONT. Bland det viktiga innehållet fanns omräkningstabeller mellan de brittiska och franska måtten och vikterna.

The Light of Asia (1914) av Edwin Arnold var ett av många omtryck av originalet från 1889 med undertiteln ‘Being the Life and Teaching of Gau­ tama’. I förordet omtalas han som prins Gauta­ ma, men det handlar alltså om buddismens grun­ dare. Boken är med här av ett skäl. Den var en gåva till Louise från medsystern Alra och hade en fin hälsning på titelsidan: – ‘the loving thought of a friend is an Angel of God sent to carry a bene­ diction to the soul’, undertecknat ‘in remembran­ ce of our work at Nevers Hospital Anglais July 13, 1915’. Dikturvalet Selections from Swinburne (1919) gjort av Edmund Gosse och Th. James Wise hade också en tillägnan från en medsyster; handstilen avslöjar att det var en annan person än Alra. Lou­ ise fick läsa ‘in remembrance of many happy days spent in hospital’ och undertecknat med det ano­ nyma och inom citationstecken stående ‘sister’.

For Dauntless France (1918) av Laurence Binyon är en redogörelse för Storbritanniens hjälp till de franska sårade. Förordet skrevs av franske ambassadören Paul Gambon, en av den franska diplo­matins främsta. Han bidrog starkt till att den brittisk-franska ententen skapades. För ho­ nom föll det sig naturligt att nämna vänskapen mellan de två länderna; den är fast, lojal och varaktig (ferme, loyal et durable). Det är osäkert om Louise skaffade eller fick boken. Songs of Peace (1917) av Francis Ledwidge var däremot en gåva, från vännen Cam i mars 1917. Lord Dunsay författade inledningen till boken, som är ett ur­ val ur korpral Ledwidges dikter som denne bad Dunsay att göra. Dikten ‘A Dream of Artemis’ ville Dunsay ha med, men korpralen oroades över att den slutade för tvärt. Men, menade Dunsay, så mycket slutade abrupt sommaren 1914.

Journal d’un Simple Soldat: Guerre-Captivité 1914–15 (1916) av Gaston Riou är en av de få i hela Louises boksamling med hennes fullständiga namnteckning, Louise Battenberg. Edouard Her­ riot skrev förordet på ett femtontal sidor, ‘pour les français prisonniers’. Priest of the Ideal (1917) av Stephen Graham handlar om prästen Ernest Biggleswade som hade tillbringat tid vid fronten och kunde ge en bild av arméns religiösa liv.

Erland Mossbergs Minnen från tre krig (1943) nämns här eftersom titelns tre krig var Boerkri­ get, Balkankriget och det första världskriget. Då var Mossberg militärattaché. Han frånsäger sig alla anspråk på att vara författare, men ville ge ut sina minnesbilder eftersom en del litteratur i äm­ net – enligt honom – var lögnaktig propaganda.

En som kände Louise väl och förstod vilken litteratur som gav tröst och vila från arbetet på sjukhusen var guvernanten från barndomens Hessen, Anna Textor. De två höll kontakten ge­ nom livet. Ett av de tidiga exemplen var Emil Engelmanns Das Gudrun Lied (1892) som är ett fantastiskt bokband. Där står raderna ‘Der lie­ ben Prinzessin Louise mit innigsten wünschen / von Anna Textor Juli 1903’. Under krigsåren fick Louise diktsamlingar från henne och ofta i nät­ ta band ur den tyska klassiska litteraturen, som Goethe, alla med dedikationer. Vännen Cam var, som vi sett, en annan förmedlare av diktböcker.

Till julen 1917 skickade hon Poems 1908–14 (1917) som var ett urval ur den då populäre John Drink­ waters verk. Bland andra märks Elizabeth Kirbys The Bridgegroom (1916) och J. C. Squires Twelve Poems (1916); den senare i en begränsad handgjord vacker utgåva.

Rwr Urvalet av titlar vill visa på arten och bredden i den litteratur med anknytning till första världs­kriget som finns hos tre Bernadotteska kvinnor. Det är inte en bokkatalog, men en eftertanke. Detta var det krig som skulle göra slut på alla krig.

67

nyheter & noter at

Cavefors: Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982

Ragni Svensson. 320 s. Diss. Eureka – Ellerströms akademiska, 66. Lund: Ellerströms, 2018. isbn 978-91-7247-519-9 Bokhistorikern Ragni Svensson valde sanner­ligen ett bra ämne för sin doktorsavhandling. Bo Cave­ fors var ett av de verkligt tongivande förlagen i Sverige under nästan ett kvarts sekel. Förlagets verksamhet både fångade och präglade sin tid, samtidigt som den exemplifierar hur mycket en enskild förläggare kan prägla sitt företag. Hennes avhandling är därför ett välkommet bidrag till vår förlagshistoriska litteratur, liksom till känne­ domen om förvandlingarna på efterkrigstidens svenska bokmarknad. Och den kommer inte en­ sam. Ungefär samtidigt utkom nämligen ytter­ ligare en bok om Cavefors förlag, En bok om Bo Cavefors bokförlag med text av Ragni Svensson, in­ tervjuer av Jonas Ellerström, bibliografi av AnnaLina Brunell och efterskrift av Bo Cavefors (Stock­ holm: Tragus förlag, 2018). Särskilt viktigt att be­ tona är att denna senare volym rymmer en kom­ plett bibliografi över förlagets utgivning.

Bo Cavefors (född 1935) kallades tidigt ett ‘sen­ sationellt stjärnskott på bokförläggarhimlen’ (s. 49). Benämningen var kanske mer adekvat än Arne Häggqvist anade, skribenten bakom for­ muleringen. Ordet stjärnskott har ju flera bety­ delser, inte bara den av sensationell begåvning, utan också den av att ha en kort och illuster bana.

Drygt två decennier varade Bo Cavefors storhets­ tid i svenskt förlagsliv: avhandlingen täcker tiden

68

från 1959 till 1982. Eller från det år Cavefors gav ut sina första nio böcker tills dess ett återupp­ livningsförsök av förlaget misslyckades. (Hans se­ nare förlagsprojekt och författarskap, ofta långt ute på högerkanten, berörs inte i avhandlingen.)

Under den aktuella tiden utgav förlaget cirka 620 titlar, alltså i genomsnitt 26 per år. Omfattningen av verksamheten och dess inriktning varierade dock avsevärt under olika perioder, något som av­ handlingen förstås belyser. Räknat i antal titlar var utgivningen som störst från slutet av 1960-talet till slutet av 1970-talet. (Se t.ex. diagrammet s. 122.) Även om förlaget tidvis hade en handfull an­ ställda, var det på många sätt ett utpräglat en­ mansförlag, präglat av Cavefors personliga beslut.

Affärstekniskt genomgick det vissa förändringar (och smärre namnbyten) under den aktuella perioden, men enklast och rimligast är att som Svensson tala om det som ‘Cavefors förlag’ un­ der denna period.

Förlaget startades av Cavefors den höst när han fyllde 24 år. Det var en förmögen ung man som stod bakom satsningen – han hade nyligen lyft ett arv som uppgick till omkring 3 miljoner kronor (se s. 43). Litterärt fick förlaget från början en exklusiv inriktning. I hög grad bestod utgiv­ ningen av översatta verk av utländska storheter: premiäråret fanns bland andra Brendan Behan och Ezra Pound på förlagets lista. Skönlitteratu­ ren dominerade först, men med åren orienterade sig förlaget allt mer mot politik och kontinental kulturteori, liksom mot pocketboksformen. I utgivningen syntes bland andra Roland Barthes, Umberto Eco och Michel Foucault. Förlaget hade

också en viss utgivning av svensk skönlitteratur – men hann faktiskt med att refusera den unge Lars Norén inte bara en utan flera gånger.

Många av böckerna var ytterst svårsålda, även om samtida recensenter och eftervärlden prisade dem. Men Cavefors hade den något sangviniska inställningen att böcker av sådant värde skulle betala sig i längden. Kanske hade han rätt – pro­ blemet var bara att tiden dit var mycket längre än hans privatförmögenhet och försäljningsintäkter räckte. Sällan har Pierre Bourdieus teorier om spänningen mellan ekonomiskt och kulturellt kapital passat så bra som till Cavefors förlag, även om förlaget i sin tur förstås hade sina föregångare och efterföljare i konsten att misslyckas i litterära affärer genom att anstränga sig. När förlaget gick i konkurs efter 19 år lär skulderna ha uppgått till 5,4 miljoner kronor (s. 197).

Redan från början omgavs förlaget av beund­ rande reaktioner och en självsäker marknads­för­ ing, bilder av verksamheten som Ragni Svensson sammanfattar med ordet ‘myter’. Dessa myter gällde både förläggaren och förlaget. Svensson summerar mediebilden av förläggaren i några ideal­typer, främst gentlemannaförläggaren, out­ sidern och flanören. Hon talar också om det djärva och exklusiva förlaget. Här skymtar en ideal­t yp som nog var viktigare än flanören – kon­ nässören. Böckerna skulle vara förnämliga, både till innehåll och till utstyrsel.

Cavefors förlag var och förblev ett barn av sin tid. Eller av sina tider, eftersom det verkade under en sällsynt föränderlig epok. Förlaget grundades i slutskedet av den tid när förlagsverksamhet av många fortfarande ansågs vara en syssla för gent­ lemän (för att liksom avhandlingsförfattaren låna Fredric Warburgs formulering). Förlagsnäringen var något av en klubb för kostymklädda herrar som hade mer av litterär bildning än ekonomisk utbildning. Och den bedrevs inom en värld där normerna och regelverken var både gamla och starka. I Sverige var detta kommissionssystemets solnedgångstid, en värld som är nästan omöjlig att förklara för nutidens studenter, men som innebar att fasta bokpriser rådde i återförsäljar­ ledet, samtidigt som förläggarna bestämde över vilka som fick och inte fick bli bokhandlare. Till systemet hörde också att de ledande förläggarna hade långtgående möjligheter att skicka ut hela sin utgivning till åtminstone de stora bokhand­

larna. Också ett rätt exklusivt förlag som Cave­ fors hade därmed goda möjligheter att ge sina böcker viss synlighet hos återförsäljarna – något som understöddes av att tidningarnas kulturbe­ vakning var bred.

Men – the times, they are a-changin’, som en bliv­ ande Nobelpristagare uttryckte saken när Cave­ fors förlag fortfarande gick i förskolan. Allt var liksom i rörelse. Sextiotalet innebar flera händel­ ser och processer av stor vikt för Cavefors förlag.

Ur bokbranschens rent interna synvinkel var fri­ släppandet av bokpriserna 1970 en stor händelse.

Friprisreformen hade varit beslutad av staten se­ dan mitten av 1960-talet, och kom på sikt att för­ ändra branschen så att den smala och svårsålda litteraturen fick det svårare på marknaden – nå­ got som staten efter några år kompenserade för genom att införa ett litteraturstöd till förlagen som skulle säkra utgivningen av just sådan littera­ tur. Bo Cavefors uttalade sig först föraktfullt om den ‘småborgerliga understödsanda’ (s. 172) som låg bakom förläggarnas entusiasm över systemet – men snart blev Cavefors förlag en av de största bidragsmottagarna, bara knappt överträffat av Bonniers (se kap. 5). Då hade redan två drama­ tiska processer utspelat sig, dels sextiotalets stora pocketboom, dels den så kallade förlagskrisen omkring 1970. Utgivningen av kvalitetspocket ökade brant under sextiotalet, något som snart innebar överutgivning och minskande lönsam­ het – särskilt för de stora allmänförlagen. Också Cavefors var med i dansen kring den förgyllda pocketboken, och förlaget fick självt känna av krisen.

Cavefors var alltså med om att åstadkomma ti­ dens överutgivningskris. Mer än de flesta andra förlag hade Cavefors känsla för två av de samver­ kande faktorer som låg bakom pocketboomen: tillväxten i den högre utbildningen och sextiota­ lets politiska radikalisering. Cavefors blev ett av tidens ledande vänsterförlag. Och det blev en av de viktigaste leverantörerna av översättningar av de nya, kittlande och omdebatterade utländska kulturteoretikerna. Det passade ett förlag som inte så mycket karakteriserades av vad det var för som vad det var emot – nämligen det etablerade, hävdvunna, beprövade.

Cavefors var coolt. Cavefors var radikalt. Cave­ fors öppnade fönstren mot kontinenten. Än sen då att somliga böcker sålde dåligt, att en del var

69

dåligt översatta och tryckta så tätt att de induce­ rade huvudvärk. Än sen då att många var så då­ ligt tillverkade att de föll sönder i lösbladssystem.

Alla dessa brister påpekades, som Ragni Svens­ son visar, av tidens litteraturkritiker. Men Cave­ fors var coolt. Cavefors var radikalt. Cavefors öppnade fönstren mot kontinenten. Det blev de bleka unga männens favoritförlag.

Svensson närmar sig de här aspekterna av Ca­ vefors verksamhet ur främst tre aspekter. Den första är en analys av förlagets pocketserie, BOC serien, som totalt rymde 143 titlar (alltså över en fjärdedel av förlagets totala utgivning). Serien liknar nästan en bouppteckning efter den dåtida vänsterns förhoppningsfullhet – på utgivnings­ listan fanns Althusser, Gramsci, Che Guevara, Rosa Luxemburg, Ernest Mandel, Marx, Mao, Nietzsche och Stalin. Den andra aspekten är en analys av förlagets samarbete med den radikala tidskriften Zenit, med bland andra Göran Ther­ born som en av de ledande. Zenit var en av de platser där den nya vänstern föddes, och Cavefors blev förläggaren till en serie med anknytning till tidskriften – ett samarbete som också exempli­ fierar hans förmåga att knyta allianser. Den tredje aspekten är en analys av Cavefors utgivning av litteratur med anknytning till Afrika. Frågan in­ tresserade Cavefors personligen sedan tidigt, och i ett större perspektiv hängde den också samman med tidens radikalisering, eftersom den så kalla­ de afrikanska frågan för många var ingången till en tidig och verklig insikt om västimperialismens härjningar. Cavefors förlag blev en specialist på utgivning av både facklitteratur och skönlittera­ tur med anknytning till den frågan.

Så långt verkar förlagets profil logisk och kon­ sekvent. Men den rymde också åtskilligt annat.

Jämsides med den vänsterradikala utgivningen fanns också en ström av böcker mer eller mindre nära avgrundshögern: Cavefors gav ut den kon­ servative Ernst Jünger, memoarer av den svenska fascistledaren Per Engdahl, kåserier av Gunnar Unger – liksom flera böcker av den redan nämn­ de Ezra Pound.

När bokklubbarna slog igenom några år in på 1970-talet var Cavefors påpassligt ute och grunda­ de sin egen klubb – naturligtvis kallad BOC -klub­ ben. Förlaget satsade också på en rad säregna ut­ givningsprojekt. Ett var en utgivning av lättlästa och ordförenklade böcker för vuxna (LL-böcker),

70

ett annat en utgivning av den nordkoreanske dik­ tatorn Kim Il Sungs samlade skrifter. Utgivning­ en av Kim Il Sungs skrifter lär ha kommit till på förlagets initiativ, men med betryggande ekono­ miskt stöd från den nordkoreanska ambassaden.

Från Kim Il Sung var steget inte alltför långt till Rote Armee Fraktion i Tyskland, vars program­ skrifter Cavefors utgav under lika dunkla som äventyrliga former.

Alltsammans tog slut i ett stilenligt kulturbråk.

Bo Cavefors hade vunnit upphandlingen av upp­ draget att ge ut August Strindbergs samlade skrif­ ter – ett projekt som möjligen hade tillkommit på hans initiativ och vars grundtankar han verkade egendomligt väl insatt i, efter åratal av korri­dor­ ande hos Kulturrådet. Turerna i upphand­lingen var sådana att Riksrevisions­verket började göra hotfulla läten, och utbetalningarna till förlaget stoppades. Förlaget gick sedan under i en virvel av gamla ekonomiska problem, i syrliga kom­ mentarer från Riksrevisonsverket och plötsligt motstånd från Kulturrådet och regeringen. Ett försök att återuppliva förlaget gick om intet se­ dan Bo Cavefors med stor beslutsamhet hade bitit alla de händer som försökte mata honom.

Vad som följde var landsflykt och helt andra ut­ givningsprojekt – men detta behandlas alltså inte i avhandlingen.

Ragni Svensson utreder Cavefors förläggar­ gärning med flera olika slags material och me­ toder. Grunden för arbetet är Bo Cavefors eget förlagsarkiv, som främst består av pressklipp om förlaget och dess utgivning – ‘tiotusentals’ klipp, enligt författaren (s. 30). Däremot rymmer arki­ vet inte mycket av författarkorrespondens eller ekonomisk bokföring. Förlagsarkivet komplet­ teras genom arkivmaterial från tidskriften Zenit, handlingar hos Kulturrådet och viss författarkor­ respondens. Dessutom har Svensson genomfört ett antal intervjuer med Bo Cavefors och perso­ ner kring förlaget. Det är ett värdefullt men me­ todiskt äventyrligt material som dock behandlas med vederbörlig källkritisk skepsis: Svensson be­ tonar också att hon har valt att ‘prioritera’ (s. 37) uppgifter i böcker och andra dokument framför de muntliga.

Innehållet i utgivningen belyses genom recen­ sioner, snarare än genom läsning av verken. Om någon frågade författaren om hon har läst de böcker hon skriver om skulle hon kunna svara

fullt sanningsenligt: ‘Nej, inte personligen.’ Det är helt konsekvent och rimligt, eftersom syftet är att bedöma bilden av Cavefors i samtiden, snarare än att analysera verken. Därför dömer Ragni Svensson också gärna böckerna efter de­ ras omslag – något som i litteratursociologiska och bokhistoriska sammanhang som bekant kallas att analysera deras paratexter och bib­ liografiska koder. I fallet Cavefors är detta fullt adekvat, eftersom böckerna stack ut rent utse­ endemässigt. De hade attityd, många i ett utfö­ rande som var nästan kvadratiskt (14,5 × 15,5 cm).

It’s hip to be square.

Metoden i avhandlingen är främst kvalitativ, även om vissa kvantitativa inslag förekommer (ex­ empelvis i analyser av vissa drag i förlagets utgiv­ ning). I kontextualiseringen använder sig avhand­ lingsförfattaren av tidigare forskning, till exempel kring sextiotalets pocketmarknad, förlagskrisen och litteraturstödet. Till det kommer hennes egna genomgångar av branschtidskriften Svensk bokhandel och inslag i tv och radio, framsökta i KB:s Svensk mediedatabas. Som helhet är det en materialintensiv avhandling, och en bok där riklig tilläggsinformation finns i noterna, som här er­ bjuder åtskilligt för den som är nyfiken på detaljer.

Hon gör inledningsvis flera kloka metodiska överväganden. Ett är att hon vill röra sig i ‘gräns­ landet […] mellan ett aktörsperspektiv och ett strukturellt perspektiv’ (s. 14), det vill säga ge utrymme både åt individens särart och åt det faktum att varje individ är beroende av sin tid.

Ett annat är, som jag uppfattar det, att hon strun­ tar i att försöka hitta någon avgörande eller ens nämnvärd skillnad mellan litteratursociologi och bokhistoria (se s. 15–17) – det är åtminstone så jag förstår saken när hon talar om en av den moderna litteratursociologins lärofäder Robert Escarpit som verksam inom bokhistorisk forsk­ ning (s. 15). Det är ett klokt sätt att behandla något som ofta är ett slags skenproblem inom modern bok­historisk forskning: stora väsentliga delar av litteratursociologin respektive bokhistorien över­ lappar varandra (som jag ser det eftersom bokhis­ torien har försökt efterlikna litteratursociologin, om än under yttranden om sociology of texts.)

XXX Jag var fakultetsopponent när Ragni Svensson lade fram sin avhandling och summerar nedan några

av de mer övergripande invändningar som jag tycker kan göras mot hennes tillvägagångssätt.

Vad gäller källmaterial har Svensson också förtjänstfullt letat upp olika brevväxlingar, efter­ som författarbreven i förlagsarkivet är ganska få.

En besvärande lucka i underarbetet finns dock – korrespondensen med Harry Järv, som var en av förlagets viktigaste författare och utgivare under flera decennier (även om relationen slutade med en krasch). Några brev till eller från Järv används dock inte i avhandlingen. Cavefors brev till Järv tycks ha gått förlorade, men Järv sparade faktiskt själv hela sin utgående korrespondens till förlägga­ ren: drygt 400 brev, avsända 1960–1982. (De finns i Harry Järvs arkiv, Svenska Litteratursällskapet i Finland – samlingarna i Vasa.) Efter att ha grans­ kat de första 50 sidorna i denna brevsamling kan jag konstatera att de inte bara belyser Järvs idérike­ dom och noggrannhet (för att inte säga petighet) utan också med vilket tålamod Cave­fors tydligen kunde behandla den mest självupptagna och stings­liga författare. Inte minst intressant är det skvaller som Järv förmedlar från förlagsvärlden – däribland upplysningen att Bonniers redan vid början av sextiotalet var så oroliga för konkur­ rensen från den nya uppstickarförläggaren att de började undersöka hans ekonomi (Harry Järv till Bo Cavefors den 16 mars 1961). Brevsviten – som också tyder på att Cavefors faktiskt tidigt sökte en medfinansiär – hade kunnat fördjupa och ny­ ansera bilden av förlagets arbete.

Svensson är väl inläst på den relevanta forsk­ ningen, men en del finns att tillägga eftersom hon inte fullt ut använder bakgrundslitteraturen.

Ett exempel är att använd litteratur också kunde ha belysa Cavefors storlek och ställning gentemot andra förlag. Åtskilliga upplysningar kunde ex­ empelvis ha hämtats ur Litteraturutredningens branschstudier, En bok om böcker (SOU 1972:80), där Cavefors i kapitlet om kvalitetspocketböcker räknas till de övriga större privatägda förlagen ut­ anför Bonniersfären (s. 44), där dess storlek inom utgivningen av skönlitteratur 1965–1970 kan ur­ skiljas i en tabell (9.2, s. 231), och där en annan tabell visar att Cavefors var det tolfte största för­ laget inom utgivningen av lyrik under samma pe­ riod (tab. 10.2, s. 269). Intressant nog visar En bok om böcker också att Cavefors 1969 stod för hela 7 procent av utgivningen av kvalitetspocket 1969 (s. 339), vilket gjorde förlaget till det fjärde största

71

av de privatägda förlagen som var aktiva på om­ rådet (s. 441). Vidare kunde förlagets ställning på marknaden ha perspektiverats via bilagan över erbjudna verk i Månadens bok 1970–1973 i Ann Steiners avhandling om bokklubben, I littera­ turens mittfåra: Månadens bok och svensk bokmarknad under 1970-talet (2006), från vilken det går att räkna fram hur små och medelstora förlag hävdade sig i bokklubben. Andra perspektiv på förlagets ställning ger Åsa Warnqvists Poesifloden: Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 1976–1995 (2007), som visar hur stor Cavefors faktiskt var som lyrikutgivare, vilket tomrum förlaget läm­ nade efter sig (ex. s. 66, 89–90), och hur mansdo­ minerad dess lyrikutgivning var (s. 319–20).

Något underlig finner jag också Svenssons forskningsöversikt vara. Den uppehåller sig ut­ förligt vid några doktorsavhandlingar om ‘ett enskilt förlag och dess verksamhet’ (s. 26). Valet innebär att översikten går långt ner i 1700-talet (Anna-Maria Rimms avhandling om Elsa Fougt) – som alltså handlar om en helt annan typ av marknad än den där Cavefors arbetade, och där­ med knappast högrelevant för Svenssons syften.

Samtidigt blir urvalet av tidigare forskning väl as­ ketiskt. Gunnel Furulands avhandling (Romanen som vardagsvara [2007]), som handlar om fyra för­ lags konkurrens vid mitten av 1800-talet, inklu­ deras exempelvis inte. Och en rad forskningsin­ satser av hög relevans för Svenssons eget projekt kommer inte med. Bo Petersons första bok om Norstedts historia, som täcker tiden fram till 1910 beaktas – säkert därför att det var hans doktorsav­ handling. Men forskningsöversikten missar hans andra bok om Norstedts, PAN på Riddarholmen: Norstedts 1910–1973 (1998) trots att den är mycket mer relevant. Inte heller tar den upp Mats Lars­ sons Bonniers – en mediefamilj: Förlag, konglomerat och mediekoncern 1953–1990 (2001), som ju också är relevant för att belysa marknadssituationen.

(För egen del kan jag inte heller låta bli att notera att Svensson i avhandlingen gör en stor sak av bristen på studier av genusmönster i den svenska bokbranschen, men inte alls nämner de försök som finns i min ‘Kvinnorna i den svenska bok­ branschen’, publicerad i min Författare och förläggare [1994], ur vilken annat material åberopas.)

Kort sagt – det hade funnits möjligheter att ytter­ ligare väva in Bo Cavefors förlag i vad vi redan vet om efterkrigstidens svenska bokmarknad.

72

Dispositionen av boken är huvudsakligen kro­ nologisk, efter vissa temaområden. Efter ett inled­ ningskapitel med sedvanliga preliminarier (pro­ blemformulering, teori och metod, forsknings­ översikt med mera) följer ett kapitel som handlar om personen Cavefors och mediernas bild av honom, därefter ett om hans nätverk och sam­ arbetspartners. Därefter kommer ett par kapitel om utgivningen, ett om BOC -serien och Zenitse­ rien och ett om förlagets utgivning av afrikanska författare. Ett särskilt kapitel ägnas bokmarkna­ dens förändringar åren kring 1970 och därefter kommer ett kapitel om förlagets politiskt provo­ kativa utgivning (Kim Il Sung och Rote Armee Fraktion). Avhandlingen avslutas med ett kapitel om den så kallade Caveforsaffären, bråket kring Strindbergs Samlade skrifter, som övergick i en debatt om förlagets ekonomi, som i sin tur resul­ terade i dess nedläggning. Den här dispositionen fungerar i stort sett bra – dock med undantag för kapitlet om Afrikautgivningen. Den sträckte sig över lång tid, och den tidiga delen av utgivningen – som upptar huvuddelen av kapitlet – föregick BOC -serien, och bidrog till att etablera Cavefors som ett internationalistiskt och vänsterinriktat förlag. Sedan pausade förlaget i denna utgivning och återkom mot slutet av förlagets liv med se­ rien Afrika berättar (11 titlar). Den tillhörde dock en helt annan fas av förlagets verksamhet än den tidiga Afrikautgivningen.

Det är alltså ett stort material som behandlas i avsnitten om förlagets utgivning. Svensson be­ handlar det med essäistisk schvung, men inte alltid med den systematik som läsaren kunde ha önskat. Exempelvis blir en del frågor om för­lagets profil inte tillräckligt bearbetade. När Svensson främst fokuserar på några delar av utgivningen kommer ofrånkomligen andra viktiga delar i skymundan – däribland förlagets utgivning av svensk skönlitteratur, internationell modernism och kulturteori (där till exempel strukturalismen var viktig).

Koncentrationen på några få områden gör helt enkelt att förlagets profil faktiskt blir svår att ur­ skilja. Jag hade nog väntat mig att Ragni Svens­ son skulle presentera statistik över förlagets hela utgivning och hur den förändrades över tid. En sådan analys skulle rimligen beakta variabler som författarens kön, verkets originalspråk, över­ sättare och ämnesområde. Och i en bokhistorisk

avhandling som denna kunde också ha analyse­ rats data om bokens format, omfång, inbindning och bandtyp, illustrationer, med mera. Någon sådan genomgång finns emellertid inte. Glimtar av vad den kunde givit finns dock i ett antal in­ tressanta kvantitativa påpekanden och diagram som är utströdda på olika håll i framställning­ en – däribland påpekandet att Alexander Weiss med 19 utgåvor var förlagets mest utgivna förfat­ tare (s. 62) (medan Ezra Pound hade 15 och Peter Weiss 11; s. 60–61), liksom observationen om hur förkrossande övervikten var för män i förlagets utgivning 1959–1964 (s. 69). En givande analys av ämnesfördelningen inom BOC -serien finns i ett diagram (s. 105): tänk om en motsvarande hade gjorts för förlagets hela utgivning efter femårs­ perioder! Och en värdefull översiktlig bild av för­ lagets utgivning finns i ett stapeldiagram (s. 122).

Men någon systematisk bearbetning av hela ut­ givningen sker alltså inte. Tomrummet efter den är en gapande lucka i centrum av avhandlingen.

En sådan analys hade kunnat göras utifrån An­ na-Lina Brunells bibliografi i den andra boken om Cavefors (En bok om Bo Cavefors bokförlag), som rymmer alla behövliga bibliografiska uppgif­ ter – med undantag för böckernas SAB-signum.

Ansatser till en sådan bredare undersökning finns nu i ett antal avsnitt om några olika utgiv­ ningsprojekt hos förlaget och i sju förteckningar (kallade ‘tabeller’): (1) Förlagets utgivning 1959– 1964 (s. 90–94); (2) Verdandi-debatts utgivning i samarbete med Cavefors 1961–1964 (s. 94–95); (3) BOC -serien (s. 127–35); (4) Zenitserien (s. 136–37); (5) Utgivning av afrikansk skönlitteratur och av facklitteratur med afrikansk anknytning (s. 162– 65); (6) Utgivning av LL-böcker (s. 209); (7) Titlar för vilka förlaget sökte ekonomiskt stöd 1975– 1977. Uppställningarna och analyserna rymmer mycket värdefull information. Ett problem är dock att de ger ett ganska splittrat intryck. Den tredje av tabellerna är exempelvis alfabetiskt upp­ ställd, alla de övriga kronologiskt. Översikterna bygger också på olika variabler. Författare, titel och utgivningsår återkommer i alla, men bara några har uppgifter om böckernas ämnesområde och SAB -signum, liksom om deras originaltitel.

De blir alltså svåra att jämföra med varandra.

Till bilden hör också att Ragni Svensson har gjort det metodiskt dubiösa valet att utgå från sig­ num i Libris när hon diskuterar klassificeringen

av böcker. Det innebär stora risker, eftersom Li­ bris främst är en beståndsdatabas som dessutom inte togs i drift förrän vid mitten av 1970-talet (och posterna från tiden dessförinnan lades in efterhand, och då utifrån enskilda biblioteks kataloger, inte utifrån nationalbibliografin – biblioteksfolk vet förstås detta, men enligt min erfarenhet inte studenter och inte heller många forskare).

Större delen av Cavefors utgivning skedde allt­så innan Libris kan betraktas som en pålitlig – eller åtminstone uniform – källa. Metodiskt rimligaste hade förstås varit att utgå från just nationalbiblio­ grafin, först i dess tryckta form i Svensk bokkatalog och sedan från den deldatabas som finns i digital form i Libris. Ett stickprov på klassifikationen av ett tjugotal av de första titlarna från 1971–1975 i lis­ tan över BOC-serien (tabell 3) visar att alla utom en enda hade en annan klassifikation i Svensk bokkatalog än den i Libris i huvudpost: ofta är Libris klassning faktiskt mer finfördelad (eftersom den ofta kommer från ett specialbibliotek), men ibland kan skillnaden slå åt andra hållet. Också här finns alltså en metodisk svajighet i tillvägagångssättet – liksom en påminnelse om hur strategiskt viktigt det vore för forskningen att digitalisera national­ bibliografin från 1906 (utgivningen från 1866 är som bekant bara partiellt täckt i Svensk bokkatalog).

XXX Att spåra upp tveksamheter av detta slag ingår ju i fakultetsopponentens uppdrag. Sådana fynd ska dock inte skymma avhandlingens betydande förtjänster. Det är ett viktigt arbete om ett ban­ bryt­ande förlag och en mytomspunnen förläg­ gare, som här ägnas perspektivrika analyser av både verksamhet och omgivande legendbild­ ning. Upp­giften är av hög svårighetsgrad, och även om jag har invändningar mot enskildheter i tillvägagångs­sättet ska samtidigt sägas att Svens­ sons inriktning på ett antal utgivningsprojekt ger en både levande och tydlig bild av centrala verk­ samheter hos förlaget.

Ragni Svensson är försiktig med att sätta i Cavefors förlag i ett större förlagshistoriskt sam­ manhang. Själv tycker jag att det finns en linje bakåt i tiden till ett förlag som 1930-talets radi­ kala Spektrum, och en ännu tydligare fram till Cavefors skånska efterföljare i form av förlag som Bakhåll, Ellerströms och Brutus Östlings

73

Symposion – alla självständiga och egensinniga förlag som i olika proportioner blandar inter­ nationell kulturteori, akademisk utgivning och radikal modernism. Bo Cavefors lyckades kanske inte alltid sälja så många böcker som han hoppa­ des. I gengäld lyckades han väcka hoppet hos andra om att sälja böcker. På vägen lyckades han också visa läsare och statsmakter att litteratur­ stödet faktiskt kunde göra väsentlig skillnad för ett mindre kvalitetsförlag.

Bo Cavefors har också en annan plats i svensk förlagshistoria, som någon borde titta mer på. Jag tänker på den bland dem som kan kallas intellek­ tuella svenska förläggare – en term som här får avse förläggare och förlagsredaktörer som inte bara ger ut böcker av intellektuell halt och deltar i branschdebatten, utan också bedriver ett eget för­ fattarskap: personer som Astrid Lindgren, Georg Svensson, Åke Runnquist, Per I. Gedin, Krister Gidlund, Magnus Bergh, Jonas Ellerström med flera. Så det är fullt logiskt att boken är utgiven i ett caveforskt nära-nog-kvadratiskt format (19 × 22 cm) på just Jonas Ellerströms förlag.

Bo Cavefors förlag är dött. Länge leve utgiv­ ningsidéer som Bo Cavefors. joha n svedjedal

En kvadratisk bok från Cavefors, Berättelser av Lu Hsun, 1964.

74

Litteraturen rundt: Aktører i det litterære felt

Lars Handesten. 247 s. Odense: Samfundslittera­ tur, 2018. isbn 978-87-593-3053-1 Det boghistoriske felt set over en bred kam tilbyder efterhånden mange forskellige slags analyser af bo­ gens liv. Lars Handesten har med Litteraturen rundt leveret et godt bud på, hvordan man kan bruge Bruno Latours aktør-netværk-teori (ANT) og Pierre Bourdieus feltteori til at analysere litteraturens vej rundt i det litterære felt.

Litteraturen rundt er opdelt i to dele. Første del hedder ‘Det litterære felts aktører i aktuel og historisk belysning’ og indeholder 7 kapitler, der hver især behandler en aktør på den danske lit­ teraturscene. Der findes historiske redegørelser samt diskussioner af den aktuelle situation, for eksempel indenfor forlagsbranchen, hvor der op gennem 1990’erne skete en koncentration af ud­ givelsesvirksomheden på enkelte, store forlag. Den udvikling er for så vidt stadig i gang, men samtidig er der sket en opblomstring af de såkaldte ‘mikro­ forlag’, der står for en stadig større andel af nyud­ givne skønlitterære titler. I 2006 stod de 10 største danske forlag for 51 procent af nye skønlitterære udgivelser i 2006, mens det kun var 19 procent i 2015 (s. 99). De 7 kapitler i første del handler om: Den litterære institution, Bøger og litteratur, For­ fattere, Forlag og forhandlere, Anmelder, kritikere og journalister, Læsere og endelig Forskere og formidlere. Denne inddeling er valgt ud fra forfat­ terens vurdering af de mest relevante aktører på det litterære felt. Med disse kapitler kommer man bredt rundt og får værdifuld indsigt i det danske bogmarked lige nu.

En af bogens kilder er det danske Bog- og Litte­ raturpanel, der har til formål at følge udvikling­ en på bogmarkedet. Panelet har udgivet flere rapporter og holder til tider seminarer. Deres arbejde giver interessant indsigt i bogmarkedets udvikling og udfordring, naturligvis med fokus på det danske marked. Man kan finde panelet og deres rapporter her: https://slks.dk/?id=35465.

Litteraturen rundt har en fyldig indledning, der introducerer til Bruno Latours aktør-netværkteori (ANT) og Pierre Bourdieus feltteori. ANT handler om, hvordan aktører forbundet i et

netværk påvirker hinanden. Aktører er alle in­ stanser, der gør en forskel og ændrer andre aktørers handlinger. Robert Darntons model for kommunikationskredsløbet inddrages som eksempel på, hvordan man kan udpege aktører i det litterære felt. Pierre Bourdieus feltteori in­ troduceres lidt mere indgående. Teorien har også den styrke, at den leverer en model over kulturel produktion indenfor ‘magtens felt’ og ‘det sociale rum’. Ved at kombinere de to teoretikere, og med inspiration fra Rita Feldskis forsøg på samme (for eksempel i hendes berømte Uses of Literature, 2008), formår forfatteren at vise, hvordan littera­ turens verden overordnet set udgøres af en række forskellige kræfter, der både berører og påvirker hinanden på et utal af måder. Vil man derfor som litteraturforsker studere det litterære felt, må man gøre sig klart, hvilke aktører man vælger at se på og dernæst finde et egnet materiale.

Første del af bogen anvender altså den præsen­ terede teori til at redegøre for 7 udvalgte aktører fra litteraturens verden. Konteksten er dansk, men det er en interessant redegørelse, der sag­ tens kan have bredere nordisk appel, for eksem­ pel hvis man gerne vil sammenligne de forskel­ lige landes situationer. Kapitlerne svinger lidt i styrke. Der findes spændende redegørelser for forfatternes situation, for eksempel i forhold til status og økonomi, mens kapitlet om ‘Bøger og litteratur’ nok ikke tilfredsstiller det boghistorisk interesserede publikum.

Bogens helt store styrke er i mine øjne anden del, Bogen i feltet – et casestudie, hvor teorien og afdækningen af det litterære felt anvendes til at analysere et konkret eksempel, nemlig Morten Papes anmelderroste debut Planen fra 2015, der handler om Papes opvækst i ghettoen Urbanpla­ nen i København. Lars Handesten følger værket fra dets tilblivelse over samarbejdet med redaktø­ ren, som er blevet interviewet til formålet, til dets modtagelse i offentligheden blandt anmel­ dere og i to forskellige læsegrupper. Hvad der gør denne del særdeles interessant og medlevende er Handestens eklektiske metode, hvor han bruger alternative genrer som portræt, autodokumenta­ tion (Lars Handesten har selv an­meldt bogen og giver et spændende indblik i anmeldergerningen set fra hans stol) og reportage. Anden del kan sagtens læses selvstændigt, og det bliver en me­ get medrivende form for litteraturforskning, der

demonstrerer, at værker hverken opstår eller lever som isolerede øer.

Litteraturen rundt er velskrevet og kan læses af alle. Man behøver ikke at have forhåndskendskab til hverken Latour, Bourdieu eller Pape for at få glæde af bogen. Undertegnede fik stor lyst til at læse flere af denne slags analyser.

Årets Bedste Bogarbejde 2018. Udstilling.

Hvert år kåres ‘Årets bog’ og ‘Årets håndind­ bundne bog’ på Det Kongelige Bibliotek i Kø­ benhavn. Det er Forening for Boghaandværk, der hvert år indbyder bogudgivere, bogproducenter, tilrettelæggere og bogbindere til at indsende bøger til bedømmelse. Forening for Boghaand­ værk nedsætter en komité til at udvælge årets bedste bogarbejde. Derudover uddeles et diplom, en ærespris og en medalje. Der blev i år indsendt 200 titler til konkurrencen, hvoraf der blev ud­ valgt 35 bøger og 7 bogbind. Det var i øvrigt en ny rekord for antallet af indsendelser, hvilket vinder om et mangfoldigt bogliv, hvilket man også får indtryk af på udstillingen. krista stinne greve r asmussen PS I katalogen till Årets Bedste Bogarbejde 2018 är prologen signerad Anita Ankarcrona, ‘årets udenlandske gæstejurymedlem’, och vi återger här några stycken ur den:

75

Framför oss på bordet ligger en färgskimrande duk bestående av de böcker, som skall bli föremål för juryns bedömning av Årets Bedste Bogarbejde 2018. Vid ett eget bord sitter den särskilda exper­ tis, som skall utse Årets Håndinbundne Bog. Rummet vibrerar av glädje, förväntan och iver att gå till verket.

Som tidigare medlem av juryn för Svensk Bokkonst känner jag igen upplevelsen av att stå på linjen – och vänta på startskottet. Så börjar den stilla vandringen runt bordet, för att nå en överblick, för att identifiera genrer, för att se vad som omedelbart fångar ögat. Men det är förvisso bara en början. Sedan följer den när­ mare granskningen av varje bok, övervägande av gemen­skapen mellan form och innehåll, av per­ sonlighet och kunnande.

Gradvis framträder en krets klara kristaller, som blir föremål för intensiv, sakkunnig och passione­ rad argumentation. Så enas slutligen juryn om de böcker som usppnått den lyckliga föreningen av en stark vilja, ett skickligt hantverkskunnande, en estetisk känsla och medveten avsikt.

Som bokhistoriker känner jag mig bekant med denna vilja att ge den litterära texten, det vill säga författarens inneboende röst, en värdig och kon­genial infattning.

Boken är vår civilisations fundament och fata­ bur. Den bevarar vår djärvaste fantasi, vår kun­ skap och våra tankar. Den är såväl ett intellektu­ ellt verktyg som ett sensuellt estetiskt objekt.

I en tid som blir mer och mer virtuell, där boken, såväl den rena textboken som den illus­ trerade, gradvis övergår till den digitala världen, blir omsorgen om bokens fysiska gestalt, dess es­ tetiska kvaliteter än viktigare. a nita a nk arcrona

Årets vakreste bok 2018

Årets vakreste bok 2018 ble Det Norske Biblioteket, av fotograf Jo Straube med tekster av for­ fatter Frode Grytten. Fra juryens omtale: ‘I 1983 hadde Norge 1395 folkebibliotek. I dag er antal­ let halvert. Fotograf Jo Straube har besøkt 200 bibliotek siden 2013. Han viser oss virkelige ste­ der og virkelige mennesker uten å romantisere.

Alt stemmer i denne boka; idé, produksjonstek­ niske løsninger, fargeklang og typografi. Desig­

76

net er konseptuelt forankret i assosiasjoner til biblioteket som et stillerom konkretisert i bru­ ken av såkalte french folds som gjemmer Frode Gryttens tekster. Juryen lot seg begeistre av de­ taljer som det brukte lånekortet på baksatsen i kontrast til den friske grønne shirtingen som signaliserer håp for framtida.’

Blant andre vinnere i år: Øyvin Rannems bok, Bokstavene i historien (omtalt i Biblis 79), som fikk gullmedalje i klassen Faktabok for voksne. ‘I denne lavkostnadsproduksjonen vises fagom­rådet i praksis på en forbilledlig måte ved å økonomi­ sere bruken av virkemidler. Skrifttypen Trajan på omslaget understreker bokens tema – bokstavene i historien. Materialet er pedagogisk tilrettelagt på en elegant og leservennlig måte. Boka har potensi­ ale til å nå et allment kulturinteressert publikum.’

Etter visningen i Grafills lokaler i Oslo, har ut­ stillingen vært på turné rundt i landet til byer og litteraturfestivaler: Bergen Offentlige Bibliotek, Trondheim, i Molde under Bjørnsonfestivalen, Kristiansand, med siste stopp november i Tromsø.

Bokhistorisk seminar 24. mai, workshop 25. mai 2018,

Nasjonalbiblioteket i Oslo – et vårlig høydepunkt.

NB:s femte bokhistoriske seminar, Skandinavisk bokmarked? Nasjonsbygging, forlagsvirksomhet og lesere 1850–1925, samlet deltakere fra mange fagog interesseområder: bokhistorie, litteraturhisto­ rie, bokdesign, akvarellmaling, forlagsvirksom­ het, bibliotek, bokbindere, pedagoger etc.

1. Forlagsbind – om forlagsbindets gjennom­ brudd i Norge og i Sverige med innlederne do­ sent Kristina Lundblad, Universitetet i Lund, forfatter Einar Økland og Kamilla Aslaksen, sti­ pendiat OsloMet – storbyuniversitetet.

Hvem som bandt inn bøkene, bindets utfor­ ming og betydning for boksalget, bok som vare, estetikk, forholdet innbinding – innhold/type lit­ teratur, forfatterens status, innbinding rettet mot spesielle kjøpere, ble tatt opp.

2. Skandinavisk bokmarked · Om skandinavistiske impulser og ønsket om et skandinavisk bokmarked. Tor Ivar Hansen, stipendiat historie ved NTNU · Nasjonaliseringa av norsk litteratur: biografi,

bibliografi og bokmål ved historieprofessor Narve Fulsås ved Universitetet i Tromsø. · ‘Hjemkjøpet’ av Gyldendal og ‘de fire sto­ re’ ved Jon Haarberg, professor i allmenn litteratur­vitenskap, Universitetet i Oslo 3. Lærebøker og folkeopplysning · Menige mans humaniora – Läsebok för folk­ skolan i en nordisk 1800-talskontext ved Hen­ rik Edgren, prefekt/universitetslektor Uppsala Universitet · Nye perspektiver på resepsjonen av P. A. Jen­ sens lesebok ved Merethe Roos, historieprofes­ sor Universitetet i Sørøst-Norge · Med barn som målgruppe. Nordahl Rolfsen – redaktør og formidler ved Anne Kristine Lan­ de, forskningsbibliotekar, Nasjonalbiblioteket (Både Edgren og Roos, er bidragsytere til boka Sann opplysning!, omtalt i Biblis 82.)

Bokkunst & dekorert papir – workshop m/ quiz om bokbindbeskrivelse, norsk bokkunst og de­ korert papir gjennom 500 år.

1. Presentasjon av norsk begrepsapparat for bok­ bind og manual for beskrivelse av bokbind ved bok- og papirkonservator Nina Hesselberg-Wang, NB og forsknigsbibliotekar Anne Eidsfeldt, NB. Kommentar: Dette er en alfabetiske liste med ca. 700 termer med definisjoner, oversettelser til engelsk, kommentarer og kildehenvisninger. https://bibliotekutvikling.no/content/uplo­ ads/2018/05/Alfabetisk-til-publ.pdf Hoveddelen er gjort i samarbeid med det eng­ elske forskningssenteret Ligatus Research Centre (University of the Arts London). Ligatus har bygd opp en engelskspråklig ordliste over bokbindster­ mer, Language of Bindings, til bruk for beskri­ velse av eldre bokbind. Det norske begrepsappa­ ratet, bortsett fra kommentarene, skal nå være integrert i LoB-basen. http://www.ligatus.org.uk/lob/ 2. Susanne Krause, produsent av dekorert papir, lærer, forsker, forfatter, forlegger, innledet om ‘Decorated paper – diversity and indviduality’ http://www.buntpapier.org/buntpapier.html

3. Norges fremst bokkunstner H. M. Refsum og hans produksjon av dekorert papir ved Nina Hesselberg-Wang. Refsum var tilknyttet Univer­ sitetsbiblioteket som bokbinder fra 1880-tallet, vant sølvmedalje ved Verdensutstillingen i Paris og samarbeidet med samtidige kunstnere som Thoralf Holmboe, Oluf Thorne-Wold og Gerhard Munthe.

Nordiske bokbind 2018

Universitetsbiblioteket i Oslo viste 23. august–21. september utstillingen Nordiske bokbind 2018.

Utstillingen arrangeres hvert 4. år og vertskapet går på omgang, med Finland som årets vert.

51 bøker laget av nordiske bokbindere demon­ strerte at ‘håndverket stadig eksisterer blant bokelskere, og viser gleden ved boken i alle dens aspekter’. Norge stilte med fem bokbindere: Ingeir Djuvik, Erik Haagensen, Lisa Bøthun, Tone Goborg og Jan Fredrik Steine. Til åpningen torsdag 23. august i Georg Sverdrups Hus hadde UB sørget for et godt program: · Om tekst, bøker og bokbind ved Ernst Bjer­ ke, samlingsforvalter ved Oslo katedralskoles gamle bibliotek · En egen trykkpresse ved Ane Thon Knutsen, grafisk designer og doktorgradsstipendiat ved avdeling design på Kunsthøgskolen i Oslo · Om Nordiske bokbind 2018 og det nordiske samarbeidet Omvisning i utstillingen ved bokbinder Lisa Bøthun · Omvisning i Universitetsbibliotekets bokbin­ deri ved Rune Skjerven og Lisa Bøthun Dagen derpå, fredag 24. august, var det gratis drop-in kurs m/ materiell: Pamflett-hefting og ja­ pansk firehulls hefting under veiledning av Lisa, Anne og Georg fra Bøthuns bokverksted. Dette er enkle teknikker for hvordan man selv kan lage hefter og binde inn kompendier på en dekorativ måte. berit ch. nielsen

77

ATypI 2018 i Antwerpen

Årets stjärna på ATypI-konferensen var Matthew Carter. Han inledde konferensen med ett föredrag om den destruerarade bokstaven genom historien.

Föredraget, som är både underhållande och läro­ rikt, finns på youtube (sök: ATypI 2018 Antwerp).

För övrigt finns de flesta föredragen här.

Antikvariat Morris från Sverige med inrikt­ ning på böcker om typografi och grafisk form, var inbjudna till konferensen. I år fick vi avsevärt mindre yta än vanligt att exponera våra böcker på. Vi kom ned med två pallar böcker men tio boxar kunde inte ens packas upp till försäljning.

Mycket berodde på att arrangörerna bjudit in förlag, tre tryckerier och par andra utställare till den avdelning där vi huserade med våra böcker.

I efterhand och med en stillsam summering var mixen av utställare ovanligt lyckad.

Jan Middendorps bok Dutch Type har sedan länge varit slutsåld och dyr på den antikvariska bokmarknaden. Senast vi sålde den kostade den 7 000 kr. Jan Middendorp har gjort en ‘kickstar­ ter’ för ett nytryck och boken var precis färdig inför konferensen. Boken försåldes i Morris bok­ handel. Vi köpte dessutom med oss hem ett antal exemplar, signerade av Jan Middendorp. Boken är ett ‘måste’ och en milstolpe för alla som är in­ tresserade av typsnitt.

Gerard Unger sålde och signerade sin nya bok Theory of Type Design på konferensen. Tror han sålde 150 exemplar!

Nyheter för i år är att medlemsavgiften har sänkts betydligt och inte är kopplad till kalen­ derår. Sverige fick också en representant i styrel­ sen genom Carolina Laudons inval. Nästa år hålls konferensen i Tokyo och 2020 i Paris. glenn sjök vist

78

Kungliga biblioteket i ord och bild

är historien om det kungliga biblioteket som blev Sveriges nationalbibliotek.

Boken tar avstamp i 1500­-talet. Då kunde man inte tala om Kung­liga biblioteket men väl om ett kungligt bibliotek. Vi följer KB:s uppdrag, orga­ nisation och samlingsuppbyggnad fram till våra dagar och gör nedslag i ett urval områden. Vad innebär pliktlagstiftningen? Hur många hyllmil böcker och tidskrifter är uppställda i magasinen?

Vad är det för skillnad mellan bokobjekt och konstnärsböcker? Vilka är vår tids nya medier?

Vad är Suecana? Hur ser digitaliseringsprocessen ut? Har de uppmärksammade bokstöld­erna änd­ rat KB:s säkerhetsarbete? Om detta och mycket mer berät­tar en rad KB-medarbetare i Kungliga biblioteket i ord och bild.

Redaktör: Ingrid Svensson. 431 sidor. Rikt il­ lustrerad med bilder från KB:s många samlingar.

Stockholm: Kungliga biblioteket, 2018.

Medarbetare i Biblis 83

elin andersson är fil. dr i latin och bibliotek­ arie vid Roggebiblioteket, KB , samt vid Sträng­ näs domkyrkobibliotek. anita ankarcrona

är bokhistoriker. anders björnsson utger under hösten 18 noveller av Marlen Haushofer i översättning (Celanders förlag). britt dahl­ ström är litteraturhistoriker. erik hamberg är bibliotekarie, post- och bokhisto­riker samt fil. dr i idé- och lärdomshistoria. mats malm är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet samt föreståndare för Litteraturban­ ken. berit ch. nielsen är verksam inom Norsk bok- og bibliotekhistorisk selskap. eva ortmark, projektledare Westerham Press 1973–80, ägare och hovboktryckare Björkmans Eftr. 1980–90, förlagschef Fischer & Co 1995–98. Före och efter verksam som frilansande förlagsredaktör. johan norberg är författare, debattör och dokumen­ tärfilmare. krista stinne greve rasmussen är extern lektor vid Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab, Köpenhamns universitet. glenn sjökvist är antikvariatbokhandlare, spe­ cialiserad på typografi och grafisk form. peter ström startade 2006 tillsammans med Mattias Jakobsson Konst & Teknik och är lektor i visuell kommunikation med inriktning på digitala medier vid Beckmans designhögskola. johan svedjedal är professor i litteraturvetenskap, sär­ skilt litteratursociologi, vid Uppsala universitet.

79

föreningen biblis Föreningen Biblis, Kungliga biblioteket, Box 5039, 102 41 Stockholm www.biblis.se www.facebook.com/Foreningenbiblis Styrelse : Gunnel Furuland (ordförande och skattmästare), Per Cullhed (vice ordförande), Gunilla Eldebro (sekreterare), Anita Ankarcrona, Peter Bodén, Jonas Ellerström, Gunilla Herdenberg, Antoinette Ramsay Herthelius och Johan Melbi Föreningen Biblis är en ideell förening med ändamål att stimulera intresset för bokhistoria, bibliografi, förlags- och bokhandelshistoria, bokhantverk och samlande. Detta uppnås genom föredrag, studiebesök och genom utgivning av medlemstidskriften Biblis och andra publikationer Föreningen Biblis är Kungliga bibliotekets vänförening tidskriften biblis Utges av Föreningen Biblis och utkommer med fyra nummer per år Ansvarig utgivare : Gunnel Furuland Redaktörer : Ingrid Svensson, 010-709 33 41, ingrid.svensson@kb.se och Ulf Jacobsen, 072-204 00 75, ulf.jacobsen@telia.com Redaktionella rådgivare : Kristina Lundblad och Glenn Sjökvist Den som skickar material till Biblis anses medge elektronisk lagring och publicering Utges med stöd från Statens kulturråd medlemskap i föreningen biblis / p renumeration Prenumeration på tidskriften Biblis innebär automatiskt medlemskap i Föreningen Biblis. Medlemmarna får utöver tidskriften inbjudningar till föredrag, utställningar, studiebesök och medlemsresor Avgift för enskild medlem 400 kr/år, familjeavgift 500 kr/år Studerandeavgift 200 kr/år pg 55 43 03-8 bg 5221-2248 medlemsärenden Gunilla Eldebro, gunilla.eldebro@kb.se prenumerationsärenden Biblis, att. Ulf Jacobsen, Hemse Bopparve 610, 623 50 Hemse, 072-204 00 75, ulf.jacobsen@telia.com

Biblis 83 © Föreningen Biblis och respektive upphovsman 2018 Formgivning och produktion : Ulf Jacobsen och Peter Ragnarsson Satt med Sabon Next, Frutiger och Joanna Nova Reproduktion : Kungliga biblioteket s. 2–13, 46–49, 66; Oskar Karlin s. 15; Peter Ström s. 16–31; Jonas Esteban Isfält s. 19, 26; Peter Ragnarsson s. 32–45, 56, 75, 79; Uppsala universitetsbibliotek s. 50, 54; Erik Hamberg s. 51, 53; Karin Ulveson s. 58; Glenn Sjökvist s. 78 Tryck : Livonia Print, Lettland 2018 issn 1403-3313 issn 2002-1747 isbn 978-91-7000-370-7

80

Biblis 83

Biblis 83

kvartalstidskrift för bokvänner Hösten 2018 sek 125

01 02 FnL1 ZXRlcgBbtxxR FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ 02 0044

isbn 978-91-7000-370-7